Close

höghöjd

Ciao Lavaze! 

(Skulle ha publicerat detta igår kväll men internet här är MER än opålitligt, så ni får ha lite överseende!!)

Ligger på hotellrummet invirad i en stor sjal och med fötterna under täcket och försöker hålla mig vaken en stund till. Men det är inte helt lätt. Att träna och leva på mellan 1800-2000 möh tar ut sin rätt och både aptiten på mat och sömn är störr än hemma. 

Men om vi tar det från början. 
Ni som följer mig via Instagram såg kanske att jag lämnade Dalafjällen bakom mig i lördags och började, vad som skulle komma att bli, den långa resan söder ut, mot Italien och en veckas läger på höghöjd i passet Lavaze.

Kanske borde jag ha anat att resan inte skulle bli så smidig som jag räknade med när resfebern infann sig på tok för tidigt, när jag drömde om oåterlämnade hyrbilar och opassande flygtider. Men som den eviga optimisten jag är, ställde jag in fokuset på att allt skulle gå prima ballerina och slog bort alla andra eventuella orosmoln. När Grövelsjön dessutom hade bjudit på bästa tänkbara träningsförhållanden, en återigen pigg kropp, tufft racepass och långa härliga stunder i soffan framför brasan med en serie på datorn i sällskap av min bäste vän var det mer jobbigt än vanligt att resa iväg. Men när jag väl bestämt mig för något, då kör jag.

Dock visade det sig att resan både skulle bjuda på oplanerat övernattning i Innsbruck, snorhala vägar, snö i mängder, försenat flyg, felkörningar, mjölk istället för soya i kaffet (ja, det kanske inte var så himla farligt, men när man gått och längtat efter en go'kaffe så blir man himlans besviken när man inte kan dricka den på grund utav mjölken...), bilköer och otillåtna hörlurar på öronen. Men fram kom jag, om än 12h senare än tänkt.

Så nu är jag alltså här i Lavaze, i bergen ovanför Val di Fiemme. Och hade jag spänt öronen riktigt bra där i söndags när jag kom fram hade jag kanske hört Heidi's hejavrål på Ingvild i kampen om tredjeplatsen med Stina... Nu både såg och hörde jag det istället via SVT play på löprundan jag tog när jag kom fram och jag kan inget annat säga än att himmel vad mäkta imponerad jag är!!

Men åter till Lavaze. Här bor vi på 2000m höjd och tränar på ca 1800 möh, på en slinga som är ca 9 km med en mindre varvning. Nästan hela spåret går i solen och jag njuter till fullo. Maxar d-vitamin intag på passen och pastaintag på måltiderna. Sover som en stock på nätterna och tvingar mig själv att inte sova mer än 30 min på dagarna. Löser korsord med Ida och sippar en stark cappuccino med soyamjölk innan eftermiddagspasset för att verkligen vara på tårna på träningen.

Så jag njuter och har det bra och blir glad när jag läser era tankar och kommentarer om helgens nördtips och funderar som bäst på vad helgens tips ska innehålla. Jag har mina idéer och tankar men kom gärna med feedback. Nu är det dags för kvällsfika innan jag går mina 9h sömn. Lyx men välbehövligt!

So long,
Anna 

Psst. Hade tänkt ladda upp bilder, men internet är mer än svajigt här, så jag får göra ett nytt försök med det i morgon! 

5 kommentarer på “Ciao Lavaze!