Close

seiser alm

Njuter.

Står på vår balkong, bredvid mig ligger korsord, skrivbok och en deckare. Vattenflaskan står inom räckhåll och i lurarna spelar jag pappas favoriter. Gubbarna som Emil brukar säga. Van Morrison. Gary Moore. Sting. Phil Collins. Musik som får mig att landa i stunden och bara vara. Vaknade precis från mig dagliga powernap. Den som gör att jag orkar få lika bra kvalitet på träningen på eftermiddagen som förmiddagen.

Seiser Alm visar sig från sin absolut finaste sida. Inte ett moln så långt ögat når. Knallhårda spår och nattkallt. Nära 30km uppkörda spår. Så jag har absolut ingenting att klaga på. Jag njuter i fulla drag, hela tiden!

Idag körde jag ett sista fartpass här på höjden innan vi far mot Otepää på fredag morgon. Kroppen var fräsch men det spritter inte i benen. Inte än. Och inte här på höjden. Men det kommer. Så jag fortsätter njuta, ladda med solenergi och pappas musik och ett och annat korsord och några sidor i den där deckaren emellanåt. Skriver några rader i min anteckningsbok. Tar en cappuccino innan eftermiddagspasset och njuter än mer när träningskläderna är på och jag får ut i spåret!

So long,

Anna 

5 kommentarer på “Njuter.

Tillbaka i Seiser Alm.

Fjärde dagen här i Seiser Alm. Här där jag varit före alla mästerskap sedan 2009 (bortsett från Vancouver OS då vi var i Kanada). Det sägs att solen lyser över 300 dagar per år här och att snömängden bland den bästa. Jag har dock varit med om tio dagar utan en uns sol, knapp snömängd (som denna gång även om vi har haft sån tur då det kom en dump med snö dagarna innan vi kom så de gör ett mastodont jobb med att öppna alla spår) och snövallar som når över mitt huvud. Och flera dagar i sträck där man inte ser något annat än en klarblå himmel och en gassande sol!

Två roomisar som är nöjda efter ett bra pass! :-) Trots det total gråa (vita) vädret...

Seiser Alm i sitt bästa! 

Denna gång har vi haft lite av varje. Sol och moln och snö, men oavsett väder så åker jag och njuter av varje stavtag här. Det är något med miljön som gör att jag blir lycklig. Kanske är det förväntan som ligger i luften, kanske är det maten (italiensk mat, wooohooo liksom!!) eller så är det bara den allmänna atmosfären. Oavsett så trivs jag som fisken i vattnet!

Just nu ligger jag och min roomie Ida och tittar på damernas kombination och snart är det dags för damernas sprint från Hochfilsen. Vi körde båda intervaller i morse, första intervallpasset på höjd kan ju vara lite hur som helst och man flåsar mer än vad pulsen visar, men vi fick båda till ett skönt pass så nu är vi så där lagom mosiga. Trötta men lite för adrenalin-stinna för att somna, så att slötitta på alla olika sportevent på tyska Eurosport är en perfekt mellanpassen-aktivitet. Vid tre är det dags för mellanmål och sen ett lättare återhämtningspass i EM. 

Utanför fönstret är det HELT vitt. Molnen är låga och det flyger snö i luften, men det är ok för hittills har vädret varit bättre än utlovat. Så vi ligger nog kvar i sängen här i godan ro och vilar upp våra kroppar inför em-passet. Just den här tiden på dagen är den bästa, man har inga måsten förutom att vila upp kroppen och cappuccino är inom räckhåll (mellanmålet) och EM-passet är ju oftast lite lättare efter en tuffare morgon. Jag lyssnar på musik och bara är. Laddar upp. Det gillar jag.

Ha en skön fredag så hörs vi snart igen och vill ni lyssna på mer av oss så kommer ett nytt avsnitt av podden ut idag (uppdatering - poden verkar komma först måndag om ni letar efter dagens avsnitt...). Ni hittar den på ITunes eller Podcaster under Anna&Emil Podcast där vi pratar formtopp, VM-uttagningar, varför Emil är i Vålådalen och inte här och så klart massa annat!

So long,

Anna 

2 kommentarer på “Tillbaka i Seiser Alm.

Äventyret kan börja!

Planet lämnade precis marken i Sverige och lyfter nosen mot München. Där väntar hyrbilar och senare ikväll kommer vi fram till ett av mina favoritställen, italienska Seiser Alm. Ända sedan mitt första mästerskap 2009 (Liberec) har jag varit där och laddat. Fyllt på med solenergi, italiensk mat och lagom mycket träning. Inte för lite men absolut inte för mycket. Som vanligt en balansgång på en knivsegg.


Fjärilarna i magen bubblar upp emellanåt och jag inser att ja, jag är faktiskt pirrigt nervös. Jag var stingslig i morse. Högg som en kobra på Emil. Tyckte han sa helt fel saker, att han inte lyssnade på mig, inte brydde sig om mig. Ja, ungefär som en trotsig tre-åring som egentligen vill krypa upp i knät och bara bli ompysslad men istället beter sig precis tvärtemot. Exakt så.

Emil är kvar hemma. Eller hemma är väl en sanning med modifikation. Han är i Sverige. Drar till vårt eget lilla paradis och kör sitt race. Precis som han brukar inför mästerskap. Och så ska det vara. Vi ska göra det vi tror på. Även om jag villigt ska erkänna att jag redan nu saknar honom och kommer sakna honom varje dag i Seiser Alm, att inte få dela upplevelsen med honom utan istället få ringa hem och berätta. Men vi är vana. Och är ju faktiskt rätt bortskämda med att alltsom oftast faktiskt ha varandra vid vår sida. Delar ju en vardag alltid och får ju mycket mer tid med varandra än de flesta. Det är en lyx som vi är väl medvetna om! Ändå vill ju alltid mycket ha mer, eller vad är det man brukar säga?

Jag ser löjligt mycket fram emot de här dagarna i Seiser. Precis som i övriga Italien lyser snön med sin frånvaro så det blir till att snurra på en konstsnö-slinga och det var snack om att det eventuellt skulle vara bättre att vara i den svenska fjällvärlden där snön finns. Men för mig handlar det om så mycket mer än var snön är. Det atmosfären. Stämningen. Solen. Saker man inte helt kan sätta ord på men som betyder så mycket för mig. Lite är det faktiskt att inte vara i Sverige. Hur konstigt det än kan låta. Det jag menar är att man blir lite mer bortkopplad från omvärlden i en alpby med svajigt (nästintill obefintligt) nät och jag har så mycket lättare att gå in i min bubbla. Den bubblan jag nu går in i och kommer vara kvar i så länge det krävs!

Återigen tack för alla peppande ord angående VM-uttagningen och SM, vi blir så innerligt glada! Fortsätt peppa oss! 😍

So long,

Anna 

7 kommentarer på “Äventyret kan börja!

Att göra det man tror på!

Inför alla mästerskap utom Vancouver 2010, har jag varit i Seiser Alm. Börjar kunna spåren här och det gör att jag känner mig hemma, och lite tryggare. Och då också lite lugnare. När man har varit med ett tag, så lär man sig sakteliga vad det är jag behöver för att komma i fysisk och mental form. Helt enkelt vad jag mår bra av!

När man är yngre saknar man ju dessa erfarenhet och man hänger gärna med de äldre som har varit med ett tag, så gjorde ju även jag. Det är så det fungerar. Alla ska vi ju gå på våra nitar och lära oss hur just vi fungerar. Det svåra med att vara på höjd är just det att våga göra det man själv tror på. För alla vi påverkas så olika. Vissa påveras inte alls av den lite högre höjden (över 1900 möh) medan andra har det superkämpigt. Varje steg kan kännas motigt och får aldrig känslan av att det går lätt här uppe. Jag har varit med om både och. Och det säger ju också en hel del! För kroppen är aldrig den samma år till år. Allt du har gjort innan och inför påverkar också. Så även om du vet i stora drag hur din kropp påverkas, så kanske du är mer eller mindre sliten när du kommer upp, mer eller mindre i form, och det påverkar också hur du klarar av och hur du ska träna.

Sakta men säkert börjar jag inse vad det är jag mår bra av. Och jag vet inte om det är tackvare "åldern" eller vad det är, men nu vågar jag också följa min plan fullt ut. Jag blir inte längre lika stressad om de andra gör något jag inte göra, eller om jag gör något de andra inte gör. Jag gör helt enkelt det jag tror på! Och det ger ett väldigt lugn i kroppen. Och då mår man ju bra!

Just idag har jag vilodag. Märkte vid frukosten att ingen annan hade det, men det är ändå en rätt avslappnad känsla här, så jag fick ändå sällskap hela frukosten där jag njöt av lax och lufttorkad skinka och en soya latte. Lyxfrulle med andra ord! Vissa kör fart idag, andra lufsar runt på skidorna. Några kör fart i morgon, däribland jag, medan andra vilar. Alla har vi vår egen plan här, och inte som under sommaren när man är på läger där alla i princip följer samma plan om man inte har några skavanker. Just för att alla behöver olika. 

Jag valde nog i alla fall rätt dag för vila. Snön har fallit sidledes hela dagen och blåsten har kommit i byar. Jag har trivts rätt bra på mitt rum. Kikat på semesterresor till våren.. Ska snart ta min bok och krypa upp i sängen, men först lite mellanmål med de andra nere i den kombinerade baren/cafeterian på hotellet.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Hotellets solterrass. 

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag har lufsat fram på skidorna här nere. Njutit av varenda steg. Fokuserat på de bitar i tekniken där jag behöver jobba och däremellan bara försök insupa den härliga miljön och få energi av den, för det är ju det man (i alla fall jag) får av den här miljön. Första dagen vilade jag på förmiddagen, eller jag tog en promenad istället för att åka skidor, och då passade jag på att ta med mig den "riktiga" kameran för att bjuda er på lite bilder. Och trots att vädret ser helt magiskt ut på bilderna, var det dis den dagen, så ni kan ju tänka er när det är bara en endast stor sol på himlen. Då vet man ju knappt var man ska ta vägen och att gå in mellan passen känns mer som ett straff än en belöning.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Där pinnarna är, är det översta skidspåret. Här åker man på över 2000 meters höjd. Helt fantastiskt.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Som om nån skulle få för sig att åka fortare?! Alltså förutom på skidor då...:-)

Ofta när vi är iväg har vi någon eller alla av våra vallare med oss. Jag vallar sällan mer än att bättre på fästet emellan passen. Bortskämd är förnamnet. Men här nere står vi för fiolerna själva. Och jag har ingen annan än mig själv att skylla när jag kommer med bakåt än framåt i backarna.. Men lyxigare än så här blir inte vår vallning då vi bara har en profil och sällan orkar någon vänta tills nästa är klar. Bortskämda skidåkare får valla själv helt enkelt! :-)

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Längst in och längst ned i garaget har de ställt upp ett bord där vi håller till. Eller håller till och håller till. Jag var där i tisdags och sicklade av skidorna, sedan dess har jag bara dragit på något lager till uppe på den gamla vallan. Mer proffsigt än så blir det väldigt sällan när vi tränar. Helt enkelt lite bättre om det går tungt när man tränar, så får man slita lite mer, så blir lyckan dubbel när man får på sig tävlingsskidor som både går snabbare och lättare. Gäller att vara smart ibland! ;-)

Nu är det mellanmål här nere. Jag går in i min lilla bubbla på mitt rum och läser inredningsmagasin och böcker. Rena rama semestern med andra ord! Jag gör helt enkelt det jag tror på.

So long,

Anna

6 kommentarer på “Att göra det man tror på!

Seiser Alm – alper å sol!

Sent igår kväll kom vi fram till Seiser Alm och hotell Urtahler. Det där fina hotellet som vi bodde på i fjol innan OS också. Så glad att vi får bo här igen! Vaknade av att solen lyste in genom balkongdörren och tittade ut och såg bara alptoppar runtomkring oss. I sån här miljö kan man ju inte annat än trivas.

Jag tog det lugnt på förmiddagen eftersom vi kom fram så sent igår kväll. Packade upp väskan och gjorde mig hemmastadd i rummet jag delar med Ida. Sen tog jag med mig kameran och tog en promenad. Sög i mig av solen och tittade med fascination på alla människor som åker åk efter åk i pisterna. Undrar för mig själv om de vet vad de går miste om? Fast antagligen tycker inte de alls som jag. Att man missar den där frihetskänslan när man bara är i pisterna, och inte tar sig för egen maskin ut i naturen, bort från alla andra människor. Jag ledsnar fort om jag åker alpint i pisterna. Att stå i kö och vänta är inte riktigt min grej, dessutom skyr jag höga höjder rejält så att åka lift är inte min melodi. Om jag däremot får sätta på stighudar på grejerna och ta en topp, för att sedan svischa ner på alpingrejerna, då kan vi börja snacka. Sånt fullkomligt älskar jag! Man får den där underbara känslan av ren och skär skräckblandad förtjusning. Jag är ju inte så pass bra på alpint att jag sätter varje skär eller sväng, framför allt inte i det luriga före som brukar vara på våren då jag går randonee (eller skidalpinism som det nog heter på svenska), utan varje sväng som jag klarar ger mig en total känsla av LYCKA och "shit, jag fixade det!". Det spär ju verkligen på den där skräckblandade förtjusningen.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Fast återigen, det var ju inte det jag skulle skriva om. Utan jag skulle bara berätta att vi kommit fram till Seiser Alm. Vi mår bra. Njuter av mat och solen som tittar fram emellanåt. Ibland drar det inte lite snö som yr, som det gjorde när jag stack ut och skidade just efter lunch. Det fanns en (!) spricka i molntäcket och där lyckades solen kika fram lite.. Men trots snön så bara njöt jag. Var nästintill själv på spåret. Gissar att de flesta nog satt och åt lunch då, så jag njöt. Gled fram där i spåret och lät tankarna vandra fritt. Kände att solen värmde då den kikade fram. Och ja, nu efteråt, känns det att solen "kikade fram emellanåt". Solen är bra stark här nere alltså!

Längtar redan ner till middagen. Alltid lika spännande att se vad de bjuder på denna gång. Måste dock hitta på något att fördriva tiden med fram till dess, antingen ska jag hugga in i några av de fem böckerna jag har med mig eller så får det bli korsord. Någon surf på bloggar lär det inte bli med denna uppkoppling i alla fall..

So long, må så gott!

Anna

Ps. Har fler bilder, men internet verkar inte vilja att jag ska ladda upp dem.. :-)

3 kommentarer på “Seiser Alm – alper å sol!

Seiser Alm – vilket paradis!

Igår kväll, just till middagen, kom vi fram till Seiser Alm jag, Johan och Anders. Hanna Erikson blev kvar i Stockholm (!) då flyget var för tungt lastat och landade samtidigt som vi kom fram till hotellet.. Vi hade med andra ord tur som checkade in i Östersund och inte i Stockholm..

Seiser Alm kanske inte visade sig från sin absolut finaste sida idag, men det gör som inget, för det är helt underbar ändå. Och än bättre än tidigare år, då vi i år har lyxen att bo på Hotel Urthaler. Ett femstjärnigt lyxhotell som har A.L.L.T. Som vi njuter. Vilka måltider. Men tro inte att vi är vana vid detta. Allt det här blev av en slump då hotellet Rikard (Grip, förbundskapten) hade bokat drabbades av en vattenskada under hösten och fick lov att hålla stängt hela säsongen. Och då fanns det bara rum kvar här, på Urthaler.

Under Bråtens tid, bodde det svenska laget jämt här, men eftersom jag aldrig var med under hans tid har jag ju bara hört alla historier om det här hotellet. Och ni vet ju hur det brukar vara, saker och ting blir finare och bättre med åren och ju fler gånger det berättas, men denna gång, kunde inte ens deras historier överträffa verkligheten. Det är sober elegans här på hotellet. Inte rysk fluff fluff, om ni fattar vad jag menar, utan stilrent. Enkelt, fast lyxigt. Trägolv och väggar där puts och trä blandas. Badrummen är en dröm för en sån som mig (som just nu planerar badrum i drömhuset..) och sängarna, ojoj. För att inte tala om vyn.

Så ja, jag har det så bra så jag knappt kan säga det. Och jag säger det inte för att skryta, för skulle ni vara här med oss, skulle ni förstå. Det bara är så här bra helt enkelt.

Snart är det dags för middag, du får välja hur många eller hur få rätter du vill. Grabbarna kör kostym och vi tjejer försöker svara upp med något i samma stil. Har nog aldrig sett grabbarna stiligare. Tyvärr har inte vi någon kostym, men likväl en pennkjol! :-) Sallad brukar inleda middagen. Igår fick jag ankpaté på brunschetta och sedan en riktigt mör köttbit. Idag är jag sugen på någon slags pasta. Får se vad vi har att välja från på menyn.

Och apropå kläder, kika in på Zmillas där det just nu kommit i alla vårens färger av de här t-shirtarna. Ni som såg Patrik Möter, jag hade en sådan tischa där. Så där lagom snygg, men framför allt skön. Något annat än OS-kläderna har dock inte packats ner i väskorna nu, oavsett hur mycket jag ville, för från och med nu är det enbart OS-kollektionen från H&M som gäller.

Update!
Har försökt ladda upp bilder härifrån i 6 (!) H nu men det går inte, internet är för kasst. Kanske det fungerar en annan dag. Tills dess, må så fort!

Anna

3 kommentarer på “Seiser Alm – vilket paradis!