VECKA FYRTIOSEX

Så var det ännu en ny vecka! Shit vad dagarna går fort men på ett sätt längtar jag alltid efter rutinerna i veckorna. Och mot slutet av veckan längtar jag efter helg..

MÅNDAG: Hemma i stan igen efter en helg i Åre (måste berätta mer om det sen!) och vi är inne i rutiner igen. Träning i hemmagymmet med Emil när mini sover ut och sen en prommis med en kompis innan vi tar en lunch på stan och sen kanske nån timme med lite jobb. Sen blir det en lugn eftermiddag med soffhäng tillsammans med mini.

TISDAG: Blir troligtvis lite morgonträning med Emil men sen ska jag återigen unna mig en långpromenad. Behöver jobba nån timme också, så det blir nog en sväng in till stan för lunchjobb.

ONSDAG: BVC-besök med vaccin och vägning. Spännande! Och eventuellt en frukost inne på stan med en vän. Hoppas också på den där efterlängtade premiärturen på skidorna…

TORSDAG: Vi åker ner till Sthlm någon gång under dagen. Bilar, så det kommer ta sin lilla tid.

FREDAG: Möten i Stockholm men framför allt Rädda Barnens 100-års jubileum. Ska också träffa en tjej som ska checka av min mage efte graviditet och förlossning! Det ska bli himla spännande!

HELGEN: Blir vi i Stockholm, helt utan planer. Ska förbereda renoveringen av lägenheten men annars hoppas jag mest på familjemys och massa god mat! Och kanske lite museibesök som förra gången? Tips på sånt mottages gärna! 😍

TRÄNINGEN kommer bli ganska rutinmässig, men jag ska faktiskt ÄNTLIGEN prova springa! Annars kommer det bli ganska likt som förra veckan, men kanske kan jag få göra skidpremiär denna vecka då?

• En promenad på minst 60 min per dag

• … kanske en skidtur?

• Ca 2 styrkepass (tyngre)

• 3 st (minst) á 15-30 min bålaktivering (ofta i kombo med ett annat pass)

• 2 st intervallpass (ett av dem i riktigt tuff belastning (stavgång eller ski-erg) och det andra i tröskeltempo). Körde det ena idag (4x10min varav de två sista tiominutrarna delades upp i 30s arbete och 30s vila) och nästa pass blir nog helt enkelt 4 x 4 min stavgång på bandet.

• ett långpass (2h+)

Den optimala dagen just nu är när jag ammar före sju på morgonen och får mini att somna om, sätter babyvakten i sängen och går ned till gymmet med Emil. Där kör vi antingen intervaller på nån av konditionsmaskinerna (crosstrainer, stakmaskin eller bandet) eller styrka. Sen förbereder jag frulle, tar en snabbdusch, hämtar Harry och ammar samtidigt som jag äter frukost och tar dagens första go’kaffe. Sen klär jag Harry, sätter på mig själv ytterkläder och lägger ned honom i vagnen och sen går vi en dryg timmes promenad. Därefter hem, jag byter om och vi åker in till stan för en lunch. Jobbar en stund och sen åker vi hem och tar det makalöst piano i soffan resten av dagen! 😍

Men vissa dagar blir ju ingenting som man tänkt sig… Haha! #mumlife

So long,

Anna

Fredagsfeelingen!

Inlägget innehåller länkar till externa sidor.

Igår morse ”unnade” jag mig en riktig lång promenad! En promenad jag gått och tänkt länge att jag ville ta, men kanske inte heller varit helt redo för. Men i morse tog jag mig äntligen ut på den. Kändes som ett optimalt sätt att börja fredagen på - en lång rask promenad och sen en go’lunch på det!

Åt frukost samtidigt som jag ammade Harry, proppade i honom lite extra ersättning och satte sedan på honom en ulljumpsuit, sen en i fleece och till sist en i dun. En halskrage och dubbla ullsockor (finns även i barnsize) och en mössa mini fått ärva av Emil. Sen ner i vagnen där vi har en fårfäll i botten och hans kudde och sen en filt över. Eller ja, först får han mellanlanda på hallgolvet medan jag klär mig och plockar ihop en akutväska (torrt ombyte, napp, blöja & lite extra ersättning). Sen lägger jag ned honom i vagnen och rullar ut.

Tog vår adventure-vagn eftersom stora delar av turen skulle gå på grusväg eller stig. Frösön har verkligen fantastiska vägar, grus som asfalt, och stigar där man kan gå med en lite dämpad vagn. Helt fantastiskt för någon som mig som gärna vill ut i skogen på mina promenader!

Sen traskade vi på. Stannade efter 2/3 delar och gav lite ersättning som jag hade med mig, han hade inte gnällt eller så, men jag ville hålla han på bra humör. Hade ju ammat precis innan vi gick ut. Och efter nästan tre timmar och tjugo kilometer var vi hemma. Jag svettig och hungrig, mini så nöjd bara en bebis kan bli! Jag hann till och med duscha innan jag tog in honom för att byta kläder (och blöja) för att åka in till stan för fredagslunchen!

Så vill jag gärna inleda varje helg - med ett långpass och go’lunch med en happy baby!
😍

anna

Här är lite andra tips på kläder som dessa tossor när man har mini i exempelvis BabyBjörnen, denna overall eller denna är ett bra alternativ, denna ull/bomullsoverall är väldigt fin också eller denna i fleece och vill man inte ha onepiece så är denna och denna det väldigt fint. Dessa filtar har vi fått av mormor/morfar och bestemor/bestefar (grannarna hemma) så och en av dem ligger i vagnarna och den andra har vi inne i huset. Denna mössa har jag köpt till mini men den han har ärvt efter Emil är liknande men sitter faktiskt än bättre. Ska investera i en sån här också. Och när hans huvud växer lite har jag denna liggande på hyllan och dessa vantar (men i baby modell) har jag köpt på Tradera men mest sätter jag faktiskt ett par sockor över hans händer. Tips är att alltid kolla på Tradera före ni köper något nytt, finns så mycket med bra kvalitet där!

En Jämtlandshelg!

Sitter i soffan hemma och mini gnyr, verkar vara i en väldigt hungrig fas så det är bara att hala fram brösten var och varannan timme och fylla på med ersättning där emellan. Samtidigt är jag så glad att han börjar äta mer och visa när han inte är nöjd. #mumlife och föräldraissues verkligen. Men det är typ det livet handlar om just nu! Haha!

VECKANS KÄNSLA: Lugn. Över att saker och ting börjar landa.

VECKANS BÄSTA: Promenad med pappa/morfar hemma i Orsa. Att se att pappa är tillbaka. Men faktiskt också träningspasset jag och Emil fick tillsammans på min gamla favoritrunda hemma på Heden i Orsa - ett riktigt klassiskt skidträningspass som förr i tiden! Gåendes med stavar upp och ned i sandbackarna.

VECKANS SÄMSTA: stressen jag känner emellanåt av att inte hinna det jag tänkt…

VECKANS ÄNTLIGEN: långpromenaden jag DRÖMT om att göra så länge fick jag ÄNTLIGEN till idag (skriver mer om den i morgon)! Frösön bjuder på fantastisk terräng för en som vill få upp lite flås med barnvagnen när man är ute och går (läs powerwalkar…).

VECKANS SAKNAD: Precis som förra veckan - löpningen… Men även skidåkningen. Ytligt, jag vet, men så är det bara!

JUST NU: Gungar jag frenetiskt på vaggan mini ligger i. Emil värmer på pizzor, musiken spelar i högtalarna, har ett litet glas rött bredvid mig på bordet och vi ska ta en kväll i soffan. Bara vi. Familjen. Mest troligt med mini vid mitt bröst mest hela tiden, men det är ju rätt mysigt det också!

HELGEN: Kommer nog tillbringas med vänner i Åre. Kanske blir det skidåkning, men framför allt frisk luft, god mat och massa skratt. Det var länge sedan vi sågs nu, som jag längtar!

LÄNGTET: … efter vinter, skidåkning och än mer familjetid! ❤️

Hörs snart igen!

anna

psst. Ska försöka ta mig tid att skriva ner min förlossningsberättelse till veckan tillsammans med lite tips på träning för oss nya föräldrar. Och lite tips om hur vi klär mini på våra adventures!

En dröm som går i uppfyllelse!

Sedan jag var barn har jag drömt om en familj. En familj som jag kan ta med på äventyr. I fjällen. Och plötsligt är dagen här. Vi är en familj. Vi är i fjällen. Vår lille son verkar uppskatta fjället lika mycket som vi.

Vi går där tillsammans. Njuter. Pratar. Packar upp matsäck. Inser att vi skapar minnen för livet. Allt har en första gång med en bebis. Och detta tillfälle är ett sådant. En första gång. Och min barndomsdröm har gått i uppfyllelse och jag får nypa mig lite i armen. Fattar knappt. Att en sån enkel sak kan betyda så mycket. ❤️

Livet alltså.

❤️

Anna

VECKA FYRTIOFEM.

Till skillnad mot förra veckan så har jag denna vecka inga möten inplanerade, lite så jag ”jobbar” just nu. Lite mer ena veckan, lite lugnare den andra. Det känns väldigt bra just nu i alla fall! Så denna vecka är det prio f a m i l j!

MÅNDAG: vaknar i Grövelsjön, ska ta sikte på några toppar på förmiddagen med mini i sele på Emils mage och sen rullar vi mot Orsa. Diverse jobb får göras on-the-go för både mig och Emil…

TISDAG-ONSDAG: Jag stannar mest troligt i Orsa. Kanske kan jag få göra premiärturen på snö i Grönklitt..?

TORSDAG: mest troligt hemma i Jämtland igen eller på väg hemåt. Ska försöka hinna träffa lite vänner och kanske hinna jobba någon timme eller tre. Beroende på hur Emils scheman ser ut!

FREDAG: hoppas jag på att kunna ”ta helg” från lunch och börja ladda för en härlig helg hemma!

HELGEN: har vi inga direkta planer för, men fortsätter det vara kallt och kanske komma lite mer snö är jag väldigt sugen på att ta med familjen för en första skidtur tillsammans!

Kanske inte kommer få sån här skidåkning redan nu, men himmel ville sug jag har efter skidåkning! 😍

VECKANS TRÄNING: Kommer nog se ut som förra veckan men kommer kanske kunna utveckla lite mer denna vecka, dock kommer jag ju inte ha tillgång till hemmagymmet första delen av veckan. Så det kommer bli svårt med regelrätt styrka och de hårdare intervallerna… Som jag än så länge vill göra på bandet eller crosstrainer!

• En promenad på minst 60 min per dag

• … kanske en skidtur?

• Ca 2 styrkepass (tyngre)

• 3 st (minst) á 15-30 min bålaktivering (ofta i kombo med ett annat pass)

• 2 st intervallpass (ett av dem i riktigt tuff belastning (stavgång eller ski-erg) och det andra i tröskeltempo) - tänk om jag skulle kunna prova ett på skidor?

• ett långpass (2h+)

Suget efter löpning börjar bli rätt påtagligt. Men jag ska hålla mig. Stavgång och crosstrainer är bra mot abstinensen men jag räknar ändå med dagarna tills jag ska få ta de första stapplande stegen. Planen är ju att prova springa typ en minut var femte minut under någon av mina promenader. Avstå löpning i någon dag och sedan prova igen. Sakta sakta trappa upp!

Hur har ni tänkt/gjort med löpningen kring/efter förlossning? Har ni några erfarenheter?

Ny vecka - nya möjligheter! 😘

Anna

November!

Att min öppenhet gällande svårigheterna med Harrys viktuppgång, min amning och ersättning skulle generera så mycket tankar och känslor hos er som följer mig anade jag inte men jag blir väldigt tacksam över att min öppenhet kanske kan stötta och hjälpa er i samma sits. Men jag vill gärna ägna det ett eget inlägg, så låt mig återkomma. 🧡

November. Första vintermånaden här i norr. Ligger här i stugan i Grövelsjön med mini på bröstet som snuttar som en tok på sin napp och springer som en tok med fötterna för att sedan plötligt ligga blickstilla. Det är vår mini det. Full rulle och sen plötsligt - snark liksom.

VECKANS KÄNSLA: att saker och ting börjar falla på plats. Tacksamhet över mycket. Glädje över att mina erfarenheter och känslor kan stärka och peppa andra!

VECKANS BÄSTA: topptur med lilla familjen i fjällen - som jag drömt om det! 😍🙏

VECKANS SÄMSTA: att tiden går så fort!

VECKANS ÄNTLIGEN: stavas - r u t i n e r ! Hemmavid, hur vi får ihop vardagen med bebis, jobb, träning och livet rent generellt!

VECKANS SAKNAD: efter löpning! Så ytligt, men himmel vad jag längtar efter att få springa nu. Två veckor till, sen ska jag sakta prova några steg…!

JUST NU: Ligger med mini i famnen, tittar på repris på Så mycket bättre och käkar lite ost och kex. Kom precis in från en promenad i mörkret med pannlampa!

HELGEN: tillbringades i fjällen, först Vemdalen och sedan i Grövelsjön. Som vi längtar dit! Fjällen nu alltså - den sköra solen och snön som gör att man kan gå nästan överallt!

LÄNGTET: efter vintern, skidåkning och komma in i stugan, lite kall och ta en varm dusch, en go’kaffe och en redig smörgås! Inte långt bort nu! Men jag längtar också efter pappa/morfar som vi nog ska få träffa i morgon! Jippie! ❤️

Vi fick ännu en vecka hemma men som avslutades i den miljön vi trivs som absolut bästa - fjällen! Kombinerat jobb med livskvalitet och testat på hur det är att få till jobblivet med mini. Och ja, om man säger så här: vi kirrade det inte. Eller jo, det gjorde vi ju. Med hjälp av andra! Haha! När man inser i sista sekund ”jäklar vi behöver ju barnvakt!!”. Så ena dagen fick svärfar/farfar fara 17 mil enkel väg för att skjuta barnvagn i en timme och den andra dagen fick VD för Destination Vemdalen rulla vagnen. Medan hans fru satt längst bak i föreläsningssalen med deras egen sexveckors bebis… 🙈 Så kan det gå! Rent ”jobb”mässigt gick det dock bra, två föreläsningar på två dagar med amningshjärna och lite sömn, men det är tur att vi är två! Haha!

Sen rullade vi dock vidare från Vemdalen till stugan i Grövelsjön och fick ett dygn med farmor och farfar, faster, farbror och kusiner. Så härligt! Och här har vi nu varit ett dygn. Stannar tills i morgon då vi förhoppningsvis rullar vidare mot Orsa och mina föräldrar.

Nu ska jag ta lite mer ost och pussa mini på pannan, lukta bebis! 😍

Anna

Vardagen.

Vi som aldrig haft vardag, knappt rutiner och mest haft väskan packad jämt har verkligen fått inse värdet av just vardagen. Hur sköna rutiner kan vara, hur de underlättar och faktiskt gör att man orkar mer än man tror. Bara därför att man slipper tänka och fundera så mycket.

Visst att nomaden i mig fortfarande vill ut och resa, upptäcka världen och bara dra iväg, men jag uppskattar det hemmavid mer än någonsin just nu! Att veta på ett ungefär hur kommande dagar kommer se ut, planera lite lagom men också låta dagarna se ut lite som de vill. Eller rättare sagt som Harry vill. Och det är väl det som är att vara föräldraledig. Även om jag ju inte kommer kunna vara det till hundra procent, så försöker jag vara så ledig jag bara kan när jag väl är ledig. Och det är ett nytt sätt att leva, bara det.
Samtidigt är man ju aldrig ledig när man är hemma med en liten krabat. Man undrar var tiden tar vägen och ingenting hinns med. Tvätten blir kvar i tvättstugan. Disken i diskhon. Sängen står obäddad tills man kryper ner i den igen. Soporna fylls med en oanad hastighet. Man glömmer bort att planera måltider. Kvällarna är korta samtidigt evighetslånga. Smsen blir obesvarade. Ambitionerna inför varje ny dag att hinna träffa vänner, ta en lunch eller fika med någon, ta en promenad… allt brinner inne. Varken tid eller ork räcker till. Samtidigt är det helt okay. Man liksom bara accepterar. Och det enda man vill är att sitta och titta på den lille. Man skiter i att ingenting blir som man tänkt för samtidigt är ju allt exakt som det ska vara. Vardagen för en småbarnsförälder helt enkelt.

Räddningen för mig är rutinerna på morgonen och förmiddagen. Det är det som gör att jag orkar hela dagen men också gör att jag får känna mig lite som vanliga Anna. Precis som under graviditeten. På morgonen och förmiddagen har jag ofta fortfarande lite ork och energi. Efter lunch eller tidiga eftermiddagen kommer släggan och då vill jag bara ligga i soffan och ha Harry närmare än närmast.

Jag sover ändå rätt bra. Vissa nätter ett par timmar åt gången. Andra gånger en timme åt gången men jag sover i alla fall! Och jag har otroligt lätt för att somna. Och har alltid haft. Och det är väldigt tacksamt just nu.

Så ser lite livet ut just nu. Och jag ÄLSKAR det!

So long,

Anna

VECKA FYRTIOFYRA.

MÅNDAG: Oplanerad dag. En promenad kommer det bli och eventuellt en lunch inne på stan. Har lite jobb att ordna med, men vi får se vilket humör H är på om det går att göra eller ej..

TISDAG: Inga bokade möten so far, men det som inte hinns med på måndag lär göras på tisdag. Den dagliga dosen frisk luft ska in och vi ska försöka hinna träffa lite mer vänner och presentera H…

ONSDAG: Besök hos BVC, möte på banken och så var det något mer som jag glömt bort nu… Skyller numera på amningshjärnan.

TORSDAG: Intervju från morgon till lunch. Sen blir nog resten av dagen ganska lugn.

FREDAG & HELGEN: Fredag och lördag ska vi föreläsa i Vemdalen, så jag tror vi blir där och får kanske andas lite fjälluft och presentera Harry för fjället. Babybjörnen kommer packas ned så att vi, om vädret tillåter, kan traska upp på fjället om tiden finns! Sen åker vi vidare ner till Dalarna för att träffa min familj.

… som ni nog förstår så är jag inte hundra procent mammaledig, det går liksom inte ihop med livet vi lever, men jag kan styra väldigt fritt i hur jag lägger upp mina dagar och när jag gör jobbet (förutom de inplanerade jobben). Däremot så har vi inte riktigt kommit in i jobbrutinerna än, vi (jag och Emil) lär ju teama upp lite där för att få ihop det, men det kommer nog ge sig självt såsmåning om. Just nu känner jag dock ingen stress över att skjuta lite på det som inte är akut. Tid kommer finnas sen, men tiden med lilla mini-Harry är ju tidsbegränsad…

VECKANS TRÄNING: Än har jag inte dragit igång med regelrätt träning. Jag försöker få till några pass per vecka som är lite tuffare, eller som jag kan kalla träning, utan mest blir det promenader i raskt tempo och styrketräning för att återfå styrkan i kroppen och kontrollen i bålen.

• En promenad på minst 60 min per dag

• Ca 2 styrkepass (tyngre)

• 3 st (minst) á 15-30 min bålaktivering (ofta i kombo med ett annat pass)

• 2 st intervallpass (ett av dem i riktigt tuff belastning (stavgång eller ski-erg) och det andra i tröskeltempo)

Jag har ju sedan länge bestämt att jag ska vänta med mina första löpsteg till åtminstone sex veckor efter förlossningen alternativt tills jag har fått göra en rejäl check på bäckenbotten och bålen så att jag är good-to-go.

Nu när livet förändrats rätt drastiskt för oss - vad vill ni att jag skriver om här på bloggen?

Kom med förslag! 😍🙌🏽

Hörs snart igen!

Anna

Hemmavecka!

Responsen på förra inlägget - t a c k! Jag känner egentligen inte att jag behöver förklara mig för min skull, utan mer för er där ute som kanske är i min sits eller känner igen er i min situation, det är för er jag vill skriva och berätta. Peppa och inspirera att våga lite och tro på er egen känsla och inte ta in mer än ni behöver från omgivningen. Tillsammans kan vi peppa varandra att våga göra det vi mår bra av och känna en trygghet och stolthet i att faktiskt göra det. Alla är vi olika. Alla har vi olika kroppar, olika förutsättningar, olika graviditet (om man är gravid), olika förlossningar, olika drivkrafter, olika viljor - allt är okay, för olika är okay. Olika är bra! Vi ska uppmuntra olika, inte bli avundsjuka. Vi ska inspirera och bli inspirerade, motivera och bli motiverade. Respektera och bli respekterade. Tänk vilken tur att vi är så olika - tänk vad trist det hade varit annars!

Så återigen - t a c k för alla era uppmuntrande ord, det värmer och det gör att det känns än viktigare att faktiskt sätta ord på dessa funderingar!

Vilken lyx att få en HEL vecka hemma. Ni kan nog inte ana hur skönt det har varit. En dröm! Och det blir ju inte sämre av att vi får tillbringa än mer tid med lille Harry, att pappa har fått komma hem från sjukhuset och tid att bara vara hemma. Hänga i soffan, pyssla lite hemma, laga sin egen mat, sova i den egna sängen. Sånt där man uppskattar väldigt mycket när man varit på resande fot helt enkelt.

VECKANS KÄNSLA: otillräcklighet blandat med glädje och frustration när man inte förstår den lilles signaler, över att man inte hinner göra det man tänkt samtidigt som tacksamheten och glädjen över livet just nu är obeskrivbar.

VECKANS BÄSTA: att få vara h e m m a. En middag i soffan framför tvn, med charkuterier och pizza och lite vin med en sovande bebis bredvid och en hel helg framför sig!

VECKANS SÄMSTA: en täppt näsa på den lille gör att oron kommer krypande på nätterna och, som nog varje nybliven förälder säger - tiden går så fort!!

VECKANS ÄNTLIGEN: hemma! Vardag och nya rutiner som omvärderas och görs om varje dag men skapar mer och mer trygghet för varje dag!

VECKANS SAKNAD: efter fjällen och familjen och gärna en kombination av dem!

JUST NU: sitter och tittar på Mitt i Naturen, Harry stånkar och stönar i kampen mot sömnen i soffan och på köksbänken ligger lite fryst banan som snart ska bli en nice cream med lite jordnötssmör och kakao som smaksättning.

HELGEN: tillbringades hemma. Bara vi. Lördagen bjöd på finväder så vi hängde ute stora delar av dagen, söndagen det motsatta och vi hängde inomhus. Känns som om vi verkligen har fått vila upp oss lite!

LÄNGTET: efter familjen! Efter den senaste tidens turbulens vill man ha dem nära jämt, så är det bara. ❤️

… och ja, ni ser ju själva. Det mesta kretsar kring lille H just nu. Och med all rätt, har man bara funnits i livet i knappt fyra veckor så är det ju så det ska vara!
Nu är jag dock väldigt redo för en ny vecka med nya vardagar och nya utmaningar. Veckan kommer innehålla en del jobb, en hel del tid med Harry, kanske lite träning men vi ska också ta och resa ned till Orsa några dagar för att träffa mamma/mormor och pappa/morfar. Och kanske göra skidpremiär i Orsa Grönklitt?! Det vore väl något det!

På återhörande!

Anna

Apropå gårdagens bild…

Igår la jag ut den här bilden på instagram. En bild som visar mig i mitt rätta element med endorfinerna bubblandes i kroppen och en glad bebis på golvet bredvid och en make/pappa på maskinen jämte mig. En bild som symboliserar mitt och vårt liv på ett väldigt bra sätt men samtidigt inte visar hela bilden av mitt liv.

Visst att träningen är en stor del av mitt liv, det har det alltid varit och det kommer det att vara, men det är inte allt. Och speciellt inte numera. Det är ett sätt för mig att må bra, klara av nätterna med mindre sömn, behålla lugnet i kropp och knopp men också få fortsätta känna mig stark.

Min familj och mina närmaste vet att det är så och reagerar inte ens längre. De blir mer brydda om jag inte skulle röra på mig eller träna.

Så att jag så tidigt är igång och kör intervaller är för ingen i min närhet något uppseendeväckande, det är normalt. Och normalt är det i och med min träningsbakgrund och i och med att förlossningen var komplikationsfri och i och med att min graviditet var komplikationsfri… Det finns så många aspekter som kan göra det till en omöjlighet att så snabbt vara tillbaka i sina träningsrutiner, men jag är förskonad från det och evigt tacksam för det. Samtidigt ska man ha en stor respekt för vad våra kroppar gått igenom de senaste nio-tio månaderna. Och det har jag. Jag lyssnar och justerar. Känner efter, vågar prova men vågar också backa. Vissa saker känner man ju inte (exemplevis hur det läker inuit i mig) men man får lita på sin känsla och fråga de kunniga om man är osäker. Jag kommer undvika löpningen några veckor till. Lika så är jag inte så sugen på att åka rullskidor än, men skulle jag få chansen att åka skidor på bra underlag skulle jag göra det alla gånger. En guide jag har använt mig av under graviditeten och nu efteråt är denna bok och den har givit mig självförtroende och trygghet i mina beslut angående min träning. Här kan ni läsa lite mer i ämnet ur boken. Där rekommenderar man sk ej muskulärt belastande träning (tror jag man benämnde det) och i den kategorin är bl.a. crosstrainer, cykel, stavgång, simning (men det bör man ju undvika tills livmodern har läkt) m.m. och det man bör undvika är bl.a. löpning om det inte känns bra vill säga. För mig handlar det om att det ska kännas att jag kan knipa när jag tränar. Det är det jag justerar efter just nu. Mina raska promenader gör mig gott, ger mig frisk luft och den lugna (distans) träningen. Medan jag kör de hårdare passen inomhus, i mer kontrollerad miljö, på löpbandet (stavgång) och på crosstrainern. Ska även prova stakmaskinen så småningom… Så kommer jag köra ett tag till, tills jag känner mig safe i bålen/bäckenbotten.

Styrketräningen kommer jag successivt trappa upp och jag har hittills kört två pass. De övningar som inte känns hundra hoppar jag över och jag kör lite lättare vikter och lite fler repetioner. Nu ska jag successivt trappa upp, men väldigt kontrollerat. Där har jag ju också rådgivning av min bror (som är fd styrkelyftare och har en master inom träningsfysiologi och numera är lärare på en privat PT-utbildning i Norge).

Och angående kommentarerna om kroppens utseende - lika olika som vi alla ser ut när vi är gravida (eller i vardagen för den delen) så ser vi ju olika ut efteråt. Jag gick inte upp så mycket i vikt (en sk. normal viktuppgång enligt barnmorskorna) och mina magmuskler höll emot magens expansion (och gjorde de sista fem timmarna rätt jobbiga under själva förlossningen…) så ganska direkt efteråt så hade magen gått tillbaka. Dessutom tappade jag en hel del muskler under själva graviditeten (vet inte riktigt varför, men jag körde ju inte lika tung styrketräning som innan) så jag ser tunnare ut. Men precis som jag inledde med - vi ser ju alla olika ut och det är ju fantastiskt och det är så det är! Det finns inget facit på vad som är snyggt eller ej - vi är alla olika!

Så ja - jag kommer fortsätta träna som jag gör. Kanske inte som jag gjort förr, men jag kommer finna mitt sätt. För det får mig att må bra, får mig att njuta av livet. Men numera finns det mer saker som betyder så mycket mer i livet och dessa stunder värdesätter jag så. Så ni som kanske är oroliga att jag (vi) inte njuter av den här fantastiska tiden som nyblivna föräldrar - have no worries!! Vi njuter till fullo. på vårt sätt!

Ha en himla fin helg nu - gå ut och njut av vädret och ta hand om er på det sättet ni mår bra av! Unna er det! ❤️

Anna

Long time - no seen!

Tjugotre dagar utan ett blogginlägg. Tjugotvå dagar som mamma. Sexton dagar sedan jag trodde att lille Harry inte skulle få träffa sin morfar. Och nu står jag här, hemma på Frösön i gymmet och har precis kört mitt andra riktiga styrkepass. På övervåningen ligger Harry i soffan med Emil. Hemma i Orsa är pappa/morfar hemma från sjukhuset och solen håller på att gå upp och vagn(arna) står redo för att ta den dagliga promenaden.

Tre och en halv vecka där hela livet har vänts upp och ned. Jag har fått genomleva hela känsloregistret med den totala lyckan över att få en frisk och kry liten Harry till den totala oron och rädslan när en förälder bli akut dålig och man inte har en aning om utfallet. Det har varit tufft för oss alla med ljuset i allt har ju ändå varit att vi faktiskt har blivit föräldrar. Det är så mäktigt att det är ofattbart. Och så tror jag nog många föräldrar känner. Går det ens att sätta ord på liksom?

När Harry bara var några dagar gammal, vi hade fått tre dagar tillsammans hemma i huset, fick vi kasta oss in i bilen för att åka ner till Akademiska i Uppsala dit pappa hade transporterats akut för problem med hjärtat. Och sen var vi där nere i nästan två veckor, vakade över pappa och fick se honom återhämta sig fantastiskt bra även om resan tillbaka till det vanliga livet kommer ta sitt lilla tag. Men samtidigt som vi konstant oroades oss över pappa, hoppade till varje gång telefonen ringde av oro att det var sjukhuset som ringde, så insåg vi att pappa verkligen inte skulle vilja att vi gick runt och var ledsna. Så mitt i allt försökte vi leva, njuta av barnen (min syster har ju en fyramånaders bebis), prata och bara umgås familjen. Vi fick fantastiska dagar tillsammans. Det känns som om det blir så när känslorna är så nära ytan, man liksom bara är i stunden.

Efter en vecka i Uppsala, åkte jag och Emil till Stockholm för att komma bort lite från sjukhusmiljön och få bo i vårt eget lilla krypin. Låta Harry sova i egentvättade lakan, ha våra rutiner. Men vi tog tåget till Uppsala för att hälsa på pappa. De där dagarna var som att leva i ett parallellt universum, fantastiskt samtidigt som det var en konstant katastroforo. Vilket jag tror är rätt normalt när man varit med om en sådan upplevelse med pappa. Promenaderna har varit mitt räddning - allas vår räddning tror jag. Tillsammans med “kraven” på att vara här och nu för de små, tack gode gud att de små liven finns! ❤️ Vilken bergochdalbana det varit!

Men i söndags kväll kom vi ÄNTLIGEN hem till Jämtland igen. Och pappa är nu hemma i Orsa och återhämtar sig för att komma tillbaka dit han var före allt detta. Sover i vår egen säng. Lär känna Harry än bättre. Träffar vänner. Myser hemma. Bara är. Försöker gå in i den där bebisbubblan på ett lagom sätt igen.

Vi mår alla bra och det är vi så tacksamma för!'

Tack för allt stöd under denna period - ni anar inte vad det betyder!

Anna

Psst. I’ll be back soon med alla andra tankar, idéer och funderingar jag har hunnit samla på mig under detta “blogguppehåll”!

Träningen just nu.

Jag har ju i princip kunnat göra exakt vad jag velat hela graviditeten, har så klart justerat eftersom hela tiden, men jag har ändå kunnat tillgodose mitt behov av endorfiner, hårda pass och lugna pass och dosen av frisk luft. Vilket jag idag är väldigt tacksam för! Tror att en graviditet hade varit oerhört mycket mer påfrestande för både mig och min omgivning annars…

Men sedan förra veckan har något hänt i kroppen. Jag känner hur den förbereder sig på ett annat sätt än vad den gjort tidigare. Och den säger till mig. Berättar rejält kan jag säga. Inga tveksamheter. Och jag känner ju igen signalerna i min kropp rätt bra. Bara det att jag aldrig tidigare varit höggravid. Så i min hjärna blir det lite kortslutning för alla signaler i kroppen säger infektion. Dvs högre puls, ett allmäntillstånd som är tröttare än vanligt och svullna körtlar. Men inga övriga symptom. Men det har gjort att jag faktiskt har tagit det rejält lugnare.

Jag provade att träna lite mer “vanligt” förra veckan, körde bland annat ett intervallpass på bandet (har ju alla siffror uppskrivna så jag kan ju jämföra från vecka till vecka) och trots att det kändes segt så var det inget som sa INFEKTION så då tänkte jag att jag provar träna någon dag till. Så dagen efter cyklade jag med Emil in till stan. Eller han sprang och jag cyklade. Och jag skämtar INTE när han SPRANG ifrån mig. Alltså detta ska inte ske. Så då tänkte jag verkligen “okey, nu är det dags att ta det lite piano”. Så helgen som var gick åt till att vila och bara sova. Flera timmar per dag faktiskt. Och ingen träning what so ever.

Men igår var rastlösheten ett faktum. Och drömmen om ett intervallpass fanns, men där begränsade jag mig faktiskt. För körtlarna var fortfarande rejält svullna, men fortfarande utan övriga fysiska symptom (hade både kollat puls och feber), så jag körde ett styrkepass och gick sedan en längre promenad.

Happy Monkey!

I morse gjorde jag samma sak.

Så träningen just nu den är på en nivå den aldrig varit tidigare. Och ENBART för mitt psykiska välbefinnande. Men det är helt ok. Faktiskt väldigt skönt! Jag är glad för den friska luften jag får av mina promenader och tacksam över att jag fortfarande kan lassa på lite vikt på stången när jag kör styrka. Och återigen - varje “pass” jag får till är jag väldigt tacksam över.

… kontrasterna i vädret just nu alltså! 😍

Men framför allt vill jag ju vila upp mig lite också nu, ladda liksom. Och vila kan man ju göra på många olika sätt. Att ligga raklång i soffan och vänta är inte att vila upp sig för mig. Att vila och ladda upp för mig handlar om att göra saker lagom, göra saker jag mår bra av och få en dos frisk luft varje dag.

Så det blir ingen lista med veckans träning denna vecka - utan mer en pepp att våga lyssna på kroppen och justera!

So long,

Anna

Preggo-träningskläder!

Inlägget innehåller ad-links och länkar till externa sidor.

Får en himla massa frågor om träningskläder för oss preggon. Och ska jag vara helt ärlig är jag inte superimponerad av det utbud som finns men det finns några få undantag.

Men framför allt tycker jag att det är ett litet dilemma just det att kläderna använda under en begränsad tid och då är inte jag beredd att betala en massa pengar. Om det inte är riktigt riktigt bra! Trots att jag tränar rätt mycket.

Så för att vara helt ärlig har jag inte investerat i särskilt många preggo-träningsplagg. Jag har lånat jackor av Emil och en helt fantastiskt bra tunnare svart jacka från Under Armour från en kompis men den har några år på nacken så den har jag tyvärr inte hittat. Och jag har också kunnat använda mig av Eivy’s träningströjor (kolla under fliken underställ för att hitta rätt!). De är längre och av tajtare modell - himla skönt!

Eivys träningströja - magen ryms än idag vill jag lova!

Sen har jag använt mina gamla Lululemon korta tights av yoga-modell som jag använt i gymmet (gränsfall korta för att springa i, men jag har gjort det ändå..). Dessa är vida/breda i midjan och väldigt mjuka, så de trycker ingenstans. Och väldigt LÅGA i midjan. (Var in på Lulu’s sida nu och dessa verkar inte finnas kvar i sortimentet längre, alla som fanns nu är högre i midjan). Har också några löparshorts från dem som har funkar väldigt länge. (Glömde bort dessa shorts som jag har på bilderna, en storlek större än vad jag har i vanliga fall och en DRÖM i midjan. Fortfarande idag!!

Här är första passet i löpartightsen från Blacc - har till och med stoppat ned träningströjan i dem. Heja fashion. 🙈 Men så skönt!!

Dock köpte jag ett par löpartights (korta) från Blacc i somras och när jag väl hade investerat i dem så har jag inte sprungit i något annat än dem… Dumsnål. Åh ja! Perfekt längd och supersköna för den växande magen.

Men nu under hösten när jag skulle börja använda mina längre tights gick jag bet. Ett tag funkade mina tights från Powerwoman, de är rätt låga i midjan, men inte längre. Provade mina tights som är högre i midjan, men de hasade bara ned och tryckte ÄN mer. Så tillslut gick faktiskt Emil och köpte ett par från Intersport, som jag tror är deras eget märke. Så skönt. Midjan är verkligen a och o. Och dessutom - prisvärda!! Bra deal!

Och samtidigt kom en leverans från Blacc med långa tights och en löpartröja. För den där känslan att vara Nalle Puh när man tränar är ju inte särskilt skoj. Så nu har jag ÄNTLIGEN även en löpartröja som faktiskt går NED över magen. Och tights som går UPP över magen. Så skönt!

Boobs har väldigt sköna ulltights (tillsammans med en tröja gjord för att kunna amma i senare) som jag har lagt ned i BB-väskan. Tänker att det kommer vara skönt att dra på sig något varmt och skönt nu när det är rätt ruggigt här i Jämtland. Boob är dock dyrare än exempelvis Blacc, men jag tänker samtidigt att just dessa från Boob i merinoull kommer vara väldigt användbara framöver just därför att de är i ull!

Så tips - köp inte det dyraste, prova er fram men köp 1-2 underdelar som ni kan ha och som inte trycker någonstans! Och köp en överdel som faktiskt går ned över magen. Till vardags använder jag fortfarande mina favoriter från Lulu, trots att midjan numera hamnar lite under navel, men är de bara i rätt storlek så trycker de inte. Tycker jag! De tillsammans med en mysig stickad tröja eller någon av alla mina olika fleecejackor (som denna eller denna eller denna - ja, jag gillar denna typ av jacka!) - då känner jag mig redo både för en kaffe på stan som en rask promenad. Tror det kommer vara höstens outfit även efter att krabaten kikat ut!

Den gröna fleecen (och gravidtightsen under).

… och en annan av mina fleecetröja.

Jag har faktiskt varit och provat lite gravid-och amningskläder från ett annat träningsklädsmärke som håller på att utveckla en ny kollektion och när dessa grejer kommer så ska jag hojta till. De var både snygga och riktigt sköna!

Hojta gärna till med era tips också så kan vi hjälpas åt att hitta riktigt bra träningskläder för oss som vill hålla oss aktiva (på vår egen nivå) under (och kanske första tiden efter) vår graviditet!

Heja sköna och snygga grejer för oss preggon! 😍

anna

Vecka Fyrtio.

Veckan då vi har BF för krabaten. Veckan som är FULLSMOCKAD med hantverkare hemmavid, projekt som ska startas upp och annars diverse saker som jag JUST NU känner spontant why?! Varför är det alltid så?! 😅 Allt på samma gång.

Känns lite meningslöst att skriva vad som sker dag för dag denna vecka då jag (faktiskt) har en tom kalender förutom ett STORT RÖTT HJÄRTA på torsdag - den 3e oktober - dagen för krabatens beräknade ankomst. Men som vi ju alla vet vid det här laget - endast 5% av alla barn föds just det datumet de är beräknade till men det är ju ändå någon form av milstolpe liksom! Så nu börjar väl den där riktiga väntan tänker jag…? Eller den började redan förra veckan när det så smått satte igång, dog av, satte igång, dog av… osv osv. Ni fattar. Så japp - vi går i väntans tider.

Helgen som var då? Ja, vi skulle ju ha varit nere på Lidingö och sprungit. Eller Emil skulle springa (alla tre lopp!) medan jag skulle ha hejat. Men av naturliga anledning blev det ju inte så. Istället har jag sovit, sovit och åter sovit i helgen..

Förra veckan var lite så här…

… helgens sysselsättning - magasin & diverse ätbart inom räckhåll!

VECKANS KÄNSLA: Det närmar sig!!

VECKANS BÄSTA: Unnade mig vila, unnade mig tid med vänner, unnade mig god mat, unnade mig utomhustid!!

VECKANS SÄMSTA: Tröttheten from hell. Tillsammans med illamående och dåligt humör. Heja slutspurt på preggo-tiden!

VECKANS ÄNTLIGEN: Första signalerna på att det börjar gå mot sitt slut den här graviditeten. Om än skräckblandat så klart!

VECKANS SAKNAD: Efter närheten till familj, som alltid. Och faktiskt också en kropp som är obegränsad i rörelse…

JUST NU: Ligger och väntar på läkare, har varit inne för en extra koll som (tydligen) de flesta förstagångsföderskor gör. Sånt kan man också göra en måndagsförmiddag. Eller söndagskväll… 🙄

HELGEN: Tillbringades sovandes i soffan med min gravid/amningskudde. Lyckades tvinga upp mig vid ett par tillfällen för lite frisk luft och hann dessutom (hallelulja) baka bananbröd OCH dadelbollar…!

LÄNGTET: Efter den som håller mig vaken om nätterna och gör mig brydd på dagarna och i princip tar upp all min tankeverksamhet och ÄTER upp min energi just nu. Welcome to life med splittrade känslor! Haha!

… det var förra veckan det, nu kickar vi igång den här veckan på bästa tänkbara sätt och hoppas halvt om halvt att vi får möta den lille/lilla snart samtidigt som det ju egentligen inte gör någonting om hen får ladda upp i kaggen ett tag till!

🎈

Anna

Att alltid köra skiten ur sig...?

Ibland får jag känslan av att folk i allmänhet tror att det är bara den träning där man svettas som en gris, nästintill tar i så man spyr eller får träningsvärk från en annan värld som räknas. Att det måste göra ont. Att det måste vara ångestladdad för att man ens ska få kalla det träning.

Och är det något som är så in i norden fel så är det just denna föreställning. För att utvecklas och bli bättre behövs så klart en viss dos av träning som känns. Men inte varje pass. Vem skulle orka det? Inte jag i alla fall. Då skulle jag aldrig ha motivationen att fortsätta träna för att må bra. Den skulle flyga sin kos. Träningen är för mig ett andningshål, ett sätt att få mitt välbefinnande rent generellt att bli bättre.

Men hur ska man tänka i träning för att både utvecklas i träningen men också faktiskt få njuta av träningen emellanåt både av att det gör ont men också av exempelvis det vackra vädret eller egentid? Det är inte så komplicerat. Det är faktiskt ganska enkelt, om man nu inte vill krångla till det vill säga, vilket är helt ok det med!

Så här kan man tänka:

• var tredje pass ska du ge dig själv möjlighet att få ta i, flåsa rejält.

• var tredje pass ska vara för ditt inre välbefinnande och vad du gör är lite struntsumma (lugnt och skönt tempo, inte någon forcering och du är ute så länge du har möjlighet till)

• var tredje pass är bra om det aktiverar musklerna så antingen ett styrkepass eller ett gemensamt pass på gym som exempelvis body pump eller liknande

… så tränar man tre dagar i veckan så kan man utgå från detta. Tränar man fler dagar låter man bara detta rulla på.

Exempelvis 3 pass / vecka:

Måndag: 4 x 4 min intervaller där det ska kännas ok första halvan på intervallen och sedan bli slitsamt sista två minuterna och vila två minuter mellan. Värm upp det du behöver innan och ge dig 5-10 minuter efteråt att komma ned i varv. Du kan göra det löpandes, cyklandes, inne på gymmet på någon av maskinerna. Det spelar mindre roll, anpassa det utifrån dina behov!

Tisdag: vardagsmotion / vila från “träning”

Onsdag: Ett lugn pass som är från 30 minuter och längre. Promenad, jogg, cykling, simning… Du bestämmer! Tänk att det mer ska vara för ditt psykiska välmående än för att utveckla din kapacitet

Torsdag: vardagsmotion / vila från “träning”

Fredag: Styrkebetonat pass som passar just DIG

Lördag-söndag: vardagsmotion / vila från “träning”

Kom dock ihåg - vill man få en utveckling som märks, så krävs det mer träning än bara tre pass per vecka, men tre pass per vecka är tillräckligt för att få ett ökat välbefinnande och faktiskt må bättre rent generellt. Så det beror helt på dina egna målsättningar!

Exempelvis 5 pass / vecka:

Måndag: 4 x 4 min intervaller där det ska kännas ok första halvan på intervallen och sedan bli slitsamt sista två minuterna och vila två minuter mellan. Värm upp det du behöver innan och ge dig 5-10 minuter efteråt att komma ned i varv. Du kan göra det löpandes, cyklandes, inne på gymmet på någon av maskinerna. Det spelar mindre roll, anpassa det utifrån dina behov!

Tisdag: Ett lugn pass som är från 30 minuter och längre. Promenad, jogg, cykling, simning… Du bestämmer! Tänk att det mer ska vara för ditt psykiska välmående än för att utveckla din kapacitet

Onsdag: Styrkebetonat pass som passar just DIG

Torsdag: vardagsmotion / vila från “träning”

Fredag: Kontinuerlig intervall / naturlig intervall - hitta en “bana”/sträcka på från 15 minuter upp till 45 minuter där du springer/cyklar/åker skidor i ett tempo som gör att du precis klarar den tid/sträcka du tänkt. Värm upp lite före och kom ihåg att komma ned lite i varv efter. Funkar lika väl inne på gymmet på någon maskin, men då kanske tiden styr mer än variationen i terrängen.

Lördag: vardagsmotion / vila från “träning”

Söndag: Ett lugn pass som är från 30 minuter och längre. Promenad, jogg, cykling, simning… Du bestämmer! Tänk att det mer ska vara för ditt psykiska välmående än för att utveckla din kapacitet. Kan också addera lite styrka för att få till ännu ett styrkebetonat pass denna vecka.

Får man till förslag nummer två kan man nog dock räkna med lite mer utveckling och progression i träningen över tid, men som sagt kräver det mer tid i det kanske redan stressiga vardagspusslet.

… träning är för mig lika mycket för knoppen som kroppen. Så en tur i fjällen med stavar i näven där jag traskar och springer om vartannat i ett lugnt tempo är minst lika viktigt som passen där jag verkligen får ta i.

Men det jag ville komma till med detta inlägg är att ALL träning inte måste vara plågsam, ångestdriven. Utan ut och njut emellanåt också. Och känn inte att träning som inte gör ont inte är värd något. Allt du får till är bättre än inget - kom ihåg det!! Frisk luft. Oj vad det kan göra skillnad en stressig dag!

Anna

Mina löparskor!

Inlägget innehåller direktlänkar.

Jag har två favoriter - Adidas Adizero och IceBug Acceleritas. Och dessa har jag kört med i flera år, dock så klart uppdaterat dem en eller två gånger per säsong. Inte Icebugen dock, utan Adidas. Fyllde på min adidasgarderob i fjol med Adidas Adizero Boston, en sko med lite mer dämpning då jag började springa lite längre sträckor på asfalt inför NYC Maraton. Och det är en sko jag har till och från gymmet och ibland till vardags också.

För flera år sedan hade jag en Adidas Adizero med en terrängsula, den var perfekt för den typen av löpning jag gör hemmavid. Terräng blandat med asfalt. Hittade denna hos Adidas nu, men den har jag inte provat. Men är jag i fjällen och springer väljer jag alla gånger IceBug Acceleritas.

Hemmavid väljer jag den skon om jag vet att jag mestadels ska hålla mig på stig med kortare sträckor på grus eller asfalt. Ska jag däremot springa på mest på grusväg (och/eller asfalt) då kör jag mina Adidas. Och springer jag stig som inte är lerig (typ under sommaren eller nere i Mellaneuropa där de inte har myrar som här i norr) så kör jag mina adidas.

Emil gillar Hooka och har använt dem sedan några år tillbaka och det har varit en räddning för honom då han haft ont i fötterna periodvis under sin karriär. Dessa smärtor försvann med Hooka. Tyvärr vet jag inte vad hans modeller heter, han har flera olika både för asfalt och terräng. Men även han har IceBug när vi kör terräng, han tycker dock Acceleritas har lite för lite dämpning/hård i sulan och använder istället en sko som heter Oribi som han har varit väldigt nöjd med.

Under vintern använder jag en IceBug modell som har dubbar som heter Spirit och eftersom vägarna här i Jämtland ofta är täckta av snö och is under vintern är det en förutsättning för att kunna fortsätta springa och med tanken på framtiden där det mest troligt ska hänga med en krabat i vagn på löpturerna känns det bra att jag vet att jag har en sko som jag inte kommer halka runt i.

Jag tror jag har en relativt smal fot men ett högt fotvalv och mina hälar är från en annan värld, så förstörda efter skavsår och för små pjäxor, så där är jag väldigt känslig. Men dessa skor funkar för mig!

Hoppas det var lite tips i alla fall!

Anna

Vecka trettionio.

Veckorna går verkligen i ett supertempo samtidigt som det känns som om tiden kryper fram. Får en liten chock varje gång jag ser datumet på klockan och inser att vi är i SLUTET av september. Vad hände liksom? Den här veckan blir återigen en vecka hemma. Känns helt fantastiskt att få så mycket tid där vi utgår hemifrån, hela förra hösten for vi och flängde mellan Stockholm och tv-inspelningar och träning inför New York Marathon (vilket ju i sig var superkul!) men att ha basen hemma nu och egentligen fram till jul, känns lyxigt. Att hinna boka in luncher med vänner, träffas spontant, säga att vi kanske gör det här till helgen och kunna gå mer på feeling. Lyxgt!

MÅNDAG: Igår blev vi kvar i Åre. Emil hade inga möten inplanerade och jag är ju som ledig egentligen så vi hade inget att stressa hem till. Tog en tur på fjället på förmiddagen, åt lunch tillsammans med Maria och Lina och kikade sedan runt lite på tomter i Åre. En dröm att ha något eget där, men om det blir verklighet det vet man ju aldrig!

TISDAG: Efter en helg med lite mer träning (i timmar) än på ett tag så kände jag att en dag utan fysisk aktivitet sitter på sin plats. Lunch med vän och i eftermiddag föräldragrupp. Tema: amning. Spännande!

ONSDAG: Ultraljud för att se att krabaten mår lika bra som det verkar men på grund ut av att mitt magmått stannat av lite (vilket mest troligt beror på att “magen ramlat ned”). Men det blir spännande att se hur trångt det faktiskt är där inne! Måste dock komma ihåg att säga att vi inte vill veta kön!

TORSDAG: Oplanerad. Men lite träning ska det nog bli! Och lite jobb på gemensamma projekt för mig och herr Jönsson Haag.

FREDAG & HELGEN: Planen är att åka ner till Stockholm för att delta på Lidingöhelgen, men som det känns nu är det väldigt osäkert om vi kommer åka ned.. Återstår att se. Annars blir det återigen en helg hemma i Jämtland med omnejd!

… återigen en rätt lugn och skön vecka - känns helt rätt just nu måste jag säga!

VECKANS TRÄNING: Förre veckan blev en riktigt bra träningsvecka, med mina preggo-mått-mätt så denna vecka ska jag fokusera lite mer på återhämtning. Fortfarande kommer det bli en del träning, jag vill ju bibehålla den kvalitet jag kan, men jag kommer inte jaga timmar (så som vardagen bestod av förr som elitaktiv).

• 2 till styrkepass (fick till ett igår (måndag)).

• 1-2 st intervallpass på stakmaskin och/eller stavgång på bandet (känns mest safe just nu), ett kortare typ 4x4minuter och ett med lite längre effektiv tid (typ 6x6min eller 4 x 10 min)

• 1-2 st lugnare pass (cykel eller rullskidor eller simning)

• … ev. längre lugnt pass (2h+)

… men allt beror ju på dagsformen och om krabaten kommer fortsätta trivas i kaggen eller om hen vill kika ut och träffa oss! Åtta dagar kvar till BF nu! Kan ju som sagt bli 22 dagar till (typ), men jag känner på mig att det närmar sig nu!

Fjällenergi.

Vi drog till fjälls. Packade ihop våra grejer hemma i stan på en handvändning, köpte med oss mat från Saluhallen och Frejas bageri stan och rullade den dryga timmen till Åre. Checkade in en natt i vänners stuga, tittade på serier och eldade i kaminen medan regnet piskade och vinden ven.

På lördag morgon vaknade vi tidigt, tog en lång och rejäl frukost innan vi bytte om och tog stavarna i handen och traskade upp på berget bakom, upp mot fjället.

Kom hem, tog en lunch, sov i soffan. Sen tog vi bilen upp till Copperhill, checkade in på vårt rum. Tog en fika och bytte sedan om för att gå ned till spaaet. Bastade och badade och tog en makalöst skönt massage.

Sen tog vi en lång middag, spelade yatzy, tittade på folk. Åt gott. Avslutade med att titta på serie och somnade tidigt. Frisk fjälluft suger på ett väldigt positivt sätt!

Söndagen bjöd på långfrukost med vänner innan vi tog en rejäl tur upp på fjället, såg snö och lite folk. Sprang och gick omvartannat. Njöt.

Sen tog vi och våldgästade våra vänner, intog soffan där. Åt tacos. Pratade. Tog det piano. Innan jag somnade ovaggad vid tio.

Nu har vi haft ännu en skön morgon i Åre. Trots ny vecka, vardag och måndag. Vi ska snart ut på fjället igen, njuta en sista gång för denna gång innan vi rullar tillbaka till stan.

Shit vad jag behöver sånna här helger! ❤️

Anna

Magträning som preggo...?

Det första jag tänkte när jag blev gravid var att nej, nu kan jag inte underhålla min bålstyrka och då kommer jag få ont i ryggen igen!! Men det visade sig vara en sanning med modifikation av två anledningar. Anledning 1 - jo, man kan visst träna bålen (magen) under graviditeten, man ska bara tänka till lite vilka övningar man kör. Anledning 2 - kroppen (muskulaturen och skelettet) blir rörligare när man är gravid och skavanker som en dålig rygg hålls ofta i schack tackvare gravidhormoner och liknande…

Men att ha en stark bål är a och o för att komma tillbaka snabbare efter graviditet och dessutom från man lite bonus aktivering av bäckenbotten även om den typen av aktivering/träning kräver eget fokus också.

Här är några av de övningarna jag har haft med mig de senaste månaderna, prova er fram om de kan passa er. Var observant på hur er kropp reagerar och om ni kan hålla diastasen (dvs att delningen mellan magmusklerna inte blir synlig). Prova er fram, gör dem enklare eller tuffare. Aktivera inte genom att fylla upp buken med luft (så som man gör när man lyfter tungt - bukbottentryck) utan ha lättare aktivering och andas normalt. Och kör hellre fler repetitioner än få och tunga!

SIDOBÖJ. En av övningarna som jag har kört under hela graviditeten är denna övning. Funkar lika bra med exemplevis kettelbell eller ett gummiband som man stampar fast med foten. Fokus & genomförande: håll kroppen helt sträckt och enbart böj i sidled, ej luta framåt eller bakåt. Och hålla skuldrorna aktiverade (tänk att du har ett band mellan skulderbladen som drar dem mot varandra i sidled, ej uppåt) och aktiverar bålen (dvs kniper lagom och pressar naveln bakåt).

HÖFTLYFT. En annan övning som funkar lika bra som aktivering för ett tyngre styrkepass som en övning i ditt styrkeprogram är höftlyft. Höftlyft kan utföras på många olika sätt.

1. Lägg dig på rygg, sätt i fötterna rakt under dina knän (vinkeln ska vara 90°) och aktivera skinkorna så att du känner att all belastning inte landar på ryggfilerna. Försök samtidigt dra in naveln (pressa den ned mot underlaget). Lyft sedan upp rumpan från golvet genom att pressa fotsulorna i backen och aktivera rumpan.

2. I toppenläget (rumpan lyft) kan du lyfta ett ben OM du klarar av att hålla höften stabil (dvs att den inte tippar ned åt något håll.

3. Du kan också i utgångsläget lyfta dig upp med enbart ena foten i backen och det andra benet sträckt. Viktigt här är att du håller höften parallell, är aktiverad i rumpa och bål och att inte ryggen lyfter allt.

Fokus: Stabil kropp där du kan vara avslappnad men samtidigt aktiverad i de muskler som ska jobba, kroppen ska hela tiden vara i linje och inte luta (i höft) åt något håll).

GREYHOUND. Den här övningen fick jag när mina problem med ryggen började, men jag har behållt den sedan dess då den är fantastisk på att aktivera de små, men ack så viktiga, inre magmusklerna. Denna har jag dock varit lite försiktig med mot slutet då jag inte klarat av att göra den utan att diastasen kommer ”ut”. Genomförande: Ligg på rygg. Lyft båda armarna rakt uppåt. Lyft båda benen i luften (90°) alt (som på bilden) låt ena foten vara kvar i backen. Sträck ut benet i luften samtidigt som motsatt arm går bakåt. Fokus: pressa ned navel/tryck ned svanken och släpp aldrig det trycket. Känner du att det släpper, sätt ned båda fötterna i backen och börja om. VARIANTER: Ha båda fötterna i backen, pressa ned svanken och låt enbart armarna gå bakåt, en åt gången alternativt båda samtidigt.

VARIANT PÅ SIDOPLANKA. Alla övningar som görs på sida har jag haft med mig genom hela graviditeten, dels för att jag slipper illamåendet (av att ligga på rygg) och för att jag vet hur viktiga dessa muskler är för mitt välmående. Denna variant på sidoplanka när man har knät i backen är en fantastisk aktiverare av både rumpa/höft och sidomusklerna på magen samtidigt som axel och skuldra får aktiveras av att parera. Genomförande: Lägg dig på sida, sätt i armbågen i backen och låt knät ligga i backen med en lagom vinkel och ”stapla” det andra benet uppe på. Börja övningen genom att lyfta höften/rumpan från backen men 1. håll fortfarande benen ihop eller om det är för lätt 2. sträck ut det övre benet (som på bilden) innan du går ned med höften i backen igen. Fokus: Håll en neutral rygg (aktivera genom att tänka att naveln ska dras in mot ryggraden), aktivera skinkorna och skuldrorna. Kroppen ska varken luta bakåt eller framåt, utan helt stabil från axel/armbåge och höft/knä som är i backen.

UTFALL. Kanske inte direkt känns som en bålövning, men om du tar en vikt ovanför huvudet och gör stationära (stillastående) utfall där du kliver ut med en fot och sedan tillbaka så kommer du få aktivera bålen otroligt bra och det är dessutom utmanande då alla små muskler måste parera klivet. Prova er fram om det funkar just för dig! Genomförande: Ställ dig stabilt, axelbrett mellan dina fötter. Håll vikten ovanför huvudet (vikt spelar absolut ingen roll men ta något att hålla ovanför huvudet för att verkligen få stabilisera), håll en bra kroppshållning (skulderblad ihop, aktivera bålen och KÄNN dig stark i kroppen). Kliv ut med ena benet, kontrollerat. Och försök sedan trycka dig tillbaka till utgångsposition lite mer explosivt. Fokus: STARK KROPP!

ARMHÄVNING. Den har jag kört genom graviditeten men den är lite mer lurig, väldigt lätt att diastasen sticker iväg och det vill man inte. För mig funkar det om jag kör från knutna nävar och verkligen fokuserar på att hålla kroppen aktiverad, från tår till skuldror. Men det är faktiskt en väldigt bra övning även för bålen. Den kan lika väl köras från knän som från fötter, det spelar absolut ingen roll. Men håll koll på magen så att den inte sticker iväg! Genomförande: Sätt händerna rakt nedanför axlarna. Oavsett om du har knän eller fötter i backen så ska du sträva efter att ha en kroppshållning som lutar upp mot axlarna där rumpan varken sjunker nedanför eller ovanför den linjen. Gå sakta nedåt (du kan själv välja om du vill att armbågarna ska följa kroppen (lite smalare) eller mer ut åt sidorna, gå så långt ned du klarar av och försök sedan ”skjuta” dig uppåt till startposition lite mer explosivt. Fokus: Starka skuldror, aktiverad bål och höft. Sluta när du känner att du tappar aktiveringen mellan skuldrorna eller att du inte orkar hålla bålen stark längre. Tips! Armhävningar kan också göras stående, mot en vägg! Prova dig fram!

PILATESBOLL. Är väl den gravida kvinnans bästa vän! Använd fantasin, utgå helst från sittande och kör sedan benlyft eller axelpress med vikter eller olika andra övningar där du känner att bålen får arbeta genom att aktiveras. Prova dig fram!

Hoppas det här var till lite hjälp i alla fall och som alltid - DU KÄNNER SJÄLV vad som funkar för just dig!

So long,

Anna

Psst. Alla bilder är tagna av Sara Gärdegård.

En septemberhelg...

Snacka om att den här veckan har gått fort!! Den började lite i moll, jag var så himla trött, men sen fick jag några nätter med riktigt bra sömn och vips (!) så var livet tillbaka och jag (nästan) glömde bort att jag var gravid. Om man nu kan det när det i princip är ett maraton att ta på sig sina skor… Men ni fattar vad jag menar! Löven har börjat färgats gula och röda, några mornar och kvällar har varit riktigt kyliga och att få tända ljusen till middagen är ju bara för härligt!

VECKANS KÄNSLA: Lugn. Jag har fått lunka på i mitt tempo, gjort saker både för att jag vill och måste. Hunnit träna det jag velat, träffat vänner, jobbat en del men också hunnit landa i soffan på tidiga kvällen. Dröm!

VECKANS BÄSTA: Alla riktigt bra träningspass och min ork som kom tillbaka hux flux!

VECKANS SÄMSTA: Den totala tröttheten i början av veckan och tiden kanske går lite väl fort just nu…!

VECKANS ÄNTLIGEN: Har fått i ordning det mesta hemma, shoppat (!) som en galning och som om det inte funnits en morgondag med allt vad jag kan tänkas behöva framöver och det sista (officiella) jobbmötet före due-date är avklarat!

VECKANS SAKNAD: Efter familjen. Som alltid. Och speciellt når jag hade syster här hela förra veckan. Men så blir det när vi bor så långt ifrån varandra allihopa!

JUST NU: Spånar framtidsideér med min man, skriver blogginlägg, magen kurrar (snart är det lunch - jippie!!) och snart är det HELG! Men först ska vi till barnmorskan för en rutinkoll, sen tar vi helg. 😍

HELGEN: I eftermiddag drar vi till Åre för en helg på tu man hand. Ska lufsa i fjällen, äta gott, gå på spa och bara unna oss en riktigt härlig helg bara vi två. Som jag har längtat efter nått sånt här! Och på söndag hinner vi dessutom kanske träffa lite vänner innan vi åker tillbaka till stan.

LÄNGTET: Efter att få träffa den där lille/lilla som gör sig påmind i min mage k o n s t a n t. Men det får gärna dröja lite längre innan vi möts for real.

Hur kommer er helg se ut? 😍

So long,

anna