Close

livet

Håkan.

Årets julklapp fick jag i söndags - Göteborg & Håkan. Magi. Vilken häftig kväll. 24h semester mitt i det nya träningsåret är mer välbehövt än vad man kan ana. Och som vi njöt.

...

...

Känslan när man inser att man är med om något fantastiskt, något man inte visste att man saknade liksom! Herregud vad mäktigt. Trots att jag emellanåt inte visste texterna, men det gjorde inget. Jag klämde ju i desto mer när jag väl visste..

...

...

The End. Värdigt en kung. Med fyrverkerier och applåder och musik och visslingar och rop och skrik. Och säkerligen en hel del tårar på sina håll.

...

Men nu är vi tillbaka hemma i vardagen. Test inne på bandet på Vintersportcentrum och teknik-träning med coachen. Planering av sommarens olika pass. Olika fokus under olika veckor och inspirationen stiger än mer. Om den nu kan det.

...

Kärlek i kubik.

So long,
Anna

...

Psst. Klänning från NLY trend, kappa Desigual, glasögon Oakley.

0 kommentarer på “Håkan.

Våren.

Det bästa med att snön försvinner är att man kan gå ut och pyssla. Det måste vara det bästa med att bo i hus. Att bara öppna dörren, kliva i stövlarna och gå ut. Få pyssla i sin trädgård. Nu är inte jag någon trädgårdsfixare av rang, men jag trivs att pyssla på i mitt tempo. Utan krav på perfektion eller måsten eller hur det ska se ut eller vara. Bara göra. Plantera lite här och där. Svära över de f#benade rådjuren som gräver upp allt jag sätter ned. Fundera ut en stridsplan hur jag mitt nästa drag i den evighets långa kampen mot dessa ska se ut.. Blodmjöl har jag provat. Lyckades med konststycket att få mer på mig själv än själva växterna. INTE att rekommendera.

 

IMG_8029

Här hoppas jag kunna få ner lite pärer, ärtor och sallad. Måste bara komma på ett sätt att hålla de där bambi-liknande djuren borta.

IMG_8032

Den första blåsippan! 

IMG_8035

Ni som hängt med ett tag har nog sett den här soffan förr, det första vi "byggde" på tomten när vi köpte den. Och den hänger med än. Ett fantastiskt ställe att stanna upp och bara vara en stund.

IMG_8047

Den obligatoriska vår-elden!

IMG_7985

Och ibland är det bara skönt att få gå ut med sin kopp, slå sig ned på en stol någonstans på altanen eller ute på gården och dricka den i lugn och ro. Och snart kommer man höra stavspetsarna från rullskidåkarna i backen direkt man går utanför huset. Så är det när man bor i Östersunds mest populär rullskids-stråk...

Jag trivs helt enkelt ute! Och det är väl då en himla tur att mitt jobb är att vara ute i naturen.

So long,

Anna

 

0 kommentarer på “Våren.

Påsken.

Alltså kan det vara den bästa högtiden på hela året? Helt kravfri. Tillsammans. Skidåkning. Jag älskar den, och det gör resten av vår galna, stora familj som numera går under namnet Klanen JönssonHaagHansson. Och lägg där till respektive till våra syskon som inte har något annat val än att bara hänga på. Och när våra stugor bara ligger fem kilometer ifrån varandra i samma mysiga lilla fjällby, ja då kan det inte bli annat än att vi gör det mesta ihop. Och vi älskar det.

IMG_7950

Mamma Haag Hansson och Pappa Hansson tog en snabbfika på fjället. Lika hungriga som sin dotter. Och lika vana med att en skidtur alltid innehåller en fikapaus, något som vi fortfarande jobbar på att få in oss den andra delen av klanen. Men vi lär oss. Vid detta tillfälle kan vi dock skylla på mindre trevligt "stanna-och-ta-en-fika"-väder.

 

IMG_7951

En av de små favoriterna. Lilla M. Lite misstänksam mot fotografen, men en charmör utan dess like. Fart och fläkt och en massa babblande är emellan. Och en kopia av sin mormor. Bara det liksom!

IMG_7949

Klanen kämpar på. Jag dragandes på en av de små, Emil på den andra. Alla hjälps vi åt att hålla de små nöjda och Fanny som kikar till en av de små, drog vi i pulkan för inte alltför länge sedan. Emil brukar skämtsamt säga att han inte minns när han sist åkte skidor utan en pulka på påsk.. Alltid är det någon liten som behöver få lite snålskjuts.

IMG_7930

 

Och eftersom vädret inte var på topp under påsken, var helgens stora höjdpunkt (för både små och stora) dessa maskiner. Vi som alltid varit så anti mot dessa. Är man i fjällen ska man åka skidor. Och visst, så tycker vi än. Men har man åkt skidor i ett par timmar, men inte är mätt på att vara ute, då var dessa monster bra roliga. Dock tyckte jag själv att de mest höll på att gräva loss dem efter alla fästkörningar, inte vet jag. Kanske är det så det går till när man åker skoter?!

IMG_7943

Finns ju som sagt inget dåligt väder....

IMG_7913

Fjället i storm. Men hade man vinden i ryggen gick det utav bara tusan!!

IMG_7944

Emil och brorsan. Säkerligen diskuterandes något som jag inte alls var intresserad av. Brukar vara så. Eller skrattandes åt något man gör eller säger. Älskar't!

img_7904.jpg

Vyn från en snögrop...

IMG_7942

Med fika i en snödriva. Precis som påsken ska vara.

So long,

Anna

En kommentar på “Påsken.

Från norr till söder i vår.

Den här våren har varit fullspäckad. Precis som alltid. Allt ska hinnas med och allt ska göras, och mitt i allt detta vill man vila och återhämta sig och få någon period sammanhängande hemma (för allt som ska fixas där.. rensa i trädgården, rensa i huset, dona och pula och fixa. You name it). Och så är det alltid. Och vi har hunnit med mycket i vår. Allt utom att vara hemma. Men det kommer tänker jag. Och de dagar vi har haft hemma har vi maxat. Det är ett som är säkert.

Som nu. Jag står på terrassen, med utsikt över den fortfarande istäckta Storsjön. Solen lyser i ansiktet och på fjällen gnistrar snön som fortfarande är kvar. Och den kommer nog ligga ett tag till. Jag har städat upp i garaget och skickat iväg paket. Eldat (det bor en liten pyroman i oss alla, det är jag helt säker på!!) både här och där. Både när jag borde och inte. Plockat skräp och bara suttit på trappen i solen och bara varit. Och det är sånna tillfällen som jag verkligen känner att jag är hemma.

 

Efter Kanada fortsatte Emil att tävla, själv insåg jag hur mycket tävlande där borta hade tagit på min kropp så istället sov jag en hel helg och kom sen sakta till liv. Skidade mig genom hela påsken, ibland dragandes på en pulka med nån av de små favoriterna bakom, ibland alldeles själv. (Mer om det i ett annat inlägg..) Fortsatte att skida i Gällivare, dock utan nummerlapp. Åkte Dundret runt. Både en och tre gånger. Njöt av den otroligt vackra vårvintern. Bilade hemåt och åkte till Åre. Skidade även där. Några dagar hemma. Ett försök till en fin skidtur i Bydalen slutade med en massa svordomar och vurpor (läs bristande skare, tålamod och vingliga ben..). En tur till Sälen för att skida med ett gäng barn. Tog mig löpandes runt en av mina favoritrundor (ett ÄKTA vårtecken), dock lite avkortad mot sommarens längre runda. Har provat mig på olika övningar i gymmet och haft ett par dagar bara hemma.

IMG_8023

På fjället råder fortfarande vinter. Och snön är vindpinat hård...

IMG_8024

.. och när jag kom upp på toppen insåg jag hur hårt väder det kan vara där emellanåt. Jag får respekt och insåg att det kanske inte var så smart att vara där helt själv. Så jag vände faktiskt om. Men hann ta de här vackra korten. Är lite sugen på att låta en av bilderna bli en inspirationsbild till nästa år. Att plocka fram emellanåt. För det är just den här miljön som inspirerar mig.

IMG_7966

En glad herr Jönsson (och mindre nöjd Edin ser det ut som på kortet) efter bronset på temasprinten i Gällivare!

IMG_7970

Och jag njöt runt Dundret. I min ensamhet. Och himmel vad tyst det var!

img_7972.jpg

Men det mest bestående intrycket är hur våren ter sig olika från norr till söder (eller ja, Mellansverige då..). Ett annat år skulle jag inte ha något emot att förlänga vårvintern med någon eller några veckor i norr.. Gällivare var makalöst fint! Och trots att vi har tävlat in i det sista, är jag ju inte less på att åka skidor. Inte när det är förhållanden som ger energi. Eller i miljöer som utmanar. Där man kan göra skidåkningen till ett äventyr. Där tiden går av sig själv. Och än tror jag att det finns ett par timmar på skidor kvar att göra. För fortfarande är det nysnö på sina håll i Jämtlandsfjällen och jag och fröken Ingmarsdotter har en tur kvar att göra innan snön försvinner från i år. Det är då säkert.

Hoppas ni njuter av våren, med eller utan snö!

So long,

Anna

0 kommentarer på “Från norr till söder i vår.

Att få njuta vardag ibland.

Det blev inte många rader skrivna före, under eller efter helgen. Faktiskt inte någon. Ibland är det så. Tiden går för fort och eftersom Kanada-äventyret blev mitt eget denna gång och inget jag och min käre Jönsson delar så ville jag försöka ta tillvara på dagarna (eller de hela 64 timmarna..) och njuta lite av att vara hemma. Njuta av vardagen. Största lyxen är helt klart att laga sin egen mat och få sitta i soffan och bara vara! Gör vad man själv känner för. När man själv känner för det.

   
 
.... som att ta en promenad runt där vi bor...

Det är ju just de sakerna vi nästintill aldrig får till på resande fot, men desto mer spännande vardag när väskan är ens hem. Just det där med att bara mellanlanda hemma mellan äventyren och utmaningarna är en livsstil jag älskar. Och tur är väl det, för annars hade det nog varit lite tufft. Och det hela underlättas ju av att jag alltsom oftast faktiskt får dela det med min bättre hälft.

Men nu blir det några veckor ifrån varandra. Jag ska gå in i min tävlingsbubbla och Emil ska faktiskt dra igång träningen för VM i Lahti. För även om en del tävlingar återstår när vi kommer hem från Kanada, så är det inte särskilt mycket. Säsongen går sjukt fort!

Dock återstår säsongens kanske största och mest spännande utmaning - Tour de Canada. Åtta tävlingar på elva dagar, där vi startar på östkusten (Quebeck & Montreal) och avslutar på västkusten i Canmore. Så inte nog med att det är tuffa tävlingar, det är resor med både buss och flyg OCH tidsomställning under touren. Kommer bli bra spännande alltså. Ojoj.

Så nu lämnar vi Sverige och börjar resan mot säsongens sista största utmaning - håll tummar och tår!

So long,

Anna 

3 kommentarer på “Att få njuta vardag ibland.

En lunchutflykt med mjölksyratouch.

Efter tio dagar till fjälls kändes det skönt att komma hem i fredags. Redo att ta tag i vardagen och börja ladda för säsongens sista tredjedel. För sakta men säkert har vi kommit in på banan igen, Emil trappar fortfarande upp medan jag är tillbaka som vanligt sedan en vecka. Och himmel vad det är skönt!

Den senaste tiden har jag fått till ett par bar fartpass, senast igår, där det kändes som vanligt. Dock är det alltid lika svårt, egentligen omöjligt, att veta var jag står just nu, men jag kunde pressa ur allt vad jag hade. Så jag med gott samvete kunde sitta och titta på Johaugs totala kross i Holmenkollen. Så otroligt imponerade alltså! Ibland kan det var nyttigt att sitta bredvid på ett race som jag så innerligt gärna velat åka, och bara betrakta. Vad gör de egentligen? För när man själv är inne i racet kan man ju inte se någonting. Då är jag aldrig medveten om något annat än mig själv och min prestation. Men när man sitter i soffan så ser man med lite andra ögon.

Ändå blir jag inte klok på vad det är som hon gör, som inte de andra gör. En nöt att knäcka. En utmaning att bita i.

Efter det tuffa passet igår, så hann jag inte ens komma innanför dörren innan det var dags att dra på sig skalkläderna och slalompjäxorna och greppa handtaget på linan bakom skotern. En tur till Verkön, en ö i Storsjön dit jag aldrig varit förr. Har tänkt så många gånger men det har liksom inte blivit av. Trots att vi bott här i tio år nu. Men tolkandes efter skotern i slalomgrejerna (i dyblöt snö som sög så det stod härliga till..) tog vi oss dit. Även om vi fick lov att göra en paus efter några minuter eftersom jag fullkomligt höll på att få total mjölksyrakolaps av att stå och försöka få skidorna att glida där bakom. Redan stumma ben som fick sig en dos till med andra ord. Men sen gick det bättre när vi kom ut på skoterleden.

 

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Mjölksyrapaus på Storsjönsflak. Välbehövt paus.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Parera. Parera. Parera. Puh!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Framme.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vissa tog skidorna dit. Gissningsvis är det så vi kommer ta oss dit nästa gång.. Kändes ju lite fel att "fusk-åka" bakom skotern. ..

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

... men vi var ju inte direkt ensamma om att ta just de fordonet dit..

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Själva "slottet" var vackert. Inte så stort, men med många vackra detaljer. Klassiskt.

En lunch och en husesyn, så åkte vi tillbaka. Satte på svtplay och började titta på loppet jag inte hade sett eller hört något om (tvingade Emil att inte uppdatera nyhetsflödet på varje sig media eller sociala medier). Så satt jag med benen i högläge och drack lite latte och försökte analysera och lära och tänka.

En rätt skön dag med andra ord!

Idag står lättare träning på programmet, innan jag ska göra de sista förberedelserna inför helgen. Känns väldigt kul att få komma till Falun i år, även om minnena från i fjol spökar lite så tänker jag mer på de år när jag tävlat och varit pigg och fräsch. Och inte försökt-tänka-bort-en-influensa-för-att-komma-i-form till årets stora mål som det ju blev i fjol inför tremilen på VM. Och kul också att tävla hemma i Dalarna. Det gillar jag!

So long,

Anna

En kommentar på “En lunchutflykt med mjölksyratouch.