Close

kroppen

Tack kroppen…

... för att du säger vad du vill. Ibland fullkomligt älskar jag min kropp. Precis lika mycket som jag hatar den. För allt som oftast är den smartare än mig själv. När det blir för mycket, då stänger den ner. Totalt. Är inte det makalöst fantastisk egentligen? Att kroppen kan fungera så? Så egentligen är jag ju tacksam över att den fungerar så men samtidigt - hey, när jag ÄNTLIGEN är hemma är det så mycket jag vill göra. Istället har jag senaste 36h sovit 26h. Fått i mig rostmackor med rejält med smör (hur gott?!) och yoghurt med kanel. Det är allt. Men snart så - back on track. Men kanske i ett lite lägre tempo de kommande veckorna än den hektiska våren. Sedan bröllopet har jag varit hängig till och från, inte regelrätt sjuk utan mer rosslig, lite halsont, lite hostig. Vissa dagar helt bra, andra halvers. Jag har kunnat tränat till och från men nått har inte stämt till hundra. Men i morse vaknade jag efter ännu en natt med 12h sömn, utan huvudvärk, utan illamående och utan feber och var faktiskt lite hungrig. Tog med mig frukosten och la mig i soffan, slötittar på lite vloggs och känner att livet kommer tillbaka. Så underbart. Men som sagt, jag tror nog inte energin räcker till så mycket mer än att hålla mig vaken idag. Tror dagens motion blir att röra mig mellan soffan, altanen och köket. Kommer bli så lycklig om jag kan få i mig några till rostmackor med smör. Dagens mål(tid)!

Tb till när bröllopet låg framför oss, en magisk start på morgonen, precis vad min kropp behövde.

... summa sumarum - hur fantastisk är inte kroppen? Mycket smartare än min knopp i alla fall. Och det är jag jäkligt tacksam för! Känner ni igen er?

Nu längtar jag efter få känna mig hundra procent kry, få vakna på morgonen, träna det jag vill, fortsätta drömma och planera för framtiden och ha tid för familj och vänner. Men först - vila och återhämta mig lite!

Puss å hej,

Anna

2 kommentarer på “Tack kroppen…