Close

träning

Allt är bättre än inget.

Ofta när jag och Emil har varit ute och haft föreläsningar har vi otaliga gånger upprepat frasen "allt är bättre än inget". Men på tok för få gånger har vi levt upp till det. Mycket på grund ut av att man som elitidrottare har en träningsplan för varje dag, varje pass och exakt vad man ska göra. Och träningen går ju före allt, man planerar livet utifrån träningsplaneringen och då finns det ju inga ursäkter att inte göra det. Om det inte är så att man måste vila för att man är sliten eller liknande. Men annars finns ju alltid tiden där.

När man inte sätter träningen som prio 1 så är det lätt att den kommer i sista hand, men man behåller ändå visionerna för vad man ska göra. Och ännu ett stressmoment tillkommer. Jag är för träningsplanering, det är absolut det bästa sätter (enligt mig) att få träningen gjord. Men har man redan en pressad vardag så är det lätt att det bara blir ännu ett stressmoment. Då kan det vara bättre att periodvis helt enkelt göra det man hinner. Och hinner man då bara jogga i 15 minuter eller köra 2 övningar i gymmet, ja men gör då det och vad nöjd att någon träning blev gjord istället för att bli stressad över att den inte var bra nog eller för kort/för lätt. All träning som blir gjord är ju i grund och botten bra träning, så är det bara!

Så mitt tips är - ha en plan med vad du vill få in i träningsväg den kommande perioden (exempelvis 2 veckorna), så stoppar du in det där det passar utifrån livet i övrigt. Och andra veckor, ha ingen tanke utan gör det du hinner. Kontinuitet är viktigt för utveckling, men så länge man är och triggar systemen med jämna mellanrum kan man bibehålla den nivån man har, man kanske inte utvecklas, men man bibehåller. Och sen när tiden finns, kan man fokusera på ett mer strukturerat träningsprogram. Alltför att minska stressen som kommer av att inte hinna med!

Jag har gjort lite av båda den sista tiden. Haft vissa pass jag planerat i förväg och bestämt när de ska ligga och andra gånger bara gått på feeling och gjort det jag fått in. Jag har däremot varit noggrann med styrketräningen då det är a och o för att ryggen ska fortsätta vara bra! Och för att det är himla skoj. Så klart! 💪🏻😍

I kväll bär det av mot Mallis - där ska jag leva som jag lär!

Anna

En kommentar på “Allt är bättre än inget.

Längsta loppet…

... som jag vet om gick av stapeln igår - Nordenskiöldsloppet. 22 mil, alltså 220 (!) km. En utmaning jag någon gång vill prova bara för att. Men samtidigt rätt idiotiskt att prova på om man inte förberett sig. Ordentligt. Jag har pratat med både Britta J. Norgren och Lina Korsgren som ju åkte loppet första året det gick av stapeln, och båda två sa att det var tufft. Riktigt tufft. Att de fick ont, lite över allt och att det inte bara handlade om hur man hanterade loppet, utan hur man också hanterade det efteråt, om man vilade eller tränade och vad man tränade. Sånt glömmer man ju bort ibland. Man tänker att det bara är själva utmaningen som är det som påfrestar kroppen, men det handlar ju också väldigt mycket om vad man gör direkt efter och de efterföljande dagarna. Eller veckorna, om nu utmaningen varit så tuff som exempelvis Nordenskiöldsloppet är. Många blir ju sjuk efter till exempelvis Vasaloppet, och man tänker att det är själva Vasaloppet som tagit knäcken på en. Visst kan det vara så, men jag tror väldigt många slarvar med återhämtningen i form av energi/kost och sömn/vila.

Ofta har jag blivit sjuk efter ett mästerskap och vårt sista lopp har alltid varit det tuffaste som finns inom världscupen - den traditionella tremilen. Och jag kan sätta en rejäl slant på att det mestadels beror på att jag faktiskt inte fyllt på med tillräckligt mycket energi efteråt. Och kanske inte nog inför heller, så att jag har bränt mina reserver under loppet. Och sen ska man inte bortse från den mentala utmaningen att ha genomfört något man länge laddad för, för när det sen är avklarat kan man lätt få lite pyspunka och känna sig låg och nere. Men man kan nog klara sig från sjukdom bara man tänker lite extra på återhämtningen i form av kost och vila.

Så inför mitt längsta lopp i morgon - SM Tremilen - har jag redan börjat ladda upp rejält. Äter och vilar och tar det allmänt lugnt. Grabbarna retar oss lite över hur vi laddar inför en tremil. Ett lopp de ju åker var och varannan helg. Men i och med att vi endast åker det på mästerskap och i Holmenkollen är vi inte särskilt vana att tävla över 45 minuter, och en tremil tar ofta det dubbla. Därför behöver vi ladda, helt enkelt för at vi inte gör det nog ofta. Man vänjer ju sig vid det man gör kontinuerligt, och gör vi det inte återkommande, ja då måste man förbereda sig lite extra. Jag försöker inte att äta särskilt mycket mer, alltså större portioner, utan istället vara mer noggrann med vad jag stoppar in mig. Ett glas extra juice, en näve russin på gröten, lite sylt på mackan. Mer kolhydrater på varje måltid och lite mindre fett för att inte kalorimängden ska bli för stor, man vill ju inte känna sig stinn och tung!

Under loppet kommer vi också få energi, målet är ca var 15e minut. Till en början mest sportdryck, men mot slutet tror jag det kommer bli lite gel och koffein, så som kaffe och/eller cola. Och tror mig - det finns inget som smakar så gott som avslagen cocacola i slutet av ett längre lopp. Om ni inte provat - gör det!

Bilder från de längsta loppet jag har kört - Dundret Runt i fjol. 5 mil. En rolig utmaning där jag faktiskt åkte med egen dricka i ryggsäcken och gel i fickorna på framsidan.

... känns ju dock lite roligt att jag inleder med Nordenskiöldsloppet och avslutar med en SM-tremil, skiljer 190 (!) kilometer på dessa lopp, ena loppet tar över 13 timmar, det andra kring 1.5h... Men det handlar inte om längden eller sträckan, utmaning som utmaning, det handlar om att förbereda sig och anta dem och utmana dem! Oavsett vad det är. Och gilla dem. Kanske det absolut viktigaste. Rädas dem en del, bli nervös och sen bara - njuta av att man förberett sig och ge järnet!

Nu ska vi snart åka upp till stadion och testa igenom vårt material, jag ska göra ett sista förberedande fartdrag. Sedan ska vi äta, köra lite lätt styrka och rörlighet, vila och äta igen. Sånt man gör dagen innan tävling. Vår sista SM-distans i år. Och även om vi nu lägger våra elitkarriärer åt sidan, så ser jag det inte som en omöjlighet att vi står på startlinjen igen nästa år i våra färgglada Anna&Emil Sportklubb-kläder. Kanske får vi ihop ett lag till stafetten..? Vore inte det sjukt skoj?!

So long,

Anna

6 kommentarer på “Längsta loppet…

Mitt absoluta favoritpass!

Det finns ett pass jag med glädje skulle göra flera gånger varje vecka. Ett pass jag vet aldrig blir dåligt, ett pass man kan variera till oändlighet. Där du kan pressa ur varje uns av ork, få benen att darra av mjölksyra eller ha den där behagligt plågsamma känslan som uppstår när man ligger precis på gränsen och fortsätta (vad det känns som) for ever and ever. De senaste två veckorna har jag lyckats få till det två gånger och det är lyx. För det krävs inte bara vilja att göra det, det krävs ett berg.


Ja. Ni läste rätt. Ett berg.

Jag pratar om passet jag gjorde i fredags. I Åre. Eller rättare sagt uppför Åre skutan. Från botten (Kabinbanans dalstation) till Åre skutans (blåsiga) topp. Ett liknande fick jag till nere i Villard de Lans för två veckor sedan också, men där krävdes det en tur ner med gondolen mellan så jag körde helt enkelt två gånger upp i samma backe.

Ni kanske fortfarande tycker jag pratar i gåtor, så jag ska vara lite mer t y d l i g. Passet jag pratar om är när man med stavar går eller springer uppför en topp och man håller på i över 30 minuter, gärna uppemot 60 min eller mer. Bästa tänkbara träningen för hjärtat då arbetet är så konstant, ingen vila förutom när man får variera mellan gång och löpning. Och bästa tänkbara träningen för hela kroppen om man faktiskt använder sig av stavarna man har med sig.

Just sånna här pass älskar jag! Och jag drömmer ju lite i hemlighet (eller ja, nu är det ju ingen hemlighet längre då..) om att någon gång tillbringa mer tid i Åre och då skulle jag med glädje gå uppför Skutan flera gånger i veckan. Variera med att köra järnet från botten till toppen, till att dela upp backen i partier där man varierar tempot (som när vi var där med laget i somras - kontrollerad lugnare fart (ca 80% av max i snittpuls) tills jag passerat trapporna efter Hummelstugan och sedan var det fri fart (så fort man orkar helt enkelt) därifrån och upp till toppen, eller som jag gjorde i fredags - ett jämnt högt tempo från botten till toppen med en väldigt jämn (högre) puls hela vägen där man aldrig får gå över gränsen.

För er som är intresserade, här har ni lite passdata från själva "bergsbestigningen". Jag hade ju både uppvärming och avtog men det är inte lika intressant att kika på tror jag. :-)

Som ni ju förstår så kan man med samma backe variera det hur mycket som helst - själva grejen är att arbetet blir konstant, man använder sig av hela kroppen (med hjälp av stavarna) och man måste hela tiden ha en dialog mellan kropp och knopp hur hårt man kan gå på. För går man det minsta över gränsen, kan det vara så illa att man helt enkelt inte kommer upp. För så slut kan man med lätthet köra sig på ett pass som detta!

Smolket i för detta underbara favoritpass är ju att inte berg som Åreskutan finns i varje by, men ett tips om ni får möjlighet att hitta ett berg (gärna där man kan ta en kabinbana ned för att slippa slitaget på benen som blir när man springer utför) - ta ett par stavar och ställ in siktet på toppen och bara gå, gå, gå. Eller som Mathias Fredriksson sa kliv, kliv, överlev.. Kanske en liten inställningsfråga där. ;-) Oavsett - mitt absoluta favoritpass!

Och inte blev det sämre av att jag fick med mig en vän och väl på toppen gjorde vi high five, gladde oss åt ett grymt pass och skrattade åt att vi faktiskt hade haft exakt samma snittpuls OCH maxplus. Så kan det gå!

Även en som vanligtvis tar backarna åt andra hållet kan gå fort uppför, speciellt efter herr Jönsson genomgång av stavgångsteknik för någon vecka sedan då Maria och Hans (Olsson, fd störtloppsspecialist och aka Lionman) hängde på honom på en fjälltur i Åre. 

Marias min på toppen får sammanfatta passet - tur att ingen var där och fotade mig när jag kom upp. Kommentaren efteråt var typ "nu förstår jag varför ni snorar så djävulskt och varför ni har vätskan med er på ryggen.."  Haha!

De här glada minerna får avsluta dagens inlägg, jag ska packa ihop min grejer här på fiket och rulla upp till stadion för dagens andra och sista pass - snabbhet på rullskidor. Ikväll väntar en lugn kväll med serier, för i morgon drar fartlägret igång. Stora delar av damlaget tillsammans med tjejer från både träningsgrupp 2 och 3 kommer vara på plats så det kommer bli en vecka med fokus på kvalitet. Och kanske en hel del mjölksyra... Hua. Precis sånt jag behöver träna på med andra ord!

So long,

Anna

 

0 kommentarer på “Mitt absoluta favoritpass!

Mot Aure & Toppidrettsveka

Äntligen är jag på väg mot Aure och årets upplaga av Toppidrettsveka! Sedan 2010 har jag haft en dröm och sug att komma tillbaka hit och få ett gäng utmanade tävlingar. I fjol var tanken att jag skulle hit men en öm fot satte stopp för det, men nu, 7 år senare är jag på väg igen. 

Fyra tävlingar i rullskidor står på programmet, sist jag var här var det både gatlöp, supersprint och mountainbike men denna gång är det bara rullskridskor och tur är väl det. I och för sig har jag ju sprungit en del i år, men att vara snabb på löpning är ju inget krav i sig för att gå fort på skidor. Medan att gå snabbt på rullskidor ändå är lite närmare att faktiskt kunna åka skidor fort också.

Vare sig knopp eller kropp är på något sätt toppad inför den här utmaningen, men det gäller ju alla. Dessa fyra lopp på tre dagar handlar om att få bra fartträning tillsammans/mot andra, helt enkelt tävlingsträning! 


I morgon eftermiddag drar det igång med en klassisk sprint, på fredag är det ett längre skejtlopp (25km) på förmiddagen och en skejtsprint på eftermiddagen i Trondheim. Och på lördag eftermiddag avslutas det med en klassisk jakt-eller masstart i Trondheim centrum. Riktigt skoj och riktigt utmanande! Att gå fort på rullskidor handlar om att maxa ut farten direkt, så det kommer bli riktigt jobbigt.

Snart är vi framme i Aure, en middag väntar innan det blir en joggtur i kväll. I morgon bitti ska vi kolla in banan inför fredagens lopp och sedan ska vi ladda inför sprinten. Med mig i bilen har jag Ebba A och bakom ratten sitter coach OMI. I en bil bakom kommer nyblivna VM-drottningen i rullskidor Linn Sömskar tillsammans med Flying-Falk Hanna och Calle H. Ett litet men starkt och peppat svenskt gäng med andra ord. Emil är kvar hemma och håller ställningarna (dvs tränar😄).
So long från Norge,

Anna 

0 kommentarer på “Mot Aure & Toppidrettsveka

Sognefjell. Oh my.

Mer än halva lägret här i Sognefjell har gått, fyra pass återstår och vi har fått njuta i sol, kämpat i vind och frusit i regn. Men varje dag har bjudit på väldigt fina skidförhållanden och jag, som är här i Sogne för första gången, fattar grejen helt. Fattar till 100% varför norskarna återkommer gång på gång, varför vallarna och våra leverantörer av skidor är här varje juni. Hit ska minsann jag återkomma, här trivs jag!


Så även om inte vädret varit hundra procent varje dag har jag ändå njutit. Njutit av varje minut av skidåkningen på perfekta skidspår. Och igår åkte vi ned till dalen och sprang utmed älven, körde ett rejält och bra styrkepass tillsammans innan vi åt pizza tillsammans (pizza är verkligen en favorit i det här laget!). 

I eftermiddag ska vi köra ett rullskidpass nedifrån fjorden upp mot Sogne, frågan är om vi kommer hela vägen upp eller stanna en bit längre ned. Det är nämligen 1400 höjdmeter där nedifrån.. 😬

Jag mår bra och har en kropp som funkar, ett huvud som vill ta varje tillfällen till att utmana och utvecklas, så det är så kul att vara här med gänget där alla vill detsamma. Det är verkligen triggande, precis som det ska!

Nu är det lite intervjuer innan mellanmålet och vi far ned mot fjorden och antar eftermiddagens utmaning i form av backen... 😊 Sen återstår bara tre (!) pass av det här lägret, tre tillfällen att njuta av riktigt skidåkning, för det lär dröja tills i oktober då vi ska till Val Senales. Fram till dess blir det nog skidtunnel-åkning.

Så jag ska njuta av vackra Sognefjell till max! 😍

So long,

Anna

En kommentar på “Sognefjell. Oh my.

Helgens nördtips – se och lär!

Höll nästan på att glömma helgens nördtips men så kom jag på det självklara tipset när jag under eftermiddagen, efter mitt eget pass och en powernap, slog på SVT Play och tittade på damernas 15 km's lopp i Falun tidigare idag - se och lär får bli dagens tips!

Bilderna är från lägret i Lavaze för två veckor sedan!

Nämligen just detta - tar er tid och titta på skidloppen i efterhand. Inte för att se prestationerna eller resultaten, utan för att inspireras. Motiveras. Studera deras teknik. Hur de löser uppgiften. Analysera. Och gå sedan ut och prova själv. Be någon filma dig. Titta på det stora hela och detaljerna, jobba med en sak i taget. Finn nycklarna som får dig att bli en bättre tekniker. Fokusera på dessa detaljer och jobba. Stenhårt. Periodvis. Och släpp det emellanåt. Och sen fokus igen. Tålamod. Och sen se och lär från de bästa igen!

Eller åk med en kompis. Studera hur kompisen hanterar tekniken, hur hen löser uppgiften. Hur hen sätter i stavar, skjuter i från. Nörddetaljer så som vinkel på armbåge osv.

För trots att jag hållit på med det här i så många år så finns det så mycket kvar att lära och utveckla. Detaljer att jobba med. Dessa helger när jag missat loppen själv, har jag suttit hemma och analyserat. Testat mig fram och jobbat stenhårt med detaljerna.

Jag brukar finna en role model som jag utgår ifrån. Jag tänker att jag är den personen och försöker lösa uppgiften (dvs tekniken) så som hen hade gjort. Vissa dagar är jag Marcus Hellner (växel 3 i skejt, speciellt för några år sedan och när jag var ungdom var jag Per Elofsson), andra dagar är jag Marit Björgen. Någon gång har jag tänkt att jag varit Anne Kyllönen när hon sträcker ut i sin finaste diagonalåkning. Ni hajar va? Så ut och visualisera och lek och prova er fram! Utmana och testa! Så gör jag i alla fall.

Det fick bli helgens nördtips! Nu ska jag ut på en återhämtningsjoggtur efter förmiddagens intervallpass. Testet om jag är redo för SM eller ej. Det gick helt ok, även om jag känner att det är en bit kvar till någon slags form. Men så länge det känns ok så är det bra. Nu ska jag bara ta diskussionen med coacherna så får vi se om det blir premiär med nummerlapp på för 2017 på onsdag - håll era tummar!

So long,

Anna

2 kommentarer på “Helgens nördtips – se och lär!

Helgens nördtips – variationens kraft!

Att träna varierat är lika viktigt, om inte viktigare, än att variera tempot på sina träningspass. Om man vill få en allsidig och stark kropp som klarar mer än det specifika man tränar och bli starkare i muskler som stöttar upp de muskler man vanligtvis använder vid sin vanliga träning.

Vi tränar vad vi brukar säga alternativt emellanåt, just för att bli starkare. Använda muskler vi vanligtvis inte använder oss. Ofta blir vi ju tvingade till att träna alternativt under perioder av skador av olika slag, och allt som oftast kommer man då tillbaka starkare än någonsin. Även i det man inte har tränat under perioden man tränat alternativt. 

Men även under perioder när man är hel, bör man variera sin träning för att undvika förslitningsskador som kommer av alltför ensidig träning. Och lär man sig att lyssna på kroppens signaler kan man mota skadan i dörr om man vid första känning bromsar och undviker det man får ont av ett antal pass och gör sådant som inte gör ont. Och mig veterligen finns det ingen som blivit sämre av att byta ut den vanliga träningen mot något annat under en period, utan det har bara gjort gott i form av en helt enkelt starkare kropp.

Alternativ träning kan ju vara det mesta, så länge hjärtat slår som vi brukar säga. Och dessutom blir ju träningen roligare om man varierar den! Vissa är rädd att alternativ träning ska göra att man blir sämre i ”sin gren”, men gör man allt med måtta ska det inte finnas någon risk att man försämrar sin förmåga i sin gren.

Till exempel cyklar skidskyttar en hel del, man har nämligen sett att man använder i stort sett samma benmuskulatur vid cykling som vid skejtåkning. Roddare åker skidor/stakar. Skidåkare paddlar. Alpinister kör downhill/mountainbike. Själv började jag simma en hel del i våras och märkte ganska omgående vad mycket starkare jag blev i stakningen, stabilare i hela överkroppen och alla deltekniker i både klassiskt och skejt blev bättre av att jag blev starkare och stabilare.

Vad kan man då alternera sin träning med? Möjligheterna är oändliga, det är bara fantasin som sätter gränser, men här kommer några tips.

Stavgång
Leta upp kuperad terräng och gå med raskt tempo, distinkt steg med spänst i och använd armarna. Ha en spetsig armbågsvinkel och tryck i från med stavarna. Man kan också springa, glöm bara inte bort stavarna! Funkar lika bra som intervall som distans.

Cykel, terräng
Bra för balans och bål och flås, utmana och känn hur hela kroppen få jobba!

Cykel, väg
Ger starka ben. Och ett bra sätt att få bra träningsmängd utan att det sliter alltför mycket (om man håller rätt tempo!!). En rolig intervallform också då man får riktig fartkänsla på platten och rejält med syra i backarna.

Simning
Bra för hjärtat då kroppen är horisontal och dessutom omfamnad av vatten. Dessutom riktigt bra träning för hela kroppen då man jobbar konstant. Får man dessutom till crawl och fjäril kan man börja köra intervaller och överkroppen får sig en rejäl dos! Fungerar både som distans och tempoträning.

Rodd
Bästa tänkbara överkroppsträningen! Oslagbar. Det enda svåra för mig är att jag är så pass dålig att jag inte driver särskilt bra puls, utan det blir ofta mer slitsamt muskulärt än för hjärtat. Dock har vi införskaffat en lättare kajak som ska göra att jag driver mer puls än blir sliten i musklerna. Här har i alla fall jag utvecklingspotential.

Orientering
Det sägs att orienterarna är, utan konkurrens, de absolut bålstarkaste konditionsidrottare. Det ni! Tåls att tänka på när man försöker kämpa sig fram i skogen med kartan i högsta hugg! En rolig tävlingsform, i alla fall om nivån är rätt..

Alpint
För fartkänsla, benstyrka och stabilitet! Varför inte liksom? Sätt på dig pulsklockan ska du se att du driver en del puls genom svängarna, jag lovar!

Snöskolöpning/vandring
Har jag själv inte provat, men det måste nog vara bland det jobbigaste som finns. Eller? Att dessutom inte få njuta av farten ned när man väl tagit sig upp på en topp gör att jag tvekar inför denna träningsform men jag måste nog ge det en chans.

Randonee/Ski Nordic
Topptursskidåkning måste vara vårens bästa aktivitet. Börja när solen precis gått upp, ta sikte på närmaste topp, ta sig i skön (eller jobbig) lunk upp på toppen, ta en fika, dra på hudarna, och sedan svischa utför!

Boxning/brottning
Hen-mot-hen träning är aldrig fel och något som man med lätthet driver puls med. Annorlunda träning som både bygger styrka, snabbhet och uthållighet och koordination/balans. Något de flesta skulle behöva mer av!

Gruppträning
All form av olika gruppträningar är träning som lätt blir av. Du har en tid som du ska köra, du har människor runt dig och du har en instruktör. Bättre och lättare kan ju knappast träningen bli. Sen kan man ifrågasätta om all gruppträning är bra träning, det finns nog både och. Och där måste man vara den största kritikern själv.

Lagsporter
Fotboll. Hockey. Innebandy. Basket. Lagsporter triggar och utmanar och man pushar sig extra. Dock är skaderisken relativt stor om man inte tidigare gjort detta på regelbunden basis, eller haft ett längre uppehåll. Skadehistoriken i olika korpen-ligor är inget att skryta om och något man bör ha i åtanke när man är med. Dock tycker jag inte det ska stoppa en från att vara med, men man kanske sa se till att vara ordentligt uppvärmd, se till att knän och fotleder är starka nog.

Testcykel/crosstrainer/roddmaskin/skierg
Alla olika maskiner på gym har sina syften, men om jag får välja så går utomhusträning framför all annan träning. Men där är självklart tycket helt olika. Roddmaskin och skierg är maskiner mer för överkropp, crosstrainer för helkropp (om man gör rätt) och testcykel/löpband så klart mest för ben. Man väljer själv om man gör det i form av intervall eller distans. Jag skulle välja intervaller så slipper man trängas mer än behövligt med människor inne på gymmet, men det är jag det..

Styrketräning
Ett brett segment som innehåller allt från cirkelträning till extrem styrka i form av tunga vikter med flera minuters vila mellan setten (omgångarna). Jag anser att man behöver lite av varje, oavsett om man är elitidrottare eller någon som bara vill ha en stark, frisk och hel kropp. Fria vikter är inte farliga. Gym gör dig inte per definition tyngre även om muskler väger mer än fett. Träna det du behöver bli starkare på. Jag gissar att en grov biceps inte gör dig särskilt mycket snabbare i skidspåret, medan självförtroendet kanske får en putt. Du väljer själv varför du tränar och vilka muskler du väljer att träna, men generellt kan man säga att allt som utgår från centrum av kroppen där du får utmana både balans och styrka är otroligt bra och viktig styrka/träning oavsett vad du ska göra.

Crosstraining/Obsticle traning
Allsidig träning som utmanar dig på alla sätt. Skall dock sätta upp ett varningens finger för att övningarna sällan genomförs med god teknik (=ökad skaderisk) men är man bara medveten om det är detta en otroligt rolig och utmanade form av träning som ger garanterad träningsvärk, valkar i händerna och rejäl puls. Jag älskar denna form av träning och skulle kunna leka i timmar i en park med hinder, nät, balansövningar, armgångar m.m. Jag drömmer om att någon gång i framtiden ha en egen bana hemma a la Venice Beach i LA.. 

Hugga ved/skotta snö/jord/stapla ved/springa i trappor
Såna där härliga gårdssysslor är aldrig fel. Sätt på pulsklockan så ska du få se. Ibland behöver det inte vara svårare än så. Faktiskt.

”All träning är bra träning, så länge den blir gjord.”

Fyll gärna på med tips på alternativ träning som både gör träningen roligare, mer utmanande och utvecklande!

So long,
Anna

18 kommentarer på “Helgens nördtips – variationens kraft!