Close

nördtips

Helgens nördtips – vinterlöpning!

Att knyta på sig löparskorna och öppna dörren och bara sticka ut är lyx. Oavsett årstid. Men kanske framför allt vintertid. Ingen tidsåtgång till ett hitta och valla skidor, utan bara snöra på sig skorna och sticka ut. Favoriten är att sticka ut tidigt på morgonen, få se solen gå upp och finna lugnet efter småvägarna. Eller kvällstid med en pannlampa på huvudet, finns de där grusvägarna eller stigarna som inte helt snöat igen. Lyssna på en pod eller lyssna på den totala tystnaden som råder när snön lagt sig.

Men vad springer man i på vintern? Underlaget kan vara mer eller mindre förrädiskt och en sträckning på grund ut av att man halkar under löpturen är inget att rekommendera. Jag har både skor med piggar/dobbar och lösa dobbar som jag trär över skon. 

Här ska ni få mina tre vinterlöpningsskor som jag varvar emellan, vad använder ni er av?

Adidas Adizero XT Boost 
Jag är ju ett Adidas-fan av rang (inne på mitt tionde år..) men har de senaste åren haft svårt att finna en bra terrängsko som inte är för tung, för dämpad eller för klumpig. Så jag kollade med ett annat Adidas-fan nämligen herr Johan Olsson som rekommenderade mig denna sko och den uppfyllde alla mina förväntningar/krav. Lätt, smidig och en rejäl sula med grepp. Har sprungit enbart på vintervägar med denna och jag har haft helt ok grepp, inte som med en med spikdubb, men helt klart godkänt! Att den dessutom får upp över ankeln som en strumpläst är ju än bättre om man råkar hamna ute i djupsnön emellanåt... 😊

Icebug Acceleritas
Mina första Icebug införskaffade jag för ca åtta år sedan, sen dess har jag både haft sköna och mindre sköna upplevelser med dem. Men denna sko, som är en mjukare variant av en orienteringssko har varit en favorit sen jag köpte den. Den tål blöta myrar, risiga fjäll och halvhala vägar. Utan att slitas nämnvärt. Jag har haft just denna sko i 2,5 år... Den sitter skönt på foten, det är relativt isolerad jämför med adidasskon och greppet är helt ok, men samma här är ju så klart en med spikdubb än bättre. 

Anledningen till att jag väljer skor utan spikdubb är att jag tycker att en sko med spikdubb kan "slita" mer på benen om man springer där det inte är is. Dock är det så klart skönt med ett rejält bra grepp, men en dubb kan förta lite av löpkänslan.

Icebug Zela
Detta är min dubbade sko, dock är min några årsmodeller äldre. En rejält slitstark sko utan någon som helst dämpning (dock kan det vara det i denna modell!!) som är mer lik en orienteringssko än någon annan. Fantastiskt grepp på halt väglag eller lerigt fjäll, dock lite obehaglig att springa med på asfalt eller sten där man lätt kan "halka". Relativt "hård" i sin passform men som ändå sitter som ljuten på foten när den väl sitter där. Relativt tunn "isolering" men med en tjock ullsocka funkar den att springa med även de kallaste dagarna!

... men om man nu redan har en skön löparsko så köp till dessa dubbar så kan du fortsätta springa i dina favoritskor även vintertid! 

Och glöm inte att ha bra ullstrumpor på dig, och om du är kall om fötterna innan du sticker ut - tvätta av dem i varmt vatten och torka ordentligt innan du sätter på dig sockorna och sticker ut.

Så ut och njut i höst/vintervärlden. Och låt inte kylan eller vädret stoppa er, utan snöra på er skorna och låt tankarna få löpa fritt!

So long,

Anna

Psst.. mina tankar om helgens tävlingar kommer i morrn, nu måste jag bota tävlingshuvudvärken som kommer som ett brev på posten och läggs telefonen åt sidan och njuta av att premiären är gjord. Och alla ni som skriver och frågar om klubb och medlemsskap, vi ska undersöka alla möjligheter och återkomma med svar!

2 kommentarer på “Helgens nördtips – vinterlöpning!

Helgens (försenade) nördtips – utmana dig!

Nu när snön har dykt på många ställen i Sverige (trots att jag misstänker att den nog kan försvinna lika fort som den kom) så tänker jag att lite nördtips vore på sin plats. Och då tänkte jag att det aldrig är fel att påminna om det enkla, de där små grejerna som gör att man snabbare utvecklar tekniken och på ett sätt blir vän med skidorna igen. Vad tror ni om det?


Utför

Alltför många jag möter är rädd för utförskörningar. Man spänner sig och bli stel och rädd, och då är ju risken större att det gör ont om man nu skulle ramla. Grundläggande är alltid att vara mjuk i knäna och försöka stå ordentligt på skidorna och var lätt på fötterna. Finns det ett spår är det ju egentligen bara att följa spåret så länge det är relativt rakt, kryp ihop och stå stadigt på fötterna. Men bli det en kurva bli många direkt lite rädd och man börjar ploga. Och kommer då en isfläck så går det fort att en skida slinker iväg åt fel håll och man sitter där. Att ha som grundregler att undvika att ploga är bra, även om vi så klart också plogar då och då, men inte mer än man behöver.

Men hur övar man på att bli stabilare och tuffare i utförskörningarna då? Jo, man åker flera gånger i den där backen som man bli lite skakis i benen av. Nöter och åter nöter. Utmanar sig själv att vara tuffare för varje gång. Och även om det kan kännas lite dumt att nöta i en och samma backe, så är det bättre än inte alls. För varje gång man vågar pusha lite mer, är en vinst. Även till den gången du kommer till en backe du tidigare aldrig åkt i.

Och sen handlar det om att lära känna sina skidor. Gör en slalombana, åk mellan koner. Sladda, ploga och bromsa och släpp på. Öva öva öva. Jag lovar att det kommer ge effekt!


Åk utan stavar

Ingen skidåkare så bra att han/hon kan låta bli att åka utan stavar. Alla, och då menar jag alla, oavsett nivån, kör pass eller delar av pass utan stavar. Både klassiskt och skejt. Både på platten och i backarna. Se till att sätta lite mer valla (valla kanske lite längre under fästzonen) för att slippa de där obehagliga mastodont släppen. Men jag lovar, ni kommer få tjuvsläpp. Och vet ni varför ni får det? Jo, för att tyngdöverföringen inte är tillräckligt bra. Men vad är tyngdöverföring kanske ni tänker (ja, jag misstänker att de flesta av er vet vad det är, men jag tror ändå att det inte skadar att upprepa det)? Jo, tyngdöverföring i klassisk skidåkning handlar om att få trampa fast skidorna i backarna för att kunna ta sig fast. Genom att lägga vikten på ena foten och komma upp på den höften trycker man ned fästzonen och får fäste. Och det är det ni övar när ni åker utan stavar! Sträck ut och korta ned, variera steglängden och frekvensen. Öva balansen i nedförsbackarna genom att stå på ena benet och växla.

I skejt handlar det också om att komma över på den skida man för tillfället står på, och inte hamna allför mycket mitt emellan skidorna. I både växel 2 och 3 och 4. Man glider på ena skidan, kommer upp på höft och sätter i stavarna samtidigt som ett staktag innan man skjuter ifrån och glider över på andra skidan och upprepar rörelsen (växel 3). Är ni med?

Så denna helgs nördtips är helt enkelt;
utmana dig och åk i backar som du blir lite pirrig för, om och om igen!
lek, kör slalombana och mellan koner. Öva på balansen!
åk utan stavar för att öva på tyngdöverföringen för att bli bättre tekniskt!

Så ut och njut och utmana för att bli en bättre skidåkare!

Anna

Psst.. Jacka från Helly Hansen, tights från PowerWoman (översta & nedersta bild), varmare vintertights från Helly (mitten bild), handskar Lillsport, klocka Polar M400, buff i fleece från Helly Hansen, glasögon Oakley & mössa en gammal urtvättad favorit från Kanada.

En kommentar på “Helgens (försenade) nördtips – utmana dig!

Helgens nördtips – vårvinterns bästa!

För många är skidsäsongen definitivt över när Vasaloppsstarten har gått. Man skyfflar in skidorna (mest troligt ej rengjorda eller skyddsparifinerade) och annan skidutrustning så långt in i förrådet man kan och plockar med glädje fram cykeln. Kanske grillen fylls på med kol för att vara redo för första grillningen. Och visst, söderut i Sverige står våren för dörren. Men inte särskilt mycket mer norrut än Dalarna, börjar den absolut bästa årstiden - vårvintern

Den årstid som alla vi skidnördar längtar hela vinterns mörka dagar till! När solen värmer i ansiktet och snön har fått den där gnistrande, hårda ytan som kallas skare. När man kan åka precis överallt. Och fort går det. Aldrig är känslan av fart så påtaglig som när man svischar fram över skaren. På fjället, myren eller mellan träden. 

   
 
Så dagens tips är helt enkelt - istället för att boka en resa till värmen i maj, åk norrut och njut av den mest fantastiska skidåkningen man kan få uppleva. Varför inte Riksgränsen istället för Mallorca? Få se midnattssolen och skejta fram över vidderna. Förläng säsongen och kom än mer förbered inför nästa vintersäsong. Passa på att njuta av skidåkningen. Skippa distanshetsen, klockan och allt annat. Packa matsäck och stanna ute så länge som du vill. Det är mitt absolut bästa tips. För just den här årstiden är den som gör att jag, när jag ibland undrar i mörkaste november vad det är jag gör, kommer ihåg varför jag älskar att åka skidor så mycket som jag gör. En evig kärlek.

So long,

Anna 

3 kommentarer på “Helgens nördtips – vårvinterns bästa!

Helgens nördtips – mångsidighet & variation.

Idag får nördtipsen handla om grunden till träning - mångsidighet. Fel de flesta gör när de börjar träna eller ha tränat i många år, är att man är på tok för enkelspårig. Man kör samma typ av träning, i samma tempo, på samma slinga. Och det skapar absolut noll utveckling. Kroppen är fantastisk - den anpassar sig väldigt fort till det den gör. Och när anpassningen är gjord stannar utvecklingen av. Det är därför man hela tiden måste utmana. Som för oss - ligga på gränsen till vad vi klarar av.

   
    
  Sommarens Alaska-äventyr tillsammans med Kikkan får vara dagens bilder för mångsidighet och variation. Cykel. Löpning. Skidåkning. Paddling. Styrka. Tillsammans med varierad intensitet.

Så istället för att springa samma runda som förra helgen, på samma kilometer tid. Finn en backe. Kör ryck eller intervaller. Spring en längre slinga långsammare. Gå på ett gruppträningspass för att få lite styrka. Variera! Kör inte samma tempo varje gång. Vi brukar kalla tempot som de första kör motionärstempo. För snabbt för att kallas distans, för långsamt för att kallas intervall. Ett tempo som mest bara sliter. Och inte ger så mycket utveckling. Speciellt inte när man håller det tempot varje gång. Nej. Variera. Låt ett av passen varje vecka vara i det tempot du är van vid. Låt något pass vara än lugnare, och något än snabbare. Våga gå ut och ge järnet i tjugo minuter och var sen nöjd. Våga gå ut och spring längre än någonsin.

Och som nu förstår - det gäller så klart inte bara löpning, utan i alla träningsformer; skidor som cykel som styrka. Kör inte samma styrkepass varje gång du är i gymmet. Variera muskelgrupper och variera mellan maxstyrka och explosivstyrka och ex cirkelstyrka.

Så det får bli helgens tips - våga vara mångsidig, våga variera! Lycka till!

So long,

Anna 

3 kommentarer på “Helgens nördtips – mångsidighet & variation.

Helgens nördtips – den klassiska tekniken

Vasaloppet närmar sig med stormsteg. Många av de klassiska långloppen nere i Mellaneuropa har redan gått av stapeln och folk börjar prata om vår. Men för oss som har paraffin i blodet, så återstår årets mäktigaste vecka. Från Tjejvasan med alla förväntansfulla tjejer mellan tonåren och sina bästa år till starten går den första söndagen i mars klockan åtta på morgonen nere i Berga By och den mest klassiska sändningen av dem alla börjar. En maratonsändning utan dess like och aldrig är det lika härligt att sitta med en långfrukost i soffan och slötitta på hur åkarna kämpar sig genom de nio milen.

Men alla har ju inte lyxen att sitta i soffan, det är väl en sisådär femton tusen åkare som ska ta sig igenom de där milen, och cirka en fyrtio-femtiotusen som redan åkt en och en annan mil utmed spåren när starten går. Och då kan det ju vara bra att vara lite förberedd för det som komma skall. Och det är väl lite så jag tänker med mina nördiga tips.

Så idag tänkte jag skriva lite om den klassiska tekniken. Vad tror ni om det?

Den klassiska tekniken består av tre huvuddelar: diagonal, stakning med frånskjut och stakning. I diagonal kan man lägga till saxning, springåkning och stordiagonal, där man använder saxning där det är för brant att "springa" fast skidorna, springåkning (Emils specialité!) när det är för brant att åka fast skidorna när man sträcker ut i i diagonalen. Hänger ni med?

 

[caption width="600" id="attachment_9987" align="aligncenter"]20.12.2015, Toblach, Italy (ITA): Anna Haag (SWE) - FIS world cup cross-country, 10km women, Toblach (ITA). www.nordicfocus.com. © Modica/NordicFocus. Every downloaded picture is fee-liable. 20.12.2015, Toblach, Italy (ITA):
Anna Haag (SWE) - FIS world cup cross-country, 10km women, Toblach (ITA). www.nordicfocus.com. © Modica/NordicFocus. [/caption]Saxning & spring

Här kan ni se hur man växlar mellan "spring" och "saxning" (tid 13.16min in i videon) Enkelt sagt så saxar man där skidorna inte längre fäster. Det som är viktigt att tänka på då, är att inte har för stort på skidorna. Utan att försöka ha dem så rakt fram man kan, fästa blicken uppåt så att överkroppen blir lite rakare och använda sig av armarna. Och vara lätt i steget! Det är lätt att man borrar ned huvudet, och då faller automatiskt överkroppen framåt vilket gör att tyngdpunkten på skidan (där man trycker ned dem) kommer längre bak vilket gör att man slinter. Så börjar det slinta, fäst blicken uppåt! Då följer överkroppen med. Tänk Sundby!

Samma sak gäller egentligen när man springer på skidorna, eller joggar kanske är ett bättre ord. Då glider man inte ut på skidorna som i stordiagonal, utan man joggar fast skidorna för att få i fästet. Använder armarna för att trycka i från, och inte bara som stöttepelare och drar heller inte igenom armarna lika långt som i vanlig diagonal. Försöker få fram foten framför sig. Inte alltför långt fram, får då orkar man inte trycka ned den (tyngdpunkten återigen), utan cirka en fot framför sig. Trycker till och lägger över vikten på den skidan innan man sätter fram den andra foten och lägger vikten där. Titta återigen på filmsekvensen så ser ni!

Vissa säger att man ska tänka på att få en fin pendel av foten bakom sig/sträcka ut benet långt, men jag tycker att det är bättre att tänka att man får fram foten framför sig. Så får det bli som det blir med benet bakom sig. Grejen är att om man får fram foten dit man ska, blir det automatiskt en pendel bakåt med det andra benet, men jag tycker inte att det är där man ska lägga fokus!

Diagonal

En av de mest ursprungliga tekniken. Den som är grunden i skidåkningen. Men även den utvecklas. Och numera handlar det inte om att sträcka ut så låååååångt man kan på varje skär, utan att hitta träffen. Och just det som är en av Sundbys styrkor. I varje frånskjut hittar han den perfekta träffen. Inget energislös överhuvudtaget. Någon som också är duktig på det är Ingvild Flugstad Östberg. Hon använder sina skidor, sträcker ut när det krävs, kortar av när det krävs. Men alltid med en träff. Det är träffen som styr längden på stegen.

Och träffen får man genom att få över tyngden på den skidan man står på och ska trycka ifrån på. Jag är ibland en hasare, dvs att jag liksom hasar mina skidor fram och tillbaka och på det sättet missar jag alltför många träffar och får onödiga släpp (alltså inget fäste). Men efter att ha åkt mycket utan stavar, där man verkligen måste hitta träffen har jag funnit nyckeln! 

Genom att se till att jag verkligen kommer över på den skidan jag står på och gör en liten eftergift/gugning i benen så trycker jag fast skidan innan jag sträcker ut. Oavsett om jag åker stort eller kort.

Precis som i löpning styr armarna hur stor rörelsen är. Och för att låta armarna pendla fritt och få kraft från dem är det viktigt att ha en låg och avslappnad axel tills man sätter i staven snett framför sig. Öva genom att åka med ex en sten i handen och glid ut, då hittar du en avslappnad, låg axel!

På det här klippet kan ni se hur de växlar mellan spring och stordiagonal, skillnaden är liten, men man ser ändå på steglängden. Titta från 3.18 och ca 1 min framåt.

Prova själv att variera steglängden i olika partier, sträck ut och korta av!

Stakning med frånskjut

På samma klipp som ovan kan ni också se växlingen mellan diagonal och stakning med frånskjut. Kolla 4.15min in i klippet så ser ni hur Sundby växlar från stordiagonal till stakning med frånskjut. Med perfekt träff.

För om diagonal handlar mycket om träff för att att få fäste, så handlar stakning med frånskjut än mer om det. Eller här kanske man ska kalla det tajmning mer. Det handlar om att hitta en hög träff med överkroppen (som i stakning) samtidigt som man gör ett frånskjut med benet.

Stakning

Återigen samma klipp som ovan, men ca 30 till 60 sekunder in i klippet kan ni se en stilstudie i stakning. Genom att trycka sig upp i en hög position från hälarna upp genom benen till rumpan fäller de sig framåt och när de är i den högsta positionen slår de ned sina stavar. De håller emot med kroppen (bålen) innan de fäller överkroppen och gör en liten eftergift i knäna då stavarna går bakåt. Sen tar de ny kraft genom att skjuta sig upp via tår till häl till ben till rumpa och sedan falla framåt och hålla emot.

Staktekniken är den som utvecklats absolut mest de senaste åren. När jag lärde mig staka på nittiotalet var det spikraka ben, fall fram (DJUPT!) med överkroppen så att händerna gick under knäna innan man gick upp igen. Man tog ingen hjälp alls av att komma upp i en hög position genom att kasta/häva sig upp på tå och hålla emot med bålen innan stavarna fick dras igenom. Inte undra på att så många fick problem med ryggen då. Idag är det mer axlarna som slits, då vi lätt blir lite framåt roterade av allt stakande. Men allt handlar ju i grund och botten om att vara så pass stark och välgenomtränad och rörlig att man klarar av den träning man lägger ned på kroppen.

Att titta på på ex ett långlopp kan också vara intressant, där ser man flera olika staktekniker. Men jag skulle nog säga att Sundby och Eliassens (han som vunnit flest lopp hitilla i år i Ski Classics) ändå har liknade stilar. Se och lär!

Framför allt förändrar man ju frekvens och insats beroende på lutningen.

A och o i all teknik är bålstabilitet. Utan bålstabilitet blir tekniken vinglig, sned och de perfekta träffarna blir få. Se bara återigen Sundby, eller Cologna för den delen, med bålstabilitet utan dess like. De falierar inte en endaste gång. Varje gång de är i en hög position är kroppen som en spik, inget vingel åt något håll. Och det gör att varje gång de häver på sin kroppsvikt går all kraft till att få dem framåt.

Stavar

Längden på en klassisk stav ska vara cirka 84% av din kroppslängd. Om du vill springa med stavar för att öva att få in en avslappnad axel, höja pulsen lite på dina löppass eller bättre på konditionen genom att gå stavgång i någon slalombacke kan du använda samma längd om du springer med stavarna (sk älglyfs, joggar med ett litet hopp i varje steg för att få en lite svävande jogg). Om du vill gå med stavar skulle jag rekommendera lite kortare stavar ändå, jag kör med ca 76% av min kroppslängd på dem.

Övningar

Att köra utan stavar är absolut det bästa sättet att öva in klassisk teknik. Jag försöker göra det så ofta jag kan i blandad terräng, dock inte i alltför branta backar då det inte blir riktigt bra. Men lätt utför är bra för att öva balansen!

Stakningen kan man öva genom att dela upp rörelsen i olika delar. Ex låsa armarna så man bara använder magen när man stakar. Eller staka i branta backar, kanske än bättre för att hitta magen. Staka i snabba partier för att hitta träffen och kunna komma upp på tå innan man häver ner stavarna.

Det får vara allt för denna gång, hojta till om jag glömt något!

So long,

Anna

En kommentar på “Helgens nördtips – den klassiska tekniken

Helgens nördtips vecka 5 – att förbereda sig mentalt.

Efter en dryg vecka i fjällen där jag sakta men säkert kommit tillbaka i vanlig träning igen efter min lilla förkylning  och både dubbelpass och fartpass har jag hunnit med. Alltför att bli så pigg jag kan till nästa helg i Falun. Ska försöka finslipa formen de sista dagarna nu. Peppad till tusen.

Men det var ju som vanligt inte det jag skulle skriva om, utan helgens nördtips vecka 5. Fortsätt gärna hojta till vad ni vill läsa om, under texten kan ni också hitta länkar till de andra tipsen jag skrivit!

 

[caption id="attachment_9968" align="aligncenter" width="600"]08.01.2016, Cortina-Toblach, Italy (ITA): Anna Haag (SWE), prepares for the race - FIS world cup cross-country, tour de ski, 5km women, Cortina-Toblach (ITA). www.nordicfocus.com. © Felgenhauer/NordicFocus. Every downloaded picture is fee-liable. 08.01.2016, Cortina-Toblach, Italy (ITA): Anna Haag (SWE), prepares for the race
- FIS world cup cross-country, tour de ski, 5km women, Cortina-Toblach (ITA). www.nordicfocus.com. © Felgenhauer/NordicFocus. Every downloaded picture is fee-liable.[/caption]

Fokus och redo innan race. Många tankar som går runt i huvudet där och då.

Så vad tänkte jag skriva om idag? Jo, nämligen just det som bilden handlar om. Att göra sig redo för race. Utmaning. Att hantera nervositeten. Och återigen, jag är ingen expert. Jag kan inte allt jag skriver om, utan jag skriver om mina egna erfarenheter. Om hur jag hanterar situationerna. Och alla är vi olika, alla tänker vi olika. Så se det här som tips, kanske en handledning eller några ord som gör att du kan känna "åh, jag är inte ensam om att tänka så här..".

Kvällen före

Morgonen innan race är alltid värst ur nervositet-synpunkt. Kvällen innan brukar vara den bästa känslan. Då är jag redo, jag brukar ta en promenad eller en lättare jogg på kvällen före. Helst själv, med lite musik i öronen där jag stänger alla andra tankar ut och bara tänker på loppet. På hur jag vill åka. På banan. På känslan som jag vill ska finnas i kroppen. Nervositeten brukar komma krypande redan då, men då är det mer som pirr. Som ett barn på kvällen före julafton. Förväntansfull. Redo. Peppad och taggad!

Jag brukar försöka visualisera banan, kurvor och krön. Försöker göra en plan hur jag ska attackera backarna, var jag kan ge mig själv lite återhämtning och vilka partier jag måste håll fokus och inte släppa det en sekund.

Ofta kan jag sova bra natten före race, men ibland vill det sig inte. Tankarna på utmaningen bara snurrar. Då brukar jag försöka styra tillbaka mina tankar via andningen. Lägger händerna på magen och fokuserar på varje andetag. Efter ett tag brukar jag komma ned i varv och somna.

Rutiner

Men på morgonen när jag vaknar, oh my. Då kommer nervositeten. Vissa gånger mer än andra. Då är rutinerna a och o. Att ha något att förhålla sig till. Det är något jag är noga med. Att alltid göra en plan dagen innan. När jag ska vakna, jogg, äta igen. Åka till stadion. Värma upp. Och det gör att man på ett sätt kan vara i stunden och ladda och inte låta tankarna spinna iväg och göra en mer nervös än vad man behöver vara. Att bli nervös är ju inget konstigt i sig, alla blir det och det är kroppens sätt att förbereda sig inför något. Man blir mer alert. Mer redo helt enkelt. Så istället för att kämpa emot nervositeten kan man istället bara go with the flow och acceptera "ok nu är jag nervös - skönt - jag är redo för race/utmaning". Det är så jag hanterar det.

På plats

Väl på plats så blir jag ibland mer nervös, ibland så är det som om jag kommer in i ett mood där jag känner mig så redo. Som om jag gör allt lite i slow motion, spar på krutet för att ge allt när startskottet går och ibland känner jag mig som en yr höna som inte har koll på någonting. Inget av det är ett måste för ett bra eller ett dåligt resultat, det kan gå bra eller dåligt oavsett.

Men även här, när jag kommer till stadion, så har jag en plan vad jag ska göra. Jag ser till att jag inte behöver stressa, men jag vill heller inte ha dötid. Jag vill göra allt i sin takt. Men jag kan inte påverka allt innan start, egentligen ingenting i och med att vi ska testa skidor och vi vet aldrig hur länge vi får vara på banan. När banan stänger eller om den ens är öppen. Det gäller att vara flexibel med sin plan, att inte stressa upp sig om det inte bli som man tänkt. Ibland testar vi skidor in i det sista, tills banan stänger och bara minuter återstår till start. Då gäller det att våga hålla sig cool, att lita på sin vallare och passa på att göra mina fartdrag (som jag alltid gör före start) under tiden jag testar skidorna. Ibland hinner vi inte åka igenom banan, då är det så. Punkt.

Ibland har vi all tid i världen och tiden fram till start går så långsamt. Då försöker jag bara slappna av och njuta av att vara igång.

Min nervositet brukar peaka vid två tillfällen - när jag kommer till stadion och de där sista minuterna innan starten går. När den enda jag gör är att vänta. Men då kan jag ju inget göra. Det är bara att acceptera. "Ok, jag är nervös. Starten går snart. Alla känner lika.". Så brukar jag ta några djupa andetag och börja fokusera på banan. Och nervositeten som kommer när jag anländer till stadion, innan jag börjat värma upp, brukar sakta men säkert ge med sig när jag får börja testa skidor eller banorna. Helt enkelt komma in i mina rutiner.

Uppvärmingen

Uppvärmingen har jag också en plan för, mina fartdrag. Men det är inte alltid att jag hinner med att göra dem som jag vill. Och då är det så. Ibland går uppvärmingen hur bra som helst, jag kan känna mig urstark och så redo. Och ibland går det så kasst. Och inget av det spelar någon roll hur det går i själva loppet sen. Ibland är det faktiskt så att om uppvärmingen känns kasst, så går det bättre på racet.. Men inte alltid. Ibland är det tvärtom!

Fokus på uppgiften

Fokus. Det är mitt ankare där och då, i den där nervös bubblan man är i minuterna före start. Fokusera på banan. På min uppgift. Och har jag då gjort en bra plan kvällen innan, i huvudet, där jag tänkt igenom banan. Förberett mig på alla eventualiteter i uppvärmingen och skidtestning, då kan jag, när jag står och byter om just innan start, hämta tillbaka mig själv från nervositeten genom att andas och fokusera på min uppgift. Jag brukar också försöka förbereda mig på att det kommer bli jobbigt, tufft. Slitsamt. Alltför att vara redo när startskottet går. Och i allt det här så handlar det ju om att fokusera på mig. Inte bli stressad av vad folk gör runt omkring. Vad som händer och sker. Stänga in sig i sin egen bubbla och tro på det man själv gör. Känna sig trygg i sin plan. Kort och gott.

Och sen är man redo att gå ut och ge allt i loppet. Gör sitt bästa. Och fortsätta hålla fokus på sin egen uppgift.

Så så brukar jag fungera innan start. Ha en plan, fokusera på mitt. Acceptera nervositeten och förbereda sig inför uppgiften.

So long,

Anna

  • vecka 4 (vett och etikett i spåret) ,
  • vecka 3 (träning vid förkylning och tips och trix),
  • vecka 2 (kyla & inomhusträning),
  • vecka 51 (kläder och frusna fötter),
  • vecka 50 (skejtteknik ),
  • vecka 49 (frusna fingrar och bålstyrka),
  • vecka 48 (sportdryck, vallningsfriaskidor och var hittar man skidspår?)

 

 

4 kommentarer på “Helgens nördtips vecka 5 – att förbereda sig mentalt.

Helgens nördtips v.4

Helgens nördtips

Helgen igen, himmel vad fort det går! Följer SM via Vinterstudion och hoppade fram Jonna till SM guld idag. Eller nej, det kanske jag inte gjorde. Men jag hoppade allt vad jag kunde och kanske kände hon det lite i alla fall. Haha! Alltid lika kul när tjejer som Jonna, som varit med oss ute på läger och som man sett under de senaste åren, får till det. Får det där genombrottet som behövs för att självförtroendet ska komma och då kommer också fler resultat. (För att inte tala om Sanna Kallurs comeback idag.. Det är gåshud de lux!).

Vi är ju till fjälls. I natt blåste det så det ven i knutarna och fläkten stod och slog så det stod härliga till. Men nu skiner solen från nästintill klarblå himmel, även om vinden fortfarande viner en hel del. På morgonens tur med mamma och pappa höll vi oss i skogskanten, skyddade från vinden i nydragna spår. Sånt är rekreation för själen alltså!

   

Så vad blir helgens nördtips då? Behöver lite mer tips vad ni vill ha för tips?!

Helgens tips blir i alla fall lite av detta;

Vett & Etikett i skidspåren

Saxning

Det händer ju mer ofta än sällan att skidorna släpper i mer eller mindre branta backar. Och när de släpper, behöver man ju börja saxa. Alltså man sätter ut skidorna i ett v och börjar gå-jogga på skidorna. Och då går man alltid ur spåret och saxar bredvid. Inte i spåret!

  
Långsamma vs snabba skidåkare

Generellt gäller; snabbare skidåkare åker om långsammare åkare. Långsammare åkare stannar i spåret och snabbare åkare åker om utanför spåret. Den enda gången som det kan frångås är om elitåkare kör intervaller eller race, då kan vi vara lite sådär otrevliga och ropa ur spår. Men det undviker vi så ofta vi kan, för det ställer oftast till mer problem än något annat.

Utför vs nedför i samma spår

Om det endast finns ett klassiskt spår, där man både åker uppför och utför, så kliver de som åker utför ur spåret så att de som kommer uppför får stanna i spåret. (Detta är dock en diskussionsfråga, men vi elit anser att man gör så här då vi inte vill bli avbrutna när vi åker uppför. Pappa höll dock inte riktigt med mig..) 

Utförsåkning

Är man osäker när man åker utför, kliver man ur spåret för att inte förstöra det dragna spåret. Och är man osäker utför så är det bra att öva lite emellanåt; vara mjuk i benen, ploga och sladda när det krävs. Det är när man spänner sig som det kan göra ont att ramla. Men är man bara mjuk i kroppen gör det sällan ont att ramla. Om det inte är is där man råkar landa.

Skejt

Skejtar gör man alltid på den rullade ytan mellan spåren, och undviker så gott man kan att kliva över de dragna klassiska spåren.

Drickapaus/samtalspaus

Stannar man för att dricka eller bara ta en paus, kliver man ur spåren (både klassiska och skejtytan) så gott man kan för att inte hindra andra åkare att passera.

Det var det för nu.

Vill ha några mer tips eller trix? Vad har jag glömt under de senaste veckornas tips å tankar?

So long,

Anna

6 kommentarer på “Helgens nördtips v.4