Close

köket

Den, just nu, obefintliga trädgården

Vad kul att ni också vill hänga på Drömmen. Vi brinner ju för det här. Precis som Emil skriver om här så handlar ju mycket i vårt liv om just Drömmen. Vårt hus. Vår chans att vara "lite vanliga". Och ha en sidoprojekt som tar ner oss lite på jorden, tar bort allvaret från skidåkningen och ger oss en chans att tänka på annat, göra annat tillsammans. För huset är verkligen vårt projekt. Något vi gjort tillsammans. Från första spadtaget tills vi fick öppna ytterdörren tills vi sov första natten här.

Vi har haft många projekt sedan vi träffades, det är lite så vi lever. Vi lever för drömmar, visioner och projekt. Det håller oss i gång. Får oss att vilja leva. Vilja satsa och våga drömma. Ger oss utmaning och avkoppling.

När vi sov första natten i huset blev vi lite rädda "är projektet klart nu?" "vad ska vi nu hitta på?". Men vi insåg ganska snabbt, precis som alla har sagt till oss att ett hus blir aldrig klart. Ett hus är ett aldrig sinade projekt. Och så är det nog. Och vilken himla tur att vi inte är mätta på projekt än.

Som jag skrev förra gången, trädgården. Det är ett projekt utan dess like. Med nästan 6000 kvm så finns det en del att göra. Räddningen är dock att över hälften av marken är "skog". Där kommer vi inte ha gräsmatta, men inte heller sådan skog som var här när vi köpte tomten. Vi köpte ju för övrigt en skog, en tallskog. Sålde träden till skogsbolagen, men tog ned dem själva. Om det inte varit för att pappa är skogshuggare vet jag inte hur vi hade gjort. Timmarna vi tillsammans har lagt ned här, med hjälp av familj och vänner innan vi ens kunde sätta spaden i jorden. Det är många det. Och minste tio så många är det kvar innan tomten är den tomt som vi drömmer om.

Tillbaka till skogen ovanför.

Där har vi tagit bort de flesta stora tallar. Några står kvar, men mellan tallarna var det massor med små lövträd. Björk. Rönn. Asp. Och dessa har nu tagit fart, så vi har en lövskog ovanför oss. Helt underbart! Under träden växer det smultron på sina ställen och de småskotten av rönn och björk som var för ett år sedan har redan tagit fart, så till våren blir det en röjning till. Där uppe drömmer jag om att ha vildhallon och kanske något fruktträd.

Bakom sovrumsfönstret som tittar upp mot lövskogen, har jag tänkt plantera rosor. Sånna där vita fina som doftar så otroligt.

Men allt det här är fortfarande en dröm. Och inte redo att visas på bild. Men ni kanske hänger med i tanken ändå?

Runt bakre delen av huset har vi berg som kommit upp i dagen när vi sprängde. På vissa ställen har jag spolat fram den med högtryckstvätten, och på andra ställen kommer gräset växa ovanpå, men man kommer se kanterna. Det ger huset lite karaktär. Som om det står på en klippa. Det är något speciellt med berg. 

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

IMG_0334

Rakt ut från terassen, som är som en innegård mellan huskropparna, kommer gräsmattan vara. Den som Emil har tänkt spela fotboll på. Men vi kan nog aldrig bjuda hit Zlatan, för i så fall hade han skjutit bollen hela vägen till Petterson-Berger.. Jag skulle nog däremot passa perfekt som forward på denna yta med mina tåpajjar. Längst bort på gräsmattan, mot grannen, blir det två friggebodar. Vad vi ska ha i dom, lär nog inte vara så svårt att gissa då garaget endast kommer inneha bil, skidor och cyklar. Kartonger. Och åter kartonger. Varför kastar man inte mer? Eller säljer på blocket?

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

IMG_0339

Eftersom huset är byggd på en sluttning är det alltid lika svårt att veta vad man ska göra i slänterna. Jag blir inte klok. Vi har tagit hjälp av en trädgårdsdesigner för att få idéer, men vi är ändå inte helt säkra. Ofta är jag helt bestämd på hur jag ska göra saker, jag behöver sällan fundera. Eller jag funderar inte, jag gör. Men med slänten blir det annorlunda. För det är det första man ser när man kör upp mot huset.

Just nu sitter där en ensam microbiata. Som på prov. Björkspirea har vi också fått som förslag. Men det här är en helt ny värld för mig, jag känner att jag behöver lite tid att smälta det. Och bestämma hur jag vill att trädgården ska se ut. Rosor och gräsmattor har jag klart för mig. Lika så bär-och fruktträd och buskar. Men resten. Det där med rabatter är inte helt min grej. Men potatisland vill jag ha.

På något sätt är det ganska skönt att inte ha allt spikat och klart. Det öppnar för möjligheter och det gör att jag på något sätt accepterar och inser att här ska jag bo. Här ska jag leva. Här är det ingen brådska, för jag ska inte lämna det. De senaste åren har alla boenden varit tillfälliga på ett sätt. Ett underbart boende, lägenhet, stuga eller radhus, men ett hus under tiden vi är på väg mot drömmen.

Så är det ju inte här. Här. Ska. Vi. Bo.

Häftigt. Trots obefintlig trädgård.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Köket.

Anna frågade om vårt (dröm)kök. Klart jag ska berätta! Köket är byggt av en lokal snickare, Pether Ohlsson, från andra sidan Storsjön. Och Delsbo. Vi blev rekommenderade av Kalle Moraeus (som ju också är från Orsa och vars bror var min fiollärare när jag var barn) att anlita honom, då han precis hade byggt Kalles kök i Orsa. Det är byggt i hans lilla snickeri och ihopsatt på plats. Byggt efter mina bilder från pinterest. Handmålade luckor för att få den där "äkta" känslan, då det är gjort av MDF (eftersom man inte rekommenderar "riktigt" trä i kök). De är målade med äggoljetempera i en nyans som heter Råland. Skulle nog säga att det är en bruten vitfärg med grått och kanske lite brunt i. Det tog 3 veckor (!) för luckorna att torka.. Men vi är så nöjda.

Marmorn har jag beställa från Estland, på rekommendationer, från Marmi Futerno. De kom hit och mätt upp, levererade och installerade bänksskivorna. Och jag beställde hoarna via dem också (från Blanco), så de fixade allt på en gång. Helt kalas bra! Vet inte hur jag hade kunnat ordna med installationen själv.. Och vilket ansvar sen! De har alla olika sorters material på sten och annat. Vi valde marmor, men det finns ju inte bara en marmor att välja på om man säger så. De skickade mig hela tiden bilder på nya leveranser av sten så jag fick se och välja ur vilket block jag ville ha.

Golvet är från Atlas Concorde, ett italienskt företag som producerar keramiskt producerade kakel och klinkerplattor. Design är nog deras främst egenskap. Och man kan väl inte annat förvänta sig när det är från Italien? Vi har kakel och klinker därifrån på hela bottenvåningen (utom träningsrummet som har en sån där riktig gymmatta - bara lukten gör en träningssugen!) och i kök och alla badrum. Eller alla och alla. Vi har två.

Vitvarorna är från Husqvarna Electrolux och fläkten från Fjäråskupan. Armaturen är från Mora Armatur. Skåphandtaget har vi köpt via XL Bygg Fresks, tror de är från Beslagdesign.

Köksbordet har min alldeles egna snickrar-Jönsson fixat. Med plankor från herr Stattin (ni som hängt med ett tag vet kanske att det är vår tränare, världens bästa. Mest ärliga och omtänksamma, raka och hårda men samtidigt den snällaste. Den perfekta kombinationen!) och resten har han nog hittat i alla plankhögar vi har ute på tomten och färgen från någon av alla färgbyttor vi har i garaget. Känns som vi nog hade kunnat byggt ett hus till med alla grejer vi har över allt..

Hoppas du fick lite tips, Anna!

So long!

Anna

5 kommentarer på “Den, just nu, obefintliga trädgården

Det där med köket.

I våras bestämde jag mig för att inte fixa så mycket i köket. Jag blev bara arg och det tog en massa energi och jag svor och slamrade och höll på, så det var ingen idé. Sedan vi fick ritningen på huset i juni 2012, har jag ju gått och drömt om huset. Och framför allt köket, och när huset började anta sin riktiga form där i våras, då tog mitt tålamod med det gamla köket slut. Egentligen var det nog inget större fel på det, men när jag hade min drömbild av hur det nya köket skulle bli. Då kunde ens det bästa vara gott nog. Ni vet ju hur det är med drömbilder ..

Nu är det mesta av huset klart. Vi flyttade ju som sagt in i mitten av juli, men än återstår en del jobb för elektrikern som hade, precis som 90% av Sverige, semester i juli och stora delar av augusti. Snickarna ska hit en vända till och fixa med en bokhylla och i det ovan nämnda köket saknas fortfarande luckorna till kyl och frys. Dock ser ju inte vi det, hemmablind som man blir efter en dag eller två.

De senaste dagarna har jag dock brutit min att-vägra-vara-i-köket-period, mycket tackvare att svärföräldrarna kom upp i helgen och fixade med allt annat som behöver fixas med (typ tvätta fönster, ta bort etiketter från fönster, så gräsmatta, bygga friggebod.. you name it). Då har jag tagit min tillflykt till köket och stått med näsan i kokböcker och datorn (bästa vännen för en som jag, som kommer på alldeles för sent vad jag vill göra och som alltid alltid alltid bara har en tredjedel av ingredienserna hemma).

Ni ska få se huset. Snart. Men jag vill att det ska bli lite mer färdigt först. Ni ska få en liten titt på köket. Som det är just nu. Saknas lite tavlor och annat som gör det lite mer rockigt. Om man nu kan använda ett sånt slitet uttryck.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vilodag idag för mig, men inte för herrn i huset och framför allt inte för svärföräldrarna som har slitit sedan de kom hit. För att dra mitt strå i stacken, utan att förta mig på dagen som är tänkt att vila upp sig på, gjorde jag en enkel omelett och lite bakpulver-bröd. Och sallad så klart. Det blev väldigt uppskattat! Recepten finns lite längre ned, och ni hittar ursprungsreceptet här (hos Baksugen).

Vad vill ni se av huset? Hur nyfikna är ni? Projektet är ju långt i från i hamn. Trädgården ser verkligen ut som hej-kom-och-rädda-mig-från-dessa-handlingsförlamade-trädgårdsfixare. Trots våra idoga försök att rädda den. Men det känns lite som om tiden rinner ur våra händer med just trädgården. Och så var det det där med rådjuren. Att plantera något är ju som kört. Allt, och då menar jag allt, äts upp av rådjuren. Och älgarna! Mitt äppelträd. Min rosenbuske. Salladen. Blasten på morötterna. Alla småträd. Så vi lär nog börja med ett staket som når till skyn.

Men som sagt, vad vill ni veta? Vad vill ni se? :-)

Må så gott! Jag ska försöka komma på vad jag ska hitta på vad jag ska servera till våra egenodlade pärer till middag.

pärer

Anna

Här är recepten.

Basilika-och timjankryddade havrebullar
3 dl havregryn
3 dl havredryck
1½ msk olivolja
4½ dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
1½ tsk råsocker
en knapp tsk salt
1 dl finhackad basilika och timjan

Flingsalt till att strö på bullarna

Blanda havregryn med havredryck och olivolja. Låt stå och dra en stund. Blanda sedan alla torra ingredienser med kryddorna och rör sedan ned havreblandningen i mjölblandningen. Rör rejält, eller gör i maskin så att det blir en relativt slät deg (det blev inte min, min blev mer lik en scones deg och därav mer scones-liknande bröd). Forma till bollar och ha på en plåt. I grundreceptet ska det bli 12-15 st, jag fick ihop 8 st.. Pensla ev. med lite havredryck och ha sedan havssalt uppe på! Grädda i 10-15 min, på 200°C (om du har varmluft, annars 225°C).

Servera nygräddade med smör. Och har man lyxen att kunna äta ost, tror jag det är fantastiskt gott med det uppe på.

 Omelett (4 personer)

8 ägg
1 dl havregrädde
salt & peppar
1 gul lök
1 paket bacon (ev lite kryddstark korv om man vill det)

Bryn löken så den blir glansig och mjuk i lite olivolja och smör (behövs inte mycket!). Skär under tiden baconet i mindre bitar. Ha i det i stekpannan och låt fräsa ihop. Häll bort fett, om du tycker det blir för mycket. Men enligt mig ger det bara god smak! Blanda ihop ägg med grädde och salt och peppar. Rör slarvigt.

När baconet är färdigfräst, sprider du ut det tillsammans med löken jämnt i pannan och har sedan över äggblandningen. Se till att pannan är het, men inte så att det bränns. Peta då och då ned äggblandningen så hela röran får en chans att stelna till, rör även i kanterna. Omeletten är klar när ingenting av äggblandningen är "dallrigt".

Servera omeletten med brödet ovan och en sallad med morötter, körsbärstomater och lite sallad. En perfekt lunch!

7 kommentarer på “Det där med köket.