Close

vm lahti

I väntans tider…


... försöker jag njuta i stunden. Läser böcker, lyssnar på musik. Joggar, tar behandling och gör mina pass. Spar på energin. Försöker skapa överskott. Händer lite här på bloggen för er, hoppas ni har överseende. Det är ju övergående! 😉 Podden kommer inte heller denna vecka, men ambitionen finns till nästa. Vi får hoppas!


På lördag smäller det. Tills dess - ladda. Spara energi. I Love It! 😍

So long,

Anna 

8 kommentarer på “I väntans tider…

Destination Lahti!

Står vid gaten på Tallins flygplats, snart boarding till Helsingfors och sedan vidare mot Lahti. Äventyret börjar nu! Och jag kan inte förstå att vi redan är här. På torsdag börjar det. Vart tog tiden vägen?!

Ändå känner jag mig faktiskt lugn. Jag har fått gjort det jag önskat, följt min plan i stort sett hela året (självklart med justeringar, men det är så det är) och jag har fått jobbat på det jag vill bli bättre på och fått fortsätta utveckla det jag känt mig stark i.

Skulle jag börja fundera skulle jag säkert komma på massor av saker som jag skulle vilja göra mer, arbeta djupare med, detaljer som kan utvecklas än mer. Men så långt tänker jag inte. Jag nöjer mig med att tänka på det jag fått gjort. Och jag fyller på min ryggsäck med en extra dos av självförtroende boost. Som coach Stattin brukar säga efter ett bra pass eller en bra tävling. "Lägg det där i din ryggsäck och plocka fram vid behov..". Så det har jag gjort.

Och gårdagens race var också en sådan grej som jag plockar med mig. Tänk att det har över 2 månader sedan jag tävlade i den vita dräkten...! Aldrig trodde jag i La Clusac att det skulle dröja så länge innan jag fick tävla igen, men det gjorde det! Så att jag var nervös igår var lite av ett understatement. Jag var nervös. Pirrig. Laddad. Spänd. Lite osäker. Peppad. Allt på samma gång liksom!

Samtidigt hade jag på känn att jag nog är där jag vill vara. De sista tre-fyra veckorna har jag fått göra det jag vill. Dagarna i Seiser Alm var fantastiska och jag kände mig redo att börja tävla igen, liksom redo att få ta i rejält! 

Men när jag skulle börja värma upp igår så blev jag rejält osäker igen. Var så slö. Trött. Seg. Orapp. Och när min vallare sa att han tyckte vi åkte lite sakta när vi testade skidorna (vilket jag absolut inte tyckte..!) så kände jag mig än mer slö..

Men jag värmde upp enligt plan, körde mina intervaller och gled in till start ca 10 minuter innan jag skulle starta. Precis som jag ville! Och efter att ha dragit på tävlingsdräkten och nummerlappen och glidit fram till startgrinden och det sista pipet låtit, kom jag direkt in i tävlingskänslan.. Och i första backen slog det mig "jäklar vilket fäste jag har!". Så det har bara för mig att köra.

Och det gjorde jag! Sträckte ut och trummade på och kämpade på. Kändes riktigt bra fram till 8.7km och sen fick jag en liten svacka men taggade till igen när sista backen närmade sig och målet närmade sig! Och som pricken över i:et fick jag sitta i den där egoboostande leader chair och där satt jag tills ryskan blev ny ledare i mål. Och himmel vad jag njöt när jag satt där, jag bara sög i mig och försökte verkligen njuta av stunden.


Så allt det har jag nu med mig när vi flyger den sista biten mot destination Lahti!

So long,

Anna 

6 kommentarer på “Destination Lahti!