Close

ANNA HAAG

Bor: Frösön, Jämtland
Klubb: Anna & Emil Sportklubb
Familj: Fästman Emil Jönsson och en stor, härlig, vild familj.

Stavar: Swix
Glasögon: Oakley
Handskar: Lillsport
Meriter: OS-guld 2014, OS-silver x x 2 2010, 2 VM-silver & 1 VM-brons, 6a VM 30 km 2013.

Tränare: Ole-Morten Iversen (förbundstränare) och Bengt Stattin (privat)

Mental rådgivare: Carolina Lundqvist

Kostrådgivare: Petra Lundqvist

Styrkerådgivare: Björn Hansson

Fysioterapeut: Marcus Bystedt (förbundsfysio) och Anna Frohm (RF)

Anna Margret Jönsson Haag är mitt fullständiga namn. Jag är uppvuxen i skid-och folkmusiktokiga Orsa i Dalarna. Sedan 2006 bor jag i Östersund och mellan åren 2011 till 2015 hade vi en lägenhet i schweiziska Davos där vi tränade inför OS i ryska Sochi 2014 men längtan efter ett eget hus hemmavid blev allt större. Och under hösten 2013 började vi bygga på vårt drömhus på Frösön där vi flyttade in i juli 2014. Där stormtrivs vi och där finner vi lugnet. Numera har vi också ett kryp in i Stockholm för att få lite fart och fläkt emellanåt och där bedriver vi diverse projekt inom träning, kost och hälsa.

Att det skulle bli skidor om barn var inte så konstigt, då det finns en stark tradition av skidåkare i Orsa med bröderna Hassis och Tommy Limby spetsen, för att nämna några. Vi var ett gäng ungdomar, både killar och tjejer, som åkte skidor på vintern och sprang orientering på sommaren. Orienteringen visade ingen större talang för, så den karriären blev kort.

År 2002-2006 gick jag på Mora Skidgymnasium och jag började inse att det var skidåkning jag ville hålla på med. På heltid. Jämt. Under åren i Mora började jag sätta upp en plan för hur jag ville att de närmaste åren skulle se ut. Helt enligt den planen gick flyttlasset till Östersund sommaren 2006.

I min drömplanering hade jag också skrivit:

  • 2006-2007 U-landslag, bli uttagen till skandinavisk cup
  • 2007-2008 U-landslag, bli uttagen till världscup
  • 2008-2009 A-landslag, bli uttagen till VM
  • 2009-2010 A-landslag, bli uttagen till OS

Allt jag hade drömt om och skrivit upp fick jag vara med om. Det jag inte hade skrivit ned var dock att jag skulle komma hem med två medaljer i silver från OS i Vancouver 2010. Min pappa hade till och med på skämt sagt ”tar du medalj på OS ska jag ge dig en bil”. Det fick han minsann äta upp! Framgångarna blev omvälvande och trots att jag kom till VM i Lillehammer 2011 med en form som var i parnetet med så ville det sig inte riktigt. Min strävan att nå längre, bli bättre och utvecklas var stark, i efterhand kanske jag skulle säga för stark, och jag blev allt sämre på att lyssna på min egen magkänsla. Ett par ljusglimtar kom här och där de kommande åren och OS guldet i Socchi är en historia för sig själv. En dag där jag fick uppleva hela känslospektrat, där jag var så missnöjd med min egen prestation men så otroligt glad för att jag var en del i det svenska laget som skrev historia där och då. Mer om det kan du läsa. Efter den säsongen växte min motivation, jag ville tillbaka till toppen och inför VM i Falun började äntligen bitarna falla på plats igen. Tyvärr fick jag influensan en vecka före första starten på VM och hela VM kom att handla om att komma tillbaka fortast möjliga. Tillslut stod jag i alla fall på startlinjen på 30 km masstart, den tävlingen jag haft som mål under hela året. Med en vilja av stål och med alla timmar jag förberett mig inför detta lopp öppnade jag som jag hade planerat. Men sjukdomen hade satt sina spår och efter halva loppet tog krafterna slut. Jag åkte dock in på en 14e plats och efter att ha smält besvikelsen, tog jag med mig hur mycket en bra förberedelse gör. Även den mentala! Utan den, hade jag inte ens stått på startlinjen. Och sakta men säkert börjar jag förstå vad mycket erfarenheter min karriär har givit mig. Säsongen 2015/2016 var ett mellanår med mycket träning och andra utmaningar för att förbereda mig inför de kommande tre mästerskapsåren. Först ut var VM i Lathi i februari 2017 där jag äntligen fick känna mig i form igen och åkte därifrån med en stolthet i kroppen över silvret från stafetten, 5e platsen på 10km klassiskt och 9e platsen från 30km skejt. Inför OS i Peyongchang 2018 hade jag det bästa träningsåret någonsin och kom in i säsongen med en trygghet jag saknat i många år. Men den ökade mängden träning, bristen på återhämtningsperioder och en allmän stress gjorde att kroppen strejkade helt och trots perioder av absolut ingen träning blev året ingeting av det jag drömt om även om jag tack vare en bra inledning på Tour de Ski 2017/2018 blev uttagen till OS. Att få representera Sverige på ett OS är många idrottares absolut högsta dröm, så även min, och jag var jublande glad att ännu en gång få den äran. Tyvärr fick ju inte min man följa med och det var inledningen på ett väldigt speciellt OS, ett OS där jag plötsligt bestämde mig för att lägga min elitkarriär på hyllan, där kroppen fungerade så bra jag bara kunde drömma om emellan race, där jag fick uppleva den totala glädjen och den största besvikelsen man som idrottare kan uppleva. Gemenskap och glädje, ensamhet och förtvivlan. Men det kan ni läsa mer om här. 

Beslutet att sluta låg fast när jag växlade ut Charlotte efter en slitsam första sträcka på stafetten, när vi fick ta emot silvret på medaljceremonin i Peyongchang – min fjärde OS-medalj, och när jag kom hem och fick landa efter en intensiv vinter.

Aldrig har jag ångrat mitt beslut att sluta och inte en dag har jag velat leva ett annat liv än det liv jag levt de sista 17 åren. Tacksam är ordet jag alltid kommer tillbaka till när jag tänker på min karriär, mitt liv. Så mycket jag lärt mig, så många utmaningar jag fått anta, så många människor jag mött, så många ställen jag fått se. Och varje steg har jag fått dela med min älskade man.

Men nu är det dags för nya kapitel att skrivas! Vad framtiden kommer innehålla vet ingen av oss, men vi vet att elden som brinner inom oss för hälsa, träning, kost och allmänt välbefinnande, den kommer aldrig sluta brinna och numera är det sånna projekt som vi ger tid och energi.

Träna och tävla kommer vi aldrig sluta med, men att ha lagt elitsatsningen åt sidan känns helt rätt.

Lediga dagar hemma experimenterar jag mig fram i köket och finns tid över åker vi gärna till stugan i dalafjällen och kombinerar träning med god mat och frisk luft – äkta livskvalitet! Mode, design och arkitektur är intressen som göder den kreativa sidan tillsammans med skriften, både här på bloggen och i andra sammanhang.

Häng med på vårt ”nya liv”!