Close

nördtips

Helgens nördtips – vinterlöpning!

Att knyta på sig löparskorna och öppna dörren och bara sticka ut är lyx. Oavsett årstid. Men kanske framför allt vintertid. Ingen tidsåtgång till ett hitta och valla skidor, utan bara snöra på sig skorna och sticka ut. Favoriten är att sticka ut tidigt på morgonen, få se solen gå upp och finna lugnet efter småvägarna. Eller kvällstid med en pannlampa på huvudet, finns de där grusvägarna eller stigarna som inte helt snöat igen. Lyssna på en pod eller lyssna på den totala tystnaden som råder när snön lagt sig.

Men vad springer man i på vintern? Underlaget kan vara mer eller mindre förrädiskt och en sträckning på grund ut av att man halkar under löpturen är inget att rekommendera. Jag har både skor med piggar/dobbar och lösa dobbar som jag trär över skon. 

Här ska ni få mina tre vinterlöpningsskor som jag varvar emellan, vad använder ni er av?

Adidas Adizero XT Boost 
Jag är ju ett Adidas-fan av rang (inne på mitt tionde år..) men har de senaste åren haft svårt att finna en bra terrängsko som inte är för tung, för dämpad eller för klumpig. Så jag kollade med ett annat Adidas-fan nämligen herr Johan Olsson som rekommenderade mig denna sko och den uppfyllde alla mina förväntningar/krav. Lätt, smidig och en rejäl sula med grepp. Har sprungit enbart på vintervägar med denna och jag har haft helt ok grepp, inte som med en med spikdubb, men helt klart godkänt! Att den dessutom får upp över ankeln som en strumpläst är ju än bättre om man råkar hamna ute i djupsnön emellanåt... 😊

Icebug Acceleritas
Mina första Icebug införskaffade jag för ca åtta år sedan, sen dess har jag både haft sköna och mindre sköna upplevelser med dem. Men denna sko, som är en mjukare variant av en orienteringssko har varit en favorit sen jag köpte den. Den tål blöta myrar, risiga fjäll och halvhala vägar. Utan att slitas nämnvärt. Jag har haft just denna sko i 2,5 år... Den sitter skönt på foten, det är relativt isolerad jämför med adidasskon och greppet är helt ok, men samma här är ju så klart en med spikdubb än bättre. 

Anledningen till att jag väljer skor utan spikdubb är att jag tycker att en sko med spikdubb kan "slita" mer på benen om man springer där det inte är is. Dock är det så klart skönt med ett rejält bra grepp, men en dubb kan förta lite av löpkänslan.

Icebug Zela
Detta är min dubbade sko, dock är min några årsmodeller äldre. En rejält slitstark sko utan någon som helst dämpning (dock kan det vara det i denna modell!!) som är mer lik en orienteringssko än någon annan. Fantastiskt grepp på halt väglag eller lerigt fjäll, dock lite obehaglig att springa med på asfalt eller sten där man lätt kan "halka". Relativt "hård" i sin passform men som ändå sitter som ljuten på foten när den väl sitter där. Relativt tunn "isolering" men med en tjock ullsocka funkar den att springa med även de kallaste dagarna!

... men om man nu redan har en skön löparsko så köp till dessa dubbar så kan du fortsätta springa i dina favoritskor även vintertid! 

Och glöm inte att ha bra ullstrumpor på dig, och om du är kall om fötterna innan du sticker ut - tvätta av dem i varmt vatten och torka ordentligt innan du sätter på dig sockorna och sticker ut.

Så ut och njut i höst/vintervärlden. Och låt inte kylan eller vädret stoppa er, utan snöra på er skorna och låt tankarna få löpa fritt!

So long,

Anna

Psst.. mina tankar om helgens tävlingar kommer i morrn, nu måste jag bota tävlingshuvudvärken som kommer som ett brev på posten och läggs telefonen åt sidan och njuta av att premiären är gjord. Och alla ni som skriver och frågar om klubb och medlemsskap, vi ska undersöka alla möjligheter och återkomma med svar!

2 kommentarer på “Helgens nördtips – vinterlöpning!

Helgens (försenade) nördtips – utmana dig!

Nu när snön har dykt på många ställen i Sverige (trots att jag misstänker att den nog kan försvinna lika fort som den kom) så tänker jag att lite nördtips vore på sin plats. Och då tänkte jag att det aldrig är fel att påminna om det enkla, de där små grejerna som gör att man snabbare utvecklar tekniken och på ett sätt blir vän med skidorna igen. Vad tror ni om det?


Utför

Alltför många jag möter är rädd för utförskörningar. Man spänner sig och bli stel och rädd, och då är ju risken större att det gör ont om man nu skulle ramla. Grundläggande är alltid att vara mjuk i knäna och försöka stå ordentligt på skidorna och var lätt på fötterna. Finns det ett spår är det ju egentligen bara att följa spåret så länge det är relativt rakt, kryp ihop och stå stadigt på fötterna. Men bli det en kurva bli många direkt lite rädd och man börjar ploga. Och kommer då en isfläck så går det fort att en skida slinker iväg åt fel håll och man sitter där. Att ha som grundregler att undvika att ploga är bra, även om vi så klart också plogar då och då, men inte mer än man behöver.

Men hur övar man på att bli stabilare och tuffare i utförskörningarna då? Jo, man åker flera gånger i den där backen som man bli lite skakis i benen av. Nöter och åter nöter. Utmanar sig själv att vara tuffare för varje gång. Och även om det kan kännas lite dumt att nöta i en och samma backe, så är det bättre än inte alls. För varje gång man vågar pusha lite mer, är en vinst. Även till den gången du kommer till en backe du tidigare aldrig åkt i.

Och sen handlar det om att lära känna sina skidor. Gör en slalombana, åk mellan koner. Sladda, ploga och bromsa och släpp på. Öva öva öva. Jag lovar att det kommer ge effekt!


Åk utan stavar

Ingen skidåkare så bra att han/hon kan låta bli att åka utan stavar. Alla, och då menar jag alla, oavsett nivån, kör pass eller delar av pass utan stavar. Både klassiskt och skejt. Både på platten och i backarna. Se till att sätta lite mer valla (valla kanske lite längre under fästzonen) för att slippa de där obehagliga mastodont släppen. Men jag lovar, ni kommer få tjuvsläpp. Och vet ni varför ni får det? Jo, för att tyngdöverföringen inte är tillräckligt bra. Men vad är tyngdöverföring kanske ni tänker (ja, jag misstänker att de flesta av er vet vad det är, men jag tror ändå att det inte skadar att upprepa det)? Jo, tyngdöverföring i klassisk skidåkning handlar om att få trampa fast skidorna i backarna för att kunna ta sig fast. Genom att lägga vikten på ena foten och komma upp på den höften trycker man ned fästzonen och får fäste. Och det är det ni övar när ni åker utan stavar! Sträck ut och korta ned, variera steglängden och frekvensen. Öva balansen i nedförsbackarna genom att stå på ena benet och växla.

I skejt handlar det också om att komma över på den skida man för tillfället står på, och inte hamna allför mycket mitt emellan skidorna. I både växel 2 och 3 och 4. Man glider på ena skidan, kommer upp på höft och sätter i stavarna samtidigt som ett staktag innan man skjuter ifrån och glider över på andra skidan och upprepar rörelsen (växel 3). Är ni med?

Så denna helgs nördtips är helt enkelt;
utmana dig och åk i backar som du blir lite pirrig för, om och om igen!
lek, kör slalombana och mellan koner. Öva på balansen!
åk utan stavar för att öva på tyngdöverföringen för att bli bättre tekniskt!

Så ut och njut och utmana för att bli en bättre skidåkare!

Anna

Psst.. Jacka från Helly Hansen, tights från PowerWoman (översta & nedersta bild), varmare vintertights från Helly (mitten bild), handskar Lillsport, klocka Polar M400, buff i fleece från Helly Hansen, glasögon Oakley & mössa en gammal urtvättad favorit från Kanada.

En kommentar på “Helgens (försenade) nördtips – utmana dig!

Helgens nördtips – vårvinterns bästa!

För många är skidsäsongen definitivt över när Vasaloppsstarten har gått. Man skyfflar in skidorna (mest troligt ej rengjorda eller skyddsparifinerade) och annan skidutrustning så långt in i förrådet man kan och plockar med glädje fram cykeln. Kanske grillen fylls på med kol för att vara redo för första grillningen. Och visst, söderut i Sverige står våren för dörren. Men inte särskilt mycket mer norrut än Dalarna, börjar den absolut bästa årstiden - vårvintern

Den årstid som alla vi skidnördar längtar hela vinterns mörka dagar till! När solen värmer i ansiktet och snön har fått den där gnistrande, hårda ytan som kallas skare. När man kan åka precis överallt. Och fort går det. Aldrig är känslan av fart så påtaglig som när man svischar fram över skaren. På fjället, myren eller mellan träden. 

   
 
Så dagens tips är helt enkelt - istället för att boka en resa till värmen i maj, åk norrut och njut av den mest fantastiska skidåkningen man kan få uppleva. Varför inte Riksgränsen istället för Mallorca? Få se midnattssolen och skejta fram över vidderna. Förläng säsongen och kom än mer förbered inför nästa vintersäsong. Passa på att njuta av skidåkningen. Skippa distanshetsen, klockan och allt annat. Packa matsäck och stanna ute så länge som du vill. Det är mitt absolut bästa tips. För just den här årstiden är den som gör att jag, när jag ibland undrar i mörkaste november vad det är jag gör, kommer ihåg varför jag älskar att åka skidor så mycket som jag gör. En evig kärlek.

So long,

Anna 

3 kommentarer på “Helgens nördtips – vårvinterns bästa!

Helgens nördtips – mångsidighet & variation.

Idag får nördtipsen handla om grunden till träning - mångsidighet. Fel de flesta gör när de börjar träna eller ha tränat i många år, är att man är på tok för enkelspårig. Man kör samma typ av träning, i samma tempo, på samma slinga. Och det skapar absolut noll utveckling. Kroppen är fantastisk - den anpassar sig väldigt fort till det den gör. Och när anpassningen är gjord stannar utvecklingen av. Det är därför man hela tiden måste utmana. Som för oss - ligga på gränsen till vad vi klarar av.

   
    
  Sommarens Alaska-äventyr tillsammans med Kikkan får vara dagens bilder för mångsidighet och variation. Cykel. Löpning. Skidåkning. Paddling. Styrka. Tillsammans med varierad intensitet.

Så istället för att springa samma runda som förra helgen, på samma kilometer tid. Finn en backe. Kör ryck eller intervaller. Spring en längre slinga långsammare. Gå på ett gruppträningspass för att få lite styrka. Variera! Kör inte samma tempo varje gång. Vi brukar kalla tempot som de första kör motionärstempo. För snabbt för att kallas distans, för långsamt för att kallas intervall. Ett tempo som mest bara sliter. Och inte ger så mycket utveckling. Speciellt inte när man håller det tempot varje gång. Nej. Variera. Låt ett av passen varje vecka vara i det tempot du är van vid. Låt något pass vara än lugnare, och något än snabbare. Våga gå ut och ge järnet i tjugo minuter och var sen nöjd. Våga gå ut och spring längre än någonsin.

Och som nu förstår - det gäller så klart inte bara löpning, utan i alla träningsformer; skidor som cykel som styrka. Kör inte samma styrkepass varje gång du är i gymmet. Variera muskelgrupper och variera mellan maxstyrka och explosivstyrka och ex cirkelstyrka.

Så det får bli helgens tips - våga vara mångsidig, våga variera! Lycka till!

So long,

Anna 

3 kommentarer på “Helgens nördtips – mångsidighet & variation.

Helgens nördtips – den klassiska tekniken

Vasaloppet närmar sig med stormsteg. Många av de klassiska långloppen nere i Mellaneuropa har redan gått av stapeln och folk börjar prata om vår. Men för oss som har paraffin i blodet, så återstår årets mäktigaste vecka. Från Tjejvasan med alla förväntansfulla tjejer mellan tonåren och sina bästa år till starten går den första söndagen i mars klockan åtta på morgonen nere i Berga By och den mest klassiska sändningen av dem alla börjar. En maratonsändning utan dess like och aldrig är det lika härligt att sitta med en långfrukost i soffan och slötitta på hur åkarna kämpar sig genom de nio milen.

Men alla har ju inte lyxen att sitta i soffan, det är väl en sisådär femton tusen åkare som ska ta sig igenom de där milen, och cirka en fyrtio-femtiotusen som redan åkt en och en annan mil utmed spåren när starten går. Och då kan det ju vara bra att vara lite förberedd för det som komma skall. Och det är väl lite så jag tänker med mina nördiga tips.

Så idag tänkte jag skriva lite om den klassiska tekniken. Vad tror ni om det?

Den klassiska tekniken består av tre huvuddelar: diagonal, stakning med frånskjut och stakning. I diagonal kan man lägga till saxning, springåkning och stordiagonal, där man använder saxning där det är för brant att "springa" fast skidorna, springåkning (Emils specialité!) när det är för brant att åka fast skidorna när man sträcker ut i i diagonalen. Hänger ni med?

 

[caption width="600" id="attachment_9987" align="aligncenter"]20.12.2015, Toblach, Italy (ITA): Anna Haag (SWE) - FIS world cup cross-country, 10km women, Toblach (ITA). www.nordicfocus.com. © Modica/NordicFocus. Every downloaded picture is fee-liable. 20.12.2015, Toblach, Italy (ITA):
Anna Haag (SWE) - FIS world cup cross-country, 10km women, Toblach (ITA). www.nordicfocus.com. © Modica/NordicFocus. [/caption]Saxning & spring

Här kan ni se hur man växlar mellan "spring" och "saxning" (tid 13.16min in i videon) Enkelt sagt så saxar man där skidorna inte längre fäster. Det som är viktigt att tänka på då, är att inte har för stort på skidorna. Utan att försöka ha dem så rakt fram man kan, fästa blicken uppåt så att överkroppen blir lite rakare och använda sig av armarna. Och vara lätt i steget! Det är lätt att man borrar ned huvudet, och då faller automatiskt överkroppen framåt vilket gör att tyngdpunkten på skidan (där man trycker ned dem) kommer längre bak vilket gör att man slinter. Så börjar det slinta, fäst blicken uppåt! Då följer överkroppen med. Tänk Sundby!

Samma sak gäller egentligen när man springer på skidorna, eller joggar kanske är ett bättre ord. Då glider man inte ut på skidorna som i stordiagonal, utan man joggar fast skidorna för att få i fästet. Använder armarna för att trycka i från, och inte bara som stöttepelare och drar heller inte igenom armarna lika långt som i vanlig diagonal. Försöker få fram foten framför sig. Inte alltför långt fram, får då orkar man inte trycka ned den (tyngdpunkten återigen), utan cirka en fot framför sig. Trycker till och lägger över vikten på den skidan innan man sätter fram den andra foten och lägger vikten där. Titta återigen på filmsekvensen så ser ni!

Vissa säger att man ska tänka på att få en fin pendel av foten bakom sig/sträcka ut benet långt, men jag tycker att det är bättre att tänka att man får fram foten framför sig. Så får det bli som det blir med benet bakom sig. Grejen är att om man får fram foten dit man ska, blir det automatiskt en pendel bakåt med det andra benet, men jag tycker inte att det är där man ska lägga fokus!

Diagonal

En av de mest ursprungliga tekniken. Den som är grunden i skidåkningen. Men även den utvecklas. Och numera handlar det inte om att sträcka ut så låååååångt man kan på varje skär, utan att hitta träffen. Och just det som är en av Sundbys styrkor. I varje frånskjut hittar han den perfekta träffen. Inget energislös överhuvudtaget. Någon som också är duktig på det är Ingvild Flugstad Östberg. Hon använder sina skidor, sträcker ut när det krävs, kortar av när det krävs. Men alltid med en träff. Det är träffen som styr längden på stegen.

Och träffen får man genom att få över tyngden på den skidan man står på och ska trycka ifrån på. Jag är ibland en hasare, dvs att jag liksom hasar mina skidor fram och tillbaka och på det sättet missar jag alltför många träffar och får onödiga släpp (alltså inget fäste). Men efter att ha åkt mycket utan stavar, där man verkligen måste hitta träffen har jag funnit nyckeln! 

Genom att se till att jag verkligen kommer över på den skidan jag står på och gör en liten eftergift/gugning i benen så trycker jag fast skidan innan jag sträcker ut. Oavsett om jag åker stort eller kort.

Precis som i löpning styr armarna hur stor rörelsen är. Och för att låta armarna pendla fritt och få kraft från dem är det viktigt att ha en låg och avslappnad axel tills man sätter i staven snett framför sig. Öva genom att åka med ex en sten i handen och glid ut, då hittar du en avslappnad, låg axel!

På det här klippet kan ni se hur de växlar mellan spring och stordiagonal, skillnaden är liten, men man ser ändå på steglängden. Titta från 3.18 och ca 1 min framåt.

Prova själv att variera steglängden i olika partier, sträck ut och korta av!

Stakning med frånskjut

På samma klipp som ovan kan ni också se växlingen mellan diagonal och stakning med frånskjut. Kolla 4.15min in i klippet så ser ni hur Sundby växlar från stordiagonal till stakning med frånskjut. Med perfekt träff.

För om diagonal handlar mycket om träff för att att få fäste, så handlar stakning med frånskjut än mer om det. Eller här kanske man ska kalla det tajmning mer. Det handlar om att hitta en hög träff med överkroppen (som i stakning) samtidigt som man gör ett frånskjut med benet.

Stakning

Återigen samma klipp som ovan, men ca 30 till 60 sekunder in i klippet kan ni se en stilstudie i stakning. Genom att trycka sig upp i en hög position från hälarna upp genom benen till rumpan fäller de sig framåt och när de är i den högsta positionen slår de ned sina stavar. De håller emot med kroppen (bålen) innan de fäller överkroppen och gör en liten eftergift i knäna då stavarna går bakåt. Sen tar de ny kraft genom att skjuta sig upp via tår till häl till ben till rumpa och sedan falla framåt och hålla emot.

Staktekniken är den som utvecklats absolut mest de senaste åren. När jag lärde mig staka på nittiotalet var det spikraka ben, fall fram (DJUPT!) med överkroppen så att händerna gick under knäna innan man gick upp igen. Man tog ingen hjälp alls av att komma upp i en hög position genom att kasta/häva sig upp på tå och hålla emot med bålen innan stavarna fick dras igenom. Inte undra på att så många fick problem med ryggen då. Idag är det mer axlarna som slits, då vi lätt blir lite framåt roterade av allt stakande. Men allt handlar ju i grund och botten om att vara så pass stark och välgenomtränad och rörlig att man klarar av den träning man lägger ned på kroppen.

Att titta på på ex ett långlopp kan också vara intressant, där ser man flera olika staktekniker. Men jag skulle nog säga att Sundby och Eliassens (han som vunnit flest lopp hitilla i år i Ski Classics) ändå har liknade stilar. Se och lär!

Framför allt förändrar man ju frekvens och insats beroende på lutningen.

A och o i all teknik är bålstabilitet. Utan bålstabilitet blir tekniken vinglig, sned och de perfekta träffarna blir få. Se bara återigen Sundby, eller Cologna för den delen, med bålstabilitet utan dess like. De falierar inte en endaste gång. Varje gång de är i en hög position är kroppen som en spik, inget vingel åt något håll. Och det gör att varje gång de häver på sin kroppsvikt går all kraft till att få dem framåt.

Stavar

Längden på en klassisk stav ska vara cirka 84% av din kroppslängd. Om du vill springa med stavar för att öva att få in en avslappnad axel, höja pulsen lite på dina löppass eller bättre på konditionen genom att gå stavgång i någon slalombacke kan du använda samma längd om du springer med stavarna (sk älglyfs, joggar med ett litet hopp i varje steg för att få en lite svävande jogg). Om du vill gå med stavar skulle jag rekommendera lite kortare stavar ändå, jag kör med ca 76% av min kroppslängd på dem.

Övningar

Att köra utan stavar är absolut det bästa sättet att öva in klassisk teknik. Jag försöker göra det så ofta jag kan i blandad terräng, dock inte i alltför branta backar då det inte blir riktigt bra. Men lätt utför är bra för att öva balansen!

Stakningen kan man öva genom att dela upp rörelsen i olika delar. Ex låsa armarna så man bara använder magen när man stakar. Eller staka i branta backar, kanske än bättre för att hitta magen. Staka i snabba partier för att hitta träffen och kunna komma upp på tå innan man häver ner stavarna.

Det får vara allt för denna gång, hojta till om jag glömt något!

So long,

Anna

En kommentar på “Helgens nördtips – den klassiska tekniken

Helgens nördtips vecka 5 – att förbereda sig mentalt.

Efter en dryg vecka i fjällen där jag sakta men säkert kommit tillbaka i vanlig träning igen efter min lilla förkylning  och både dubbelpass och fartpass har jag hunnit med. Alltför att bli så pigg jag kan till nästa helg i Falun. Ska försöka finslipa formen de sista dagarna nu. Peppad till tusen.

Men det var ju som vanligt inte det jag skulle skriva om, utan helgens nördtips vecka 5. Fortsätt gärna hojta till vad ni vill läsa om, under texten kan ni också hitta länkar till de andra tipsen jag skrivit!

 

[caption id="attachment_9968" align="aligncenter" width="600"]08.01.2016, Cortina-Toblach, Italy (ITA): Anna Haag (SWE), prepares for the race - FIS world cup cross-country, tour de ski, 5km women, Cortina-Toblach (ITA). www.nordicfocus.com. © Felgenhauer/NordicFocus. Every downloaded picture is fee-liable. 08.01.2016, Cortina-Toblach, Italy (ITA): Anna Haag (SWE), prepares for the race
- FIS world cup cross-country, tour de ski, 5km women, Cortina-Toblach (ITA). www.nordicfocus.com. © Felgenhauer/NordicFocus. Every downloaded picture is fee-liable.[/caption]

Fokus och redo innan race. Många tankar som går runt i huvudet där och då.

Så vad tänkte jag skriva om idag? Jo, nämligen just det som bilden handlar om. Att göra sig redo för race. Utmaning. Att hantera nervositeten. Och återigen, jag är ingen expert. Jag kan inte allt jag skriver om, utan jag skriver om mina egna erfarenheter. Om hur jag hanterar situationerna. Och alla är vi olika, alla tänker vi olika. Så se det här som tips, kanske en handledning eller några ord som gör att du kan känna "åh, jag är inte ensam om att tänka så här..".

Kvällen före

Morgonen innan race är alltid värst ur nervositet-synpunkt. Kvällen innan brukar vara den bästa känslan. Då är jag redo, jag brukar ta en promenad eller en lättare jogg på kvällen före. Helst själv, med lite musik i öronen där jag stänger alla andra tankar ut och bara tänker på loppet. På hur jag vill åka. På banan. På känslan som jag vill ska finnas i kroppen. Nervositeten brukar komma krypande redan då, men då är det mer som pirr. Som ett barn på kvällen före julafton. Förväntansfull. Redo. Peppad och taggad!

Jag brukar försöka visualisera banan, kurvor och krön. Försöker göra en plan hur jag ska attackera backarna, var jag kan ge mig själv lite återhämtning och vilka partier jag måste håll fokus och inte släppa det en sekund.

Ofta kan jag sova bra natten före race, men ibland vill det sig inte. Tankarna på utmaningen bara snurrar. Då brukar jag försöka styra tillbaka mina tankar via andningen. Lägger händerna på magen och fokuserar på varje andetag. Efter ett tag brukar jag komma ned i varv och somna.

Rutiner

Men på morgonen när jag vaknar, oh my. Då kommer nervositeten. Vissa gånger mer än andra. Då är rutinerna a och o. Att ha något att förhålla sig till. Det är något jag är noga med. Att alltid göra en plan dagen innan. När jag ska vakna, jogg, äta igen. Åka till stadion. Värma upp. Och det gör att man på ett sätt kan vara i stunden och ladda och inte låta tankarna spinna iväg och göra en mer nervös än vad man behöver vara. Att bli nervös är ju inget konstigt i sig, alla blir det och det är kroppens sätt att förbereda sig inför något. Man blir mer alert. Mer redo helt enkelt. Så istället för att kämpa emot nervositeten kan man istället bara go with the flow och acceptera "ok nu är jag nervös - skönt - jag är redo för race/utmaning". Det är så jag hanterar det.

På plats

Väl på plats så blir jag ibland mer nervös, ibland så är det som om jag kommer in i ett mood där jag känner mig så redo. Som om jag gör allt lite i slow motion, spar på krutet för att ge allt när startskottet går och ibland känner jag mig som en yr höna som inte har koll på någonting. Inget av det är ett måste för ett bra eller ett dåligt resultat, det kan gå bra eller dåligt oavsett.

Men även här, när jag kommer till stadion, så har jag en plan vad jag ska göra. Jag ser till att jag inte behöver stressa, men jag vill heller inte ha dötid. Jag vill göra allt i sin takt. Men jag kan inte påverka allt innan start, egentligen ingenting i och med att vi ska testa skidor och vi vet aldrig hur länge vi får vara på banan. När banan stänger eller om den ens är öppen. Det gäller att vara flexibel med sin plan, att inte stressa upp sig om det inte bli som man tänkt. Ibland testar vi skidor in i det sista, tills banan stänger och bara minuter återstår till start. Då gäller det att våga hålla sig cool, att lita på sin vallare och passa på att göra mina fartdrag (som jag alltid gör före start) under tiden jag testar skidorna. Ibland hinner vi inte åka igenom banan, då är det så. Punkt.

Ibland har vi all tid i världen och tiden fram till start går så långsamt. Då försöker jag bara slappna av och njuta av att vara igång.

Min nervositet brukar peaka vid två tillfällen - när jag kommer till stadion och de där sista minuterna innan starten går. När den enda jag gör är att vänta. Men då kan jag ju inget göra. Det är bara att acceptera. "Ok, jag är nervös. Starten går snart. Alla känner lika.". Så brukar jag ta några djupa andetag och börja fokusera på banan. Och nervositeten som kommer när jag anländer till stadion, innan jag börjat värma upp, brukar sakta men säkert ge med sig när jag får börja testa skidor eller banorna. Helt enkelt komma in i mina rutiner.

Uppvärmingen

Uppvärmingen har jag också en plan för, mina fartdrag. Men det är inte alltid att jag hinner med att göra dem som jag vill. Och då är det så. Ibland går uppvärmingen hur bra som helst, jag kan känna mig urstark och så redo. Och ibland går det så kasst. Och inget av det spelar någon roll hur det går i själva loppet sen. Ibland är det faktiskt så att om uppvärmingen känns kasst, så går det bättre på racet.. Men inte alltid. Ibland är det tvärtom!

Fokus på uppgiften

Fokus. Det är mitt ankare där och då, i den där nervös bubblan man är i minuterna före start. Fokusera på banan. På min uppgift. Och har jag då gjort en bra plan kvällen innan, i huvudet, där jag tänkt igenom banan. Förberett mig på alla eventualiteter i uppvärmingen och skidtestning, då kan jag, när jag står och byter om just innan start, hämta tillbaka mig själv från nervositeten genom att andas och fokusera på min uppgift. Jag brukar också försöka förbereda mig på att det kommer bli jobbigt, tufft. Slitsamt. Alltför att vara redo när startskottet går. Och i allt det här så handlar det ju om att fokusera på mig. Inte bli stressad av vad folk gör runt omkring. Vad som händer och sker. Stänga in sig i sin egen bubbla och tro på det man själv gör. Känna sig trygg i sin plan. Kort och gott.

Och sen är man redo att gå ut och ge allt i loppet. Gör sitt bästa. Och fortsätta hålla fokus på sin egen uppgift.

Så så brukar jag fungera innan start. Ha en plan, fokusera på mitt. Acceptera nervositeten och förbereda sig inför uppgiften.

So long,

Anna

  • vecka 4 (vett och etikett i spåret) ,
  • vecka 3 (träning vid förkylning och tips och trix),
  • vecka 2 (kyla & inomhusträning),
  • vecka 51 (kläder och frusna fötter),
  • vecka 50 (skejtteknik ),
  • vecka 49 (frusna fingrar och bålstyrka),
  • vecka 48 (sportdryck, vallningsfriaskidor och var hittar man skidspår?)

 

 

4 kommentarer på “Helgens nördtips vecka 5 – att förbereda sig mentalt.

Helgens nördtips v.4

Helgens nördtips

Helgen igen, himmel vad fort det går! Följer SM via Vinterstudion och hoppade fram Jonna till SM guld idag. Eller nej, det kanske jag inte gjorde. Men jag hoppade allt vad jag kunde och kanske kände hon det lite i alla fall. Haha! Alltid lika kul när tjejer som Jonna, som varit med oss ute på läger och som man sett under de senaste åren, får till det. Får det där genombrottet som behövs för att självförtroendet ska komma och då kommer också fler resultat. (För att inte tala om Sanna Kallurs comeback idag.. Det är gåshud de lux!).

Vi är ju till fjälls. I natt blåste det så det ven i knutarna och fläkten stod och slog så det stod härliga till. Men nu skiner solen från nästintill klarblå himmel, även om vinden fortfarande viner en hel del. På morgonens tur med mamma och pappa höll vi oss i skogskanten, skyddade från vinden i nydragna spår. Sånt är rekreation för själen alltså!

   

Så vad blir helgens nördtips då? Behöver lite mer tips vad ni vill ha för tips?!

Helgens tips blir i alla fall lite av detta;

Vett & Etikett i skidspåren

Saxning

Det händer ju mer ofta än sällan att skidorna släpper i mer eller mindre branta backar. Och när de släpper, behöver man ju börja saxa. Alltså man sätter ut skidorna i ett v och börjar gå-jogga på skidorna. Och då går man alltid ur spåret och saxar bredvid. Inte i spåret!

  
Långsamma vs snabba skidåkare

Generellt gäller; snabbare skidåkare åker om långsammare åkare. Långsammare åkare stannar i spåret och snabbare åkare åker om utanför spåret. Den enda gången som det kan frångås är om elitåkare kör intervaller eller race, då kan vi vara lite sådär otrevliga och ropa ur spår. Men det undviker vi så ofta vi kan, för det ställer oftast till mer problem än något annat.

Utför vs nedför i samma spår

Om det endast finns ett klassiskt spår, där man både åker uppför och utför, så kliver de som åker utför ur spåret så att de som kommer uppför får stanna i spåret. (Detta är dock en diskussionsfråga, men vi elit anser att man gör så här då vi inte vill bli avbrutna när vi åker uppför. Pappa höll dock inte riktigt med mig..) 

Utförsåkning

Är man osäker när man åker utför, kliver man ur spåret för att inte förstöra det dragna spåret. Och är man osäker utför så är det bra att öva lite emellanåt; vara mjuk i benen, ploga och sladda när det krävs. Det är när man spänner sig som det kan göra ont att ramla. Men är man bara mjuk i kroppen gör det sällan ont att ramla. Om det inte är is där man råkar landa.

Skejt

Skejtar gör man alltid på den rullade ytan mellan spåren, och undviker så gott man kan att kliva över de dragna klassiska spåren.

Drickapaus/samtalspaus

Stannar man för att dricka eller bara ta en paus, kliver man ur spåren (både klassiska och skejtytan) så gott man kan för att inte hindra andra åkare att passera.

Det var det för nu.

Vill ha några mer tips eller trix? Vad har jag glömt under de senaste veckornas tips å tankar?

So long,

Anna

6 kommentarer på “Helgens nördtips v.4

Och så lite försenade nördtips.

Egentligen skulle jag vara på väg upp mot Piteå och SM just nu, men även om jag ör igång med lättare träning är jag långt ifrån tävlingsbar. Så jag stannar hemma och rullar tummarna och hoppas vara tillbaka fortare än kvickt för att få köra resten va årets tävlingar och avsluta denna säsongs med flaggan i topp. Det är min målbild just nu.

Och eftersom jag missade ge er helgens nördtips (hade huset fullt av familjen, men skidturer, fika och prat hann jag inte med det jag tänkt), så får ni några här istället.

Gissningsvis är det inte bara jag som är lite halvhängig nu. Det känns som om var och varannan går runt och hostar, harklar och snorar. Som varje år vid den här tiden. Så hur gör man då för att uthärda som bäst? Jag hade önskat att jag hade kunnat ge er tips på att undvika, men tyvärr sitter jag inte på den kunskapen... Mer än handhygien, sova ordentligt, äta nog och undvika folk som är förkylda.

Tips 1 - att röra på sig när man inte känner sig hundra

Att träna när man är sjuk är rent farligt. Men att röra på sig på den nivå som inte kostar för mycket, som inte gör att huvudet dunkar, svetten bryter fram mer än vanligt (typ kallsvett) eller gör dig yr eller illamående, det är okay. Att gå en promenad. Eller köra lite rörlighet. Lyssna bara på kroppens ALLA signaler. Och tolka dem rättvist. Däremot ska man undvika att göra det för mycket eller för länge. Gör det med måtta. Halvera mot normala träningstiden, normala träningsbelastningen. Var klok! Och framför allt; LYSSNA! Att ge kroppen lite frisk luft när man känner sig risig, är bara bra. MEN: har man feber eller ont i halsen så är det soffläge som gäller. Både för din egen och andras skull!

 

[caption id="" align="aligncenter" width="620"] Skidspår som gjort för "gång"-tempo..[/caption]

 

[caption id="" align="aligncenter" width="620"] Sånna här dagar ger energi![/caption]

 

Tips 2 - snabba på återhämtningen efter förkylning

När kroppen jobbar med en infektion går det på högvarv. Vilopulsen blir högre, likaså kroppstemperaturen. Det gör att kroppen bränner mer kalorier i vila än i vanliga fall. Så för att återhämta sig från en sjukdom eller snabba på tillfrisknandet, är helt enkelt att äta bra. Och dricka! Gärna varmt, men också vatten eller juice.

Tips 3 - lindra en irriterad hals

Som skidåkare får man ju lätt en irriterad hals eller hosta. Något som kan ge skön lindrig då är att dricka något varmt med något sött i, ex honung. Själv brukar jag koka upp vatten med ingefära och sen röra ned honung. Det lindrar lite för stunden.

Det får vara förra helgens tips - lyssna på kroppen, frisk luft är bra, ät klokt och drick.

So long,

Anna 

Psst.. Har ni läst min krönika på LTz? Vad tycker ni?! 

5 kommentarer på “Och så lite försenade nördtips.

Helgens nördtips

Kylan verkar ju ha tagit sitt grepp om Sverige, även Malmo har fått snö och minusgrader. Och minusgrader där nere är bra mycket kallare än här i stan (Östersund). Det är ett som är säkert. Men att det är kallt stoppar ju inte att vara ute så länge man klär sig rätt. Och tänker rätt..

Jag har ju ett tidigare nörd-tips inlägg berättat lite hur jag klär mig, lager på lager är a och o men att klä sig rätt gör också att man slipper den där hemska smärtan när värmen kommer tillbaka i de iskalla fingrarna eller tårna som man alltför ofta lyckad förfrysa. Hua. Så tänk på det, att vara rätt klädd är verkligen a och o! Och tänk på att vid kyla handlar det om att täcka så stora delar av kroppen som möjligt och textiltejp kan vara bra för att skydda extra utsatta kroppsdelar eller hud. Att tejpa exempelvis örsnibbar, näsan och kinderna kan vara klokt. Speciellt om man har glasögon på sig, så kan det vara bra att ha en tejpbit där glaskanten vilar mot kinden.

  
Tillbaka till den här veckans tips!

Tips 1 - skydda luftvägarna

Men något man SKA vara försiktigt med vid kyla är luftvägarna. Alltså näsa och mun. Att tävla och träna med ex buff hjälper till viss del, men bäst är en sk andningsmask. Själv använder jag en Airtrim, och det har jag gjort de senaste femton åren. Direkt om det är kallare än -10 använder jag den, alltid vid lugna pass. Egentligen skulle jag behöva använda den även vid intervallerna, kruxet är dock att den är lite tyngre att andas i och dessutom behöver man ju ta av den om man ska spotta eller fräsa eller sånt där annat fräscht som vi skidåkare gör alldeles för mycket.. Men är det kallt så funderar jag alltid en extra gång om jag verkligen ska köra intervaller, och gör jag det så är masken på. Mer eller mindre... Har dock aldrig tävlat i den, eftersom jag försöker undvika att tävla när det är för kallt! Tävlingsgränsen går vid -20, men jag har tävlat vid -23 någon gång. INTE smart.

Det bästa med den här masken är att den täcker mun och näsa. För luftvägarna i både näsa och mun är lika känsliga. Det är lätt att glömma bort, att man bara täcker munnen och tänker att det är nog, men även näsan behöver skydd mot kyla. Tänk på det!

Airtrim har också olika filter, med mer eller mindre luftgenomsläpp för kallare eller hårdare träning (mer ventilation).

Tips 2 - inomhusträning för överkroppen

Något man kan passa på att göra när det är lite kallare är att köra några fler pass inne på gymmet. Gissningsvis är det fler som tänker så, och konditionsmaskinerna är kanske fulla. Varför inte köra ett extra styrkepass då? Fokusera på exempelvis bålen eller överkroppen? Köra magövningar tills man inte orkar mer. Och sen köra några set till. Alltså inte maxa i vikter, utan i reps? Då är redcorden (som jag ju också givit tips om förut, i ett äldre inlägg) toppen. Där man man mata på övning efter övning tills man inte orkar mer. Vila lite, och sen upprepa. Sätt på er pulsklockan så ska ni se att ni driver rätt bra puls på den också..! På insta kommer jag vissa fyra övningar man kan köra i ett svep. Dock upp-speedat gånger ca 10. ?

Har ni inte provat SkiErg (stakmaskinen) tycker jag verkligen ni ska prova den. Här kan ni se hur det kan se ut när jag kör. (Och vårt absolut bästa rum i HELA huset ?)  Det är kanske inte superkul att köra på den, men dela upp det i exempelvis intervaller eller sätt som mål att staka 5000 meter på så snabb tid som möjligt. Ett tips är att värma upp 5-10 minuter och sedan ge allt i olika typer av intervaller: 3 min MAX - 3 min vila - 5 min 45s MAX/15s vila - 3 min vila - 5 min 30s MAX/30s vila - 3 min vila - 5 min 15s MAX/15s vila 

Prova er fram vad som passar er!

Må så gott nu när vintern ÄNTLIGEN har kommit!

So long,

Anna

5 kommentarer på “Helgens nördtips

Helgens nördtips.

Så medan ni antagligen sitter framför tvn och hejar er hesa på våra duktiga sprinters, tänkte jag passa på att återigen dela med mig av lite tips. Fortsätt skriva och hojta till vad ni vill ha för tips, så ska jag göra mitt bästa för att dela med mig av mina erfarenheter.

Just nu är vi i Toblach (som ni ju så klart vet om ni tittar på tvn..) som ligger i Dolomiterna, ett relativt snösäkert område, men även här lyser snön med sin TOTALA frånvaro. Och då gäller det att vara lite smart i träningen. För det viktigaste, även om det är och ska vara jobbigt, är ju att det faktiskt ska vara lite roligt. Inspirerande och utmanande. Så är det för mig. Går det för mycket på rutin så tycker jag inte att det är kul. Här kan ni se ett klipp där jag delar med mig lite av träningstips när snön (och kylan!) är spårlöst borta. Vill ni ha fler tips om det, hojta till.

För idag tänkte jag dela med mig av mer konkreta tips, så som hur man råder bot på iskalla fötter och hur man klär sig bäst. 

Att vara felklädd gör träningen både tråkigare och jobbigare, man bränner mer energi än vad man behöver och det känns bra mycket slitsammare än vad det behöver göra. Men att vara rätt klädd, det gör att man både känner sig snabbare, mer vältränad och energin går till det den ska; nämligen att ta sig fram på bästa sätt!

IMG_0158

Buff, tjockhandskar, väst och lager på lager.

Tips 1 - kläder

I grund och botten handlar det om att ha funktionella kläder. Alltså kläder som är gjorda för att träna i, som andas och som värmer vid kyla och kyler vid värme. Jag har väldigt höga krav på de kläder jag tränar i, både hur passformen är, design men också så klart funktionen. De flesta stora märken inom träning uppfyller dessa krav, sen kan man ha personliga favoriter. Jag gillar själv kläder som sticker ut rent designmässigt, men designen får aldrig gå ut över funktionen.

Vilka material ska man då använda? Om det är kallare, så använder jag gärna ull. Har en gammal favorit från Ullmax/Woolpower som är helt urtvättad och helt genomskinlig av allt användande, men också helt perfekt. Problemet med ullprodukter är att många av dem är för tjocka för att träna hårt i. En ulltröja antigen närmast kroppen eller som mellanlager är perfekt när det börjar bli lite kyligare eller att byta om till direkt när man gått i mål eller kört ett hårt pass. Så en ulltröja tycker jag ska ingå i alla vinteridrottares garderob. 

Under tävlingsdräkten använder jag sällan produkter i ull, där är det ett tunt underställ som gäller (som detta från Helly Hansen eller det här från Craft). Är det lite kallare, kan jag använda ett tunt underställ som har ett vindskyddstyg fram. Det är något jag kan rekommendera er som är lite mer frusna av er. Och ett par underbyxor, sk vindkallingar i funktionsmaterial.

Tänk på att alla lager räknas, alla lager du har på dig påverkar om du håller dig varm eller blir kall. Eller det absolut värst; blir blöt inifrån och ut. Varför blir man det då? Jo, helt enkelt för att man har något på sig som inte ANDAS! I alla lager man har på sig krävs det att plaggen andas. Från trosan/kalsongen ut till jackan och västen. Så var kräsen när ni handlar träningskläder. Hur snyggt det än är! Själv har jag en snygg regnjacka som jag gärna tränar i, men himmel vad blöt och kall jag blir i den! Så den använder jag numera endast om det regnar.

Om det är rått och fuktigt, är ull det absolut bästa.

Är man lite osäker på hur varmt eller kallt det är, kan man ha en väst på sig. Det är ett enkelt plagg att ta och och på. Och en regel kan jag dela med mig av:

Om man fryser de första 10 minuterna, är man rätt klädd! Är man varm och bekväm direkt man går utanför dörren, är man för varmt klädd.

Något som kan vara bra att ha i vätskebältet är en sk buff, en halsduk som man drar över huvudet. För håller man värmen i halsen och nacken, känner man sig varmare. Lika så om man är varm kring handlederna och huvudet. Ett pannband är snyggt, men tänk på att huvudet är som en skorsten som släpper ut all värme från kroppen. Perfekt om det är varmt, dumt om det är kallt.

Jag har sällan stora kläder på mig, jag trivs bäst när det sitter tajtare, för då kan jag röra mig bättre. Och jag klär mig i lager på lager, alltid i funktionsmaterial. Sommar som vinter. Har ni fler funderingar?

Tips 2 - frusna fötter

Något bland det tråkigaste som finns är att frysa om fötterna. Det blir så tråkigt och det gör så in i norden ont när man kommer in och ställer sig i duschen efteråt. Jag har ingen mirakelkur, men jag har några tips som kanske kan göra det bättre.

  1. Tvätta fötterna innan ni sätter på er strumporna, för då får ni bort fukten som ofta gör fötterna kalla. (Tips från min far, något jag själv gjort så länge jag kan minnas!)
  2. Använd ALLTID ullstrumpor. Variera bara tjockleken beroende på kyla. Dessa är de enda som inte blir blöta. 
  3. Ha inte för små pjäxor! Pjäxorna ska sitta bra, men man måste kunna röra fötterna, annars blir man iskall!
  4. Rör på tårna, stå inte blixtstilla i pjäxorna, även om ni stakar!
  5. Prova pjäxöverdrag, det använder jag själv nästintill dagligen. Jag använder mig av dessa.
  6. Har ni provat sulor med värme i? Jag och Emil har precis fått hem dessa, så jag kan inte utvärdera dem än, men jag håller på att prova just nu. Man ställer in temperaturen via en app i telefonen. Kan vara något för er som verkligen lider av kalla fötter!

Hoppas ni med iskalla fötter i alla fall fick några tips ni inte provat förr!

Och fortsätt höra av er om vad ni vill ha tips om, jag ska göra mitt bästa för att delge allt jag kan! :-)

So long,

Anna

2 kommentarer på “Helgens nördtips.

Helgens nördtips.

Så var det dags för helgens nördtips igen. Kul att ni gillar det!

Idag tänkte jag skriva lite om skejt. Eftersom det är den stilen vi kört och ni har tittat på i helgen, om ni har följt Vinterstudions sändningar här nere från Davos.

Skejt

Sen jag var liten har skejt varit en favorit. Inte så att jag i dag är bättre i det än i klassiskt, som när jag var barn, utan det är känslan av fart man får när man skejtar. Den känslan kan man aldrig uppleva på samma sätt när man åker klassiskt.

Och om man dessutom är i form, så är det h e l t  m a g i s k t. Det känns som om man är outtröttlig, varje stavtag ger kraft och man får en känsla av att hela kroppen, ben som mage som armar jobbar ihop och får en att åka fortare.

Det är mina tankar om skejt. Men hur skejtar man då? Här nere i Mellaneuropa ser man allt fler som skejtar, i alla åldrar med varierad teknik, men alla älskar det nog av samma anledning som jag gör det. Sen är det lite jobbigare innan man får in tajmingen och kraften, det krävs tålamod och jag skulle nog säga att det faktiskt är jobbigare än klassiskt. Om jag ska åka ett riktigt lugnt pass, så väljer jag hellre klassiskt, för då kan man gå i backarna. Det kan man inte när man skejtar, för då vill man hela tiden hålla glid på skidan. 

Hemma i Sverige är det inte lika vanligt at man skejtar. Jag tror det börjar komma, men det är absolut inte lika stort som här nere. I Engadin-dalen (nästa dal från Davos sett) är ett av de finaste långloppet, Engadin Marathonsom alltid har gått i skejt. Det börjar i St Moritz och avslutas längre ned i dalen. En otroligt fin bana! För ett par år sedan var vi där och höjdladdade inför några mästerskap, bland annat OS i Vancouver.

2015-12-12 Davos 15F - Foto Erik Putsep-4364

Foto: Erik Pützep

Men hur skejtar man då?

För det första så finns det så kallade växlar som vi använder beroende på lutning och fart.

Växel 1 (också kallad fiskben) är den växeln som vi mest sällan använder, men ni kan se den ibland i sista backen på Tour de Ski, man glider på varje skida och sätter i den stav som går diagonalt från benet (glider vänster ben, trycker höger stav osv..). En bra växel i branta backar för att hålla ner farten. (Här kan ni se från avslutningen på Touren 2013, ca 38.50 in i filmen)

Växel 2 (uppförsskejt) är den ni oftast ser oss använda i brantare och längre backar på tävlingarna. Man kliver fram med höger (eller vänster ben) och en nanosekund efter sätter man i höger stav något framför (i position) vänster stav, så nästan som ett stavtag men högerstav är dominant (om man kliver med höger ben först) och häver sedan på över kroppen. Ibland gör vi ett litet hopp när vi skjuter ifrån med vänster ben innan vi hamnar på höger ben som man stannar lite, lite längre på, innan man trycker ifrån med vänster ben igen. Se här när jag kör mot Roponen i Val di Fiemme (OBS! Detta är ett ryck, men tekniken är den samma!) Petter är en jäkel på denna och använder den mer än många andra då han varierar steg-och glidlängden. Kortar av när det är brantare, glider ut längre när det är flackare. Nästan så att hans växel 2 är en annan växel, kanske skulle börja kalla den växel-två-northug? 

Växel 3 (på norska kallad dobbeldans, vi kallade den raketen som barn). Där använder man armarna som i ett rent staktag (ingen arm/sida är mer dominant än den andra) och benen samlas ihop mitt under sig samtidigt som man häver på stavarna i ett stavtag och sedan bli den en vilofas medan benen glider ut. Helt enkelt samlat staktag i mitten och höger skida glider ut, då har man vänster i luften. Sedan samlas benen ihop igen/stavtag med armarna, och man glider ut på höger ben. Se här när Emil kör just den växeln (direkt ut efter start). Det här är också den vanligaste växeln idag i och med att både herrar och damer har blivit allt starkare i överkroppen. För att börja med den här växeln kan man ta hjälp av andningen. Man andas in när man har sin högsta position (när man samlar ihop benen) och ut när man trycker i stavarna och skjuter i från med benen! Prova er fram!

Växel 4 kallar vi nog inget annat än just växel fyra. Där samlar man ihop sig högt (med armarna i en synkron rörelse) samtidigt som man glider ut på ena skidan (den andra i luften), sen samlar man ihop benen och trycker ifrån med stavarna som i ett stavtag och glider ut på den andra benet och sedan tillbaka på det benet man var på när man använde armarna. Den liknar växel 3, bara att man bara jobbar på ena benet. Många sprinters är väldigt bra på denna växel, Britta Johansson Norgren är en fena på denna. Den här växeln använder vi när det går snabbt, men inte så snabbt så att man kan lyfter stavarna. Ofta efter att man kommit utför, innan man går på med växel 3, brukar vi använda oss av denna växel. Hittar inget bra klipp med det här, men det är en växel man använder sig av i ett par tag och sedan antingen växlar upp (benskejt) eller ned (växel 3).

Växel 5 (benskejt) är den växeln vi använder när det går absolut snabbast, i lätt nedförslut. Då använder man sig inte av stavarna, utan går ned i en låg position, samlar ihop fötterna och trycker i från rejält. Man kan ha armarna som när man står i en fartposition eller jobba med. Här kan ni se växel 5, också kallad benskejt. Se 1.02-1.05 in i filmen.

Ett tips är att någon filmar er så ni själva ser hur det ser ut när ni åker, och sedan tittar på något av de klippen jag rekommenderar, så kan ni själva jämföra! Mycket handlar om balans, så utmana balansen. Stå kvar längre på ena benet och åk utan stavar. Prova er fram!

TIPS! Att köpa ny, dyr utrustning är inget jag rekommenderar. Prova istället den lokala klubbens "skidbytardagar", där brukar man komma över utrustning till väldigt bra priser! Jag själv körde på en kombisko och en skida från Fischer som kallades Universal tills jag var 12-13 år gammal, alltså en skida som jag både kunde åka skejt och klassiskt på. Det är ett tips till er som vi låta era barn prova. Och för barn funkar det lika bra att åka på klassiska skidor som skejt om man vill prova skejta, ta bara bort fästvallan. Däremot kan det vara skönt att åka med en pjäxa med ankelstöd, så som de flesta skejtpjäxor ser ut idag (bortsett från Alpinas senaste modell, som faktiskt saknar den!). Vi har ju dessutom en pjäxa idag som vi använder när vi åker skiathlon, som faktiskt fungerar som en helt okay pjäxa till båda stilarna. Dock verkar bara Rossignol, Alpina och Atomic sälja dem i butik . Stavarna då? Generellt åker man med längre stavar när man skejtar, det brukar skilja ca 10 cm mellan klassiska och skejtstavar. På klassiskt kan ni multiplicera er längd med 0,85 och på skejt med 0,9. Jag har varierat längden på mina stavar mycket, från 145 upp mot 150 på skejt, men känner att just 147,5 cm är perfekt för mig. :-) Skidorna är lite kortare än de klassiska, är uppbyggda på ett annat sätt (har ett helt annat spann) och spetsen är lägre, rundare..

Att ta hjälp med teknik, speciellt när man är helt nybörjare är ett tips. Det blir så mycket roligare. Annars är det lätt att man nog ledsnar ur av att hela tiden känna sig som bambi på hal is. Men även om man är en bättre skidåkare, så ta hjälp!

Jag vet att här nere i Alperna är det vanligt att ha just skejtkurser, så varför inte passa på att ta en sådan om ni är här nere?

Min mor lärde sig att skejta för ett par år sedan, och nu följer hon med glädje med ut på skarturerna på våren. Där vi bara flyger fram på den stenhårda snön med solen i ansiktet och vinden i ryggen! :-) Pappa har jämt skejtat, och skejtar helst. Lika så min bror. Så om ni inte har provat skejta, gör det!!

Vad tror ni, fick ni någon bättre koll nu? På den deltekniken som ger mest fartkänsla, och som faktiskt, är mycket enklare att göra då man slipper kladda med fästvalla och klister och bara valla på lite parafin emellanåt.

So long,

Anna

7 kommentarer på “Helgens nördtips.

Helgens (försenade) nördtips.

Tänkte att det där med skidåkare-nörd-tips var något som jag kunde försöka återkomma till. Fick så många bra frågor på det sist, kan inte svara på alla nu, men några tänkte jag försöka svara på. Fortsätt ge mig tips på saker ni vill veta eller ha tips på, så ska jag göra så gott jag kan att ge min point of view. För det måste ni komma ihåg, jag är inte expert inom något område, jag är självlärd, så jag delar med mig av mina erfarenheter och tankar. Och sen är det upp till er att filtrera, analysera och se om det är något som passar er eller ej. Låter det som en bra deal?

Tips 1 - frusna fingrar

Något jag slitit med under åren är iskalla fingrar. Vad jag än gör, hur tjocka vantar jag än har, blir jag iskall. Och duschen efter passen är en plåga när blodet kommer tillbaka. För att inte tala om svårigheterna att klä av sig eller knäppa upp skidorna när fingrarna vägrar att sammarbeta och fungerar bättre som iskuber i istet än något annat. Känner ni igen er? Mitt tips då är lager på lager! Samma princip som när ni klär er alltså. Använd er av en liner, en tunnare inne-vante under din vanliga vante. Ju kallare det är, desto större behöver vanten man har utan på vara då det är luften mellan innevanten och den utanpå som skapar värmen. Jag kör alltid med linern, oavsett om det är plusgrader eller minusgrader. Det jag varierar är vanten jag har utanpå. Är det kallare än -5°C kör jag alltid en vante (dvs utan fingrar) när jag tränar. Tävlar gör jag alltid i fingervantar, får inget grepp annars. Ni hittar en liner här.

Tips 2 - grundläggande bålstyrka

A och o i skidåkningen är teknik. Utan teknik kan man komma en bit på vägen, men man kan komma bra mycket längre med bra teknik. Man kan säga att teknik är en genväg till framgång. För krasst sagt (gäller dock inte världseliten där tekniken redan är bra), så kan man med mindre fysisk träning men mer teknik träning åka snabbare på ex Vasan, än vice versa. Så teknik är viktigt. Dock något som är svårt att beskriva i ord, det ska jag försöka med en annan gång.

Men för att klara av att börja jobb med teknik krävs en god kroppskontroll. Och allt i kroppen utgår från bålen. Alltså mage och rygg. Är man stark och stabil där, är det mycket enklare att genomföra nya övning för man har helt enkelt kontroll.

Övningar så som den klassiska plankan är en ypperlig övning, men än bättre om man tvistar till den genom att lyfta ex. en arm eller ett ben, eller än hellre lyfta diagonalt (så man bara har höger ben och vänster arm i). MEN som med allt annat handlar det om att göra det rätt. Att slarva sig igenom grundläggande styrka och grundläggande övningar gör en inte bättre, för då har man inte kopplat på rätt muskler. Så börja från scratch även om du anser dig vara stark i bålen.

Jag har till exempel alltid varit stark i de raka magmusklerna, kunde skryta med en "tvättbräda" redan som tolvåring, men när jag kom i rotation eller skulle koppla på de mindre musklerna så var jag rent av svag. Jag var grym på ex. brutalbänken (där man hänger i knävecken och lyfter sig upp) men enklar situps där man kopplar på de inre, små musklerna var jag värdelös på. Lika så i övningar där det krävdes rotation, dvs de sneda magmusklerna. Men jag såg ju i alla fall stark ut!

Så jag började om. Gjorde situps där man med hjälp av de nedre magmusklerna lyfter sig ett par centimeter ovanför backen och sedan ned igen. Eller när man ligger på rygg och sakta sträcker ut ett ben i taget och HELA TIDEN håller sin svank mot underlaget.

Så det är mitt andra tips idag. Jobba med bålen, med alla dessa små muskler som finns där. Använd er av TRX eller RedCord eller pilatesboll som utmanar hela kroppen. Men börja på din egen nivå. Gör plankan, gör diagonaler men börja från knäna för att ha kontroll och gå sedan vidare. Stressa inte!! 

Det får bli helgens försenade nörd-tips!

So long,

Anna

 

2 kommentarer på “Helgens (försenade) nördtips.

Helgens nördtips.

Just som säsongen drar igång tänkte jag att jag skulle dela med mig av lite snabba tips som gör saker och ting lättare och bättre. Kanske lite mer för er som är lite mer nörd som jag, men jag tror att ni som inte anser er själva att vara nördar, nog kan finna det intressant också!

Men först, har bara sett klipp från dagens tävlingar i Kuusamo (var ute och tränade när det sändes, men ska kolla ikapp på eftermiddagens pass när jag kör på bandet och ski-ergen), vilka tjejer vi har. Charlotte 2a, Ida 3a, Stina 9a, Hanna 15e, Maria 24a, Ewe S 26, Emma 33a, Jennie 36 och Linn 37a. Alla tjejer topp-40!! Snacka om inspirerande. Blir spännande i morgon. Då har jag vilodag, och jag kommer inte röra mig från soffan..


Åter till tipsen.

Tips 1

Sedan ett år tillbaka kör jag med sportryck på alla pass hårda pass och de över 2h. Vilket är i pincup alla pass. Det har gjort att jag känner mig piggare på eftermiddagarna, jag väggar (går tom på energi) inte längre och jag känner mig starkare rent generellt. Jag tror det har att göra med att återhämtningen är bättre. Sportryck har varit en het diskussions fråga länge, i början av min karriär skydde jag sportdryck som pesten och körde bara vatten. Jämt. Jag väggade och fick problem med magen då jag stressade systemet på tok för mycket när jag hela tiden gick mig så tom (det som händer är att mitt blodsocker sjunker vilket gör att kroppen kör igång kroppens skyddssystem som är att sätta fart på stresshormonerna, kortisol, som i sin tur bryter ned muskler och gör immunförsvaret svagare (OBS! enkelt förklarat, jag är ingen kemist eller dietist eller läkare, utan det jag lärt mig av specialisterna). Och det kan vara en av anledningarna till att jag blivit en del sjuk de senaste åren och missa tävlingar.

Dessutom stoppar jag alltid i mig något direkt efter träning, förr tog jag en smörgås, nu kör jag på en bar eller återhämtningsdryck som innehåller både kolhydrater och protein. Och det hjälper också till.

Jag använder mig av Etixx som säljs via apoteket.se och är ni intresserade av att prova, så har ni nu 30% rabatt med denna kod fram till 31 dec. ETIXX30 anger ni i kassan. Jag använder mig av den här sportdrycken (finns också i stor burk för egen tillblandning), denna bar och den här återhämtningsdrycken. Alla de här grejerna är mjölkfria, därför kan jag äta dem. Sen har de ju massa annat också, men dessa grejer utgör grunden i det hela.

Prova och berätta vad ni tycker! Om ni märker någon skillnad i ork, i kvalitén på passen. Jag vill gärna veta.

Tips 2

Har ni någon gång provat vallningsfria skidor? Alltså dagens, inte de från början av nittonhundrafrysitfast. Idag åkte jag till Landön, några mil norr om Krokom. Otroligt vackert spår, upp på myrarna och ned på skogsbilvägarna. Det var +0,5°C och snö ibland och regn ibland. Underlaget var ibland nysnö, ibland is och ibland helt blank snö. Dessa fören är de absolut mest svårvallade fören, och tyvärr ett av de mest vanliga fören. Så jag sket i att valla, jag ville ha kvalitet på passet, så jag tog mina vallningsfria. Perfekt fäste på de flesta ställen, ok på andra. Sämst på blank-isen. Men absolut det bästa jag kunde ha idag.

Så mitt tips, investera i ett par vallningsfria skidor för era träningspass! Det gör träningen enklare och roligare. Absolut inget att tävla på, de går på tok för tungt, men för träning är de helt perfekta. Jag kör ju Fischer, så jag åker på dessa. Men alla märken har idag vallningsfria, vissa med fiskfjäll som dem jag åker på. Andra märken har mer som skinn, så som man har på turskidor. 

Tips 3

Jag tycker att det alltid är lika svårt att hitta var man kan åka, var det finns spår. Speciellt när man är på nya ställen. Då finns den här sajten där kanske inte alla, men många ställen, rapporterar in sin aktuella spårstatus. Kolla den om skidnörden i er blir alltför sugen på att vilja avverka några mil..

... med sportdryck i bältet och garanterat fäste utan valla.. ;-)

Se det här som tips, är ni inte intresserad, så strunta i det! Jag ville bara dela med mig av något jag kom och tänka på under morgonens pass i min ensamhet på en myr. Och tänkte för mig själv hur kul det hade varit om fler visste om att det fanns 30 km skidspår knappa timmen utanför Östersund, hur enkelt det faktiskt kan vara att åka skidor och slippa valla om man vill, hur att man faktiskt kan orka lite längre om man bara fyller på med energi. Omtanke kanske det kallas?!

Nu är det dags för dagens andra pass. Tar med mig paddan ned och kör igång SVT-play efter att jag kört mina intervaller, så får jag än mer inspiration av dagens race.

So long,

Anna

Ps. Är tips ni något ni vill ha mer av? Är intresserad av att få?

 

10 kommentarer på “Helgens nördtips.