Close

bilder

Koppla av – ladda upp

I'm alive! Eller vi lever. Även om det inte verkat så på bloggen på slutet. :-)

Förr har jag bara kört på. Gjort allt det där som stått på att göra-listan och bara betat av. Men det slet. Att bara göra. Istället för att stanna upp och lyssna på både knopp och kropp - ”vad vill jag göra?”. Fortfarande kan jag bli bra mycket bättre på det där att lyssna på kroppen, inte följa blint de planer jag gör eller de listor med ”måsten”. Det tror jag gäller lite generellt i dag. För alla. Men det sliter att sträva efter perfektionism på alla plan. Det ger inget utrymme till eftertanke eller återhämtning.

Och är det något som jag har märkt att jag behöver mer av så är det detta utrymme. En paus från allt emellan åt. Få göra det jag känner och det jag vill. Samla mig och ladda energi för att sedan ta mig an allt det jag vill. Helt enkelt lyssna på kroppen signaler, både de fysiska och psykiska.

Och det har jag blivit bättre på. Och med det också sämre på att uppdatera er med små inlägg då och då vad som händer i vårt liv. I och utanför spåret. Den tiden jag förr la på att skriva inlägg eller leta och ta bilder för att ge inspirerande inlägg, försöker jag nu ge mig själv. Med en bok i soffan, kunna följa en serie, eller bara vila.

Fortfarande brinner det rätt ofta i fingrarna. Jag vill ju skriva. Men jag måste ibland begränsa mig. Så jag får behålla lite av energin inom mig. Även om det faktiskt ger mig enormt mycket energi att få skriva. Jag älskar ju det!! Får med jämna mellanrum frågan om det är något jag skulle kunna tänka mig att jobba med i framtiden. Kanske. Fast samtidigt är jag väldigt rädd om det som ger mig energi, det vill jag nog behålla som en hobby för att det inte ska ta för mycket. Att glädjen ska finnas kvar. Jag är väldigt glad att glädjen fortfarande är den största anledningen till att jag åker skidor. Att jag och Emil har kunnat behålla den trots att det numera både är vårt liv, vår hobby och vårt jobb. Men hittar man bara rätt, så bli det rätt. Det tror jag fullt och fast på!

Så anledningen till att inläggen har lyst (totalt) med sin frånvaro de senaste veckorna efter Touren är för att jag helt enkelt har gett mig själv lite utrymme att återhämta mig. Ladda huvudet. Och ska jag vara helt ärlig, har jag knappt orkat då träningen har varit både tuff och rejäl. Flera kvällar har jag gått och lagt mig vid 21… Och det är tidigt, även för mig!

Idrottsgalan var något utöver det vanliga. Det är en lyx som det här livet ibland bjuder på, alla de olika situationer och händelser vi får vara med om. Ena dagen kommer man knappt upp från stolen efter lunch efter ett kanske lite för hårt träningspass och dagen efter ska man ”strutta” fram på den röda mattan och försöka se självklar ut även på den platsen. Som tur är, så är det första mer vanligt än det andra. Där känner jag mig bra mycket mer bekväm, men att få det här ombytet gör bara allting roligare och ger också allt en till dimension. Och det är jag väldigt tacksam för. Att få byta ut svettiga, ibland illaluktande trikåer och pjäxor mot high heels, designade kläder och vackra smycken.

IMG_1939.JPG

Mia Högfeldt. Den bästa. Make och hår stod hon för. Stylen; kläder, skor och smycken stod som vanligt Eva Personne för.

IMG_1977.JPG

Röda mattan. Bild från Aftonbladet, där av den kassa kvalitén.

Stockholml  20150119 Anna Haag skidess.  Foto:  Jack Mikrut

Lite bättre kvalité. Foto: Jack Mikrut, fotograf DI.

 OS-året 2014 var ett speciellt år. Aldrig har jag känt mig så oförberedd inför ett mästerskap. Så osäker på var jag själv stod. Utan resultat som gav mig självförtroende. Och sen få uppleva framgång efter framgång i laget. Se Emil vinna de där efterlängtade medaljerna. Något som gör mig så innerligt lycklig, lyckligare än om jag själv lyckas. Och sen få vara en del i det lag som vann det första OS-guldet i stafett på över 50 år. Ett halv sekel.

All uppståndelse som kom med det, min totala utmattning efter säsongen där jag inte tränade på flera månader. En omstart som hette duga i maj med timme efter timme i gymmet för att läka mina skavanker och sakta men säkert fasas in i den regelrätta träningen. Först i juli var jag med på det första fartpasset med de andra. Långt långt efter. Men efter varje läger kom jag närmare där jag själv ville vara. Och i november när säsongen började om, var jag tillbaka i den utgångsposition för en säsong som jag letat så innerligt efter i så många år. Och i december gjorde jag ett av de bästa resultaten jag gjort på många många år.

IMG_1959.JPG

 Charlies änglar. Som ni förstår så är ju CK (Charlotte) Charlie. :-)

IMG_1955.JPG

Det var 2014. Och Idrottsgalan kändes som ett fantastiskt tillfälle att knyta ihop 2014 och kasta oss in i 2015.

Jag är väldigt glad att jag gick. En motivations kick som hette duga. Inspiration. Glädje. Att få uppleva lite av den där kittlande känslan som vi alla hade där i Sochi. Vi fick prata och skratta och njuta. Och medan efterfesten drog igång, hoppade vi in i en stor taxi och åkte till Arlanda. Vi satt själva i en loge och åt middagen, som en privat nyårsupé i supermysig miljö, och sen blev vi ledda ned till en annan loge där vi fick följa galan på en tv och blev uttagna till ”golvet” när någon av våra nomineringar började. 

IMG_1941.JPG

Emil hänger i Eero Aarnios Ball Chair.

IMG_1950.JPG

Förrätten.

IMG_1946.JPG

Här åt vi middag.

IMG_1970.JPG

Ibland är det skönt att få betrakta från sidolinjen. Och så kändes det nu. Som att vi lyckades plocka russinen ur kakan. :-) Vi fick vara där. Insupa miljön. Glädjas. Klä upp oss. Och "slippa" sitta mitt i smeten, omgiven av massa människor. Slippa vara oroliga för att dra på oss onödiga infektioner helt enkelt. En perfekt lösning för oss!

IMG_1968.JPG

Så nu lägger vi 2014 bakom oss.

2015 års höjdpunkt närmar sig med stormsteg. 4 veckor kvar till den första distansen på VM. 4 väldigt roliga och spännande veckor. Nervkittlande, ja visst. Men också ett tillfälle att samla ihop allt det där jag tänkt på och jobbat med. Fokusera på de saker jag kan påverka, men framför allt fokusera på att må bra.

På måndag drar vi mot Örebro och Ånnaboda, årets första SM distanser. Skiathlon, stafett, 10 och 15 km skejt och sprint. Jag ska åka de tre första distanserna. Sen åker jag hem. Ska bli kul att åka SM. Att få tävla. Hänga med klubben. Få riktigt bra fartträning. Jag längtar faktiskt!

Just nu sitter jag i stugan och skriver.. Vilodag. En efterlängtad sådan. Vinterstudion på tvn. Sprakande eld. -20°C utanför fönstret. Igår var det -4°C. I stugan. När vi kom fram. Men med eld, tända ljus och filtar gick även det bra. Här trivs vi och här laddar vi batterierna.

En lång sammanfattning av vad som hänt och vad som händer, även om det mesta blev kortfattat. ;-)

So long,

Anna

4 kommentarer på “Koppla av – ladda upp

Mallorca Tips

Om ni funderar på att åka till Mallorca för en aktiv semester, gör det! Maj, september och oktober är perfekta månader. Lite lugnare med folk och framför allt med humana temperaturer så man orkar göra något. Ifjol, precis som i år, valde vi att åka sista veckan i oktober. Vädret kan vara lite osäkert, men har man med det i tanken och är förberedd, så njuter man ju än mer av varje dag som solen strålar från en klarblå himmel. Vi hade tur denna gång, 4 dagar med klarblå himmel och 3 dagar med dis/moln men ändå så pass varmt att man kunde vila vid stranden mellan passen.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

En av byarna vi åkte igenom efter lunchen i Port Soller. Ut med M-10 (tror vägen hette så), som nog är en av de finaste att cykla på om man vill cykla en hel dag.

På morgonen när vi stack ut, kring nio, var det kring 14°C men det steg fort upp mot 20°C. Direkt när solen gick ner, gick även temperaturen ned så en tröja att dra på sig till middagen var aldrig fel. Mitt på dagen var det kring 25°C och solen är ju stark, men inte lika stark som under sommaren och både jag och Emil klarade oss bra med lägre solskyddsfaktor.

Den här gången bodde vi i Alcudia, eller någon kilometer från Port Alcudia, på ett gigantiskt hotellkomplex som hade sett sina bästa dagar och så mycket mer än det var det inte förutom att det verkligen var billigt. Och då kanske man inte kan önska så mycket mer! :-)

Nackdelen med Alcudia är att det är en bit till bergen om man vill åka rullskidor, cyklar man funkar det ju, men för rullskidor och vandring tycker jag nog att Pollenca eller Port Pollenca är bättre. När vi var iväg med laget i maj för något år sedan, bodde vi på kustremsan mitt mellan Port Pollenca och Alcudia, ett all-inclusive hotell med bra standard och mysig atomsfär. Där kunde man också hyra cykel på hotellet, racer-cyklar av helt ok kvalitet. Däremot är ju inte stranden så mysig just där bredvid vägen. Då är det bättre i Port Pollenca.

Ifjol bodde vi i Magaluf. Vi var där exakt samma tid som i år, och för varje dag stängde fler och fler restauranger och mot slutet var det nästan svårt att hitta någonstans att äta. Så var inte fallet i Alcudia, och framför allt inte i Port Pollenca.

20141028_094845

Backen upp från Pollenca mot Lluc.

Magaluf däremot var enkelt att träna ifrån när man åker rullskidor. Cykelvägar leder ut ur byn/staden/samhället, ut på mindre bilvägar som är perfekta för både cykel och rullskidor. Där är inte bergen så stora, mer som kullar, så där gick det att åka både upp och nedför så vi klarade oss utan bil. I bergen ovanför Pollenca åker jag helst inte utför på rullskidorna, även om det går..

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

En av de små vägarna i närheten av Pollenca.

En strand som vi nu tillbringade många dagar på, var Formentor. En smal strand några kilometer innan fyren som ligger längst ut på udden bortanför Port Pollenca. Där körde vi även ett eftermiddagspass på rullskidor, åkte från stranden ut till fyren och tillbaka igen. Där är det rejält kuperat, och jag skulle inte rekommendera någon som är osäker på rullskidorna att åka ut där, även om det nog var en av de finare rullskidsturerna jag gjort. I kvällssolen och perfekt asfalt och häftig miljö. Jag tog av mig rullskidorna och gick på något ställe, men annars åkte jag och bromsade så gott det nu gick utför backarna.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vila mellan passen. 

20141026_164307

Så här plogar jag utför på skejtskidorna! Lyfter fram ena skidan framför den andra, för att bromsa upp farten.

IMG_0786

20141026_164848

Soller och Port Soller har jag aldrig bott i, men vi åkte dit och tog en lunch en dag, och det var en mysig ort. Kanske inte så pittoresk som jag trodde den skulle vara, men nog så mysig. Där är det perfekt att bo om man bara vill cykla i bergen. Gissar att det borde kunna finnas lite vandringsvägar upp i bergen där också. Däremot kan det nog vara svårt att åka rullskidor därifrån om man inte har tillgång till en bil med chaufför.

IMG_0805

Så sammanfattningsvis: vill man ha närhet till bergen och havet och många möjligheter på turer, åt alla håll, så rekommenderar jag Port Pollenca. Vill man ha närhet till Palma och kuperade vägar, men inte lika bergigt, är Magaluf bra. Dock har jag ju aldrig varit där på högsäsongen, bara hört hur det kan vara.. Precis som Magaluf är Port Alcudia rätt fullt av britter, och vill man inte äta strips eller hänga på sportbarer, så kanske man ska välja något annat ställe. Fast hela ön är rätt full av britter och tyskar. (Och svenskar! :-)) Själva Alcudia med den gamla staden är supermysig att gå och äta i på kvällarna, den mysigheten bjuder inte Magaluf eller Port Alcudia på. Däremot är Port Pollenca rätt mysigt med sin strandpromenad utan bilar. Vill man ha bergscykling och nära till Sa Calobra så är Soller och Port Soller ett bra alternativ. Där finns det dock bara två vägar ut ur byn, om man inte vill åka genom tunneln.

3 bästa intervallbackarna
Pollenca mot Lluc (där kan man klara sig utan bil om man åker rullskidor..)
Selva mot macken innan nedfarten mot Lluc (där körde vi race denna gång)
.. och så klart Sa Calobra! Där skulle jag dock inte köra rullskidor utan att ha en följebil.. :-)

3 fina turer
Magaluf mot Palma och sen viker man upp i bergen och åker mot Calvia innan man väder tillbaka mot Magaluf. Fin kupering, där man kan åka rullskidor utför.
De små cykelvägarna innan bergen mellan Alcudia och Pollenca, finns otroligt många små och fina vägar där man kan fokusera på stakning.
Formentor från Port Pollenca! Åk uppför backarna, spring eller bli skjutsad utför. Njut av utsikten!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Tapas, i alla former, och paella blev favoriterna den här resan. Och räddningen efter pass och som mellanmål var de barer från Organic Bars som vi hade med oss. Det och massvis med vatten. Och frukt! Druvor, plommon, äpplen. Allt smakar ju lite mer.

Så hoppas ni fick lite tips och råd. Jag är verkligen inte ett Mallorca proffs så det här är bara mina enkla tips av det jag upplevt de gånger jag varit där! Och jag tror de flesta som varit på Mallis och tränat vid ett eller flera tillfällen, anser att det här är självklarheter, för de är ju kanske de vanligaste turerna. Men jag tänker mer för er som inte varit där, eller bara varit på Mallis för att njuta av sol och bad. :-)

Nu ska jag njuta av första dagen hemma på nästan tre veckor och ikväll kommer de finaste vännerna man kan ha, dem som följt med genom hela livet. Som jag längtar!

So long,

Anna

 

 

 

 

 

 

 

 

 

5 kommentarer på “Mallorca Tips

Fototajm!

De senaste dagarna har det varit fototajm uppe på glaciären. Alla förbundets sponsorer har fått lämna in önskemål på olika bilder och sen delas vi in i grupper och alla foton tas. Högt tempo och glada miner! Även om man hinner bli lite kall däremellan. För mig var det första gången i år jag var upp på glaciären, och ska jag vara helt ärlig så saknar jag det inte överdrivet mycket. I alla fall inte idag, då det blåste kallt och var allmänt rått. Hetsen att hinna med kabinen och sen åka slinga på slinga på glaciären, där man ser allt och alla. Men det är ändå något visst med glaciäråkning. Speciellt när solen skiner och snön gnistrar och man är pigg. Då, om någon gång, kan man verkligen njuta!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

På toppen av kabinbanan, vid liften som tar oss ner till spåret. I vanlig fall kan man åka ner, men nu är det så isigt att det är nästintill omöjligt. Går, går det väl. Men nja, då åker jag hellre lift. Trots min höjdskräck!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Emil gör sig redo för några timmar på glaciären, han fotade allt sitt igår. Bakom honom ser ni slingorna man åker på.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Charlotte värmer sig mellan tagningarna.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Guldgänget.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Åå upp å hoppa!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Ida stylar till det.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Alltid lika glada Emma.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Den övre delen av glaciären. Just när solen tittade fram. I dag var det fullt av norskar, finskar, ryssar, italienare och säkert en hel drös med folk från andra nationer också. En sån där häftig känsla att mötas alla, uppe på en bergstopp.

Mer bilder är så här klarar inte internet av att ladda upp här nere.. Kanske kommer det mer senare. Nu måste jag vila inför eftermiddagens intervallpass!

So long,

Anna

0 kommentarer på “Fototajm!

Inflytt om mindre än 2 månader?!

Det sägs att vi ska flytta in om mindre än två månader. Vårt nästan 3 år lång projekt börjar gå mot sitt slut och jag känner en blandning av lättnad och sorgsenhet och glädje. Glädje att snart få bo i vår dröm. Få vakna varje morgon till den där vyn som tar andan av mig varje gång jag ser den. Sorgsenhet att projektet börjar gå mot sitt slut, att drömmen snart är uppnådd, en tomhet. Och så klart lättnad att vi (nog) rott det här (för oss) stora projektet i hamn.

2014-05-12 21.13.34

Ni har sett den förr, vyn. Men jag måste få visa den igen.

2014-05-28 17.17.20

Taket är så där vackert som jag bara vågade drömma om.

2014-05-28 17.48.01

I det här fönstret kommer jag nog tillbringa många stunder med tekoppen tror jag.

Fortfarande är det ju många bitar som ska klaffa, leveranser som ska ske i tid, lite tur med väder och vind och ren och skär tur. Men drömmen om att få bo där ute börjar mer och mer gå från att vara en dröm till en verklighet. Jag har dock väldigt svårt att tro det. Både jag och Emil. Vi säger det var och varannan dag, "är det verkligen sant att vi ska få bo i det här huset, på den här platsen?". Har vi verkligen förtjänat det? För oss är det ju vår dröm!

2014-05-28 18.08.19

Kaos. Ännu. Men sen blir det nog fint!

2014-05-29 12.33.10

Här tror jag vi kommer tillbringa många sommardagar och kvällar.

2014-05-28 17.47.25

Tre dagar tog det vår snickare att göra denna bänkskiva som ska vara i den öppna spisen.. Tre (!) dagar.

  För alla är det ju så klart inte drömmen, alla har vi ju olika referenser och drömmar och mål. Men för oss är det här drömplatsen att bo på. Trots vind och den ibland obefintliga sommaren. För trots att jag verkligen älskar solen, så skulle jag nog aldrig klara av de långa vintermånaderna någonstans där det inte finns snö. Vinter ska ha snö. Och bara man får se solen då och då på sommaren, det behöver inte vara så där smällvarmt, så är jag nöjd.

Så nu kan jag verkligen börja trycka på beställningsknappen på allt det där jag vill inreda med. Eller ja, allt kan jag ju inte beställa. Har man väl byggt ett hus, så är ju inte budgeten till att inreda med så där vidare värst stor. Jag hoppas och tror att Emil kan snickra ihop lite bord åt mig (oss) och istället lägga krutet på soffor, stolar och tavlor. Och tyger! Försöker få min mamma att sy lite kuddöverdrag och sånt till mig... Mamma är väldigt duktig att sy, tyvärr fick jag inte den genen. Mamma sydde både finkläder som klänningar och blusar, vardagskläder och skidkläder till mig och min syster när vi var små. Förstår inte var hon fick tiden i från! Väldigt imponerande. Så jag vet att min önskan ligger i goda händer. :-)

Tänk. 2 månader bort. Sen bor vi där. Ofattbart. Men så spännande!

Anna

En kommentar på “Inflytt om mindre än 2 månader?!

Dagar som springer iväg

Ibland springer tiden iväg och man vet knappt vad man gjort. Nu har tiden sprungit iväg men varje sekund har varit fylld av allt mellan himmel och jord. Få om ens några timmar har spenderats i soffan mer än normalt men desto mer timmar har spenderats ute på vårt bygge som börjar likna ett hus mer och mer för varje dag och med vänner och familj och alla vi inte hinner med under säsongen.

Vi tog ett par dagar semester i Aten också. Precis vad vi behövde. Tid för varandra. Tid att bara vara.

Hade tänkt att visa en bild eller två. Men som alltid när jag gör något; hellre mer än mindre.. (mer om det i morgon!)

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Stor kruka. Då insåg vi inte hur stor den var men nu när jag ser bilden ser jag hur STOR krukan var. Rätt coolt.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Nedre delen av Akropolis. Försök ett av tre att få gå in på området..

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Mäktig vy.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Ibland är det rätt härligt att bara sitta ner och titta. Och njuta.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Att få gå runt i SANDALER, total lycka för fötter som är instängda i pjäxor hela vintern.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag dricker inte kaffe, i alla fall extremt sällan. Men det här kaffet, i en by 10 mil från Aten, "in the middle of nowhere", var det nog det godaste jag druckit. Kan ha berott på de två rågade matskedarna med sockret som den grekiska damen i det stora, överbelamrade konditoriet serverade oss. En grekisk frappo tror jag det hette. Och ni som är "riktiga" kaffe-drickare anser nog inte ens att det den där kunde klassas som kaffe.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

I den äldre delarna av Aten.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Invänar den grekiska salladen. Ett måste i Grekland. Undra hur många procent av alla måltider jag intagit i Grekland som bestått av någon form av ost?! Antagligen 90%..

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

... ja, ni ser ju själva. Grekisk sallad. Saganaki ost, saganaki räkor.. Mathimmelen.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Mitt i Aten låg ett berg med en kyrka. Så klart fick vi lov att ta oss dit. #fotmotAten Eller hur är det man brukar säga?

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Försök 3 av 3 att ta oss in i Akropolis. Men det var med näppe. När vi betalade inträdesavgiften, upplyste damen i kassan att de stängde inom 3 minuter. Vi betalade och sprang in. Där blev vi mötta av presonal som hade till uppgift att få ut allt folk från Akropolis. De föste oss som en fåraskock runt, men vi tog sats och sprang om en grupp så vi i alla fall inte var sist. Vi hade ca 2 sekunder på oss att ta det här kortet..

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

All marmor. Fantastiskt. Kolla på marken. Wow.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Fokus på Zeus tempel. Mäktigt.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vårt lilla, men otroligt fina hotell. Vi var i princip själva tills hotellet invaderades av ett tyskt företag som skulle ha konferens.. De tyckte nog vi var lite knäppa som var i Grekland i MARS och hade semester.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Bilen som tog oss säkert genom Atens alla gator. Och ut runt omkring så vi kunde se oss omkring.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vi hamnade mitt i nationaldagsfirandet. Grekerna tittade lite skumt på oss där vi gick i klänning och shorts. De hade dunjackor på sig.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

.... och vi hamnade mitt i en militärparad. Modell större. Höll på i över 1 timme!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vätskepaus och karta. Kan inte gå någonstans utan det. Tror det bor en orienterare ändå i Herr Jönsson.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Underbara dagar var det.

Dagar har gått sedan jag skrev sist. Till och med veckor. Jag har velat skriva några rader men samtidigt känt att jag nog har behövt en paus. En chans att smälta allt som hänt så att jag (kanske) kan ge en mer nyanserad bild av allt. Jag ska göra mitt bästa! Och vad ni än tror; mitt förhållande till skidåkningen är definitivt inte på upphällningen. Vi har allt för mycket osagt emellan oss... ;-)

Men det får ni läsa om i morgon. För det här blev på tok för långt! ;-)

Anna

 

 

6 kommentarer på “Dagar som springer iväg

Davos och Grey’s

I vanliga fall när jag är här i Davos, flyger jag upp ur sängen på morgonen, kastar i mig frukosten för att hinna ut och njuta av spåren och vädret. Den här gången har det varit precis tvärtom.

Har kravlat mig upp ur sängen vid nio, efter över 10 timmars (!) sömn. Ätit frukost, tittat på alla skidåkare som passerat nedanför fönstret, tagit mig till soffan. Och där har jag sedan blivit resten av dagen. Framför Grey's Anatomy. Varför har ingen berättat om det där med serier för mig förut?! Man kan ju få hela dagar att gå och vilka nya vänner man får! ;-)

Mamma och pappa följde med hem hit efter Val di Fiemme och på måndagen åkte vi runt och tittade oss omkring och åt lunch på Klatsch (så klart), men jag var inte alls så pigg. Tung i huvudet och trött, så trött. Så efter vår lilla utflykt låg jag i soffan resten av dagen. Och lika så på tisdagen, även fast jag kände mig väldigt mycket piggare. Skönt att ha mamma och pappa som servar med mat och pysslar om en då. Och Davos kunde ju inte visa sig från en bättre sida än vad de fick se. Titta själv.

Igår orkade jag ändå ut och cykla lite (för att handla, har ingen bil här..) och blev inte fast i soffan hela dagen. Fram mot kvällen började rastlösheten krypa sig på och i morse var rastlösheten TOTAL.

Nu har jag varit ute och gått, och i eftermiddag tänkte jag åka lite skidor. Gått på stigarna upp mot berget, för mig själv. Vilken känsla det är. Jag skulle nog bli tokig om jag bodde i en stad. I alla fall om jag var där jämt. Jag måste få de här luckorna för mig själv, utan att man träffar på folk. Bland träd. Där man får gå och filosofera för sig själv, samla tankarna.

Jag tror man kan kalla de senaste dagarna för "en totalt-utmattad-av-allt-och-lättad-av-allt"-sjuka. Men nu är jag på benen igen. Skönt det. Fast ibland tror jag det kan vara bra att få såna här dagar. När man bara stänger in sig. Bara är. Och gör ingenting. Att jag nu också har biljetten till OS i min hand gör att jag inte heller längre känner samma stress över att måsta prestera. Än är jag ju inte uttagen för några speciella lopp, det kommer längre fram. Men det ger mig ändå inte samma stress. För nu vet jag vad som finns i min kropp. Och det är väldigt väldigt skönt.

Beslutet att stå över i söndags kunde i alla fall inte vara mer rätt än så här.

Tack för alla fina ord. All pepp. All grattis. Ni kan ju bara gissa hur mycket jag längtar efter att få börja den riktiga uppladdningen nu. Men först några dagar med träning här i Davos och sen SM i Umeå. Men SEN!! Mot Seiser Alm, mot OS i Sochi! Yeeahoooo!

P1010493Som jag skrev på instagram (@annahaag):

"Hoppar högt och siktar där efter, mot OS! Äntligen en biljett. Tar hjälp av styrkan från den norska flaggan ;-)!"

Må så gott allihopa, vi hörs snart igen!

Anna

Psst 1.. Anoraken kan ni hitta här.

Psst 2.. Zmillas har 50% på massor av schyssta grejer, kika in där! Och även om inte denna är på rean, så köp den ändå! Har levt i den, den senaste månaden!! Snyggt till allt, å så j-la skön.

Psst 3.. Missa inte "Patrik möter" på tv3 kl 20.00 ikväll (torsdag). Han är och hälsar på mig och Emil här i Davos! :-D

5 kommentarer på “Davos och Grey’s

Att få öppna en dörr..

Ni kanske tror att bygget stannat av då vi varit så kassa på att uppdatera om vårt lilla projekt, men icke sa Nicke.

När jag kom tillbaka i söndags, efter drygt 2,5 vecka borta, höll jag på att explodera av nyfikenhet och när jag väl kom dit höll jag på att.. ja, jag vet inte ens! Jag visste inte vad jag skulle säga. Hela kroppen vara pirrade och jag studsade och hoppade runt som en liten femårig flicka på julafton. Det enda som saknades var väl lackskorna och flätorna...

Jag fick nämligen ö p p n a en d ö r r för att kika in på bottenvåningen. Och det ni. Det är ett enormt steg. I och för sig finns det fortfarande ingen övervåningen så trappen leder ingen vart. Och dörren är mer en spånskiva med hemmasnickrade gångjärn gjorda av remmar. Men ändå.

Alla inneväggar på bottenvåningen är uppmurade. Man får en känsla av hur stora rummen kommer vara och trappen sen. Ja ni. Den kommen nog bli mäktig tror jag. Jag har ju i och för sig aldrig tidigare sett en trapp under uppbyggnad så jag kan ju inte säga något av erfarenhet, men den ser i alla fall mäktig ut. Bara det att den bli platsgjuten. Då kan jag springa upp och ner där med mina elefantkliv. Ni som inte vet vad elefantkliv har aldrig hört syskonen Hansson-Haag ta sig fram i ett hus, det går nämligen inte att missa.. Emil har dock gjort till sitt mission och allt som står i hans makt för att undvika att mina elefantkliv ska höras. Så nu är det platsgjuten trapp och gjutet bjälklaget. Ska det va så ska de va! Eller hur är det man brukar säga?

Till veckan ska plattan för övervåningen gjutas och idag när jag åkte förbi så hade elektrikerna fullt upp med att säkra golvet så inget bli strömförande och rörmokaren såg ut att slåss med golvvärmen.. Jag åkte fort därifrån. :-) Snickarna däremot satt i godan ro och åt lunch att sa att allt var under kontroll och att de hade sett Emil på tvn förra veckan.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det är en del grejer i plattan..

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Övervåningens platta som ska gjutas till veckan.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

 Trappan sett från övervåningen..

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Fasaden på huset och garaget

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vyn..

Det var dagens sena update på vårt härliga projekt vid sidan om. Och som ni förstår så är vi inte dagligen involverade i själva processen och byggandet. Men det finns ju andra beslut som vi ska ta. Som till exempel beställa fönster... Men det berättar jag om en annan gång. Och om inte allt för lång tid kanske man kan få öppna en riktig dörr in till vårt drömhus..?

Anna

0 kommentarer på “Att få öppna en dörr..

Lyxlunch på vilodagen.

En vilodag med gänget slutade i en lyxlunch á la grande de lux om man säger så. Tunnbröd och viltskav och äppelpaj med kolatäcke. Det ni! Vi tjejer stor för tillbehören och själva skaven (på ren och älg) medan grabbarna fick leka tunbrödsgummor i bagarstugan i byn. Hela laget bakade tillsammans för några år sedan, men då vi har en i laget som är riktigt allergisk mot gluten, fick grabbarna göra det själva i år och vi fixade resten. Minst lika roligt och mysigt det med! Med stereon på hög ("kan ni sänka lite tack, jag hör inte mig själv" Fia B.. "Alltså ABBA från Mamma Mia är bara såååå bra" Stina N "Whats Fox say".. Alla skrålade med..) volym hackade och skar och skalade och stekte vi. Ett avslappnat och skönt sätt att umgås på. Lite bortom all press och stress och krav. En skön förmiddag.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Emma kikar vad vi hittade för gott i affären, CK börjar med äpplena och Magda gör sig redo för att duka upp bordet..

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

..i kassen hittade Emma en hel jäkla massa saker..

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

.. som squash och palsternacka..

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

... och sen blev det ett himla tjå med alla brudarna i köket i Marcus och Dannes lilla stuga (lägenhet)..

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det skulle hackas paprika och lök och avokado och sköljas sallad..

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

... och Stina gjorde "palsternacke-chips-remsor"..

..OLYMPUS DIGITAL CAMERA

... och jag fick äran att assistera och fixa och dona..

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

.. medan Ida fick äran att klyfta upp körsbärstomaterna...

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

... och Fia drog på sig fin förklädet (antagligen en sjal eller nått sådant) och fick steka allt skav...

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Sedan högg vi in på allt. Killarnas egenbakade tunnbröd och vårt skav med allt tillbehör.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Och gott blev det!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det tyckte vi nog allihopa.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Och som pricken över i:et hade Emma fixat gluten- och mjölkfri (ägg-och-havre-och-allt-möjlig-fri) äppelkaka. Gjord på majsmjöl, sirap, rörsocker, kanel, vaniljpulver och kanske 15 äpplen.. :-D

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Så kan en vilodag med gänget se ut. Fast det var bara förmiddagen. Eller fram till lunch. Sen har alla mest stängt in sig på sina rum. Surfat runt, läst, gjort tennarmband, tagit massage eller bara varit. En perfekt vilodag.

Menyn bestod av:

Älg&ren skav (saltat och pepprat)
Avokado
Paprika
Rödlök
Körsbärstomter
Champinjoner stekta i vitlök
Ugnsstekta squashbitar och strimlade palsternacksremsor med salt
Rostade pumpa och solrosfrön
Sallad
Olika creame fraichesåser (den mjölkfria var soya baserad)
Hemmabakat tunnbröd (majstortillias för den glutenallergiska Emma)
Smör, mesost och messsmör

Och till efterrätt blev det äppelpaj med kolatäcke och glass (även mjölkfri)

I morgon är det vanlig träningsdag igen. Race på förmiddagen och sedan fri aktivitet (alltså man får träna vad man vill alternativt vila) på eftermiddagen. Nu börjar vi närma oss säsongen så snabbt, så nu börjar alla ha sina egna planer att följa. Utifrån sin egen känsla, sin egen kropp men framför allt när man vill pricka formen. Och vilka tävlingar som är viktiga.

Apropå tävlingsdräkterna. Jo, de är kalla. Men inte för kalla. Perfekta ner till -15°C kanske. Sen börjar de bli lite väl kalla. Varmare än -5°C kör jag utan långkalsonger, kanske ett par tarzanbrallor (CK's namn på vindkallingar) eller 3/4 byxa eller bara trosor. Kring +/- 0°C kör jag ofta i bara t-shirt under tävlingsdräkten, men är det kallare kör jag oftast lång ärm. Ju kallare det blir, desto mer har man på sig under. Men samtidigt vill man inte ha för mycket under, då tävlingsdräkten är så sjukt tajt. Det blir för knövligt. Helst ska man ha så lite och tajt som möjligt även under.. Men detta är ju enbart för tävling, vi tränar sällan (eller aldrig) i tävlingsdräkt, enbart vid hårda intervaller eller testrace.

Varför använder ni aldrig ”värmeväxlare” i munnen/över munnen när ni tävlar i kalla temperaturer? Är det inte tillåtet eller får ni inte tillräckligt med syre för att kunna prestera maximalt? En värmeväxlare är kanon och för mig ett nödvändigt ont när jag tränar, men som du skriver så får man inte i sig nog med syre när man använder den. Så att köra med den när man tävlar, är som att sänka sitt syreupptag innan start och på så sätt sänka sina chanser till ett bra lopp. Men som på Touren i Kuusamo när det är så viktigt att få resultat med sig för att få fortsätta åka, kan det hända att man kör med det ändå. I förhoppningen om att vädret ska vända till dagen efter så man då kan få ge allt och göra ett bra lopp.. Det är absolut tillåtet men som sagt, sjukt mycket jobbigare..

Nu börjar vilodagen lida mot sitt slut och nu är det dags för middag. Kanske finns det lite rester kvar sedan lunchen, man kan ju hoppas i alla fall! :-)

Anna

Psst.. Mindre än en vecka till premiären. Just so you know!!

2 kommentarer på “Lyxlunch på vilodagen.

Med laget igen!

Igår kväll hade vi samling med laget. Första gången tillsammans på flera månader. Fast ändå kändes det precis som vanligt. Precis som det ska. Skratt och prat och roligt. Massa att prata om vad som hänt sedan sist vi sågs, och för en gångs skull hade det kanske hunnit hända grejer mellan tillfällena. I vanliga fall ses vi nästan för ofta för att saker ska hända emellan som man kan berätta om.

I morse var vi ett stort tjejgäng som drog ut på fjället, snackade och njöt av det fina vädret. Pratade om dittan och dattan. Efter ett tag vände några och åkte hem, medan andra anslöt som hade varit kvar nere på stadion och testat skidor på förmiddagen. Och alla njöt vi lika mycket! För trots att det inte är så jättemycket snö och lite mer skulle behövas för att det ska bli helt perfekta förhållanden (vilket betyder: kan man åka med tävlingsskidor?!) så är vi på skidor. På natursnö. På låghöjd. I Sverige. Och man kan åka RUNDOR, man behöver inte åka och vända eller snurra varv på varv på en kort bana. Utan vi kan åka i tre timmar och bara korsa där vi åkt tidigare. Det om något, är lyx!

Mellan passen hade vi den årliga lagfotningen. Och när alla stod uppradade och klara inser vi att två saknas. Och självklart var Herr Jönsson en av dem. Då är det inte roligt att vara "fru Jönsson" i sällskapet. "Men ring han då, Anna" eller "har du ingen koll på gubben din, Anna?".. Som ni förstår var det kanske inte första gången.. Och garanterat inte den sista heller. Men vi är vana. Efter så många år tillsammans, med alla i laget, vet man exakt hur alla kommer vara och reagera i dessa situationer. Vem som suckar högst. Vem som trivs framför kameran och vem som inte gör det. Vem som vill gå hem och bara få det överstökat. Vem som är i sin egen värld och knappt är med på vad som händer. Sånt har man koll på. För vi blir ju som en familj. Den här ligan.. Alltså. Vilket gäng. Ihop buntade för att vi gillar samma saker, ibland kanske lite för lika. Men samtidigt förstår vi varandra väldigt bra. Det finns nog inga som förstår varandra så bra som vi i laget. Så är det bara.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Redo för fotning.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

För en gångs skull var grabbarna på plats innan tjejerna. Händer inte ofta..

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Fina Emma med det bredaste smilet!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

CK är taggad för fotningen. Hon är en av dem som vill att det ska bli tjop, tjop, KLART! Och jag håller med henne..

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Lyckades som vanligt (alltid) sno åt sig nummerlappen med sitt födelsenummer..

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Å jag fick vara med på kort..

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Inte bara en gång, utan två gånger!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Fia myser i solen! Den värmde faktiskt!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Stina var på spexhumör! :-)

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Herr Jönsson anländer. "Bättre sent än aldrig" skulle man nog kunna säga är hans slogan..

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Men leendet är aldrig långt borta! :-)

I morgon har jag vilodag. En riktig sådan. Utan Bengan-styrka. Bengan (herr Stattin som är min coach) tycker att jag kan passa på att köra styka på vilodagarna, för då tar det ju ingen tid av den riktiga träningen. Där är vi dock av lite olika meningar, även om jag förstår hans tanke.

För mig räknas inte styrkan in i den övriga träningen, den är enbart ett kryss i träningsdagboken att jag har kört den. Och när man ska träna 4-5h kondition på en dag, blir det tajt att få in styrka, även om det går. Därför lägger han det på vilodagarna. För flåset får ju (nästan) vila i alla fall och sen är ett styrkepass över rätt snabbt också, jag är sällan i gymmet mer än 1 h.

Ofta kör jag styrka på förmiddagen och sedan sticker jag direkt ut på ett 2h pass efter, ibland 3h pass. Men när det inte är lätt att komma åt ett gym, så får man tänka till lite. Så i söndags använde jag vilodagen till att leka på gymmet. Kanske blir det så någon till gång framöver då man inte så lätt kommer åt gym när man reser, men jag brukar vara rätt rädd om mina vilodagar. Hedra vilodagen liksom. Slappna av lite, sova ut och göra allt man inte hinner med annars.

Så i morgon ska jag v i l a.

Tävlingspremiären närmar sig btw, sjukt kul!!!! :-D Bara 10 dagar kvar. Wooohoo!

Anna

 

 

6 kommentarer på “Med laget igen!

Borta bra, men hemma händer mest!

Medan jag sitter i Bruks och bläddrar i inredningsmagasin och drömmer om den perfekta soffan, kör Emil dubbla skift hemma. Tränar allt vad han kan och däremellan kollar han till bygget. Agerar hantlangare, städar eller bara följer allt som sker. Och det är inte lite. Precis som ni såg i förra inlägget. Shit, alltså, det går fort! Vi hinner ju knappt med att vänja oss vid tanken på att vi bygger vårt drömhus?!

När kommer man fatta det? När man får nyckeln i sin hand eller när man sover första natten eller när man får första gästerna på besök som övernattar?

Jag vaknar var och varannan morgon av att jag drömt om huset. Om vilken matta jag ska lägga i vardagsrumsdelen, hur jag ska duka på julen eller vilken sänggavel jag ska välja. Vilket kött vi ska grilla på terrassen när vi bjuder över grannarna på bbq... Tanken kan lätt flyga iväg lite så där i förväg..

Igår göts väggarna. Till veckan ska bjälklaget till övre plan på. Jisses. Det kommer ha hänt grejer när jag är tillbaka i stan efter premiären här i Bruks 22-24 november. Gissa om jag kommer åka raka vägen till tomten när jag kommer hem?!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Här kommer vi nog att svettas många, många gånger. I vårt gym.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Byggblocken vi använder oss av, dorocell, som sedan fylls med betong. Välisolerat värre!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Övre delen av huset. Sen i alla fall! OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Herr Jönsson leker byggare..

Ni har skrivit lite frågor, som vi varit kass på att svara på, men här är några svar! Har jag missat något, shot again!

Anna

Fam Solem - Det går verkligen fort…..men känns det inte liiiite jobbigt att åka iväg när säsongen börjar….och inte kunna vara där? Snyggt hus och en fantastisk utsikt verkar det vara….hälsn från fam Solem.

Hej! Jo, visst är det lite tråkigt att inte kunna följa varje steg, varje dag på bygget. Men samtidigt är det än mer spännande att få vara borta en period och sedan komma tillbaka och det har hänt så mycket att man inte ens kan ta in det! Och sen vet vi ju att om inte alltför lång tid kommer vi få vara där så ofta vi vill. Vakna upp till vyn varje dag om vi så vill. Drömmen är rätt underbar att bara ha och drömma också. Drömma oss fram tills det blir verklighet.

Ulf - Det går ju starkt framåt. Jag tycker det ser fint ut, men jag håller med Emil att det ser högt ut. Mycket stora fönster. Jobbiga att putsa? Blir det Emils jobb? Kul att grannarna följer bygget. Dem har ni väl lång och god vänskap med sen tidigare.
De har säkert många tips från sin egen byggtid. Nu är det snart dags för första tävlingen och jag sitter klistrad vid teven och håller tummarna.
Kram från Ulf

Hej! Klart det blir Emil som putsar, han är självutnämnd expert på det… Grannarna är fantastiska och många av dem har precis avslutat sina husbyggen så vi får otroligt värdefull och viktig kunskap, ledsagning och rådgivning av dem. Och pepp! Och lite verklighetsförankring.. :-)

Alex - Shit, va spännande. Å vilka många jobbiga (inrednings)val ni står inför;)
/A

Hej! Eller helt underbara beslut! Mängden inredningstidningar blir inte direkt mindre och man drömmer om att vinna på lotto så man kan få köpa allt det där snygga som man ser överallt och som jag vill ha i huset!

0 kommentarer på “Borta bra, men hemma händer mest!

Att lita på sin kropp

De här dagarna jag har fått här i Bruks har varit otroligt värdefulla för mig. Fått chans att i lugn och ro komma in i skidåkningen. Fokusera på saker som bara jag vet att jag behöver jobba med. Få åka i min fart. Få njuta av vintern, av snön och av omgivningarna, fjällen. Fått tid att tänka och reflektera och längta tills det drar igång på riktigt.

20131110-124834.jpg

20131110-124854.jpg

20131110-124823.jpg

En sån här miljö ger inspiration till eftertanke..

Och dessutom fått tid till att tänka på hur det har varit, hur det har känts och hur jag har tänkt förr om åren jag varit här i Bruks den här tiden på året. Första gången var nog 2001 tror jag.. Det är 12 år sedan. Tiden går fort.

Och kanske inte helt ohappa kommer jag att tänka på fjolåret. Den stressen jag kände när jag for hit. Hostig och snorig, några dagar senare än mina lagkompisar. Fick inte bo med dem (så klart och självklart!) utan tog mitt pick och pack och flyttade in i en stuga som Emils familj brukar låna när de är i Bruks.

Försökte tänka positivt, tänka bort symptomen. Tränade ändå. Övertygade mig själv att jag gjorde rätt som tränade på. Åkte lite för fort. Testade av kroppen lite för mycket. Vilade för lite. Och hela jag mådde egentligen pyton, både fysiskt och psykiskt. För jag var så stressad!

Hela hösten hade gått prima ballerina. Inga luckor i träningsdagboken. Bara plustimmar vareviga period. Mer fart än någonsin. Starkare kropp än någonsin. Bättre självförtroende och bättre självkänsla än på länge. I år skulle det lossna.

Och sen kom vi hem från Val Senales. Jag körde på, men jag var sliten. Riktigt sliten. Ville inte ens träna. Men gjorde det ändå. Så klart. Ville inte ha några onödiga luckor i träningsdagboken. Mina vänner sa ”men herregud Anna, vila! Du har gjort jobbet nu!”. Tror ni jag lyssnade? Nope. Började känna mig hängig, stukade till råga på allt tummen och pekfingret. Och så tog jag influensavaccinet. Som pricken över i:et liksom.

När jag skriver de här inser jag det återigen, hur tänkte jag?! Det var ju verkligen som låta infektionen få fritt inträde till min kropp.

Och sen var det kört. Så klart.

En månad med mer luckor i träningsdagboken än på länge. En kropp som inte svarade på en enda signal. Och jag lyssnade inte på en enda signal. Vi gick åt olika håll, jag och min kropp. Jäkligt onödigt så här i efterhand. Magen kajkade ur. Jag blev rejält förkyld. En förkylning som inte riktigt släppte greppet. Och hela jag kände mig som ett vrak. Tävlingarna gick skit. Konstigt. Nej inte alls.

Efter ha gjort ett offentligt magplask och fiasko i Gällivare tog jag äntligen mitt förnuft till fånga (drygt en månad efter den stukade tummen och influensavaccinet). Tackade nej till tävlingarna och åkte hem till mamma och pappa. Tog flera prover, men inget visade någonting. Inte heller så konstigt. Jag hade ju helt enkelt bara kört kroppen i botten.

Tog det lite lugnare. For till Kanada för att komma bort och komma igång. Helt magiskt. Med en kropp som började bli piggare och piggare för varje dag.

Resten är historia. Men sammanfattningsvis kan man nog säga att det tog sitt lilla tag att komma tillbaka. Att bli vän med kroppen. Att börja lita på min kropp igen.

Och det har jag tänkt på de här dagarna. Att lita på kroppen. Något som förr var helt naturligt. Inget jag tänkte på. Visst att vi inte var överens varje dag, jag och min kropp, men oftast. Jag visste att om jag gasade på och gav allt, så gav jag allt jag hade att ge där och då.

Men ifjol ville huvudet mer än vad kroppen mäktade med och balansen rubbades. Det var först i slutet av året som jag började hitta tillbaka till det. Då och då. Huvudet tänkte ”kör på” och kroppen svarade genom att göra det. Ibland.

Under träningsåret tänker man inte lika mycket på sånt. Huvudet stoppas mer ofta under armen och man bara kör, uti från sin plan. Men när tävlingarna börjar har man inga hjälpmedel. Ingen pulsklocka som kan säga om jag åker fort nog, inga tider att jämföra med som på träning. Du kan inte hålla igen och hoppas på det bästa. Man måste alltid ge allt.

Och lita på att kroppen då ger allt. Att det inte finns några spärrar som gör att det inte skulle göra det.

Det har jag tänkt på.

Och nu hoppas jag att jag kan lita på min kropp. Det känns så. Sen tror jag kanske att vi kommer vara lite ringrostiga jag och min kropp innan vi kan lita på varandra fullt ut, men jag hoppas och tror att vi kommer kunna bli ett bra team i år. Som kör mot samma mål.

Att all träning jag givit den i år, all vila och förhoppningsvis klokhet jag givit den ska ge mig lite lön för all möda. Men även om den inte skulle göra det, så skulle jag inte ge mig. För jag vet att det finns i mig. Där inne. Under träningsåret får jag sånna där kickar och tankar och känslor att "klart som attan att jag också kan" och det ger mig mod och vilja och jävlaranamma som inget eller ingen kan ta i från mig. Skidåkningen är mitt liv, med allt vad det innebär. Visst att alla dagar inte är solsken och pigg kropp, men drömmen om att ha det ger en enorm motivation att fortsätta kämpa. Hoppet ni vet.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

En vilodag hänger jag här. Och jo, jag börjar känna igen mig själv. Litar på min kropp. Min bästa kompis och viktigaste redskap.

Att lita på sin kropp är inte alltid lätt.

Anna

8 kommentarer på “Att lita på sin kropp

Stockholm

Förra veckan passade vi på att träffa våra samarbetspartners innan allt drar igång. Dessa träffar är alltid lika roliga. Vi får lite perspektiv på skidåkningen och får träffa människor som brinner lika mycket som vi, fast för sina jobb och utmaningar som de träffar på där.

Direkt när vi kom hem från Mallorca tog vi en middag på Vassa Eggen (för övrigt en av de bästa restauranger Emil vet!) tillsammans med Bo, som sköter all vår dagliga kontakt med våra partners, planerar aktiviteter och allt runtomkring oss. Mycket att gå igenom och planera och prata om. När vi kom till hotellet, där vi träffade laget för första gången på alldeles för lång tid, hade Eva Personne leverat några kassar med kläder för de kommande aktiviteterna. Och jag kan säga så mycket som att det verkligen var vår räddning de här dagarna! Att komma från läger till Stureplan betyder kulturkrock i stil på kläder om man säger så. Men det var inte lätt att välja mellan allt det fina från bland annat butiken 2Plan och från By Malina och J.Lindeberg. Ni som följt oss ett tag vet ju att jag flera gånger har fått äran att bära otroligt vackra klänningar och blusar från By Malina..

På torsdag morgon var det presskonferens tillsammans med laget. Ida, Charlotte, Marcus, Calle, Emil och jag. Och alla ledare. Vi fick lite andningshål mellan intervjuerna från de alla 52 (!) ackrediterade journalister där Ida och Charlotte uppdaterade mig om ALLT som hänt under veckorna jag varit borta. Underbart! :-) Hela PK'n gick jag runt med ett leende av att få träffa dem igen.

IMG_1577

IMG_1590

IMG_1618

På eftermiddagen träffade vi en av våra äldsta partners, som har varit med ända sedan 2010. Clear Channel. De hade bjudit in kunder och partners och andra intressant personer och företag för att erbjuda dem vara med på en Vasaloppssatsning i vårt namn. Vi körde det redan ifjol och det blev väldigt lyckat och om jag inte minns helt fel så genomförde 10 st från Clear Channel Vasaloppet. Det är imponerande! Och i år hoppas vi på än fler. Riktigt skoj! Vi berättade lite om säsongen och försökte ge lite tips och tricks för både nybörjare och mer erfarna skidåkare. Nu hoppas vi bara på en bra vinter för Stockholmarna!

IMG_1622

bild 1-2

bild 2-2

På fredagen var det tidig uppstigning då vi bjudit in våra partners till en frukost på Hotel Stureplan med träning. Men på kvällen kom vi på den briljanta idén att vi skriver på twitter att vi ska ut och träna i Stockholm och se om någon var sugen att hänga på. Och det var det! Så vi drog till Lill-Jan skogen (heter den så) och körde lite spänst och snabbhet. Och om inte de som hängde med fick träningsvärk, då är jag och Emil jäkligt dåligt tränade... Ni kan läsa mer om vår frukost på Hugo Rosas blogg, han hängde på träningen och det efterföljande frukosten och ställde riktigt intressanta frågor. Men man kan nog inte förvänta sig något annat av en av Sveriges största bloggare!

IMG_1635

IMG_1644

bild 3-3

IMG_1646

Sen drog vi till Lidingö och bestämde kakel.. På rullskidor. Det får ni läsa mer om senare, kakelt alltså, på rätt blogg.. :-)

bild 4-1

Sen tog vi tåget via Gävle, lekte lite med våra små favoriter innan vi åkte hem till Östersund med Emils föräldrar. Dagen efter åkte vi till Åre för att träffa en ny samarbetspartner, som har lite mer med vårt andra projekt att göra. Men det ska jag skriva om nästa gång, för nu lär jag ut och träna..

Känns skönt att ha hunnit träffa de flesta partners innan allt drar igång och fullt fokus är på säsongen. I morgon åker jag till Bruks för några dagar med träning innan lägret drar igång på måndag. Ni ställer jättebra frågor, jag tar och svarar på dem senare i veckan, för nu börjar klockan ticka och ett bra pass ska hinnas med innan lunch.

Annapanna

3 kommentarer på “Stockholm

Mallis – en härlig vecka!

Här är en rejäl klump med bilder från våra 5 träningsdagar på Mallis. Underbar terräng att träna i, både motiverande och utmanande. De första dagarna var det bara vi, team a&e, men på kvällen den tredje dagen kom klubben ned och de resterande dagarna fick vi sällskap av dem.

Nu är vi uppladdade med energi från sol och värme och redo för vintern. Tror jag! :-)

20131031-193805.jpg

20131031-193818.jpg

20131031-193905.jpg

20131031-193920.jpg

20131031-193933.jpg

20131031-193953.jpg

20131031-194015.jpg

20131031-194036.jpg

20131031-194052.jpg

20131031-194137.jpg

20131031-194204.jpg

20131031-194342.jpg

20131031-194405.jpg

20131031-194440.jpg

20131031-194457.jpg

Just nu är vi i Stockholm, där vi landade igår kväll. Två späckade dagar, men det berättar vi mer om en annan gång!

Trevlig helg från oss!

Anna & Emil

6 kommentarer på “Mallis – en härlig vecka!

Vardagsrumsdrömmar..

Än känns det otroligt långt bort innan vi kan flytta in i huset, men drömma om det kan ju aldrig vara fel, eller hur?

Jag har samlat bilder i flera år. Via bloggar och instagram och pintrest. Bilderna har jag på datorn och är det någon bild som följer med mig över tid, skrivs den ut och sätts in i pärmen för huset.

Något som dock ständigt förändras successivt, eller rättare sagt, svänger lite hit och dit, är min dröm om vardagsrummet. Någonstans mellan alla dessa bilder vill jag landa. Där vill jag bo. Där vill jag slappa mellan passen och dö så där lagom i soffan på kvällen efter en riktigt rejäl och, på något konstigt sätt, skön träningsdag. Vad tror ni om det?

vardagsrum

Bilder från internet, via pinterest, instagram @charlottejardfors & @jennyhb78_frustilista. Från vänster uppifrån och ned.
1 Mattan är en dröm! 2 Känslan med lite oordnat elegeant 3 Coolt naturligt 4 Tavlan och detaljerna hade jag kunnat, ja, kanske inte döda för, men ni fattar... 5 Den rougha väggen mot de färgglada kuddarna blir man ju bara glad över 6 & 7 takbjälkarna och den i övrigt så coola inredning 9 vitt vitt och åter vitt, det finns något elegant vackert över det också..

Ute på tomten rullar det på. Ni ska snart få se lite bilder vad som har hänt där senaste veckan.. :-)

Ha en skön lördagskväll! Själv ska jag snart servera herrn i huset en het (hostade typ sönder min hals när jag stekte chilin) chiligryta och lite ostar. Kanske en udda kombo, men om man gillar dem båda måste man väl kunna servar det? Eller?

Anna

0 kommentarer på “Vardagsrumsdrömmar..

Utmaning – den största motivationen!

Förra veckan när vi båda var hängiga och vi fick dagarna att gå genom att titta på film, laga mat och åka ut till tomten för att se hur jobbet där ute fortskred, satt vi en hel del i bil. Och åker man bil, lyssnar man på radio, så är det ju. Då hörde jag Måns Zelmerlöw senaste låt, Beautiful Life. Jag har hört den flera gånger och varje gång har det slagit mig hur svår låt det måste vara att sjunga. Inte för att jag är något proffs på musik, inte alls, men det bara känns så. Och jag tänkte att det nog är en rejäl utmaning att sjunga den live.

Just det. En utmaning.

För jag gissar att även artister, precis som vi idrottare, någonstans har ett litet jävlaranamma. Vill utvecklas och bli bättre. Och för att bli det måste man ju få utmaning.

Jag tänkte att om jag själv varit artist hade jag definitivt valt en sång som jag fått lov att kämpa med att sätta. Som krävde rejält med träning och övning. Kanske också krävde att jag lärde mig lite nya saker. Som gjorde att jag blev lite mer nervös än vanligt när jag gick ut på scenen.

Problemet med mig är väl kanske bara att jag vill ha lite utmaning i det mesta, och det kan vara ganska uttröttande. Jag måste lära mig att inte vilja ha utmaning i allt, utan rikta det mot vissa saker. Självklart är skidåkningen alltid utmaning nr 1. Men jag behöver lite utmaning vid sidan om också för att bli motiverad och stimulerad. Och den andra utmaningen just nu är självklart huset. En stimulerande utmaning helt enkelt.

Och i skidåkningen är ju träningen och drömmen stimulansen. Jag drömmer om tävlingar och genom att träna stimulerar jag mig själv. Och motiverar mig själv genom att drömma om tävlingarna. Och drömmarna om att lyckas. Ni vet, visualisera. Det finns nog inget sätt att få mig att känna mig mer motivierad än visualisering. Shit. Det är som att hälla tändvätska på en askbädd. Poff!

Jag drömmer om OS. Och känner på något sätt hur jag bara genom att tänka på det känner mig starkare. Visst, det pirrar till i magen och jag vet att jag kommer vara så nervös så jag helst vill slippa stå på startlinjen just där och då, i den sekunden. Men när startskottet väl har gått, försvinner allt som har med nervositet att göra. Och trots att nervositet, så står jag mycket hellre på startlinjen till ett OS än till en serietävling. Bara för att det är en så mycket större utmaning!

Stimulans är nog nyckeln till framgång tror jag. Och stimulans och motivation och utmaning hänger definitivt ihop.

26

os 2010 i vancouver. lag sprint

os 2010 i vancouver. lag sprint

Fotograf: Andreas Bardell

Även om jag är en sån person som inte tycker om att titta bakåt, kan jag ha känslan från de där roliga dagarna med mig. För att fortsätta visualisera framtiden. Motivera mig än mer. Visst blir man glad av bilderna?!

Och nu är vi äntligen igång. Inga rejäla pass ännu dock, kortare men fler. Inga sjukdomssymptom alls och energin som var som bortblåst förra veckan, börjar komma tillbaka. Även om jag nu måste stoppa i mig energi efter en timme på passet och innan jag blev sjuk kunde jag hålla på i 3-4 timmar på bara vatten.. Men jag gissar att det kommer igång bara jag börjar köra lite längre pass också. Kroppen är unik och inte alltid så lätt att förstå sig på!

Gillade ni förresten recepten? Vill ni ha recept? Och om jag glömmer svara på era frågor, ställ dem igen. Jag svara så fort jag kan!

Jag har en planerad vilodag idag. Det är riktig njutning det.

  Anna

Ellen från Skåne - Ifjol hade vi tävling i franska La Cluzac (eller hur det nu stavas), men i år har vi inget i Frankrike. Däremot har vi Davos (Schweiz, ca 15 mil från Zürich), där vi bor till och från, 14-15 december. I Davos är det både sprint och traditionellt, men i Asiago (Italien) helgen efter är det enbart sprint. Sen går Touren i Oberhof (Tyskland), Lenzerheide (Schweiz) och Toblach och Val di Fiemme (Italien) över jul. Först helgen i februari är det sista världscupen innan OS, och den går också i Toblach (Italien), nära Cortina).

 

 

6 kommentarer på “Utmaning – den största motivationen!

Det där med höjden..

Helena frågade för någon veckan sedan detta: "Hej Anna! Förra året var ni i Davos större delen av hösten? Du väljer ett annat upplägg nu med mer tid på hemmaplan, eller?"

Sedan dess har jag gått och tänkt att jag måste ju svara på det! Men sen har dagarna bara gått och jag har glömt bort men nu ska jag minsann svara.

Det är sant att vi, eller i alla fall jag, spenderade stora delar av förra året i Davos. Jag hade fler dagar där än hemma i huset i Östersund. Det var fantastiskt! Helt underbar miljö att träna i och inga störningsmoment alls, bara fokus på träning och att vila. Och att äta bra. Jag hittade på något sätt tillbaka till glädjen i träningen och den där enorma drivkraften om att vilja bli så bra jag bara kan som är det som är min största motivation. Det som gör att jag tar mig upp varje morgon och gör det som vissa kan tycka är monotont, träna och träna varje dag. För mig är det livet.

Så att tillbringa så mycket tid i Davos var fantastiskt. Jag njöt av varje träningspass och längtade ut varje pass. Nästan i alla fall. Jag skötte min träning själv, följde min plan och kunde anpassa lite eftersom. Det var otroligt skönt.

I våras, efter att ha tränat lite för bra inför säsongen ifjol (vilket inte alls var positivt), funderade jag länge och väl hur jag skulle lägga upp årets träningsperiod. Jag hade med mig erfarenheterna från tidigare år och kände mig tryggare i mig själv än på länge samtidigt som jag hade insett mina begränsningar. Vilka är att jag är väldigt dålig på att lyssna på min kropp. Och lite för envis.

För att väga upp det behövde jag någon som vågar säga emot mig, som har stora erfarenheter från allt och som jag litar på. Bengt Stattin var namnet som ploppade upp i hjärnan och efter att ha diskuterat det med Emil, som har haft Bengt som tränare sedan 2006, ringde jag Bengt och vi bestämde oss för att ses. För att diskutera hur ett eventuellt samarbete skulle kunna se ut och hur jag ville träna och hur han ville att jag skulle träna. En enormt viktig diskussion som lägger grunden för allt.

Träffen föll ut väl och vi bestämde att vi kör på.

Det första vi gjorde var att planera året i stora drag. Först lägger man in lägren, sedan ev. jobbdagar (möten, sponsorträffar osv) och sedan börjar man i stora drag skissa på timmarna. Alltså hur många timmar varje period ska innehålla. En period består av 4 veckor, och första perioden är v.17-20, sedan rullar det på till den 13e perioden som är vecka 13-16. Som brukar vara den period som man tar det lite lugnare.

När vi gjorde planen började vi diskutera höjd. Som är ett väldigt självklart ämne när OS går på höjd. Och då kommer Davos in.

Vi kom fram till följande:
- för att jag ska fortsätta utveckla mig och mitt syreupptag måste jag komma upp i maxpuls så ofta jag kan (alltså på de pass som man planerar att man ska köra hårt) och stanna där så länge jag kan.
- jag måste träna mycket och samtidigt ha möjlighet till att återhämta mig.
- antal uppdrag vid sidan om skulle minimeras.

När man är på höjd är återhämtningen sämre, timmarna sliter mer och maxpulsen blir några slag lägre och man blir lättare stum. Så man utmanar inte sitt maxsyreupptag lika mycket där som hemma. Hade jag varit född på höjd hade det varit annorlunda!

Vilket i stora drag betydde att dagarna jag tillbringar på höjd (i Davos) ska vara välplanerade och ligga i perioder som det passar in. Den hårda och tuffa träningen måste till stora delar göras på lågland. Så tanken var att jag under 2 veckor i juli skulle vara på höjd och sedan uppemot 4 veckor i oktober och december. Och sedan mer ju närmare OS man kommer.

Men eftersom jag fick problem med vaderna i juli, så blev de 14 dagarna bara 5 dagar.. Men nu i oktober kommer vi antagligen att åka dit för att förlänga höjdlägret vi har med landslaget 16-30 oktober i Livigno och Val Senales.

Så som svar på din fråga Helena. I fjol tillbringade jag mycket tid på höjd, men jag kände en viss begränsning i att inte kunna pressa mig max på hårda intervaller och att timmarna slet mer än hemma. Så i år har jag valt att göra den hårda träningen hemma, på lågland och sedan åka till höjd och Davos i perioder där jag kan träna lite mindre, både i mängd och fart. Jag älskar fortfarande att vara där nere, det är magiskt. Träningen är underbar och jag bara njuter av att vara där! Men jag vill fortsätta utvecklas, så jag måste göra det jag tror är bäst.

Sen tror jag att jag kommer vilja vara med där nere ju närmare OS vi kommer, för att kunna förbereda mig på bästa sätt, men då ska ju den hårda träningen redan vara gjord och då är man där mer för att höja formen. För det gör verkligen höjd!

Och i år har motivationen kommit av sig själv. Att få tillbringa tid hemma och tänka på annat emellanåt har gjort mig än mer avslappnad. Så ifjol vad Davos grymt och i år känns det som kombinationen Davos - Östersund är fantastisk. Vi tillbringade ju stora delar av våren där nere.

Alperna i mars-april är oslagbart... Ni kan ju bara titta på de här bilderna..

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Så där härligt kan man ha det i början av mars i Davos..

Det blev ett långt svar på din fråga Helena, men jag hoppas du hängde med på något! :-)

Anna

2 kommentarer på “Det där med höjden..

Vilodag med smak av det mesta!

Ni önskade fler bilder och tätare uppdateringar. Börjar nu då... ;-)

Idag har vi haft en grym vilodag. Härligt seg morgon med god frukost (surdegsbröd, bacon, äggröra, ostar och marmelad och så klart TE!) och sen packade vi ryggsäcken och tog bössorna och drog till skogs. Utan hund visste vi väl att det skulle bli svårt att hitta på nån älg, men det sista som lämnar människan är väl hoppet? Eller?

Att gå i skogen en dag som denna väger ju i alla fall upp bristen på älg. Fåglar såg vi och jag fick agera hund (klarade dock inte av att skälla...), men råkade skrämma fågeln åt fel håll. Sånt som händer. Göra grillpinnar och grilla falukorv och lägga på smörgås. Äta ur det sista ur denna vilodags godispåse.. Plocka lite blåbär när man blev avspisad som hund. Och titta i kikaren för att se om man kanske kanske kanske kunde se någon älg ändå. Hoppet, ni vet!

Sen åkte vi förbi sjön på vägen hem och tog nog årets sista dopp. Tänk att man kan bada fortfarande! Helt underbart.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Ketchup och senap. Storkängor. Jaktryggan. Elden. Jaktkepan. Lyxfika i skogen. Lyxmackor med korv. Min storjägare.. Å pappa som tog sig en tupplur där på vändplan där vi fikade.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Min egen badpojke.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Sista doppet. Orsasjön låg helt blank. Och det var rätt varmt i vattnet, även om det inte ser ut så!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Avslutade vilodagen med att plocka ned äpplena från mamma och pappas äppelträd. Ett av dem. 5 hinkar fick jag.

Nu åker jag och Sanna vidare mot Torsby och skidåkning i tunneln. Bilen är packad, skidorna vallade och träningskläderna åker på redan i morgonbitti här i Orsa så vi kan rusa in i tunneln när vi kommer ned. Varv på varv kommer vi snurra. Och snacka en del goja kommer vi nog också hinna med. Och kanske ett besök till Selma Spa på viloeftermiddagen. Lite lyx måste man ändå ge sig själv ibland.

Må så gott!

Anna

2 kommentarer på “Vilodag med smak av det mesta!

Vilodag i hallonsnåren

Så var det halvtid på lägret. Himmel vad fort det har gått. I alla fall i tid. För kroppen känner då minnsann av att vi har tränat halva lägret. Öm och mör och trött, men nöjd.

2 tuffa intervallpass. Nära 70 varv i tunneln. Nästan 15 varv på rullskidbanan. 10 snabba bänkdrag. 1 svettig timme i gymmet. 16 varv på myren. 12 vändor till matsalen. 4 måltider med potatis. 1 paket müsli. X antal bars. Många tomma vätskebälten. En påse med skitiga träningskläder. 4 bromsbett. Inga ormar. 1 äcklig älgfluga. Och en massa snack och prat och härligt häng med världens bästa gäng!

Idag har vi alltså vilodag. Men eftersom vi (dom) är ett rätt rastlöstgäng hann vi knappt avsluta frukosten innan dagens första aktivitet var spikad och påbörjad. Äventyr i hallonsnåren. Så laddade med påsar och koppar och tallrikar ("man-tager-vad-man-haver-sa-någon-en-gång-i-tiden"), så gick vi ut i skogen just bredvid hotellet. Jag fick dock bara med mig kameran, men hoppas jag får smaka ändå..

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

På väg ut för att hitta mina hallonletandekompisar.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Söt-Emma mitt i snåren.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

The Precious.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Fia syntes knappt bland snåren.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Blåbär kunde ju också finnas där kanske..?!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Flying-Falk var rätt nöjd med sin skörd..

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

.. och Fia fortsatte leta trots att hon fyllt sin hemmagjorda skål.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jennie höll sina bär som att de var värda sin vikt i guld. Och det var de ju också!!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Men eftersom jag höll i kameran plockade jag inte ens ett ynka bär..

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

"Om jag tittar riktigt noga ner i koppen kanske något bär dyker upp.."

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

CK hittade blåbär.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Efter lite tjat från min sida gav de sig. Men det var knappt..

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

... för vi hann bara gå någon meter innan Jennie utbrast "titta, här är det ÄNNU större hallon". Var på alla FLÖG ner i busken och fortsatte. Och där stod jag och stampade i backen.. OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Titta vilka fina, sa Emma.. Hm. Ja. Goda i alla fall! :-)

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Sen samlade jag ihop fåraskocken och fick med mig dem hem..

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

.. bärandes på sina hårt arbetande och förtjänade hallon..

Jag gissar att andra halvan på lägret kommer se ganska lika ut. Mest troligt. För det är så lägrena är. Dock gissar jag att kroppen kan vara än mer mör och trött. Men det är ju så det ska vara! Och känslan när man kommer hem, efter avslutat läger. Den är go den! Man är nöjd, trött, mör och sliten. Humöret i botten men känslan av att ha lyckats med ännu ett läger med ett av världens bästa landslag tar liksom över och man ligger där, dagen efter läger och bara njuter av mörheten i kroppen.. Så är det! Och jag gissar det kommer vara så även efter det här lägret.

Nu ska jag fortsätta njuta av den vilodagen. Fixa en paj av hallonen. Läsa min bok. Äta lite choklad och sen blir det en ny, hemlig aktivitet med hela gänget i kväll. Vi har ingen aning om vad som sker, det är ledarna som står för det. Precis som det ska på en vilodag med världens bästa gäng!!

Tills vi ses igen, må så gott och njut av sommarens sista veckor!

Annapanna

7 kommentarer på “Vilodag i hallonsnåren

En händelserik helg – i bilder!

När jag satt på tåget hem från Davos fick jag ett sms av Anna-Karin som frågade om jag inte hade lust att hänga med ut på Norrö, utanför Nynäshamn, någon dag. Eftersom jag hade planerat att träna lite mindre några dagar, så kändes svaret rätt självklart. Klart jag skulle med ut! Jag som aldrig tidigare har varit i Stockholms skärgård kände ju att jag bara fick lov att ta chansen när den väl kom upp!

Så istället för att hoppa in i bilen och köra de drygt 50 milen upp till Östersund från Arlanda, åkte jag istället in till Stockholm och sov en natt på favorithotellet. Har sagt det förr, men säger det igen, det känns som att komma hem när jag checkar in där! Och det kan ju bero på att jag alltid bor där när jag är i Stockholm.

Fick en hotellfrukost och sen hoppade jag in i bilen och åkte till A-K. Fick mig en guidad visning av alla vackra (!) villor ute på Lidingö innan jag passade på att få en välbehövlig (men ont som f.a.n.) behandling hos Leon på Östermalm. Sen for jag ner mot Nynäshamn och tog med mig en kladdkaka och åkte ut på Ringvägen med min bok och väntade in A-K.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Bok och kladdkaka och vatten. Och hav och klippor! Bästa avkopplingen!

Sen mötte jag upp A-K och Daniel (A-K's syrras kille) och vi åkte förbi Coop och handlade på oss lite.. hm.. gigantiskt mycket mat, som vi tog med oss ut i "Plåtis" (som barnen döpt båten till, rätt talande namn annars). Sen for vi ut till ön. Ut på havet! Och jag fick både hålla i mig själv och kepan och kassarna med mat.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

A-K kastar loss.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vi lämnar Nynäshamn bakom oss.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

"Jag har det bra, jag här bak i båten, men vill ej va' med om nått rev... Ba dobi damm damm...*

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vid kusten började molnen dra in, men när vi närmade oss ön, sprack det upp och det blev ju hur vackert som helst!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Och där är stugan! Och bryggan och segelbåten som hette Inga-Lill. Eller om det var Ingalill. Det var i alla fall Daniel mormors båt som var över 50 år gammal, kanske till och med 70 år gammal. En riktig pärla med andra ord!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

På morgonen dagen efter lånade vi kajaker av några snälla grannar och paddlade runt Nåttarö. Det var lite vågigt, men det var mer spännande och kul, än läskigt. Efter drygt 2.30h kom vi tillbaka, och då hade vi inte för tagit oss, mer njutit av det underbara vädret och pratat om allt mellan himmel och jord. Sen passade vi på att njuta lite på bryggan, innan jag åkte storbåten tillbaka med Rickard och började resan hem till Östersund. 18h i paradiset var inte tillräckligt, men nog för att fylla på med soltimmar, glädje och energi. Och också ett enormt sug efter att få komma tillbaka. Jag hoppas att det inte var mitt första & SISTA besök i Stockholms skärgård. Mer det första av många, många, för oj så vackert det var! Tack A-K, Stina, Daniel, Rickard, Hedvig och Astrid för att jag fick komma och hälsa på och ha ett av de härligaste dygnen på länge!!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Som tur var slapp jag köra de dryga 60 milen tillbaka till Östersund själv. I Gävle plockade jag upp Emils syster med familj, så vi körde de resterande 40 milen ihop. Det var tacksamt, för ögonlocken var rätt tunga mellan Uppsala och Gävle och trots att jag inte dricker kaffe letade jag förgäves efter en mack som sålde kaffe där emellan. Men det var ju lönlöst! Istället fick jag köra radion på högst volym och skråla med i låtarna. Så kan man också göra...

Emils syster har en son, och man kan nog lugnt säga att allt vi gjorde i helgen var för honom. Så både Frösö Zoo och Djungelhuset har fått besök av oss i helgen, och jag kan varmt rekommendera Djungelhuset om du vill köra både dig själv och barnen slut. Svetten rann på min rygg och efter drygt en timme orkade varken jag eller Emil hänga på lilla Milton (1,5 år). Vädret var kasst hela helgen och vi tänkte att vi aldrig skulle få visa stan från sin fina sida, men i måndags visade sig till slut solen och vi fick visa hur vackert Östersund kan vara!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Lilla favoriten trivdes bra på morbrors axlar, både på hjortronmyren, på zoo och bland gärdsgårdarna på Frösön.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Så såg vår helg ut. En skön helg, så nu är jag redo att börja köra på hårt igen. Och när vädret är som det varit i måndags och tisdags kommer det inte vara något problem sticka ut. När solen skiner vill man ju inte vara annat än ute!

Må så gott tills vi hörs igen!

Anna

Psstt.. Sorry för denna bildkavalkad, men jag fick bara LOV att visa alla fina bilder!

3 kommentarer på “En händelserik helg – i bilder!

Davosdagarna i bilder

20130722-203547.jpg

Annika njuter av utsikten uppe från bergen.

20130722-203645.jpg

Väntar in gänget som tävlade i Darios inbjudningstävling, och passade på att njuta i solen.

20130722-203512.jpg

Klart man ska ha en cola efter 2.30h i stekande sol och ca 1100 höjdmeter tagna..

20130722-203802.jpg

Davos från en av sina alla vackra sidor.

20130722-203742.jpg

Den lilla vägen till höger i bild var alldeles perfekt för en enklare tur på mountainbiken. Upp i Dischmadalen.

20130722-204723.jpg

Till vänster i bild ser ni samma lilla väg som i bilden ovan. Den här dalen är min favorit, sommar som höst som vinter som vår.

20130722-203533.jpg

På den nästan 4 km i omkrets stora sjö i Davos, seglar man...

20130722-203604.jpg

Jag och Annika på toppen av Jakobshorn, där jag och Emil bodde några nätter i vintras. Det kan ni läsa om här..

20130722-203620.jpg

IFK Mora gänget uppställda. Lite olika klädsel på tjejerna och killarna, men det skulle ju kunna bli lite fel om alla vi hade kört bar överkropp liksom..

20130722-203716.jpg

Ett utslaget gäng, med coca cola i högsta hugg i näven.

20130722-214933.jpg

Redo att byta från rullskidor till löpning för att ta oss upp till en kabinstation.

20130722-214953.jpg

Dricka-och-snöra-om-skorna-paus..

20130722-215006.jpg

Nere vid Davos See. Ni ser ju segelbåtarna! Emil badade. Jag badade --- fötterna..

20130722-215043.jpg

Oplanerad mountainbike tur, utan vare sig cykelbyxor eller cykelskor. Men det gick det med!

Hoppas allt är bra med er. Här hemma i Östersund rullar det på och vi har haft fin besök i helgen, det kanske ni får se lite bilder ifrån i nästa inlägg. Idag är det i alla fall vilodag och efter en helg med riktigt skitväder så lyser solen och jag sitter här och äter frukost på altanen och läser inredningstidningar och tänker att jag borde nog gå in och städa. Men sånt får jag göra en dag när solen inte lyser. De där dagarna med sol gör ju att man laddar upp och orkar med dagarna som är mycket mörkade och tristare.

Må så gott!

Anna

0 kommentarer på “Davosdagarna i bilder