Close

inre Mongoliet

Mongolisk midsommar

Efter över 24h resande kom vi i förrgår fram till Yakashi, ca 1.5h bilresa från flygplatsen vi landade på som låg ca 2-3h flygning från Peking. Vi är alltså en bra bit in i Kina, i området som ingår i Inre Mongoliet.

I Peking landade vi på den internationella flygplatsen och direkt vi klev av planet slog hettan emot oss. Så långt ifrån den temperatur och upplevelse av hetta vi har där hemma. Allt är varmt. Vinden, luften, ytorna, solen. Allt allt allt. Och alla går klädda som om det vore tidig vår. I heltäckande kläder.

Eftersom vi hade ansökt om visumet lite väl i sista sekund, tog det oss lite tid att ta oss igenom flygplatsen med både visumkontroll, fotografering, fingeravtryck och tillslut bagaget (som hade blivit avtaget av bandet då det tagit sådan tid). När vi väl kom ut på andra sidan stod där en kvinna och väntade på oss, som skulle hjälpa oss att ta oss till inrikesflygplatsen varifrån vi skulle flyga vidare. Jag misstänker att vi säkert hade fixat det själv men det hade nog kunnat tagit både en och fem timmar, kanske till och med en dag för att först lista ut var vi skulle och hur vi skulle ta oss dit. Hon hade dessutom köpt med sig lite matsäck - en påse från Donken med sandwich, pommes och en juice. Jag som tänkt mig att få äta asiatiskt liksom, men jaja.

När vi kom fram till inrikesflygplatsen mötte vi upp resten av gänget och checkade in våra väskor. Jag började bli rejält trött och tänkte att en kaffe skulle hjälpa. Men att få tag i den där kaffen var lättare sagt än gjort. De tog inte kortet. De pratade inte engelska. Men tillslut fick vi låna lite kontanter och med hjälp av teckenspråk fick jag tag i både vatten och kaffe. Livet kom lite tillbaka!

Sen flög vi vidare och när vi landade i Inre Mongoliet var temperaturen en helt annan, kändes till och med svalt. Det visade sig att det var +26. Jag undra hur varmt det var i Peking egentligen!

När vi kom fram fick vi en mongolisk middag. Vi hade blivit lite uppskrämda att maten inte ens skulle vara ätbar, men det fanns en hel del som faktiskt var riktigt gott, en del som såg lite halvläskigt ut och några saker jag inte ens kunde tänka tanken att prova.

Efter ett helt dygn på resande fot var det rätt gött att snöra på sig löparskorna och bara springa bort svullnaden ur fötterna. Temperaturen var riktigt skön, knappt en människa ute och det är lite småspännande att springa genom en stad på sena kvällen. Jag var ju självklart INTE ensam utan hade sällskap av både Emil och Teo P. I en park stod en man vid en mobil karaokebar och sjöng som om han var med i Eurovision. Han hade ingen publik. Men det gjorde honom nog ingenting.

Väl hemma på hotellet somnade vi ovaggade och sov tills klockan ringde vid halv åtta. Man blir bra slut av att resa alltså!

Hela gårdagen gick ut på att försöka mota tröttheten, så direkt efter frukost knöt jag på mig skorna och gick alla gator runt hotellet. Utan att hitta ett ENDA ställe som serverade kaffe. Däremot massvis med små matbutiker och cykel-och mopedaffärer. Det tutades hejvilt och trots att det bara var förmiddag var det rejält varmt.

Yakeshi är en stor stad i svenska mått mätt. Över 300 000 invånare. Gatorna är spikraka. Husen identiska i varje kvarter, som om staden vuxit med ett kvarter åt gången. På andra sidan floden verkar de bygga en ny stad. Det är fullt av lyftkranar och halvfärdiga höghus. Men inga människor. Några gammal byggnader finns knappt, och gör de det så är de gömda bakom de nyare husen. Trafikregler verkar inte gälla, man tutar. Och unga män verkar vara någon annanstans än här, för man ser nästan inga män mellan 18-30 år. Däremot äldre och yngre.

Helt plötsligt tar gatorna slut, man hamnar i en återvändsgränd och där står skjulen. Och åkrarna med alla odlingar tar vid. Det är ett kulligt landskap. Och vissa av kullarna saknar växtlighet. Vi är på ca 600 meter över havet. Folket åker runt i eldrivna lastmopeder eller vespor. Ett fåtal större bilar finns. Land Rover heter Land Whistel eller något liknande. Shoppingen finns under jorden, långa korridorer av butiker. Varannan kan man pruta i. Kaffet säljs med sötad mjölk. I grytorna stoppar man ner även tuppens huvud. Brödet är som svenskt kaffebröd, sötat. Det stekta riset är det jag lever på.

Eftermiddagen gick ut på att ta en powernap och sedan hitta kaffe. Mission complete när vi fann nedgången till underjords-shoppingcentret. Sen körde vi lite kvällsgympa i utegymmet (med publik) innan middagen...

Och här firade vi svensk midsommar igår med nubbevisor och dans kring midsommarstången (läs buffén pyntad med två små midsommarstänger) men utan sill och potatis. Stekt ris, sötpotatis pommesfrites och diffusa köttbitar. Men det gick ju an det med!

Puss å hej från Inre Mongoliet, i morgon rullar vi mot Peking! 🤗

Anna

0 kommentarer på “Mongolisk midsommar

Sprintrace i 30 gradig värme

... var en riktigt upplevelse det men himla skoj!

Igår när grabbarna var där uppe och tränade på rullskidbanan låg snön fortfarande i högar. Täckta med halm. Men när vi kom dit i morse hade de fått ut snön i en ögla som vi körde två varv på och efter att vi fått köra ett varv började de salta så snön höll genom hela tävlingen.

Sista jag stod på skidor hade jag också nummerlappen på, då som utmanare på Knallecrossen i Bruks. I april. Vilket som var jobbigaste är är nog hugget som stucket men en sak vet jag numera med säkerhet - man blir inte rappare av att slarva med uppvärmningen! Eller att ha varit på bröllopsresa. Eller att inte ha kört intervaller på ett tag... Learning by doing. Så att säga.

Genom åren har ju sprint varit lite svårt för mig, jag har varit trögstartad och fått slita för att ta min vidare från prolog, men har jobbat stenhårt med min uppvärmning för att vara så redo jag kunnat. Och det hjälper mig verkligen. Idag blev det dock si och så där. Det var bara inför prologen som vi fick åka skidor och då passade jag på att köra i lite hårdare tempo och det märktes sen att prologen var det som också gick bäst!

Att vi är i Kina missar man aldrig. Allt är så annorlunda mot hemma. Allt är så pampigt, bara invigningen var ju makalös. Men sen blir det annat ljud i skällan när vi tittar oss runt omkring vid finalen och nästan alla kineser har lämnat. Tror nog att de var mer intresserade av invigningens alla uppträdanden! Skidor är ju inte en jättestor sport här, men man märker att de satsar rejält inför kommande hemma-OS 2022.

Alltså ni skulle ha hört kinesernas jubel när en av dem lyckades ta sig till herrarnas final, jäklar vad de jubla och lagkamraterna sprang runt som tokar och tog kort och jublade.

Vet inte hur många kort vi har varit med på, dock har jag sluppit undan mer är hälften då jag inte är vare sig blond eller lång. Värre är det för Jennie Ö och Paul Aune. Till och med polisen stoppade dem för att få en bild! Haha!

Otroligt roligt att vara här, att få uppleva detta arrangemang men framför allt få se Kina! När vi går på gatorna här i Yakeshi vänder sig folket om och tittar och pekar och tar kort, vi känner oss lite som apor i bur men alla är så trevliga och ödmjuka så det är liksom bara att le och haka på!

Nu har vi precis varit och shoppat lite, jag ska byta om och ta mig en sväng till utegymmet innan middagen. Lika bra att aktivera sig så man håller sig vaken liksom!!

So long,

Anna

0 kommentarer på “Sprintrace i 30 gradig värme