Close

Träning

Behöver du träningstips & inspiration?

Tillsammans med InspireMe har jag och Emil satt ihop en kurs för dig som är lite sugen på att få lite inspiration till höstträningen, vill ha pepp att bara komma igång eller bara är lita allmänt nyfiken på vad det är vi håller på med stora delar av året! Med koden annaoemil-20 har du 20% rabatt tom söndag den 29e kl 23.59. Länk till kursen hittar du här.

[video width="1920" height="1080" mp4="http://annaoemil.se/wp-content/uploads/2017/10/säljfilm.mp4" autoplay="true"][/video]

 

Hur tränar man egentligen som en skidåkare i ett land med lite snö? Skiljer det sig från någon annan träningsform? Nej, nej och åter nej. Skidåkarträning är en grym träningsform för alla, oavsett om du aldrig åkt förut, ska göra ditt första skidlopp eller vill utveckla din skidåkarteknik från där du är idag. 

I den här kursen vill dela med oss av hela vårt skidåkartänk. Det som utmärker vårt tänk är att när vi tänker träning så tänker vi i tid, sällan, eller faktiskt aldrig i sträcka. Vi räknar timmarna vi tränar, lyssnar på kroppens signaler och gör allt vi kan för att utveckla varje styrka och svaghet vi har. Vi springer, vi cyklar, vi åker rullskidor, vi tränar styrka, ja, vi gör egentligen allting eftersom variationen i träningen är så otroligt viktigt. För träningen är ju till för att utveckla oss och göra oss bättre.
Så istället för att pressa jämt och ständigt, mäta tider på din runda, gör något nytt och annorlunda – utmana dig!
Prova ge järnet i en slalombacke med stavarna i händerna. Prova jogga långsamt och lääänge. Prova på nya övningar för att bli starkare i bålen. Allt detta vill vi hjälpa Dig med. Att träna som oss, träna som en skidåkare – den bästa träningsformen vi vet!

Kursen består av 27 kapitel och 19 filmer innehållande:

  • Träningsupplägg i tre olika nivåer med pdf:er som du kan skriva ut och möjlighet till att skapa ditt egna träningsupplägg.
  • Styrkeövningar både för gymmet och hemmaträning.
  • Vi berättar varför det är så viktigt att ha variation i sin träning och hur du gör det på bästa sätt.
  • Tips på hur du får ut det mesta av din löpning med olika övningar och tips.
  • Rullskidåkningsguide där vi visar allt du behöver veta för att bli bäst på klassisk rullskidåkning. Alltifrån balans till stakning.
  • Det bästa tipsen på hur du ska använda stavarna i din träning.
  • Annas kosttips och recept på goda, energirika och nyttiga energisnacks.
  • Råd och tankar kring skador, sjukdom & vila.

Vad behöver du?
Du kan absolut gå kursen utan någon utrustning alls men det underlättar om du har stavar, ett par rullskidor och tillgång till ett gym.

För vem passar kursen?
För dig som vill testa på att träna som en längdskidåkare oavsett nivå.

So long,

Anna & Emil

0 kommentarer på “Behöver du träningstips & inspiration?

Val Senales – jag gillar dig!

Sitter och tar min andra cappuccino tillsammans med tjejerna nere på vårt hotell i Val Senales, tre kilometer ned från kabinbanan. Vi diskuterar högt och lågt, sippar på Pelle Kocks smoothies och filosoferar över snöns vara och icke vara. För här nere började den falla i morse och eftermiddagspassen i shorts som vi haft de senaste dagarna är nog ett minne blott. Vintern gör sitt antågande och säsongen närmar sig med stormsteg. Hemmavid snurrar folk runt på sparad snö medan vi njuter av den äkta varan på 3000 meters höjd. Flåsigt värre. Men ack så vackert!


Vi är inte ensamma här på glaciären. Norge, Finland, Schweiz, Ryssland, Italien. Med flera. Åkte en sväng med Ingvild (Flugan) Flugstad Östberg häromdagen och vi pratade så som man gör när man inte setts sedan världscupavslutningen i Kanada i mars, hur sommaren varit och sånt. Och jag insåg när jag sa "allt är bra, känns så himla kul att vara här!" att jag innerligen menade det. Jag har nämligen varit rätt negativt inställd till glaciärer. Och det kommer sig av att jag blivit sjuk alltför många gånger när jag varit på glaciärläger i september och oktober. Den råa luften, den tuffa träningen, höjden och säkert en massa faktorer till som jag hittills inte identifierat. Men jag älskar ju höjd och när jag återigen missade Val Senales-lägret i fjol, så har jag haft som mål att ta mig hit. Hela sommaren har jag siktat på att vara pigg, frisk och kry nog att åka ned hit. Och nu sitter jag här. Med en ryggsäck full av erfarenheter från alla tidigare vistelser, kanske inte vis, men definitivt lite klokare hur jag ska träna och agera här nere. Vara noga med belastningen, att belastningen är den jag planerat. Se till att fylla på med energi, både innan, under och efter pass. Träna lagom. Sova rejält. Inte stressa. Men det viktigaste - att åka ned hit med lite extra energi, att inte vara för sliten när jag kom hit.

Och hittills har jag följt plan. Inte pressat mer än behövligt. Hållit mig på rätt sida. Stoppat i mig energi. Vilat. Tränat lagom. Och då - då är det underbart att vara här! Att åka runt på glaciären låg på energi, lite för fort - det är inte roligt. Så nu gör jag allt som står i min makt att undvika det. Energin ska vara på topp och när passen där uppe är gjorda, ska jag inte vara helt tömd. Något jag insett är en bra måttstock på att jag håller mig på rätt sida.


Så här sitter jag och sippar på min cappu, Ida filar på sin krönika, Stina pysslar med sitt och Pelle Kock plockar ihop resterna av mellanmålet. Har en viloeftermiddag och njuter till fullo av det. Är helt fast i min bok och ute har det börjat blåsa på. Journalisterna som höll en hököga på Charlotte uppe på glaciären trodde att kabinbanan kanske skulle bli inställd pga vädret i morgon. Den som lever får se, oavsett kommer vi få till bra träning, det är jag säker på! En vecka här nere återstår, sedan hem till Sverige och då börjar det bli dagar till premiären. Pirret i magen kommer som på beställning när jag tänker på det! :-)


Och jag njuter här nere i Val Senales. För första gången. Underbart!

So long,

Anna

 

En kommentar på “Val Senales – jag gillar dig!

Från dal till fjäll…

... från grönt till vitt. Från sommarvärme till vårvinterkyla. Från varm bris till isande vindar. Det bjöd ett av passen på under veckan i Sognefjell.
Vi tog bilarna ned till dalgången och satte på oss rullskidorna och efter att ha åkt där nere i cirka en halvtimme började vi sakta ta oss uppåt. Från nära havsnivå upp över tusen meter över havet. Vi använde inte benen, utan stakade oss uppåt med olika inslag av impulser och teknikövningar. Det gällde att hitta en rytm som gjorde att rullskidorna hela tiden höll fart och att man inte behövde starta om rörelsen. Magen och armarna började sakta men säkert bli mer och mer tärda men vi stakade på.


Tillslut kom vi upp, vi hade tagit över 1000 höjdmeter och kände oss riktigt nöjda över oss själva, spontana kramar och "high five" kom här och där och ledarna stod med coca cola och chips tillsammans med återhämtningsdrycken. Sånna små grejer, som den spontana glädjen, lagkänslan som sprids just i ett sånt läge, det ger mig sån stolthet över att vara en del av det här laget. Peppen. Lagandan. Drivet. Glädjen. Öppenheten. Värmen. Och det gör att jag redan längtar till nästa läger.


Anna 

En kommentar på “Från dal till fjäll…

Sognefjell – tack å hej!

Sitter i bussen på väg hemåt. Sju till åtta timmar i bussen väntar. Sitter med lurarna på och kikar ut genom fönstret på det vackra norska landskapet, för man hinner ju se en del på norska vägar.. Det går inte alltid så fort minst sagt. Men det gör ju egentligen inget, för vi hinner ju som sagt se desto mer. De turkosblå sjöarna, älvarna och de gröna bergen som övergår i de ännu snöklädda fjällen.

Halvvägs till Sverige utlovas pizza. Det ser jag framemot. För efter sju dagars träning så finns det ingen botten i min mage. Jag märkte härom natten då vi kört ett hårdare pass på eftermiddagen att jag nog borde ha stoppat i mig än mer på kvällen då jag sov både ytligt och oroligt. Sämsta kombinationen på läger då man vill vara pigg och fräsch för att både klara av träningen och få ut något av den och helt enkelt hålla sig frisk. Igår kväll stoppade jag i mig lite extra just innan jag skulle somna och sov som en prinsessa och dessutom gick morgonens pass som en dröm. Bara man lär sig signalerna och lyssnar är det en ganska enkel ekvation det där med kost och träning, man måste bara finns sin nyckel.
Så en pizza om någon timme kommer sitta fint. Har redan beställt - en med pulled pork och utan ost (pga allergi, inget annat!). Vattnas redan i munnen. Med mig i bilen har jag dessutom ett par mackor och bars. För även om lägret ju är slut, så fortsätter kroppen att jobba för att återhämta sig från de här dagarna så det sämsta jag kan göra nu är att slarva med att stoppa i mig något med jämna mellanrum. Elitidrottarlivet är något som pågår dygnet runt, 24/7, året om. Och tyvärr märks det alldeles för fort om man missar eller slarvar, det gäller helt enkelt att vara på tårna mest hela tiden. Men även det blir tillslut en vana, ett sätt att leva och jag skulle inte säga att det "kostar" mig särskilt mycket. Jag gör allt detta på rutin, det gäller nog mest att bara komma in i det.

Dagarna i Sogne var F A N T A S T I S K A och jag njöt oavsett vilket väder som bjöds på. Skidåkningen var så fin, förhållandena bättre än på många tävlingar under vintern. Så det var enkelt att jobba med teknik. Något som jag försöker lägga extra mycket krut på när jag väl åker skidor. Visst kan man jobba med tekniken på rullskidorna också, men det blir inte riktigt samma sak, så jag försöker maxa teknikträning när jag väl får chansen på snö.

Utanför rullar den norska landsbygden förbi. I lurarna blandas Van Morrisson med Oskar Linnros, Zara Larsson och Sabina Ddumba. En salig blandning, precis som jag vill ha det! Ikväll kommer också Emil hem från Riksgränsen där han varit sedan förra söndagen. Jag längtar!

So long,

Anna 

0 kommentarer på “Sognefjell – tack å hej!

Maj, underbar maj!

Dagarna här i Meråker rullar på, dagarna går fort när man är på läger men man hinner noll och ingeting förutom att äta, träna och sova på repeat. Och det är en rytm jag trivs otroligt med, precis så vill jag spendera mina dagar just nu!

Vädret här i Meråker har bjudit på hela spektrat från sol och vindstilla till snöblandat regn och blåst och vi åker skidor, rullskidor, springer och är inne i gymmet. Men det är framför allt skidåkninge som gör mig förundrad. Jag tror aldrig jag varit med om så fin skidåkning som vi har här nu i maj! Visst Riksgränsen i slutet av maj 2013 var otroligt fint men då var vi verkligen i norra Sverige och åkte skidor uppe på toppen av backarna. Men här åker vi från skidtadion, ca 400 m.ö.h. och upp mot fjället. Både igår och idag har det bjudits på fantastiskt fin skare. Jag njuter till fullo!

Meråker i maj verkar uppenbarligen vara en höjdare alltså! Maj, underbara maj. Årets första månad (skidårets första månad alltså) fylld med energi, förväntningar och tid att få fundera över vad man vill fokusera på under året. En månad också där inte skidåkningen (dvs träningen) är allt allt allt, jag försöker också hinna göra lite annat då träningsmängden inte är fullt lika mycket som från juni-juli. Och det utnyttjar jag till fullo! Och hittills har årets maj verkligen visat sig från sin bästa sida!

Nu ska jag vila lite mer, i eftermiddag väntar någon typ av intervall och ikväll ska vi käka pizza oxh diskutera lagets tankar inför året. I morgon är det sista dagen här i Meråker innan vi drar till Stockholm för två jobbdagar med laget.

Hörs snart igen, så länge - njut av maj och dess nyckfullhet! :-)

So long,

Anna

0 kommentarer på “Maj, underbar maj!

Årets första…

... läger är jag nu på i norska Meråker. Stället där vi satte ramarna för fjolårets spännande år, stället där vi drog igång fjolårets satsning mot att utveckla oss alla och tillsammans utvecklas mot våra egna och gemensamma år. Och det känns himla härligt att vara tillbaka här. I fjol lyste solen och vi sprang över fjället i shorts och hoppade över bäckarna och kanade ner över snön som låg kvar i skuggdalarna.

Bilder från fjolårets läger här i Meråker.

Den här gången är skidorna med. Vi är här tre veckor tidigare och rullskidbanan bredvid boendet har precis tinat fram. Uppe i Grova kör pistmaskinen upp spåret åt oss, 10 km enkel väg och i början av veckan lovas minusgrader vilket mest troligt lovar skarturer på snön som ligger kvar på fjället. Eftermiddagarna kommer spenderas på barmark, rullskidor och löpning och något styrkepass. Även ett pass med innebandy eller volleyboll utlovas, får väl se hur det slutar.

Det känns väldigt bra att börja om året här igen. Stället ger mig bra minnen och vibbar och drivet finns i gruppen, vi är tänker inte nöja oss med den utvecklingen vi fick till i fjol. Det finns massor kvar att utveckla och alla känns på, vi som ledare. Och det ger motivation! Sen har jag lärt mig (med åren) att inte stressa igång i maj. Jag tränar det som krävs, men jag kommer inte pusha redan nu. Jag ska jobba med detaljerna, kvaliteten och sakta men säkert vrida upp träningen. Mängden totalt sett över året kommer vara den samma som i fjol, men kvaliteten ska bli än bättre. Jag vet vad jag behöver jobba med och det sköna är att lagets fokus stämmer överens med mina egna, och det gör ju det hela mycket enklare!

I eftermiddag ska vi ut på rullskidbanan och köra årets första intervaller, i morse var vi uppe i Grova och åkte en klassisk tur. Vissa delar av rullskidbanan ligger isen kvar, så igår kväll var ledarna ut och hackade bort den.. Blir spännande att se hur det ser ut! :-)

Ni som har hängt med i några år vet nog om att vi vanligtvis brukar åka till varmare ställen den här perioden, i alla fall till södra Sverige, men nu satsar vi på att få med oss den fina vårskidåkningen då fjällen bjuder på så mycket snö! Dessutom är det ett skonsamt sätt att lappa över mot barmarksträningen.

Inför OS 2010 var i Whistler och Mt Washington på våren innan och fick känna in banorna, åka skidor och vara i gruppen och lite den känslan får jag nu när vi åker skidor och snackar om framtida målsättningar. Sånt ger verkligen energi!

Killarna är i Vålådalen men på torsdag och fredag har vi två gemensamma dagar nere i Stockholm med landslagets sponsorer innan vi får två veckor hemma innan det är dags för årets andra läger i slutet av maj. Nu är vi igång på riktigt igen, och jäklar vad skoj det känns!

Nu ska jag ta och vila en stund till innan det är mellanmål, rörlighet och sedan intervaller på schemat. Wish me luck som man brukar säga! :-)

So long,

Anna

3 kommentarer på “Årets första…

Helgens nördtips – styrketräning för konditionsidrottare – vad gäller egentligen?

En av de absolut vanligaste frågorna jag får, från både män och kvinnor i alla åldrar, är kring styrka. Dels hur jag tränar men också hur de ska träna för att bli en bättre skidåkare (framför allt). För något vi med säkerhet vet är att skidåkare överlag blir starkare för varje år, mer muskler krävs samtidigt som man hela tiden måste balansera det mot sitt syreupptag för att åka så fort det bara går, både uppför och utför.

Jag älskar att köra styrka. Och det har jag alltid gjort. Jag har också insett vikten av styrketräning för att dels bli starkare men också förebygga skador. Och när man har en bror som dels har tävlat i styrkelyft och dels läst det mest som finns att läsa inom styrketräning och dessutom har en kand. inom träningslära så har jag ju självklart tagit hjälp av honom de senaste åren. Han tillsammans med sjukgymnasterna runt laget är de som styr min styrketräning, både prehab, rehab och styrkeutvecklande. Så jag tänkte helt enkelt att han få ta denna boll och ge er sina bästa tips.

Foto: Mikael Damkier

Så Björn, hur ska vår läsare tänka kring styrketräning och vad är det viktigaste att träna/tänka på och har du några generella tips och övningar för dem?

Som konditionsidrottare är det vanligt att man räds gymmet. Hos gemene man finns tron att så fort man tar ett steg in i gymmet så kommer man bygga på sig muskelmassa, gå upp i vikt och kommer sinkas i sitt utövande. Det är även vanligt att individer tar med sig uthållighetstänket in i gymmet, det vill säga att man tänker att man ska köra många repetitioner även i gymmet. Styrketräning för konditionsidrottare var länge kontroversiellt men på senare tid har det kommit att bli en stapelvara hos de flesta som sysslar med någon form av konditionsträning såsom löpning, längdskidor med fler!

Forskning på området tyder på att styrketräning bör inriktas mot att utveckla styrka eller förmågan att skapa kraft. Även förmågan att utveckla denna kraft snabbt är viktig, explosivitet eller effekt. En hög effekt innebär att man snabbt kan utveckla en andel av den totala kraft man besitter, en högre total kraft ger en högre effekt. Med andra ord, har du en större total kraft innebär detta att du vid varje löpsteg eller stavtag kan utveckla mer effekt vilket resulterar i effektivare åkning och mer fart styrbord!

Styrka och effekt är som allt annat är specifikt, du blir inte snabbare sprinter av att köra t.ex axelpress. Som tur är, eller otur beroende på hur man ser på det, så involverar längdskidåkning hela kroppen och därför finns det få muskelgrupper som inte är värda att träna! Styrketräning kan dessutom minska skaderisken.

Så då vet vi att vi ska träna tungt för att bli stark, explosivt för att snabbare utveckla kraft och till sist ska vi träna på det vi vill bli bra på! Men hur gör vi? Nedan följer tips på övningar en som vill träna lite mer specifikt som längdskidor skulle kunna köra för att träna igenom hela kroppen. Övningarna är rankade bra/bättre/bäst, där den "bra övningen" är lämplig att börja med om man är en nybörjare på gymmet och den bästa övningen är lämplig att jobba sig uppemot och ha som slutmål. (Alla förslag är klickbara för att ni ska förstå vilken övning det är!)

Benpress/Stationära utfall/Utfalls-steg

Hyper-extension/Raka marklyft/Marklyft

Bänkpress/Stående axelpress med hantlar, en arm åt gången/ Stående bröstpress med rotation

Latsdrag/Bänkdrag/Chins

Situps/Crunches med rep i drag maskin/Ståendes el. Knäande utrullningar med ab-wheel eller pilates-boll

Jag skulle rekommendera att som total nybörjare köra dessa övningar 1 set, 12-15 repetitioner, 2 gånger per vecka. Sträva mot att köra övningarna 3-4 set, 6-8 reps, 2-3 gånger per vecka. Försök att på sikt öka vikterna i takt med att du blir starkare, glöm dock inte att det är viktigt att man bibehåller en teknik som inte gör att man skadar sig! En bra takt är att lyfta så explosivt man kan på vägen upp och hålla emot vikten på vägen ned i ungefär 2 sek. Det är lagom att höja vikten när tex är nere på repetitionsintervallet 6-8 och klarar 9 repetitioner på alla sina sets man kör på en övning.

Det finns många vägar till Rom! Tröttnar man på övningarna och vill prova nya, kör på! Det viktigaste med träningen är att man tycker den är rolig och att den görs! Försök dock ha några stapel-övningar (dvs några övningar som man kör några veckor i sträck) i programmet så man kan se att man får en bra progression i styrka på sikt!

 

Tack för mig!

/Björn, Annas bror, Dipl. P-T med en kandidat examen inom Idrottsvetenskap

 

Tack Björn och jag vill passa på att betona att övningarna som Björn föreslår, är de (bland annat) övningar jag kör, så brorsan vet vad han snackar om! Om ni har frågor, skriv i kommentarsfältet så svarar Björn er där direkt och ge gärna feedback vad ni tycker och tänker om detta!

So long,
Anna

 

9 kommentarer på “Helgens nördtips – styrketräning för konditionsidrottare – vad gäller egentligen?

Ciao Lavaze! 

(Skulle ha publicerat detta igår kväll men internet här är MER än opålitligt, så ni får ha lite överseende!!)

Ligger på hotellrummet invirad i en stor sjal och med fötterna under täcket och försöker hålla mig vaken en stund till. Men det är inte helt lätt. Att träna och leva på mellan 1800-2000 möh tar ut sin rätt och både aptiten på mat och sömn är störr än hemma. 

Men om vi tar det från början. 
Ni som följer mig via Instagram såg kanske att jag lämnade Dalafjällen bakom mig i lördags och började, vad som skulle komma att bli, den långa resan söder ut, mot Italien och en veckas läger på höghöjd i passet Lavaze.

Kanske borde jag ha anat att resan inte skulle bli så smidig som jag räknade med när resfebern infann sig på tok för tidigt, när jag drömde om oåterlämnade hyrbilar och opassande flygtider. Men som den eviga optimisten jag är, ställde jag in fokuset på att allt skulle gå prima ballerina och slog bort alla andra eventuella orosmoln. När Grövelsjön dessutom hade bjudit på bästa tänkbara träningsförhållanden, en återigen pigg kropp, tufft racepass och långa härliga stunder i soffan framför brasan med en serie på datorn i sällskap av min bäste vän var det mer jobbigt än vanligt att resa iväg. Men när jag väl bestämt mig för något, då kör jag.

Dock visade det sig att resan både skulle bjuda på oplanerat övernattning i Innsbruck, snorhala vägar, snö i mängder, försenat flyg, felkörningar, mjölk istället för soya i kaffet (ja, det kanske inte var så himla farligt, men när man gått och längtat efter en go'kaffe så blir man himlans besviken när man inte kan dricka den på grund utav mjölken...), bilköer och otillåtna hörlurar på öronen. Men fram kom jag, om än 12h senare än tänkt.

Så nu är jag alltså här i Lavaze, i bergen ovanför Val di Fiemme. Och hade jag spänt öronen riktigt bra där i söndags när jag kom fram hade jag kanske hört Heidi's hejavrål på Ingvild i kampen om tredjeplatsen med Stina... Nu både såg och hörde jag det istället via SVT play på löprundan jag tog när jag kom fram och jag kan inget annat säga än att himmel vad mäkta imponerad jag är!!

Men åter till Lavaze. Här bor vi på 2000m höjd och tränar på ca 1800 möh, på en slinga som är ca 9 km med en mindre varvning. Nästan hela spåret går i solen och jag njuter till fullo. Maxar d-vitamin intag på passen och pastaintag på måltiderna. Sover som en stock på nätterna och tvingar mig själv att inte sova mer än 30 min på dagarna. Löser korsord med Ida och sippar en stark cappuccino med soyamjölk innan eftermiddagspasset för att verkligen vara på tårna på träningen.

Så jag njuter och har det bra och blir glad när jag läser era tankar och kommentarer om helgens nördtips och funderar som bäst på vad helgens tips ska innehålla. Jag har mina idéer och tankar men kom gärna med feedback. Nu är det dags för kvällsfika innan jag går mina 9h sömn. Lyx men välbehövligt!

So long,
Anna 

Psst. Hade tänkt ladda upp bilder, men internet är mer än svajigt här, så jag får göra ett nytt försök med det i morgon! 

5 kommentarer på “Ciao Lavaze! 

Springtime feeling i december!

Trodde nog att känslan på söndagens löppass skulle vara lite unik - i bergen, på bart underlag och i strålande sol. Sen kom jag hem och även om den strålande solen saknas (den kommer ju inte riktigt så långt upp här i Jämtland) så fick jag ändå vårkänslor på rundan här på Frösön. Mossan var alldeles grön under mina fötter och vinden friskade i som på våren. Dock var jag tacksam för icebugsen ute på stigen, för där låg isen blank. Där hade nog till och med skidskor funkat! Inte ens en halkning bjöd turen på, det tackar jag dubbarna för.

Några bilder hann jag aldrig ta idag, men däremot under söndagens mystur innan stafetterna drog igång. Titta och förundras över att det är december vi är i och att det dessutom för en månad sedan låg ca 6dm snö på dessa ställen! Vad händer liksom?!

Nu - tacos innan vi börjar julmyset. Först ut är en tur till Åre, sen ramlar familjen in i morgon kväll och sen är det full fart mot julen! Och träningen som jag har legat lågt med i någon dag (planerad) trappas upp så där lagom till jul, familjen får helt enkelt hänga på!

So long - njut av årets härligaste högtid! ❤️

Anna 

0 kommentarer på “Springtime feeling i december!

Helgens nördtips – bästa skidåkningen i Sverige?

Helgens nördtips får handla om mina fjällpärlor, eller ja, alla kanske jag inte kan ge benämningen mina, men ställen där jag trivs och där man kan nöta mil efter mil samtidigt som man njuter av vackra vyer. Och inte bara fjällpärlor, det finns faktiskt ställen som inte benämns som fjälls som erbjuder riktigt bra skidåkning. Se om ni kan bli lite inspirerade!

img_7915

Grövelsjön

Denna lilla fjällby i norra Dalarna har nog ni som följt oss ett tag hört om förr, där har nämligen både min familj och Emils familj stuga sedan länge. Här har vi tagit första stapplande stavtag, börjat åka distanspass och intervallpass och dragit pulkor med syskon och syskonbarn upp på fjället. Ätit matsäck i snödrivorna, tagit de flesta toppar som finns att ta och det är dit vi åker när vi vill ha lugn och ro.

Skidåkningen

Över 100 km preparerade spår mellan anläggningarna och upp på fjället och mot Norge. Än fler om man nöjer sig att åka på skoterled. Mest möjligheter finns det om man vill åka klassiskt, men både i Lövåsen och vid STF Grövelsjön kan man skejta, och på E4 (transitspåret) mellan dessa anläggningar. Vid dessa anläggningar och Storsätra finns motionsspår från 1 km till 10 km, och där ifrån utgår också fina spår upp mot den norska sidan. Vår favorit är att ta spåret från Storsätra upp mot Dyllen, vidare till Valdagsbygget och Gammeldalen och fortsätta hela vägen till Valdalen och sedan över vägen, upp mot Olåns vidskydd, ned mot Sjöstugan och upp till STF och hemåt, mot någon av stugorna. Den turen är otroligt fin!

Boende

Lövåsgårdens Fjällhotell - detta hotell ligger mig lite extra varmt om hjärtat då min familj drev detta mysiga, familjeägda lilla hotell från 1999 till 2006. Här har jag städat, stått i disken, serverat mat, monterat skidor och gjort det mesta man gör när ens familj driver hotellet. Vyn från matsalen över Drottningen (de norska fjällen, tror ett av dem heter Rendalsölen) är en av de vackraste vyerna jag vet.

STF Grövelsjön - denna fjällanläggning är precis som en STF's fjällanläggning ska vara. Genuin, enkel men med förstaklassig mat och försäljning och uthyrning av allt man kan tänkas behöva under en fjällvistelse.

Storsätra Fjällhotell - här har jag aldrig bott, men ätit flera gånger och suttit i deras fina matsal bredvid ån Grövlan. Maten är god och hotellet fint och läget mitt mellan de andra två hotellen gör att möjligheterna till skidturer är nästintill oändliga.

 

Bruksvallarna-Ramundberget

Här har vi spenderat många mörka novemberdagar. Redan som ungdom var jag där och tränade med Dalarnas skidförbund och sedan har jag varit där nästan varje år sedan 2006. Nött mil efter mil. Varit pigg och flugit fram på skidorna, varit så sliten att minsta uppförsbacke kändes som Mt Everest. Så kan det vara. Oavsett så är det ett fantastiskt område att vara och träna i.


Skidåkningen

Lite mer träningsfolk än i Grövelsjön, men det gör också att längdåkarna har lite högre krav på spåren och Bruksvallarna lever upp till förväntningarna. Med över 300 km preparerade spår, både för skejt och klassiskt, är det nästintill oslagbart när väl vintern (snön) har kommit. Att de dessutom har en konstsnöanläggning räddar dåliga vintrar.

Här är favoritrundan att åka från Bruksvallarna till Ramundberget (efter det gamla transitspåret), åka upp mot Mittåkläppen och ta rundan ned mot Djupdalsvallen och sen hemåt mot Bruksvallarna. Dock vet jag att det finns spår jag aldrig åkt där än, som både Ida I och Stina tycker är ännu finare då detta område är deras fjällområde tillsammans med Anders Södergren. Så bli inte förvånade om ni möter dem i spåren.

Boende

Bruksvallslidens Fjällhotell - är stället där landslaget bott sedan ja, jämt. Här är det familjen Myhr som driver hotellet, faktiskt andra generationen, och maten är för skidåkare. I alla fall de perioder jag varit där! Här bor man med gångavstånd till spåren och vill man bo lite enklare kan man hyra en lägenhet eller stuga och handla maten på ICA Stigmyhr som ligger ett stenkast bort.

Ramundbergets Fjällgård - här bodde jag några gånger med skidgymnasiet men sen dröjde det många år innan jag fick chansen att bo där igen för något år sedan. Maten är riktigt bra och miljön precis så mysig som en fjällmiljö ska vara. Även här finns många olika alternativ för boende och spåren är runt knuten. Har man familjen med som kanske inte är lika sugna på att samla mil, finns här också möjlighet till fin alpin åkning.

Walles fjällhotell - är hotellet i Bruksvallarna där man brukar säga flest skoteråkare bor, men läget uppe på fjällkanten erbjuder en fantastisk vy så det är absolut värt att fundera på!

Fjällbäckenhör kanske inte till kategorin boende men med läget just i trädgränsen, rakt ovanför Bruksvallarna, så måste jag nog ta med det. Hit åker man för vyn och maten, med familjen eller sällskapet och njuter ordentligt.

 

..... och några andra fina ställen i Sverige.

 

Gällivare

Här fick jag spendera en vecka i våras, i riktigt drömväder och i lugn och ro. Vet inte hur många varv jag hann kring Dundret, men himmel vad jag njöt. Här har vi också inlett världscupsäsongen ett par år, så kvaliteten på spåren är alltifrån världscup till härliga spår i fjällmiljö. Dessutom erbjuder de enorma områdena med myrar fantastisk skarskidåkning på våren.


Skidåkning

Dundret runt bjuder på flack åkning över myrar och i skog, och tar man femman vägen upp mot Dundrets topp kan man åka upp på fjället och njuta. Men frågar du en riktig Gällivarebo så är inte Dundret ett fjäll, utan då måste man längre ut i vildmarken. Stadion som är döpt efter Marcus Hellner erbjuder riktigt tuffa banor och troligtvis möter ni herrn själv i spåren om det inte är så att det är tävling någonstans ute i världen då han bor ett stenkast från stadion.

 

Boende

Dundet - med vy över hela Gällivare och Malmberget kan man se hur gruvan tar över hus efter hus samtidigt som man ser fjällvärlden breda ut sig. Här bor man på renoverade hotellrum eller i stugorna runt omkring. Det finns under högsäsong åtminstone två restauranger att välja på.

Fikar eller äter lunch kan man göra på Alla Tiders, riktigt bra bakverk och kaffe och lättare luncher.

 

Kiruna

När vare sig snön eller kylan kommer ner till Mellansverige är det hit vi har åkt på årets första skidläger. Här är det alltid kallt. Och vinden viner mellan husen. Men jag gillar det. Gillar man vinter, gillar man kylan. Så är det bara. Så här trivs jag. Här börjar jag alltid få de första riktiga julkänslorna, kanske för att det faktiskt är snö. Och mörkt.

Skidåkning

Jägarmilen är känd i skidkretsar, ett längre kuperat spår som utgår från skidstadion i Kiruna. Ett spår som nog faktiskt passar de flesta som vill ha en lagom utmaning. Men vill man ha än tuffare erbjuder även Kiruna spår som det en gång i tiden körts världscup på, så här kan man få riktigt bra kvalitet på sina träningspass! Dessutom erbjuds säkert mängder med mer längre spår, men dessa har aldrig varit uppkörda när jag varit där..

Boende

Ripan - hotellet precis vid spåret där man kan bo bekvämt i stugor och äta på restaurangen. Promenadavstånd ner till centrum så bilen kan man låta stå!

Och är man i Kiruna får man inte missa att ta en fika på Café Safari som ni nog kommer känna igen om ni har följt SVT's Midnattssol.

 

Orsa Grönklitt

Här, bara 10 km från mitt barndomshem, har jag åkt många mil. Och gjort min tävlingspremiär. I både längd och alpint. Åkt de flesta spår fler gånger än vad som är rimligt, men faktiskt inte provat Limby Spåret och varit på mina första sovabortaläger. Här i från kan jag åka skidor hem, och ni kan tänka er vilket äventyr det var när jag var barn. 400 höjdmeter utför på skoterspår, det var en upplevelse som vi barn gillade kan jag tala om!

Skidåkning

Efter vägar och över myrar går de flesta spår, men det finns längre, tuffare spår som under 1990-talet faktiskt hade världscup. Mitt på dagen kan det vara mycket folk, men åker man ut på långspåren kan man nog få lite tid för sig själv ändå. Flera spår går att åka både skejt och klassiskt på, men inte alla. Dessutom har de tidigt snö tackvare sparad snö och tillverkad snö.

Boende

I stugor eller lägenheter, men orkar man inte laga maten själv finns både Värdshuset och Toppstugan med flera att välja på. Och vill man bo på hotell, kan man bo ca 3 km bort, i den fina fäboden Fryksås. Och dessutom en butik för er som vill laga er mat själv.

 

Fler tips är ju så klart Vålådalen, Storhogna, Harsa, Åre Björnen, Sälen, Mora Hemus... men ska jag skriva om dem alla kommer jag få hålla på natten lång och det har jag inte tid med. Nu är det dags för mellanmål framför tvn och sprinten i Davos och sen dags för dagens andra träningspass.

So long

Anna

Psst.. en resume av senaste veckan inklusive helgens race kommer och nästa helg tänkte jag tips om lite internationella skidfavoriter i världen, vad tror ni om det?

 

0 kommentarer på “Helgens nördtips – bästa skidåkningen i Sverige?

Att få det att klaffa.

Hade tänkt jag skulle skriva ett par rader under lägret, berätta lite om hur det går och vad vi gör. Men jag har inte hunnit! Nackdelen med kortare läger (5 dagar som nu) är att kvällarna går åt till möten och information och mellan passen är sängen ens bästa vän. På lägre läger behöver man inte pressa in lika mycket och då blir lugnare.

Nu har ungefär hälften av laget lämnat Bruksvallarna för att få några lugna dagar hemma innan de åter kommer hit till onsdag-torsdag för tävlingarna, medan resten av oss stannar här och fortsätter njuta av riktig vinter.


Vi har haft så fina förhållanden denna vecka, visst att det varit kallt men hellre det än, som det också kan vara denna period, regn och slask. Så vi har kunnat njuta av fina turer uppe på fjället och bra och hårda intervallpass på tävlingsbanan.


Emil och jag bort kvar någon natt här på Bruksvallsliden, där vi har bott i alla år under den här perioden i Bruks, innan vi checkar in i en stuga som vi ska dela med resten av familjen till helgen. 

Just nu ligger jag faktiskt i sängen och tittar på herrarnas slalom från Levi, väntar på att Emil ska flytta in i rummet jag delat med fröken Ingemarsdotter den senaste veckan. Och sen blir det en tur in till Funäs för en mellanmåls-fika (läs STOR cappuccino) och ett styrkepass på gymmet. Sen ska jag ta och backa några steg i träningen och faktiskt ta det lite lugnt till veckan. Ska försöka komma in i min bok, läsa mina magasin och lösa korsord. Så där riktigt jobbiga dagar kommer det vara.. ;-) Precis som det ska vara den här perioden när man vill få så mycket överskottsenergi man bara kan i kroppen! Samla ihop alla träningstimmar jag fått i år och börja få ut det i form av att lyckas åka fort när jag ska. Än har inte alla bitar fallit på plats, frustrationen lyser igenom emellanåt när jag inte får tekniken att klaffa eller jag forcerar mer än att låta skidorna "göra jobbet" som man så fint säger. Men jag vet att det kommer. Det är samma sak varje år den här tiden. Alla timmar på rullskidor gör nästan från eller till när man ändå inte sätter det på skidorna, man måste ge sig själv lite tid och nöta och nöta, sen faller poletten ned! Helt plötsligt klaffar allt och den där grymma känslan jag haft på rullskidorna under sommaren återfinner jag på skidorna. 

Så det ska jag fokusera på denna vecka. Jag tror der blir bra. ✌🏻️

So long,

Anna 

0 kommentarer på “Att få det att klaffa.

Grymma förhållanden!

Att få börja säsongen i så fina förhållanden som Dalafjällen bjudit på den senaste veckan, det är vi verkligen inte bortskämda med. Jag minns inför OS i Vancouver, på hösten 2009, var vi i Bruksvallarna redan i slutet av oktober och åkte på fjället och njöt. Men dessa förhållanden som vi har haft i Idre på slutet, det är banne mig bättre än på många världscuparenor vi besöker under vintern.


Att få börja med att åka skidor i bra förhållanden gör att man snabbt kommer in i "rätt teknik". Och ju äldre vi blir, desto snabbare vänjer vi oss vid de längre skidor jämfört med rullskidorna. Nuförtiden krävs det ett par stavtag innan det känns som om vi aldrig gjort något annat. Men själva teknikdelarna, de där små detaljerna som var frånskjutet kommer, stavisättning och liknande, det behöver man någon timme på att nöta in. Och ju bättre förhållanden det är, desto snabbare går det.


Och idag kunde vi till och med köra ett riktigt bra fartpass nere i Idre. Kände mig lite ovan och frustrerad, men samtidigt väldigt glad att få köra intervaller på snö just nu!

Nu har vi tränat klart här i Dalafjällen (ska bara ut på en kvällsjogg och lite styrka ikväll), ska njuta av en vilodag i stugan i morgon och sedan åker vi mot Bruksvallarna på tisdag morgon där vi har läger med laget. Där blir vi tills tävlingarna som startar den 18e nov, alltså mindre om 2 veckor! Då är säsongen 2016/2017 igång. Hur knäppt är inte det?! Det går ju så otroligt fort! Är nu lika pepp som vi?!

Nu: soffläge och tv-tittande.

So long,

Anna

Psst. Om ni vill ha lite "gamla" nördtips inför säsongen, klicka på länken under kategorier där det står "Helgens nördtips". Nästa helg tar jag upp det igen med nya tips, något särkilt ni vill ha tips om?

En kommentar på “Grymma förhållanden!

Mot vinter. Och skidåkning!

Tack för alla tankar, kommentarer och ideér om hur vi ska göra bloggen bättre, vad ni vill läsa om och vad ni helt enkelt vill veta. Självklart kommer vi inte allt kunna göra er alla nöjda varje gång, men vi hoppas att med variation om allt mellan himmel och jord alltid ska attrahera någon av er. Låter det som en bra deal?

Just nu sitter vi i bilen på väg mot vintern! Japp, ni läste rätt. På vägen just nu är det slask, på sidorna om vägen är det vitt även om gräset kommer fram här och där. Men uppe på höjderna ser man hur minusgraderna gör trädtopparna alldeles vita och krispiga. Riktigt vintriga. Och ju nu, i Klövsjö, ser det ut så här!

Efter några veckor där vi inte har kunnat träna exakt enligt den planen vi önskade, är vi nu tillbaka på banan och eftersom den här tiden på året är så svårtränad (isiga vägar betyder ingen rullskidåkning och saknaden av snö i Östersund gör att vi inte kan åka skidor) så bestämde vi oss för att åka till den riktiga vintern. Och just nu är den i våra älskade Grövelsjö-fjäll! Eller ja, i Idre då, men det ska faktiskt bli vinter även i Grövelsjön. Så en tur om dagen till Idre för skidåkning och resten tränar vi kring stugan tänkte vi.

Till helgen ska nog dock snön som sparats i Östersund läggas ut, så snart är det åkbar även där. Men efter att vi varit hemma i 3 (!) veckor nu så var vi mer än redo att åka iväg. Packa väskan och fylla bilen från golv till tak för att byta träningsmiljö. Ja, vi är helt enkelt inte så bra på att vara hemma. I alla fall inte när det inte är självvalt. Egentligen skulle vi ju ha varit på läger i Val Senales/Idre senaste tiden, men efter en seg höstförkylning a la skidåkare så blev vi hemma istället för att bli frisk och kry och redo för den kommande tävlingssäsongen.

Jag har under året kört återkommande pass inne på bandet i på vintersport centrum, och det är jag väldigt tacksam för idag då jag nu kunde göra en enkel check på hur jag står mig idag efter senaste tidens strul. Sånt ger mig lite lugn och ro, och dessutom behöver jag inte själv analysera sönder varje känsla, puls och tempo utan jag ger OMI (eller ja Ole Morten Iversen känner ni nog honom mer som, vår nya damtränare i laget) all fakta och låter han göra analysen. Och utifrån det träningsplanen för den kommande perioden fram till tävlingarna i Bruksvallarna.

Nu ska jag fortsätta lyssna på P3 Dokumentär om Lewinskyaffären. Och hålla blicken på den isiga vägen och servera herr Jönsson lite kaffe emellanåt och så småningom plocka fram surdegssmörgåsarna med senap och renskinka på som får bli dagens mellanmål. För vi tänkte mellanlanda i Idre innan vi åker de sista fyra milen till stugan, och göra SKIDPREMIÄR för i år! Wieehoo! Pepp till tusen. :-)

So long,

Anna

0 kommentarer på “Mot vinter. Och skidåkning!