Close

uppdrag

Vad är väl en bal (besök) på slottet?

För nästan en månad sen, åkte jag och mamma till Stockholm för att träffa Kungen. Och Drottningen så klart. Ida och Emma mötte upp och från Östersund, och vi piffade och donade för de där knappa 2h på slottet. Om det var värt? Oh ja. Vi kände oss som små prinsessor bland alla de andra "medaljörerna". Man kan nog säga att vi sänkte medelåldern rejält.. Det var alltså inte bara vi som fick ta emot medalj av kungen, utan ca 20 personer till för olika saker de utfört som Kungen ansett vara värt en medalj. Det var forskare, musiker, skådespelare, fotografer, docenter m. fl. Och vi, ja, vi var skidåkare. Ja, för precis så sa de när vi ropades upp för att få mottaga medaljen. "Anna Haag, för hedersvärda prestationer som skidåkare". "Ida Ingmardotter, för hedersvärda prestationer som skidåkare". "Emma Wikén, för hedersvärda prestationer som skidåkare".

Kändes lite märkligt, om än väldigt väldigt högtidligt. Det är svårt, när man är inne i "bubblan", att förstå att någon kan tycka att det är hedersvärt att vara skidåkare. Att vara forskare, ja visst. Eller docent, för då har man ju verkligen utfört något. Men som skidåkare? Något bra måste vi ju ha gjort i alla fall. :-) Mamma som var mitt sällskap för dagen, stod i alla fall och rös. Kanske är det lättare för någon med lite distans till allt vi är med om, att ta in det. För oss rullar det ju på i hundra, tid att stanna upp och njuta är ju knapp. På något sätt är man ju redan på väg mot nästa mål. Nästa utmaning. Jag tänker för mig själv att den dagen när jag inte är skidåkare längre, kommer jag få ta tid till att reflektera över allt vi får vara med om.

Men en bal (besök) på slottet, är ju få förunnade och det var inte för inte, vi nästan viskade när vi pratade när vi kom in genom de stora portarna och gick uppför den mattklädda stentrappan med statyer på sidorna. Och in i salen med bilder på tidigare regenter som stirrade ned på oss från väggarna. Högtidligt var ordet. Och ja, ett besök på slottet, är just ett besök på slottet. Speciellt.

Att CK (Charlotte) inte var med, beror ju på att Charlotte redan har fått denna medalj efter hennes succéfyllda OS i Vancouver (det också!), så vi fick klara oss utan henne.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

På väg mot Slottet. Med finskorna i väskorna och tjattrande om allt mellan himmel och jord.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Stiligt värre (i promenad-vänliga skor.. :-))

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Finskorna plockas fram på slottets innegård..

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Mamma & Jag.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA  OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Ida och Anders.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Fina Emma.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Skoombyte.. High heels är inget för våra fötter.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Fast jag ska inte klaga, för det kändes väldigt väldigt ärofyllt och högtidligt att få mottaga den medaljen. 8e graden, högblått band. Det ni.

Klänning: By Malina Skor: Zara Smycken: Uitsyou

Tack allihopa för den häftiga dagen. Tack Myrna som hjälpte mig att fixa hår och make och tack Eva för allt.

Innan vi gick till slotten var vi och provade lite kläder allihopa, men det får ni se med av vid ett senare tillfälle. Spännande värre! :-) Lite kul kanske i alla fall att få se oss i lite annan utstyrsel än vanliga fall.

Må så gott!

6 kommentarer på “Vad är väl en bal (besök) på slottet?

Kalla vinterdagar

Oj vad de senaste dagarna har gått fort, har inte haft en chans att hinna skriva om vad som händer. Men nu slog jag mig ned i fåtöljen för att göra en lite update.

Nu är jag i full gång med träningen, har inte kört några intervaller ännu, men i morgon ska jag äntligen få prova att trycka på lite! Hoppas bara att temperaturen blir lite mer mänsklig, jag gillar inte att köra intervaller när det är närmare -20°C. Det känns inte bra att utsätta luftrören för det helt enkelt. Kroppen klarar det utan problem men luftrören både i näsa och hals tar alldeles för mycket stryk, även om man använder en "andningsmask" eller liknande. Dessa slemmar ju så lätt igen, och i slutet av passet åkte man ändå med den nere på hakan och ventilerar in all kallluft rakt ned i lungorna. Så nej, helst undviker jag att köra i dessa temperaturer. Så för att inte riskera att missa morgondagens pass har coach Grip bokat rullbandet inne på Vintersportcenter. Så vi får se om det blir intervaller inomhus på rullskidor eller på skidor ute i den underbart vackra vintermiljön som råder här i Östersund. Tror ni vet vad jag gillar bäst... ;-)

I måndags körde jag första dagen med dubbla pass, och det var en sån skön känsla att komma in i "vardagen" med träna-äta-sova-äta-träna. Och kroppen kändes helt ok. Inte sån där super-OS-form, men en frisk-kropps-form. Vilket är nog så bra just nu!

I tisdags hade jag en lite annorlunda dag. Tidigt uppstigning för att vara på stadion och spela in ett tv-program som ska sändas fram i mars. En tv-inspelning som fyllde mig med energi och trots att jag huttrade som bara den, åkte jag därifrån med ett leende. Efter att ha kastat i mig en lunch på stående fot, stod en bil och väntade på mig. Som sen körde mig, Emil och Calle Halvarsson till Järpen, ca 8 mil från Östersund. Där lekte vi filmstjärnor för några timmar. Vet inte om vi kommer få några Hollywood-förfrågningar efter denna enorma insats, men kul var det i alla fall! Tror jag aldrig har sett så stenhård ut. Eller tittat så fokuserat mot fjällen någon gång. Efter några timmar, efter solens nedgång, hoppade vi in i bilen igen. Inte likna frusna denna gång, men nog så frusna att bastun hemma i huset lockade mer än på länge. Resultatet från eftermiddagens skådespelarinsatser kan ni nog se i en tv nära er ganska snart skulle jag tro. Ska kanske tilläggas att det var veckans vilodag...

Underbart vackra vinterland!

Inspelningsscenen..

Han är glad, den där jag bor med!

Lite kall om nosen kanske?

Så igår kväll somnade jag ganska ovaggad, för kylan snor energi. Det märks.

Idag har jag tränat två pass igen. Skidor uppe på myrarna på morgonen, så vackert (!), och en löptur på eftermiddagen. Avslutade löpturen uppe på skidstadion för att heja fram mina kompisar som krigade sig fram i den kalla vinterkvällen på årets första SM distans.. Idag gled inte skidorna många meter gratis, men det ser man inte med bara ögat, det måste upplevas för att förstå. Kall snö är inte snabb. Den är knarrig och seg. Men fast att jag vet hur segt det är, tyckte jag ändå att det såg så lätt ut för dem där ute idag. Hårda och fina spår. Bergbett. Underbart fint! Och jag skrek så blev helt hes. Och jag sprang fram och tillbaka över banan för att heja på dem! Charlotte åkte så fint och vann helt ohotad och helt självklart. Hon åker så fint. Fia Bleckur, min klubbkompis, krigade hela loppet, drog hela tiden och kämpade verkligen för att få ta en medalj. När hon åker på så se det så grymt lätt ut. Imponerande! Hon tog tillslut ett brons, slagen av Ida Ingemarsdotter på upploppet. Mina andra klubbkompisar, Helene Söderlund, Eva Svensson och Hanna Seppas slutade 7a, 8a och 13e. Grymt bra laginsats alltså!

Killarnas lopp har jag inte lika bra koll på, men vet att Lars Suther (också klubbkompis) blev topp-10, kul!

Jag kommer göra SM-debut för i år på lördag om allt går som det ska nu. Men det ska det göra! Inga mer fallgropar nu inte. 10km skejt står på programmet då. Där har jag tidigare tagit silver om jag inte minns fel. Vad jag ska ha för förhoppningar nu har jag ingen aning om, jag är bara så glad att jag äntligen ska få tävla igen! Och att jag känner mig helt frisk! :-)

Vad kul med all feedback på det förra inlägget, det är som sagt min tankar och många av er har också kloka råd och tankar, det tackar jag för. Men som jag sagt många gånger förr när jag får frågor om "hur ska ni slå Marit Björgen?", så fokuserar jag på mitt. Vad jag kan göra bättre, vad jag kan utveckla. Om jag skulle gå och fokusera på vad andra gör hela tiden skulle jag bli mer eller mindre tokig. Jag reflekterar ibland, men fokuserar som oftast framåt!

Håll era tummar i helgen! Jag ska fortsätta njuta av de vackra vinterdagarna som är här i Östersund nu, oj så vacker det är!

Äntligen ska jag få tävla igen, jippie!!

Anna

7 kommentarer på “Kalla vinterdagar

Glaciär-solskens-fotning

Sitter i lägenheten i Davos och njuter det sista. Har precis ätit den obligatoriska vilo-dags-frukosten: scones, äggröra och te! Underbart! Efter middagen far vi mot Livigno dit laget anländer under kvällen. För i morgon drar årets näst sista läger igång. Årets längsta, 14 dagar. Som både kommer spenderas i Livigon OCH Val Senales, dit vi far nästa måndag för att få (äntligen) åka skidor på glaciären. Och om ryktena stämmer, så ska det ha kommit nära en halv meter nysnö där under helgen. Kan ju inte bli annat än perfekt!

Igår gjorde vi en annorlunda, men otroligt rolig grej. Klockan 07.30 blev vi upphämtade utanför lägenheten. Och inte av vilken bil som helst, utan en Audi A8L. För er som inte är lika insnöade på bilar som Emil är (därav min kunskap, ej förväxla med intresse), så är det en FET bil, förlängd bil som bara andas lyx. Snacka om att vi blev chockade, vi i den bilen?! I vilken fall satt vi som kungligheter, och bilresan på 2 timmar, flög iväg. Även upp efter de slingriga vägarna i passen. Vår slutdestination var Pass de Stellvio, där det finns en glaciär på över 3200 möh! Pass de Stellvio ligger precis på gränsen mellan Schweiz och Italien. Där möttes vi upp av ett team bestående av 8 (!) personer som skulle ta hand om oss under dagen. Med på turen fanns också ett SVT-team bestående av Gunilla med fotograf, som följt oss hela vägen från Davos. De åtta personerna bestod bland annat av en grymt duktig fotograf Mattias Fredriksson  med assistent, Anna Lund med kollega från Vattenfall, Ulrika och Erika från Lowe Brindfors, Malin från Svenska Skidförbundet och sedan en italienare som roddade i allt upp på glaciären.

Vad var nu där för då? Jo, jag och Emil fick frågan för någon månad sedan om vi kunde tänka oss att bli fotade av Vattenfall för en reklamkampanj som ska gå i Europa under året, då Vattenfall är förbundets största sponsor och numera också sponsor av FIS (Internationella skidförbundet). Om vi kunde tänka oss?! Ja. Det kunde vi verkligen tänka oss.

Så därför blev vi körda till Stellvio-glaciären, där vi tillbringade stora delar av dagen med att ta grymmaste bilderna. Tyvärr har jag ju inte de "riktiga" bilderna, men jag bad SVT-Gunilla fota lite med vår kamera, och här är resultatet! Som vi njöt! Sådana dagar är det underbart att vara "foto-modell".

[singlepic id=362 w=800 h=600 float=][singlepic id=363 w=800 h=600 float=][singlepic id=364 w=800 h=600 float=][singlepic id=366 w=800 h=600 float=][singlepic id=367 w=800 h=600 float=][singlepic id=368 w=800 h=600 float=][singlepic id=369 w=800 h=600 float=][singlepic id=370 w=800 h=600 float=][singlepic id=371 w=800 h=600 float=][singlepic id=372 w=800 h=600 float=][singlepic id=373 w=800 h=600 float=][singlepic id=374 w=800 h=600 float=][singlepic id=375 w=800 h=600 float=][singlepic id=376 w=800 h=600 float=][singlepic id=377 w=800 h=600 float=][singlepic id=378 w=800 h=600 float=]

(Dra musen över, utan att klicka, så kommer bildtexten upp!)

SVT följde oss under dagen, och för er som har GävleDala så kan ni se det i "Fredagsfönstret" nu på fredag. Hela reportaget vet jag inte när det kommer, kanske i Vinterstudion eller i Sporten.. Jag kan i alla fall lova er att det är rätt grymma bilder de har!

Nu ska jag packa ihop väskan, tvätta det sista, innan vi går ut och njuter av det underbara vädret som har kommit tillbaka till Davos efter någon dags uppehåll!

Må gott!

Anna

11 kommentarer på “Glaciär-solskens-fotning