Close

frågor

Rullskidor. Mjälthugg & utegym.

Lovade ju att svara på lite frågor som dykt upp på bloggen under sommaren och här är några. Har ni andra frågor, bara fråga på! Jag svarar när det finns tid och möjlighet! :-)

Lisa skrev - Hej Anna och Emil. Ni som springer ofta och är så duktiga, jag har en fråga om löpning. Idag när jag sprang (och många gånger innan) får jag nära på håll/mjälltugg hela tiden. Benen känns pigga och flåset känns också bra men ökar jag på lite så hugger det till i magen. pulsen är relativt hög (160-170) genom passet. Springer jag för fort fast att jag känner mig pigg eller vad beror det på och vad är erat bästa tips på att råda bot på problemet?

Tusen tack för en super blogg, Lycka till i vinter!

PS. kan inte amerikanskorna som ni har på besök göra ett gästinlägg?

Hej Lisa!

Kul att du gillar bloggen! :-) Det där med hugg/mjälthugg är lite lurigt, och periodvis har jag mer av det än annars. Om du tänker att det är som en kramp i diafragman (alltså enkelt beskrivet andingsmuskulaturen) så brukar det hjälpa genom att andas djupt, alltså använda hela magen. Jag skulle också ta och variera tempot mer på dina pass, vissa pass där pulsen ska vara under 130 hela tiden och kortare pass där du kan köra än hårdare (dock inte mer än vart tredje pass). Att ligga kring 160-170 i puls jämt ger en bra träningsgrund, men det är svårt att få utveckling om man inte variera tempot lite. Kolla det här inlägget så får du lite mer koll! Apropå amerikanskorna kan du lyssna på den här podden som jag och Kikkan spelade in när jag var över hos henne under sommaren 2015.

Lycka till!

Lovisa skrev - Hej Anna, jag är en tjej på nitton år som upptäckte hur fantastik längdskidåkningen är för några år sedan. Jag är nu sugen på att införskaffa mig mitt första par rullskidor. Vad skulle du rekommendera? Har du något som kan vara bra att tänka på när man ska köpa sitt första par rullskidor och hur lång tycker du att stavlängden vore bra att ha?

Sen undrar jag också om du har några bra nybörjartips eller saker som kan vara bra att tänka på när man är nybörjare på rullskidor?

Till sist vill jag säga att din(er) bogg ger mig verkligen träningsmotivation och inspiration och tacka för det! 🙂

Hej Lovisa!

Ja, skidåknigen är bra underbar. Är ju inte nå partisk där.. ;-) Apropå rullskidor så skulle jag rekommendera att köpa ett i par i mittersta prisklassen, inte för dyra men inte för billiga heller. Motstånd på hjulen brukar vara bra att vara kring 2, då blir det vare sig för tungt eller går riktigt fort. Jag åker med mina vanliga stavar både på klassiskt och skejt. Och ett tips är att börja att åka på en stor asfalterad yta där du kan öva på att bromsa, stanna och svänga, gärna med koner! Allt för att börja känna sig trygg på rullskidorna och få lite kontroll på dem. Sen är det bara ut och köra och försöka åka så likt vanlig skidåkning som du kan. Enklast är ju att staka, men att prova diagonala kan vara nyttigt för balansen. Och glöm inte hjälp och färgglada kläder för att synas. Och vassa stavspetsar. Och handskar! :-)

Sara skrev - Hej! Jag lyssnade på marathonpodden häromkvällen, det senaste avsnittet som ni var med i, och blev väldigt nyfiken på det där utegymmet som Emil pratade om. Har ni byggt det och skulle ni i så fall vilja dela med er av lite bilder? Min sambo och jag håller nämligen på och planerar för någon form av hinderbana/utegym på vår gård också och är i stort behov av inspiration 🙂

Hej Sara!

Maratonpodden är en av mina favoriter och en trogen följare på mina långpass, så himla inspirerande människor hon möter.

Apropå utegymmet ja - herr Jönsson har gjort det helt från huvudet och jag har faktiskt inte riktigt bra bild på det. Ska se om jag kan få Emil att ta några bilder på det och beskriva lite hur han gjorde. Oavsett så byggde han en rektangulär ställning med rejäla stolpar och när väl ställningen var stabil började han ”leka” och bygga en armgångsbana, dipsställning, benpress, brutalbänk, laxtrappa m.m. Helt enkelt en vuxenlekplats! :-) Sen har vi köpt dit ringar, rep, slägga, däck m.m. för att göra det så komplett som möjligt och numera kan vi köra grymma pass där. Helt perfekt!

5 kommentarer på “Rullskidor. Mjälthugg & utegym.

Hur vi egentligen tränar.

Fick den här frågan:

Vore jättekul om du kunde skriva ett inlägg om eran träning. Hur ni tänker kring träning, om ni har något träningsschema (hur det i så fall ser ut). Hur många timmar i veckan ni tränar, viloperioder etc. 

Det är svårt att svara bara så där. Framför allt för att träningen ser rätt olika ut olika perioder under året, beroende på vad vi fokuserar på och om det är tävling eller träningssäsong.

Generellt så tränar vi två pass per dag. I snitt vilar vi nog en dag per vecka och under träningsåret så tränar jag nog i snitt kring 20h i veckan. Sällan mindre, ofta mer. Men jag skulle inte rekommendera någon som lever ett vanligt liv (alltså inte är elit) att prova på att träna så mycket. Jag själv har ju trappat upp min träning sedan jag var 15 år gammal, lite mer varje år och det gör att jag klarar den träningen. Jag skulle aldrig rekommendera en ungdom att sträva efter att träna lika mycket som jag, det är inte timmarna i sig som föder framgång, utan balansen mellan träning och återhämtning. Och skippar man återhämtningen för att bara skriva timmar i träningsdagboken kan jag lova dig att resultaten uteblir! Så hårt är det.

Så om du är 16 år och läser hur mina träningsdagar ser ut, se det inte som något du måste göra idag för att lyckas nå dina mål och drömmar, utan som en bserkiving om hur mitt liv som en 29-årig elitidrottare som levt så största delen av mitt vuxna liv där jag för varje år trappat upp träningen. Inte ett facit över hur du ska träna vare sig nu eller sen.

Vissa år har jag, precis som jag skriver, missat balansen mellan återhämtning och träningen. Och då går det skit. Rent ut sagt. De åren jag funnit balansen, har varit de bästa, roligaste och mest givande säsongerna. Men det är svårt att finna balansen, för jag vill ju hela tiden bli bättre och då måste man utmana sig, men man får inte glömma bort att lyssna på kroppen där emellan. Och det är det som är det svåra, men också utmaningen och varför det är så himla kul att fortsätta träna och sträva efter att nå de mål och drömmar jag har!

Ursäkta. Det var ett alldeles för långt från steg från den enkla frågan om hur vår träning ser ut.. Åter till ämnet.

Jag har ett träningsschema. Varje dag. Ibland över fyra veckor, ibland tar jag dag för dag. Ibland känner jag att jag behöver få lite lugn och ro i vardagen, inte tänka för mycket på träningen, så då har jag en plan som sträcker sig över en längre tid. Men om jag som nu, närmar mig säsongen och det är viktigt att kroppen känns pigg, har jag nästintill en daglig dialog med min tränare, Bengt. Där vi utvärderar den träningen jag gjort, och den träningen jag ska göra. Allt för att jag ska hålla mig på rätt sida, alltså ha överskottsenergi och inte träna för mycket.

Under vintern tränar jag färre timmar, sällan över 20h och snittet ligger nog närmare 12h. Under vintern är det tävlingarna som sliter, det och resorna, så då vilar jag mer ofta två dagar i veckan också. Jag ska ju vara pigg då! Under vintern springer jag kanske ett pass i veckan, och kör ett styrkepass. Resten är skidåkning. Under sommaren däremot är träningen väldigt varierande; löpning, rullskidor, cykel, paddling, styrka, simning m.m. På sommaren är ju fokuset att bygga upp mig inför vintern, helt enkelt bli starkare och på vintern handlar det om att ha överskottsenergi för att prestera på topp på helgerna.

Från sista världscuptävlingen i mitten av mars till den första maj, har vi vår period av vila. Det vill säga, då har vi ingen daglig planering för träningen, men vi tränar dagligen och tävlar ofta på helgerna ändå. Eftersom vi älskar det! :-) Men det är också den tiden på året vi kan åka på semester och faktiskt ta det lite lugnt och återhämta oss efter säsongen och göra oss redo för det nya träningsåret.

Under träningsåret (maj till november) har jag mellan 2-4 pass fart (alltså pass där min puls ligger över 85% av max) där jag försöker utveckla min kapacitet, och resterande pass är lugnare för att bli uthålligare. Farten på dessa pass varierar, men oftast är de lugna (ca 60-70% av max). Ofta har jag nog 9-13 pass per vecka. Men det ser olika ut om jag har en vecka där jag kör mer fart, eller fokuserar mer på distanspassen. Att få ihop många timmar. Jag tränar mellan 1-5h per pass, och mellan 3-5h/dag. Ibland kör jag bara ett pass som är 4-5h, men oftast 2-3h på förmiddagen och 1,5-2,5h på eftermiddagen. Jag kör styrkan i kombination med andra pass, 2-3 gånger i veckan. Fria vikter, med fokus på att få en stabil bål och få en genomstark kropp.

På vintern kör jag kanske ett intervallpass under veckan mellan tävlingarna, men har jag en period med färre tävlingar och där jag kan träna mer, ser träningen mer ut som under träningsåret.

Jag kan skriva en hel uppsats om ämnet, men i stora drag är det så här det ser ut! Det är mitt liv, som de sett ut de senaste 15 åren. Det enda som ändrats är antalet timmar och antalet pass, men annars ser det rätt lika ut. Och som jag gillar det! :-)

Hoppas det var svar nog på din fråga, Filippa.

Anna

 

4 kommentarer på “Hur vi egentligen tränar.

Davos över dagen.

Här nere i alperna är verkligen allt nära. I alla fall fågelvägen. Att åka över bergspass och kringliga serpentinvägar är väl inte det snabbaste sättet att ta sig fram, men desto mer upplevelse av bilresan. Så i morse packade vi snabbt ihop våra grejer i Livigno, precis som resten av laget. Men medan de njöt av vilodagen och strosade runt på stan innan de hoppade in i bilen och åkte vidare till Val Senales, lånade jag och Emil en bil och drog till Davos.

Över dagen. I kväll ansluter vi till laget igen. Men vi passade på när vi ändå var så nära. Bara dryga timmens bilresa från Livigno ligger ju Davos. Och där har vi lägenheten, där vi inte varit på alldeles för lång tid. När vi rullade ner i Flüela dalen så kändes det ändå som "hemma". Allt är välbekant. Alla toppar runt dalen har vi varit upp på. Vi har sprungit på de flesta stigar, provat de flesta vägar. Det är ju det som skapar en slags hemma-känsla.

Tömde brevlådan på post och tog en tupplur i soffan innan vi tog cyklarna till Kafe Klatsch och deras otroligt goda luncher. Eller framför allt deras foccaciabröd som följer med oavsett om man beställer en sallad, pasta eller någon av de andra rätterna. Jag har ju skrivit om Kafe Klatsch massvis av gånger förr. Det är något speciellt. Atmosfären, känslan. Det rejäla. Någon har någon gång sagt till mig att ägaren, som jag faktiskt tror heter Svea (om jag inte har blivit helt felinformerad) är svenskättad eller har någon slags koppling till Sverige. Bara det! :-)

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

The Focaccia Bröd. 

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vy från vår balkong. Och backen ni ser skär tvärs över bilden, är den sista nedförsbacken på världscupen här i Davos. Så man kan säga att vi bor "på" spåret. Bokstavligt talat!

Det är skönt att komma ifrån ibland. Ladda batterierna, få vara lite för sig själv. Hinna prata lite med Emil. När man är med hela gänget är det rätt intensivt och jag umgås mer än gärna med alla tjejer och Emil med grabbarna, så någon tid för varandra när vi är ute så här, finns det knappt. Vi brukar säga att vi har mer tid för varandra när den andra är hemma eller att vi är på olika orter, för då tar vi oss tid till att prata i telefon med varandra eller via skype.

Så nu njuter vi några timmar i lägenheten. Har balkongdörren öppen och lyssnar på barnen som leker utanför. Kanske tar vi en tur upp i någon av dalarna för att verkligen suga in HELA Davos nu när vi är här. Sen blir det nog en tidigt middag, innan vi far vidare mot gänget och vardagen på läger i Val Senales. Fågelvägen är det inte längre än drygt 7 mil, men jag tror det är 14 mil bilvägen. Och här nere får man nog räkna med nära 2,5h-3h bilresa. Men det gör mig inget. Det finns så mycket att titta på! Och jag gillar att åka bil.

Marcus frågade: Hej Anna! Jag har också tänkt att åka till Mallorca för en veckas träning i sol, och då ta en sista minuten resa. Vart finns de bästa platserna för bra träning? Har hört att många cyklister åker till Magaluf och tränar, har tänkt rullskidor i första hand men kan även bli att jag hyr en cykel.

Jag har bara varit på Mallorca två gånger och tränat, men jag gillar det! För två år sedan var jag där i maj och i fjol sista veckan i oktober. Båda gångerna var lika härliga! Har bott i Port Pollenca och i Magaluf, och nu åker vi till Alcudia. Magaluf var väldigt lätt att träna ifrån, vi hade inte behov av att bli skjutsade utan kunde ta oss själva på rullskidor de turer vi ville åka. Har man cykel kan man ju cykla var som helst på ön, och ska man bara cykla skulle jag nog ha valt Soller, utan att själv ha bott där men hört från många andra och läget. Precis vid havet, och med bergen som tar vid där havet slutar. Mer pittoreskt än Magaluf som man helst inte vill hänga mer i än vad man behöver. Så vid Soller är bergen, vid Pollenca och Alcudia är det mer flackt och en bit till bergen, men fint för rullskidåkning. Löpning sisådär. Magalud var mer kuperat än Pollenca men inte de stora bergen som vid Soller. Skaffa en karta så du slipper åka på de stora vägarna. Och hittar de mindre, mysiga vägarna som går genom alla små byar där man kan stanna till och köpa sig en cola när blodsockret börjar dippa för mycket på de längre turerna.

Alex frågade: Funderar på att ge min sambo en skidresa i julklapp. Och då tänker jag längdskidor och inte alpint. Jag skulle hemskt gärna åka någonstans i alperna (har bara varit där sommartid). Viktigast är att det är bra spår och fina vyer. Men de får gärna va god mat och okej priser oxå. Partylivet är mindre viktigt. Vart ska man åka? När ska man åka? Har kollat runt lite, Är det Ramsau eller något annat ställe som gäller? Jag vore enormt tacksam för dina råd och tips:)

Jag skulle rekommendera Italien. Bra priser och bra mat. Lavazze, i bergen ovanför Val di Fiemme är väldigt fint. Man bor  i ett bergspass med ett fåtal hotell och otroligt fin skidåkning. Bara 7 km där ifrån ligger Cavaleze där målgången på Marcialonga är och byn där vi hade prisutdelning på VM i Val di Fiemme. Vyerna är f a n t a s t i s k a.  Annars rekommenderar jag ju gärna Davos. Här finns både bra längdskidåkning och alpint. Grymma vyer och många hotell att välja på. Dyrare än Italien, och inte italiensk mat men nog så bra. Januari eller februari är det bästa månaderna. St. Moritz och Pontrisina i Schweiz är också väldigt fint, men kan var väldigt kallt när solen inte är uppe, kallare än Davos. Livigno är också fint, men tycker nog att skidåkningen där är lite tråkigt. Däremot är shoppingen väldigt bra. Och maten och priserna (tror jag!). Där är det också risk att det är lite kallare än i ex. Davos och Lavazze.

Nu ska jag läsa min bok tror jag. Slumra lite. Vila upp mig inför de nästa fyra dagarna av träning innan jag och Emil drar vidare till Mallorca och fortsätter lägret där! Det är häftigt ur nära allt är här nere. Bara känslan att åka hem över dagen. Davos. Mm. Gillar det!

So long,

Anna

(och Emil som ligger i soffan bredvid mig och har fastnat totalt i någon serie så ur honom kommer inte många ord. Typiskt.)

En kommentar på “Davos över dagen.

Härlig höstvardag.

Jag har sagt det förr, men alltså planerade vilodagar, det är något visst med det. Känslan innan. Efter sista passet, då man vet att man har en hel vilodag. Underbart är vad det är!

Just nu sitter jag i soffan, har sorterat strumpor (något av det tråkigaste som finns, speciellt eftersom jag och Emil har exakt likadana strumpor och minimal skillnad i storlek.. Och alltid, alltid blir det några ensamma strumpor kvar i korgen. Äter tvättmaskiner strumpor eller?!), och dricker en kopp te. Har haft en sån där lyxdag som det innebär att bara ha ett pass. Och i morgon är det en HEL vilodag. Grymt skönt. Det innebär tid ute på bygget. Titta in här får ni se lite när jag fick leka Dynamit-Harry.

Som ni kanske har förstått så är varken jag eller Emil med i Livigno med laget, utan vi är hemma och tränar. Anledningen är att vi ju var hängig för ett tag sedan och kommit igång med träningen normalt först nu. Då är det för tufft att åka på läger på höjd. I alla fall just nu. Eventuellt ansluter vi senare, det beror helt på hur träningen går framöver. Det är aldrig kul att missa ett läger, för man vill ju träna med de bästa i Sverige så ofta man kan och framför allt, bara hänga med dem. Men samtidigt måste jag ju göra det som är bäst för mig. Det är dock svårt att inse sånt själv jämt, så det är tur att jag har så duktiga och kompetenta människor runt omkring mig som kan guida mig i sånna här frågor. Det känns skönt att få stöd och vägledning både av landslaget och av min egen tränare, och att de följer samma linje.

Förhoppningsvis kommer det snö här i trakten till veckan, så då kan jag fara till fjällen och fara där.. Nu längtar jag till snön! Fast gröna alper är rätt härligt det med..

bild 4-1

Bild från i somras när vi var i Davos.. St Antiönien.

Här är lite svar på era frågor, hoppas jag inte missat något!

Emma frågade detta: När du skrev "när jag var yngre.." hur ung menar du då? Och hur många träningstimmar hade du när du var runt 16 års åldern? Och hur mycket anser du att en 16 åring borde träna?
Svar: När jag menar med yngre var kring 20 års åldern, alltså slutet av junioråldern och början av senioråldern. När jag var kring 16 år tränade jag 5-6 gånger i veckan. Fotboll och fotbollsmatcher och barmarksträning så som löpning och rullskidor under sommaren och vintern var det skidor för hela slanten med tävlingar på helgerna. När jag började gymnasiet blev det mer träning, 5-9 pass i veckan, 1-2h per pass. Från en vanlig vecka på ca 6h till en högre vecka kring 13h. Om jag kommer ihåg rätt. Det är väldigt svårt att säga "vad en 16-åring bör träna?". Man måste känna själv, men 5-6 gånger i veckan är väl bra. Varierad träning, varierad intensitet. Tävling då och då. Och att jobba med tekniken är super, det har man tillbaka tusenfalt när man blir äldre!
Li frågade detta: Appropå träning Anna, vad för typ av musik motiverar er när ni tränar? Har ni någon speciell playlist? Hade varit kul att höra och kanske bli lite peppad själv!
Svar: Jag är faktiskt sån som använder musik mer i avslappning än i motivation, det har alltid varit så, sen jag var liten. Innan tävlingar, kvällen innan eller på resor blir det mycket Van Morrison, Kings of Leon, Bon Iver m.m. Men om jag ska bli taggad blir det mer rockigare varianter som Queen, Swedish House Maffia, Avicii. Sånt där som man fylls med energi med. Som man känner sig stark av. Musik kan göra mycket!
Sanna frågade detta: Blir du aldrig less på omgivningen? Kör ni mycket samma pass eller tar ni bilen till något ställe ibland och springer där? får ni gratis lunch på mr husman varje dag?
Svar: Nog kan jag bli less på omgivningen allt, men jag försöker variera så mycket jag kan. Att se nya ställen är bland det bästa som finns, då är det som om hela passet blir en upptäcktsfärd. Ofta tar vi cykeln till nya ställen och sen springer vi där. Mer sällan som vi tar bilen, det hinns oftast inte med då man ska ut igen på eftermiddagen. Vi äter på Husman nästan varje dag, till ett bra pris, vilket vi är enormt tacksamma för. Det är väldigt skönt och en lyx att kunna slippa tänka och planera den måltiden som alltid är jobbigast att göra.
Catarina frågade detta: Räknar ni in aktiviteter som paddling och cykel i träningstimmarna?
Svar: Vi räknar in paddling och cykel i träningstimmarnaom vi har träningskläder på oss och det ingår i den planerade träningen. Men vi räknar inte cykling ned på stan eller en paddeltur på sjön för njutning skull, även om det aldrig har hänt hittills att vi har paddlat utan att träna.. ;-)

Ha en skön sista del av vardagsveckan! Jag ser fram emot en vilodag innan det är härlig vardag igen på fredag. Framför allt ser jag framemot känslan på kvällen när en bra träningsdag är gjord och man sitter helt (eller lagom så klart.. ;-)) förstörd i soffan på kvällen. Än är jag inte less på träning, men jag känner att det är skönt att säsongen närmar sig så man får byta fokus. Från träning, mot tävling.
Annapanna

3 kommentarer på “Härlig höstvardag.

Lycklig.

Lycklig.

Ibland kommer jag på mig själv att jag bara tänker ordet lycklig. Att jag är lycklig. Jag lever det liv jag alltid drömt om. Jag är frisk och kry. De jag älskar är mår bra. Jag får åka skidor precis när jag vill. Jag reser runt i världen och träffar människor som är helt underbara. Jag resa runt med människor som är några av de bästa människor jag vet. Jag får dela allt det jag gör i livet med han jag älskar. Det är lyx. Och det är lycka!

Jag har en träningssommar bakom mig som är bättre än någonsin. Säsongen som jag längtat så efter står och knackar på dörren. Allt är som ett oskrivet blad. Inga resultat ligger i ryggsäcken, allt börjar om nu. Allt kan ha förändrats under sommaren. Inget kan ha förändrats. Man vet ingenting. Förväntningarna ligger i luften. Och det gör mig pirrigt lycklig!

Som jag har längtat efter den här tiden som är nu. Och nu är den här. Jag har gjort det jag kan göra. Jag har försökt förbereda mig på alla sätt, på alla nivåer. På allt. Om det är tillräckligt vet jag inte, men det jag vet är att om jag bara fortsätter njuta av det här och tillåta mig vara lycklig, då kan det bara gå bra. Eller hur?

Inför mästerskap har man lite samma känsla, men då har man en annan ryggsäck med sig. Man har resultat från tävlingar innan. Man har en känsla från allt som hänt innan.

När säsongen startar om som nu, är det som ett oskrivet, blankt blad. Och det är spännande, pirrig lycka..

I kväll flyttar jag in med de andra på hotellet. Nu är jag frisk så jag kan bo med de andra. Jag har tränat i tre dagar och kroppen svara bra. Jag är inte i någon superform, men jag är frisk och det är ju det som är huvudsaken, det andra kan man ju jobba på! :-)

Hoppas alla ni har firat era bästa pappor idag, oavsett om de finns med er i livet här nu eller om de mest finns med i tanken. Oavsett vad hoppas och tror jag alla pappor känner kärleken från sina barn idag!

Anna

20121111-130716.jpg

20121111-130621.jpg

20121111-130612.jpg

20121111-130559.jpg

Psst..

Viktor skriver: Har en fråga till dig som lyder. Hur har du förhållit dig till alkohol nu samt när du var yngre? Den andra frågan är vilken träningsdagbok använder du?

Svar: Alkohol och idrott är en sak som sällan diskuteras, just för att det inte hör ihop. Hemifrån har jag alltid haft stränga förhållningsregler att hålla mig till när det gällde alkohol fram tills jag fyllde 18, vilket jag idag är väldigt glad för. Jag har aldrig varit den typen av tjej som har sprungit runt ute om kvällarna, jag har varken haft tid eller lust till det, och på så sätt har det aldrig lockat mig som ung. Idag kan jag ta något glas vin någon gång och under våren händer det att jag följder med mina kompisar ut, men jag tycker fortfarande inte att alkohol och idrott hör ihop.

Sandra skriver: Hur värmer ni upp inför en tävling för att få bästa resultatet? Springer ni eller skidar ni?

Svar: Jag åker skidor, om det finns möjlighet till det. Jag försöker hålla min uppvärmning så kort det går, för att inte bränna onödig energi, och kommer till tävlingsarenan ca 1.15h innan jag startar. Från det håller jag igång, mer eller mindre, fram till start. Ofta kör jag någon form av intervaller för att verkligen bli varm i kroppen.

Anki skriver:Hur är det i Bruksvallarna nu, är det bara Mittåkläppspåret som har klassiska spår nu med?

Svar: Man kan elljusspåret här nere. Rullskidbanan är plattad, men vet inte om det är klassiska spår där. Uppe på Kläppen är det fint för både skejt och klassiskt.

Johanna skriver: Min fråga är om du har några bra bålövningar att dela med dig av? Jag skulle vilja bli starkare i bålen, men har svårt att komma på övningar.

Svar: Allt som får alla muskler i magen att jobba, inte bara de stora och raka, utan även de mindre och sneda. Bäckelyft är bra, lyft bara med magen och ca 1-2 cm över backen, annars lyfter du med höftböjarna. Situps i sakta tempo och ej gå så högt upp. Fällkniven (ligg raklång, och "fäll" ihop armar och ben ovanför kroppen utan att lyfta höften. Se till att ryggen ligger platt mot underlaget hela tiden, du ska kunna trycka fast din hand under dig hela tiden!).

Maria skriver:Hur mycket i er vardag ändrar ni för att hålla er borta från smitta?

Svar: Stora folksamlingar, buffér, handtag, offentliga toaletter är exempel på sådant vi undviker. Och i allmänhet är vi försiktigare att "umgås" med folk. Vi blir helt enkelt än mer för oss själva! :-) Sen försöker vi äta bra, aldrig frysa, duscha och byta om så fort det går efter träning och sånt.

;

;

4 kommentarer på “Lycklig.

Blixtar och dunder och en mör kropp.

Ligger i soffan. Regnet vräker inte ned. Det forsar. Tillsammans med hagel som faller som småstenar från himlen. Blixtarna lyser upp hela lägenheten och åskan mullrar så det skakar. Ett helt vanligt oväder bland alptoppar, där ljudet studsar mot bergväggarna och vädret slår om fortare än du hinner tänka "blir jag blöt nu?".

I sånt här väder njuter jag än mer att ligga inne i soffan, efter en dag med två grymma pass med sällskap från Sverige. Jag är så trött i kroppen att middagen intogs halvliggande i soffan (förlåt mamma!) och matlusten var lika med noll, tills den första tuggan av köttfärspajen á la allt man har i kylskåpet intogs. Då insåg jag hur hungrig jag var!

Apropå frågan Hilda ställde: Min uppfattning är att t.ex. Johaug Och Steira kanske inte äter så mycket som dom behöver för att dom är ganska spinkiga. Stämmer det? Eller är deras kroppsbyggnad så?

Svar: Tränar man och tränar man på den nivån som både de och jag gör, går det inte att inte äta tillräckligt. Att vi ser olika ut, beror helt och hållet på att vi har olika kroppsbyggnad. Vissa har lättare att bygga muskler, vilket gör att man kan se "större/tyngre" ut, medan andra får kämpa med att bygga muskler och då också lättare ser mindre ut. Äter man för lite kanske man kan få en pik för en kortare period, men vill man vara bra under en hel säsong och framför allt hålla i en massa herrans år, finns det inga alternativ annat än att äta ordentligt och tillräckligt.

Igår sprang-gick vi en riktigt fin långtur. Upp i skogen ovanför lägenheten. På en smal stig som störtade brant ned på ena sidan, och den andra sidan hade vi bergväggen. Runt om oss var allt alldeles, alldeles grönt och det kändes som om vi var någonstans tropiskt. Vi fortsatte ned och över ån och tog oss sedan an berget, där vårt mål var: Jakobshorn. Vi gick och vi sprang, bland kossor och flugor. Bland gröna ängar och mer stäppliknande miljö. Det var så fint!

På stigen i skogen. Och stigen över ängen efter ån. I högra hörnet kan ni ana toppen!

"Jag vill ÅÅ vara med på kort, knäpp på mig med!!" (Långärmad tröja + jacka kring midjan, där av det lite udda utseendet..)

Toppen närmar sig!

På väg ned i kabinen.. Lite smått rädd. "Sitter bra här jag.."

I morse kom Jenny Hansson (långloppan i Team Experit) och Rikard Grip (damtränaren i laget) hit för att köra ett pass med mig. Med oss på passet blev Jenny's teamkollega och min träningskompis här nere, Sereina Boner också med. Vi passade på att köra korta klassiska intervaller, med en längre spurt mot slutet. Perfekt träning när man har möjlighet att köra mot några, och vilken sparring sen! Efter åt highfive-ade vi allihopa och var sjukt nöjda med passet. Utmaning är bästa utveckling!

På eftermiddagen tog vi med oss Jenny och Grip och sprang en superfin runda, på höjderna in mot mittendalen Dischma och sedan i lite krokar ned igen. En lugn och fin tur, som ger så där supermycket energi och man blir bara glad av det! Sådana pass inser man hur lyckligt lottad man är!

När passen för idag väl var avklarade, dog vi båda två i soffan. Glada att dagens träning är gjord med sådan kvalitet, samtidigt som vi som så smått oroar oss inför morgondagens utmaning: Stellvio-passet! Ni vet, vägen som är känd via Top Gear som en av världens vackraste (läs bästa) vägar för att köra sportbil på. Vet ni varför?! Jo, för att den består av 48(!) serpentinkurvor. Jajamensan. Där ska jag ta mig upp på racern i morgon. Passet är på 2400-2500 m.ö.h. något och jag vill inte veta hur lågt vi börjar. Jag kommer känna att jag lever.. Puh!

Nu ska jag se på film, glömma morgondagen och njuta av att kroppen har fått sig en rejäl dos idag!

Må gott!

Anna

4 kommentarer på “Blixtar och dunder och en mör kropp.

Vilodagen.

Dagarna här i Davos går fort, men vi gör allt för att få ut så mycket vi kan av varje dag. I dag passade vi på att vila. Tänkte att det kanske är lika bra, för snart drar det ju som sagt igång igen.

Men vi är inte de som ligger still i soffan och rullar tummarna. Redan vid tio var vi less på att vila, så vi drog till badhuset. För första gången på flera år var vi till ett badhus! Ofta undviker vi det under träning-och tävlingssäsong pga smittorisken, men nu tänkte vi att "äsch, låt oss leva livet lite, vara lite wild and crazy liksom". Om det nu är och vara wild and crazy vet jag inte riktigt men ändå. I någon timme simmade vi runt där. Försökte sätta bästa tiden i rutschkanan, simma emot jetstrålarna, njut på wellness, bubblade, bastade och solade. Ja, ni läste rätt! Vi låg ute på en balkong, högt över staden, tittade ut över de snöklädda topparna. Och solade. Och solen var så stark att vi tillslut insåg hur dumt det var att ligga där utan att ha smort in sig med solkräm. Så då gick vi ut...

... och upp i bergen. En promenad på dryga halvtimmen, upp till ett ställe där man i hundra år har haft gäster/patienter för den friska luften. Vi gick dock inte dit av den anledningen, utan mer för maten. Och utsikten.

Sen traskade vi ned igen. De 300 höjdmetrarna. Åkte hem. Och fortsatte njuta av dagen.

Till middag hade Emil köpt lammfilé så jag tänkte att jag måste göra något riktigt gott att äta till. Och eftersom vi är så nära den italienska gränsen, man bara känner de italienska vindarna komma flygande. Hmm. Harkel. Ja, var var vi nu. Jo, italienskt ja! Så jag gjorde risotto. En supergod om jag får säga det själv. För att få ett mer ärligt svar får ni nog fråga Emil tror jag. Receptet finns längs ned!

Emil njuter i solen. Just innan vi inser hur dumt det är att ligga där, utan solskyddet på!

Bubbelpool på takterass, kallas lyx tycker jag!

Vi två på vilodags-äventyr i bergen!

Tog en paus på vägen upp..

Rösti med hjortfilé. Inte fel alls. Så himla gott!

Maria - Ja, det är ganska precis tvärtom. Semester är för oss vila. Tränar gör vi annars, men det kallar vi jobb! :-) Och visst lever vi ett helt fantastisk liv. Fritt. Utan bestämt tider. Jag får styra över mitt liv nästan precis som jag vill. Jag får resa och se världen. Träffa underbara människor. Vara ute varje dag i naturen. Det är helt fantastisk och jag skulle inte vilja byta det mot något i världen! Visst att pressen kan vara jobbig ibland, att man inte helt kan slappna av någon gång av rädsla för att bli sjuk, träna fel, göra fel, men samtidigt är det ju kicken av att göra rätt och lyckas som gör att jag håller på med det här. Det är nog svårt för "en vanlig" att förstå det här livet. Måna förknippar press med något negativt, men det är det inte alltid. Samtidigt är det något jag är van vid, det är så mitt liv ser ut. Och alltid har sett ut. Men det finns dagar jag drömmer om ett vanligt jobb, ett jobb som inte följer med hem, som man kan ta ledigt ifrån och åka och träffa familj och vänner oftare, men ändå. Jag skulle inte byta det här livet mot något i världen. Faktiskt.

Träningstjejen -  Det är ofta svårt att hålla vikten när man tränar mycket, men för att få effekt av träningen och utvecklas måste man få i sig tillräckligt. Annars går kroppen back på näring och energi och man börjar bränna sina muskler istället för att bygga upp sig och i det långa loppet så bryter man ned det man egentligen skulle bygga upp och bli bättre av. Men det är som sagt ett vanligt problem! Det viktiga är att äta ofta. Och äta sig mätt. Och äta vad som. Inte bry sig om kalorier eller om saker och ting är nyttiga eller inte. För när man tränar så mycket som man gör när man är längdskidåkare gäller det att helt enkelt bara äta så mycket och ofta man kan. Börjar man gå upp mycket i vikt är det klart att man kan äta lite mindre, men det är sällan ett problem. Så mitt tips till dig, som jag också följer: ät ofta, ät dig mätt, strunt i kalorierna, ät det du tycker om och lassa inte på med massa sallad och grönsaker utan ät ris, pasta, potatis, kött, fisk, fågel, smörgåsar.. Allt! 

Under en dag med dubbla träningspass äter jag frukost, mellanmål efter passet (2 smörgåsar m skinka&smör + soya dryck, men mjölk är bättre om man tål det!), lunch (tills jag är mätt!), mellanmål (1 smörgås m skinka&smör+ en skål yoghurt med müsli), mellanmål 2 (smörgås efter passet, precis som på förmiddagen), middag (tills jag är mätt!) och på kvällen blir det kvällsfika; en skål med bär, yoghurt, müsli och nötter och kanske någon extra smörgås. Oftast dricker jag vatten till alla måltider.

Hoppas det hjälper dig något! Men det viktigaste är att aldrig hoppa en måltid, alltid äta något efter du har tränat och aldrig lägga dig hungrig! Deal?! :-)

Ha det så bra och njut av helgen!

Anna

Svamp-och rosmarin risotto

100 g torkad svamp
1 röd lök
1 klyfta vitlök
ett par matskedar rödvin
smör
rosmarin, svartpeppar och salt
250g risotto ris
7,5 dl grönsaks buljong

Fräs svampen försiktigt i smör. Ha sedan i den rejält hackade löken och pressa ned vitlöken, krydda rejält med rosmarin. Låt fräsa lätt, se till att det inte bränns! Ha i risotton, låt fräsa samman med lök-och svampblandningen. Ha sedan på vinet. Låt puttra in. Ha sedan på den redan uppkokade och heta buljongen. Lite åt gången. Låt puttra in, innan ni har på nästa omgång med buljong. Låt puttra på, men risotton ska inte vara helt torr från vätska när den är klar! När vätskan är nästa inkokad, dra av från plattan och låt stå 5-10 min. Salta och vrid över nymalen svartpeppar efter smak.
Servera sedan med lammfilé, sallad med italiensk dressing och färska sparris, frästa i olivolja.

 

6 kommentarer på “Vilodagen.

Nervös

När jag tävlar själv är jag nervös på ett sätt. Fokuserat nervös. Går in i min lilla bubbla. Det är inte ofta jag är nervös i flera dagar innan en tävling, utan det kommer som mest när jag börjar närma mig tävlingsplatsen. Men då vet jag precis hur jag ska hantera det. Genom att göra saker. Få tiden att gå. Fylla vätskebältet med sportdryck. Testa skidor. Testa kropp. Gå till start. Dra på mig mina tävlingskläder. Nummerlapp. Handskar. Mössa. Glasögon. Hoppa lite. Jogga lite. Stretcha lite. Och plötsligt är det bara 3-4 minuter kvar till start. Så då är det liksom ingen idé att vara nervös något mer. Det är bara att fokusera. Nu jäklar. Nu ska jag allt åka fort. Trött ska jag bli. Tagga till. Kom igen. Och vips! Har starten gått och nervositet är helt bortblåst. Nu är det tävling som gäller.

När Emil tävlar, då har jag ingen aning var jag ska göra av min nervositet. Då ligger den utan på kroppen. Det finns inget jag kan göra. Inget jag kan påverka. Jag kan vara se på. Hålla tummarna och hoppas hoppas. Det är helt olidligt. Det är rent utav plågsamt. Energikrävande. Uttröttande. Fullständigt ONÖDIGT! För jag kan ju faktiskt inte påverka något. Men ändå är jag så nervös. Åh, vad jag hade önskat att jag skulle kunna få slippa det. Usch och fy!

För mig är inte nervositet något negativt. Som om det skulle vara bra att kunna säga jag är inte ett dugg nervös. Nervös ska man vara. I alla fall jag! Annars är jag ju inte förberedd! Nervositeten måste komma. Ibland som en smäll. Ibland krypande. Ibland mer, ibland mindre. Vid ett fåtal gånger i flera dagar. Andra gånger just innan starten går. Men då är jag ju i alla fall redo. Fokuserad. Taggad. Alert. Nerverna på helspänn. Redo att explodera.. Eller ja, kanske inte explodera riktigt, för just explodera har jag inte kommit underfund med än, men i alla fall redo att så småningom  börja åka fort..

Idag är en sån där hemsk dag. Emil tävlar. Jag är hemma. Redan börjar fjärilarna komma. Rastlösheten gör sig påmind. Så jag har bokat in en behandling just när Emil startar prologen så jag slipper sitta och hoppa i soffan, eller gå mina varv i vardagsrummet.. Tyvärr, eller ja, inte bara tyvärr, men lite tyvärr, så kommer jag ju vara hemma till kvartsfinalerna drar igång. Huameja. Ååh! Jaja, bara att bita ihop.

Fjärilarna kommer allt mer. Emil startar 14.27. Jag ska springa på behandling. Håller tummar och tår! :-)

Ha en skön dag!

Anna

Psst.. Här är lite svar på frågor..

Känner du någon revanschlusta efter VM:et i fjol som ju inte riktigt gick som du hade hoppats? Hoppas Emils flow fortsätter och att han får till något bra på onsdag, något som kanske också kan peppa dig litet extra.

Jag känner väldig revanschlust från i fjol. Det mest frustrerande är dock att jag var i sånt otroligt slag på tremilen och att jag inte fick ut det där och då. Men nog ska jag försöka plocka fram tankarna jag hade i fjol, och vända det till en jäkla bra bensin för att jag ska åka bra nu. Tre mil klassisk på en tuff bana, kommer både bli tufft men roligt. Och utmaning att våga hänga på även om det gör ont!

Varför får du inte åka i Drammen, du åkte ju bättre i Lahtis än flera av dem som får åka med dit?

Till saken hör att x antal personer måste ta poäng varje år i sprint för att vi ska ha x antal platser till nästa säsong. I år har vi 6 platser i sprint. I dagsläget har för få tagit poäng för att vi ska få behålla dessa 6 platser. Därför satsar man på två nya namn för att förhoppningsvis dessa två ska ta poäng (komma topp-30) och på så vis får vi behålla våra 6 platser till nästa år. Jag har redan tagit poäng i sprint i år.

Det viktigaste om man skall lyckas är att man får vara frisk. Therese och Justyna är ju aldrig sjuka,hur bär dom sig åt?

Ja, det skulle jag också vilja veta. Jag har alltid varit en sådan person som lätt blir sjuk, och är det fortfarande. Sen handlar det också om tillfälligheter, ex. vilka personer man hamnar bredvid på planer, om man möter någon sjuk på affärn.. Osv. Och också om man rubbar triangeln, jämvikten, mellan träna-äta-vila, så är det lättare att dra på sig förkylningar för att kroppen är sliten. Men det tåls att fundera på, för visst hänger det mycket på att man får vara frisk eller ej. Det är a & o.

Hur ser du på dina förberedelser inför denna säsong. Behöver du ändra på något eller är det tillfälligheter som skapat dina problem?

Det finns säkert saker jag kan ändra på för att göra saker än bättre, men också dåliga tillfälligheter som har skapat mina problem. Mycket tror jag dock sitter i att jag tränade mycket men fick inte i mig den där sista procenten av näring som jag behövde extra av den extra dosen träning som jag la på inför i år. Små marginaler, som kan skapa stora problem helt enkelt. Men det ska jag fundera mer på efter säsongen då jag ska utvärdera ordentligt.

Hur mycket använder du tv-bilder för att analysera loppen? kollar du igenom loppet dagen efter för att se förbättringar i taktik och teknik?

På slutet har jag börjat använda mig mer och mer av det. Jag har ju alltid en känsla av hur det ser ut, känns och går efter ett lopp, men kan man också se det så får man mer svart på vitt. Tyvärr kunde jag inte hitta loppet efter helgen då inte SVT sände. Lite trist! Jag tror jag kan lära mig mycket av att använda mig av tv-sändningar för att bli bättre. Både lopp där jag själv deltar och där jag inte deltar.

Hur ofta träffar ni det alpina landslaget? Vem känner ni bäst där?

Vi tränar nästan aldrig med det alpina laget. Vi har så olika säsonger och kräver så olika träningssätt, så det är lite svårt. Däremot umgås jag och Emil en del med Maria PH och Hans Olsson. Jag skulle gärna hitta på mer med det alpina laget, för det är ett härligt gäng!

Men vilken typ av skidåkning gillar du bäst? Klassisk eller fristil? Individuell- eller masstart? Sprint eller längre distanser? Individuell eller stafett? Backigt eller flackt (dum fråga kanske)? Tävling eller träningsåkning över fjällvidder?

Jag gillar det mesta med skidåkning. Så länge det är rättvist. Dåliga förhållanden som förändras eller gynnar vissa åkare mer har jag inte riktigt lärt mig att acceptera ännu (dåligt av mig!!) men det kommer nog. Periodvis gillar jag klassiskt mer. Andra perioder skejt. Ibland är jag taggad som att inför en sprint. Ibland vill jag bara gå hem. Längre lopp har jag sällan den känslan inför. Masstart är kul, spännande att åka med andra och väldigt roligt. Individuell start är en större utmaning på det sättet att du måste göra allt jobb själv. Stafett är kul, då man kör för ett lag, och det skulle gärna få vara någon till stafett per år. Dock är jag individualist och gör gärna lopp där allt är upp till mig. Kuperat trivs jag bättre med. På fjället njuter jag. På tävling njuter jag också, kanske dock mest efteråt. Träning kan både vara underbar och rent pissig, beroende på väder och humör. Lulliga svar, men ett är klart: Jag ÄLSKAR att åka skidor! :-)

Härligt Anna att du är taggad inför avslutningen på VC-säsongen :) Men är inte säsongen alltför kort? Finns det inget att göra för att förlänga VC-säsongen? Hur går snacket bland er elitåkare?

Nej. Vi tycker inte säsongen är för kort. Eftersom vi börjar tävla redan i början av november så blir det 5 månader med tävlingar. 5 månader med fullt fokus, mycket resande och ett väldigt slitage på kroppen. När VC-säsongen är slut, då längtar man mest bara ut på fjället och få njuta av skidåkningen. Skulle säsongen börja lite senare kanske man skulle kunna hålla på lite längre, men samtidigt måste man söka sig ganska mycket norrut för att få rättvisa förhållanden att tävla i.

Ungefär hur många sjukdagar har du och de andra i landslaget under ett år? Är du mer sjuk på sommaren eller vintern? När börjar ni träna efter en sjukdom och vad tränar ni då? Hur länge väntar ni innan ni kör intervall?

Det är otroligt individuellt. Vissa har noll sjukdagar. Andra har desto mer. Jag ligger nog ofta mellan 20-40 sjukdagar per år. Vilket är på tok för mycket. Jag är oftast sjuk undet hösten och början av vintern. Och sen brukar jag bli dundersjuk när väl säsongen är slut.. :-) Jag börjar träna dagen efter jag har känt mig helt, helt frisk. Så först ska det alltså gå en dag där jag är helt symptomfri, ingen trötthet, ingen yrsel. Dagen efter börjar jag röra lätt på mig. Motioner mer. Mellan 45-60min i lungt tempo. Sedan trappar jag upp till 1.30h, 2.0h, 2.0+styrka.. Osv. Fjärde eller femte dagen vilar jag, sedan börjar jag köra som vanligt med dubbelpass och intervaller. Detta är min grund, men det kan variera rätt mycket beroende på hur sjuk jag varit.

3 kommentarer på “Nervös

På G igen!

 

 

 

Vad rolig med alla kommentarer från er angående mitt klädval på Idrottsgalan, vad glad jag blir! :-) Bjuder en bild där ni även får se min stilige kavaljer!

Idag har jag, äntligen, fått dra på mig träningskläderna och skidorna igen. Känns som om det var flera veckor sedan. Oj vad ringrostig jag kände mig. Men det gick över snabbt. Redan efter en kvart kändes det som vanligt igen och det ryckte i benen av att vilja trycka på lite, känna lite hur det känns. Men jag höll igen. Vore rätt dumt att dra på hårt första träningspasset sedan nästan 2 veckors vila.. Inte smart. Så jag tog det lugnt, och fick underbart sällskap av Britta Norgren Johansson som var ute och åkte med sin lilla Emilia i en vagn bakom sig. Perfekt fart för mig! Och så roligt att ses igen, jag hade inte ens sett hennes lilla guldklimp.. Då förstår jag att jag är ute och reser rätt mycket.

I morgon ska jag ut igen. I lugnt tempo. Prova på hur det känns. Följa min plan som jag alltid har efter jag har varit sjuk. Och hålla alla tummar och tår att den skit jag haft i kroppen är borta på riktigt. Och aldrig, aldrig kommer tillbaka igen. Nä, nu ska jag minsann hålla mig frisk och kry. Gör allt rätt. Om jag nu kan göra så mycket mer rätt?

Här kommer lite svar på era frågor, hoppas ni blir nöjda över svaren! ;-)


Nästa vecka hoppas jag få hejas fram av vår fantastiska hejarklack! Den här bilden är från toppen av Alp de Cermis..

Ha en skön helg alla!

Anna

Camilla - Jag frågade under touren (tror jag) hur det kändes att kliva av? Vad kände du? Måste ju vara många lopp som inleds segt och sen släpper det menar jag.

Det kändes inte kul att behöva kliva av. Det var nog blande det värsta jag gjort i min skidkarriär. Att ta det beslutet själv, utan råd och verkligen bestämma sig. Att ta steg att kliva av är stort. Speciellt när jag aldrig gjort det tidigare. Men med facit i hand är jag otroligt glad att jag gjorde det, eftersom jag blev rejält sjuk efteråt. Det hade känts värre om jag inte hade blivit sjuk, för då hade det känts som om jag hade givit upp. Hela Touren gick ju segt, jag fick aldrig känna den där underbar, härliga känslan när allt bara flyter och man känner sig snabb, lätt och smidig. Men det började kännas bättre och bättre och dagen innan jag tvingades kliva av kände jag mig PIGG för första gången, så jag tänkte, äntligen ska jag få åka HELA TOUREN och få kämpa hela vägen. Ibland går det dock inte som man tänkt sig, och det är bara att acceptera och gå vidare. Se vad jag kan göra annorlunda till ett annat år och vad jag gjorde bra. Det är rätt intressant för när det går sämre för mig, då blir jag ÄN mer taggad än vad jag blir av att det går bra. Konstigt. Men så fungerar jag! Hoppas det var svar nog!

 

Alice - Kan du skriva vilka låtar du brukar ha i dina öron när du tränar eller bara njuter av att lyssna på musik?

Jag har sällan, eller rättare sagt, aldrig musik i öronen när jag tränar. Jag använder musik mer i syftet av att koppla av. Och jag är en allätare. Jag lyssnar på det mesta. Och framför allt min systers spellistor på Spotify som innehåller det mesta, som ex. Tallest Man on Earth, Bon Iver, James Morrison, Lykke Li, Ray LaMontagne.. Blandad lugn musik helt enkelt! Det enda jag inte riktigt står ut med är hårdrock eller för mycket techno. Jag är uppvuxen med musik, i en familj där vi alltid lyssnade på musik när vi åt middag eller åkte bil. Då var det mest band som Simpley Red, Van Morrison, Madonna eller irländsk musik. Sådan musik gillar jag än idag, och för att komma ned i varv inför en tävling så är den här låten min favorit.

Emma - Hur mycket tycker du man ska träna enbart på skidor när man är runt 15-16 års ålder? Hur många pass i veckan? Ska man träna mycket annat också (ex. styrka, löpning mm..) ?

När man är mellan 15-16 år finns det inga "ska" eller "måsten", men man ska inte bortse från att tränar man bra redan när man är ung, så går det lättare att träna mer när man blir äldre. MEN man ska inte träna så mycket att man börjar tycka att det är trist att åka iväg och träna. Träning ska vara rolig. Jämt. Jag tycker fortfarande att träning är bland det roligaste jag vet, och det är nog för att jag inte "tränade sönder mig" som ung. Som 15 åring (sista året på högstadiet) tränade jag ca 5 ggr/vecka, max 1.30h per tillfälle, men mer troligt ca 1h. Under vintern var det då 2 tävlingar (lör/sön), 2 träningar med skidklubben (ibland var en av dem en sk serietävling) och ett tillfälle var styrketräning i cirkelform. Under sommaren spelade jag fotboll 2-4 ggr/veckan beroende på hur mycket matcher det var och tränade själv några gånger i veckan, åkte rullskidor eller sprang. Jag tycker man ska göra det som är kul. Det är bra att röra på sig helt enkelt. Oavsett vad man gör. Spelar fotboll, innebandy, åker skidor, springer, tränar styrka. Allt som gör att kroppen blir lite starkare, lite uthålligare. Så gör allt du tycker är kul! Och tävlingar och matcher är alltid bra, för då utmanar man sig själv lite. Oavsett resultat!

Montén - Jag hörde ni var i Bergebo i söndags. Hoppas ni vet hur uppskattat det är hos Sveriges skidungdomar när ni visar er ute på ungdomstävlingar. Helt suveränt. Det lilla betyder så mycket för dem. Själv var jag i Åsarna så jag kunde inte tacka er.

Vi tycker det är väldigt roligt att se alla dessa ungdomar kämpa på och utmana sig själva. Se deras miner i mål och få vara där och heja. Det är en energikick utan dess like!

Lasse P - Vad tycker du förresten om biceps-diskussionen runt Björgen och Kalla?

Det är roligt att man lyfter fram hur vältränade vi längdåkare är, även vi tjejer. Hur starka och genomtränade våra kroppar verkligen är. Sen ser inte alla ut som varken Marit eller Charlotte, men det finns nog fler i världscup-cirkusen som ser ut som de båda, men inte alls får den uppmärksamheten då de inte gör lika fantastiska resultat. Skulle likande bilder tas på alla duktiga friidrottare, skulle man nog få ganska liknande bilder, det handlar bara om hur man vinklar det!

Henriette - Jag undrar, vad fick dig att börja åka skidor? Från början? Sedan undrar jag varför du gillar Kalle Moreus? Är det Orsa tradition, eller tror du att du hade gillat honom i alla fall?

Det var mina föräldrar som tog med mig upp till Grönklitt i Orsa (jag bodde bara 10 km därifrån) och åkte skidor med mig. Från början låg jag nog bara i pulkan, men eftersom jag alltid varit ganska envis så var jag nog inte särskilt intresserad att ligga där när jag väl började kunna föra min egen talan. Sen dess har jag varit "lost" kan man nog säga! När jag var yngre spelade jag fiol, och min fiollärare var Kalles äldre bror, Perra Moraeus, så det har alltid känts som om jag har haft en särskild koppling till Kalle. Sen gillar jag honom, han är cool och ingen sätter sig upp mot honom. Sen är han grymt musikalisk, precis som sin bror Perra, och det kan man inte annat än imponeras av. Perra har bl.a. skrivit denna låt, om myrarna uppe på Finnmarken i Orsa, Koppången.

Anki - Och jag undrade ju det där om hudvårdsprodukter, schampon å sånt .. ute i alla väder och vindar, tränar flera gånger om dagen, hur skyddar du hud och hår?! Har du något du kan rekommendera? Sen undrar jag även hur du lägger upp ditt träningsprogram, alltså gör din tränare program vecka för vecka / dag för dag hur du ska träna – eller styr du upp det där självständigt utgående från hans förslag?

Det bästa för håret är att försöka tvätta håret så sällan det går, och det försöker jag. Jag tvättar det bara 2 ggr/ vecka för att inte torka ut det. Sedan använder jag hårinpackning 1 ggr/vecka, som jag låter sitta. Just nu använder jag Joico Kpak Shampoo & Conditioner och tycker det fungerar väldigt bra. Det är för torrt och slitet hår. Tror du kan köpa det hos din frisör. Min favorithårinpackning är L'Oréal Professionnel ABSOLUT REPAIR cellular. Sedan två år tillbaka har jag använt samma lotion, både för kropp och ansikte, från Kerstin Florian's Satin Lotion. Och blir jag extra torr i hyn, blandar jag den med Organic Lavender Oil, från samma märke. Ibland blir jag så röd och fnasig i hyn av fukt blandat med torr luft och kyla att jag måste smörja in mig med en extra fet salva på just dessa områden (kring näsa och mun), och då använder jag den här krämen.

Anki - Sen undrar jag även hur du lägger upp ditt träningsprogram, alltså gör din tränare program vecka för vecka / dag för dag hur du ska träna – eller styr du upp det där självständigt utgående från hans förslag?

Jag har provat olika varianter på hur jag lägger upp träning. Under sommaren (juli månad, ca 5-6 veckor) utgår jag från en mall men lägger upp träningen själv dag för dag, men jag har kontakt med min tränare hela tiden om vilken typ av intervall jag ska köra och hur mycket. Annars är det styrt från dag till dag. Ofta planerar man 2-3 veckor i sträck, men har dialog under hela tiden för att kunna göra förändringar beroende på hur kropp och knopp mår. Så min träning utgår från det jag och min tränare (Magnus) har diskuterat på våren, och sedan planerar vi året grovt under våren. Och sedan görs veckoplaneringarna eftersom, utifrån den plan vi kommit fram till under våren.

Anna - Det där med barn Anna. Skulle det funka att skaffa barn för att sedan fortsätta sin karriär? Hur tänker du?

Nej, jag har inga tankar på att skaffa barn och sedan fortsätta min karriär. Jag älskar det liv jag har nu och vill leva det på det fri, ostyrda sätt som jag och Emil kan leva nu. Sen, när skidkarriären är över, vill jag bilda familj och då ha all tid i världen att lägga på det då. Jag är inte bra på splittrat fokus. En sak i taget är bäst för mig. Men jag är otroligt imponerad av Maria Rydqvist, Britta Norgren Johansson, Aco Zidek med flera som har visat att det går. Dock kommer jag nog aldrig bli en av dem.

Emilia - Vad är det bästa skidtipset du har om man är nybörjare? Alltså typ vad är bra att börja med, ska man börja med att pricka tekniken eller bara testa sig fram helt enkelt osv.

Det första man ska börja med är att hitta balansen på skidorna, och det kan man göra på många olika sätt. Åka utan stavar, åka mellan koner, åka på en skida. Leka sig fram helt enkelt! Så börja med det!

 

 

11 kommentarer på “På G igen!

Rastlösa själar i snö

När man är för sjuk för att träna, men tillräckligt frisk för att motioner. Då är inte livet enkelt som en elitidrottare. I alla fall inte om man lever med en av samma sort. Därför gjorde vi bäst i att bylta på oss kläder (googlesana så man slapp snön i ögonen..) och gå ut och leka av oss. Som man gör med barn och hundar. Ut och leka i snön helt enkelt. Gå på upptäcksfärd. Försöka sig på Michel Jackson. Rulla ned för en slänt, för att se hur yr man blir.. Sånt där roligt, som man egentligen inte får göra som vuxen, i alla fall inte utan barn. Men det struntade vi i. Och himmel vad kul det var!

 

Efter två timmar hamnade vi på favoritfiket här i Davos där vi åt en supergod lunch (kanske för att vi just hade gått dit, då brukar allt smaka så mycket bättre) innan vi gick åt olika håll. Emil skyllde på att han inte hade fixat alla julklappar och sa till mig att gå hem. Så jag hade inte så stort val. Var väl bara att traska hem de 3 kilometerna. En stund senare kom Emil hem. Utan paket. Och han hade tagit bussen hem. Så kan det gå! Undra bara var mina paket är??

Hem kom jag med ett bättre humör än jag haft de senaste dagarna och i kylskåpet stod pepparkaksdegen, efter mammas recept så klart. Mer julstämning kan det ju inte bli, eller hur?

I helgen ska jag undvika att kolla på tv (ok, kanske kollar lite då, är ju rätt nyfiken av mig, men tänkte inte kolla hela tiden!). Gillar inte att kolla på skidor när jag själv inte kan åka, blir så frustrerad och vill så gärna var där och åka! Speciellt när loppet är i Rogla (minns 2009) och speciellt då det är masstart, klassiskt.. Uhh! Då är det bättre jag gör något annat vettigt. Som att bläddra i mina inredningsmagasin, leta efter klänning till idrottsgalan (hjälp!!) eller slå in julklappar. Sånt vettigt ni vet.. ;-)

Om vädret blir bättre, alltså om solen visar sig, är det inte omöjligt att vi drar oss upp med liften och "lägger några snygga åttor" (som den erfarne hade sagt, dock inte jag..) i helgen. Alltför att inte rosta samman helt och hållet här i lägenheten.

Ha en skön helg hörrni!

Anna

Jacka // Helly Hansen Täckbyxor // Helly Hansen Vantar // Hestra Googles // cébé Mössa // Kari Traa Buff // Helly Hansen Kängor // Salomon

Psst 2.. Sofia: vi orkar inte jogga, vi måste... Nej då, men vi vet att vi mår bättre av det bara vi kommer ut, även om det många gånger efter tävlingar känns väldigt segt att ge sig ut. Ofta joggar vi mellan 20-30min på morgon & kväll under tävlingshelger. Daniel: Nej, jag tror inte vallaproblemen har med resurser att göra. Jeanette: Ja, strumporna från ullstrumpan.se är supersköna! Jag går i dem varje dag, och de kliar inte och de sitter kvar. Så det låter som en bra idé tycker jag! Alva: Skidåkning är en sån fantastisk sport att det faktiskt kvittar hur du ser ut! Man kan vara lång (ex. Majdic), man kan vara kort (ex. Johaug). Man kan ha mycket muskler (ex. Björgen), man kan ha mindre muskler (ex. jag). Själv är jag 164 cm och hör väl till de kortare, även om jag inte är kort (enligt mig själv). Vikten är inte viktig i sammanhanget, det viktigaste är hur man använder sig av sin kropp! Jag äter det mesta jämt, även om jag äter mer under sommar och höst då jag tränar som mest. Så fundera inte så mycket på hur stor eller liten du är, utan må bra och träna och ät gott! Det är i alla fall mitt framgångsrecept, att inte fundera så mycket! Inte bry sig om hur andra ser ut, äter eller beter sig. Utan jag gör så som jag mår bra av! Ella: Tack för tipsen om överladdning, det är något jag ständigt tänker på och har i bakhuvudet! :-) Lasse P: min vallare, Lasse F, är en riktig lättviktare så det är nog det närmaste man kan komma mig, och när det bara handlar om några kilo i diff, så spelar det ingen roll! Lennart: Det är nog inte min sak att svara på det, det kan nog bara vallarna svara på. Och jag tror att vi alla i laget har lärt av fjolåret och gör allt som står i vår makt att det inte ska upprepas.

12 kommentarer på “Rastlösa själar i snö

Betongben på höjhöjd

Sen vi kom hit måndags har jag hunnit vänja mig vid höjden och bli tröttare än tröttast av höjden. Davos ligger på ca 1550 möh, vilket inte är jättehögt, men tillräckligt för att man ska känna av det och påverkas av det. Ofta känns det superbra första dagen man är här nere, känns som om man inte alls påverkas av höjd och man tänker varje gång "wow, snacka om att jag har vant mig vid höjden". Men tredje eller fjärde dagen kommer alltid en mindre eller större käftsmäll.

Min kom igår, den tredje dagen. Med superlåg puls och ben som kändes som betongstoplar. Uh så jobbigt det är då! Jag sprang en kanonfin runda på morgonen med Liz Stephens, i någon minusgrad, klarblå himmel och strålande sol. Hade det inte varit för mina betongklossar till ben hade allt varit som en dröm, men nu var det inte direkt långt ifrån i alla fall! Eftermiddagens pass på sprintbanan var om nästan ännu värre.. Trots att man vet om att det ALLTID blir så, så hinner man ändå tänka både en och två gånger om man tränat för hårt, är på väg att bli sjuk eller om man bara är sliten. Även fast man, långt, långt inne, vet att det bara är höjden som spökar.

Vilken dag man blir seg är olika från person till person, från gång till gång. Men när man varit nere på höjd några gången börjar man känna sin kropp bättre och bättre så att man kan anpassa sig för att på så sätt få ut det bästa av sin vistelse här.

Om man till exempel väljer att inte göra en höjduppladdning (vara på plats mellan 5-7 dagar innan tävlingen startar) inför en tävling som man vill prestera på, gör man bäst i att stanna på lågland tills samma dag som man tävlar för att vara på så lika "nivå" som de man tävlar mot som har gjort en höjduppladdning. Jag har aldrig kommit dagen innan tävling på höjd och gjort den varianten, men jag vet flera i det svenska laget som gjort så och jag tror även Emil har provat på det. Men eftersom jag trivs så bra på höjd så gör jag helst ett höjdupplägg.

Det är inte bara höjden i sig som lockar här nere, utan lika mycket miljön, ljuset, solen, människorna och upplevelsen. Jag blir lycklig av att vara här nere! Varje pass är en upptäcktsfärd. Att få vakna upp till en klarblå himmel och sol med alper som omger byn, det är underbart!

Spåren här i Davos växer för varje dag och både natten till igår och idag har vi vaknat av snökanonerna utanför fönstret. Än ser jag ingen natursnö så långt ögat når. Men jag hoppas att den snart dyker upp. Den sparade och sprutade snön är för tillfället slut. Ja, alltså de har lagt ut all de har, så vi hoppas att det blir kalla nätter och dagar framöver. Nere på stadion har de en slinga på när 2 km och en ungefär lika lång uppe i skogen. Drömmen är väl att de ska kunna länka samman dessa, men då krävs det nog både kalla dagar, nätter och några decimeter av natursnö. Här nere i alperna kan ju dock  allt hända. Det kan gå från strålande solsken till att det dimper ned en halvmeter snö på en dag. Snacka om kontraster!

Igår njöt vi av det vackra vädret och åt lunch uppe på Schatzalp, en restaurang som ligger uppe på bergskanten med utsikt över hela Davos.

 Emil går igenom menyn..

Rösti med fläskkött och svamp, underbart!

Och vi njuter!

Idag är det vilodag. Så jag hade jäst en deg över natten, som blev till gott, nygräddat frukost bröd med underbar parmaskinka och paprika. Det är det bästa med vilodagar! Samtidigt som jag lyssnade till ljudet av säkert 500 skidåkare som snurrar runt på slingan utanför! :-)

Sprintbacken, som vi ser från vår lägenhet!

Må gott hörrni! Vi ska ut och titta oss omkring nu, härligt!

Anna

 

Psst.. Magnus D: Ja, jag och Emil blir här i Davos ända fram till Touren, bortsett från helgen innan jul då det är VC i Slovenien (Rogla). Björn: pelott, kommer aldrig glömma det, tack! :-) Bror N: Vad kul med alla ungdomar! Synd att vi inte är hemma och kan vara med! Lasse: Att norskorna är starka är ju ingen överraskning direkt. Inte för mig i alla fall. Skillnaden mellan Sveirge och Norge är att de är så många fler där uppe, som är jämna, vilket i sin tur kräver att de verkligen PRESTERAR från första tävlingen för att ens ha en chans att få åka världscup. Vilket gör att de nog har haft ett litet annat träningsupplägg in mot säsongen. Men det är inget jag vet något om, utan mer bara gissar mig till. För egen del så har jag tränat för hårt för nära säsongen, enligt plan, så jag hoppas att jag kan få min formtopp att dyka upp lagom till Touren. Så det var väldigt skön förra helgen när det liksom "lossnade" för mig och jag äntligen fick ha den där sköna känslan. Så tappa inte hoppet på oss svenskar, det kommer, var så säker. Tålamod vet du! Pierre: mina blå skidor ligger än i bussen, men jag har väldigt svårt att tro att de kommer plockas ut någon gång i år. I så fall för att testas mot nytt.. De får nog ligga kvar där! :-) Jag tror inte ens jag kommer träna på dem, men kanske ha kvar dem hemma av ren nostalgi. Anders: om norskorna toppat för tidigt eller ej, får vi nog se i sinom tid. Björgen har visat förr att hon kan vara grym över en hel säsong..

4 kommentarer på “Betongben på höjhöjd

Mot Sjusjoen

Sista kvällen i Bruks. Dagarna har verkligen gått fort här, trots en hel del dötid som jag kämpat för att "slå ihjäl".

Det är med blandade känslor som jag tillbringat sista veckan innan VC på "läger". Skönt med all service, att vi får åka skidor, köra bra fartpass tillsammans och "tajta" ihop gruppen. Den sämre sidan är väl att jag vanligtvis brukar få vara hemma denna vecka, ladda i lugn och ro hemma, pyssla på och få tänka på lite annat än skidor. Fokusera lagom liksom. Men ändå så tycker jag inte den här veckan varit negativ, det känns verkligen som om jag kommit i "tävlingsstämning". Och är laddad upp över öronen att äntligen, äntligen få åka i väg med väskan fullpackad av TÄVLINGSGREJER och inte träningsstuff. Få känna av dagen-före-stämning på en VC-arena, få ha den vita dräkten på igen.. Som jag har längtat. Förra helgen kändes verkligen som en rejäl uppvärmning, men det känns som om det är nu det börjar på RIKTIGT! Wow!

Jag har tränat så där lagom de senaste dagarna och jag har känt mig piggare och piggare, men jag längtar ihjäl mig efter riktiga vinterfören! Har så smått börjat inse vad otroligt bortskämd jag är med perfekta vinterförhållanden från början av november och hela april ut. Hur många har det så? Och det värsta av allt är att jag nästan alltid har haft det så, ända sedan barnsben har jag kunnat åkt skidor från november och april ut. Tänk alla er där ute som kommer mer söderut ifrån, som nästan aldrig får uppleva det mest magiska med skidåkningen!

När man flyter fram, tyst och stilla, över ett snötäckt fjäll som sträcker sig som ett duntäcke så långt ögat når. Ingen har åkt innan dig, och få kommer åka efter dig. Man får se solen gå upp över fjället och inget, inget kallar på ens uppmärksamhet. Bara jaget och tanken. Skidorna och jag.

Så jag håller mina tummar att jag snart får uppleva det. Kanske redan i Sjusjoen? Sist jag var där, 2006, så var det magiskt vackert. Drivor av snö, stugor inbäddade bland granar och snö. En väg som snirklade sig fram. Och en massa skidåkare! Och trots att vädret inte varit på spårförarnas sida, har de fått till riktigt bra förhållanden här. Jag är så tacksam att jag ens får åka skidor nu!

Jag skrev ju i början av veckan att jag skulle ta och svara på lite frågor, så jag tar och gör det nu, lite längre ned bara!

Ska snart gå och packa ned de nytvättade kläderna som vi tvättat i stugan och sen är det dags för kvällsfika!

Må gott så länge hörrni!

Anna

Psst..Allihopa: Tack för alla fina, snälla och härliga kommentarer jag får! Ojoj, jag blir ju alldeles till mig!

Camilla: Ja, det är väldigt skönt att få åka skidor igen. Speciellt nu när säsongen verkligen är här, då skulle det kännas knepigt att behöva åka rullskidor och springa.

Johan: Det är alltid lurigt, svårt och otacksamt att sätta mål så här i början av säsongen. Men jag hoppas och önskar att jag får känna mig lika pigg hela loppet, som jag kände mig mot slutet i helgen. Att den där känslan som vi tjatar om hela tiden finns där!

Zarrolina: Grunden i all stryketräning är bål. Alltså mage och rygg. Så fokusera på att jämt få med mage. Kör med fria vikter, det är bättre för hela kroppen då fler muskler aktiveras. Pilatesbollar är aldrig fel, det utmanar på många sätt. Så våga prova! Allt du får träningsvärk av är bra (inom rimliga gränser!)!

Åsa: Det jag hörde i sista backen under OS är nog nästintill oslagbart, men ja, annars hör jag nog det mesta. Grejen är ju bara att fartvinden påverkar en del, så för dem som skriker tider så gäller de att de ropar innan man är framme eller just bredvid, när man har passerat hör man nästa ingenting. Jag har alltid varit en sån som hör rätt mycket under tävlingarna. Även om jag är fokuserad! Skillnaden är väl att jag analyserar det jag hör mindre om det går riktigt, riktigt bra! :-) Går det dåligt kan jag analysera sönder det under tiden jag kör! :-)

Anna: ang. skidorna, så det var många tankar i våras hur jag skulle göra, men i slutändan så blev det bästa för mig att fortsätta då Atomic har gjort ett fantastiskt jobb för att utveckla skidorna än mer, för mig. Så det ska bli spännande att testa skidorna i hetluften, på träning vet jag ju redan att det fungerar.

Elouice: När jag ska vara ute en heldag och kolla på tävling, eller bara vara ute, så ser jag framför allt till att ha ett bra superunderställ på mig och ullstrumpor, annars blir jag direkt superkall om fötterna. Sen ser jag till att ha ett par rejäla kängor på mig och sedan täckbyxor eller skalbyxor beroende på vädret. Och en dunjacka, tunnare eller tjockare! Och så klart en mössa och tumvantar! Mitt tips är att se till att använda hårinpackning minst en gång i veckan, för det sliter på håret att vara ute så mycket. Grundkondition handlar om, precis som det låter, grund. Att börja träna. Träna 3-6 ggr/vecka. Minst ca 1h åt gången. Löpning, skidåkning, cykling och simning är hälsosamma träningssätt som ger väldigt bra kondition. Sedan måste man våga att variera farten, ibland ger man järnet så länge man orkar (ca 30 min), ibland kör man lugnt. Ibland kör man det i intervallform, ex. 3 stycken 5 minutersintervaller. Eller 5 x 2 minuter. Man måste variera träningen för att utvecklas. 1-2ggr/vecka styrketräning för att stimulera musklerna och bli starkare... Det är svårt att ge tips i kortform, men det här var ett försök! Lycka till!

10 kommentarer på “Mot Sjusjoen

Tävla, tävla inte, tävla..

De senaste dagarna har fyllts med spekulationer. Ska vi tävla i helgen? Kommer världscupen bli av? Var bli världscupen? Kommer snön? Frågor utan svar. Spekulationer utan grunder. Rykten som startas och sprids. Folk som vet och folk som inte vet. Ungefär som i låten om "prästens lilla..": "en slank den hit, och en slak den dit, och en slank den ner i diket..".

Det bästa man kan göra just nu är att bara gilla läget. Ta dagen som den kommer. Fylla dagarna med sånt man inte hinner annars. Planera julklappar (ja, jag vet det är tidigt, men när alla ni springer runt och shoppar de sista dagarna innan jul, då laddar jag inför Touren och vill verkligen inte gå i affärer), svara på mail och svara på svarade mail, göra intervjuer, planera lite happenings, ja allt möjligt som annars hamnar lite längre ned på prioriteringslistan.

För en stund sen fick jag i alla fall besked att det blir tävling till helgen. Dock bara en tävling istället för tre som det egentligen skulle vara. Herrarna kör 15 km F på lördagen och vi damer 10 km F på söndagen. Hur banan ser ut, hur lång den är och allt det där, det har jag ingen aning om, men det lär jag få veta i god tid innan, så det är inget jag oroar mig över. Men shit vad jag längtar efter att dra på mig nummerlapp, Moras tävlingsdräkt, de nya pjäxorna, tävlingsvallade skidor, årets stavar, mörka solbrillor (för att se lite lagom hård ut)

Sen säger rykten, om det ligger någon sanning i det, det vet jag inte, men det sägs i alla fall att Östersund har tackat nej till världscupen då snölagren börjar sina i det varma vädret och skulle de tacka ja, så skulle de riskera skidskyttevärldscupen. Vilket jag förstår fullständigt att det inte vill! Med tanke på allt som var i fjol här (stavades parasit) så vill de nog verkligen göra ett bra intryck i år. Så då är frågan åter, blir det någon världscup alls? Hm. Vi lär nog vänta och se.

Jag tror att tålamod är ens bästa vän just nu! Och jag ska se till att jag håller mig lugn, laddar lagom, fyller dagarna med annat kul och tränar lagom. Dock tror jag inte att ni kommer se mig på skidspåret uppe på ÖSK nått mer. Tror bestämt att jag gjorde mina sista varv där igår. Nu inväntar jag den riktiga snön istället!

Jag har skrivit det förr, men jag skriver det igen, jag tycker faktiskt att det är lite skönt att få vara hemma nu. Jag pysslar och donar och känner mig väldigt viktig när jag sitter här framför datorn, besvarar mail och planerar. Kul att få känna sig så ibland, är det det som kallas jobb eller? ;-)

Nu ska jag sluta jobb, ta fram min 25-års present (symaskinen) och sy upp gardinerna som har hållits uppe med nålar det senaste halvåret.. Oops. Bättre sent än aldrig va?

Avslutar med en suddig bild av något underbart, vinter!

 

Må gott hörrni!

Anna

Psst.. Lasse P: redan i våras var jag och provade ut nytt material och det var stor skillnad. Så det ska bli spännande nu när skidorna ska bli tävlingsvallade och testas i hetluften hur det går. Jag tycker det är himla spännande! Camilla: Det finns ingen snö någonstans i Europa just nu. Eller inte vad jag vet. Har hört rykten om att det finns någon väg på något fjäll i Norge, men det är allt. Inte ens nere i Europa finns det snö, om man bortser från glaciärerna då, men där vill vi inte vara så nära säsongen. Lasse: så här tidigt på säsongen är det känslan jag är ute efter. Att det ska kännas bra. Gör det inte det spelar det ingen roll vem som åker ikapp, vem jag åker ifrån, vem som vinner, vem som inte vinner. Jag tror hela förra inlägget speglade hur jag kände inför MIG SJÄLV i lördags, oavsett vem som vann, åkte ikapp, inte åkte ikapp.. Testrace är testrace, tävling är tävling. Sanna: vi träffar alpinåkarna väldigt sällan, men Maria PH och Hans Olsson håller vi kontakt med så gott det går, de är riktigt härliga människor! Johanna: jag spar skorna till jul hade jag tänkt, men jag har ju trippat omkring i dem här hemma lite! :-) Allihopa: ja, även jag har humör. Men för min omgivnings skull är det nog bra om jag håller det i schack! :-)

9 kommentarer på “Tävla, tävla inte, tävla..

Den bortskämda snorungen bambi.

Så var årets första träningsrace på snö avklarat. Eller snö och snö, sågspån. Men i alla fall på skidor.

Det var inte min dag idag. Idag tänkte jag inte positivt. Jag var en riktigt bortskämd snorunge idag. Jag vrålade till och med en gång under (!) tävlingen. Så får man bara inte göra. Som jag skäms så jag knappt vågar skriva det.. Men nu är det gjort. Ni som hörde, ursäkta mig många gånger om!

För varje dag har snöslingan uppe på ÖSK blivit mindre och mindre, ja, eller den är ju fortfarande 3 km lång. Men snötäcket sjunker ihop mer för var dag, och mer och mer sågspån kommer fram och här och där även asfalt. Det är synd, dels för att vi verkligen vill åka skidor men också för de som arbetar med snön, står helt maktlösa inför vädret.

I natt hade det frusit till lite, så när jag satte på mig skidorna 07.30 i morse, var det en blandning av blötsnö, isbana och sågspån. Vilket resulterar i att skidorna släpper och suger om vartannat. På samma skär. Vilket i sin tur gör att man ser ut som Bambi. Flänger hit och dit. Med tyngdpunkten på helt fel ställe. Bakom sig eller framför sig, inte mitt under sig som det ska vara. Så när jag började värma upp så kom de negativa tankarna: "vad är det här? jag kan inte åka på det här" osv osv..

Visst att jag kan vara ganska komplett skidåkare, som gillar både skejt och klassiskt, långt och kort. Men är det något jag inte kan, inte behärskar, så är det dåligt skidföre. När skidorna inte uppför sig som man förväntar sig. Då är jag faktiskt en kass skidåkare. Så idag var jag en kass skidåkare. Som bara fokuserade på fel saker, som for och flängde över hela banan, som hade tyngdpunkten på fel ställen.. Ja, ni förstår.

Så gick mina tankar det första av de tre varven.

Sen blev jag förbannad. Varför så negativ? Skärpning nu. Se till att få bra träning istället. Det är lika för alla. Kom igen!

I slutänden blev det ju ändå ett bra pass. Och så mycket värre förhållanden kan det inte bli. Så nu är jag förberedd på det. I mål var jag sur, less och förbannad. Ändå. Trots att jag försökte tänka positivt. Men där var det mer att jag var besviken på min prestation. Så jag markerade lite fint (läs fördjävligt) genom att släppa stavar och skidor markant. Åter igen kom snorungen fram. Tog mina grejer och förberedde en snabb sorti. Men då kom Charlotte, som känner mig innan och utan: "Vill du åka själv?". Det var ju det jag tänkt, men skulle jag må bättre av att åka själv och sura, buttra och vara allmänt grinig? Nä, verkligen inte. Så jag gjorde sällskap med Charlotte. 2 minuter senare var surheten borta. Jag har ett jäkla humör, men det går över fort. Och jag kan inte annat än be om ursäkt om någon råkar hamna i min väg när fel Anna visar sig. Men det är inte ofta, som tur är. Så efter några vändor med Charlotte, där jag fick gnälla av mig lite. Vi klagade lite på förhållandena, gnällde på skidorna, förbannade vår teknik och ja, ni förstår. Tog några minuter med självömkan.

Sågspåns-snö

Kom igen då, ett litet leende i alla fall?

Ser mer ut som jag åkt rullskidor än skidor..

Spåret!

Det klassiska spåret

Sara L ser sig om och Ida skrattar glatt.

Bredvid snön blidas små bäckar och dammar

Mina bästa polers i veckan. Korgen är perfekt för pjäxor. Och fotbromsen för pjäxklädda fötter..

Redo för skidåkning.. En dag tidigare i veckan..

Nu är jag dock fit for fight igen. Surheten är borta. Kvar är en känsla av att, ja, det blev nog ett bra pass ändå! Och förlåt igen för er som råkade utför mitt usla humör! Tänker speciellt på coach Grip och Rille och Mr Valla Niemi.. Sorry!

Men hörrni, vore det inte bra trevligt om snön kom nu? Så snälla vädergudar, ge oss -10°C och en massa snö!

Så från en negativ början på dagen, lutar det nu åt att bli en, som de säger i Askungen, "en alldeles, alldeles underbar bal (dag)"! Solen lyser, jag har gjort ett bra pass, Emil har vilodag, jag ska få träna ett pass igen.. Ja, ni vet. Perfekt!

Anna

Psst..Gert: Tror inte det blir någon Tjejvasa, men man ska aldrig säga aldrig. VI får se helt enkelt. Och jag tror verkligen att det kommer komma upp nya uppstickare i år. Tror USA har ett starkt lag och Italien verkar ha många unga, nya åkare! Tobias och Eva: Mössan är från ett mysigt dalaföretag, Ullstrumpan. Deras strumpor är en favorit för mig, har alltid så kalla fötter! Caroline: Vart världscupen hamnar vet nog ingen just nu, men jag tror att Östersund är beredd att ta emot om de skulle få frågan. För mig spelar det inte så stor roll, bara det är bra och rättvisa förhållanden! Vore i och för sig kul att tävla i Östersund, brukar vara så bra publik här! Kalle: En intressant tanke det där. Men tyvärr kan jag inte svara på det. Både cykel och skidor är tuffa sporter och varför vi blir mer sjuka än dem, svårt att veta. Kanske beror det på att vi utsätt även för kyla, men jag vet inte. Jag tycker inte svenskar är mer sjuka än andra, däremot märker ju ni det mer då det lätt blir fokusering på det av media och liknande.. Men jag ska se om jag kommer på nått vettigare svar, ska luska lite. Finner jag nått vettigt, så skriver jag det. Promise! Viktor: Jag ska se om jag kan skriva om mina bålstabilitetsövningar i ett senare inlägg, vore kanske intressant?

12 kommentarer på “Den bortskämda snorungen bambi.

Minusgrader, men sol!

Sedan jag skrev sist har det kommit in nysnö och en MASSA minusgrader, i morse var det hela -13 uppe på glaciären. Och som att det inte var nog då blåser det rätt rejält. På grund ut av blåsten så var vi lite osäker på om kabinen gick, så efter lite omrokad i träningen ska vi upp på glaciären i eftermiddag istället. Tror nog att det blåste rätt rejält än (det viner utav bara den i springorna vid fönster och dörrar) men nu skiner solen från klarblå himmel så det kan nog bli ganska fint där upp efter lunch! Kallföre, precis som på vintern, underbart!

Vita toppar och -1 nere i byn, brr!

På toppen, i dimman, kan man ana kabinbanans toppstation.

Men den blåa himlen sviker aldrig! Underbart!

Mitt i all iver att uppdatera sidan förra gången glömde jag helt av att svara på ers frågor, så jag gör ett snabblägg nu istället och svarar lite mer ingående tänkte jag!

Glaciären här i Val Senales delas lika mellan alpinister, snowbordåkare och längdåkare. Jag tror det är längdspår här så länge det är tillräckligt med snö. För bara någon vecka sedan var det på gränsen för lite för att kunna anlägga längdspår, men nu är det otroligt fina!

Under nätterna är det som oftast minusgrader, men sedan blir det successivt varmare under dagarna. Men nu tror jag nog vi får stå ut med kallgrader hela dagen, då det blivit kallare här nere vi hotellet också. Det som är lite speciellt med den här glaciären är att det är just kallföre, vilket vi är otroligt glada för!

De flesta landslag söker sig till glaciärer för att få tidig snövana, ner sällan för att få "höjdträning" tror jag. Däremot är det nog fler som tänker "höjdläger" numera då nästa OS går på höjd. Så ja, jag tror de flesta kör "höghöjdsträning".

Vi blir ju som ett enda stort gäng som reser runt tillsammans under vintrarna, så visst, vi får kompisar världen över. Och det är vi även under tävlingssäsongen. Det är ju bars just under tävlingarna som man är mer konkurrenter än vänner, annars är det tvärtom oftast.

Jag har inte då bra koll på hur de andra länderna tränar. Med flit. Jag fokuserar heller på min egen träning, försöker utveckla mig själv, än att lägga massor med energi på hur de andra tränar eller lite tränar. Vi pratar sällan exakt om hur man tränar, mer om träningen gått bra eller ej.

Annars är det bara bra här, vi tränar och står i och dagarna går hur fort som helst, snart har vi bara tre pass kvar innan vila igen och sedan blir det tre träningsdagar till här nere innan vi far hem.

Nu är det dags för lunch!

Anna

PS. Bilden som hör till inlägget är inte härifrån, den är från Seiser Alm i vintras, men det är ungefär så det ser ut här i det vackra vädret! DS.

4 kommentarer på “Minusgrader, men sol!