Close

vårvinter

SkidGlädjen.

Gick upp, tittade ut, skaren såg stenhård ut men istället gick jag ned till gymmet. Satte klockan på 45 min och brände av mitt styrkepass. Älskar att få börja dagen i gymmet, bli så där lagom trött i musklerna och sen äta en mättande frukost.

Dock fick jag kasta i mig frukosten i morse, för vid halv nio hoppade vi in i bilen och drog mot fjälls. Mot Härjedalsfjällen för att vara exakt och Fjälltoppshelgen. Ni som har lite koll på längdvärlden vet ju att det är just där man avslutar säsongen, år efter år. Åker några lopp, njuter i solen och träffar alla en sista gång för säsongen.

Egentligen skulle vi ha varit där hela veckan men jag har varit på tok för sliten för att palla det. Istället drog vi över dagen, lite för många timmar i bil när solen lyser från klarblå himmel och snön ser så där alldeles perfekt ut för en skartur. Men det blev ändå bästa lösningen, för när vi fick frågan om vi ville vara utmanare i finalen på Knallcrossen fanns det inte en chans i världen att vi skulle tacka nej. Nope nej never. Det är en ära, så vi tog med glädje lite timmar i bilen.

Väl framme i Bruks sken solen i kapp med kidsen. SkidGLÄDJE i varje hörn av stadion och man blir ju bara så där lycklig hela vägen in i själen! Vi hann se några finaler innan det var dags för vår tur. Vi fick möta vinnarna i varje klass, startordningen var utifrån en handicapstart så jag gick sist precis om Emil gjorde i killklassen. Adrenalinet pumpade, men mest hos mig tror jag! Benen skakade så att jag hade problem att ta både första och andra kurvan men sen kom jag igång och himmel vad skoj det var. Tjejerna var otroligt snabba, det var inte en walk in the park som man brukar säga, och tillslut fick jag se mig slagen av Vårbytjej men tätt följd av resterande startfält. En riktigt spännande och tajt tävling, precis som det ska!

Nu sitter vi i bilen på väg hemåt igen. Stannade till i Vemdalen och tömde bageriet på deras chokladbollar (🙈) och tänkte kika förbi i Klövsjö hos vänner innan vi åker sista 12 milen hem.

Om jag får säga det själv - vilken underbar dag! Alltså den skidglädjen vi fick uppleva i Bruks kommer vi leva på länge. Älskar det, precis så ska skidåkningen vara och säsongen avslutas! 😍

Anna Panna

Alla bilder i inlägget är tagna av Jocke Lagercrantz.

0 kommentarer på “SkidGlädjen.

Fjäll + Påsk = Sant

Påsken i fjällen, det är ett måste. Så är det bara. Och så har det alltid varit. Oavsett snömängd, oavsett temperatur. Jag minns för några år sedan, när påsken låg sent, och vi fick hoppa mellan snöfläckarna. Alltså det var inte barfläckar, utan det var snöfläckar. Men ändå tog vi oss ut på skidorna och njöt. Packade ryggorna fulla med matsäck och sen bara satt och njöt i solen.

Det är ju egentligen lite komiskt att man alltid kommer ihåg påsken som snö och skidåkning och solgrop, mest troligt har det ju funnits tillfällen här i fjällen när vi knappt kommit oss utanför dörren också. Men dessa tillfällen är inget jag lägger på minnet. Utan jag minns bara alla fantastiska fjällturer med familjen, god mat och skratt.

Vi är i Grövelsjön, båda våra familjer har stugor här, men i olika delar av Grövelsjön. Vi brukar turas om var vi bor, men minst en gång under dessa långhelger äter vi ihop allesammans. Igår var vi 17 personer. Ofta får vi till en eller annan skidtur tillsammans också. Ni kan ju tänka er vilken flock vi ser ut som när vi kommer allihopa. Ofta med en eller två pulkor bakom mig eller Emil. Hundar och ryggsäckar, varianten mindre och varianten större. Småbarn, barn, ungdomar och vuxna i alla åldrar. Så himla härligt!
Den här påsken har jag haft Milton sex år på släptåg, Emil har haft en pulka och Emils mamma draghjälp av en hund. På så sätt har vi alla nästan hållit samma tempo.

Nu inväntar vi att resten av alla här i stugan ska vakna sen blir det planering av dagens tur. Det är ingen stress ut, det är -16°C, så det är bara skönt om det hinner bli lite varmare. Solen lyser och det kommer nog bli ännu en sån där dag som man kommer minnas.

Fjäll + Påsk = Sant.

Anna

0 kommentarer på “Fjäll + Påsk = Sant

Mot årets bästa helg!

Äntligen är vi på G mot årets bästa helg - påsken! Alltså jag älskar ju julen också, men påsken är ju mer prestigelös och framför allt är säsongen över och det handlar mest bara om att äta och åka skidor. Det bästa jag vet!

Hade en försmak av påsken igår när Hans och Maria kom till oss i Östersund. Alltså det är verkligen livskvalitet. Jag älskar det! Skidtur i solnedgången på lägdorna. Och sen massa god mat och prat framemot midnatt.

Frösö Fjället. Så fint! Och vem har inte dragit spåren om inte herr Jönsson himself?!

Efter SM åkte vi raka vägen ner till Stockholm, möten stod på agendan. Sånt som nog vardagen kommer fyllas lite mer med just nu. Spännande grejer som ger en enormt inspirationskick och också fyller ut det där tomrummet som ju träningen och återhämtningen förut fyllde ut. Träningen kommer ju fortsatt vara en otrolig viktig och stor del av våra liv även i framtiden, men inte prio nummer ett, två och tre. Efter möten (och en väldigt härlig löptur runt Djurgåren (vårfeelingen alltså!)) körde vi bilen hem mot Östersund. Och igår hann jag in på butiken och spåna, drömma och planera om vad som ska ske där i framtiden. Och fota lite! Att stå där framför kameran är inte en helt van situation, men jag jobbar på det!

Vi firade vår kommunikatör Maya som fyller trettio i morgon med en härlig frukost innan butiken öppnade.

Jag och mina kollegor, Anette & Emma-Helena, bollar idéer och tankar och drömmar om dåtid, nutid och framtid. Så härligt!

Gul som ett litet påskägg - man måste ju bara älska färger! Tröja Selceted Femme, Byxor Rodebjer, Loafers Steve Madden

I morse fortsatte påskklänslan lite med en morgontur i soluppgången och nu rullar vi mot fjälls! Underbart att få njuta av familjetid, skidåkning och god mat. Livet.

So long & Glad Påsk till er alla!

Anna

0 kommentarer på “Mot årets bästa helg!

På eget äventyr.

När klockan ringde i morse skyndade jag mig att försöka tystna ner den, det kändes som om den fullkomligt skrek ut att det var dags att vakna. Grejen var den att det var tidigt, kl halv sex, och Emil hade absolut ingen anledning att vakna så han kunde gott få sova vidare några timmar.

För även om tanken var att vi tillsammans skulle åka norrut (igen) så gör hans fadäs i Kanada att han fortfarande inte kan åka skidor. Så nu sitter jag här på Arlanda själv. Har precis druckit upp min cappuccino och lyssnar på alla ljud runt omkring mig. Jag är på ett eget äventyr!

Redan ikväll är det dags att dra på nummerlappen igen, för jag ska ju upp till Gällivare för att tävla! Ikväll är det en stadsprint i centrala Gällivare, på lördag går det klassiska loppet Dundret Runt (tror dock det numera heter NSD Classic) och på söndag avslutas det hela med Dundret upp, dvs start på Hellner-stadion och målgång på toppen av slalombacken. En liten minitour med andra ord...! Det ska bli spännande att se hur mycket ork (mest mentalt) som finns kvar att köra med, men oavsett ska det bli kul att åka upp! Gällivare på vårvintern är otroligt vackert. Ljuset. Snön. Skaren.

Vet inte om ni minns, men vi var ju där uppe i en vecka i fjol, och då snurrade jag ett par varv runt just Dundret och tänkte att jag gärna skulle vilja åka just det loppet någon gång. Och nu får jag det! Himla skoj! Så mycket mer än att tävla lär jag väl inte hinna med, brukar inte det när man ska tävla men någon fika måste jag hinna få in och lika så träffa lite vänner. En kombination av dessa brukar vara bra då... 😊


Veckan hemma har gått fort, men så skönt det är att få några dagar hemma. Sova i sin egen säng, träffa vänner och slöa i soffan. Matlagningsinspirationen har inte varit på topp, ett tomt kylskåp och trötta huvuden/kroppar är inte en bra kombination... Pasta och tonfisk, pasta och köttfärssås är det som har varit alternativen. Inte jättespännande. Jag börjar bli väldigt sugen på att prova en sån där färdig matkasse, något tips nån? Och den ska innehålla protein, fett OCH kolhydrater. För hur man än ser på saken så finns det inget annat drivmedel till högintensiv träning än kolhydrater, och det är just sådan träning vi bedriver. Så vad ni än gör om ni tränar emellanåt, ta inte bort kolhydraterna, för ni behöver dem! Ni behöver fett, protein och kolhydrater. Och försöker man bli starkare i uthållighetsidrott, snabbare och explosivare så blir man det motsats av ett för lågt kolhydratintag. Jag talar av både egen erfarenhet och kunskap.


Nu står det boarding, jag ska springa. Mot Kiruna och vidare mot Gällivare. Och nya chanser att utmana kropp å knop! Äventyr helt enkelt.

So long,

Anna 

11 kommentarer på “På eget äventyr.