Vecka 46

… skulle ju skriva det här inlägget i måndags, men vissa dagar kör bara ihop sig och om det är något som får stå åt sidan just nu så är det bloggen. Men jag har en dröm att det ska bli lite mer frekventa updates här ifrån och inte bara vad som planen är för veckan och vad helgen inneburit.

Vad vill ni läsa om?

Måndag innebar tidig start med ett pass på boxen och sedan blev det familjejobb på kontoret. Multitaskning att underhålla en ettåring samtidigt som man ska planera och vara kreativ. Men skam den som ger sig och tack gode gud för kontorshundarna (kollegornas hundar kanske är de bästa barnvakterna) och en rejäl säck med leksaker.

Tisdag innebar mamma-son-dag där vi (jag) först körde ett pass i gymmet med en liten kille springandes vid fötterna, nöjd som mest, sur ibland. Men det går ändå bra och just dessa pass struntar jag lite i hur “bra” det blir, så länge det blir något. Sen tog vi en förmiddagsjogg med sovning i vagnen och jag lyssnade på ljudbok. Älskar’t. Sen lekte vi lite hemma, jag byggde ihop hans klossar, han rev. Standard. Och sen tog vi en första tur till en LEKPARK! Som han gillade det! Men vi var faktiskt helt själva där, hade hoppats lite på att han åtminstone skulle ha fått spana på lite andra kids på håll. Ett barn fött under corona har tyvärr inte fått träffa så många andra kids.. (Håller ni med eller hur har ni haft det ni som har små barn som inte går på förskola?).

Onsdag - idag! Mamma-ledig-dag, dvs min jobbdag. Mini hänger med sin pappa och jag hinner beta av listan, mailen och ta diverse telefonsamtal. Guldvärt och så skönt! Gör ju att jag kan vara desto mer närvarande när jag väl är hemma. Inledde med ett brutalt pass på boxen i morse (150 KB-swingar, 150 burpees, 150 situps - uppdelat på fem varv..). En lunch på stan med vänner, en skidtur med en vän i eftermiddag och sen middag på stan tillsammans med vänner eftersom svärisarna är på g upp och kommer hänga lite med H. Lyx ju!

Torsdag innebär träning hemma, lek med Harry och inte så mycket mer. Kör lite varannan-dag-jobb denna vecka!

Fredag ska Emil träna med Zebben, jag kommer nog inleda med ett tidigt pass på boxen och sedan ta en joggingtur med vagnen. Sen måste vi nog försöka jobba några timmar, men om svärisarna är kvar kan nog H hänga med dem och då blir det mycket gjort för oss!

Helgen är än så länge oplanerad. Eventuellt blir det Åre. Vi får se. Träning blir det garanterat, men lite lugnare och tillsammans!

Träning i veckan är 4-5 crossfitpass, 1-3 lugnare löpturer och 1 rejälare intervallpass (denna vecka kör jag 8 x 8 minuter, varannan intervall stavgång på bandet och varannan på stakmaskinen). Skulle säga att det är en rätt normal vecka när jag är hemma och inte har massa möten inbokat!

Nu börjar det närma sig lunch, ska träffa mina Åre-flickor, det ser jag framemot! 🥰

So long,

Anna

En helg

… helt i min smak! 😍

Igår vaknade vi upp till en kall och klar morgon med ett par decimeter snö uppe på fjälltopparna i Åre. Skidnerven kliade så vi drog på oss våra topptursgrejer och tog en grusväg upp på fjället på motsatt sida av Åresjön jämfört med Skutan. Det blev mer och mer snö ju längre upp vi kom och efter en dryg timmes hasande på skidorna kom vi upp och fick njuta av att se Åre by från en annan vinkel än vad vi vanligtvis gör.

Trots en (extremt) missnöjd ettåring som skrek som besatt när vi lyfte ur honom ur bärstolen men tystnade illa kvickt när vi började åka utför igen, hann jag ändå njuta av känslan av att ta sig upp, ta en lite fikapaus och sedan knäppa fast hälarna och försiktig ta sig ned mellan träden igen.

Jäklar vad jag lever på sånna här små stunder. Det är liksom en injektion av livsglädje. Det behövs inte så mycket. Lite äventyr med vänner på snö. Det är något extra det!

En lunch på byn där ännu en vän anslöt och sedan en lugn eftermiddag i soffan innan en redig middag med vår absoluta favoritefterrätt (serverade den på vårt bröllop, före bröllopsvalsen!)!

Idag var det slaskigt och mulet, men vi tog oss ändå ut på en joggingtur i skogen (med vagnen i snön, ja, det gick lite tungt men vad gör det när man ändå ska ta det lugnt tänker jag!). Och sen avslutade vi med en middag med våra Åre-vänner innan vi nu rullar tillbaka mot Östersund.

En fin helg fylld med massor av god mat, samtal om livet, lite träning och massa livskvalitet! 😍

So long,

anna

Vecka fyrtiotre

Måndag i bilen på väg hem från Dalarna och jag passar på att vara extremt osocial och stirra ned i mobilen för att göra diverse on-the-go-job . Det där med att balansera mammaledighet med jobb…!

Tisdag kommer inledas med träning. Mest troligt blir det ett crossfitpass och lite löpning. Sen ska jag och H fortsätta öva på att gå och lagom med jobb ska fixas innan vi gör en fotning i kvällssolen (förhoppningsvis) för ett projekt vi snart kan berätta mer om!

Onsdag kommer också förmiddagen ägnas åt träning, sen en lunch på stan med en vän och sen blir det fix och trix hemmavid.

Torsdag ska vi ägna förmiddagen åt intervju, jag ska försöka träna en sväng och sen tar vi eventuellt helg redan då lite beroende på väder!

Fredag ska jag försöka lägga in ett längre träningspass utan min lilla träningskompis. Och sen tänker jag njuta av dom endorfinerna!

Helgen är än så länge oplanerad men vi börjar ha ett väldigt sug efter skidåkning, så kanske kanske letar vi reda på snö…

Veckans Träning kommer vara ett par crossfitpass, ett längre pass med varierat tempo antingen löpandes eller på snö och ett kortare intervallpass. Sen får vi se vad som mer hinns med!

… så ser en vecka UTAN en massa resande, första veckan utan det sen augusti typ! Så skönt! Och förhoppningvis ror vi i land med några projekt som vi arbetat med i ett par år (!), vilket vore en dröm!!

Vecka fyrtiotre - jag tror du blir en bra vecka!

Anna

En helg i Dalarna

Efter att ha varit nere i Göteborg och vänt för en sista inspelning tillsammans med Folkspel (ni kommer få se resultatet senare i höst) kom vi i fredags eftermiddags hem till mamma och pappa i Orsa. Lagom slutkörda som vi alltid blir efter att ha filmat en dag OCH rest, men mini H hade haft ett magiskt dygn med mormor och morfar. Sån lyx att få lämna honom där när vi är iväg på jobb, både för oss och honom.

I lördags gjorde vi inte många knop, jag tog följe på mamma och pappa på en tur på Heden (ett område utmed E45 med några äldre motionsspår) i magiskt höstväder men i övrigt tog vi det hur lugnt som helst. Sov och åt. Laddade upp med andra ord!

För i söndags blev det äntligen dags att då hänga på pappa på jakt! Tanken var att jag skulle ha följt med honom förra året. Och året innan det, men livet har kommit emellan. Men efter fjolårets reality check där vi alla blev påminda om att vi faktiskt bara lever en gång, så kände jag att vi inte kan skjuta på det mer! Och även om varken jag eller brorsan har jägarexamen är det något speciellt att få komma ut i skogen en tidig morgon och bara få sitta där på passet eller gå i skogen efter hunden. Jakten blir på ett sätt en bisyssla även om det ju är fokuset… Dock känner jag att jag nog ska färska lägga manken till att försöka få till den där examen…!

Det blev en fin dag i skogen. Tillsammans.

Nu är vi snart tillbaka i Jämtland för en vecka hemmavid. Jobb, träning, intervjuer väntar. Och vi ska fortsätta öva på att gå! 😍😂

So long,

anna

Livets första födelsedag…

… och dop. Efter att ha försökt få till ett dop sedan i julas (då hela familjen fick kräksjukan) och sen kom corona vid påsken, så slog vi till. Äntligen har vi fått döpa Karl Harry Wilhelm Haag. Dagen efter hans ett års dag. Det blev inte direkt ett lugnt och stilla dop om man säger så, men det blev fint. Mer om det lite senare.

Först.

Harry 1 år! Hur fort har det inte gått? Fast ändå så långsamt. Som om varje dag varit dubbelt så lång samtidigt som den gått i raketfart och man har inte hunnit med i närheten av det man förr hann med. Varje dag känts mer värdefull än någonsin. Som om man inte vill missa en sekund. Och jag som varit tillsammans med Harry så gott som varje dag, jag har fortfarande svårt att tänka mig att vara utan honom mer än någon timme. Vi hör ju liksom ihop! Ja. Minst sagt ett speciellt år.

Det är ju också, idag, exakt ett år sedan som vi satt och vakade i Uppsala över min pappa som låg med öppen bröstkorg inne på Thorax på Akademiska efter att aortan brustit när han lyfte in bastudörren i stugan. Men det upptäcktes inte då, när han sökte hjälp för smärtorna i bröstryggen. Man avfärdade det som en sträckning i bröstryggen. Och som försvar för dem som gav den diagnosen var det inget som tydde på något annat i proverna de tog och man kunde dessutom inte göra mer utförliga tester där han var. Det var först några dagar senare som han drabbades av en infarkt på natten som han hamnade på sjukhuset, fick göra en ballongsprägning och man trodde att man fått bukt på problemet. Men då upptäckte man att han bara blev sämre, febern steg, och han fick åka akut till Uppsala där han genomgick en tio timmar lång operation för att stoppa blödningen kring hjärtat.

Harry var sex dagar när vi kastade oss in i bilen och åkte ned för att finnas där.

Men 48 timmar efter att han legat nedsövd och i respirator kom han ingående till oss i anhörigrummet med hjälp av en gåstol. Det är min pappa det!

Så i helgen firade vi inte bara Harry, vi firade också att pappa är en jäkla superhjälte! Livet.

Det senaste året har verkligen inneburit allt. <3

Jag är tacksam för allt jag fått uppleva. Och tacksam för livet.

Livets första födelsedag ska så klart firas med tårta och paket. En liten choklad-och mintskapelse (RAW) med ett liten ljus i och ett paket med en liten snickarlåda. Kan det bli bättre?
… och lillkillen sov ju så klart när vi kom in och sjöng. Tveksamt öppnade han ögonen och tittade på oss. Fattade ingenting. Tyckte ljuset var väldigt spännande men paketet förstod han inte riktigt vad det var. <3

Hur gullig är inte denna bild på de två kusinerna? Maria och min syster Fia är faddrar tillsammans med sina respektive för Harry och jag är fadder till syrrans lilla Nils (till höger i bilden). Älskar denna bild!

Så själva födelsedagen blev en lugn tillställning, med besök i kapellet som vi skulle hålla dopet i dagen efter. Träffade prästen och gick igenom hur vi ville ha dagen. Men vi inledde så klart dagen med en tur på fjället tillsammans med Maria.

Dopdagen blev däremot en mer späckad dag med firande hela dagen lång. Ett förmiddsagsdop i Storsätra Kapell följt av en lunch vid Grövelsjöns strand och en liten vandring. Sen åt vi middag tillsammans i Emils familjs stuga, alla vi tjugo stycken som var där för att fira lillemannen!

Vi har aldrig haft planer på att ha ett större dop, vi ville bara ha familjen på plats, så det passade ju alldeles ypperligt nu när man inte ska samlas fler. Och just nu är det ganska mycket med jobb för både mig och Emil, så ett enklare dop med MYCKET hjälp av familjen passade oss perfekt!

Själva dopet i sig blev väl kanske inte en särskilt lugn tillställning när man har en ettåring och en ett-och-ett-halvtåring som har spring i benen. Prästen fick ge Harry välsignelsen på golvet nedanför dopfunten och kapellets alla hörn hann upptäckas av de små. Egentligen är ju det rätt härligt, för det blir ju väldigt avslappnat!

Men när väl dopet var avklarat, då checkat Harry ut och sov gott på min mage medan vi vandrade ut till slogboden där vi gjorde lunchen över öppen eld. Viltskav med lingon i stomp! Och sen lite tårta på det. Rawtårta till mig och de små från Visp/Lilla Saluhallen Jazzköket och hemmagjord mjölk-och-glutenfri tårta för resten (ja, hela tjocka släkten har diverse allergier). Och sen så klart bulle och kaffe på det!

Lillkillen spanar ut över Grövelsjöns strand.

Till middagen serverade vi älg-och-vildsvins burgare med bröd från bagaren i Grövelsjön, sotad mayo från Jazzköket, hemmagjord picklad rödlök, sidfläsk från lokalt slakteri och vit capri (fårost) från Skärvången. Och till desserten slängde jag ihop en gluten-och-mjölkfri kaka med lingonen som blev över (superenkelt recept som göra i långpanna i ugnen). Så. Gott! 😍

Helt enkelt en UNDERBAR förstafödelsedagshelg med extra ALLT - speciellt kärlek! ❤️

So long,

anna

Hej hösten! 👋🍂

Så många gånger jag tänkt tanken. Men alltför få gånger har det lett till att jag gjort det. Alltså satt mig ned och skrivit. Här. På bloggen.

Men på förmiddagen när vi var ute och sprang tillsammans, så sa jag det till Emil. Att jag vill börja skriva igen! Få tid till det, prioritera det högre i vår gemensamma “to-do” för varje vecka. Och nu, medan H sover sin eftermiddagslur och jag tar min kaffe (och macka, nej, mackor.. :-)) så passar jag på. Har tänt ljusen på bordet, tittar ut genom fönstret, ned mot sjön, på en klassisk höstdag i Jämtland. Magiska färger men ett grått dis som gör att man inte ser fjällen på andra sidan sjön.

Det är så mycket jag vill skriva om och jag vet inte ens i vilken ände jag ska börja…! Sist jag skrev var i juni. Det är fyra månader sedan. Till veckan blir H ett år. ETT ÅR! Hur hände det? Livet har rullat på på ett sätt jag aldrig varit med om tidigare. Inte så att det har gått så mycket fortare eller långsammare, men det har inte funnits tid att tänka så mycket framåt. Eller bakåt för den delen. Det har blivit mycket mer leva i nuet, vilket jag ÄLSKAR då det varit och är ett mål med mitt-varje-dag-leverne (att stanna i nuet lite mer liksom), samtidigt som jag kan få lite panik över att jag missar saker för att jag inte tänker så mycket framåt. Eller reflekterar över det som skett!

Men det är lite det som är charmen med bloggen, att få skriva, då får man lite tid till att fundera på hur saker om ting har varit, är och ska bli.

Idag har vi haft en klassisk lugn dag för familjen Jönsson-Haag. Vi vaknade av att H började prata i rummet intill, bar in honom till oss och försökte oss på att mysa lite med honom. Inte så uppskattat hos en snart ettåring full med energi. Så frukosten blev inte en sån där lång och mysig sak som man hade förr, utan i med mat fortast möjliga hos H, så vi fick lite tid efteråt att ta kaffet i lite lugnare tempo. Efter att H hade fått leka av sig och klockan började närma sig halv tio, bytte vi om och stoppade ned honom i vagnen och drog ut på en löptur. Tillsammans! Det var ett tag sedan vi hade tid med det. Men så härligt! Vi sprang på lite nya ställen och gamla, kända vägar. Stannade till och lekte vid vattnet och när vi började närma oss hemma började H’s ben få lite för mycket spring i sig, så han fick helt enkelt åka upp på Emils axlar den sista biten. Vad gör man inte för att hålla alla nöjda och glada? Men då hade vi varit ute rätt länge, H hade fått sin förmiddagslur och vi började bli hungriga, så det passade bra att vända hem.

Resten av dagen har spenderats i soffan, vi har slumrat lite, tittar på tv och njuter av att ha en helg hemmavid!

Nu måste jag nog gå och väcka H för att stoppa i honom lite mellanmål före middagen… Nej, nu vaknade han, så jag slapp väcka honom. Haha!

Vi hörs snart igen!

So long,

Anna

Hej hallå! 👋😍

Vi lever och mår gott! Känner att jag kanske måste skriva det. För här har det ju inte hänt någonting på väldigt väldigt länge. Det är ju inte så att jag inte vill skriva, men just nu prioriterar jag annat. Skriver gör jag, för fulla muggar, men inte här. Inte just nu. Men det kommer komma! Jag lovar!

Just nu ligger minimänniskan och sover. Sin (än så länge) lååånga eftermiddagsnap som gör att jag hinner jobba lite. Svara på mail och annat som ligger över en när man driver eget. Lika mycket som jag älskar stunderna när han är vaken (och ja (!) jag är en sån som springer in och kikar ned i sängen i tid och otid och tänker “när ska han vakna.?”) så värdesätter jag dessa stunder för mig själv väldigt mycket. Och det är dessa stunder som gör att jag fortfarande kan jobba en del trots att jag ju också är mammaledig. Emil jobbar för fulla muggar och numera innebär ju det att han pendlar in till Östersund från Åre ett par dagar i veckan. En situation som kanske inte är hållbar i en livstid men just nu funkar det bra och det är så vi vill ha det!

Så ja, vi har tillfälligt lämnat huset på Frösön (vårt fantastiska drömhus som har ALLT) för en liten stuga på en höjd i Åre med fjällen bakom knuten. I en drömvärld hade vi packat ned huset och satt upp det här, men så funkar det ju inte riktigt. Och så som vi bor på Frösön, det är också nypmigiarmenjäklabra. Men det finns inga fjäll bakom knuten. Och just nu, när jag ju är mammaledig, och där jag tillbringar stora delar av dagen utomhus, så är det i fjällen jag vill vara. Så därför är vi här. Provar på det enkla, om än inte praktiska, livet i en liten stuga i Åre. Och egentligen blev ju detta rätt lägligt när alla jobb och resor vi skulle ha varit på under maj och juni blev inställda och vi inte har en aning om hur hösten kommer se ut. Så då kan vi vara här och njuta av fjällen. Upptäcka nya stigar, ta nya toppar och passa på att vara lite fria innan skolplikt och annat kickar in såsmåning om. Jag fick lite känslan i våras att det är lite nu-eller-aldrig-läge att göra en sån här grej. Och har jag fått en sån tanke, ja då kör jag! Och så får Emil haka på. Och det är inget nytt för han! Han är tålmodig min käre man. Tålmodig när min rastlöshet tar över. Tur att vi känner varandra så väl och vet vad den andre mår bra av!

Annars mår vi bara bra! Jag tränar mot diffusa mål. Mål som har med fjäll och löpning att göra. Men exakt vad vet jag inte än, men jag älskar att kunna springa obehindrat. Harry hakar allt som oftast på i vagnen. Tar jag mig ut på fjället hänger han på i bärsele eller bärstol. Däremellan försöker jag hålla mig stark och skadefri i kroppen med styrketräning. Träningen är mestadels luststyrd men jag har lite idéer om träning varje vecka, vad jag vill få ut av den och när den ska ske. Men jag är fortfarande benhård med att den inte ska gå ut över livet. Jag är inte elit längre och jag satsar inte. Jag tränar för att må bra och för att se om jag kan utvecklas, utan att offra tid från familj och vänner och livet. Och jag ÄLSKAR DET! 😍

Nu lär jag nog gå och väcka minimänniskan. Två och en halvtimme eftermiddagsnap är en lång nap även för Harry Barry! 😅

So long kära läsare, vi hörs igen!

Anna

En rutinmänniska av rang…

… det är jag det! Och det är ju egentligen helt knäppt med tanke på hur vårt liv ser ut. Där sällan ena dagen är den andra lik ens. Och ofta nya ställen varje vecka. Men jag är en expert på att komma in i rutiner oavsett var än är. Och kanske är det därför jag också trivs så bra med att resa trots mitt ”fyrkantiga” sätt att hantera saker.

Varje gång vi kommer hem till huset på Frösön återgår jag dock till mina (relativt) fast rutiner. Och än så länge verkar ju mini gilla dem också. Jag får för mig att allt blir lite lättare när man har rutiner kring barn, samtidigt som jag tänker att för vissa så är det mardrömmen och det bara blir en stress att saker och ting ska ske på ett visst sätt.

Oavsett var jag är så är mina måltider heliga. De kan diffa en timme +/- men inte mer. Samma gäller sömnen. Jag går allt som oftast och lägger mig samma tid, vilket ju också gör att jag vaknar samma tid. Jag gillar bäst att ha träningen avklarad före lunch för att ha eftermiddagen ”ledig” (gammal ”skada” sedan elitkarriär där de flesta dagar innehöll träning både före och efter lunch, så att vara ledig efter lunch är en lyx!).

Så nu när vi är hemma igen efter flera veckor på vift kändes det så bra att få gå tillbaka till hemma-rutinerna med träning tillsammans med mini på förmiddagen, en (senare) lunch på favvo-stället med obligatorisk efterrätt och sen en ledig eftermiddag inför en OPLANERAD helg hemma! För på helgerna har jag faktiskt inte samma behov av rutiner…

Hur funkar ni?! Är ni rutinmänniskor eller får ni panik av att ha fasta hållpunkter?

Ha en fin helg, ta hand om er och era nära och kära och tvätta händerna! 🙌❣️

Anna

Psst. Apropå Corona. Sunt förnuft, undvika folksamlingar, god handhygien, skippa mat & liknande på lösvikt, ej träffa människor om man känner sig det minsta osäker… Så här har vi levt under hela vår elitkarriär och så fortsätter vi leva nu också.

En Vasaloppsvecka!

Sitter i bilen på väg mot Funäsdalsfjällen där vi ska vara de kommande dagarna tillsammans med bland annat Kikkan Randall för ett spännande projekt tillsammans med Fischer. Sanningen är den att vi inte riktigt vet vad det är vi ska göra förutom att vara på plats där i några dagar och vi som är något av kontrollfreaks utmanas på ett väldigt bra sätt!

I bilen bakom oss sitter pappor x två, numera morfar och farfar, för att hänga med Harry medan vi jobbar. Väldigt tacksamt att kunna ha dem med! Och det kommer bli lite spännande hur mycket / lite tid vi kommer ha för Harry, eller mer spännande kanske hur slut de kommer vara efter fyra hela dagar med vårt lilla energiknippe! 🙈😅

Sista två veckorna har vi varit nere i Orsa (Dalarna) hos mina föräldrar då vi har åkte två lopp var under Vasaloppsveckan! Det är något speciellt med att vara hemma i Dalarna kring Vasaloppet. Stämningen och atmosfären går att ta på och har man ett sådant stort längdhjärta som vi har så är det ju himmelriket liksom! Det har varit härliga dagar med mycket kvalitetstid med familjen men också tid tillsammans med vänner som jag annars inte hinner träffa. Och så klart mycket skidåkning!

Emil inledde ju Vasaloppsveckan med att åka Kortvasan (eller Vasaloppet30 som jag tror det heter numera) och avslutade den igår med riktiga Vasaloppet tillsammans med Zebastian Modin. Jag själv körde Tjejvasan i spöregn och Nattvasan i d r ö m förhållanden! Att tävla numera innebär så otroligt mycket glädje, lite nervositet, men framför allt endorfiner i massor. Jag Ä L S K A R det!! Får inte nog och letar redan efter nästa lopp, men det ser lite tajt ut i kalendern att få till… Men vi får se!

Det var länge sedan jag var hemma en hel Vasaloppsvecka men efter den hår veckan har jag bestämt att det definitivt inte är den sista! Man kan liksom kombinera det bästa i livet - familjehäng, vänner, träning & tävling!! ❤️

Dreamteam med Zebben i front efter gårdagens bragdinsats på Vasaloppet. I snöyra och obefintliga spår. Så imponerande.

NATTVASAN tillsammans med Anna-Karin Strömstedt. Före race vs efter race. 😅

… uppdateringarna här kommer fortsätta vara lite sporadiska. Jag vill inte göra det till ett måste och inte heller ”sno” tid från kvalitetstid med mini, utan det får bli när det blir helt enkelt. Hoppas det är okay. Livet är ju liksom här och nu!

So long,

Anna

Tillbaka till förr...

… kändes det lite som när jag och mini rullade in till Ramundberget i torsdagskväll. Bilen full av träningskläder, skidor och mat. Den enda lilla skillnaden var ju just att det satt en till liten mininmänniska där bak. En liten minimänniska som åker på sitt första vinterläger till ett ställe där vi tillbringat så många veckor i vårt liv.

Emil kom först igår, han tävlade tillsammans med Zebben Modin i Östersund innan rullade hit. Så vi åkte själv hit, jag och mini, för att maxa tiden till fjälls. För skidåkningen i Östersund är ju inte den roligaste just nu, så några dagar till fjälls i perfekta skidspår kändes som den optimala lyxen.

Sprang vändor mellan bilen och lägenheten för att packa ur allt, sen direkt sätta sig och amma. Och med en mätt och nöjd bebis kunde jag plocka ur och fixa allt i lägenheten. På fredagsmorgonen tog det lite längre tid att komma ut än förr, men väl ute så njöt både jag och mini som fisken i vattnet. Perfekta spår, ingen vind och lite folk. Åkte både fort och lite längre och på eftermiddagen var jag ut en sväng. Och mini sov som en stock i vagnen där bak!

Och sen igår efter lunch anslöt Emil samtidigt som en kompis med familj också kom. Så i morse körde vi ett långpass och nu sitter vi och tittar på vinterstudion och halvslumrar lite och äter gott! En helt fantastisk helg med andra ord och det bästa av allt är att vi stannar tills på tisdag.

Så som tillbaka med förr med dubbla pass och fokus på att äta bra och gott. Men med tvisten att allt är lite mer avslappnat och att man får gosa med bebis där emellan. Livet alltså! 😍

Nu ska vi fortsätta slappa lite i soffan (Harry sover bredvid mig) innan vi går en vända ned till gymmet och kanske kör en joggingtur för Harrys eftermiddagslur..

So long,

Anna

Mitt i veckan.

Det är inte helt lätt att balansera livet som delvis mammaledig samtidigt som en liten kräver (fortfarande) mat i princip varannan timme. De enda stunderna jag har när jag vet att jag kan ha en liten längre stund "“själv” är när jag tränar med honom. För då har jag koll på hans humör/stämning och jag vet också att han har det bra.

Att släppa iväg honom med andra någon längre stund har vi inte gjort än och även om vi kör ersättning till honom tre gånger om dagen, vill jag alltid amma före, så jag blir låst. Precis som alla mammor ju blir, men det är en ny situation som man på något sätt måste växa in i. Vissa dagar tycker jag det går hur bra som helst, medans andra dagar faktiskt är tuffa. Speciellt när gnället kommer på kvällen, när man är två, men den enda som duger är just jag, mamman. Och det är ju så det är och alla ni som har barn sen förut säger hela tiden “njut av tiden nu, när det är du som gäller, det ändras så fort”. Och visst är det så, man vill ju hela tiden stoppa tiden samtidigt som man ibland bara önskar sig bara så en timme för sig själv.

Mammalivets känslor är något i hästväg. Så är det bara.

Och sen sömnen på det… Vi har varit väldigt bortskämda, även om mini har vaknat, så har jag fått timmar med sammanhängande sömn. Men just nu - not so much. Och trots att jag vet att vi båda sover bättre när jag orkar lyfta tillbaka honom i sin säng bredvid vår, så somnar jag hela tiden om när jag nattammar och vaknar sedan av en hungrig bebis som söker bröstet en timme eller två senare. I natt provade jag sätta klockan på alarm för att väcka mig själv så att jag skulle vakna för att byta bröst och sedan lyfta tillbaka honom i sin säng. Vilken jäkla skitnatt. Haha! Alltså ens idéer när man är trött och har amningshjärna är kanske inte de bästa. Det slutade ju med att jag väckte Emil också och Harry sov skit. Och jag med. Nu måste jag fundera ut en ny strategi för att få nätterna att bli bättre.

Och också komma på sätt i vardagen där man får sig ett litet break.

Faktiskt har jag det just nu. Emil sprang in med mini i vagnen. Jag lyfte ur honom och la honom i en fåtölj och där har han nu legat i en timme, fortfarande sovandes. Det är en D R Ö M just nu. Så jag njuter genom att skriva lite här, kladda i min anteckningsbok, svara på lite mail och filosofera lite. Sånt man inte riktigt hinner med annars. Och ja, jag är ju inte hundra procent mammaledig, så jag har ju jobb att göra hela tiden, men jag försöker göra det i stötar och ta hela dagar ledigt.

Där ligger han, den lille snarkaren!

För återigen - mår mamma (jag) bra, mår mini bra. Och jag mår bra av att ha rutiner, få äta bra och träna. Så det prioriterar vi just nu, jag och min lille vän.

Men mammalivet är inte helt lätt. Mitt i veckan i januari. Men det är ju det som är livet. Utmaningar dagligen, tänk vad trist det varit annars! ❤️

So long,

Anna

VECKA TRE

Tillbaka i lite rutiner igen, himla skönt! Men när jag tittar i planeringen för de kommande veckorna inser jag att det kommer vara rätt hattigt framgent men det är ju vi själva som planerat så och vill ha det så men man har alltid lite “ångest” inför en flängande period. Ändå vet jag att vi kommer uppskatta varje grej! Och än så länge hänger ju mini bara på och det är himla skönt!

MÅNDAG var vi kvar i Orsa efter helgens läger tillsammans med en av våra äldsta partners, så vi passade på att köra ett riktigt bra träningspass i Grönklitt (6x10min utan vila men med stavbyte (körde varannan skejt och varannan klassiskt). Sen åkte vi vi hemåt på eftermiddagen!

TISDAG hemma igen! Ta ikapp lite jobb, chilla hemma och träna.

ONSDAG ska jag återigen ta och haka på Emils på lunchhockeyn och sen är det babymassage för Mini! Mysigt värre.

TORSDAG ska jag eventuellt haka på en kompis på crossfit och på eftermiddagen rullar jag mot Ramundberget för ett par dagar skidåkning - längtar!

FREDAG kommer jag åka massvis av skidor och mysa med Mini.

HELGEN blir jag kvar i Ramundberget och en kompis kommer med hennes familj från lördag till tisdag, så då blir det en hel del skidåkning. Det ska bli så skönt! Vädret här hemma i Östersund (och snötillgången) är ju inte den bästa, så det känns skönt att dra till fjälls och få åka på lite längre spår. Emil ansluter nog på lördagen han också, så han får också njuta av lite skidåkning.

VECKANS TRÄNING blir till en början löpning och mot helgen massa skidåkning. Fick ju in ett riktigt bra pass igår med längre intervaller men sen ska jag försöka få till ett med kortare intervaller före helgen och något till styrkepass.

• 2-3 styrkepass

• 2 st längre tröskelpass (ett av dem är gjorda, det andra blir med Charioten på släp i Ramis)

• 1-2 st löppass

• 1 st 4x5min intervaller

• … ett par längre skidturer

Och ja! Nu börjar jag faktiskt trappa upp min träning igen efter över ett år med återhållsam träning pga (först) överträning/utmattning och sedan graviditet och post-förlossning. Vissa veckor är det mer träning, andra mindre och jag måste ju fortfarande justera utifrån nattsömn och Mini’s humör, men min kropp mår bättre än på länge och jag har ett par spännande projekt framöver som kräver sin träning, så det känns väldigt roligt!

So long,

Anna

Vad hände här?!

Ja, absolut INGENTING! 🙈 Plötsligt gick hela december och jag har inte haft en tanke på att skriva här på bloggen. Som om jag helt plötsligt glömde bort att jag ju älskar att få skriva med mina tankar och funderingar! Men de sist dagarna har suget att få skriva tagit över hand och jag har bara letat tillfälle att göra det.

Men så var det den där lilla detaljen. En liten krabat vid namnet H som ju vill hänga med morsan och farsan när han är vaken och inte att man ska sitta med näsan i en telefon eller vid datorn. Svår kombination det där när jag allt som oftast passar på att träna (eller vila) när han sover, så blir det inte så mycket tid över till att skriva!

Sånt är ju livet just nu och det är bara att gilla läget! Och jag gillar det. Skarpt! Lille H börjar bli mer och mer människa, min kropp återhämtar sig fantastiskt och jag är faktiskt på ett sätt glad att vi är tillbaka till rutinerna igen efter en lång ledighet tillsammans (och en hektiskt december). Vi har rivstartat den första arbetsveckan med en jobbdag på kontoret eftersom vi redan i morgon eftermiddag rullar ned mot Orsa, Dalarna, för en helg där nere där vi ska vara med som ledare på det årliga Vasaloppslägret tillsammans med vår samarbetspartner Clear Channel. Vi ska dock bo hemma hos mamma och pappa och Harry ska få haka på pappa/morfar medan vi instruerar. Hoppas på riktigt vinterväder så att de som kommer och är med får sån där härlig vinterfeeling (som man ju inte får i Östersund just nu…).

Återkommer snart igen (hoppas jag) å tills dess - må så gott! 😍

Anna

Luciahelg!

Igår kom pappa, syrran och lilla Nils upp till Jämtland och Frösön för att tillbringa helgen här med mig. Emil drog till Lillehammer igår för att vara med när Zebben gör årets första VC, så jag är själv med Harry. Så lite sällskap från familjen sitter ju helrätt!

Morgonen inleddes med lussebullar och julte framför Lucia innan vi tog en långfrukost med risgrynsgröt och tunnbröd. Drömmigt värre! Som jag längtat efter att komma in i julstämningen…! Efter frullen packade vi på oss de små i varsin bärsele och traskade runt Bynäset tillsammans. Pappa med stavar, jag med syrrans Nils och syrran med Harry. Det tog sin lilla tid i snön och halkan men det var himla härligt. Maxade de ljusa timmarna utomhus.
Tänk vad lyxigt det är att jag och syrran är lediga samtidigt och att pappa kan vara med oss och mår så pass bra så han orkar vara med trots det gått så kort tid sedan hjärtoperationen.

Tillbaka till vardag med förmiddagspromenad med Mini å lunch på favvostället!

VECKANS KÄNSLA: Äntligen hemma i vinterlandet igen!

VECKANS BÄSTA: Tillbaka i lite rutiner, få sova i egen säng och att familjen (åtminstone delar av den) kommer upp!

VECKANS SÄMSTA: Min segdragna förkylning som envist hänger kvar och vägrar släppa taget så träningen får gå på sparlåga och det gör att mitt humör inte är top notch…

VECKANS ÄNTLIGEN: tillbaka till vintern!

VECKANS SAKNAD: Över saknade träningsrutiner pga förkylningen…

JUST NU: Ligger i soffan med Mini på min arm, dricker kaffe och tittar på The Holiday (ett måste för att komma i julstämning!!).

HELGEN: Fokus är familjetid å mys. Kanske skidtur, men mest troligt promenader och julinspirerade fikor och pynta huset.

LÄNGTET: (exakt som förra veckan) Efter en riktigt fin vinter med ALLT vad det innebär! 😍🙌

Nu ska jag ta ännu en kaffe, amma mini å ta lite mellanmål!

Anna

VECKA FYRTIONIO

Julmånaden är här! 22 dagar kvar till jul. Snön ligger i Östersund och jag har ÄNTLIGEN kört mina första intervaller på snö och kände att kroppen också var redo för det.

Dock blir de kommande åtta dagarna så långt från snö man kan komma. Sol och värme, löpning och yoga! En vecka på Playitas tillsammans med Sverige Springer och Apollo.

MÅNDAG vaknade på Arlanda, tidigt, och packade ihop våra 6 (!) kollin för att checka in rubbet och göra livets första resa som familj till Fuerteventura och Playitas!

TISDAG uppstigning kring sju - morgonjogg och morgonyoga - frukost - förmiddagsträning - lunch - eftermiddagsträningen - yoga - middag...

ONSDAG ... är man på träningsläger och är instruktör så kommer nog följande dagar att se rätt identiska ut...

TORSDAG ... oavsett om det är tisdag, torsdag eller lördag!

FREDAG ... men när man har en liten med kan ju vad som helst ske, så vi får väl se hur det blir i verkligheten!

HELGEN ... jag hoppas dock hinna få träna en del själv också, kanske simma? Eller köra de första löpintervaller! 

Harry bara hänger på - bokstavligt talat - i en färdig knuten sjal, så har man händer fria & han lite skyddad. Perfekt kombo!

… sen fick vi sitta på första raden och fick denna ”vagga” som han kunde sova i på resan!

... Emils föräldrar är med på resan för att assistera oss så vi kan instruera och vara med så mycket som möjligt. Och det roliga är att vi, när vi bokade in den här resan för över ett halvår sedan, bokade med +2 för att kunna vara med eftersom vi visste att vi skulle vara +1 (dvs Mini)! Tanken var redan från början att någon av våra föräldrar skulle med, och nu blev det Emils. Lyxigt att få den hjälpen och lyxigt för Harry att få hänga lite extra med farmor och farfar. Dubbelt lyxigt med andra ord!

Vi insåg när vi stod vid incheckningen att det här är första gången vi åker mot sydligare breddgrader i DECEMBER! Det har aldrig hänt tidigare, men någon gång ska ju vara den första!

Detta blir också vår andra träningsresa vi gör där vi är med som ledare/instruktörer! Och vår andra resa till Playitas, sist var dock på våren 2013, före OS i Socchi och det var värmerekord där nere. Som mest hade vi +52... Och jag brände av en trettiotimmars-träningsvecka. Med facit i hand - inte det smartaste jag gjort! Vi tränade tidig morgon och sen kväll och låg på rummet med ACn på full patte. Nu lovas dock svensk sommarvärme och det känns ju skönt både för oss och mini!

Rapport där nerifrån kommer!

So long,

Anna

Västeråsweekend

Vilken härlig helg vi fick i Västerås tillsammans med familjen. Även om första advent gick mig lite förbi var det ändå en härlig vintrig stämning med minusgrader och vitt på backen, himmel vad det gör mycket för ljuset (och humöret).

Helgens mission var dopet för min systerson (numera också gudson) Nils (❤️)! Men som alltid när man samlas familjen så blir ju all bonustid tillsammans det man minns mest. Och värdesätter otroligt högt! Speciellt efter den här hösten när vi fått uppleva både fantastiska stunder och stunder där livet verkligen ställts på sin spets.

På fredagen tog vi en tur till skogs, just där min syster bor. Hennes lilla minigris framåtvänd i babybjörnen och min lilla padda sovandes, helt ovetandes om vad som hände runt omkring. Det blev ett litet äventyr (så klart) där vi fick hoppa över vattenfyllda diken och balansera på tuvor. Älskar sånt!

Sen så klart en hel del pyssel inför dopet och sen själva dopet som blev s å fint! Syrran sjöng, ackompanjerad av Emil, denna sång och jag fick läsa denna dikt. Och dagens huvudperson var hur glad och nöjd som helst, sög på snörstumparna i dopklänningen och tittade på alla människor som satt i bänkarna framför. Som dopfika hade syrran och hennes Anton fixat tunnbröd och julskinka! Så jäkla gott! Tunnbröd hemifrån Orsa och julskinka från en vän till Antons familj. Årets första (eller ja, fem första) tunnbrödsmackor med skinka och senap är nu tagna... Och det kommer vara typ det viktigaste på årets julbord känner jag redan nu!

Anton, fadder/gudfar Emil med lille Nils, jag & syster yster❣️

Kusinerna får känna lite på varandra. ❤️

Farbror Emil & Moster Anna - numera även faddrar till Minigrisen!

Sen blev det tårtor (magiskt fina) och pepparkakor och andra diverse kakor! Mina rawbollar gick hem för de som behövde specialkost men det glutenfria vörtbrödet smakade väl okay, men glutenfritt är inte gott alltså. 🙈

Jag lyckades så klart bli lite hängig i helgen, så det var perfekt att bara mysa med familjen och ta det så lugnt det bara gick! Sömnen är ju si och så där men vissa nätter får jag sova fram till klockan 04-05 och då är det skillnad i ork på dagen mot om man får lov att amma redan vid 01-02. 

På söndagen tog vi det bara lugnt, slötittade på skidorna, hängde hos syrran dit också min kusin med hennes lilla bebis kom (två veckor äldre än Harry), så det blev verkligen maxat bebis-och familjemys!

Igår kväll åkte vi mot Stockholm och hann med en middag med våra vänner innan vi checkade in på Arlanda för att göra vår första utlandsresa som familj...!

Sitter på planet nu, Harry ligger i en sån där babybassinet (som en korg på hänger på väggen) och halvslumrar. Hittills går det prima ballerina!

Vi ska till Playitas på Fuerteventura, men skriver mer om det sen! ☀️🌴🌵

Anna

Vinterhelg?

Sitter i bilen på väg ner till min syster i Västerås efter några dagar hemma i Orsa med mamma och pappa. Har passat på att åkt skidor, sprungit nostalgiturer genom Orsa, ätit gott, sovit middag och pussat på Mini. Så klart. Men också unnat mig någon egen skidtur när mini hängt med mormor och morfar. Och i tisdags kväll kom Emil ned tillsammans med Zebben och jag har passat på att haka på dem på något pass vilket har varit superkul! Älskar att få nörda ner mig i teknik som igår kväll och i morse fick jag lägga maken till för att hänga på dem på intervaller. De körde kontrollerat. Jag gick på rött! Men var himla lycklig över att jag redan kan trycka på så rejält på skidorna! Att jag höll igång under graviditet hjälper mig nog väldigt tror jag!

VECKANS KÄNSLA: Tacksamhet!

VECKANS BÄSTA: Tid hemma med familjen och SKIDÅKNING! Något av det bästa i livet.

VECKANS SÄMSTA: Frustration över Mini’s missnöjdhet varannan timme…

VECKANS ÄNTLIGEN: Skidåkningen! I riktigt vinterlandskap, långa spår och dessutom de första intervallerna på skidor!

VECKANS SAKNAD: Över att halva december (typ) kommer ha gått innan vi är hemma igen och jag har inte julpyntat ett jota. Ytligt, jag vet, men julen är viktig för mig!

JUST NU: Bilen rullar genom ett vinterlandskap, mamma vid ratten, fikat har redan intagits, pappa/morfar håller ett öga på mini och jag längtar ned till syrran!

HELGEN: Kommer tillbringas i Västerås för att fira min systersons dop. Tid med familjen och fix inför dopet. Ska hinna träffa vänner i Stockholm och kanske hinns det med ett besök på Skansens julmarknad på söndag? Måste ju också hinna titta på Vinterstudion ju!

LÄNGTET: Efter en riktigt fin vinter med ALLT vad det innebär! 😍🙌

Ha en himla fin helg!

anna

Psst. Det här med amning. Vilken grej det blir. Men jag är helt säker på att det är viktigt att det lyfts, att vi pratar om det, så vi alla förstår att vi inte är ensamma i våra funderingar!

Förlossningsberättelsen - del 2

Efter flera timmars hård kämpande, x antal påfyllningar av epidralen och flera tillfällen av ”nej, nu skiter jag i det här” började vi se slutet på det. Jag fick ÄNTLIGEN börja pusha lite och det var en oerhörd lättnad mot att bara andas igenom värkarna. Jag fick pusha lite försiktigt, på varannan eller var tredje värk och jag såg verkligen fram emot varje gång jag fick ta i. Pulsen hos Harry fortsatte att gå ned och de kom in med jämna mellanrum för att kontrollera allt. Och efter ett tag sa de ”nu når vi honom med klocka” och vi insåg att vi inte behövde oroa oss för kejsarsnitt mer.

Och tillslut, efter tio-elva timmars hårt arbete, kom de in och sa ”nu måste du ändra ställning Anna”. Men det kändes som en omöjlighet. Total omöjlighet. Jag låg så bra på rygg med benen uppdragna. Jag hade kommit på ett sätta att andas, jag hade hittat handtag att hålla i och jag visste vad som skulle ske. De tjatade och tjatade, jag vet inte hur länge, tills jag blev tvingad ur sängen. De kom med ett småbord och jag ställde mig upp vid det. Men då var det som att allt satte igång rejält och mina ben bar inte längre. Trycket nedåt var helt m a k a l ö s t. Och nog för att jag hade skrikit lite innan, men nu kom brölet. Oh my. Det brölet har aldrig tidigare kommit ur min mun och kommer nog inte komma ur min mun igen förrän (om) det blir en förlossning till. Jag började inse att vi såg slutet på den långa (för mig) förlossningen. 

Efter att ha stått upp i ett par minuter eller en halvtimme (har ingen aning om hur länge jag hängde på det där bordet) kom barnmorskan, läkaren och ännu en barnmorska in och de sa väldigt skarpt ”nu måste du upp i sängen igen Anna”. Återigen vägrade jag. Det gjorde så jävla ont så jag tänkte att ”nej, det går inte, jag föder stående”. Men när barnmorskan väl skärpte rösten så var det ingen tvekan, jag tog sats och typ hoppade upp i sängen. Och tjugo minuter senare var Harry ute.

Jag fick pusha allt vad jag hade och även om det gjorde skitont och jag hann säga ”jag vill inte” så var detta den bästa upplevelsen under hela förlossningen, för jag fick ta i! Och som jag pushade. Fick så bra instruktioner hur jag skulle göra, barnmorskan höll emot för att jag inte skulle pusha för mycket och tillslut kom orden jag väntat på hela natten: ”nu är det bara en rejäl push kvar sen är det klart…!”. Hann så klart tänka ”fan ta dig om du ljuger nu och jag måste ta mig igenom ännu en värk”. Men hon hade rätt och plötsligt ramlade han ur mig.

Knäpptyst. Blå. Med navelsträngen runt halsen. Helt slapp i kroppen. Men inget av detta insåg jag. ”Oj, vad blå han är..” minns jag att jag sa, men jag la ingen vikt vid det. Men barnmorskan förberedde Emil på att hänga med ut.

Jag minns att jag frågade Emil vad det var för något - ”en pojk!”. Och mitt svar var ”HARRY!!”. Trots att vi hade bestämt sedan innan att vi skulle lära känna krabaten innan vi gav hen ett namn. Men det bröt jag alltså direkt. Min Harry var här.

Blå. Livlös. Slapp. 

Men så kom det där lilla skriket. Blåheten försvann och han fick läggas på min mage. Så liten. Så smal. Men lång. Och helt svarthårig.

Jag, som var helt dissy efter nattens arbete och epidral, lustgas och massa adrenalin, var som avtrubbad, men det där lilla knytet på mitt bröst, det var ofattbart. En frisk liten pojke. Som letade sig upp mot bröstet. Medan jag fick ur mig moderkakan (som jag av någon anledning varit livrädd för att ”föda ut”, men det gick helt av sig självt!) och syddes ihop. Inget av detta märkte jag, för jag hade bara ögonen för vår son. Och Emil. Hans ansiktsuttryck var magi att se. Han är så mycket mer känslosam än mig, så ibland är det som att mina känslor kommer via honom. Och så var det verkligen nu.

Vi hade tagit oss igenom den tuffaste utmaningen i vårt liv, tillsammans, som det bästa tänkbara teamet och vinsten var den största vi någonsin varit med om. Vår Harry var här!

K Ä R L E K E N till denna lilla människa.

❤️

Anna

VECKA FYRTIOÅTTA

Del två i Förlossningsberättelsen kommer - jag lovar! Så kul att läsa era kommentarer, både här och på SM! Tänk vilken häftig upplevelse det och hur unik den är för var och en av oss och varje förlossning i sig är unik, oavsett om man fått barn tidigare eller ej! ❤️

En helg i Jämtland. Vi hann med ett dygn i Åre med riktigt skidåkning uppe i Björnen och mysmorgon hemmavid. En riktigt skön helg, men med lite blandade känslor inför att vi idag rullar hemifrån och blir borta ett tag. Framför allt för att jag inte hann sätta upp adventsljusstaken… 🙈 I-landsproblem jag vet men det hade varit så mysigt om den hade varit uppe tills vi kommer hem!

Just nu sitter jag på bussen mot Dalarna, jag och lille H. Han i sitt babyskydd, sovandes, och jag bredvid och försöker beta av to-do-listan så jag hinner ta det lite piano hemma med mamma och pappa. Umgås liksom och slippa sitta med mailen eller liknande i högsta hugg. Hur denna bussresa kommer gå lär väl tiden utvisa, men än så länge slumrar han gott. Håller tummarna att han kommer vara nöjd! Dock gungar det ju rätt friskt på en buss, sånt gillar herrn!

MÅNDAG vaknade vi hemma, hann med ett riktigt bra pass i gymmet (skriver om det sen) innan vi gick in till stan, mötte upp en kompis och fick lite sällskap innan vi hoppade på bussen. Dagens miss var dock go’kaffen som jag krånglade med mig på bussen var gjord på vanlig mjölk och inte havre. Typiskt!! Och efter 45an finns inte många latte-ställen så att säga. Haha!

TISDAG vaknar vi i Orsa. Skidtur i Grönklitt, promenad med pappsen/morfar och förbereda inför att Emil kommer ned tillsammans med Zebben. De ska ha läger i Grönklitt till fredag. Ska också hinna baka inför dopet av min systerson (tips på godaste RAW-boll och glutenfritt vörtbröd mottages med glädje!).

ONSDAG är vi kvar i Orsa, hoppas på dubbla skidpass (japp, jag tänkte passa på att köra lite ”läger” jag också), ska hinna med ett telefonmöte och skriva…

TORSDAG vaknar vi i Orsa men rullar söderut mot Västerås på eftermiddagen. Hoppas hinna med att åka skidor på förmiddagen dock!

FREDAG vaknar vi i Västerås där vi ska fixa inför dopet, hänga med syster och systerson och mamma/mormor. Drömmigt värre! Och inget jobb what so ever…!

HELGEN blir i Västerås med dop på lördagen och massa tid tillsammans med släkt och vänner. Eventuellt ska vi försöka hinna med ett besök på Skansens julmarknad!

Känns som en väldigt skön vecka. Efterlängtad! Få kvalitetstid med familjen är något jag värdesätter högt numera!

TRÄNINGEN denna vecka kommer nog bli en hel del skidor (förhoppningsvis) och mindre styrka. Kanske vågar jag mig på att springa en tur, hittills har jag bara gjort det i ”intervall”-form, dvs gått och sprungit omvartannat. Alltså inte intervaller i belastningsgrad utan i upplägg! Kommande vecka ska vi ju till Playitas där det blir desto mer av styrka och löpning, så denna vecka får bli längre, lugnare pass helt enkelt för att få lite periodisering på träningen!

Var på återträff hos BM i fredags och jag är helt läkt, magmusklerna har gått ihop och bäckenbotten behöver fortsatt jobbas på men i övrigt inga restriktioner. Så nu har jag bokat en tid hos sjukgymnast för att lära mig mer om bäckenbottenträning, det blir dock först efter Playitas. Men jag fortsätter med mina knipövningar och tänkte passa på att yoga lite på Playitas för att utmana än lite mer.

• 2 intervallpass (ett högintensivt och ett tröskel)

• 1-2 styrkepass

• 2-3 corepass á 15-30 min

• 2 längre pass (2h+)

• … en promenad om dagen om minst 60min

Det högintensiva passet blev följande (körde det i morse): 4 x 5 minuter med 30s arbete / 30s vila). Varannan intervall på crosstrainer och varannan på ski-erg. Jag kör inte så tungt motstånd utan vill få upp flås och frekvens. Sen avslutade jag med tre varv kettelbellstyrka: frontböj med press, KB-sving, bowlingutfall, axelpress, tricepspress & sidoböj. Körde på 18kg på benövningarna & mage och 12kg på armövningarna.

Nu hinner jag inte skriva mer - ska lägga till bilder på förlossningsberättelsen del 2! 😍

Anna

VECKA FYRTIOSJU

På väg hem från Stockholm. Har ju varit där sedan i torsdags kväll men det blev ju inte så mycket jobbat, eller ens gjort, som vi hade tänkt… Istället blev jag liggande i feber hela fredagen då vi skulle jobba och gå på festligheter och på lördagen gick jag med myrsteg utanför dörren för att få lite frisk luft men febern var knappt borta. Igår (söndag) var dock febern borta så vi hann strosa runt på stan, se skyltfönstren på NK, och äta god lunch (tillsammans med halva Stockholm kändes det som) ute på Rosendal och ta en fika och en god middag (då det däremot kändes som om vi var de enda ute och åt söndagsmiddag). Tog liksom ikapp lite av det missade!

Idag har det dock varit full rulle från tidig morgon till nu, eller ja, full rulle kanske det inte är på tåget direkt, men ändå. Möten som avlöst varandra och Harry har fått haka på. Resten av veckan ser nog dock lite lugnare ut…

MÅNDAG: jobbrace i Sthlm, spännande projekt och planering av äventyr tillsammans med en av våra äldsta samarbetspartners.

TISDAG: Frukost hos svärisarna och sen tänker jag ta med Harry på sin första skidtur. Nu ska premiären ske. Punkt slut. Resten av dagen ska vi chilla hemma, packa ur och tvätta. Sånt kul liksom…

ONSDAG: Inga planer alls förutom att få frisk luft och eventuellt köra ett intervallpass om brösten (efter mjölkstockningen) känns helt hundra.

TORSDAG: Ledig på förmiddagen, lite jobb efter lunch.

FREDAG: Hörde jag helg…? Återbesök hos barnmorskan, eller efterkontroll heter den kanske, det ska bli spännande!

HELGEN: I N G A planer. Ska eventuellt spana in en tomt i Åre för framtida projekt, annars vill jag mest bara åka skidor. Om jag får bestämma. Och titta på VINTERSTUDION så klart! Så jäkla skoj att det drar igång igen!

TRÄNINGEN… Idag tog jag mina första löpsteg. Nu gäller det att inte förivra sig utan skynda långsamt. Ett steg i taget. Men JÄKLAR vad härligt det var! Annars kommer träningen se ut som den gjort de senaste veckorna. Dock kanske jag kan byta ut någon promenad mot skidtur och ta några joggminuter på någon av promenaderna.

• 2-3 styrkepass (gjorde ett på Gärdets utegym idag)

• 1 längre tröskelpass (45 min +) i antingen stavgång, stakmaskin eller skidor

• 1 högintensivt pass (kring 20 min effektiv tid) i Ski-Erg, Crosstrainer eller stavgång på bandet

• 2 längre pass (över 2h)

• … dagliga promenader med mini! 😍

Det känns spontant som en bra vecka tycker jag!

Hur ser er vecka ut?

Anna

Hur ser er vecka ut?

Anna