La Diagonela!

Sitter och tittar på när Harry tar ett kvällsbad. Lillebror H tar en tupplur (måste dock snart väcka honom så han inte somnar för kvällen) och mamma tvättar (amen!!) och papp fixar ostfondue till middag. Jag är makalöst trött samtidigt som jag är väldigt tillfreds och lycklig att bara vara här. Just nu. Att få chansen att göra det här äventyret. Det slår mig med jämna mellanrum. Hur tacksam jag är!! <3

Loppet idag var till en början otroligt slitsamt idag och det dröjde över en mil innan jag kom in i loppet, i min klunga. Jag tappade min klunga med jämna mellanrum under hela loppet, men lyckades också få ett par partier där jag fick uppleva känslan av att ligga i rygg. Och det tar jag verkligen med mig framöver. Men vid 47km tog det slut idag. Kramp och slutkörda armar. Vilken känsla! Haha!

Men idag räckte ju krutet drygt en mil längre än för två helger sedan och det är ett framsteg! Jag längtar dock ned på låglandet nu så att jag får lite av min nästa växel tillbaka. Den som fanns i Orsa!

Nu har lillebror vaknat, jag skriver med tummen och Harry har badat klart, så jag måste sluta!

Ha en fin lördag!

Anna

På tur.

Vi drog ju iväg den andra januari ner hit vilket betyder att vi nu varit borta i sexton dagar. Och vi har tolv dagar kvar. Emil åkte ju hem när vi drog hit i måndags och kommer inte åka ner hit igen eftersom det nu verkligen börjar bli nedräkning mot uppladdningen inför Paralympics. Redan den tolfte februari drar han iväg igen, om allt går som det ska (✊🏻), så det är verkligen slutspurt. Tanken var från början att vi, jag och barnen, skulle följa med ner till Italien den första perioden av deras precamp men som läget är just nu med smitta är jag lite osäker på ännu en flygresa och hotellboende.

Att vara på resande fot och på sånna här vackra ställen under pandemin är speciell. Naturen är ju tillgänglig för oss, och det är ju där vi spenderat mest tid, men sånna där spontana kaffestopp här och var eller en middag på restaurang blir det ju inte mycket av. Och direkt där det är folksamlingar tar man ett extra djupt andetag innan man passerar med munskydd och håller andan. Och undviker i största möjliga mån att ens vara i närheten av folk. Man missar ju liksom en del av det här med att vara här nere, det där med att njuta av en god pasta på restaurang spontant eller en riktigt bra cappuccino på ett kafé man passerar, men det är i sammanhanget ändå en petitess för vi ÄR ju här nere. Vi mår bra. Vi kan åka skidor. Vi kan njuta av sol. Av naturen. Av att vara tillsammans.

Och vi kan göra det här äventyret ihop med tävlingar på helgerna och kvalitetstid i veckorna! Så himla tacksam för det!

Nu ska jag gå över till grabbarna i teamet, jag fick hjälp av dem med ett jobb idag som vi ska kolla igenom. Och jag hoppas killarna kan komma till ro i det gemensamma sovrummet under tiden. Låter inte riktigt så just nu… Haha!

So long!

Anna

St Moritz

Igår kring lunch rullade hela ekipaget från Team Kaffebryggeriet och mitt lilla (eh, rätt stora) crew in i St Moritz där vi ska hänga de kommande tio dagarna. På lördag kör vi La Diagonela, ett lopp jag faktiskt körde för tre år sedan (då superguider gravid utan att veta om det med storebror H), så jag vet på ett ungefär vad som väntar. Och det är minst sagt en utmaning! Kanske inte höjdmeter som de senaste loppen varit, men i längd, kupering och KYLA!

Emil åkte hem till Sverige igår, så nu är det jag, kidsen och mina föräldrar som är här!

Idag var jag och två av killarna, Gustav och Bård, och rekade sista 40km av banan. Ett längre pass blev det men skönt att göra det redan idag så att jag kan ta det lite lugnare resterande dagar fram till loppet…

Till skillnad mot förr så är jag ju inte här nere för att träna inför något som kommer sen så jag ska inte samla på mig en massa träningstid utan jag ska samla på mig överskott i energi! Så att jag känner när jag står på startlinjen att jag är redo!

För träningen kan jag ju faktiskt styra över, hur mycket eller lite jag tränar. Och lika så med jobb/uppdrag. Men jag kan inte styra över hur mycket vila, sömn och återhämtning jag får när jag är med kidsen. Så det är lika bra att undvika att köra sig för slut så man (jag) inte hinner återhämta mig från tuffare träning. Helt enkelt försöka ha ett litet överskott hela tiden.

Och det är en ny utmaning för mig!

Nu ska jag faktiskt ta och lägga telefonen åt sidan och läsa en bok, båda barnen sover och jag har druckit upp mitt te och ätit upp chokladen… Underbart ju!

Men. Först! Vi var ju i Val Venosta i helgen. Körde mitt första individuella lopp sedan Touren 2017-2018. Det var kul! Kroppen var så mycket fräschare än förra helgen! Även om jag känner att det saknas en del i ”power”.

Efter tävlingen på söndagen, som Emil körde, gick vi en tur i bergen ovanför vårt B&B. Det var m a g i s k t fint! 😍

Hörs snart igen! 😍

So long,

Anna

Valle di Casies

I torsdags lämnade vi byn Toblach och flyttade upp till bergen. Till dalgången Gsies, eller Valle di Casies som den heter på italienska. Minns nu att jag lovade er bilder från lägenheten - här är dem! Dock så är jag inte så rutinerad att jag rusade in före vi flyttade in och tog bilder när det var städat och fint. Ni får helt enkelt se hur det ser ut irl…! Haha!

Helgen har verkligen gått i ett med två tävlingar på lika många dagar, och inte vilka tävlingar som helst heller för den delen. Totalt 95 km och 5 och en halv timmes tävling har jag bränt av. Det kändes idag kan jag lovar plus att natten som var inte bjöd på särskilt mycket sömn då Harry började sova oroligt och lät och hade sig redan vid midnatt för att sedan vakna vid halv två. Samtidigt som Helge vaknade för att ammas. Då var varken jag eller Emil särskilt nöjda, så han tog med sig Harry ut i soffan så att jag och Helge skulle få sova vidare. Vi somnade till någon timme innan Helge ville ammas igen. Och då hörde jag att Harry fortfarande inte hade somnat. Så idag har vi varit trötta hela bunten.

Dagens frukost blev en långsam historia. Så skönt. Tre koppar kaffe. Och lagom till tredje koppen (som jag sprang ned och hämtade i kaffemaskinen i loungen i huset där vi bor) kom ägarinnan av huset med ett fat med hemmabakade kakor som jag fick ta med till lägenheten. Alltså lyxen! 😍

Helgens tävlingar var jobbiga, precis som de ska, men min form var inte som den ska. Bristen på sömn och de där dagarna med förkylningssymptom (inte covid!!) över jul och nyår verkar ha tagit lite udden av min form. Men efter urladdningarna den här helgen och med väldigt lugn träning inför helgen ska det nog reda upp sig. Och kanske lite extra sömn!

Målbilden jag har för tävlingarna den här perioden är att oavsett hur det går vara nöjd med det jag presterat utifrån dagens förutsättningar OCH njuta av en riktigt god middag med ett glas vin till och choklad till dessert. Och gårdagen var inget undantag! Pizza. Ett glas Lagrein. Och choklad. Livet!

Nu har båda pojkarna precis somnat (ovanligt sent!) och jag ska faktiskt gå och lägga mig jag med. Just nu samlar jag på sömntimmar. Och soltimmar. 😍

Hörs snart igen!

anna

Psst. Här är stället vi bor på.

Ciao!

Vilka fina dagar vi haft här nere!! Har inte hunnit med i närheten så mycket som jag tänkt innan (skriva, läsa, vila, jobba) men det är sekundärt för det är inte därför jag är här. Jag är här för att ÅKA skidor och vara med familjen. Och DET har jag gjort och varit. Så himla härligt!

Sedan vi kom i söndags har vi hunnit med både en magiskt fin långtur, Intervaller i blötaste klippsnö, rekat tävlingsbanan, kört styrka och druckit en mängd cappuccino. Solen har lyst och snön har vräkt ned.

Och idag bytte vi boende. Från hotellet nere i Toblach där vi bott många gånger med landslaget, upp till en by i bergen där teamet bor. Vi har checkat in i finaste lägenhet man kan tänka sig. En nybyggd lägenhet i ett gammalt hus, perfekt för oss sex med en övervåning som precis rymmer ett sovrum med on suit och på bottenplan med ett stort sovrum där både vi och barnen ryms. Harry har en platsbyggd säng med staket (måste ta en bild!!) och Helge har en spjälsäng. Och sen ett mysigt kombinerat allrum och kök som har stora fönster mot dalen och en balkong.

Teamet bor ett par hus ovanför oss och just utanför huset är längdspåren och en uppkörd pulka backe. Hotellet eller vad man nu kallar ställer där vi hyr lägenheten, har en massa kälkar så i morgon när solen ska skina och jag har planerat in en vilodag ska vi minsann ut och åka.

Nu måste jag äta lite kvällsfika - återkommer med bilder från detta fantastiskt fina ställe! 😍

Anna

2022 - Hej Hallå!

Sitter på ett hotellrum nere i italienska Toblach. Bredvid mig ligger emil och slötittar på något på Netflix och på min andra sida somnade precis Helge. I det kombinerade allrummet/pentryt ligger Harry och snarkar. Vi kom hit ner igår kväll tillsammans med Emils föräldrar som ska hjälpa oss med kidsen kommande vecka. På onsdag byter vi boende till en lägenhet där resten av teamet bor.

Jag är så glad att vi kom iväg för efter Orsa blev jag mer och mer sliten och över juldagarna kände jag bara att jag fick lov att bromsa upp lite. Ingen träning. Inget scrollande på telefonen. Inget jobb. Veckorna, eller egentligen kanske längre än så, hade gått i ett fasligt tempo (som jag för övrigt verkligen älskar att ha det!!) men det i kombination med krångliga nätter OCH tävling på det tog ut sin rätt på mig… Men efter att Emil tagit Helge två nätter i rad där jag fick sova för mig själv var det som att allt vände och lagom tills vi kickade igång 2022 var jag back on track igen!

Och det vet en himla tur det, för annars hade vi gått miste om äventyret vi nu är på!

Vi lämnade som sagt Frösön igår och kom fram hit till Toblach lagom till middag. Nio kollin checkade vi in. Plus fyra handbagage (ett var). Helt makalöst vad packning det blir när man ska vara borta ett tag och speciellt när man har kidsen med sig. Den dubbla mumtisportvagnen. Bärstol. Bärsele. Kläder. Skor. Och sen allt mitt. Och Emils. Toblach är första anhalten där det blir två tävlingar för mig i helgen. Och vilka tävlingar sen, men det får jag berätta mer om senare! Efter denna tävlingshelg åker Emil och hans föräldrar hem och jag och kidsen blir själva med teamet ett par dagar innan mina föräldrar kommer ned och blir med oss på resterande tre (!) tävlingshelger… Så himla kul och spännande!

Vi kickade igång vistelsen här nere med en redig långtur tillsammans med resten av teamet idag. Makalöst fint, så fint att man nästan glömde bort att det både var långt och lite jobbigt för min del. Haha! Men aldrig har väl en pasta smakat så bra som efter en fin (och jobbig) skidtur! <3

I morgon ska vi fortsätta reka banorna inför helgens lopp och njuta av att bara vara här nere! #levnjutTÄVLA as its best! 🙌🏻😍

Ciao!

Anna

Ta dig ut!

I betalt samarbete med XXL.

Jullovet står för dörren. En massa ledig tid tillsammans och oändligt med tid att göra saker tillsammans. Men också onödigt med tid att bli så där lagom less på varandra och gå varandra på nerverna. Och vad är inte bästa medicinen mot det om inte att ta sig ut? Nog för att det kan vara något av ett projekt och med redan trötta föräldrar och barn kan det vara upplagt för en mindre härlig upplevelse. Men, säger vi, men (!) när man väl tagit sig ut är det så väl mördan värt! Här kommer några enkla tips för att ta sig ut, det lilla äventyret i vardagen som kan bli det stora äventyret så småningom. Men vi måste alla börja någonstans.

Här kommer våra 10 tips för en lyckat lagomt äventyr UTE under Jullovet!

1. Klä er ALLA efter väder och vind! Och anpassa även utflykten efter det. Ha inte för högt flugna planer om inte vädret är på er sida. Men kom ihåg att de mest minnesvärda turerna är ofta de där mysigaste små turerna i riktigt dåligt väder men med rätt kläder. 😄

2. Gör gärna utflykten direkt efter frukosten, för då kan ni göra lite enkel matsäck samtidigt som ni äter frukosten.

3. Skapa en basecamp! Ta med olika saker till en relativt lättillgänglig plats och gör hellre utflykter därifrån än att lägga för mycket tid och energi på att bara transportera sig till ett slutmål. Barn brukar inte uppskatta den stressen som kommer med ”nu måste vi ta oss framåt/komma fram”.

4. Eld i all ära och speciellt matlagning över öppen eld som ju är fantastisk, men ha matsäck med er som ni kan ta direkt när hungern sätter till utan att tillagning krävs. Och sedan kan ni alltid ha med er mat som behöver tillagas, men då kanske lite mer tålamod finns när den värsta hungern är stillad. 🌭🥞☕️

5. Ombyte för stora och små. Både för de förväntade olyckorna och för den där svettiga ryggen efter att man dragit barnen x antal gånger upp för backen.

6. Vintertid är ju snowracer och pulka makalöst bra aktiveringsfordon för både vuxna och barn. Alla mår bra av att leka lite, oavsett ålder! 🛷

7. En bra fäll att sätta sig på är både mysigt och fint men framför allt så håller man sig torr om rumpan och fikat blir så mycket trevligare.

8. Ett äventyr och utflykt behöver inte vara till ett specifikt vindskydd i skogen eller ett utmärkt utlfyktsmål på kartan. Det kan vara precis dit ni själva vill och som ni enkelt kan ta er till. Det kan vara en utflykt i staden, skogsdungens gamla lada, ner till vattnet, till en kulle eller precis vad som helst just NI känner för!

9. Och glöm inte den lilla överraskningen till kidsen - en ask med russin eller en bulle eller lite choklad. Något utöver det vanliga som gör det lite roligare.

10. Sist men inte minst - sänk kraven, har inte för höga ambition utan tänk på att barn uppskattar så mycket mindre än vad man tror och bara att ta sig ut tillsammans är ju själva grejen!

Vi önskar er en

RIKTIGT GOD JUL

med hopp om mycket tid utomhus tillsammans!

Ta er ut - på era premisser!

Anna & Emil

Tjugoförsta december.

Kroppen ville ta det lugnt även idag. Så när Emil drog ut på en tur på förmiddagen, tog jag med mig svärföräldrar och barn ut. Helge bäddade vi ned i vagnen och Harry ville ha pjäxor på. Ni kan ju tänka er hur glad jag blev för det!

Sen traskade han runt på sina skidor runt här på gården, ut på skidspåret utanför och ut i skogen runt stugan. Det var så mysigt! Sånt där som jag kommer komma ihåg länge.

När han ledsnade på skidorna tog vi med oss pulkan och gick en tur runt här kring stugan och det är underbart att höra honom filosofera.

Pannkakor till lunch gjorda av farfar var den perfekta lunchen efter en förmiddag utomhus. Sen passade jag på att vila lite medan Harry sov lunch och innan vi passade på att jobba lite under eftermiddagen. Det här med att kunna jobba varifrån man än är, det kommer jag hålla hårt i även i framtiden!

Nu sover båda kidsen och vi och svärföräldrarna tittat ikapp på julkalendern. Jag slötittar lite och längtar till sängen, som jag för ovanlighetens skull delar med lillebror. Rätt mysigt det alltså…! Om än inte så sömneffektivt som jag kanske har behov av just nu. Men det struntar jag i.

Hörs snart igen!

Anna

Dagen efter.

Nu är det gjort! Nummerlappen åkte på, startskottet gick och tävlingshornen åkte ut. Och oj så kul det var! Jag var ju lite orolig före att det inte alls skulle kännas så roligt som jag hela tiden har trott. Att min målbild och min vision av glädjen inför utmaningen inte alls skulle finnas där och känslor av ”vad gör jag här, jag ville inte det här!” skulle vara större.

Men inte alls! Det var precis lika roligt som jag hade tänkt, om inte roligare. Och tävlingshornen växte ut mer, viljan att göra saker bättre lika så.

Samtidigt som jag så njöt av när tävlingen var avslutad möta upp familjen, ta en kopp blåbärsoppa och lussebulle och leka med barnen. Och kvällen ägnades åt att vara med familjen, äta charkisar, göra hamburgare. Sippa på ett glas vin. Prata om högt och lågt. Analysera loppet, livet. Och vardagliga ting.

Den kontrasten är det jag älskar. Och jag älskar att skidåkningen och tävling åter finns i mitt liv men numera som en krydda mer än en helhet!

… och hallå! Det är fem dagar kvar till jul. När hände det? Jag har absolut inte köpt klart julklapparna. Jag har glömt skicka julkorten. Och jag har inte sett klart julkalendern. Och nu åker vi till stugan så att shoppa julklappar kan jag glömma. Det betyder att de fysiska julklapparna kommer utebli för vissa familjemedlemmar. Typiskt. 🙈😂

Hörs snart igen!

Anna

Premiär - check! ✌🏻🥳

Så var det gjort. Premiären med nummerlappen på! Sicken härlig känsla!! Nog för att det var lite av en mjukstart med dagens teamlopp där det gick ut på att köra ihop och för en gemensam tid men ändå!

Känslan idag. Wow. Så svårt att sätta ord på det för jag var så taggad. Så glad. Glömde på ett sätt bort att känna hur kroppen kändes för det var så skoj! Och så kul med all publik här hemma i Orsa! Och sen att få åka med en teamkompis, att tillsammans göra att vi åkte så fort som möjligt. Då ju andra tid i mål var den som räknades, så för att åka snabbast möjliga krävdes det ju att vi höll ihop hela vägen in.

I morgon blir det lite mer egen utmaning när det första individuella loppet för säsongen. Och för mig med teamet! Cirka 35km på en varvbana där vi ska upp i slalombacken de sista två varven… Start strax efter nio. Och redan nu är fjärilarna i magen igång! De där fjärilarna som förbereder en på att ta i, på att det kommer bli jobbigt och samtidigt ställa in sig på att kämpa!

För det är ju det som är min morot. Att kämpa. Utmana mig. Prova. Pusha. Testa. Sen får vi se vad kroppen har för status i morgon. Idag var den bra. Himla bra. Himla skoj! Men det är svårt att sätta det i paritet med något. Det kändes liksom bara bra och var skoj!

Just nu sitter jag på golvet hemma hos mamma och pappa. Systerdotter Majken sitter i en stol bredvid mig och tittar nöjt på. Lillebror H hoppar runt i hoppgungan och gör om vartannat nöjda ljud och däremellan låter han högst oklart…!

Nu ska jag gå och byt från tights oxh hoodie till kjol. Vi ska fira lite minijul med min familj, mina syskon med respektive. Det blir mysigt.

Och i morgon bitti är det dags för nummerlapp igen! 😍

Anna

Snart start!

Sitter och sippar på mitt kaffe (ja, Oatley med kaffe..) och lyssnar på när Emil läser Bojan och traktorn för storebror. Lillebror sussar kvar i sängen, jag borde egentligen ta och pumpa.

Sprang iväg och hämtade pumpen, ammade för knappt två timmar sedan så lillebror är nog inte så sugen på att ammas och vi åker upp till stadion för

tävlingspremiär (🙈🥳✌🏻🤩😈🤪)

alldeles strax. Barnen kommer upp senare med mormor och morfar, så då får mamma ge lillebror flaskan om en liten stund.

Så idag ställer jag mig alltså på startlinjen igen. Om två timmar och trettio minuter. Lagtempo idag vilket innebär att jag och min teamkompis Marthe ska köra ca 10-11km tillsammans och tiden stoppar när den sista av oss går i mål. Och sedan läggs vår tid ihop med killarnas tid och då får vi den totala placeringen för dagen. Superskoj event ju!

I morgon blir det ett vanligt lopp - ca 30km. Sex varv på en liknande bana som idag men med ett rejäl extra backe varje varv och de två sista varven upp i slalombacken. Det blir spännande!

Nu måste jag göra mig klar. Hörs snart igen!

Anna

Team Kaffebryggeriet + Anna = sant!

Jaa! Ni läste rätt. På lördag morgon drar jag på mig nummerlappen igen och kommer i vinter åka ett par lopp i Ski Classics för TEAM KAFFEBRYGGERIET! 😍

Vet ni vad? I vinter kommer jag dra på mig nummerlapp igen! Som jag har längtat! MEN (!) som ni säkert förstår så handlar det inte om en satsning på det sättet jag gjorde förr, när OS och VM var de stora målen. Inte alls. Nu handlar det om att få utmaning, njuta av tävlingsnerver & endorfiner av att få ha tagit i. Få hänga tillsammans med teamkompisar i Kaffebryggeriet. Fira att man fått tagit i. Spendera tid i de bästa av miljöer, enligt mig - vintervärldar och tävlingsarenor! Numera reser jag inte själv med ett lag, nu kommer jag välla in på arenorna med kids i bakhasorna och allmänt kaos..! Sånt där glädjefyllt kaos som blir när man gör precis det man vill och dessutom har sina bästa människor med sig. 😍🥳🥳

Så ja! I vinter kommer ni kanske ana mig i Vinterstudions sändningar på helgerna, skidandes i den bruna dressen för mitt team - KAFFEROSTERIET! Och ingen, absolut ingen, är gladare än jag att återigen få dra på mig nummerlappen och få njuta av den världen igen. På mitt sätt. 💛 #LevNjutTävla

Läs mer här!

Hörs snart igen!

Anna

Tisdag.

I helgen som var åkte vi ner till Orsa, till mina föräldrar, för en kombination av lite jobb och inför-julen-mys! Det blev en härlig helg med gott och blandat av allt och jag fick äntligen (!) lite julfeeling. Jag har kämpigt att hitta den i år men jag tänker att det ändå är tio dagar kvar så jag bör ju hinna få den och speciellt eftersom vi åker till stugan redan i början av nästa vecka. Det ska bli så härligt!

Igår hängde jag med kidsen mest hela dagen, det går fortfarande magsjuka på förskolan och eftersom vi kommer vara med den stora familjen från och med i morgon så vill inte vi vara den som smittar ned allt och alla, så storebror H har fått vara hemma och hängt på det vi gör. Som vanligt med andra ord!

Idag har vi filmat tillsammans med vårt lilla crew, är inget fan av stora produktioner där det är många inblandade och det ofta blir lite långsamt och segt, även om ju det också krävs emellanåt. Men att jobba tillsammans med människor som man känner och dessutom vet kan skapa precis den känslan vi vill ha, det är så himla skoj. Och jag gillar verkligen den delen av vårt jobb. Och liv liksom!

Nu ska jag ta en sista kväll här hemma i soffan på länge. Väldigt länge. Jag ska leta upp en brittisk serie. Och ta en kopp te!

So long,

Anna

Hemma!

En vardagsvecka hemmavid var precis vad den här familjen behövde. Lite vardag. Lite rutiner. Lite jobb. Lite träning. Lite förskola. Himla skönt faktiskt!

För verkligheten är den att bara inom någon vecka börjar det äventyret och vi kommer packa väskorna och vara ute på tour under ett par veckors tid. Ska bli väldigt roligt även om man ju nu också inser att det inte kommer vara som förr att resa och vissa saker kommer vara mer begränsade än tidigare. Men vi har ju rest runt stora delar av livet totalt livrädda för alla baciller, så det är inte så stor skillnad ändå.

Måndag inleddes med filmning inför ett projekt ni kommer se mer av i januari och sedan passade jag på att träna OCH gymma (ni vet när man har låååång vila mellan setten - perfekt för att ta lite mail och sånt) då storebror fick bli hämtad på förskolan av farmor och farfar som varit uppe i veckan.

Tisdag, idag alltså, inleddes på bästa tänkbara sätt med frukost med vänner som jag träffar allt för sällan och vi var så inne i att bara prata av oss att vi blev sittande tills nästa sittning och lämnade lokalen sist.. Haha! Sen maxade jag jobb tills hämtning av storebror. Och för ovanlighetens skull blev dagens pass efter middagen. Funkade ju det också!

Onsdag. Mitt i veckan. En efterlängtad behandling. Skidåkning. Jobb. Eventuellt babysim. Och den ständiga funderingen - ska vi låta storebror gå på föris när magsjukan härjar eller kan vi få ihop morgondagen även om vi håller honom hemma…?

Torsdag. Träning. Fotning inför en ny kampanj. Filma nya träningsvideos. Packa inför en helg i Dalarna. Göra veckans sista jobbrace så att jag har minsta möjliga måsten på fredag när vi inte har förskola!

Fredag. Mot Dalarna och lite julstök och lite jobb och lite träning!

Helgen. Tillbringas hos mina föräldrar i Orsa. Jag ska jobba lite på lördag och försöka få till ett eller ett par skidpass uppe i Grönklitt. Har också tagit på mig att fixa en middag till femton personer nästa torsdag, så jag tänker att jag kanske kunde förbereda lite i helgen så jag slipper stå hela nästa torsdag och laga mat. 🙈 Så kan det gå!

Träning blir fokus på styrka (inte Crossfit, utan lång vila mellan varje set och inte så tungt) och intervaller. Förhoppningvis ett långpass i helgen och inte så mycket mer än det. Skönt ju och lite kontrast mot förra veckan!

Just nu: Emily in Paris - hur kan jag ha missat?! Hallååå! 😍

So long!

Anna

Sjusjoen

Hej hallå från vårt grannland i väst! Ligger i soffan och dricker te och äter de magiskt goda dadlarna med chokladöverdrag från ICA (hur kan jag ha missat den?!) och inser samtidigt att det typ är det sämsta man kan tänka sig att äta i en ljus soffa. #hejchokladfläckar

I soffan bredvid sitter Clara och i ett av sovrummen slumrar Helge. Vi kom hit i måndags kväll och jag har tränat i princip så mycket jag kunnat medan Clara hängt med Helge under tiden. Och dessutom har hon fixat makalöst god mat. Lyxen va?! Egentligen skulle jag ju haft båda pojkarna med mig och då skulle det ha blivit lite mer att stå i för henne medan jag tränar.

Det känns som en väldigt bra lösning för mig just nu att ta lite hjälp för att hinna med det jag ska men en del av mig tänker ”jag borde fixa det här själv helt utan hjälp” men sen tar den smarta sidan vid och jag inser att ta lite hjälp emellanåt är bra för både mig och barnen. Och Emil. Inte varje dag och inte jämt, men när det blir lite väl mycket med olika uppdrag eller som nu när jag är på träningsläger, så är det väldigt skönt. Våra föräldrar hjälper ju också till ofta, men mina föräldrar jobbar än så de kan inte jämt och sen känner jag att jag också vill att de ska få vara ”mormor/morfar/farmor/farfar” och inte någon som jag kallt räknar med ska fixa allt med barnen. Om ni förstår vad jag menar. Att ta hjälp av en utomstående blir på ett annat sätt och jag tror att det passar oss väldigt bra att variera det.

Så därför är Clara med mig nu. Och det är rätt mysigt att ha någon med sig att ligga och slöscrolla på kvällarna med. Äta alla måltider med. Köra ett styrkepass i stugan med. Och samtidigt veta att Helge har det himla bra medan jag tränar. 🙌🏻

Tar ni hjälp med barnen? Barnvakt eller släktingar? Hur resonerar ni?

… Sjusjöen för övrigt. Så fint!

Efter att ha slumrar en stund i soffan med Helge på magen tog vi bilen ned till Lillehammer för en fika och lite julshopping och julfeeling. Väldigt mysigt!

Nu ska jag stoppa i mig lite kvällsfika och ladda upp inför morgondagens tur uppe på fjället. Så tacksam över att vara här och få göra något av det jag gillar bäst - åka skidor på ETT FJÄLL! 😍

So long,

Anna

Västeråshelg

En helg med syster och familj i Västerås. Tid tillsammans. Små utflykter som blir till stora äventyr för de små.

Innan de andra vaknat drog jag på mig löparskorna och satte pannlampan på huvudet och reflexväst på kroppen. Sedan tog jag mig ut. Utan musik i lurar. Bara ljudet av knastrande grus under fötterna. Dubbar mot asfalt. Det är meditation till mig. Inget krav på krav. Jag hade bestämt vart jag skulle springa

En stros med syster utmed Västerås hamn och strand. Ett stopp för en kaffe och lite energi. Barn som sover. Fyra små kottar i samma ålder. Vi är lyckligt lottade. <3

Tack Västerås för ännu en fin helg. Tack syster och Anton. Tack småkottar. Vi ses snart igen!

🤍

Anna

Måndag.

Sitter återigen i bilen. På väg via Mora och sedan vidare till Lillehammer. Jag hämtar upp Clara som följer med mig till Norge.

Logistik och planering känns som det tar upp största delen av min tankeverksamhet just nu. 😅

Jag har inte varit i Norge sedan vi spelade in landskampen (Sverige mot Norge) sommaren 2020 och förr var man ju där titt som tätt. Så det ska bli kul att komma dit igen och jag hoppas på fint skidföre. Och jag har ju varit i Lillehammer ett par gånger tidigare så jag vet att det finns ett riktigt bra fik där… Sånt som jag håller koll på. #onödigtvetande

Vi hörs igen när jag är installerad i hyttan i Sjusjoen! 😍

Anna

Fri-YAY!

Fredag. I bilen på väg mot Västerås. En, som vanligt för denna familj, fullpackad bil med allt mellan himmel och jord känns det som. Emil åker ju till Kanada på söndag morgon, tidigt som bara den, och jag och kidsen åker vidare mot fjällen för lite träning.

Men först - HELG! 😍🥳

Veckans känsla har varit, ja, många. Allt från frustration över att inte hinna det man vill, till stress över vardagsbestyr till verklig oro och insikt över att man verkligen ska se till att leva medan man lever!

Veckans bästa att jag klarade mig från familjens förkylning! Har aldrig tidigare hänt att JAG klarat mig när alla andra varit sjuka, men jag undvek också att träna hårt och tog en extra vilodag, alltför att inte bli för sliten och också orka med vardagen lite extra när resten inte orkade det. Kanske var ett vinnande koncept?!

Veckans sämsta att storebror återigen fick vara hemma från förskolan från en förkylning. Skulle jag skriva först. Men sedan kändes det ganska orelevant när en nära vän till familjen lämnade oss. <3 Livet är till för att levas och vad är väl lite vabb på det?! Jo - extra tid tillsammans!

Veckans tanke kanske börjar bli lite tjatig men ja, vi föds och vi dör och där emellan ska vi leva och då ska vi minsann leva också!

Veckans jobb har blivit väldigt mycket på en kant med tre av fyra sjuka hemma. Men en del har hunnits med och vi har spännande grejer på g och jag är väldigt tacksam och glad för att vi kan jobba och leva som vi gör. Om skidkarriären var mitt drömliv där och då så måste jag säga att jag numera också lever mitt drömliv. Fastän på ett helt annat sätt. Och skulle vi dessutom så småningom slå ner vår bopålar lite så där lagom hårt än närmare, eller helst i, fjällen, då skulle det vara, ja, magiskt! Dock är vi inte helt inne på samma linje där, jag och min käre man. Tur att det finns många sätt att leva på och många sätt att bo på! :-)

Veckans serie har det inte blivit mycket av… Skäms där! Måste hitta någon ny som jag verkligen fastnar i så jag kan lägga ifrån mig mobilen på kvällarna när vi lagt kidsen!

Veckans mat. Mycket hemlagat! Gott ju! Och har man grejer hemma, inte heller så omständigt. Sen kan det ju bli lite ensidigt, men jaja, så kan det vara! Och. Har man bara lite grundgrejer hemma kan man ju få ihop en måltid ganska enkelt. Lite bönor. Tonfisk. Pasta. Ris…

Veckans träning har varit bra men jag har kört lite med handbromsen i då alla varit förkylda runt mig. Om det varit nyckeln, då ska jag verkligen försöka tänka så framöver när dagisbacillerna kommer igen. Ett pr crossfit pass hemmavid, en premiärtur med barnen i vagnen bakom på skidorna och en löptur har det blivit. I helgen får vi se vad det blir då jag tror det kan bli ganska rejäl träning nästa vecka och dessutom fick jag till ett DRÖMPASS i morse (läs: skräckblandad förtjusning att köra) och jag kommer nog vara lite sliten efter det..

Helgen då? Familjehäng! <3 Eventuellt julmarknad på Skansen, men mest troligt en massa fokus på kusinerna som ska få leka mesta möjliga! Det ser jag framemot!

Vad händer annars då? Emil drar ju som sagt till Kanada på söndag morgon och blir borta i två och en halv vecka. Jag och kidsen kommer flänga runt lite, men också försöka få lite vardagar hemma så att storebror kan få gå på förskolan så mycket det går. Och då hinner ju jag dessutom jobba lite…! Emil ska ju till Kanada för att tävla med Zebben och hur roligt är det inte att skidsäsongen dragit igång och man återigen kan tillbringa hela helgerna med sport på tv från morgon till kväll typ?! Och dessutom blir det ju lite extra roligt när ens kompisar är de som kommenterar, Anna-Karin Strömstedt och Teo Peterson!

Nu är vi snart framme i Västerås, lillebror är så där halvnöjd (😅) medan storebror är löjligt nöjd över att få rita på Pippi på paddan… vad gör man inte för en trevligare bilresa?!

Ha en himla fin helg!

anna

Tisdag.

Idag gjorde jag premiärturen med båda killarna i släden bakom mig på skidturen. Emil vallade både mina skidor och vagnen skidor och det var välbehövt kan jag säga! Haha!

Jag var lite nervös innan med var jag skulle kliva på spåret och hur jag skulle få ihop allt med två barn men det visade sig vara helt onödigt!

Allt gick så bra och vi fick en riktigt härlig tur! Fort gick det absolut inte men slita fick jag göra ändå och bra träning på köpet!

Det var en himla fin tisdagsträningdtur! Och just ja - glöm inte dagens #trainingtuesday!

So long!

Anna

Bärsjalar och bärselar.

Tänkte göra lite av en guide kring de olika bärsjalarna och bärselarna jag har eftersom det är många av er som skriver och frågar kring just det. Gjorde precis några stories kring detta som ni kan se här. Och jag tänkte också fylla på den med era erfarenheter, så att den här guiden kan hållas lite levande. Inlägget innehåller adlinks men är inte sponsrat.

Den första bärselen jag köpte var Babybjörn One Air Mesh. Första gången vi stoppade storebror i den var han bara ett par dagar gammal och kanske lite för liten med sina knappa tre kilo, medan vi lillebror passade perfekt direkt i och med inlägget som för mindre bebisar. Den har vi alltså använt under två år och jag har både åkt skidor, sprungit (lufsat), vandrat och använt den till vardags. Både på rygg och mage, bakåt och framåtvänd. Den sitter relativt bra, är lätt att justera och de flesta hajar hur man sätter på sig den. Dock är det lite lurig att justera och när man exempelvis vill vara lite mer aktiv i den så kan man inte justera den lika bra som jag skulle önska, typ som man justerar en ryggsäck. Har man barn som börjar bli över 60 cm och man har dem på magen, så slår benen i när man går, så då är det inte lika bekvämt att vara riktigt aktiv med dem. Sätter man dem på ryggen så går det dock bättre.

I samband med att storebror kom köpte vi även denna sjal från Baby K´tan och den har jag använt mig av väldigt mycket fram tills de inte längre var helt nöjda att sitta tajt på magen. De funkar dock att sitta framåtvänd också men framåtvänd känns det nästan som om en sele är lite stabilare än en sjal. Dock ska jag låta detta vara lite upp till var och en att bestämma. Fördelen med denna sjal är att den är färdigknuten och hur enkel som helst att sätta på. Nackdelen är som med allt som är färdigknutet - den passar inte alla, så denna har inte jag och Emil kunnat använda båda två. Denna sjal har jag både gått raska promenader i, haft med mig när jag rest, använt hemmavid… Den tar sån liten plats att jag alltid har den med mig. Men snart är även storebror för stor för den, vi kan kanske ha den ett par månader till (han är fyra månader idag, så kanske vintern ut).

Jag har inte denna sjal själv, men har lånat den av min syster när jag burit hennes lilla dotter, och denna sjal från Najell är inte färdigknuten, utan denna måste du knyta själv. Jag ska ärligt säga att det tog ett tag innan jag fick till den rätta tekniken, men när jag väl fick in den så var det både enkelt och smidigt, men framför allt så kan man ju justera utifrån person och bebis så att det alltid blir bra! Nackdelen är att det tar lite längre tid och i en stressig situation med en lättstressad mamma/pappa/partner/vuxen och en skrikande bebis kan det var lite frustrerande att få till. (Hittade inte den längre hos Najell, utan där var det enbart de färdigknutna som jag ska skriva om strax). Och här hittade jag en guide kring bärsjalar som ni ju kan läsa om ni vill läsa lite mer.

Tills lillebror kom var jag sugen på att prova lite mer sjalar och då beställde jag denna sjal, som är en kombination av en tröja och en sjal och på så sätt också färdigknuten. Och fördelen med denna är ju att det går i ett huj att sätta på sig den och stoppa ned bebis. Nackdelen är som med Baby K’tan att du måste ha rätt size för att den ska passa plus att denna är väldigt varm då den är som en tröja. Denna har vi, båda jag och Emil, använt oss av mesta dels hemma, medan min vän som fick barn i maj använde sig av den när hon var ute på promenader om/ifall att bebis skulle bli missnöjd och vilja sitta på bröstet. Och då höll den dessutom både henne och bebis varm och den tog inte heller så stor plats i vagnen att ha med sig.

Eftersom jag var lite missnöjd med hur jag kunde justera spännena på Babybjörnen och jag gärna ville kunna vara rejält aktiv med storebror när han fortfarande var nöjd att mest bara haka på, beställde jag Ergobaby Omni 360 efter att ha sökt runt lite. Denna bärsele har remmar som kan sättas på lite olika sätt, du kan justera dem väldigt enkelt och dessutom sitter barnet direkt mot dig så det blir inget extra lager er emellan vilket gör att det inte blir lika varmt eller klumpigt. Denna har jag både åkt skidor med och sprungit med. Gått upp på Åreskutan och använt till vardags. I denna sitter de lite mer i en grodposition som gör att benen inte blir lika mycket vägen när man har dem på magen heller. I och med att det inte är något extra lager mellan barnet och dig, så sätter man liksom inte på sig själva selen före man sätter i barnet utan allt sker liksom samtidigt vilket gör att man måste öva ett par gånger innan man får till det. Denna har dock en bra väska/ficka som medföljer som du kan stoppa ned exempelvis telefonen eller en extra energikaka till dig själv vilket är toppen om man är ute lite längre. Dessutom är det ett extra vindskydd som man kan dra över huvudet som funkar både mot sämre väder och solskydd och stöd för huvudet. Denna funktion har jag använt mig mycket av.

Och (!) denna sele använde vi faktiskt till storebror så sent som i somras då han var nästa två år, 13kg och 92cm lång! 😅

När lillebror kom ville jag ha en lite smidigare sele som jag kunde ha lite varje dag då jag tänkte att det är viktigt att kunna ha händerna fria när jag också har storebror med mig och den ska vara lätt att sätta på, stabil för både mig och barnet och dessutom snygg (får man ens säga så?!). Så då beställde jag Najell Bärsele och jag fick den när lillebror var några veckor, så efter det har jag i princip använt denna varje dag. Speciellt hemma, inte till att träna med, men när jag rest har den varit en DRÖM. Den är så enkel att sätta på sig, enkel att få i bebis och bebisen sitter så bra. Även denna är dock lite lurig att justera perfekt, men tillräckligt bra för att ha till vardags och precis som med BabyBjörnen är den så pass enkel att man hajar direkt hur man gör. Jag har dock inte provat ha lillebror på ryggen i denna än, eller på höften för den delen, utan enbart på magen men både framåt och bakåt, och han är alltid nöjd.

… så vilken är bäst? Ja, jag ska helt ärligt säga att jag vet inte. De har alla fördelar. Och nackdelar. Och jag tror det beror på lite hur man vill använda dem. Och dessutom hur man själv ser ut i kroppen. Så tipset är att gå och prova dem med en vikt eller en bebis i för att se hur de känns.

Har ni några tips och idéer ni vill dela med er av? 👋🏻😍

Ha en fin helg!

Anna