Tillbaka till förr...

… kändes det lite som när jag och mini rullade in till Ramundberget i torsdagskväll. Bilen full av träningskläder, skidor och mat. Den enda lilla skillnaden var ju just att det satt en till liten mininmänniska där bak. En liten minimänniska som åker på sitt första vinterläger till ett ställe där vi tillbringat så många veckor i vårt liv.

Emil kom först igår, han tävlade tillsammans med Zebben Modin i Östersund innan rullade hit. Så vi åkte själv hit, jag och mini, för att maxa tiden till fjälls. För skidåkningen i Östersund är ju inte den roligaste just nu, så några dagar till fjälls i perfekta skidspår kändes som den optimala lyxen.

Sprang vändor mellan bilen och lägenheten för att packa ur allt, sen direkt sätta sig och amma. Och med en mätt och nöjd bebis kunde jag plocka ur och fixa allt i lägenheten. På fredagsmorgonen tog det lite längre tid att komma ut än förr, men väl ute så njöt både jag och mini som fisken i vattnet. Perfekta spår, ingen vind och lite folk. Åkte både fort och lite längre och på eftermiddagen var jag ut en sväng. Och mini sov som en stock i vagnen där bak!

Och sen igår efter lunch anslöt Emil samtidigt som en kompis med familj också kom. Så i morse körde vi ett långpass och nu sitter vi och tittar på vinterstudion och halvslumrar lite och äter gott! En helt fantastisk helg med andra ord och det bästa av allt är att vi stannar tills på tisdag.

Så som tillbaka med förr med dubbla pass och fokus på att äta bra och gott. Men med tvisten att allt är lite mer avslappnat och att man får gosa med bebis där emellan. Livet alltså! 😍

Nu ska vi fortsätta slappa lite i soffan (Harry sover bredvid mig) innan vi går en vända ned till gymmet och kanske kör en joggingtur för Harrys eftermiddagslur..

So long,

Anna

VECKA TRE

Tillbaka i lite rutiner igen, himla skönt! Men när jag tittar i planeringen för de kommande veckorna inser jag att det kommer vara rätt hattigt framgent men det är ju vi själva som planerat så och vill ha det så men man har alltid lite “ångest” inför en flängande period. Ändå vet jag att vi kommer uppskatta varje grej! Och än så länge hänger ju mini bara på och det är himla skönt!

MÅNDAG var vi kvar i Orsa efter helgens läger tillsammans med en av våra äldsta partners, så vi passade på att köra ett riktigt bra träningspass i Grönklitt (6x10min utan vila men med stavbyte (körde varannan skejt och varannan klassiskt). Sen åkte vi vi hemåt på eftermiddagen!

TISDAG hemma igen! Ta ikapp lite jobb, chilla hemma och träna.

ONSDAG ska jag återigen ta och haka på Emils på lunchhockeyn och sen är det babymassage för Mini! Mysigt värre.

TORSDAG ska jag eventuellt haka på en kompis på crossfit och på eftermiddagen rullar jag mot Ramundberget för ett par dagar skidåkning - längtar!

FREDAG kommer jag åka massvis av skidor och mysa med Mini.

HELGEN blir jag kvar i Ramundberget och en kompis kommer med hennes familj från lördag till tisdag, så då blir det en hel del skidåkning. Det ska bli så skönt! Vädret här hemma i Östersund (och snötillgången) är ju inte den bästa, så det känns skönt att dra till fjälls och få åka på lite längre spår. Emil ansluter nog på lördagen han också, så han får också njuta av lite skidåkning.

VECKANS TRÄNING blir till en början löpning och mot helgen massa skidåkning. Fick ju in ett riktigt bra pass igår med längre intervaller men sen ska jag försöka få till ett med kortare intervaller före helgen och något till styrkepass.

• 2-3 styrkepass

• 2 st längre tröskelpass (ett av dem är gjorda, det andra blir med Charioten på släp i Ramis)

• 1-2 st löppass

• 1 st 4x5min intervaller

• … ett par längre skidturer

Och ja! Nu börjar jag faktiskt trappa upp min träning igen efter över ett år med återhållsam träning pga (först) överträning/utmattning och sedan graviditet och post-förlossning. Vissa veckor är det mer träning, andra mindre och jag måste ju fortfarande justera utifrån nattsömn och Mini’s humör, men min kropp mår bättre än på länge och jag har ett par spännande projekt framöver som kräver sin träning, så det känns väldigt roligt!

So long,

Anna

Ut på tur - aldrig sur!

… eller hur var det nu med den saken?! Jag får så otroligt många frågor om våra små äventyr både här på bloggen och på SM och via mail om hur vi gör, hur vi klär mini och allt mellan himmel och jord. 

Och för det första så tror jag att vi redan från början bestämde oss för att vi gärna, i den mån det går, vill fortsätta göra de saker vi har mått bra av tidigare även när lillen hade kommit. Självklart var vi förberedda på att allt inte skulle vara lika enkelt och snabbt ordnat, men jag måste ändå säga att allt har gått mycket enklare än vad både jag och Emil trodde att det skulle gå. Vissa att det skiter sig emellanåt. Man kommer inte iväg i tid, vädret är sämre än man tänkt, någon blir sjuk. Men sånt hände ju även förr. Däremot så måste vi vara än mer effektiva idag. Planera några steg i förväg, men samtidigt löser sig det mest. Även med små barn!

Peppar peppar har jag inte behövt amma ut mer än någon gång och vid något tillfälle har vi givit honom extra ersättning när jag inte har velat häva fram brösten i kallvädret. Peppar peppar har vi aldrig behövt byta någon blöja när vi varit ute, men ett ombyte, blöja och våtservetter är alltid med.

Sen vill man ju hålla de små på bra humör. Ofta har de ju ett himla humör och är väldigt tydliga med vad de tycker och tänker. Och i vissa sammanhang, när det kanske passar sig som minst, gör de sig som mest hörda… Men sånt är ju livet nu! Vår mini fullkomligt ÄLSKAR att vara ner-och ompackad i overall och åkpåse. Ju trängre, desto bättre, ju mer kläder, desto bättre. Och det är ju vi väldigt glada för. Det spelar ingen roll om vi sätter ned honom i bärsele eller lägger honom i en vagn eller sätter honom i skidvagnen. Eller för den delen sätter ned honom i bilstolen. Däremot är han helst med när det händer grejer och är väl inget jättestort fan av att ligga själv på golvet, även om det går ibland det också.
Men åter till äventyr.

A och O: p l a n e r i n g, p r i o r i t e r i n g och inställningen ”det blir inte alltid som man tänkt sig men det kan bli lika bra eller bättre för det!”. Då löser sig det mesta!

Så krångla inte till det, gör det enkelt för er, gör inte för stora äventyr till en början (eller så gör ni just det så är ni igång, ni vet bäst vad som funkar för er!!).

Jag har redan skrivit ett inlägg med hur vi brukar klä H och det gäller än, länk till det är här. Den enda skillnaden nu är att vi använder oss mer och mer av åkpåsen och då kan man ta bort ett lager kläder så det inte bli för varm. Vi kör ullunderställ (har köpt upp mig på så många olika varianter och nu har han vuxit ur ALLT, även det jag köpte förra veckan. Kul. Not.) och ullsockar, rånarluva eller nackkrage och sen antingen en fleece eller tjockare ulloverall eller enbart en dun (är det kallare än noll, brukar vi köra tre lager, annars två). På händerna och fötterna har vi tossor, ibland ullsockor även på händerna.

Så mitt tips är bara - ta er ut å prova er fram! Ha ett öppet sinne, ha inte för höga krav och köp inte ALLA grejer direkt, utan prova er fram vad ni vill ha för både er själva och för den lilla/lille.

Hörs snart igen!

Anna

Friheten just nu.

Innan jul var Emil borta ett par dagar och jag var själv med lille H. Och dessa dagar kom jag tillbaka till gamla träningsvanor och rutiner och jag har nog inte mått så bra på länge alltså. Det var precis vad min kropp och knopp behövde. Äta, träna, sova. Och lille H hängde på. För jag märker att även mini mår bra av rutiner och att få sova utomhus gör att hans sömn bli än bättre även på natten. Och när jag är själv är det ju rätt skönt att han sover bra om nätterna (även om jag hittills har tagit alla nätter för att Emil ska få sova ordentligt).

Och räddningen dessa dagar stavas t r ä n i n g s v a g n (för mig i plural då.. 🙄). Vi har ju både en löpvagn och en skidvagn (eller en så kallad multisportvagn) och då kan jag göra det jag vill, dvs springa och åka skidor. Och dessutom har vi ju ett gym hemma i huset där vi har några konditionsmaskiner och fria vikter, så där kan jag köra både när mini sover och på slutet har han varit där nere med mig även vaken (han har ett babygym där och jag brukar ta ned babysittern så sitter han där och spanar på mig) och spanar på mig och undrar nog vad tusan jag håller på med. Just nu är stakmaskinen oerhört intressant. Han satt och tittade på mig i trettio minuter häromdagen… 

Och jag har flera av er som skrivit till mig som också sagt just det - dessa träningsvagnar är verkligen a och o för att vi som vill (framför allt kanske - kan!) träna under tiden vi är hemma med våra små. Alla små trivs ju inte i vagn, så är det ju bara, men har man små som gillar att ligga i vagnen, ja då är dessa vagnar verkligen räddningen så att man kan komma ut!

Visst att det är lite av ett mäck att åka iväg med bilen, baby och skidvagn. Först ska allt plockas ihop, sen ska allt in i bilen, sen ska man åka iväg till skidspåret, sen ska vagnen plockas ihop och ungen ska i vagnen och en själv ska kopplas på, skidor ska fram osv osv. Men gör man det bara strukturerat och inte stressar så går det faktiskt väldigt bra! Under dagarna när Emil var borta gjorde jag en sån skidtur per dag och det tog mig nog ca en timme i bara förberedelse och bilresa (alltså lullullet runt) men det var så värt det när jag kom ut på skidspåret och bara kunde åka på. Vi har en Chariot Sport 2 där lille H sitter i en infant sling (som vi NU har upptäckt exakt hur man sätter fast och hur man sätter de små i, snacka om att han sitter ÄN bättre nu) och jag upplever att det går oerhört bra att skejta, helt ok att staka men sämre att åka klassiskt. Man kan hasa sig fram på skidorna, men inte åka ordentligt. Kanske går det bättre när han blir äldre. Men så länge jag kan skejta och staka så räcker det för mig!

På eftermiddagarna ”lekte” jag i gymmet en stund (körde styrka och lekte med lille H) och lagom till han börjar gnälla för eftermiddagsluren, bytte jag snabbt om och stoppade ner honom i löpvagen och sprang en runda med honom. Dessa dagar (även fast det nästan är en månad sedan nu) lever jag på än. Stoltheten i att klara av att vara själv, att kunna träna så pass bra men framför allt att Harry också mådde så bra. Nu är jag inte alls lika nervös inför att vara själv igen, för jag vet att både jag och Harry kommer må prima ballerina!

So long,

Anna

PLAY itas

… ambitionerna var skyhöga. Jag skulle blogga varje dag, ta schyssta bilder och bara bombardera med lite ljus i mörkret där hemma. Men verkligheten blev en helt annan. Dock absolut inte negativt menat, bara att dagarna varit fyllda med aktiviteter från morgon till kväll och däremellan amningspauser och bebisgos. Ibland måste man ju prioritera!

Men nu har jag en liten paus för mig själv. Svärföräldrarna har tagit lille H på sin förmiddagstur och de passar på att samla på sig sina tiotusentals (!) steg som de får ihop varje dag av att rulla den där vagnen som han sover så gott i! Emil åkte iväg med Sverige Springers Andreas för att kika lite hur det ser ut utanför vårt område.

Och jag satte mig i en fotölj med en kaffe, kan inte bestämma mig om det är varmt nog utan vindjacka eller om den ska behållas på. Vädret är behagligt, typisk svensk sommar med strålande sol och riktigt varmt ena stunden för att sedan bli motsatsen med regn och blåst. Som tur är (åt båda håll) skiftar det fort!

Det återstår vara ett träningpass här (om man bortser från kvällen och morgondagens yoga) och det är ännu ett pass på friidrottsbanan med Bianca Salming. Kortare intervaller står på schemat. Jag var faktiskt med på förra passet också (då vi körde 400m-375m-350m-325m-300m & 200m-175-150-125-100m) och startade väldigt försiktigt men vågade trycka på mer och mer eftersom. Vilken känsla det var!
Jag har vågat springa mer och mer för varje dag men är fortfarande försiktig och försöker vara lyhörd och göra mina aktiveringar av bäckenbotten och magen… Sen vet man ju aldrig hur det känns om en dag eller tre veckor eller ett år. Jag fortsätter som jag gjort hela sista året - jag provar mig fram!

I morgon åker vi hem till Sverige igen och trots att det varit väldigt skönt med lite sol, oändliga träningsmöjligheter och lite bortkopplad från vardagen längtar jag hem till just det - vardag, rutiner och VINTER!

Nu ska jag ta det sista av kaffet och gå och dra på mig lite smink före vi ska fota lite. Eller det kanske är helt onödigt för att vi ska nämligen springa över bergen för att ta oss till fotostället… 😅 Ett är säkert i alla fall - jag ÄLSKAR att vara på sånna här veckor och få möta människor och träna tillsammans!

Anna

Vinterhelg?

Sitter i bilen på väg ner till min syster i Västerås efter några dagar hemma i Orsa med mamma och pappa. Har passat på att åkt skidor, sprungit nostalgiturer genom Orsa, ätit gott, sovit middag och pussat på Mini. Så klart. Men också unnat mig någon egen skidtur när mini hängt med mormor och morfar. Och i tisdags kväll kom Emil ned tillsammans med Zebben och jag har passat på att haka på dem på något pass vilket har varit superkul! Älskar att få nörda ner mig i teknik som igår kväll och i morse fick jag lägga maken till för att hänga på dem på intervaller. De körde kontrollerat. Jag gick på rött! Men var himla lycklig över att jag redan kan trycka på så rejält på skidorna! Att jag höll igång under graviditet hjälper mig nog väldigt tror jag!

VECKANS KÄNSLA: Tacksamhet!

VECKANS BÄSTA: Tid hemma med familjen och SKIDÅKNING! Något av det bästa i livet.

VECKANS SÄMSTA: Frustration över Mini’s missnöjdhet varannan timme…

VECKANS ÄNTLIGEN: Skidåkningen! I riktigt vinterlandskap, långa spår och dessutom de första intervallerna på skidor!

VECKANS SAKNAD: Över att halva december (typ) kommer ha gått innan vi är hemma igen och jag har inte julpyntat ett jota. Ytligt, jag vet, men julen är viktig för mig!

JUST NU: Bilen rullar genom ett vinterlandskap, mamma vid ratten, fikat har redan intagits, pappa/morfar håller ett öga på mini och jag längtar ned till syrran!

HELGEN: Kommer tillbringas i Västerås för att fira min systersons dop. Tid med familjen och fix inför dopet. Ska hinna träffa vänner i Stockholm och kanske hinns det med ett besök på Skansens julmarknad på söndag? Måste ju också hinna titta på Vinterstudion ju!

LÄNGTET: Efter en riktigt fin vinter med ALLT vad det innebär! 😍🙌

Ha en himla fin helg!

anna

Psst. Det här med amning. Vilken grej det blir. Men jag är helt säker på att det är viktigt att det lyfts, att vi pratar om det, så vi alla förstår att vi inte är ensamma i våra funderingar!

Att ta sig ut…

Inlägget innehåller direktlänkar och samarbete med rabattkod.

… är för många med kiddos en stort jäkla mäck. Bestyr, krångel och kids som bajsar precis när blöjan är bytt. Om orken av dålig sömn redan före är låg så blir den inte bättre av att saker och ting strular. Det är mänskligt.

Men det finns viss saker som gör att den där tröskeln att ta sig ut minskar. Ett är att verkligen ta sig ut en första gång, för då blir det lättare nästa gång… På riktigt så är det så! Projektet är ofta mycket större i tanken än i verkligheten.

Och det andra är att ha grejer som underlättar. Kläder, skor, vagn.

Jag har hittat vilka kläder jag ska ha om jag ska gå riktigt fort eller om jag ska mer strosa. Hur jag ska klä Harry. Vilka skor jag ska välja. Och så klart vagnen. Och vad man ska prioritera att ha med som om man går en tur hemmavid eller om man går för att ta sig någonstans.

Om vi börjar med mina kläder så använder jag alltid en väst, gärna en i dun, men jag har också denna i ull under ytterplagget. Sen har jag tights som sitter bra, en ulltröja närmast huden och en riktigt bra amningssporttop. Sen beror det på om jag ska gå raskt eller mer strosa om jag använder min dunkappa eller en vindtätare jacka eller bara en löpartröja. Eller det här settet.

På fötterna har jag haft dessa på varje promenad hittills. Då behöver jag inte vara orolig att halka. Men även dessa har funkat bra när det varit lite mer vintrigt underlag.

Den här vagnen är den som hänger med på mina raska joggenader. Denna ligger i bilen och är numera vår ”stadsvagn” i och med att det är svängbara framhjul och supersmidig inne i stan. Men träningsvagnen är oslagbar när jag är ute på mina promenader efter väg, grusväg och stig. Vi har ju denna liggdel på för att H ska ha det riktigt bra när det skumpar runt! När vi åker skidor har vi denna vagn, som man både kan ha att springa med och cykla med.

I vagnen har jag först en renfäll och sedan en sovsäck. Harry klär jag i ullunderställ och sedan en dunoverall, eventuellt också en fleeceoverall i mellanlagret om det behövs. Men jag har skrivit mer om Harrys outfit här.

I hans lilla rygga har jag det mest akuta för ett blöjbyte (blöja, våtservett, torrt ombyte och en flaska med ersättning).

… och tillslut blir det en rutin att ta sig ut och då går det så mycket lättare för varje gång! 🙌

Hur tar ni er ut? Har ni några speciella rutiner?

Anna

Psst. Med koden ANNAXBOOB har ni 20% rabatt på hela sortimentet (till ordinarie pris) hos Boob Design till den 30nov därifrån jag har alla mina amningsträningstoppar och mitt merinoullsställ!

VECKA FYRTIOSJU

På väg hem från Stockholm. Har ju varit där sedan i torsdags kväll men det blev ju inte så mycket jobbat, eller ens gjort, som vi hade tänkt… Istället blev jag liggande i feber hela fredagen då vi skulle jobba och gå på festligheter och på lördagen gick jag med myrsteg utanför dörren för att få lite frisk luft men febern var knappt borta. Igår (söndag) var dock febern borta så vi hann strosa runt på stan, se skyltfönstren på NK, och äta god lunch (tillsammans med halva Stockholm kändes det som) ute på Rosendal och ta en fika och en god middag (då det däremot kändes som om vi var de enda ute och åt söndagsmiddag). Tog liksom ikapp lite av det missade!

Idag har det dock varit full rulle från tidig morgon till nu, eller ja, full rulle kanske det inte är på tåget direkt, men ändå. Möten som avlöst varandra och Harry har fått haka på. Resten av veckan ser nog dock lite lugnare ut…

MÅNDAG: jobbrace i Sthlm, spännande projekt och planering av äventyr tillsammans med en av våra äldsta samarbetspartners.

TISDAG: Frukost hos svärisarna och sen tänker jag ta med Harry på sin första skidtur. Nu ska premiären ske. Punkt slut. Resten av dagen ska vi chilla hemma, packa ur och tvätta. Sånt kul liksom…

ONSDAG: Inga planer alls förutom att få frisk luft och eventuellt köra ett intervallpass om brösten (efter mjölkstockningen) känns helt hundra.

TORSDAG: Ledig på förmiddagen, lite jobb efter lunch.

FREDAG: Hörde jag helg…? Återbesök hos barnmorskan, eller efterkontroll heter den kanske, det ska bli spännande!

HELGEN: I N G A planer. Ska eventuellt spana in en tomt i Åre för framtida projekt, annars vill jag mest bara åka skidor. Om jag får bestämma. Och titta på VINTERSTUDION så klart! Så jäkla skoj att det drar igång igen!

TRÄNINGEN… Idag tog jag mina första löpsteg. Nu gäller det att inte förivra sig utan skynda långsamt. Ett steg i taget. Men JÄKLAR vad härligt det var! Annars kommer träningen se ut som den gjort de senaste veckorna. Dock kanske jag kan byta ut någon promenad mot skidtur och ta några joggminuter på någon av promenaderna.

• 2-3 styrkepass (gjorde ett på Gärdets utegym idag)

• 1 längre tröskelpass (45 min +) i antingen stavgång, stakmaskin eller skidor

• 1 högintensivt pass (kring 20 min effektiv tid) i Ski-Erg, Crosstrainer eller stavgång på bandet

• 2 längre pass (över 2h)

• … dagliga promenader med mini! 😍

Det känns spontant som en bra vecka tycker jag!

Hur ser er vecka ut?

Anna

Hur ser er vecka ut?

Anna

VECKA FYRTIOFEM.

Till skillnad mot förra veckan så har jag denna vecka inga möten inplanerade, lite så jag ”jobbar” just nu. Lite mer ena veckan, lite lugnare den andra. Det känns väldigt bra just nu i alla fall! Så denna vecka är det prio f a m i l j!

MÅNDAG: vaknar i Grövelsjön, ska ta sikte på några toppar på förmiddagen med mini i sele på Emils mage och sen rullar vi mot Orsa. Diverse jobb får göras on-the-go för både mig och Emil…

TISDAG-ONSDAG: Jag stannar mest troligt i Orsa. Kanske kan jag få göra premiärturen på snö i Grönklitt..?

TORSDAG: mest troligt hemma i Jämtland igen eller på väg hemåt. Ska försöka hinna träffa lite vänner och kanske hinna jobba någon timme eller tre. Beroende på hur Emils scheman ser ut!

FREDAG: hoppas jag på att kunna ”ta helg” från lunch och börja ladda för en härlig helg hemma!

HELGEN: har vi inga direkta planer för, men fortsätter det vara kallt och kanske komma lite mer snö är jag väldigt sugen på att ta med familjen för en första skidtur tillsammans!

Kanske inte kommer få sån här skidåkning redan nu, men himmel ville sug jag har efter skidåkning! 😍

VECKANS TRÄNING: Kommer nog se ut som förra veckan men kommer kanske kunna utveckla lite mer denna vecka, dock kommer jag ju inte ha tillgång till hemmagymmet första delen av veckan. Så det kommer bli svårt med regelrätt styrka och de hårdare intervallerna… Som jag än så länge vill göra på bandet eller crosstrainer!

• En promenad på minst 60 min per dag

• … kanske en skidtur?

• Ca 2 styrkepass (tyngre)

• 3 st (minst) á 15-30 min bålaktivering (ofta i kombo med ett annat pass)

• 2 st intervallpass (ett av dem i riktigt tuff belastning (stavgång eller ski-erg) och det andra i tröskeltempo) - tänk om jag skulle kunna prova ett på skidor?

• ett långpass (2h+)

Suget efter löpning börjar bli rätt påtagligt. Men jag ska hålla mig. Stavgång och crosstrainer är bra mot abstinensen men jag räknar ändå med dagarna tills jag ska få ta de första stapplande stegen. Planen är ju att prova springa typ en minut var femte minut under någon av mina promenader. Avstå löpning i någon dag och sedan prova igen. Sakta sakta trappa upp!

Hur har ni tänkt/gjort med löpningen kring/efter förlossning? Har ni några erfarenheter?

Ny vecka - nya möjligheter! 😘

Anna

VECKA FYRTIOFYRA.

MÅNDAG: Oplanerad dag. En promenad kommer det bli och eventuellt en lunch inne på stan. Har lite jobb att ordna med, men vi får se vilket humör H är på om det går att göra eller ej..

TISDAG: Inga bokade möten so far, men det som inte hinns med på måndag lär göras på tisdag. Den dagliga dosen frisk luft ska in och vi ska försöka hinna träffa lite mer vänner och presentera H…

ONSDAG: Besök hos BVC, möte på banken och så var det något mer som jag glömt bort nu… Skyller numera på amningshjärnan.

TORSDAG: Intervju från morgon till lunch. Sen blir nog resten av dagen ganska lugn.

FREDAG & HELGEN: Fredag och lördag ska vi föreläsa i Vemdalen, så jag tror vi blir där och får kanske andas lite fjälluft och presentera Harry för fjället. Babybjörnen kommer packas ned så att vi, om vädret tillåter, kan traska upp på fjället om tiden finns! Sen åker vi vidare ner till Dalarna för att träffa min familj.

… som ni nog förstår så är jag inte hundra procent mammaledig, det går liksom inte ihop med livet vi lever, men jag kan styra väldigt fritt i hur jag lägger upp mina dagar och när jag gör jobbet (förutom de inplanerade jobben). Däremot så har vi inte riktigt kommit in i jobbrutinerna än, vi (jag och Emil) lär ju teama upp lite där för att få ihop det, men det kommer nog ge sig självt såsmåning om. Just nu känner jag dock ingen stress över att skjuta lite på det som inte är akut. Tid kommer finnas sen, men tiden med lilla mini-Harry är ju tidsbegränsad…

VECKANS TRÄNING: Än har jag inte dragit igång med regelrätt träning. Jag försöker få till några pass per vecka som är lite tuffare, eller som jag kan kalla träning, utan mest blir det promenader i raskt tempo och styrketräning för att återfå styrkan i kroppen och kontrollen i bålen.

• En promenad på minst 60 min per dag

• Ca 2 styrkepass (tyngre)

• 3 st (minst) á 15-30 min bålaktivering (ofta i kombo med ett annat pass)

• 2 st intervallpass (ett av dem i riktigt tuff belastning (stavgång eller ski-erg) och det andra i tröskeltempo)

Jag har ju sedan länge bestämt att jag ska vänta med mina första löpsteg till åtminstone sex veckor efter förlossningen alternativt tills jag har fått göra en rejäl check på bäckenbotten och bålen så att jag är good-to-go.

Nu när livet förändrats rätt drastiskt för oss - vad vill ni att jag skriver om här på bloggen?

Kom med förslag! 😍🙌🏽

Hörs snart igen!

Anna

Träningen just nu.

Jag har ju i princip kunnat göra exakt vad jag velat hela graviditeten, har så klart justerat eftersom hela tiden, men jag har ändå kunnat tillgodose mitt behov av endorfiner, hårda pass och lugna pass och dosen av frisk luft. Vilket jag idag är väldigt tacksam för! Tror att en graviditet hade varit oerhört mycket mer påfrestande för både mig och min omgivning annars…

Men sedan förra veckan har något hänt i kroppen. Jag känner hur den förbereder sig på ett annat sätt än vad den gjort tidigare. Och den säger till mig. Berättar rejält kan jag säga. Inga tveksamheter. Och jag känner ju igen signalerna i min kropp rätt bra. Bara det att jag aldrig tidigare varit höggravid. Så i min hjärna blir det lite kortslutning för alla signaler i kroppen säger infektion. Dvs högre puls, ett allmäntillstånd som är tröttare än vanligt och svullna körtlar. Men inga övriga symptom. Men det har gjort att jag faktiskt har tagit det rejält lugnare.

Jag provade att träna lite mer “vanligt” förra veckan, körde bland annat ett intervallpass på bandet (har ju alla siffror uppskrivna så jag kan ju jämföra från vecka till vecka) och trots att det kändes segt så var det inget som sa INFEKTION så då tänkte jag att jag provar träna någon dag till. Så dagen efter cyklade jag med Emil in till stan. Eller han sprang och jag cyklade. Och jag skämtar INTE när han SPRANG ifrån mig. Alltså detta ska inte ske. Så då tänkte jag verkligen “okey, nu är det dags att ta det lite piano”. Så helgen som var gick åt till att vila och bara sova. Flera timmar per dag faktiskt. Och ingen träning what so ever.

Men igår var rastlösheten ett faktum. Och drömmen om ett intervallpass fanns, men där begränsade jag mig faktiskt. För körtlarna var fortfarande rejält svullna, men fortfarande utan övriga fysiska symptom (hade både kollat puls och feber), så jag körde ett styrkepass och gick sedan en längre promenad.

Happy Monkey!

I morse gjorde jag samma sak.

Så träningen just nu den är på en nivå den aldrig varit tidigare. Och ENBART för mitt psykiska välbefinnande. Men det är helt ok. Faktiskt väldigt skönt! Jag är glad för den friska luften jag får av mina promenader och tacksam över att jag fortfarande kan lassa på lite vikt på stången när jag kör styrka. Och återigen - varje “pass” jag får till är jag väldigt tacksam över.

… kontrasterna i vädret just nu alltså! 😍

Men framför allt vill jag ju vila upp mig lite också nu, ladda liksom. Och vila kan man ju göra på många olika sätt. Att ligga raklång i soffan och vänta är inte att vila upp sig för mig. Att vila och ladda upp för mig handlar om att göra saker lagom, göra saker jag mår bra av och få en dos frisk luft varje dag.

Så det blir ingen lista med veckans träning denna vecka - utan mer en pepp att våga lyssna på kroppen och justera!

So long,

Anna

Preggo-träningskläder!

Inlägget innehåller ad-links och länkar till externa sidor.

Får en himla massa frågor om träningskläder för oss preggon. Och ska jag vara helt ärlig är jag inte superimponerad av det utbud som finns men det finns några få undantag.

Men framför allt tycker jag att det är ett litet dilemma just det att kläderna använda under en begränsad tid och då är inte jag beredd att betala en massa pengar. Om det inte är riktigt riktigt bra! Trots att jag tränar rätt mycket.

Så för att vara helt ärlig har jag inte investerat i särskilt många preggo-träningsplagg. Jag har lånat jackor av Emil och en helt fantastiskt bra tunnare svart jacka från Under Armour från en kompis men den har några år på nacken så den har jag tyvärr inte hittat. Och jag har också kunnat använda mig av Eivy’s träningströjor (kolla under fliken underställ för att hitta rätt!). De är längre och av tajtare modell - himla skönt!

Eivys träningströja - magen ryms än idag vill jag lova!

Sen har jag använt mina gamla Lululemon korta tights av yoga-modell som jag använt i gymmet (gränsfall korta för att springa i, men jag har gjort det ändå..). Dessa är vida/breda i midjan och väldigt mjuka, så de trycker ingenstans. Och väldigt LÅGA i midjan. (Var in på Lulu’s sida nu och dessa verkar inte finnas kvar i sortimentet längre, alla som fanns nu är högre i midjan). Har också några löparshorts från dem som har funkar väldigt länge. (Glömde bort dessa shorts som jag har på bilderna, en storlek större än vad jag har i vanliga fall och en DRÖM i midjan. Fortfarande idag!!

Här är första passet i löpartightsen från Blacc - har till och med stoppat ned träningströjan i dem. Heja fashion. 🙈 Men så skönt!!

Dock köpte jag ett par löpartights (korta) från Blacc i somras och när jag väl hade investerat i dem så har jag inte sprungit i något annat än dem… Dumsnål. Åh ja! Perfekt längd och supersköna för den växande magen.

Men nu under hösten när jag skulle börja använda mina längre tights gick jag bet. Ett tag funkade mina tights från Powerwoman, de är rätt låga i midjan, men inte längre. Provade mina tights som är högre i midjan, men de hasade bara ned och tryckte ÄN mer. Så tillslut gick faktiskt Emil och köpte ett par från Intersport, som jag tror är deras eget märke. Så skönt. Midjan är verkligen a och o. Och dessutom - prisvärda!! Bra deal!

Och samtidigt kom en leverans från Blacc med långa tights och en löpartröja. För den där känslan att vara Nalle Puh när man tränar är ju inte särskilt skoj. Så nu har jag ÄNTLIGEN även en löpartröja som faktiskt går NED över magen. Och tights som går UPP över magen. Så skönt!

Boobs har väldigt sköna ulltights (tillsammans med en tröja gjord för att kunna amma i senare) som jag har lagt ned i BB-väskan. Tänker att det kommer vara skönt att dra på sig något varmt och skönt nu när det är rätt ruggigt här i Jämtland. Boob är dock dyrare än exempelvis Blacc, men jag tänker samtidigt att just dessa från Boob i merinoull kommer vara väldigt användbara framöver just därför att de är i ull!

Så tips - köp inte det dyraste, prova er fram men köp 1-2 underdelar som ni kan ha och som inte trycker någonstans! Och köp en överdel som faktiskt går ned över magen. Till vardags använder jag fortfarande mina favoriter från Lulu, trots att midjan numera hamnar lite under navel, men är de bara i rätt storlek så trycker de inte. Tycker jag! De tillsammans med en mysig stickad tröja eller någon av alla mina olika fleecejackor (som denna eller denna eller denna - ja, jag gillar denna typ av jacka!) - då känner jag mig redo både för en kaffe på stan som en rask promenad. Tror det kommer vara höstens outfit även efter att krabaten kikat ut!

Den gröna fleecen (och gravidtightsen under).

… och en annan av mina fleecetröja.

Jag har faktiskt varit och provat lite gravid-och amningskläder från ett annat träningsklädsmärke som håller på att utveckla en ny kollektion och när dessa grejer kommer så ska jag hojta till. De var både snygga och riktigt sköna!

Hojta gärna till med era tips också så kan vi hjälpas åt att hitta riktigt bra träningskläder för oss som vill hålla oss aktiva (på vår egen nivå) under (och kanske första tiden efter) vår graviditet!

Heja sköna och snygga grejer för oss preggon! 😍

anna

Att alltid köra skiten ur sig...?

Ibland får jag känslan av att folk i allmänhet tror att det är bara den träning där man svettas som en gris, nästintill tar i så man spyr eller får träningsvärk från en annan värld som räknas. Att det måste göra ont. Att det måste vara ångestladdad för att man ens ska få kalla det träning.

Och är det något som är så in i norden fel så är det just denna föreställning. För att utvecklas och bli bättre behövs så klart en viss dos av träning som känns. Men inte varje pass. Vem skulle orka det? Inte jag i alla fall. Då skulle jag aldrig ha motivationen att fortsätta träna för att må bra. Den skulle flyga sin kos. Träningen är för mig ett andningshål, ett sätt att få mitt välbefinnande rent generellt att bli bättre.

Men hur ska man tänka i träning för att både utvecklas i träningen men också faktiskt få njuta av träningen emellanåt både av att det gör ont men också av exempelvis det vackra vädret eller egentid? Det är inte så komplicerat. Det är faktiskt ganska enkelt, om man nu inte vill krångla till det vill säga, vilket är helt ok det med!

Så här kan man tänka:

• var tredje pass ska du ge dig själv möjlighet att få ta i, flåsa rejält.

• var tredje pass ska vara för ditt inre välbefinnande och vad du gör är lite struntsumma (lugnt och skönt tempo, inte någon forcering och du är ute så länge du har möjlighet till)

• var tredje pass är bra om det aktiverar musklerna så antingen ett styrkepass eller ett gemensamt pass på gym som exempelvis body pump eller liknande

… så tränar man tre dagar i veckan så kan man utgå från detta. Tränar man fler dagar låter man bara detta rulla på.

Exempelvis 3 pass / vecka:

Måndag: 4 x 4 min intervaller där det ska kännas ok första halvan på intervallen och sedan bli slitsamt sista två minuterna och vila två minuter mellan. Värm upp det du behöver innan och ge dig 5-10 minuter efteråt att komma ned i varv. Du kan göra det löpandes, cyklandes, inne på gymmet på någon av maskinerna. Det spelar mindre roll, anpassa det utifrån dina behov!

Tisdag: vardagsmotion / vila från “träning”

Onsdag: Ett lugn pass som är från 30 minuter och längre. Promenad, jogg, cykling, simning… Du bestämmer! Tänk att det mer ska vara för ditt psykiska välmående än för att utveckla din kapacitet

Torsdag: vardagsmotion / vila från “träning”

Fredag: Styrkebetonat pass som passar just DIG

Lördag-söndag: vardagsmotion / vila från “träning”

Kom dock ihåg - vill man få en utveckling som märks, så krävs det mer träning än bara tre pass per vecka, men tre pass per vecka är tillräckligt för att få ett ökat välbefinnande och faktiskt må bättre rent generellt. Så det beror helt på dina egna målsättningar!

Exempelvis 5 pass / vecka:

Måndag: 4 x 4 min intervaller där det ska kännas ok första halvan på intervallen och sedan bli slitsamt sista två minuterna och vila två minuter mellan. Värm upp det du behöver innan och ge dig 5-10 minuter efteråt att komma ned i varv. Du kan göra det löpandes, cyklandes, inne på gymmet på någon av maskinerna. Det spelar mindre roll, anpassa det utifrån dina behov!

Tisdag: Ett lugn pass som är från 30 minuter och längre. Promenad, jogg, cykling, simning… Du bestämmer! Tänk att det mer ska vara för ditt psykiska välmående än för att utveckla din kapacitet

Onsdag: Styrkebetonat pass som passar just DIG

Torsdag: vardagsmotion / vila från “träning”

Fredag: Kontinuerlig intervall / naturlig intervall - hitta en “bana”/sträcka på från 15 minuter upp till 45 minuter där du springer/cyklar/åker skidor i ett tempo som gör att du precis klarar den tid/sträcka du tänkt. Värm upp lite före och kom ihåg att komma ned lite i varv efter. Funkar lika väl inne på gymmet på någon maskin, men då kanske tiden styr mer än variationen i terrängen.

Lördag: vardagsmotion / vila från “träning”

Söndag: Ett lugn pass som är från 30 minuter och längre. Promenad, jogg, cykling, simning… Du bestämmer! Tänk att det mer ska vara för ditt psykiska välmående än för att utveckla din kapacitet. Kan också addera lite styrka för att få till ännu ett styrkebetonat pass denna vecka.

Får man till förslag nummer två kan man nog dock räkna med lite mer utveckling och progression i träningen över tid, men som sagt kräver det mer tid i det kanske redan stressiga vardagspusslet.

… träning är för mig lika mycket för knoppen som kroppen. Så en tur i fjällen med stavar i näven där jag traskar och springer om vartannat i ett lugnt tempo är minst lika viktigt som passen där jag verkligen får ta i.

Men det jag ville komma till med detta inlägg är att ALL träning inte måste vara plågsam, ångestdriven. Utan ut och njut emellanåt också. Och känn inte att träning som inte gör ont inte är värd något. Allt du får till är bättre än inget - kom ihåg det!! Frisk luft. Oj vad det kan göra skillnad en stressig dag!

Anna

Mina löparskor!

Inlägget innehåller direktlänkar.

Jag har två favoriter - Adidas Adizero och IceBug Acceleritas. Och dessa har jag kört med i flera år, dock så klart uppdaterat dem en eller två gånger per säsong. Inte Icebugen dock, utan Adidas. Fyllde på min adidasgarderob i fjol med Adidas Adizero Boston, en sko med lite mer dämpning då jag började springa lite längre sträckor på asfalt inför NYC Maraton. Och det är en sko jag har till och från gymmet och ibland till vardags också.

För flera år sedan hade jag en Adidas Adizero med en terrängsula, den var perfekt för den typen av löpning jag gör hemmavid. Terräng blandat med asfalt. Hittade denna hos Adidas nu, men den har jag inte provat. Men är jag i fjällen och springer väljer jag alla gånger IceBug Acceleritas.

Hemmavid väljer jag den skon om jag vet att jag mestadels ska hålla mig på stig med kortare sträckor på grus eller asfalt. Ska jag däremot springa på mest på grusväg (och/eller asfalt) då kör jag mina Adidas. Och springer jag stig som inte är lerig (typ under sommaren eller nere i Mellaneuropa där de inte har myrar som här i norr) så kör jag mina adidas.

Emil gillar Hooka och har använt dem sedan några år tillbaka och det har varit en räddning för honom då han haft ont i fötterna periodvis under sin karriär. Dessa smärtor försvann med Hooka. Tyvärr vet jag inte vad hans modeller heter, han har flera olika både för asfalt och terräng. Men även han har IceBug när vi kör terräng, han tycker dock Acceleritas har lite för lite dämpning/hård i sulan och använder istället en sko som heter Oribi som han har varit väldigt nöjd med.

Under vintern använder jag en IceBug modell som har dubbar som heter Spirit och eftersom vägarna här i Jämtland ofta är täckta av snö och is under vintern är det en förutsättning för att kunna fortsätta springa och med tanken på framtiden där det mest troligt ska hänga med en krabat i vagn på löpturerna känns det bra att jag vet att jag har en sko som jag inte kommer halka runt i.

Jag tror jag har en relativt smal fot men ett högt fotvalv och mina hälar är från en annan värld, så förstörda efter skavsår och för små pjäxor, så där är jag väldigt känslig. Men dessa skor funkar för mig!

Hoppas det var lite tips i alla fall!

Anna

Magträning som preggo...?

Det första jag tänkte när jag blev gravid var att nej, nu kan jag inte underhålla min bålstyrka och då kommer jag få ont i ryggen igen!! Men det visade sig vara en sanning med modifikation av två anledningar. Anledning 1 - jo, man kan visst träna bålen (magen) under graviditeten, man ska bara tänka till lite vilka övningar man kör. Anledning 2 - kroppen (muskulaturen och skelettet) blir rörligare när man är gravid och skavanker som en dålig rygg hålls ofta i schack tackvare gravidhormoner och liknande…

Men att ha en stark bål är a och o för att komma tillbaka snabbare efter graviditet och dessutom från man lite bonus aktivering av bäckenbotten även om den typen av aktivering/träning kräver eget fokus också.

Här är några av de övningarna jag har haft med mig de senaste månaderna, prova er fram om de kan passa er. Var observant på hur er kropp reagerar och om ni kan hålla diastasen (dvs att delningen mellan magmusklerna inte blir synlig). Prova er fram, gör dem enklare eller tuffare. Aktivera inte genom att fylla upp buken med luft (så som man gör när man lyfter tungt - bukbottentryck) utan ha lättare aktivering och andas normalt. Och kör hellre fler repetitioner än få och tunga!

SIDOBÖJ. En av övningarna som jag har kört under hela graviditeten är denna övning. Funkar lika bra med exemplevis kettelbell eller ett gummiband som man stampar fast med foten. Fokus & genomförande: håll kroppen helt sträckt och enbart böj i sidled, ej luta framåt eller bakåt. Och hålla skuldrorna aktiverade (tänk att du har ett band mellan skulderbladen som drar dem mot varandra i sidled, ej uppåt) och aktiverar bålen (dvs kniper lagom och pressar naveln bakåt).

HÖFTLYFT. En annan övning som funkar lika bra som aktivering för ett tyngre styrkepass som en övning i ditt styrkeprogram är höftlyft. Höftlyft kan utföras på många olika sätt.

1. Lägg dig på rygg, sätt i fötterna rakt under dina knän (vinkeln ska vara 90°) och aktivera skinkorna så att du känner att all belastning inte landar på ryggfilerna. Försök samtidigt dra in naveln (pressa den ned mot underlaget). Lyft sedan upp rumpan från golvet genom att pressa fotsulorna i backen och aktivera rumpan.

2. I toppenläget (rumpan lyft) kan du lyfta ett ben OM du klarar av att hålla höften stabil (dvs att den inte tippar ned åt något håll.

3. Du kan också i utgångsläget lyfta dig upp med enbart ena foten i backen och det andra benet sträckt. Viktigt här är att du håller höften parallell, är aktiverad i rumpa och bål och att inte ryggen lyfter allt.

Fokus: Stabil kropp där du kan vara avslappnad men samtidigt aktiverad i de muskler som ska jobba, kroppen ska hela tiden vara i linje och inte luta (i höft) åt något håll).

GREYHOUND. Den här övningen fick jag när mina problem med ryggen började, men jag har behållt den sedan dess då den är fantastisk på att aktivera de små, men ack så viktiga, inre magmusklerna. Denna har jag dock varit lite försiktig med mot slutet då jag inte klarat av att göra den utan att diastasen kommer ”ut”. Genomförande: Ligg på rygg. Lyft båda armarna rakt uppåt. Lyft båda benen i luften (90°) alt (som på bilden) låt ena foten vara kvar i backen. Sträck ut benet i luften samtidigt som motsatt arm går bakåt. Fokus: pressa ned navel/tryck ned svanken och släpp aldrig det trycket. Känner du att det släpper, sätt ned båda fötterna i backen och börja om. VARIANTER: Ha båda fötterna i backen, pressa ned svanken och låt enbart armarna gå bakåt, en åt gången alternativt båda samtidigt.

VARIANT PÅ SIDOPLANKA. Alla övningar som görs på sida har jag haft med mig genom hela graviditeten, dels för att jag slipper illamåendet (av att ligga på rygg) och för att jag vet hur viktiga dessa muskler är för mitt välmående. Denna variant på sidoplanka när man har knät i backen är en fantastisk aktiverare av både rumpa/höft och sidomusklerna på magen samtidigt som axel och skuldra får aktiveras av att parera. Genomförande: Lägg dig på sida, sätt i armbågen i backen och låt knät ligga i backen med en lagom vinkel och ”stapla” det andra benet uppe på. Börja övningen genom att lyfta höften/rumpan från backen men 1. håll fortfarande benen ihop eller om det är för lätt 2. sträck ut det övre benet (som på bilden) innan du går ned med höften i backen igen. Fokus: Håll en neutral rygg (aktivera genom att tänka att naveln ska dras in mot ryggraden), aktivera skinkorna och skuldrorna. Kroppen ska varken luta bakåt eller framåt, utan helt stabil från axel/armbåge och höft/knä som är i backen.

UTFALL. Kanske inte direkt känns som en bålövning, men om du tar en vikt ovanför huvudet och gör stationära (stillastående) utfall där du kliver ut med en fot och sedan tillbaka så kommer du få aktivera bålen otroligt bra och det är dessutom utmanande då alla små muskler måste parera klivet. Prova er fram om det funkar just för dig! Genomförande: Ställ dig stabilt, axelbrett mellan dina fötter. Håll vikten ovanför huvudet (vikt spelar absolut ingen roll men ta något att hålla ovanför huvudet för att verkligen få stabilisera), håll en bra kroppshållning (skulderblad ihop, aktivera bålen och KÄNN dig stark i kroppen). Kliv ut med ena benet, kontrollerat. Och försök sedan trycka dig tillbaka till utgångsposition lite mer explosivt. Fokus: STARK KROPP!

ARMHÄVNING. Den har jag kört genom graviditeten men den är lite mer lurig, väldigt lätt att diastasen sticker iväg och det vill man inte. För mig funkar det om jag kör från knutna nävar och verkligen fokuserar på att hålla kroppen aktiverad, från tår till skuldror. Men det är faktiskt en väldigt bra övning även för bålen. Den kan lika väl köras från knän som från fötter, det spelar absolut ingen roll. Men håll koll på magen så att den inte sticker iväg! Genomförande: Sätt händerna rakt nedanför axlarna. Oavsett om du har knän eller fötter i backen så ska du sträva efter att ha en kroppshållning som lutar upp mot axlarna där rumpan varken sjunker nedanför eller ovanför den linjen. Gå sakta nedåt (du kan själv välja om du vill att armbågarna ska följa kroppen (lite smalare) eller mer ut åt sidorna, gå så långt ned du klarar av och försök sedan ”skjuta” dig uppåt till startposition lite mer explosivt. Fokus: Starka skuldror, aktiverad bål och höft. Sluta när du känner att du tappar aktiveringen mellan skuldrorna eller att du inte orkar hålla bålen stark längre. Tips! Armhävningar kan också göras stående, mot en vägg! Prova dig fram!

PILATESBOLL. Är väl den gravida kvinnans bästa vän! Använd fantasin, utgå helst från sittande och kör sedan benlyft eller axelpress med vikter eller olika andra övningar där du känner att bålen får arbeta genom att aktiveras. Prova dig fram!

Hoppas det här var till lite hjälp i alla fall och som alltid - DU KÄNNER SJÄLV vad som funkar för just dig!

So long,

Anna

Psst. Alla bilder är tagna av Sara Gärdegård.

Vecka trettioåtta.

Ny vecka, halva september har gått och hösten är här för att stanna. Spöregn ute och hela fem kaxiga grader ute. Känns helt rätt att ta det piano idag, tända ljus, läsa en bok och kanske kanske unna mig lite ego-tid i gymmet lite senare. Om jag får feeling.

… så här som jag satt på poolkanten en kväll i slutet av augusti känns ju som ett minne blott nu och en dröm inför sommaren 2020. Himmel vad fort det blev höst! Foto: Sara Gärdegård

Vecka trettioåtta innebär att vi mot mitten av veckan går in i gravidvecka trettionio och att det då återstår fjorton dagar till beräknat BF. Visste ni förresten att bara 5 % av alla barn föds på sitt utsatta datum..? Det säger ju en del om att man verkligen inte ska stirra sig blind på det där datumet, men med tanke på hur oplanerad, ostrukturerat och fullkomligt ovant allt är kring detta så känns det ändå skönt att hänga upp det i alla fall runt ett datum. Har ni som varit i samma situation som vi också känt så?

Tänkte att jag gör som förra veckan, en liten sammanfattning om hur den här veckan kommer se ut…

MÅNDAG: Idag är min prio å t e r h ä m t n i n g. Både fysiskt och mentalt. Jag ska göra så lite jag kan, unna mig powernaps och hålla mig hemma. Får jag feeling kan jag på min höjd unna mig ett styrkepass (mina styrkepass är inte, med mina mått mätt, så fysiskt ansträngande, jag vilar länge mellan övningarna och kör bara ett par övningar). Men that’s it!

TISDAG: På morgon ska jag ta och träna något, har inte bestämt vad än. Sen in till kontoret, jobba någon timme och försöka hinna träffa lite vänner. Efter lunch har vi möte och sen andra träffen med föräldragruppen på MVC. Den här gången skulle vi gå igenom profylax…

ONSDAG: Är än så länge oplanerad, men mest troligt någon form av träning och sedan jobb. Har inga möten inplanerade, men det finns alltid saker att beta av. Så att säga!

TORSDAG: Har en liten dröm om att dra till fjälls, men det beror lite på vädret. Om inte det blir av, kommer nog dagen att likna onsdagen.

FREDAG: Rutinbesök hos barnmorskan och sen tar vi helg - woop woop!

HELGEN: … är HELT oplanerad! Bara jag och Emil, hemmavid. Lyxigt värre!

… med andra ord en rätt lugn vecka och det känns helt rätt!

VECKANS TRÄNING: Eftersom jag var rätt trött förra veckan, och nog är fortfarande, kommer jag gå väldigt mycket på feeling och dag för dag. Och kanske lite efter hur vädret är, om det blir inomhus eller utomhusträning. Men någon form av träning ska jag få in i alla fall sex av sju dagar!

• 3 styrkepass

• 1 tröskelpass (ca 80-85% av max)

• 1 intervallpass med kortare intervaller (favoriten just nu är att kombinera stavgång på bandet med stakning i Ski-Ergen, typ 5 x 4 min eller 6 x 5min)

• 1-2 längre lugna pass (2h+)

• 1-2 “vanliga pass”, dvs pass i det tempo jag pallar för dagen i 45-60min

Det var vecka trettioåtta det. Vem vet vad denna höstiga vecka kommer innehålla? Och det är så jäkla spännande!! 😍

So long,

Anna

Att vara lite orolig.

Tidigare i graviditeten har jag mest bara varit fundersam om kroppen kommer tycka att mitt planerade pass är ok, om jag kommer få ut det jag vill av passet, och jag har blivit himla nöjd varje gång det gått bra. De senaste veckorna har dock detta ökats på lite och jag har börjat oroa mig lite i förväg vad jag kommer klara och inte riktigt vågat ha en plan för varje vecka utan tagit varje dag lite som den kommer.

Jag gillar att ha planer, att se fram emot nästa pass, så att ta allt lite mer på uppstuds är lite lurigare. Men jag lär mig. Det svåra är bara att börja inse mina begränsningar. Jag kan fortfarande lufsa runt ute i skogen, men det går sakta. Inga mer löpintervaller utomhus. Så är det bara. Kanske kan jag fortfarande springa på i högre tempo emellanåt, samtidigt ser jag inget syfte i att pusha. Så där försvann ett sätt att ge allt. Och då vill jag ju ersätta det med något.

Denna vecka har jag provat stavgång på vårt band hemma. Och ni kan ju gissa lyckan när det kändes BRA! På riktigt bra. Inget obehag, inga sammandragningar. Ingenting. Bara rent och skärt flås. Så jag fick till ett bra pass där på bandet. Lagom hårt, perfekt tröskelnivå. Endorfinhög var bara förnamnet.

Så då adderade jag ett träningssätt som faktiskt funkar. På den listan finns sedan tidigare styrketräning. Och igår eftermiddag adderade jag ännu en grej - nämligen cykel! Det kan ju låta helknäppt när magen är större än någonsin, men jag tog Emils gamla heldämpade hoj, där det inte är så långt mellan sadel och styre. Satte sadeln på en skön höjd så jag inte slog knäna i magen och styret lite högre. Sen cyklade jag ut på (de utan sten och minimalt med rötter ) stigarna och varierade med grusväg. Så jäkla härligt!

Kvar att prova har jag nu rullskidor. Samtidigt känner jag mig väldigt nöjd med att faktiskt ha tre saker som funkar bra just nu. Mer behövs ju inte. Och det dämpar min oro. För jag behöver röra på mig, behöver få ta i emellanåt och emellanåt bara fokusera på att komma ut och få frisk luft. Det är liksom i mitt blod, i mina gener, att få träna. Jag kan inte komma i från det. Och tryggheten i att känna att det jag gör känns rätt för både kropp och knopp är så himla skön. Sen finns ju simingen. Alltid ett safe card.

Så känner ni att ni inte riktigt känner er hundra med det ni tränar för tillfället, prova något nytt! Alla är vi olika och därför funkar olika för olika personer. Våga prova er fram. Och våga avbryta om det inte känns bra.

För tro mig - det är nog med hormoner som skapar obalans och känsloyttringar utan dess like just nu! 🙈😂

Det var det för nu, dags för lunch och sen kommer syrran och Nils. Som jag längtar!

❤️

Anna

Elit v/s gravid v/s svenssonsvennson - att äta rätt?

I många år var jag lika osäker på hur man skulle äta som en svajande flaggstorm i västanvindarna i Jämtland. Provade än den ena, än det andra. Gick mig låg, fick problem med magen och fick sämre resultat av min träning. Försökte lära mig, kompensera, äta mer. Men det var som att jag var inne i en dålig spiral som jag själv inte kunde ta mig ur och jag blev less. Vikten var relativt stabil förutom vid några tillfällen där den både var (enligt mig) väldigt låg och någon gång (enligt mig) onödigt hög. Och periodvis gick träningen fantastiskt bra, men sen kom perioder där det kändes som om jag inte ens kunde ta åt mig av all träning jag genomförde. Ofta var min form väldigt bra i inledningen av sommaren. Maj, juni och juli. Kanske också augusti. Och sen kom vi in i hösten, åkte på långa läger som ofta var på höjd och sjukdomarna kom som ett brev på posten. Inte så att jag blev sängliggande, men jag kunde inte heller träna. Fick avstå träningspass och lägren blev en utmaning mentalt att stanna inne när de andra var ute och tränade.

Vid årsskiftet 2015-2016 var vi nere i Europa, det var ett mästerskapsfritt år så målet den säsongen var de två tourerna som vi hade. Först ut var Tour de Ski och i slutet av säsongen skulle vi över till Kanada och köra en tour där. Tourer är tuffa, mentalt absolut men framför allt fysiskt. Man måste fylla på med energi konstant och du måste vara uppladdad när de drar igång. Man har bra dagar och man har sämre, men det gäller att minska tappet på de dåliga dagarna och det handlade ofta om att se till att man hade nog med energi i kroppen. Så inför Tour de Ski över nyåret 2016 laddade vi upp i italienska Livigno, firade juldagarna tillsammans med laget på höghöjd och åt italiensk mat och tränade på en utlagd snöslinga (detta var ett år utan snö även i alperna). Jag började komma i väldigt bra form, hade några pass som gick bättre än vad jag någonsin vågat drömma om, så mitt mind set var on top när vi åkte mot tourens första etapper. Och de första etapperna gick bra (om man bortsåg från sprinten som ju inte var min melodi riktigt). Men sen började det gå tyngre och tyngre. Magen började strula och jag började få ont i ryggen. Jag tyckte att jag åt och åt och åt, men det hände ingenting.

Jag kunde genomföra touren och om jag inte minns helt fel så tror jag att jag blev kring topp tio, men de sista dagarna slet jag ont. Jag kom hem och tänkte att jag skulle passa på att träna lite för att kunna bibehålla formen. Men då kom sjukdomen som ett brev på posten. En skidåkarförkylning - lite snor i näsan och rosslig hals.

Frustrationen var stor för jag hade ju känt att formen börjat komma för att sedan dala och jag ville så gärna få en säsong där allt gick bra. Men istället för att gräva ned mig gjorde jag något som jag hade funderat länge på - jag tog kontakt med en nutritionist som jag hade hört talas om. Jag kände att jag var något på spåret där när det gällde kosten.

Petra var på direkt, jag åkte ner till Bosön för att göra tester, gjorde en kostregistrering, sov med energimätare och registrerade ALLT. Någon vecka senare fick jag tillbaka resultat och kommentarer. Och en kostplan. Som jag direkt började följa. Petra “varnade” mig att jag nog skulle kunna gå upp lite i vikt till en början (hua, det sista man ville under säsong liksom!) men sa samtidigt att jag skulle lita på henne. Och där och då kände jag inte att jag hade något val. Jag måste göra en förändring!

Kostplanen var inga konstigheter insåg jag när jag väl fick den. Den stavades K O L H Y D R A T E R. Precis tvärtemot dåtidens alla kostråd. Och det här är ju bara fyra år sedan. Fettet på min tallrik som hade ökat successivt fick dras ned på, lika så proteinet. Min tallrik såg mer och mer ut som den gjorde under hela min uppväxt - en klassisk tallriksmodell.

Och den andra skillnaden var energipåfyllnaden under och direkt efter passen. Kolhydrater i vätskebältet och en bar efter varje pass och ibland under. Jag skulle äta så MYCKET!

Jag gick till en början upp något kilo, men knappt hade jag registrerat det innan jag gick ned i vikt och i samma veva gjorde jag nya mätningar. Jag hade aldrig varit mer “vältränad” (vad nu det är). Men det ville säga - hög andel muskler (fettfri massa) och lägre andel fett. Precis som en elitidrottare ville se ut med andra ord.

Jag och Petra fortsatte samarbete under resten av min karriär och tillslut behövdes ju knappt kostplaner, jag visste vad jag behövde och vad jag mådde bra av. Mina sjukdagar minskade men framför allt var jag inte längre en av de där med ständigt ont i magen och gaser i tid och otid. Det var en oerhörd lättnad.

Så att jag är ett fan av kolhydrater är ingen konstighet och ingen hemlighet heller. Men samtidigt är jag väldigt ödmjuk inför att alla behöver olika. Och det visade sig också i laget jag var med i. Jag mådde bra av kolhydrater, någon annan behövde mer fett och en tredje mer protein. Exakt vad det beror på vet jag inte, kanske är det kroppskonstitution, muskeltyp eller vilka styrkor man hade i skidspåret.

När jag la skidorna på hyllan sket jag i allt vad kostplan hette och kolhydrater och periodisering och när man jag åt vad eller vad jag åt. Och det gick inte många veckor innan det började synas, eller framför allt märkas. Min ork, min mage. Så efter förra sommaren hörde jag av mig till Petra igen. Frågade henne om hon kunde guida mig lite i mitt nya liv hur jag skulle tänka kring kost utan att det blev ett för stort issue.

Sagt och gjort, det var inte konstigare än att jag gick tillbaka till hur jag åt som aktiv. I princip lika stora portioner på dagens fem måltider: frukost, lunch, mellanmål, middag och kvällsfika, men åt ju inte alla dessa mellan-mellanmål som jag hade förr i samband med träningspassen. Sakta men säkert började jag må bättre igen och ett halvår senare var jag i fas. Och sedan dess har jag inte släppt det. Kolhydraterna är grunden i min kost. Proteinet behövs och fettet lika så (speciellt nu när jag är gravid) men min tallrik ser ut som de där tallriksmodellerna från hemkunskapen i skolan. Inte konstigare än så.

Men antalet energibars (med ffa kolhydrater) i min kost har minskat drastiskt och är numera mer nödproviant än något jag stoppar i mig flera gånger per dag.

Så när ni frågar hur jag äter så säger jag - jag äter det som serveras men jag fyller ofta på med extra kolhydrater. Jag skippar ALDRIG en måltid. Jag äter gärna lite mindre portioner men oftare. Jag äter gärna kött och fisk men gillar att äta veganskt också. Jag älskar bröd! Och speciellt med smör och ost på. Jag tränar aldrig på tom mage. Jag går aldrig och lägger mig hungrig. Vaknar jag fram på småtimmarna vet jag att jag att jag har fyllt på för dåligt så då går jag upp och tar en näve russin eller en banan. På träningspass länge än 60 minuter fyller jag på med energi, antingen i vätskeform eller som russin eller energibar.

Jag tror generellt att många av er, oavsett om ni tränar eller inte, kan äta så mycket mer än vad ni själva tror. Och oftare. Och inte tänka fy för kolhydrater. Och man kan gå upp i vikt även av energiunderskott. Obalans i kroppen kallas det. Och det är INTE bra.

Som vanligt blev det här ett väldigt långt inlägg, och jag har säkert missat en massa, så kan inte ni bara skriva era funderingar så tar vi det därifrån? Jag är ingen expert i ämnet men jag har fått prova mig fram och uppleva en hel del under min karriär som jag gärna delar med mig av!

…. tills vi hörs igen!

Anna

Sista löpintervallerna utomhus...?

I början av veckan bestämde jag mig för att göra ett litet test av mig själv. Det har ju hänt väldigt mycket med mig mage på slutet och känsla av att vara gravid. Jag kan inte längre låtsas som att allt är som vanligt, att kroppens signaler för stunden är de som gäller även en stund längre fram utan jag måste hela tiden lyssna och vara lyhörd, justera och fundera. I träning som i vardag. Och det man tror man lärt sig ena dagen, det gäller inte längre nästa dag.

Det är väldigt utmanade för mig som är en person som vill ha kontroll och en plan. Och ja, jag har ju fortfarande en plan vad jag vill träna varje vecka även om den aldrig tidigare har varit mer flytande och aldrig varit mer flexibel.

Och i och med att vi ska ner till Västkusten igen nästa helg för att delta i West Coast Trail som en del i vårt samarbete med Västsverige och deras olika event nere på Västkusten (där ju vi hittills deltagit i swimrun, kanotmaraton och rullskidslopp) så vill jag känna efter lite hur kroppen reagerade på att springa lite fortare. Jag tror fortfarande att jag nog hanterar att lufsa framåt rätt bra, men jag ville testa att springa på lite fortare.

Så jag ställde klockan tidigt, hade en rätt fullspäckad dag (ÄLSKAR DET!) och stack ut direkt. Joggade försiktigt ner för vår uppfart (som är jäkligt brant) och kände direkt att magen inte gillade att behöva hålla emot steget utför. Kände att detta skulle kunna bli en rejäl utmaning.

Joggade lätt i fem minuter där kroppen fick anpassa sig successivt och sedan vred jag upp tempot successivt i 5-6 minuter. Sen körde jag igång det jag hade planerat från början - 4-5 st 4 minuters intervaller på asfalt i varierad terräng (ja, bor man på Frösön i Jämtland så är terrängen rätt varierad). Första intervallen var dock rätt flack och jag kom in i löpningen rätt fort. Det gick bra. Det kändes bra! Men av någon anledning kände jag att jag nog behövde kissa, så jag sprang ut i skogen men det var ju falskt alarm. Bara lite skvätt. Och efter det var det som att jag hade skakat om allt i magen och det hade hamnat lite “fel” igen, så nästa intervall fick jag starta om två gånger innan jag kunde börja springa. Uppför gick det hur bra som helst, men direkt det blev lite utför fick jag mer jogga än springa… Och så fortsatte det. Uppför gick det hur bra som helst. På platten ok, men utför kändes det inte särskilt bra eller bekvämt.

Jag körde 5 stycken fyraminutare, i relativt bra tempo men utan att kunna driva pulsen särskilt hög. Jag fick inte mer ont, men slutsatsen blev att jag nog inte ska springa intervaller utomhus längre. Uppförsbacke inne eller ute - absolut! Och att lufsa fram i lagom högt tempo, det är nog inga problem.

På något sätt känns det lite häftigt att det faktiskt händer så mycket i kroppen att jag måste göra justeringar. Det har ju gått så bra hittills och det mesta har gått på räls, så det känns skönt att kroppen faktiskt säger till när den inte tycker att det känns helt bra. Men ni måste förstå skillnaderna här - jag stoppar före det känns DÅLIGT, alltså har jag en marginal att spela på och det är så jag vill ha det. Jag hade kunnat pusha mig mer, säkerligen, men då mest troligt fått ont efteråt och kanske gjort något som gör att jag inte kan göra andra saker jag vill efteråt. Och den marginalen vill jag fortsätta ha!

Så ni behöver inte vara oroliga att jag ska köra skiten ur mig själv nästa helg nere i Bohuslän, nej, jag kommers ställa upp i en klass som heter Run/Walk så jag kan lufsa i det tempo jag kan för stunden. Springa emellanåt. Gå. Jogga. Vad som nu funkar. Och känns inte ens det okay - ja då blir jag den bästa hejarklacken ever till Emil som kör Run-klassen.

Att lyssna på kroppen har jag ju tjatat hål i öronen på er om, men jag tror inte man kan tjata nog om det. Och kanske kan jag, med min bakgrund, finjustera mer eftersom kroppen har varit mitt främsta verktyg i så många år. Samtidigt var jag ju inte en höjdare på det när jag var aktiv. Jag körde ofta lite för hårt, var lite för ambitiös. Så att vara gravid och verkligen få veta, utan krusiduller, vad kroppen känner är fantastiskt. Och det var just det min läkare sa till mig när jag ringde och frågade om råd i vecka sju “hur ska jag tänka kring träning nu?”. Hans svar var oslagbart “din kropp kommer berätta för dig, starkare än vad du någonsin upplevt”. Och oj så rätt han hade!

Ha en fin lördag! 💛 Själv ska jag nog ut och lufsa lite i skogarna här på Frösön.

Anna

Första gången på rullskidor? Och rullisar som preggo?!

Så många frågor och funderingar jag får från olika håll angående rullskidsåkning som gravid men också för gemene person som vill börja.

För det första - ja, asfalt gör ont. Det är hårt att landa på. Men. Lär du dig att kontrollera dina rullskidor ramlar du inte oftare på dem än på din cykel!.

Mitt bästa tips för att börja på rullskidorna är dessa, oavsett om du är gravid eller ej och faktiskt tips för dig som åkt ett tag men ändå känner dig lite osäker ute efter vägarna:

1. hitta en öppen asfaltsyta, typ en parkeringsplats

2. gör en bana (med hjälp av koner eller skor eller stenar eller grenar) med svängar och kanske något hinder där du måste stanna

3. börja lugnt och öka sedan takten succesivt

4. och för extra utmaning kan ni prova att åka på en skida.

… och detta kommer ni klara på ETT (1) pass! Jag lovar! När vi kör rullskidslektioner på läger, både för barn och vuxna, så grejar alla detta fortare än någon hade kunnat gissa. Men det är inte det som är grejen utan det är att man faktiskt lär sig hur rullskidorna reagerar och att man blir kompis med dem.

Så istället för att köpa ett par rullskidor och åka till en platt raksträcka för att lära sig staka, så LEK! Som ni gjorde när ni var barn. Bli kompisar med rullskidorna, lär er hur ni stannar, utmana er! Emil brukar alltid låta alla få köra upp fart på rullskidorna och sedan åka rakt ut på en gräsplätt eller ned i ett dike för att öva hur man kan tvärstanna om det skulle krävas - så bra.

… här har ni självaste Mathias Fredriksson in action på en av Emils konbanor på ett av alla summercamps vi haft genom åren.

Och faktiskt har vi gjort en kurs med grunderna i rullskidoråkning som ni kan hitta här om ni skulle vilja nörda ner er ännu mer. Där finns lite fler tips på hur man exempelvis stannar (som är svår att beskriva i text).

Måste utrustning är följande:

• väl synliga kläder

• hjälm

• handskar

Och gärna även glasögon, men inget måste.

Jag har ju upplevt att rullskidor fortfarande är en av de mer snällare träningsformerna, det märks att det inte påverkar trycket nedåt och man får använda sig av hela kroppen. Och Alliansloppet förra helgen gick ju fantastiskt bra, över förväntan! Även om jag föredrar att skejta. Och mig veterligen körde Marit Björgen just rullskidsintervaller in i det sista, just för att det inte blir så kroppsligt/muskulärt slitsamt.

Så ut och prova om ni får möjlighet!! 😍

Ha en skön fredag nu,

anna