Close

fjällen

Aprilväder.

Igår var det en drömdag. Solen sken trots mörka moln som hotade i horisonten. Vi tog oss ut just innan lunch och på ett impulsinfall bestämde vi oss att ta oss upp på fjället. Solen värmde så vi fick ta av oss. Vek av från leden och följde istället ravinen upp på fjället. Snön bar precis och tack vare den lite lösa ytan med snö fick vi fäste på våra klassiska skidor. Väl uppe på fjället var det så magiskt, så vi kunde bara inte vända hem. Fjället liksom ropade "stanna kvar!". Så vi tog sikte på fjäll vi vanligtvis bara är runt när det är barmark eftersom det krävs skare för att ta sig dit.

Vi åkte på i sakta mak. Lät kropparna få återhämta sig efter gårdagens (lördagens) tävling. Pratade om allt mellan himmel och jord. Njöt!


På vägen ner mot STF bestämde vi (jag) att vi inte kunde låta bli att ta en topp.. 😊 Så vi tog sikte på Jakobshöjden just ovanför STF, innan vi tog sats utför. Snön bar hela vägen ner till björkskogen. Men där fick jag känna på att den inte bar och jag gjorde en schysst vurp i den blöta snön. Och blev dyngsur. Men det gjorde nada.

Efter en lunch på STF gled vi hem efter skidspåret, mätta och nöjda och något trötta.

Idag hade jag drömmar om en liknande tur. Men snön vräker ned, i morse spöregnade det. Så vi avvaktar. Lyxen man kan unna sig så här på våren. Ingen träningsplan, utan göra det man känner för. Kanske kommer solen fram senare. Vem vet? Det är ju riktigt aprilväder här i fjällen. Och på ett sätt är det så otoeligt skönt, för då kan man ALLTID hoppas på sol, hur kasst vädret än är för stunden.

So long,

Anna 

2 kommentarer på “Aprilväder.

Vintern lockade.

Vi drog ju till fjälls igen. För att träna och få lite lugn och ro inför säsongen som bara väntar kring hörnet. Hemma är det lätt att bara träna på och pressa in allt man annars inte hinner mellan passen eller på vilodagarna. Här i stugan kan vi inte göra annat än att bara ta det lugn och ladda upp, och det är precis det jag i alla fall behöver. När dessutom Idre har varit det enda stället som erbjudit snö hittills, så var det än enklare beslut att dra hit. För vi är ju lite bortskämda med att ha ett gym hemma där vi kan få till fantastiskt bra träning i denna mellanperiod, där det mesta är lite svårtränat med isiga vägar och hård asfalt och mark. Men när Idre erbjöd skidåkning som vi kan kombinera med löpning i fjällen, så kände vi bara vi drar! 

Sen vet jag också att miljöombyte aldrig är fel. Rundorna hemma är fantastiska, men efter en lång försäsong börjar jag kunna varenda sten och träd efter mina löprundor. Husen ser likadana ut efter rullskidsrundan och ja, ombyte, en annorlunda miljö är helt enkelt lite mer stimulerande. Speciellt när löpturerna innebär att ta en topp eller utforska en ny stig. Sånt som vi gjort de här dagarna när vi inte varit i Idre och tränat.

IMG_0143

Där vintern möter hösten. En bild jag kommer bära med mig i vinter. Så lugnt och vackert.

IMG_0144

För er som varit i Grövelsjöfällen, vet nog precis var detta kort är taget. Och vad jag tagit kort på.

IMG_0149

Idag upptäckte vi en ny del av Grövelsjön, där vi aldrig tidigare varit, men dit vi gärna kommer tillbaka. Och att springa fram över frysta myrar, i den centimeterdjupa snön, är  u n d e r b a r t .

IMG_0121

När man har för korta ben för att hoppa över bäcken, hämtade Emil ett nedfallet träd och lade över. Självklart plumsade jag i ändå..

IMG_0125

Kan man annat än njuta?!

IMG_0131

Solen dessa dagar! Alltså. Man blir ju tagen. Den lyser så starkt, färgar allt så det blir gnistrande och den lyser en alltid rakt i ögonen..

IMG_0138

IMG_0120

... och snön i Idre. Kanske inte ser mycket ut för världen, men för oss är det guld värt att få lite skidvana, få vänja oss vid skidorna igen och pressa kropparna. Gör de sista förberedelserna.

Lite bilder från de senaste dagarna, helt enkelt.

Och här i fjällen är vi mitt i det fantastiska mellanläget där vintern står och knackar på dörren. De första dagarna var det bara snö uppe på topparna på fjällen runt om, men de senaste dagarna har det varit vitt även här nere i byn. Ett par centimeter på backen som gör att man får lite vinterkänsla. Den efterlängtade känslan! Och här är verkligen lugnt nu. Knappt några människor, bara de bofasta. Hela byn ligger i dvala inför säsongen och vi kan själva röra oss var vi vill. Det är underbart och avkopplande.

Just nu ligger jag i soffan med benen i högläge och försöker få tillbaka lite liv i dem, efter några dagar med mycket men väldigt fin träning. Och härifrån kommer jag inte röra mig idag. Kanske gå de få stegen till köket får att få i mig en bit mat, men jag har allt jag behöver till hands här. Inredningstidningen. Boken. Tv-dosan. Emil. :-)

I morgon kväll drar årets sista landslagsläger igång för året. Istället för Bruks dit vi vanligtvis far, blir det Idre i år. Förhoppningsvis kommer Bruksvallarna få nog med snö till nästa helg, så vi kan köra premiären där som sig bör. Direkt jag tänker på det börjar det pirra lite i magen! Jag längtar verkligen. Har ingen aning om min form. Om jag gjort allt jag vill, om jag står där jag vill. Men jag längtar och jag känner mig lugn. Och det är väl det viktigaste just nu.

Nu ska jag sippa på soya latten Emil just gjorde åt mig och bläddra vidare i mitt magasin, läsa min bok, lösa mitt korsord eller bara sitta och titta ut genom fönstret på det vita fjället.

So long,

Anna

 

4 kommentarer på “Vintern lockade.

Att dra till fjälls.

Sitter just nu i stugan i fjällen. Utanför är det precis någon plusgrad, och då och då ser vi snön falla ned. Men den smälter så fort den nått backen. Precis som det ska vara i oktober. Väntar bara på att det blir minus över natten, så det knarrar under de första stegen man tar på morgonen.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Både jag och Emil har ju haft någon skit i kroppen den senaste månaden. Vi har varit lite osynkade dock. Först var jag risig, blev pigg och kunde träna som vanligt. Då blev Emil risig. Och när Emil började piggna på sig fick jag ett bakslag. Och det var då Emil var så klok så han helt enkelt packade väskan och drog till Mallis. För att ge kroppen värme. För vi vet att kroppen mår bättre i värme, skaderisken är mindre och eftersom det där viruset eller vad vi nu har haft, satt luftvägarna är varm luft mycket mer skonsam en den råa kalla höstluften.

Så när Emil kom hem igen, var jag redo att börja röra på mig igen. Perfect tajmning. Så vi drog till fjälls.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Här går timmarna av sig själv när man springer över fjället, med sikte på de olika topparna. Inga distraktioner, inga måsten. Bara träning och återhämtning. Ingen av oss vet hur länge vi stannar, vi tar dagen som den kommer. Tränar, äter och mår gott. Har lyxen att ha internet, så något avsnitt på Elementary blir det emellanåt.

Och som ni nog förstått så har det varit lite av en utmaning att ta det lugnt den senaste tiden. Av en vanlig förkylning brukar vi ju i alla fall bli sängliggande någon dag, eller i alla fall känna sig så matt så man inte vill göra särskilt mycket. Så har det i n t e varit denna gång. Vi känner ju våra kroppar så bra vi det här laget, så minsta lilla avvikelse från det normala, gör en lyhörd. Vi lyssnar, analyserar och gör något åt det. Och den här gången har det varit så diffust att jag i princip tänkt varje kväll "i morgon tränar jag". Men när jag vaknat morgonen därpå har jag känt "nja, inte i dag heller". 

Det positiva är att jag på det sättet givit min kropp vila, något det inte varit mycket av denna sommar och höst. Jag tror på något sätt att jag har behövt de här dagarna. Och jag har kunnat slappna av. För första gången har jag inte gått runt med en total rastlöshet i kroppen av att vila, utan jag har försökt att se positivt på det hela. Och sysselsatt mig med saker jag annars inte hunnit med.

Det har faktiskt varit skönt. Men nu är jag mer än redo att få jaga timmar och mil över fjället här tillsammans med min bättre hälft, min bäste vän. Ska nog dock vänta med de längsta passen, någon dag till. Tills dess; går jag ut på gården och lyfter lite skrot. Aktiverar igång musklerna som fått vila. Förbereder mig. Jag är redo. Taggad. Och sugen.

Helt plötsligt är det inte längre månader till säsongen, det är veckor. Och jag känner det. Jag laddar upp här i fjällen.

So long,

Anna

 

0 kommentarer på “Att dra till fjälls.

Fjället.

I fjällen finns det en femte årstid. Den bästa av alla. Vårvintern. När vädret ändras från den ena sekunden till den andra. Där solen värmer i ryggen och fräknarna frodas på näsan. Bäckarna porlar och fåglarna kvittrar. Man susar fram på skaren som, om man har tur, håller långt in på eftermiddagen. Det enda som hörs är skidorna som krasar mot snön och vinden som brusar i öronen.

           

Sen är den som någon knäpper med fingrarna och vattnet börjar forsa under snön och över allt tittat ljungen fram. Då har vårvintern övergått i vår. Men än är det långt tills dess här i Dalafjällen. 

Där solen sken från klarblå himmel på morgonen. Vinden bar mig hemåt, men stretade emot bortåt. Solen gassade och jag fick ta av mig till bara superunderställ. Nu snöar det ena sekunden och andra försöker solen tappert tränga sig igenom molntäcket. 

Vårvinter i fjällen. Den bästa tiden. Den mest omväxlande tiden. Fjället. Där jag älskar att vara.

Anna 

En kommentar på “Fjället.