Close

mat

Fäviken.

För en vecka sedan var jag ju (för andra gången) på Fäviken. Sanna ringde förra söndagen och frågade vad jag hade för mig på kommande tisdagskväll, om jag ville hänga på en middag, och i och med min enda prioritering senaste tiden har varit att göra saker jag mår bra av och återhämta kroppen fysiskt, kände jag att frågan inte kunde komma mer lägligt. När det dessutom visade sig att middagen skulle intas på Fäviken kunde jag ju inte säga nej, vilket grej liksom! Har ni varit på Fäviken? Om ni n å g o n s i n får chansen - ta den! Just nu är det ju över 6 månaders väntetid, men man kan alltid skriva upp sig på en väntelista, speciellt om man bor i krokarna.

Peppade till tusen tog vi, jag, Sanna & Charlotta, en taxi från Åre (hade checkat in på Åre Granen, hade aldrig bott där tidigare, så det var lika bra att prova något nytt, speciellt när jag hört så gott om det) och kom fram lagom tills vi skulle sätta oss. Och när vi hade hängt av oss våra jackor drog det igång direkt!

Vi blev placerade på ett bord tillsammans med ett gäng på fyra killar och en tjej som drev ett företag som hette Shotluckan (som finns i Uppsala, Lund, Halmstad och Malmö) och det var supertrevligt. Vi började med linfröhårdbröd och sedan kom rätt på rätt. Vi satt ned från klockan sju till halv elva och det blev inte tråkigt en sekund. Jag som är rätt stor i maten hade nog kunnat trycka i mig lite mer, men jag blev alldeles lagom mätt och alla olika smaker gör ju att man blir mätt på ett annat sätt. Vissa rätter kände jag igen från förra gången jag var där, medan andra var helt nya. Vissa smaker var lite speciella, andra fullkomligt älskade jag. De flesta rätter var mest bara någon tugga, medan andra var lite större. Allt som allt hann vi få in nästan 26 (!) rätter tror jag.

Lite misstänksamma på den nästintill råa pilgrimsmusslan. Jag gillade den, är dock inte förtjust i ostron, men detta var gott.

Kungskrabban. 

Torsk & äpple. 

Någon slags plätt som jag inte minns exakt vad det var. Jag gillade det dock. Som vanligt... :-)

Lupin-tofu. Smarrigt & så häftiga smaker!

Någon slags "muskelmussla" i lingon.

En gröt. Känns ju så fel att kalla det gröt, men det var ju just det som det var. En gröt på alla möjliga korn och med smaker utan dess like!

Vaktel.

Kalvdans. Kanske den godaste efterrätter? Åtminstone den sötaste.

Någon slags rotfrukt som var så söt och god!

Alltså denna potatisdröm med någon slags kola sås, me like!!

Vintervuxen rabarber som fått legat i sockertäcke.

Syrligt. Smakrikt och så gott.

En fäviken-variant på något som liknar crème brulee utan att vara något ens i närheten av det...

Rotfruktsgodis.

Torkat renkött med någon slags kolasås och pajbotten. Den kombon alltså!

Frön smaksatta och färgade med naturliga smaker och färger, så som koriander, blåbär...

En makalös kväll som man länge kommer minnas men som man behöver tid på sig att smälta. Så tack Teo att du blev frisk så att jag och Charlotta fick hänga på Sanna istället för dig! :-* 

So long,

Anna

En kommentar på “Fäviken.

Den underbar maten!

Ofta får jag frågan ”hur är det med maten, följer ni någon strikt diet eller något sånt?”. Och svaret är alltid detsamma: ”Nej, vi äter allt vi kan, för vi behöver all mat vi kan få i oss. Även hamburgare eller pizza kan någon gång slinka ned, men det undviker vi så ofta vi kan då det innehåller för lite bra energi (näring)”.

Men jag tänkte förklara lite närmare vad jag menar med det. Hur jag tänker. Och om vi verkligen kan äta allt?

För en idrottare är maten ett nödvändigt ont. Men väljer man, som det flesta gör, att se det som njutning så blir det nödvändiga ontet något underbart härligt att se fram mot efter en tuff träningsdag. För mat behöver vi. Vi måste få i oss energi, för att fortsätta utvecklas, bli starkare, hålla oss frisk. Må bra!

Jag bränner omkring 4000-6000 kcal om dagen. Ja, om dagen! Det är ofantligt mycket. Det är så mycket att det är svårt att få i sig. Det krävs enorma mängder mat. Pastaportioner stora som en tallrik. Per måltid. Och det är svårt att få i sig. Därför är det så viktigt med sportdryck eller russin under passen. För att fylla på under träningen och inte bara efter. För många av oss kan inte äta så stora portioner som krävs, därför delar man upp det. Äter oftare, äter mer energität mat. Tänker till när och hur man äter. Vad man äter. Och det är därför vi undviker pizza, hamburgare och annan snabbmat. För att det är mat som inte har rätt energi, för lite näring. Man blir mätt för stunden, men vrålhungrig igen bara någon timme senare. Och det har inte vi varken tid eller lust till. Därför äter vi bättre mat, med bättre energi.

Något vi också gör för att få i oss mer energi, är att vi ofta, under tyngre träningsperioder, ofta äter efterrätt. En äppelkaka, en paj, fruktsallad och glass. Ja ni vet, efterrätt. För att fylla på lite extra. För alla vet ju, att hur mätt man än är, så brukar det alltid gå i lite efterrätt. Och det är så vi måste tänka!

Så nej, vi följer ingen diet. Vi väljer att inte krångla till det. Vi lägger vårt fokus på att utveckla tekniken, blir starkare, få bättre kondition.

Vi äter allt vi kommer över. Vi njuter av att äta mat, mat som har bra energi. Som maten här i Italien. Den underbar maten!

Helst hade jag velat bjuda er på bilder av den underbar maten här nere, men då jag inte har haft kameran med mig vid maten, så bjuder jag på bilder från träningspassen här nere. Det är grymt härligt! Klarblå himmel, frisk och klar luft, härliga träningskompisar och ett taggat gäng!

I morgon, efter de två passen, är första blocket av tre med träningen här nere klara. På måndag (på vilodagen) far vi vidare mot Val Senales, för att ÄNTLIGEN komma på snö. Som vi längtar!

Nu ska jag springa på behandling, innan det är dags för kvällsfika. Smörgåsar med alla dess möjliga olika skinkor, lufttorkade, rökta.. You name it!

Livet är bra härligt alltså!

Anna

PS. När vi gör olika reklam/sponsorjobb så är det oftast den vi gör jobbet åt/för som bestämmer vad vi har på oss. I det här fallet Vattenfall. När vi gör fotningar för Helly Hansen, så är det Helly som bestämmer kläder osv.. Jackan på bilderna är en tunnare dunjacka, men tyvärr kan jag inte svara på varifrån den kommer. Men det är jätteskön! Jag och Emil är inte släkt. Tur det! ;-) Och ja, det är tur vi har varandra. Någon som alltid finns där och förstår i ur och skur. Tror de var de frågorna eller? (Jag ska bli bättre att svara på era frågor, lovar!). DS.

12 kommentarer på “Den underbar maten!