För en månad sedan kidnappade jag Emil. Eller ja, jag ordnade så att svärföräldrarna tog kidsen och att Emil hade en tom kalender och gav honom vaga instruktioner om att packa en väska några dagar före avresa. Det var väldigt passade att åka iväg, för vi hade varit en vecka i stockholms skärgård tillsammans med hela Emils familj på den årliga familjesemester, så vi var redan på resande fot.
Hans instruktioner var följande “packa för väldigt varmt väder, för cykling och kanske löpning och lite snygga kläder. Eventuellt också badkläder..”.
Efter att vi hade ätit frukost och städat ur husen vi hade hyrt, pussade vi hejdå till pojkarna och lät deras stora kusiner ta vår bil med pojkarna och vi blev själva utskjutade till Arlanda av Emils bror med fru. Emil förstod nu att vi skulle flyga någonstans, men var hade han fortfarande ingen aning om.
Väl på Arlanda gick vi raka vägen för att checka in väskorna och förstå då gick det upp för honom var vi skulle..
PALMA!
Så med väskorna incheckade var det bara att gå in genom säkerhetskontrollen och för första gången på tre år var det bara VI som skulle ut och resa. Vi kunde ta en kaffe i lugn och ro, hann prata, hann vila. Sov oss genom flighten och när vi väl landade hade jag redan i förväg bokat en taxi som skulle hämta upp oss och köra oss till hotellet som jag hade bokat via AirBnB.
Hotellet visade sig vara en riktig lyckoträff och trots att Palma bjöd på över trettiofem graders värme trots att klockan var över åtta på kvällen så var rummet svalt..! Tur det för oss nordbor. Vi bytte snabbt om och gick ut för att äta en middag. Bara det. Att äta en middag bara han och jag. Hinna prata. Inte passa någon tid. Det var M A G I S K T !
Dagen efter hade jag bokat cyklar (med pedaler) redan i förväg och som kom till hotellet på förmiddagen. Tyvärr hade jag missat att det fanns olika typer av pedaler av det systemet vi använder, så vi fick lov att cykla tillbaka till uthyrningsfirman för att fixa det. Och när vi väl hade cyklat till andra sidan av Palma kunde vi lika väl fortsätta cykla. Vi hade ju ingen tid att passa.
Det hela slutade med att vi var ute HELA dagen. Det var makalöst varmt, närmare fyrtio grader, så det blev många stopp, men det var ändå så löjligt härligt. <3
När vi kom tillbaka styrde jag kosan mot närmaste kafé - en iskaffe och chokladcrossiant satte liksom punkt för en fantastisk cykeltur!
På kvällen hamnade vi på ett makalöst härligt ställe av en slump. Satt länge länge och bara åt och pratade. Servitören undrade lite försiktigt om vi verkligen skulle ha allt vi hade beställt in… Haha!
Dagen efter var det Emils födelsedag. Vi började med en cykeltur, lite kortare än dagen innan, tog det lugnt mitt på dagen och gick sedan till det här stället… Allt var magiskt. Precis allt. Förutom värmen. Alltså vi höll på att rinna bort. Det var så härligt att sitta i trädgården men med facit i hand skulle jag nog ha bokat ett bord inne på hotellet istället. Men oh ja, vi kan verkligen rekommendera det.
På morgonen dagen efter var det dags för oss att åka hem. Tre fina dagar på Mallorca. Det första utan barn där vi varken hade jobb eller andra uppgifter. Den enda uppgiften var att bara vara vi. Det var magiskt. Jag bär fortfarande med mig dessa dagar. <3
Anna