Close

tävling

Första VC-helgen klar!

De blöta kläderna ligger i en påse i väskan, pjäxorna fick inte plats och stavarna får åka lastbil. I ryggsäcken finns 4 smörgåsar och en flaska vatten och en fullladdad mobil fullproppad med musik. Så jag ska nog fixa de kommande åtta timmarna i bil hem till Östersund.

Idag åker jag hem med ett litet leende ryckande i mungipan. Idag fick jag ut lite mer ur min kropp, jag hade grymma skidor och jävlarannamat var bra. Och jag blev rejält trött! En bit från bra form är jag dock än, men det var ett steg i rätt riktning idag! Med några fler dagar med lättare träning inför nästa helg, och lite fler tävlingar så klart, så borde formen jag känt av i höst så småningom krypa fram. Förhoppningsvis till stora Touren, men det vore ju inte fel om det hände någon helg innan! :-) Det där att tåla mjölksyra är alltid ett mysterium när säsongen startar, men ju mer tävlingar jag kör, desto mer "van" blir jag och på så sätt hanterar jag det bättre och bättre.

Idag kämpade hela laget. Men ibland så vill det sig inte. Norskorna var grymma idag. Eller nej, grymma räcker inte. De var fantastiska! Shit hur de körde! All cred till dem, ojoj. Men jag hoppas och tror, ja, nästan vet, att mycket kan hände från den första VC-helgen och till den andra. För att inte prata om hur mycket som kan hända fram tills Touren startar. Med fler dagar på snö, fler dagar med riktigt hårda och tuffa tävlingar, på tuffa banor, då tror jag vi kommer att vakna till liv. Säsongen har varit speciell så här långt. Men det är inget jag skyller på, för vem vet hur det hade varit om det hade varit perfekta förhållanden den senaste månaden? Då kanske jag hade blivit så ivrig att åka skidor att jag hade varit ännu mer bränd i benen.. Det är bara en ovan situation, som man gör bäst i att bara acceptera. Gilla läget. Ändå, fast jag gillar läget, så kan jag inte låta bli att längta efter den underbara vintern.. Eller vad säger ni? :-)

Benen är trötta. Huvudet tungt. Armarna lyssnar inte riktigt på huvudets signaler. Det pirrar i fötterna. Ögonlocken hotar att falla igen. Alltså mår jag alldeles, alldeles perfekt! Precis som man ska efter tävling. När man gjort nått bra. Tagit ut sig. Utmanat kroppen. Än härligare är känslan när man är så där supernöjd med sin insats också, men det kommer nog snabbare än vad jag kan ana tror jag. Jäklar vad skönt det är att tävlingssäsongen är igång!

Nu lär jag snart rusa, bilen ska packas!

Men bjuder på lite bilder innan!

Marthe K spurtar

CK ger järnet

Mediazon som måste passeras innan man får lämna målområdet

Nöjda norskor!

Filmaren i målet

Finska lager var nog nöjda!

Therese intervjuas efter mål

En glad tredje-sträckan-Maria

Kämpar-Ida

Charlotte gjorde det verkligen kanon idag!

Charlottes pjäxor som jag så fint packade i hennes väska! ;-)

Charlotte intervjuas av SVT

Prispallen i damklassen

Glada norskor, igen, får avsluta!

Må gott hörrni och återigen TACK för allt PEPP!

Anna

18 kommentarer på “Första VC-helgen klar!

Ge mig snabba ben!

Oj vilken speciell dag det blev! Gläds väldigt med min room-mate CK som ännu en gång bevisar hur grym hon är på 10 F. Vilket facit hon har. Det är coolt. Mer än coolt, det är grymt! Wow! Och sen har vi form-mörkaren Johan Olsson som utklassar resten av grabbarna. Helt otroligt! För att inte snacka om Calle H, ojoj! Grattis hörrni!

I morse var jag lugn och taggad. Med fjärilar i magen, fokus här och nu. Taggad till tusen att göra mitt lopp. Ge allt jag har och bara ösa. Planen var klar. Och jag visste att jag skulle ha bra skidor, det kände jag redan igår när jag fick testa mina nya skidor. Vilken skillnad!

Jag sov gott hela natten. Kände mig rätt pigg på morgonjoggen. Var redo att få äran att dra på mig den vita dräkten och bara köra på. Bra tekniskt, men med aggressivitet. Att ha med mig farten i kurvor, in i backar. Ja, över allt. Kändes rätt bra i uppvärmningen, även om jag tyckte benen inte riktigt var med i matchen. Jag blev fort stum, men tyckte trycket och insatsen var rätt bra. Tänkte dock att det blir nog bättre när väl starten går. När jag taggar till det där lilla extra som man gör när det väl är tävling.

Starten gick, jag gav allt. Tryckte till, hoppade till i det sista trycket. Jobbade över krönet. Kröp ihop. Upp och jobba. Tryck, tryck. Får med mig farten. Ger allt. Men vid första tidtagningen är jag OFANTLIGT långt efter. Men försöker att inte fokusera på det. Ger allt. Försöker fokusera på rätt saker. Skidorna går bra. Kurvorna går bra. Tekniken fungerar ok. Fokus på rätt saker. Märker att Steira kommer upp bakom, men hon går inte om. Tänker att det kanske går ok fort ändå, men ändå har ju hon åkt ett varv längre än jag.. Hon går om efter ett tag. Jag hänger lätt på, går till och med om. När hon går mot mål och jag sticker ut på sista varvet försöker jag trycka järnet. Försöker bli av med norskan som har hängt mig sedan jag kom ikapp henne. Men det svarar inte som jag vill. Koppling mellan tanke och ben är inte som jag vill. Benen är sega, det händer liksom inget när jag trycker. Biter ihop och försöker ge allt. Försöker och försöker.

Korsar mållinjen. Tar mina grejer och byter om. Fokus var på rätt ställe. Motivationen fann där. Jävlar anamma fanns där. Men det där trycket i benen som krävs för att jag ska vara nöjd. Som krävs för att jag ska kunna åka som jag vill och prestera som jag vill. Det fanns inte där. Stumma ben var dagens ord.

Men i morgon hoppas jag på snabbare ben! I morgon är en ny dag. En ny tävling. En favorittävling. Stafett. Där man åker för hela laget, för Sverige. Inte för min egen skull. Jag tar med mig motivationen från i dag. Kryddar till den lite till. Om det går vill säga! ;-) Men i morgon ska jag verkligen försöka bita i. Hitta mina snabba ben som försvann nånstans nere i alperna för några veckor sedan.

Och för er som undrar, så ja, jag hade grymma skidor idag! Vilken dröm det var att åka på ett par skidor som håller hela vägen. Som jag kan åka avslappnat på. Som glider snabbt. Som hjälper mig i min åkning. Nu är friden återställd! :-)

Tack för alla lyckönskningar, det värmer verkligen! Och återigen grattis till bästa CK!

Nu ska jag vila lite innan det är dags för en joggingtur innan middagen och åkarmötet inför morgondagen.. I morrn då JÄKLAR! :-D

Och hörrni, jag är inte less. Jag är bara jäkligt taggad för resten av säsongen, för nu måste det ju bara kunna gå bättre, eller hur?

Må gott!

Anna

16 kommentarer på “Ge mig snabba ben!

Dan före..

Igår eftermiddag kom vi hit till Lillehammer, ca 4-5 mil från Sjusjoen där världscup premiären ska gå i helgen. Resan gick smidigt, trots 30 mil på Norges inte alltför snabba vägar. Tror vi snittade på 60 km/h, max. Men fram kom vi, tryggt och säkert!

Checkade in på hotellet, drog på oss löpardojjorna och sprang en runda i den gamla OS-staden från 1994. Ida I som var här som 9-åring guidade mig och Charlotte, och vi passade på att gå upp i tornet där facklan som tändes av Kronprins Haakon (allt enligt Ida så jag hoppas det är rätt!:-)) var. Mäktig känsla!

Idag var vi för första gången upp till Sjusjoen, och när vi kommer dit så inser jag att jag har tävlat där förr! Nämligen i början av 2007 var jag där och åkte Scandinavisk Cup, jag minns att jag var överlycklig för jag var så nöjd med mina prestationer i de längre loppen, tror jag blev 4a på 10km klassisk masstart, just bakom Maria Rydqvist och 5a på 5km F med individuell start. Så jag har verkligen positiva minnen därifrån!

Banan är en del av den jag åkte 2007, en bana med mycket upp och ned, men längre backar än vad det var förra helgen. Så den kan nog bli utslagsgivnade när vi går ut på vårt tredje och sista varv. Det är fullfart från första stavtag som gäller. Fokus över krön. Få med sig farten in i backarna och ut ur kurvorna. Jobba på platten. Vara alert och på. Åka kraftfullt. Ge allt med andra ord! Jag hoppas jag är redo att göra det i morgon! Jäklar vad jag har längtat efter det här!!

Jag åkte mitt första varv idag med Kristin Störmer Steira, och när vi kom upp på högsta punkten fick jag lov att stanna till och bara njuta av utsikten. Skog som böljer sig fram så långt ögat når. En himmel som skiftar i alla dess färger. Kullar. Frostiga myrar. Träd, vit av frosten. Så vackert! Och på slingan av snö åkte lyckliga skidåkare från hela världen. Alla lika brinnandes för den här sporten som jag. Alla med drömmar och mål om att en gång få vara bäst i världen. Men med den största drivkraften gemensamt, kärleken till sporten!

För det är något jag märkt när jag pratar med skidåkare ute på världscupcirkusen. Alla älskar sporten. Alla älskar att åka skidor. Varför tror ni vi blir så gamla innan vi slutar? Jo, för att vi älskar det här! Inte ens när jag åkte i Sverige kan jag uppleva samma kärlek till sporten. Och det är häftigt! Trots att många av oss har skidåkningen som vårt levebröd. Vi driver företag inom det. Några av oss tjänar till och med pengar på det. Men det är inte det som är drivkraften, utan det är kärleken till sporten. Jag kommer aldrig, aldrig att sluta åka skidor.

Nu ska jag springa på presskonferens. Sen ska jag ta en löptur med mina underbara vänner från USA, Kikkan och Liz! Som jag har saknat dem, det var ju nästan ett halvår sedan de var hos mig i 2 veckor (läs om det här), så det känns som om vi har en del att prata om innan jag går in i bubblan inför morgondagen!

Pirret i magen börjar komma... Bara så ni vet! :-)

Må gott hörrni, och håll era tummar!

Anna

24 kommentarer på “Dan före..

Premiär – check!

Så var tävlingspremiären avklarad. Så skönt det är att ha det avklarat, osäkerheten innan om formen, om hur jag ska lägga upp dagen, hur det ska kännas, hur jag ska tänkas, ja allt. Allt det är nu avklarat för första gången i år. Premiärnerverna hoppas jag nu är undanstoppade för i år! :-)

Dagen såg lite annorlunda ut än andra tävlingsdagar, då vi inte fick värma upp på skidor på banan som vi brukar. Eftersom vi var 101 damer med. Med 60 sek startmellanrum och banan stängde 5 minuter innan första start, och jag hade startnummer 100, så kände jag att det var för lång tid till min start för att det skulle vara värt något att åka på banan. Banan åkte jag ett varm tidigt i morse, redan klockan åtta, sedan gick jag och sov en sväng igen innan jag åt dagens andra frukost och började ladda. Tog min löpardojor och sprang ut. Så istället för att åka skidor som jag brukar värmde jag upp med joggingskorna på fötterna och stavarna i handen. Sprättande löpstil uppför grusvägarna, alltför att få igång systemet. Hämtade skidorna. Hoppade och sprang lite i pjäxorna. Satte på mig stavar och skidor och startade.

Tekniken kändes bra, ingen stress, jag plöjde på i min fart. Men började misstänka att min fart kanske var lite för bekväm när ingen vågade ge mig en tid, alla bara ropade "kämpa på", "häng i".. Mina farhågor besannades när jag passerade varvningen och jag får höra att jag redan efter ett varv har tappat det jag borde realistiskt kunna tappa på hela loppet. Men istället för att bli less och ge upp, taggade jag till. Inser att jag nog åker för "bekvämt". Tar i mer i varje stavtag. Fokuserar på tekniken. "Upp på höft, tryck till, stressa inte, men tryck rejält". Och efter ett tag känner jag att jag börjar få upp farten. In i varvningen efter hälften (5 km) får jag höra att jag inte tappar lika mycket längre. Taggar till än mer av de positiva rapporteringarna och sedan kör jag bara. Tider och pepp får jag ut med hela banan. Och jag hittar klippet och aggrisiviteten i åkningen, trots att jag börjar bli trött mot slutet. Men jag håller ihop det och kommer i mål, nöjd med min insats den sista hälften av banan. Nöjd över att kunna vända en negativ trend.

Så jag är nöjd! Känner att jag börjar finna farten. Farten som krävs för att åka fort. Nästa helg hoppas jag att jag hittar den från första metern, och inte efter dryga 3000 meter, det är lite sent..

Men så skoj att vara igång!! Shit vad jag längtar till nästa helg. Att få dra på mig den vita dräkten. Kolla in spåret. Memorera banan. Tagga till rejält.

Fram till dess ska jag njuta av att vara i Bruks, träna på så där lagom. Läsa min magasin och mina böcker. Surfa runt på cyperspacen och kanske ta tag i att svara på lite frågor jag inte hinner idag? Vi får se.. Jag hoppas också att kära svärfar Karl-Ivar mailar mig lite bilder från helgen, så ska jag lägga ut dem.

Jag vill också passa på att tacka världens bästa skidklubb IFK MORA för all hjälp i helgen. Vallarna som gör ett fantastiskt jobb, testpiloterna som testar och testar för att vi ska få de bästa skidorna (där även Emil hjälpte till), Ann-Louise och Calle som håller koll på allt och alla, och alla grymma klubbkompisar som gör att man alltid har ett leende på läpparna när man får vara med er! TACK!

Tack också till mamma och pappa och svärföräldrarna Carina och Karl-Ivar som har servat hela helgen!

Nu ska jag bara vara en stund..

Må gott hörrni!

Anna

Psst.. Och tack för all pepp från er, så jäkla skoj och vad GLAD jag blir!! Bilden är från ifjol, hittade ingen bild från idag!

12 kommentarer på “Premiär – check!