Vecka fyrtiosex.

Tack för all feedback kring det här inlägget. Jag måste få återkomma till det. ❤️

Måndag och vi kickstarta veckan som alltid. Skillnaden denna gång är att vi faktiskt haft en ganska lugn och skön helg, utan jobb och andra aktiviteter. Sånt behöver man också emellanåt. Och (!) idag fick Harry återgå till förskolan efter att ha varit hemma sedan 11 oktober… Får se hur långvarig denna vistelse blir denna gång då det fortfarande går väldigt mycket förkylningar men eftersom han varit borta så länge så kände vi (och förskolepersonalen) att det nog vore bra om han kom tillbaka eftersom vi mest troligt annars hade fått göra en ny inskolning. Nästintill i alla fall! Och till vintern blir det mest troligt ganska begränsat med hur mycket han kommer vara där pga resor och sånt, så lika bra att passa på att låta honom vara där. För allas skull!

Och det betyder att jag också har lite mer tid till att skriva och jobba. Träna går ganska bra med båda barnen, men att jobba och speciellt att skriva är lurigare. Samtal kan jag ju oftast ta, men jag vill också försöka vara närvarande i största möjliga mån när jag är med båda barnen. Just nu sitter lillebror i stolen bredvid mig, tittar med stora ögon och kör järnet med ben och armar samtidigt som han ler. Så underbart!

MÅNDAG. Inleddes med att Emil fick ta den tidiga träningstid i familjen, brände av ett redigt intervallpass i gymmet, medan jag åt frukost och fixade med barnen. Sen stoppade jag ner dem båda i vagnen och sprang till förskolan (ca 3 km bort) medan Emil åkte till jobbet. Lämnade av Harry och fortsatte sedan turen en stund till och efter ca 8-9km kom jag hem och inledde dagens andra pass - crossfit med en kompis hemma i gymmet. Sen var dagens träningsdos införskaffad, tid för lunch och lite jobb (som jag sitter med just nu) innan jag stoppar ner Helge i vagnen och går (eller tar bussen) till förskolan och hämtar hem Harry. Sen blir det nog inte så många mer knop gjorda idag.

TISDAG. Min tur att träna tidigt. Emil tar kidsen. Sen lämnar jag precis som idag, kombinerar en lugn löptur med lämning. Sen blir det BVC med Helge, lite jobb innan hämtning av Harry. Sen måste vi göra iordning här hemma inför kommande dagar då vi ska ha Actic på besök för att skapa material inför kommande SoMe poster, tränningsvideos och ja, på fredag kommer ju vinnaren av Actics tävling hem hit för att träna med oss.

ONSDAG. Tidig träning för oss båda, hoppas på att kidsen sover. Sen ska vi fota hela dagen, eller så länge det är ljust. Helge blir med, Harry på förskola och eventuellt får vi be Clara som har börjat assistera oss lite med barnvakt m.m. när det kör ihop sig för oss. Vi har ju inga föräldrar boende här i Jämtland, så ibland får vi helt enkelt inte till det.

TORSDAG. Tidig eller sen träning, får se vad vi får till. Sen ska vi filma nya träningsvideos här hemma. Dessa kommer sedan finnas i Actics app Actic AnyWhere.

FREDAG. Tidig start på dagen då vinnarna kommer dyka upp här hemma redan vid sjutiden. Sen kör vi ett tidigt pass med dem, frukost här hemma, sen ett träningspass till före lunch innan vi avslutar träningsdagen med ett redigt (och roligt) pass efter lunch. Gissar att det kommer bli en minst sagt späckad dag! :-)

HELGEN. Lite oklar. Mest troligt kommer Emil träna med Zebben, eventuellt måste vi åka iväg söderut, men är vi hemma kommer vi nog försöka göra så lite sm möjligt efter en ganska produktiv vecka..

TRÄNING. Eftersom det inte kommer finnas så mycket tid till träning, så kommer ag fokusera på att få till bra kvalitet på passen. Korta och hårda intervaller 2-3 gånger och 2-3 crossfitpass. Resten får bli vad det blir.

Nu måste jag ta tag i to-do-listan innan jag ska hämta upp Harry.

Hemåt!

Sitter i bilen på väg från stugan hem till huset på Frösön. Vi blev kvar ett par dagar längre än tänkt men ändå har jag alltid känslan av att jag vill stanna ÄN längre där. Jag fullkomligt älskar att tillbringa tid i fjällmiljö och det verkar som om barnen uppskattar det också. I alla fall den äldre som kan uttrycka sina tankar. En del av dem i alla fall! Och nu när den första, riktiga snön kom, så var det ju en fröjd att vara två år och få vara ute och leka tillsammans med farfar!

Helgen gick i ett huj med en kombination av jobb och familjetid, så att stanna kvar för att hinna landa lite och samtidigt passa på att ta chansen att få träna lite utan barnen var nog precis vad vi behövde.

Vi bodde i Emils familjs stuga den här gången, så vi hade full support med både barnvakter och matlagning. Innan vi fick barn kunde vi inte ens ana hur tacksam man känner sig för den hjälpen alltså…!

Nu väntar två vardagar med både jobb, träning och allt där emellan. Harry ska vara ett par timmar på förskolan i morgon, medan de har utelek, och sen hoppas vi att han kan gå vanliga tider från och med måndag. Men vi har ju haft honom hemma de senaste två veckorna då det gått alla möjliga virus och sjukdomar på förskolan som vi helst inte vill att lillebror ska få, så vi får se hur det ser ut till veckan. Jag håller tummarna att han kan gå! Annars blir det lite av ett pyssel att få ihop vardagen.

Klickade precis in en beställning på pizza som vi ska hämta upp på vägen hem och sen tror jag att det blir en väldigt lugn kväll hemma. Väskorna får nog bo in sig lite i tvättstugan om man säger så… Jag uppskattar att vårt hus är byggt så att vi liksom lever på övervåningen där vi har kök, vardagsrum och sovrum och kan lämna, utan att hela tiden behöva bli påmind om kaoset, väskor och annat i tvättstugan och liksom stänga dörrarna till det. Speciellt när vi reser mycket och knappt hinner packa upp mellan varven!

Så får det bli denna gång. Väskorna får stå tills jag orkar packa upp och ta tag i tvätten. Kanske söndag blir en bra dag..? ;-)

Anna

Amningen.

Med storebror H hade jag inte en bra upplevelse med amningen. Vi slet från första början och hela situationen kring amning var inte alls så där mysig som jag sett framför mig. Ofta var det mer en kamp att få honom att ens ta bröstet, även om jag nog också hade stunder som var rätt mysiga.

Till saken hör också att min pappa drabbades av en brusten aorta i samband med att Harry föddes och när han bara var ett par dagar gammal hoppade vi in i bilen och körde i ilfart ner till Akademiska sjukhuset i Uppsala utan att veta om Harry någonsin skulle få träffa sin morfar. Pappa opererades under hela resan ned och när vi kom fram till sjukhuset och anslöt till resten av familjen opererades han fortfarande och beskeden var inte positiva. Men sent på kvällen kom läkaren in och berättade att de fått stopp på blodet men ingen visste om han skulle vakna upp, vem som skulle vakna upp… Väntan det kommande dygnet var olidlig och samtidigt skulle jag försöka förstå att jag precis blivit mamma, få amningen att fungera, försöka njuta av att blivit mamma. Det var en väldigt speciell tid.

Pappa vaknade upp ett knappt dygn senare, oerhört medtagen men det var min pappa. Jag vågade dock inte gå in till honom när han låg med alla slangar uppkopplade och bröstkorgen uppsågad, men Emil tog med Harry in och satte fötterna på hans bröst. Morfar och Harry fick träffas. Oavsett vad som skulle ske framöver.

Men vi hade tur, ödet och ALLT samverkade och 48h efter den där kvällen när vi alla bara satt och väntade kom pappa gåendes in till anhörigrummet. GÅENDES! Nog för att han gick med gåstol och allt sånt där, men det var pappa som GICK. Och där och då vågade vi alla börja leva igen, för vi såg gnistan i pappas ögon att han minsann skulle tillbaka. Och i efterhand har han själv sagt ”för mig fanns det inget annat än att jag skulle överleva!”.

Men detta påverkade mig mer än vad jag nog någonsin fattat, och det inser jag nu, två år senare. Både jag och min syster ammade, min systerson var fyra månader då, och vi båda fick efter detta börja ge ersättning för mjölken räckte helt enkelt inte riktigt till. Och för mig blev aldrig amningen något som bara gick av sig själv. Eller som så många säger ”så smidigt att alltid ha med sig maten och bara amma…”. För det var aldrig bara att amma.

Jag bestämde mig ganska snabbt att amma tills Harry blivit sex månader. Jag behövde ett mål, jag behövde bestämma något och jag behövde något att se framemot. Jag ångrar inte idag att jag ammade, inte alls, jag är tacksam för det stöd jag fick av BVC kring att ge ersättning som stöd för att kunna amma och jag minns ändå stunderna som fina. Emellanåt. Men det var en kamp.

När Helge kom ville jag så gärna få en annan upplevelse. Att ge ersättning var inget jag var emot men jag ville så gärna få se om jag kunde få amningen att vara så där enkel som den är för vissa.

Och tänk min lycka när Helge minuten (ja, kanske det dröjde lite längre) efter han fötts la sig tillrätta vid bröstet och snuttade och åt i EN TIMME direkt. Det var magiskt.

Men min vilja att få amningen att funka gjorde att jag lät honom äta lite för länge de första dagarna, så vi fick lov att ge lite ersättning den första veckan. Men efter den veckan och med lite mindre stress och vilja och råd från BVC har vi enbart ammat och för det mesta går det bra. Amningsångesten och tanken över att det kanske inte räcker, jag måste amma nu fanns med länge och det är först nu, när han snart är fyra månader som jag på riktigt vågar lyssna på hans signaler och amma när han ber om det. Och det är ett stort steg för mig!

Dessutom har jag försökt pumpa från första början och sedan gett på flaska bara för att den möjligheten ska finnas när det finns behov för det. Och det är en frihet att veta att den möjligheten finns!

Just idag vägrade han dock flaskan så när vi kom hem från förmiddagens träningspass var det en vrålhungrig liten kille som låg i farmors famn. Så jag fick släppa allt och sätta mig för att amma. Så kan det gå! 🥰

Jag har två helt olika upplevelser av amningen. Den här gången har jag ingen deadline för hur länge jag ska amma. Jag har heller inte känt mig tvungen att ge ersättning för att han ska växa som han ska. Men jag har alltid ersättning hemma och jag tänker ibland att det kanske vore bra att ge honom lite av det på kvällarna, speciellt för att Emil och lillebror ska få lite egentid. Vi får se. Tiden får visa.

Men dit jag ville komma är att amning är inte självklar, av många olika anledningar, och både vi mammor och barnen är olika, vi har olika behov och olika förutsättningar. Vi gör det vi och våra barn mår bäst av och vissa saker kan vi inte påverka, så som det blev för mig av stressen kring pappas sjukdom.

Stress är det som enskilt påverkar amning mest, både fysisk och psykisk. Så vi måste helt enkelt se till att må bra. Ta hand om oss själva innan vi tar hand om andra. 🧡

Så ta hand om er där ut och gör det som passar er bäst!

Anna

Karl Helge Wilhelm

… har han ju hetat ett tag men igår döpte vi honom i kapellet här i Storsäterns, Grövelsjön, där även storebror H är döpt. Ett kapell som vi alltid tyckte varit så fint jämt när vi passerat det, i en by vi båda vuxit upp i under helger och lov, men som vi först var in i när vi döpte storebror i fjol. Så att döpa även lillebror där kändes helt rätt.

Det blev en dag med familjen, med ett förmiddagsdop, lunch gjord på eld utanför stugan och sedan en lite vandring med allihopa innan vi kom hem för ett dopfika i stugan innan vi alla tog det lite lugnt och laddade upp för hamburgemiddag.

Jag köpte mig fri från det mesta och tog hjälp av hela familjen till att fixa. På så sätt blev det av med minsta möjliga insats och vi alla fick istället njuta av en mysig dag tillsammans. Tårtor beställde jag i Östersund, en raw-tårta (magiskt god för övrigt) från Visp (Kicki som har Café Frösötornet på sommaren) och två tårtor från Tages, en prinsesstårta och en mjölk-och glutenfri variant. Mamma bakade brownies att ta efter lunchen, Emils pappa styrde upp maten tillsammans med Emils bror, tunnbrödet (stomp) beställde jag från grannen här i stugan och hamburgerbrödet köpte jag även det från Tages. Sotad majonnäs till hamburgarna köpte jag från Jazzköket Saluhall och eftersom familjen jagar hade vi kött till både skaven till lunch och färs till burgarna. Så ja, vi åt alltså wrap på stomp, fyllda med älgskav, lingon, yoghurt och babyspenat och till middag hamburgare med getost, bacon, majonnäs, inlagd rödlök, saltgurka och sötpotatispommes. Så jäkla gott!

Det blev en fantastiskt fin dag med tid med familjen, utomhustid, massa god mat och stugmys. Kan det bli bättre? 😍

So long,

anna

Är siffran på vågen det viktigaste?

Efter att ha varit gravid och gått upp i vikt för att sedan på kort tid tappa vikt och sedan vara med om samma resa igen blir jag fascinerad av kroppens fantastiska rehabiliteringsförmåga. Men också lika brydd över hetsen kring vilka siffror vågen visar. För precis som jag skrev här så har jag med åren insett vikten av en kroppen som mår bra hellre än vilka siffror vågen visar. Sen är begreppet må bra både vitt, brett, rätt diffust och otroligt individuellt.

Jag kan bara utgå från mig själv, men jag mår bra när jag kan träna bra, känner mig i harmoni (inte går runt hungrig eller allt för trött) och äter det jag vet jag mår bra av. Jag har en vikt som jag oftast väger, men den avgör inte mitt mående över tid.

Jag kommer från en sport där frågan kring sk viktoptimering är på tapeten till och från men just nu ett väldigt omdebatterat. Men vad menas med viktoptimering då? För mig handlar det om att optimera kroppens sammansättning för att skapa bästa möjliga förutsättningar att kunna göra de prestationer man önskar. Det handlar inte att väga så lite som möjligt eller ha så synliga muskler som möjligt eller för den delen ha så mycket muskler som möjligt. Det handlar om att optimera den individuella kroppen för de utmaning/krav som ställs den specifika personen inom den idrott (jag pratar enbart om idrott här, inte i vardagen) den verkar.

Allt för många gånger skapar detta sökande efter den optimala kroppen ett beteende kring kost och kropp som inte är sunt och för allt för många slutar detta med en ätstörning. Och en ätstörning är en sjukdom. En dödlig sådan. En sjukdom man med kunskap, information och en öppenhet förhoppningvis kan begränsa. Det är en oerhört viktig fråga att prata om, ta på allvar och förstå de oerhörda konsekvenserna kring.

Så nej, siffran på vågen är inte viktig. Oavsett om du är idrottare eller är/har varit gravid eller är både och. Det handlar om DIN kropp, om hur den mår. Inifrån och ut. Hur du tar hand om den. Vilka förutsättningar du ger den att få må bra!

Om med detta sagt vill jag varken säga bu eller bä om viktoptimering inom idrott. Man behöver ha en förståelse för att inom vissa idrotter är det relevant hur mycket massa man behöver förflytta i förhållande till sin muskelstyrka och syreupptagning. Men med det sagt, återigen, handlar det inte om minst möjliga vikt på vågen, utan en optimering av muskelmassa i förhållande till den individuella syreupptagningsförmågan. Därför kan idrottare inom uthållighetsidrott se väldigt olika ut i kropparna, vissa är mer muskulösa medan andra är av naturen spädare. Vissa människor bygger muskler lätt, andra gör det inte. Vissa har lätt att visuellt se vältränade ut medan andra inte gör det. Men de kan fortfarande prestera optimalt utifrån deras kroppssammansättningar. Problematiken kommer när flertalet inom en idrott rent visuellt ser lika ut och en norm att det är så man måste se ut för att prestera skapas utifrån okunskap. Och vi måste ta ett steg bort från det.

Precis som vi måste ta ett steg bort från att bedöma viktuppgång och viktnedgång av gravida och fd gravida.

Istället borde vi fokusera på att äta bra. Äta tillräckligt. Se till att kroppen har energibalans. Skapa förutsättningar för att kroppen ska fungera optimalt. Skapa förutsättningar för att kunna få barn i framtiden. För det första som rubbas vid en obalans är hormonbalansen. Både hos män och kvinnor. Men genom att äta bra, rätt utifrån dina behov (där dock de flesta har samma grundbehov, men där ser kan skilja sig lite när man börjar finjustera kosten) så skapar man förutsättningar för att ha väl fungerande kropp över tid.

Så hur äter man då? Rent generellt tror jag man kan säga att de flesta som tränar, mer eller mindre, äter för lite. Speciellt den första kategorin. Hetsen kring att kolhydrater är dåligt skapar en dålig aura av det näringsämne som är oerhört viktigt för att grundfunktionerna ska fungera!

… nu känner jag att detta inlägg redan blivit för långt men oj så mycket mer det finns att skriva/diskutera kring detta ämne!

Men det jag framför allt vill lyfta med detta är att vi alla är unika och siffran på vågen är inget mått på välmående eller ett bevis på att man kommer prestera på topp inom sin idrott.

Hur tänker ni?

Anna

Mot fjälls!

Packade in det mesta och ingenting i bilen för att fara mot fjälls och lillebror H’s dop på lördag. Men eftersom vi går in i en period med rätt mycket resande för Emil så måste vi bränna av en hel del fotojobb så med oss på trippen har vi vår ständiga följeslagare Sara med oss. Så det blir lite av en kombination av familjemys och jobb, lite så som det alltid ser ut för oss! Tur att vi gillar att ha det så, lite som frihet under ansvar. Vi kan vara typ lediga när som men är samtidigt egentligen aldrig lediga.

Men som vi har längtat upp till fjällen. Och speciellt nu när vi ÄNTLIGEN är friska hela bunten. Det ska bli så skönt!

Sitter i bilen just nu, barnen sover och jag har precis druckit upp kaffet. Så jag passar på att jobba lite med sånt jag inte hunnit när jag haft barnen med mig konstant. På så sätt är ju bilresandet en lyx! Speciellt när vi har barn som uppenbarligen gillar att åka bil.

Håller på att skissar på ett par mer matiga inlägg just nu, som jag ska fortsätta skriva på medan barnen sover. Så - I be back!

So long,

Anna

November

Kikar bara in för att säga hej hallå! Har precis lagt storebror. Vi har varit bortskämda med ett bara lägga ned honom i sängen sedan han var liten, släckt lampan och sagt godnatt, men den senaste tiden har han kommit på hur han tar sig ur sängen själv så det kan bli några ”omläggningar” per kväll. Men sällan tar det mer än trettio minuter ändå. Så vi kan inte säga att vi har jobbiga läggningar, det är bara det att de tar lite mer tid nu.

Och vi fortsätter hålla storebror hemma. Vattkoppor och RS-virus finns på förskolan och vi vill varken ha det ena eller andra och vi kan ju, även om det är lite omständigt och kräver maxad planering, jobba rätt flexibelt.

Idag försökte vi kombinera allt - jag tränade först utan barn före frukost och sedan med barnen fram till strax före lunch. Och sen åkte vi in till kontoret för att möta upp Emil för att jobba ett par timmar tillsammans. Med båda barnen vakna. Det gick ju det med, men det var nog inte särskilt effektivt och när man tillslut tar fram Pippi på SVT-play så känns det som man tagit fram nödkortet liksom.

I morgon ska vi försöka få ihop dagen på något annat sätt med förhoppningsvis lite mer utelek för barnen. Hoppas på lite bättre väder än de senaste dagarna. För hallå - det är ju november nu! För två år sedan åkte jag skidor nu. Drog en nyfödd Harry bakom mig och njöt av att glida runt på skidorna på andra sidan sjön. Som jag längtar efter det nu!

På torsdag drar vi till fjälls, en kombinerad jobb-och dophelg. Så kan man också göra! :-) Ska bli mysigt att träffa hela familjen, det var ett tag sedan sist även om vi träffat mina föräldrar senast i helgen och syrran var ju här för någon vecka sedan. Men de andra!

Håller tummarna för bra väder så min plan för lördagens dop går att genomföra!

Nu ska jag ta mig lite kvällsfika innan det (återigen) blir en tidigt kväll för att orka med morgondagens bestyr. Eller kanske mer orka-med-en-natt-med-en-snorig-bebis… :-)

So long & jag återkommer med lite roligare inlägg asap! 😍

Anna

Träningen. I vardagen.

Vet inte hur många gånger jag tänkte de senaste veckorna gud låt mig vara frisk nog att kunna träna i morgon, annars blir jag knäpp!! För herregud vad jag behöver tärningen för att kunna fungera som person och mamma och tänka och agera mer förnuftigt. Dagar utan träning är det som att hela jag är i något slags halvläge och tålamodet är som bortblåst och minsta lilla kan göra en rätt less. Inte en bra kombo när man vabbar i x antal dagar med en väldigt under stimulerad tvååring.

Så hur tänker vi kring träningen med och utan barnen? I livet och i vardagen och rent generellt?

Både jag och Emil är väldigt medvetna om att vi båda behöver träning i vardagen för att fungera. Helt enkelt för att må bra. Däremot är vi ganska olika kring hur mycket vi behöver och när vi faktiskt mår bra av att träna. Jag tränar gärna tidiga mornar. Emil tar gärna en lugn morgon. Jag tränar gärna klart i veckorna så att helgerna kan bli lite lugnare. Emil lägger gärna ned mer tid på träningen på helgerna. Jag har behov av en plan och planering och vill gärna ha ett speciellt fokus på varje pass. Emil kör utifrån dagsform och känsla. Jag går gärna på gemensamma pass på boxen. Emil kör helst allt hemma. Jag vill absolut inte träna på kvällarna och helst inte på eftermiddagarna. Emil kan med glädje gå ned i gymmet och bränna av ett riktigt hårt pass på trainern efter middagen och när barnen lagt sig. Jag har inga problem att köra rätt hårda pass i gymmet med bra fokus på det jag gör samtidigt som jag har barnen runt mig. Emil vill hellre ge barnen sitt fokus än att fokusera på träning om de är runt honom.

… vi är helt enkelt rätt olika när det kommer till hur vi tänker kring träning och det gör att vi kan pyssla ihop det ganska bra i vardagen så att båda får den träning de vill ha. Jag lägger ned klart mycket mer tid på träning än Emil, men det är också något vi båda är medvetna och det är ok. Emil har inte samma behov av att träna lika mycket som jag.

På helgerna försöker vi göra träningsaktiviteter där barnen kan vara med. Har Emil ett pass med Zebastian så kan det hända att jag är med (på cykel eller springer med) och har barnen i vagnen med mig. Är det bara vi, lilla familjen, så brukar vi ofta (om jag får bestämma) ta oss en springtur med barnen i vagnen som antingen slutar på ett kafé eller restaurang för en brunch (och så tar vi bussen hem) eller så gör vi ett pitstop någonstans på vägen. Under vintern tar vi ofta en skidtur tillsammans.

Så man kan säga att på helgerna försöker vi tränar tillsammans och tillsammans med barnen, medan vi i veckorna mer sköter oss själva och gör det som funkar i vardagen. Jag tränar ju rätt ofta med barnen även i vardagen, men det funkar bra för mig då jag ofta ändå kör pass där barnen kan vara med (crossfit i vårt eget gym eller springturer med vagnen). Jag kör ofta ett pass före barnen vaknar och sedan kör jag dagens andra pass i samband med lämning på förskolan.

Men absolut, nog kan vi bli oense om vem som ska lämna på förskolan och vem som kan använda den tiden till att få till träningen (och här ska ni komma ihåg att träningen fortfarande är en del av vårt jobb därför kan vi träna även på arbetstid). Vem som ska hämta. Vem som ska ta bilen in till stan och vem som kan använda sig av den sträckan som pendelträning. Helt enkelt vem som är prioriterad. Här drar oftast jag längsta stråt. Vilket absolut inte är rättvist. Men jag står på mig mer. 🙈 Och jag tror nog att Emil ibland skulle önska att jag la ned lite mindre tid på träning, men då brukar jag säga “den tiden kommer den med…!”. 😍

Så det är inte alltid en rättvis fördelning, men vi har kommit någonstans på vägen där vi inser att vi båda behöver det och vi båda försöker skapa utrymme till varandra.

Vi har också bestämda dagar när vi lämnar/hämtar, för att dels kunna träna men också kunna fokusera helt på jobbet. Jag har en plan för varje dag och varje pass, Emil behöver mer veta att det finns utrymme för honom att träna om han skulle vilja.

Hur tänker ni i vardagspusslet kring träning?

Nu ska jag gå och äta kvällsfika, titta på serie och göra en sista kvällsamning av lillebror. I morgon bitti ska jag försöka mig på denna veckas första morgonträning i gymmet före barnen vaknar. Jag är ju själv hemma så det behövs lite planering för att få till träningen just nu. Vilket jag ju egentligen älskar - att planera NÄR och VAD jag ska träna! 😍

So long,

Anna

Hur mycket snor finns det egentligen…

i en tvååringsnäsa?! Herregud alltså. Vi har nu haft ett semifrisktbarn eller halvsjuktbarn om man nu vill se det så sedan i början av oktober. I över tre veckor. Tycker mest synd om honom själv som inte kan gå på förskolan och träffa kompisar och inte blir underhållen av oss så som man skulle vilja. Men jag orkar inte sitta på golvet och leka med diverse saker dag ut och dag in. Månne snoret ta slut SNART!

… NOG om det!

Hur mår ni? Även jag och Emil (och lillebror) har haft lite känningar till och från, typisk virusinfektion som liksom går i vågor, så vi håller oss lite på vår kant. Jag har tränat några dagar, men bestämde mig nu för att vänta ut detta HELT för att kunna träna ordentligt när jag väl tränat. Ogillar att inte veta när jag kan träna igen och hur länge jag behöver vila, men man kan ju inte göra något åt det.

Hur tänker ni kring förkylning/sjukdom och träning?

Jag har några saker jag brukar förhålla mig till för att kunna avgöra när jag ska träna och inte. Och förutom feber och/eller halsont som är big no no att ha i samband med träning så brukar jag framför allt gå på min allmänkänsla. Det betyder att KÄNNER jag mig sjuk i tillägg till något symptom eller faktiskt bara känner mig seg, så vilar jag. Men har jag symptom som enbart snor och/eller lite hosta, kan jag träna lätt. Så allmänkänslan är väldigt avgörande för mig. Sen brukar jag ha lite koll på pulsen (dvs vilopulsen som inte bör ha större variationer än typ 5 slag) och är den låg (dvs normal) så brukar jag våga mig ut på lätt träning, men är den högre plus att jag har någon symptom på förkylning (även om det inte är feber eller halsont) så vilar jag. Kanske tar jag en promenad, där jag INTE får svettas, men oftast försöker jag hålla mig lugn.

Och när jag väl blir helt frisk, brukar jag träna kanske tre dagar på varandra (kom ihåg att jag tränar i princip varje dag, ofta två pass per dag) med hälften av träningstiden/mängden och väldigt lugnt och sedan tar jag en vilodag innan jag kör igång med min “vanliga” träning.

#tb till i lördags då vi kände oss pigga och krya och solen lyste! 😍

Tanken var att jag skulle dra igång med vanlig träning idag efter att ha tränat lätt onsdag, torsdag, fredag och lördag och vilade igår (helt symptomfri) men i natt kände jag mig lite snorig och hade lite tungt huvud, så då blev det vila idag igen. Och mest troligt i morgon, för att sedan kunna komma tillbaka till vanlig träning så fort det bara går! Men en förkylning är ju inget man kan stressa sig frisk ifrån, så är det bara. Tålamod.

Just nu känner jag dock, att med barnens förkylningar och en man iväg på träningsläger tillsammans med Zebben, jadå hade jag gärna själv varit frisk nog att kunna komma ut och träna lite…!

… så min vecka kan bli precis hur som helst! ✌🏻Haha!

Fredag

Fredag igen och hörrni - himla skoj att med all respons på gårdagens inlägg! Blir väldigt sugen på att skriva mer sånna inlägg, lite mer vad jag tänker och funderar ikring. Men har ni idéer kring sånna ämnen tell me!

Samtidigt. Fredag igen. En vecka som inte alls blev som jag/vi hade tänkt. Inte en dag på förskolan. Inte en dag på kontoret. Inte mycket gjort. Men jag säger ändå det - tacksamhet över att vi bor som vi gör, med en stor trädgård, naturen runt knuten och ytor inomhus så vi kan sprida ut oss lite. För ingen av oss har varit så pass sjuka att vi varit sängliggande, rastlösheten har krypit sig på varje dag så vi hwr fått rasta oss hemmavid efter bästa förmåga. Men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte längtade efter lite vardag med friska barn framöver…

Idag inledde vi dock helgen på bästa (enligt mig) tänkbara sätt! Jag fick springa en tur själv med pannlampan tidigt i morse, sen en mysig frukost följt av ett pass i gymmet tillsammans. Och just nu sitter jag i bilen med kaffen i mellan sätena och har precis smällt i mig min nyfunna favorit-lakrits-choklad-raw-god-bit! 😍

Veckans känsla ett lugn blandat med lite frustration. Lugn över att jo, vi kommer snart bli friska, jag kan inte stressa fram ett tillfrisknande av vare sig mig själv eller barnen! Och samtidigt en frustration över att inte få i princip någonting gjort av det som måste göras.

Veckans bästa är absolut kvalitetstiden vi fått tillsammans, bara familjen. Klart att vi gått varandra på nerverna, varit trötta emellanåt och lite less på att inte kunna göra det vi tänkt, men samtidigt har vi faktiskt njutit av att få lite bonustid tillsammmans. Speciellt eftersom Emil drar iväg nästa vecka för läger med Zebben och sedan kommer det bara bli mer och mer av den varan..

Veckans sämsta är att även lillebror blivit förkyld, med en otäck hosta, som gör att jag slumrar mig igenom nätterna för att hålla ett vakande öga på honom. Dock mår han i övrigt prima ballerina och är lika nöjd över livet som alltid. Älskade lille H. <3

Veckans tanke är att vardag hörrni - rätt härligt ändå! Lika mycket som jag kan längta till en helg där man kan göra lite vad man vill, inte behöva tänka nämnvärt på måsten, så är strukturen för vardagen något som jag älskar. Det ger mig ett lugn. Och tro’t eller ej - oavsett var jag är, så ser dagarna rätt lika ut, så jag kan ha vardag lite varsom faktiskt! Även om det ju alltid är enklast hemmavid.

Veckans jobb har det ju inte blivit mycket av. Men vi har fått ta ett par zoommöten. Med ett barn var i knät liksom. Tur att man har förstående människor man har mötena med och TUR att man kan trycka in mute. Haha!

Veckans serie - japp, jag är tillbaka på Outlander. Mitt i säsong fyra tror jag. Kommer jag fastna lika mycket denna gång som sist tro?

Veckans mat. Jag säger bara MATKASSE! Sicken räddare när man är hemma HELA dagarna. Vi beställer alltid för fyra personer, det gör att det blir lite rester men inte för mycket rester så man måste äta samma maträtt flera dagar i rad. Dock har vi smitit iväg och tagit take AWAY en dag och i måndags körde vi lunch på trangiaköket. Men ja, matkasse. Vissa veckor är det verkligen grejen!

Veckans träning var inledningsvis noll och ingenting. Inte riktigt vad mitt huvud mådde bra av, men kroppen tog säkert inte skada. Men i mitten av veckan började jag smått röra på mig. Först en promenad. Sedan en skogs-joggenad. Sen lite styrka. Och idag både löpning och styrka. I morgon ska jag nog haka på grannen på en morgontur, det ser jag framemot. Socialt + träning = bra kombo!

Helgen då? I eftermiddag kommer några vänner förbi. Vi kör utomhushäng för säkerhetens skull. I morgon ska jag köra tidig träning och sedan vet jag inte vad resten av dagen bjuder på. Emil åker redan på söndag förmiddag, så jag gissar att vi ska försöka hitta på något mysigt och kul tillsammans!

… och hörrni - fortsätt skriva vad ni VILL att jag skriver om, så fyller jag på min lista och försöker prioritera upp skrivandet framöver för himmel vad jag gillar att skriva.

Ha en himla fin helg!

Anna

Kosten.

Denna ständiga fundering. Även för mig. Speciellt när jag varit gravid och nu när jag ammar. För att inte nämna under min aktiva karriär. Kost är viktigt. Det är en viktig pusselbit i ett bra mående, i en fungerande kropp och för en fungerande knopp. Man tänker inte så ofta på kopplingen mellan kost och det psykiska måendet, utan fokuset ligger alltför ofta på kroppen. Och då speciellt dess utseende mer än funktion.

Jag har under senare år blivit mer och mer fokuserad på funktionen, även om jag skulle ljuga om jag sa att jag inte brydde mig ett skvatt om dess utseende. Samtidigt som det är väldigt tråkigt när man drar så raka paralleller mellan kost och utseende, jag skulle hellre vilja att man drog parallellerna mellan kost och funktion, kost och träning, kost och välmående och sen får utseendet komma på köpet så att säga.

Så resonerar jag idag.

Jag är ingen expert på kost. Jag har tagit hjälp av experter under min karriär och bollar även till och från även idag. Alltför att lära mig mer själv. Och till våren ska jag fortsätta att läsa och lära mig mer då jag ska läsa vidare på PT-och kostrådgivare spåret. Men tills dess är dessa mina egna erfarenheter och åsikter, men för den delen inga sanningar för allt och alla.

Det största felet många som tränar mer eller mindre gör, är att begränsa sitt kostintag och därmed sitt näringsintag. Kroppen har en sk som basalomsättning där man räknar in de kalorier som krävs för att kroppens funktioner ska fungera, och dessa funktioner kräver kolhydrater. Och protein och fett. Så plockar man bort kolhydrater så riskerar man att rubba kroppens grundläggande funktion. Sen är det helt individuellt hur mycket kolhydrater man behöver, medan det är lite enklare att säga generellt hur mycket protein och fett man behöver.

Många får dock i sig tillräckligt med protein genom att äta varierat och bra, och många får i sig lite för mycket fett. Och för lite kolhydrater.

Så hur ska man tänka då? Ska och ska, jag säger mer så här kan man tänka: är ganska statiskt i portionsstorlekar, ät av allt och förbjud inget. Ät minst fem måltider per dag. Tränar du, så tar du något extra mellanmål, annars äter du rätt lika varje dag och gärna vid samma tider.

Faktiskt så är tallriksmodellen rätt talande för hur fördelningen mellan kolhydrater, fett och protein bör se ut.

Jag äter frukost kring halv åtta, oftast havregrynsgröt som jag ”kryddar” med kanske ett knäckt ägg i själva gröten, frukt, bär och soygurt till. Jordnötssmör och granola. Och tränar jag före frukost tar jag ett extra mellanmål före träningen bestående av typ en banan och ett glas juice. Och kör jag hårt har jag sportdryck och eventuellt även torkad frukt på själva passet.

Om jag tränar mellan frukost och lunch så har jag alltid lite energi med mig på passet, speciellt när det är över en timme. Energi i form av kolhydrater. Sportdryck. Torkad frukt. Energibars (inte proteinbars).

Vid halv tolv-tolv brukar jag äta lunch och äter jag hemma brukar det antingen bli rester eller äggröra med sallad och bröd, tonfisksallad med bröd eller soppa med sallad och bröd. Ofta bröd helt enkelt. Och gärna en kaffe med en chokladbit till dessert.

Vid tre brukar jag äta ett mellanmål. En lite mindre variant av frukosten, med gröten som bas. Eller så tar jag en energibar om jag är ute och ränner.

Halv sex senast är det middag. Har vi matkasse blir det vad den kassen nu erbjuder. Annars blir det ofta en pastarätt om vi lagar själva.

Och vid halv nio är jag ofta vrålhungrig igen. Ska jag köra ett tidigt morgonpass före frukosten brukar jag äta lite extra på kvällen före, men jag äter alltid kvällsfika. Ofta en tallrik soygurt med granola och bär eller ett par smörgåsar med pålägg.

Och mitt emellan alla måltider kan det komma någon kopp kaffe och choklad. Mest varje dag.

Och när jag äter på det här sättet mår HELA jag bra. Jag orkar med det jag tar för mig, att vara mamma och träna rätt mycket. Mitt humör är mer jämt. Min kropp ”funkar” och jag är viktstabil, så stabil man nu kan vara som kvinna med vätska som kommer och går, men det varierar mellan samma mått.

Men det viktigaste är att jag känner mig som mig själv när jag äter bra. Med jämna mellanrum. Och tränar. Jag känner mig som mig själv inifrån och ut!

Nu blev kanske det här inlägget lite väl luddigt, långt och utan direkta tips och råd - så berätta gärna vad ni vill att jag skriver mer om! <3

So long,

Anna

Familjevabbdag!

Måndag igen och förra veckans miniförkylning som storebror fick med sig hem från förskolan har slagit till på resten av familjen, dock med lite varierade symptom. Så idag blev det varken förskola eller jobb MEN med hopp om vanlig vardag om en dag eller två! Håll tummarna!

Och när hela familjen har varit och vissa fortfarande är lite halvers men inte sängliggande - vad hittar man på?! Jo man tar lite sovmorgon, äter frukost, slömyser i soffan och sen gör man ett superryck - röjer upp och packar ihop grejer och packar sedan in sig i bilen för en lite utflykt.

Eller i ärlighetens namn, jag har inte plockat ihop en endaste grej, Emil har råddat ihop allt så jag behövde bara amma och klä lillebror och sedan sätta mig i bilen. Där matsäck och killarnas ombyte finns med och också lite utrustning för eventuell promenad vart vi nu hamnar. ☺️

Snön ligger vit på fjällen så jag tror det är ditåt vi styr bilen. Just nu tar Emil lite jobbsamtal, kidsen sover och jag passar på att beta av lite mail och annat på to-do-listan. Älskar för övrigt att åka bil, lyssna på musik och se mig omkring!

Veckan då? Ja, vi lär nog avvakta och se lite vad som händer men vi har lite på agendan som behöver fixas denna vecka.

Måndag fick möten ställas in (så klart) och träning skjutas på framtiden och istället ta en dag som den kommer - bra för både kropp och knopp!

Tisdag får vi hoppas att i alla fall en av oss kan jobba lite, jag har ett par skrivgrejer som ska fixas och dessutom är planen att kirra lite mer #tursdaytraining-filmer till er! Och får jag som jag vill kommer jag nog ha ett bra erbjudande till er i morgon i samband med #tuesdaytraining-filmen. Håll utkik!

Onsdag ska jag och Helge på Babysim! 😍 Förutsätter dock att alla är friska och krya så klart. Har också ett pass på boxen inplanerat, ser alltid framemot dessa med sån här skräckblandad förtjusning för passen kan vara riktigt jävliga men SÅÅ härlig känsla efter!

Torsdag räknar jag med att storebror är tillbaka på förskolan, så jag hinner både jobba och träna för på kvällen kommer förhoppningvis mina föräldrar upp!

Fredag blir det häng med mamma och kidsen eftersom Emil mest troligt ska med pappa och jaga. Är väldigt sugen på en riktigt härlig fredagseftermiddag där man köper med sig massa gott hem och tar en ”tidig” eftermiddag/kväll liksom…! Älskar fredagsfeeling! 😍

Träningen i veckan återstår att se vad det blir. Vill känna mig helt hundra och då ta en ledig dag innan jag kör igång, men så kanske från onsdag.. Min erfarenhet säger dock att man inte ska börja planera före man är helt kry och igång igen, så vi får helt enkelt se! Snön ligger dock ute i Vålådalen så jag är vääääldigt sugen på att ta mig dit en tur för att få en första feeling för snö.

Helgen blir mest troligt mina föräldrar här, barnen längtar och vi lika så. Och Emil drar iväg igen på läger på söndag, så det blir skönt att få ladda upp lite inför några dagar själv med kidsen…!

Håll tummar och tår att denna lilla vabbperiod är över för denna gång SNART men idag njuter vi av en familjevabbdag!

So long!

Anna

Fredag - HEMMA!

Så har ännu en vecka gått. Första halvan av veckan hade jag ju syster på besök och det var så härligt. Så himla fint att se kärlek mellan sina egna barn och sin syster. Och hur våra barn fullkomligt älskar varandra. Tar varandra som lika självklara som sina egna syskon. Det är så himla fint! Men det är lika jobbigt varje gång vi skiljs eftersom vi aldrig riktigt vet när vi ses nästa gång i och med att vi bor så långt i från varandra. I drömmen bor vi nära varandra, helst efter samma gata. Någon gång i framtiden kanske det blir så, vem vet?

Veckans känsla är att dagarna gått ut på att känna efter status på barnens mående - är de sjuka eller ej?! Denna rinnsnuva, hosta och emellanåt feber. Men mesta dels pigga hela tiden. Lurigt värre!

Veckans bästa är utan konkurrens kvalitetstiden med syster och hennes lilla M. <3

Veckans sämsta … v a b b !

Veckans tanke hur mycket snor finns det i barns näsor och hur är det ens möjligt att vara så pigg när man helt uppenbarligen inte är helt kry?! Herregud alltså!

Veckans serie - jag har börjat titta på en isländsk kriminalserie. Känns lovande. Vi får se!

Veckans mat - kylskåpsrens. Blandat med lyxlunch på stan. En helt ok kombination om du frågar mig. Men nästa vecka har vi matkasse igen. Det känns bra! Då vet man att det blir bra mat och oftast blir det lite matlådor över till lunch dagen efter.

Veckans träning har varit lite på kant. Har fått justera och tränat lite mindre än tänkt och lite annat än tänkt då jag haft båda barnen med mig mest hela tiden. Men jag har fått till några riktigt fina morgonpass som jag, både i kropp och knopp, mått väldigt bra av!

Helgen kommer spenderas i JÄMTLAND! Första helgen hemma på länge. Himla skönt! Och i morgon har jag vilodag vilket innebär att klockan inte ringer på morgonen och ingen träning ska klämmas in någonstans, utan fokus blir att plocka i ordning på altanen (typ två månader senare än alla andra) och få lite ordning här hemma men också göra absolut ingenting.

Hur ser er helg ut?

So long,

Anna

#tb till ett Stockholms dygn

Vi kände att vi behövde lite systertid, jag och systeryster.

Ett knappt dygn i Stockholm med de minsta och syster var en himla mysig tillställning. Vi gick. Vi åt. Vi myste. Helt utan stress och krav. Ett dygn som gick alldeles för fort men ändå gav så mycket. Tänk vad det tills kan göra! <3

Gick ut på restaurang tidigt. Köpte med oss godsaker hem till lägenheten. Sov så länge vi kunde. Gick runt Djurgården. Tog en sen frukost på en uteservering.

Sen hoppade vi in i bilen och åkte de sextio milen till Östersund!

Sånt här ska vi göra oftare! <3

Anna

Vecka fyrtioett

Hemma igen och hösten är verkligen här nu. Snö på fjällen på andra sidan sjön. En vind som konstant blåser och händer som blir kalla utan vantar när man är ute. Ljus tända till frukost och middag. Älskar det!

Stannade ju till i Stockholm på väg hemåt från vårt lilla läger för att få ett dygn med min syster och hennes dotter men vi bestämde ganska direkt att hon skulle följa med oss vidare norrut, så i söndags bilade vi upp från Stockholm med två kids i bilen. Det tog sin lilla tid, men så härligt!

I och med att hon till vardags bor i Västerås hinner vi inte ses så ofta som vi skulle önska, även om vi hörs i telefon typ varje dag. Så att få lite kvalitetstid i ett par dagar är så lyxigt!

Dock ligger jag ju lite efter med jobb sedan förra veckan, så medan kidsen sover (just nu ALLA TRE SAMTIDIGT) passar jag på att jobba lite medan även syrran tar en nap. Har hunnit med två koppar kaffe under tiden jag suttit här… Haha! Det kommer jag känna av resten av dagen! Vanligtvis håller jag mig till två koppar PER DAG. Storebror är också hemma just nu, en envis snorighet och rossel pga det gör att jag får vabba. Dock är ju det otroligt mycket mer lättsamt när man är två vuxna hemma även om det också är ett extra barn.

Storebror H älskar sina ”småsyskon”, dvs lillebror H och lillkusin M. Så mysigt att se dem!

Så denna vecka blir lite speciell, få möten och jag kommer nog inte hinna bort på boxen för att träna med de andra, utan jag kör passen här hemma. Igår körde vi tillsammans, jag och syrran, medan barnen pysslade med sitt (de två yngsta sov och den äldre lekte runt oss). Mina fokus-pass kör jag innan barnen vaknar, kring 6 till 8, och sen tränar/motionerar vi tillsammans jag och syrran. Jobbet blir lite på en höft, men inga större grejer var inplanerade ändå denna vecka.

Så summasumarum - en skön vecka att landa hemma med lagom mycket att göra inför hösten och dessutom en känsla av att faktiskt inte vara på väg någonstans de närmaste veckorna, utan faktiskt vara hemma. Återfå lite rutiner och hoppas på att inte behöva vabba nästa vecka. Men man ska INTE hoppas på för mycket kring det just nu! 😅

Ha en fin vecka!

Anna

Psst. Ni glömmer väl inte bort att kika in på mina #trainingtuesday?

ResdagS med kids!

I december 2019 skrev jag så här på ett inlägg som aldrig blev publicerat:

”TRAVEL LIGHT … gör man inte direkt med kids. Och första resan är ju alltid lurig - vad ska man ha med sig? Vi förberedde oss kanske inte på bästa sätt, tänker (alltför) ofta att äsch det löser sig. Men med kids kanske det är bra att ändå tänka till lite i förväg.

Och säkerligen ändras ju behoven för de små ju äldre de blir, men efter denna resa känns det i alla fall som om vi har lite mer koll på vad som är prioriterat. Och jag tänkte dela med mig lite av det!”

Så jag tänkte helt enkelt ta vid där jag slutade då, ett till barn senare och mycket färre resor än vad vi trodde då på grund utav pandemin! Vi har ju rest stora delar av livet och just före allt stängdes ned hade jag återigen hittat till tåget. Sen har det blivit ett drygt år av bilresande för att nu, ja, vad händer nu?

Oavsett hoppas jag att vi återigen kan börja resa och se oss omkring i Sverige och världen.

Men.

En resa med barn blir sällan som man tänkt sig där allt flyter på helt smärtfritt och man blir aldrig less eller arg eller oense. Visst kan det kanske ske, men hittills har det alltid blivit något bump in the road som måste lösas akut. Men faktiskt - det löser sig oftast väldigt bra! Man får helt enkelt vara extremt flexibel. Och försöka behålla lugnet!

Sen finns det ju sätt att underlätta resor på, oavsett hur man reser. Ju yngre barn, desto lättare, i alla fall under första året. Sen ställs det mer krav på aktivistinitiativ av oss föräldrar innan det mest troligt (har dock inte upplevt det ännu 😅) blir lite lättare när de själva kan roa sig upp mot skolåldern.

Vad brukar vi tänka på generellt:

1. Energi för allt och alla och alla tillfällen ska finnas lättingänglig!

2. Underhållning - bok, leksaker, hörlurar..

3. Var inte alltför trött när du reser, en förälder behöver ha energi för att orka med diverse överraskningar…! (Men hur ofta är man pigg liksom?!)

4. Krångla inte till det och försök i största möjliga mån undvika att låta fig bli påverkad av stressen av barns ljudnivå och liknande, för på riktigt, alla barn låter och vi kan inte styra över det!
   I handbagaget ska det nödvändiga ligga, men inte mer. Lika så om man åker bil eller tåg. Ha det nödvändiga tillgängligt men inte för mycket av det för då blir det bara stökigt. Något att äta, dricka, ombyte, blöjor, underhållning.

5. Och ta inte med mer än nödvändigt rent generellt. Säger jag typ som en påminnelse till mig själv men att resa med kids är nog utmanande utan att behöva släpa massa extra bagage.

I bilen har vi upplevt att det ofta är bättre att de sitter själv där bak, förutom när de behöver få hjälp med något som att äta, men att de kan ha lite leksaker tillgängliga. Vi köpte ett par hörlurar, trådlösa, i somras som storebror kan lyssna på Pippi eller något annat i, så vi slipper ha det på i hela bilen. Och även om storebror egentligen är för gammal för matklämmisar är det sånna som vi ger honom på resande fot utöver smörgåsar, torkad frukt m.m. Det är inte helt fel att ge saker som de själva kan pyssla med för då håller de sig sysselsatt.

Och att sen resa när man vet att de är lite trötta, som efter lunch, gör ju att man förhoppningsvis får en stund i lugn och ro för att de slumrar eller åtminstone vilar.

Vad gäller amning brukar jag pumpa om vi åker bil för att inte behöva stanna mer än nödvändigt. På tåg och flyg är ju inte det ett problem.

För att slippa öronont på flyget är napp att rekommendera och fram tills att lillebror kom hade jag även H i sele på flyget. Dels för att kunna röra sig obehindrat de sträckor man behöver ta sig men också för att ha händerna fria.

Sen har jag också tagit med mig egen bilbarnstol till bebis (babyskyddet) men när vi flög till Zurich hyrde jag faktiskt stol till båda barnen vilket funkade ypperligt!

Baby-apoteket med saltvattenlösning, snorsug, Alvedon, termometer, vätskeersättning.

I handbagaget blöjor, ombyte, mat, bok/iPad, leksak, våtservetter… Helt enkelt minsta möjliga!

Större bagage så brukar jag försöka låta kidsen dela på en väska där allt får plats så man slipper massa småpåsar och lösa attiraljer. Vi försöker också ha EN vagn som kan användas till det mesta, ofta blir det Thule Chariot dubbelvagn med alla tillbehör. Ett par ombyten och kläder för alla väder och tvättmedel. Och något vi haft med på alla resor, som funkar lika bra som resesäng och inlägg i vagnar är en babylift! Som vi använt den för lillebror, den har underlättat denna resa något enormt och i Italien lika så.

Angående pauser och matning och blöjbyten så är det ju svårt att planera dessa, men vi har rätt fasta rutiner för mat för båda kidsen så även om vi reser försöker vi hålla dem. Ja, vi har ju rätt fasta rutiner kring vårt eget kostintag och dessa sammanfaller rätt ofta, så den försöker vi hålla oss vid och då blir det dessutom en bra bensträckare för hela familjen. Att resa när barnen är trötta kan vara lite av ett lotteri, men vi försöker tajma just det.

Understimulerade och arga barn hör liksom till på resan, men då gäller det att ha lite tålamod och tänka att det egentligen inte går någon nöd på dem. Vissa barn mår ju väldigt dåligt av att åka bil, det har jag ingen personlig erfarenhet av, så då måste man ju anpassa sig efter det. Vår lillebror är ofta sur direkt han hamnar i stolen men när bilen börjar rulla och han har satt sig tillrätta brukar det bli bättre. Napp och snuttefilt och solskydd är bra. En filt för lite mysighet.

Lite beroende på var man reser: blöjor, våtservetter, barnmat, mjölkersättning…

… jag tänker lite att denna successivt kan fyllas på ställ era funderingar i kommentarerna så bygger vi vidare på det här! Jag har säkert missat en massa saker som jag tar för självklart när jag reser så att jag inte tänker på att skriva ned det.

Har ni några bra tips?

So long och ha en fin helg!

Anna

Hur många burpees kan man göra egentligen?

Just det kanske jag inte riktigt fick svar på under veckan på ön Hvar i Kroatien och närmare bestämt crossfit-paradisstället Lost Villa som visade sig vara minst lika fint för ”open water simning” och löpning. Ja, inte för att jag tog mig ut i havet och somnade direkt, jag körde istället x antal längder i den cirka 15 meter långa poolen för att inte vara alltför långt bort från lillebror H. Men det såg magiskt ut och jag är rätt säker på att det hade varit fint om jag tagit mig ut!

Men det blev en hel del burpees under veckan. Bara igår gjorde jag väl en 90 stycken. Känns som om det är en övning som förföljer en lite när man kör Crossfit. Haha! Oavsett så har jag haft en magisk vecka. Två pass per dag med en kompott av styrka, wod:ar (dvs. Workout Of the Day), löpning och simning. Jag har tagit i lagom, haft respekt för att det inte gått alltför lång tid sedan jag var gravid eller för den delen sedan förlossningen. Men kroppen har varit med mig och jag har inte behövt avstå något jag velat göra!

Grejen med att åka på ”läger” så som jag nu gjorde är ju att maximera chanserna till bra träning men också återhämtning då vardagsbestyren inte finns och maten är serverad. Nu tillkom ju dock en bebis i det hela, men oj så bra det har gått! Jag åkte ju iväg i min naivitet och optimism och den självklara tron på att allt skulle gå BRA! Men jag är ju samtidigt ytterst medveten om att det ju kan gå precis hur som helst. Men det har verkligen gått b r a .

Helge har hängt med på allt. Sovit igenom de flesta passen och har han varit lite missnöjd har det alltid funnits en famn för honom om jag har haft händerna fulla med vikter. Nöjd som en liten prins och så glad! Vi har hunnit slappa mitt på dagen, jag har fått sova lunch med bebis på magen, och det har varit en lyx att bara behöva ha fokus på ett litet barn. Som heller inte kräver lika mycket aktivering utan är rätt nöjd med att ligga och bubbla och suga på sina händer.

Själva Lost Villa är något unikt. One of a kind. Och jag har aldrig varit på något liknande ställe. En transfer från flygplatsen i Split till själva boende på 4-5h effektiv restid där det ingick både taxi, båt och sedan taxi igen. Sista biten var en fyra kilometer lång grusväg med sprängsten som gjorde att det i princip gick fortare att springa ön att köra… Själca Lost Villa låg vid vägens ände medan boende var en bit före. Varje dag inleddes för min del med en kort löptur när solen gick upp och sedan en till två timmar i ”boxen”. Sedan åt vi frukost tillsammans, jag, Clara, Kajsa-Tuva och Sara. En skön stund där alla hade lite endorfiner från träningen och man samtidigt hade träningen gjord och hela dagen framför sig!

Sedan tog jag vagnen tillbaka till boendet, en promenad på 7-10 minuter, packade ur mina svettiga träningskläder och la mig sedan för att vila med lillebror. Hann jobba någon timme och sedan blev det lunch. Och direkt efter lunch tog jag mig tillbaka till ”boxen” för dagens andra pass för att hinna köra ett pass före gruppen som samtidigt var där kom för eftermiddagsträningen. Efter avslutad träning, som oftast bestod av lite mer styrka och mindre flås i boxen och en sim-eller löptur, tog jag mig ett rejält mellanmål i fitness baren innan jag traskade tillbaka till boendet för att invänta middagen.

Dagarna rullade på. Vi hann med både sol, åska, spöregn och sol igen. Och tydligen en liten jordbävning (som dock jag inte märkte av). Dagar då solen sken var träningen piece of a cake medan det var lite kämpigare när det regnade då boxen varken hade tak eller väggar men en vidunderlig utsikt och vy!

Dessutom drivs allt på solel så det betydde mindre eller ingen el vid sämre väder och lite eller noll varm vatten. Det var lite av en utmaning men det gick bättre än väntat! Dock fick håret stå ut med att förbli otvättat. Sorry mamma! ;-)

Nu sitter jag på ett hotell i Split, har en alldeles för klarvaken lillebror bredvid mig fast klockan är tio på kvällen och jag har smällt i mig både det ena och det andra med choklad… Kan kanske bero på att jag haft en vecka HELT utan choklad då närmaste affär var en timme bort från boendet och boxen. I bil… Väskorna är packade och i morgon åker vi hemåt igen.

Jag trodde kroppen skulle vara så mycket mer när, men den känns faktiskt förvånansvärt bra. Får se om jag säger detsamma i morgon! :-)

Summasumarum - sicken vecka jag haft! Nu vet jag precis hur man gör effektiva burpees. Och att man klarat toes-to-bar med lite vilja och att wallball är förjäkla jobbigt (fast det visste jag nog innan också) och skillnaden på power clean och squat clean. Oerhört nyttigt vetande. Oavsett det, det är väldigt roligt att köra crossfit. Än roligare att köra med andra. Och än roligare att köra det på så fina platser som Lost Villa!

Har ni varit där? Eller hört om det?

So long,

anna

Träningsläger!

I fredags lämnade vi, jag och lillebror H, Emil och storebror H hemma i ett höstligt och kallt och ruggigt Östersund och tog vårt (stora) pick och pack för att börja vår resa mot Kroatien och en veckas träningsläger. En resa som tog nästan ett dygn med övernattning i Stockholm men med facit i hand kunde det knappast gå bättre! Tack och lov för det när man reser själv med en liten.

Så igår kväll kom vi fram till vägens ände här på en ö i Kroatien. Till en svenskägd crossfit (med mera) anläggning som gjord för schyssta bilder och stenhård träning. Om man så vill!

Hit har jag varit på väg sedan våren 2019 men massa saker har kommit emellan men nu tog jag chansen när också min vän har varit här nere och jobbat (lagar maten) de senaste sex veckorna. Så jag och hennes dotter reste ihop ner och tränar tillsammans på förmiddagarna.

Jag och crossfiten är ju en ny kärleksrelation, eller ja, jag upptäckte ju den på riktigt ifjol men under senaste graviditeten var vi inte riktigt kompatibla så jag har lite fått börja om. Därför känns det extra kul att enbart fokusera på det under en vecka, komma in den träningen igen och möta teknik och ta i järnet emellanåt!

Hur veckans upplägg kommer se ut är inte helt klart, jag kommer nog ta lite dag för dag men också anpassa lite efter lillebrors mood…

Idag har jag dock fått köra precis det jag önskar så jag ligger här i sängen med en sovande liten bredvid mig och känner mig väldigt nöjd med dagen! Jag sk strax gå och fixa lite kvällsfika innan jag tar en lite tidigare kväll för att kicka igång träningsdagen vid soluppgången i morgon (cirka 06.30) för att hinna träna så mycket jag kan innan det blir för varmt och sedan vila mitt på dagen.

Det känns oerhört lyxigt att äntligen få vara här, att bara ha ett barn och få maten serverad och träna i princip så mycket jag vill. Men jag längtar konstant efter killarna hemma, även fast jag vet att de har det hur bra som helst OCH att jag ”slösar” njutet av denna egentid om jag inte försöker leva här och nu så mycket det går! <3

So long,

Anna

Psst. Jag håller på med ett inlägg kring resa med barn - I’ll be back SOON!

Friday - again!

Vad händer med veckorna?! Känns som om det är länge sedan förra helgen samtidig har veckan bara rusat iväg! Just nu sitter jag och ammar på ett café medan Emil går en lite promenad på stan för att få storebror att somna så jag kan ta över när han går tillbaka till jobbet. Vi firar storebror idag som blir 2 år (!!) i morgon, så han väcktes med sång och paket i morse så jag och Helge åker iväg på en dryg veckas äventyr ikväll. Ska se om jag kanske ska dela receptet på ”tårtan”, beror lite på om den får godkänt eller ej eftersom jag har en förmåga att absolut inte kunna följa ett recept! Haha!

Snart ska vi åka och hämta vänners barn på förskolan, gå och ta en födelsedagsfika på café och sen åka hem och leka lite innan en middag med vänner innan jag och lillebror åker iväg. En fredag med kvalitetstid de lux!

Veckans känsla att vi på något sätt kommit in i rätt sköna rutiner med allt. Ligger alltid lite steget efter med jobb men nu börjar jag acceptera det och känna mig nöjd med det jag får till.

Veckans bästa glädjen hos storebror att få tillbringa ett par timmar per dag (måndag till torsdag) på förskola och sånna där sköna eftermiddagar där jag kunnat lagt jobbet åt sidan för en stund och bara varit mamma.

Veckans sämsta … alltså denna vecka har faktiskt varit bra, jag har svårt att komma på något som skitit sig. Hallelulja för det liksom! Eller jo, att jag INTE hunnit skriva alla dessa blogginlägg som jag VILL skriva.

Veckans tanke att saker ofta löser sig. Ofta till det bättre även fast det inte blir som man tänkt sig från början.

Veckans serie har det inte blivit något av men däremot har jag läst varje kväll. Det om något är avkopplande!

Veckans mat - hemmalagat! Alltså har man bara en liten tanke med vad man ska äta är det inte så krångligt att få till lite bättre mat även om tiden är knapp. Torsk med ”fried rice” med kantareller. Panerad kyckling med ris och ugnsstekt zucchini. Gott!

Veckans träning har varit bra. Mycket bra. I princip allt det jag velat har jag fått till. Även om jag igår fick nöja mig med att missa sista tio minuterna på mitt långa, tuffa pass då Helge vaknade. Men jag klagar inte för han sov sig igenom större delen av det ett par timmar långa passet. Tack för det!

Helgen kommer delvis att spenderas på resande fot för mig och Helge. Återkommer mer om det. Sen blir det en dryg veckas fokus på CROSSFIT med start på söndag. Spännande va?!

Nu ska jag åka och hämta vännernas barn för en fika på staden!

so long,

Anna

Vad jobbar vi med egentligen?

”Vad jobbar ni med?” är nog en av vanligaste frågorna vi får. Och ja, för de flesta är det svaret enkelt och rätt självklart, men för oss är det inte det. Vad är jobb och vad är ”livet”? Hur definierar man vad? Det mesta vi gör flyter fritt mellan dessa två och i vissa fall är det ena ett sjävklart jobb medan det i nästa dag inte är det. Och vise versa.

Och det är så vi vill ha det! Vi har hittat ett sätt att ”jobba” som är vårt liv och som vi älskar!

Så vad gör vi då? Jaaa. Det var just det. Vi, eller framför allt jag, jobbar dagligen med olika uppdrag kring sociala medier, samarbeten, blogg & andra skrivuppdrag, produktioner, föreläsningar, camps.. Vissa dagar är det planering, andra dagar produktion (som på bilden från förra veckan), andra dagar leverans. Sen är träningen fortfarande en stor del i ALLT detta. I våras läste jag första delen i ett långsiktigt projekt att lära mig mer om allt kring just träning, till våren fortsätter jag. Dessutom är jag delvis mammaledig. Vissa dagar är det lite körigt att få ihop det, andra dagar går det bättre. Och man lär sig från dag till dag. Och det är en jäkligt spännande resa! 😍🙌🏻

… ibland, men ytterst sällan, skulle jag önska att jag kunde ettikera och med enkelhet svara på frågan ”vad jobbar du med”, men nej, jag är himla nöjd med hur livet ser ut här och nu. Idag. Det kan ändras. Men just nu vill jag verkligen leva så som vi gör, här och nu! 🤍

So long,

anna