Close

bilder

Koppla av – ladda upp

I'm alive! Eller vi lever. Även om det inte verkat så på bloggen på slutet. :-)

Förr har jag bara kört på. Gjort allt det där som stått på att göra-listan och bara betat av. Men det slet. Att bara göra. Istället för att stanna upp och lyssna på både knopp och kropp - ”vad vill jag göra?”. Fortfarande kan jag bli bra mycket bättre på det där att lyssna på kroppen, inte följa blint de planer jag gör eller de listor med ”måsten”. Det tror jag gäller lite generellt i dag. För alla. Men det sliter att sträva efter perfektionism på alla plan. Det ger inget utrymme till eftertanke eller återhämtning.

Och är det något som jag har märkt att jag behöver mer av så är det detta utrymme. En paus från allt emellan åt. Få göra det jag känner och det jag vill. Samla mig och ladda energi för att sedan ta mig an allt det jag vill. Helt enkelt lyssna på kroppen signaler, både de fysiska och psykiska.

Och det har jag blivit bättre på. Och med det också sämre på att uppdatera er med små inlägg då och då vad som händer i vårt liv. I och utanför spåret. Den tiden jag förr la på att skriva inlägg eller leta och ta bilder för att ge inspirerande inlägg, försöker jag nu ge mig själv. Med en bok i soffan, kunna följa en serie, eller bara vila.

Fortfarande brinner det rätt ofta i fingrarna. Jag vill ju skriva. Men jag måste ibland begränsa mig. Så jag får behålla lite av energin inom mig. Även om det faktiskt ger mig enormt mycket energi att få skriva. Jag älskar ju det!! Får med jämna mellanrum frågan om det är något jag skulle kunna tänka mig att jobba med i framtiden. Kanske. Fast samtidigt är jag väldigt rädd om det som ger mig energi, det vill jag nog behålla som en hobby för att det inte ska ta för mycket. Att glädjen ska finnas kvar. Jag är väldigt glad att glädjen fortfarande är den största anledningen till att jag åker skidor. Att jag och Emil har kunnat behålla den trots att det numera både är vårt liv, vår hobby och vårt jobb. Men hittar man bara rätt, så bli det rätt. Det tror jag fullt och fast på!

Så anledningen till att inläggen har lyst (totalt) med sin frånvaro de senaste veckorna efter Touren är för att jag helt enkelt har gett mig själv lite utrymme att återhämta mig. Ladda huvudet. Och ska jag vara helt ärlig, har jag knappt orkat då träningen har varit både tuff och rejäl. Flera kvällar har jag gått och lagt mig vid 21… Och det är tidigt, även för mig!

Idrottsgalan var något utöver det vanliga. Det är en lyx som det här livet ibland bjuder på, alla de olika situationer och händelser vi får vara med om. Ena dagen kommer man knappt upp från stolen efter lunch efter ett kanske lite för hårt träningspass och dagen efter ska man ”strutta” fram på den röda mattan och försöka se självklar ut även på den platsen. Som tur är, så är det första mer vanligt än det andra. Där känner jag mig bra mycket mer bekväm, men att få det här ombytet gör bara allting roligare och ger också allt en till dimension. Och det är jag väldigt tacksam för. Att få byta ut svettiga, ibland illaluktande trikåer och pjäxor mot high heels, designade kläder och vackra smycken.

IMG_1939.JPG

Mia Högfeldt. Den bästa. Make och hår stod hon för. Stylen; kläder, skor och smycken stod som vanligt Eva Personne för.

IMG_1977.JPG

Röda mattan. Bild från Aftonbladet, där av den kassa kvalitén.

Stockholml  20150119 Anna Haag skidess.  Foto:  Jack Mikrut

Lite bättre kvalité. Foto: Jack Mikrut, fotograf DI.

 OS-året 2014 var ett speciellt år. Aldrig har jag känt mig så oförberedd inför ett mästerskap. Så osäker på var jag själv stod. Utan resultat som gav mig självförtroende. Och sen få uppleva framgång efter framgång i laget. Se Emil vinna de där efterlängtade medaljerna. Något som gör mig så innerligt lycklig, lyckligare än om jag själv lyckas. Och sen få vara en del i det lag som vann det första OS-guldet i stafett på över 50 år. Ett halv sekel.

All uppståndelse som kom med det, min totala utmattning efter säsongen där jag inte tränade på flera månader. En omstart som hette duga i maj med timme efter timme i gymmet för att läka mina skavanker och sakta men säkert fasas in i den regelrätta träningen. Först i juli var jag med på det första fartpasset med de andra. Långt långt efter. Men efter varje läger kom jag närmare där jag själv ville vara. Och i november när säsongen började om, var jag tillbaka i den utgångsposition för en säsong som jag letat så innerligt efter i så många år. Och i december gjorde jag ett av de bästa resultaten jag gjort på många många år.

IMG_1959.JPG

 Charlies änglar. Som ni förstår så är ju CK (Charlotte) Charlie. :-)

IMG_1955.JPG

Det var 2014. Och Idrottsgalan kändes som ett fantastiskt tillfälle att knyta ihop 2014 och kasta oss in i 2015.

Jag är väldigt glad att jag gick. En motivations kick som hette duga. Inspiration. Glädje. Att få uppleva lite av den där kittlande känslan som vi alla hade där i Sochi. Vi fick prata och skratta och njuta. Och medan efterfesten drog igång, hoppade vi in i en stor taxi och åkte till Arlanda. Vi satt själva i en loge och åt middagen, som en privat nyårsupé i supermysig miljö, och sen blev vi ledda ned till en annan loge där vi fick följa galan på en tv och blev uttagna till ”golvet” när någon av våra nomineringar började. 

IMG_1941.JPG

Emil hänger i Eero Aarnios Ball Chair.

IMG_1950.JPG

Förrätten.

IMG_1946.JPG

Här åt vi middag.

IMG_1970.JPG

Ibland är det skönt att få betrakta från sidolinjen. Och så kändes det nu. Som att vi lyckades plocka russinen ur kakan. :-) Vi fick vara där. Insupa miljön. Glädjas. Klä upp oss. Och "slippa" sitta mitt i smeten, omgiven av massa människor. Slippa vara oroliga för att dra på oss onödiga infektioner helt enkelt. En perfekt lösning för oss!

IMG_1968.JPG

Så nu lägger vi 2014 bakom oss.

2015 års höjdpunkt närmar sig med stormsteg. 4 veckor kvar till den första distansen på VM. 4 väldigt roliga och spännande veckor. Nervkittlande, ja visst. Men också ett tillfälle att samla ihop allt det där jag tänkt på och jobbat med. Fokusera på de saker jag kan påverka, men framför allt fokusera på att må bra.

På måndag drar vi mot Örebro och Ånnaboda, årets första SM distanser. Skiathlon, stafett, 10 och 15 km skejt och sprint. Jag ska åka de tre första distanserna. Sen åker jag hem. Ska bli kul att åka SM. Att få tävla. Hänga med klubben. Få riktigt bra fartträning. Jag längtar faktiskt!

Just nu sitter jag i stugan och skriver.. Vilodag. En efterlängtad sådan. Vinterstudion på tvn. Sprakande eld. -20°C utanför fönstret. Igår var det -4°C. I stugan. När vi kom fram. Men med eld, tända ljus och filtar gick även det bra. Här trivs vi och här laddar vi batterierna.

En lång sammanfattning av vad som hänt och vad som händer, även om det mesta blev kortfattat. ;-)

So long,

Anna

4 kommentarer på “Koppla av – ladda upp

Mallorca Tips

Om ni funderar på att åka till Mallorca för en aktiv semester, gör det! Maj, september och oktober är perfekta månader. Lite lugnare med folk och framför allt med humana temperaturer så man orkar göra något. Ifjol, precis som i år, valde vi att åka sista veckan i oktober. Vädret kan vara lite osäkert, men har man med det i tanken och är förberedd, så njuter man ju än mer av varje dag som solen strålar från en klarblå himmel. Vi hade tur denna gång, 4 dagar med klarblå himmel och 3 dagar med dis/moln men ändå så pass varmt att man kunde vila vid stranden mellan passen.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

En av byarna vi åkte igenom efter lunchen i Port Soller. Ut med M-10 (tror vägen hette så), som nog är en av de finaste att cykla på om man vill cykla en hel dag.

På morgonen när vi stack ut, kring nio, var det kring 14°C men det steg fort upp mot 20°C. Direkt när solen gick ner, gick även temperaturen ned så en tröja att dra på sig till middagen var aldrig fel. Mitt på dagen var det kring 25°C och solen är ju stark, men inte lika stark som under sommaren och både jag och Emil klarade oss bra med lägre solskyddsfaktor.

Den här gången bodde vi i Alcudia, eller någon kilometer från Port Alcudia, på ett gigantiskt hotellkomplex som hade sett sina bästa dagar och så mycket mer än det var det inte förutom att det verkligen var billigt. Och då kanske man inte kan önska så mycket mer! :-)

Nackdelen med Alcudia är att det är en bit till bergen om man vill åka rullskidor, cyklar man funkar det ju, men för rullskidor och vandring tycker jag nog att Pollenca eller Port Pollenca är bättre. När vi var iväg med laget i maj för något år sedan, bodde vi på kustremsan mitt mellan Port Pollenca och Alcudia, ett all-inclusive hotell med bra standard och mysig atomsfär. Där kunde man också hyra cykel på hotellet, racer-cyklar av helt ok kvalitet. Däremot är ju inte stranden så mysig just där bredvid vägen. Då är det bättre i Port Pollenca.

Ifjol bodde vi i Magaluf. Vi var där exakt samma tid som i år, och för varje dag stängde fler och fler restauranger och mot slutet var det nästan svårt att hitta någonstans att äta. Så var inte fallet i Alcudia, och framför allt inte i Port Pollenca.

20141028_094845

Backen upp från Pollenca mot Lluc.

Magaluf däremot var enkelt att träna ifrån när man åker rullskidor. Cykelvägar leder ut ur byn/staden/samhället, ut på mindre bilvägar som är perfekta för både cykel och rullskidor. Där är inte bergen så stora, mer som kullar, så där gick det att åka både upp och nedför så vi klarade oss utan bil. I bergen ovanför Pollenca åker jag helst inte utför på rullskidorna, även om det går..

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

En av de små vägarna i närheten av Pollenca.

En strand som vi nu tillbringade många dagar på, var Formentor. En smal strand några kilometer innan fyren som ligger längst ut på udden bortanför Port Pollenca. Där körde vi även ett eftermiddagspass på rullskidor, åkte från stranden ut till fyren och tillbaka igen. Där är det rejält kuperat, och jag skulle inte rekommendera någon som är osäker på rullskidorna att åka ut där, även om det nog var en av de finare rullskidsturerna jag gjort. I kvällssolen och perfekt asfalt och häftig miljö. Jag tog av mig rullskidorna och gick på något ställe, men annars åkte jag och bromsade så gott det nu gick utför backarna.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vila mellan passen. 

20141026_164307

Så här plogar jag utför på skejtskidorna! Lyfter fram ena skidan framför den andra, för att bromsa upp farten.

IMG_0786

20141026_164848

Soller och Port Soller har jag aldrig bott i, men vi åkte dit och tog en lunch en dag, och det var en mysig ort. Kanske inte så pittoresk som jag trodde den skulle vara, men nog så mysig. Där är det perfekt att bo om man bara vill cykla i bergen. Gissar att det borde kunna finnas lite vandringsvägar upp i bergen där också. Däremot kan det nog vara svårt att åka rullskidor därifrån om man inte har tillgång till en bil med chaufför.

IMG_0805

Så sammanfattningsvis: vill man ha närhet till bergen och havet och många möjligheter på turer, åt alla håll, så rekommenderar jag Port Pollenca. Vill man ha närhet till Palma och kuperade vägar, men inte lika bergigt, är Magaluf bra. Dock har jag ju aldrig varit där på högsäsongen, bara hört hur det kan vara.. Precis som Magaluf är Port Alcudia rätt fullt av britter, och vill man inte äta strips eller hänga på sportbarer, så kanske man ska välja något annat ställe. Fast hela ön är rätt full av britter och tyskar. (Och svenskar! :-)) Själva Alcudia med den gamla staden är supermysig att gå och äta i på kvällarna, den mysigheten bjuder inte Magaluf eller Port Alcudia på. Däremot är Port Pollenca rätt mysigt med sin strandpromenad utan bilar. Vill man ha bergscykling och nära till Sa Calobra så är Soller och Port Soller ett bra alternativ. Där finns det dock bara två vägar ut ur byn, om man inte vill åka genom tunneln.

3 bästa intervallbackarna
Pollenca mot Lluc (där kan man klara sig utan bil om man åker rullskidor..)
Selva mot macken innan nedfarten mot Lluc (där körde vi race denna gång)
.. och så klart Sa Calobra! Där skulle jag dock inte köra rullskidor utan att ha en följebil.. :-)

3 fina turer
Magaluf mot Palma och sen viker man upp i bergen och åker mot Calvia innan man väder tillbaka mot Magaluf. Fin kupering, där man kan åka rullskidor utför.
De små cykelvägarna innan bergen mellan Alcudia och Pollenca, finns otroligt många små och fina vägar där man kan fokusera på stakning.
Formentor från Port Pollenca! Åk uppför backarna, spring eller bli skjutsad utför. Njut av utsikten!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Tapas, i alla former, och paella blev favoriterna den här resan. Och räddningen efter pass och som mellanmål var de barer från Organic Bars som vi hade med oss. Det och massvis med vatten. Och frukt! Druvor, plommon, äpplen. Allt smakar ju lite mer.

Så hoppas ni fick lite tips och råd. Jag är verkligen inte ett Mallorca proffs så det här är bara mina enkla tips av det jag upplevt de gånger jag varit där! Och jag tror de flesta som varit på Mallis och tränat vid ett eller flera tillfällen, anser att det här är självklarheter, för de är ju kanske de vanligaste turerna. Men jag tänker mer för er som inte varit där, eller bara varit på Mallis för att njuta av sol och bad. :-)

Nu ska jag njuta av första dagen hemma på nästan tre veckor och ikväll kommer de finaste vännerna man kan ha, dem som följt med genom hela livet. Som jag längtar!

So long,

Anna

 

 

 

 

 

 

 

 

 

5 kommentarer på “Mallorca Tips

Fototajm!

De senaste dagarna har det varit fototajm uppe på glaciären. Alla förbundets sponsorer har fått lämna in önskemål på olika bilder och sen delas vi in i grupper och alla foton tas. Högt tempo och glada miner! Även om man hinner bli lite kall däremellan. För mig var det första gången i år jag var upp på glaciären, och ska jag vara helt ärlig så saknar jag det inte överdrivet mycket. I alla fall inte idag, då det blåste kallt och var allmänt rått. Hetsen att hinna med kabinen och sen åka slinga på slinga på glaciären, där man ser allt och alla. Men det är ändå något visst med glaciäråkning. Speciellt när solen skiner och snön gnistrar och man är pigg. Då, om någon gång, kan man verkligen njuta!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

På toppen av kabinbanan, vid liften som tar oss ner till spåret. I vanlig fall kan man åka ner, men nu är det så isigt att det är nästintill omöjligt. Går, går det väl. Men nja, då åker jag hellre lift. Trots min höjdskräck!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Emil gör sig redo för några timmar på glaciären, han fotade allt sitt igår. Bakom honom ser ni slingorna man åker på.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Charlotte värmer sig mellan tagningarna.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Guldgänget.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Åå upp å hoppa!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Ida stylar till det.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Alltid lika glada Emma.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Den övre delen av glaciären. Just när solen tittade fram. I dag var det fullt av norskar, finskar, ryssar, italienare och säkert en hel drös med folk från andra nationer också. En sån där häftig känsla att mötas alla, uppe på en bergstopp.

Mer bilder är så här klarar inte internet av att ladda upp här nere.. Kanske kommer det mer senare. Nu måste jag vila inför eftermiddagens intervallpass!

So long,

Anna

0 kommentarer på “Fototajm!

Inflytt om mindre än 2 månader?!

Det sägs att vi ska flytta in om mindre än två månader. Vårt nästan 3 år lång projekt börjar gå mot sitt slut och jag känner en blandning av lättnad och sorgsenhet och glädje. Glädje att snart få bo i vår dröm. Få vakna varje morgon till den där vyn som tar andan av mig varje gång jag ser den. Sorgsenhet att projektet börjar gå mot sitt slut, att drömmen snart är uppnådd, en tomhet. Och så klart lättnad att vi (nog) rott det här (för oss) stora projektet i hamn.

2014-05-12 21.13.34

Ni har sett den förr, vyn. Men jag måste få visa den igen.

2014-05-28 17.17.20

Taket är så där vackert som jag bara vågade drömma om.

2014-05-28 17.48.01

I det här fönstret kommer jag nog tillbringa många stunder med tekoppen tror jag.

Fortfarande är det ju många bitar som ska klaffa, leveranser som ska ske i tid, lite tur med väder och vind och ren och skär tur. Men drömmen om att få bo där ute börjar mer och mer gå från att vara en dröm till en verklighet. Jag har dock väldigt svårt att tro det. Både jag och Emil. Vi säger det var och varannan dag, "är det verkligen sant att vi ska få bo i det här huset, på den här platsen?". Har vi verkligen förtjänat det? För oss är det ju vår dröm!

2014-05-28 18.08.19

Kaos. Ännu. Men sen blir det nog fint!

2014-05-29 12.33.10

Här tror jag vi kommer tillbringa många sommardagar och kvällar.

2014-05-28 17.47.25

Tre dagar tog det vår snickare att göra denna bänkskiva som ska vara i den öppna spisen.. Tre (!) dagar.

  För alla är det ju så klart inte drömmen, alla har vi ju olika referenser och drömmar och mål. Men för oss är det här drömplatsen att bo på. Trots vind och den ibland obefintliga sommaren. För trots att jag verkligen älskar solen, så skulle jag nog aldrig klara av de långa vintermånaderna någonstans där det inte finns snö. Vinter ska ha snö. Och bara man får se solen då och då på sommaren, det behöver inte vara så där smällvarmt, så är jag nöjd.

Så nu kan jag verkligen börja trycka på beställningsknappen på allt det där jag vill inreda med. Eller ja, allt kan jag ju inte beställa. Har man väl byggt ett hus, så är ju inte budgeten till att inreda med så där vidare värst stor. Jag hoppas och tror att Emil kan snickra ihop lite bord åt mig (oss) och istället lägga krutet på soffor, stolar och tavlor. Och tyger! Försöker få min mamma att sy lite kuddöverdrag och sånt till mig... Mamma är väldigt duktig att sy, tyvärr fick jag inte den genen. Mamma sydde både finkläder som klänningar och blusar, vardagskläder och skidkläder till mig och min syster när vi var små. Förstår inte var hon fick tiden i från! Väldigt imponerande. Så jag vet att min önskan ligger i goda händer. :-)

Tänk. 2 månader bort. Sen bor vi där. Ofattbart. Men så spännande!

Anna

En kommentar på “Inflytt om mindre än 2 månader?!

Dagar som springer iväg

Ibland springer tiden iväg och man vet knappt vad man gjort. Nu har tiden sprungit iväg men varje sekund har varit fylld av allt mellan himmel och jord. Få om ens några timmar har spenderats i soffan mer än normalt men desto mer timmar har spenderats ute på vårt bygge som börjar likna ett hus mer och mer för varje dag och med vänner och familj och alla vi inte hinner med under säsongen.

Vi tog ett par dagar semester i Aten också. Precis vad vi behövde. Tid för varandra. Tid att bara vara.

Hade tänkt att visa en bild eller två. Men som alltid när jag gör något; hellre mer än mindre.. (mer om det i morgon!)

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Stor kruka. Då insåg vi inte hur stor den var men nu när jag ser bilden ser jag hur STOR krukan var. Rätt coolt.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Nedre delen av Akropolis. Försök ett av tre att få gå in på området..

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Mäktig vy.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Ibland är det rätt härligt att bara sitta ner och titta. Och njuta.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Att få gå runt i SANDALER, total lycka för fötter som är instängda i pjäxor hela vintern.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag dricker inte kaffe, i alla fall extremt sällan. Men det här kaffet, i en by 10 mil från Aten, "in the middle of nowhere", var det nog det godaste jag druckit. Kan ha berott på de två rågade matskedarna med sockret som den grekiska damen i det stora, överbelamrade konditoriet serverade oss. En grekisk frappo tror jag det hette. Och ni som är "riktiga" kaffe-drickare anser nog inte ens att det den där kunde klassas som kaffe.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

I den äldre delarna av Aten.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Invänar den grekiska salladen. Ett måste i Grekland. Undra hur många procent av alla måltider jag intagit i Grekland som bestått av någon form av ost?! Antagligen 90%..

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

... ja, ni ser ju själva. Grekisk sallad. Saganaki ost, saganaki räkor.. Mathimmelen.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Mitt i Aten låg ett berg med en kyrka. Så klart fick vi lov att ta oss dit. #fotmotAten Eller hur är det man brukar säga?

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Försök 3 av 3 att ta oss in i Akropolis. Men det var med näppe. När vi betalade inträdesavgiften, upplyste damen i kassan att de stängde inom 3 minuter. Vi betalade och sprang in. Där blev vi mötta av presonal som hade till uppgift att få ut allt folk från Akropolis. De föste oss som en fåraskock runt, men vi tog sats och sprang om en grupp så vi i alla fall inte var sist. Vi hade ca 2 sekunder på oss att ta det här kortet..

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

All marmor. Fantastiskt. Kolla på marken. Wow.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Fokus på Zeus tempel. Mäktigt.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vårt lilla, men otroligt fina hotell. Vi var i princip själva tills hotellet invaderades av ett tyskt företag som skulle ha konferens.. De tyckte nog vi var lite knäppa som var i Grekland i MARS och hade semester.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Bilen som tog oss säkert genom Atens alla gator. Och ut runt omkring så vi kunde se oss omkring.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vi hamnade mitt i nationaldagsfirandet. Grekerna tittade lite skumt på oss där vi gick i klänning och shorts. De hade dunjackor på sig.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

.... och vi hamnade mitt i en militärparad. Modell större. Höll på i över 1 timme!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vätskepaus och karta. Kan inte gå någonstans utan det. Tror det bor en orienterare ändå i Herr Jönsson.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Underbara dagar var det.

Dagar har gått sedan jag skrev sist. Till och med veckor. Jag har velat skriva några rader men samtidigt känt att jag nog har behövt en paus. En chans att smälta allt som hänt så att jag (kanske) kan ge en mer nyanserad bild av allt. Jag ska göra mitt bästa! Och vad ni än tror; mitt förhållande till skidåkningen är definitivt inte på upphällningen. Vi har allt för mycket osagt emellan oss... ;-)

Men det får ni läsa om i morgon. För det här blev på tok för långt! ;-)

Anna

 

 

6 kommentarer på “Dagar som springer iväg

Davos och Grey’s

I vanliga fall när jag är här i Davos, flyger jag upp ur sängen på morgonen, kastar i mig frukosten för att hinna ut och njuta av spåren och vädret. Den här gången har det varit precis tvärtom.

Har kravlat mig upp ur sängen vid nio, efter över 10 timmars (!) sömn. Ätit frukost, tittat på alla skidåkare som passerat nedanför fönstret, tagit mig till soffan. Och där har jag sedan blivit resten av dagen. Framför Grey's Anatomy. Varför har ingen berättat om det där med serier för mig förut?! Man kan ju få hela dagar att gå och vilka nya vänner man får! ;-)

Mamma och pappa följde med hem hit efter Val di Fiemme och på måndagen åkte vi runt och tittade oss omkring och åt lunch på Klatsch (så klart), men jag var inte alls så pigg. Tung i huvudet och trött, så trött. Så efter vår lilla utflykt låg jag i soffan resten av dagen. Och lika så på tisdagen, även fast jag kände mig väldigt mycket piggare. Skönt att ha mamma och pappa som servar med mat och pysslar om en då. Och Davos kunde ju inte visa sig från en bättre sida än vad de fick se. Titta själv.

Igår orkade jag ändå ut och cykla lite (för att handla, har ingen bil här..) och blev inte fast i soffan hela dagen. Fram mot kvällen började rastlösheten krypa sig på och i morse var rastlösheten TOTAL.

Nu har jag varit ute och gått, och i eftermiddag tänkte jag åka lite skidor. Gått på stigarna upp mot berget, för mig själv. Vilken känsla det är. Jag skulle nog bli tokig om jag bodde i en stad. I alla fall om jag var där jämt. Jag måste få de här luckorna för mig själv, utan att man träffar på folk. Bland träd. Där man får gå och filosofera för sig själv, samla tankarna.

Jag tror man kan kalla de senaste dagarna för "en totalt-utmattad-av-allt-och-lättad-av-allt"-sjuka. Men nu är jag på benen igen. Skönt det. Fast ibland tror jag det kan vara bra att få såna här dagar. När man bara stänger in sig. Bara är. Och gör ingenting. Att jag nu också har biljetten till OS i min hand gör att jag inte heller längre känner samma stress över att måsta prestera. Än är jag ju inte uttagen för några speciella lopp, det kommer längre fram. Men det ger mig ändå inte samma stress. För nu vet jag vad som finns i min kropp. Och det är väldigt väldigt skönt.

Beslutet att stå över i söndags kunde i alla fall inte vara mer rätt än så här.

Tack för alla fina ord. All pepp. All grattis. Ni kan ju bara gissa hur mycket jag längtar efter att få börja den riktiga uppladdningen nu. Men först några dagar med träning här i Davos och sen SM i Umeå. Men SEN!! Mot Seiser Alm, mot OS i Sochi! Yeeahoooo!

P1010493Som jag skrev på instagram (@annahaag):

"Hoppar högt och siktar där efter, mot OS! Äntligen en biljett. Tar hjälp av styrkan från den norska flaggan ;-)!"

Må så gott allihopa, vi hörs snart igen!

Anna

Psst 1.. Anoraken kan ni hitta här.

Psst 2.. Zmillas har 50% på massor av schyssta grejer, kika in där! Och även om inte denna är på rean, så köp den ändå! Har levt i den, den senaste månaden!! Snyggt till allt, å så j-la skön.

Psst 3.. Missa inte "Patrik möter" på tv3 kl 20.00 ikväll (torsdag). Han är och hälsar på mig och Emil här i Davos! :-D

5 kommentarer på “Davos och Grey’s

Att få öppna en dörr..

Ni kanske tror att bygget stannat av då vi varit så kassa på att uppdatera om vårt lilla projekt, men icke sa Nicke.

När jag kom tillbaka i söndags, efter drygt 2,5 vecka borta, höll jag på att explodera av nyfikenhet och när jag väl kom dit höll jag på att.. ja, jag vet inte ens! Jag visste inte vad jag skulle säga. Hela kroppen vara pirrade och jag studsade och hoppade runt som en liten femårig flicka på julafton. Det enda som saknades var väl lackskorna och flätorna...

Jag fick nämligen ö p p n a en d ö r r för att kika in på bottenvåningen. Och det ni. Det är ett enormt steg. I och för sig finns det fortfarande ingen övervåningen så trappen leder ingen vart. Och dörren är mer en spånskiva med hemmasnickrade gångjärn gjorda av remmar. Men ändå.

Alla inneväggar på bottenvåningen är uppmurade. Man får en känsla av hur stora rummen kommer vara och trappen sen. Ja ni. Den kommen nog bli mäktig tror jag. Jag har ju i och för sig aldrig tidigare sett en trapp under uppbyggnad så jag kan ju inte säga något av erfarenhet, men den ser i alla fall mäktig ut. Bara det att den bli platsgjuten. Då kan jag springa upp och ner där med mina elefantkliv. Ni som inte vet vad elefantkliv har aldrig hört syskonen Hansson-Haag ta sig fram i ett hus, det går nämligen inte att missa.. Emil har dock gjort till sitt mission och allt som står i hans makt för att undvika att mina elefantkliv ska höras. Så nu är det platsgjuten trapp och gjutet bjälklaget. Ska det va så ska de va! Eller hur är det man brukar säga?

Till veckan ska plattan för övervåningen gjutas och idag när jag åkte förbi så hade elektrikerna fullt upp med att säkra golvet så inget bli strömförande och rörmokaren såg ut att slåss med golvvärmen.. Jag åkte fort därifrån. :-) Snickarna däremot satt i godan ro och åt lunch att sa att allt var under kontroll och att de hade sett Emil på tvn förra veckan.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det är en del grejer i plattan..

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Övervåningens platta som ska gjutas till veckan.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

 Trappan sett från övervåningen..

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Fasaden på huset och garaget

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vyn..

Det var dagens sena update på vårt härliga projekt vid sidan om. Och som ni förstår så är vi inte dagligen involverade i själva processen och byggandet. Men det finns ju andra beslut som vi ska ta. Som till exempel beställa fönster... Men det berättar jag om en annan gång. Och om inte allt för lång tid kanske man kan få öppna en riktig dörr in till vårt drömhus..?

Anna

0 kommentarer på “Att få öppna en dörr..