Close

Anna Haag

Fjäll + Påsk = Sant

Påsken i fjällen, det är ett måste. Så är det bara. Och så har det alltid varit. Oavsett snömängd, oavsett temperatur. Jag minns för några år sedan, när påsken låg sent, och vi fick hoppa mellan snöfläckarna. Alltså det var inte barfläckar, utan det var snöfläckar. Men ändå tog vi oss ut på skidorna och njöt. Packade ryggorna fulla med matsäck och sen bara satt och njöt i solen.

Det är ju egentligen lite komiskt att man alltid kommer ihåg påsken som snö och skidåkning och solgrop, mest troligt har det ju funnits tillfällen här i fjällen när vi knappt kommit oss utanför dörren också. Men dessa tillfällen är inget jag lägger på minnet. Utan jag minns bara alla fantastiska fjällturer med familjen, god mat och skratt.

Vi är i Grövelsjön, båda våra familjer har stugor här, men i olika delar av Grövelsjön. Vi brukar turas om var vi bor, men minst en gång under dessa långhelger äter vi ihop allesammans. Igår var vi 17 personer. Ofta får vi till en eller annan skidtur tillsammans också. Ni kan ju tänka er vilken flock vi ser ut som när vi kommer allihopa. Ofta med en eller två pulkor bakom mig eller Emil. Hundar och ryggsäckar, varianten mindre och varianten större. Småbarn, barn, ungdomar och vuxna i alla åldrar. Så himla härligt!
Den här påsken har jag haft Milton sex år på släptåg, Emil har haft en pulka och Emils mamma draghjälp av en hund. På så sätt har vi alla nästan hållit samma tempo.

Nu inväntar vi att resten av alla här i stugan ska vakna sen blir det planering av dagens tur. Det är ingen stress ut, det är -16°C, så det är bara skönt om det hinner bli lite varmare. Solen lyser och det kommer nog bli ännu en sån där dag som man kommer minnas.

Fjäll + Påsk = Sant.

Anna

0 kommentarer på “Fjäll + Påsk = Sant

Mot årets bästa helg!

Äntligen är vi på G mot årets bästa helg - påsken! Alltså jag älskar ju julen också, men påsken är ju mer prestigelös och framför allt är säsongen över och det handlar mest bara om att äta och åka skidor. Det bästa jag vet!

Hade en försmak av påsken igår när Hans och Maria kom till oss i Östersund. Alltså det är verkligen livskvalitet. Jag älskar det! Skidtur i solnedgången på lägdorna. Och sen massa god mat och prat framemot midnatt.

Frösö Fjället. Så fint! Och vem har inte dragit spåren om inte herr Jönsson himself?!

Efter SM åkte vi raka vägen ner till Stockholm, möten stod på agendan. Sånt som nog vardagen kommer fyllas lite mer med just nu. Spännande grejer som ger en enormt inspirationskick och också fyller ut det där tomrummet som ju träningen och återhämtningen förut fyllde ut. Träningen kommer ju fortsatt vara en otrolig viktig och stor del av våra liv även i framtiden, men inte prio nummer ett, två och tre. Efter möten (och en väldigt härlig löptur runt Djurgåren (vårfeelingen alltså!)) körde vi bilen hem mot Östersund. Och igår hann jag in på butiken och spåna, drömma och planera om vad som ska ske där i framtiden. Och fota lite! Att stå där framför kameran är inte en helt van situation, men jag jobbar på det!

Vi firade vår kommunikatör Maya som fyller trettio i morgon med en härlig frukost innan butiken öppnade.

Jag och mina kollegor, Anette & Emma-Helena, bollar idéer och tankar och drömmar om dåtid, nutid och framtid. Så härligt!

Gul som ett litet påskägg - man måste ju bara älska färger! Tröja Selceted Femme, Byxor Rodebjer, Loafers Steve Madden

I morse fortsatte påskklänslan lite med en morgontur i soluppgången och nu rullar vi mot fjälls! Underbart att få njuta av familjetid, skidåkning och god mat. Livet.

So long & Glad Påsk till er alla!

Anna

0 kommentarer på “Mot årets bästa helg!

Mellanmål.

Jag hade aldrig klarat träna den mängd jag gjort de sista femton åren om det inte vore för mellanmålen. För den mängden kolhydrater, protein och fett som man behöver få i sig, går inte att få i sig på tre mål om dagen (frukost, lunch, middag), utan den måste delas upp.

Jag har under min karriär varit bättre och sämre på just det, att äta tillräckligt. Och jag har haft svårt att variera och anpassa utifrån mängden träning, alltså utifrån den belastning som ligger på min kropp. Dessutom slet jag under många många år med en väldigt känslig mage. Jag fick aldrig fastställd IBS men alla symptom som man lider av om man har det, hade jag. För mig spelade det inte så stor roll att få en diagnos, det handlade mer om hur jag kunde få min mage att fungera bättre. Och just IBS känns som extremt uttjatat, något som används i tid och otid, men jag kan också förstå att det kan vara skönt att få ett namn på varför magen jävlas. För det är ju det den gör. Jävlas. Så in i h-vete.

När det var som värst fick jag gå och lägga mig raklång efter varje måltid, annars fick jag sånna kramper att det var bara hemskt. Men man lär ju sig samtidigt att leva med det. Varje kväll somnade jag med en mage som såg gravid ut och den var aldrig så bra som den var på morgonen. Jag tror att allt detta triggades igång av en matförgiftning jag åkte på när jag var 17 år och var på löparläger i Portugal. För jag kan inte minnas att jag hade jätteproblem innan det, även om jag alltid haft mer ont i magen än huvudet (jag har en teori om att antingen är man en mag-person eller så är man en huvud-person, alltså man har antingen ont på det ena eller andra stället.. Kom gärna med motspel..). Dock har jag aldrig tyckt om överdrivet fet mat eller glass. Det har alltid gett mig magont.

Men efter den där matförgiftningen blev det sämre.

Jag tog hjälp av dietister i laget och försökte själv på många olika sätt. Redan 2008 utreddes jag för laktosintolerans och tog bort allt som innehöll mjölk och övergick helt på en mjölkfri diet, baserad på sojaprodukter istället för mjölkprodukter. Det hjälpte en del, men det blev inte hundra procentigt.

Det som gjorde att mina problem tillslut gav med sig var när jag inte längre gick mig tom. Alltså att jag hela tiden åt med jämna mellanrum. Det hade jag ju gjort innan också, men slarvat en hel del, speciellt på vilodagar och med energi under träningspassen. Och jag tror att det gjorde att mitt system var stressat konstant. Dels av att blodsockret sjönk under 4 nästan varje dag och sen på grund ut av stressen från all träning.

Men när jag började ha sportdryck på alla pass, alltid åt något direkt efter träningen och aldrig lät det gå mer än 2-3h mellan måltiderna, började kramperna i magen försvinna. Direkt jag slarvade, kom de tillbaka. Innan det hade jag provat att dricka vätska före maten istället för under eller efter, inte äta något med socker (typ efterrätt) direkt på maten, plocka bort fruktos helt ur min kosthållning, tagit bort ägg, tagit bort gluten. Minskat på kolhydraterna. You name it. Men inget gjorde det så bra som när jag helt enkelt började äta ordentligt igen. 

Inte förbjöd någonting, såg till att få i mig tillräckligt med kolhydrater och åt med jämna mellanrum. Träningsdagar som vilodagar. Och för att hålla mitt intag i linje med belastning (alltså energi-intag och energi-uttag - energibalans), så började jag hålla mina måltider lika stora. Oavsett hur mycket jag tränade. Det jag varierade var det jag åt i samband med träning, under och efter träning. Och den variationen räckte. Behövde jag extra någon dag adderade jag sådant som inte gjorde portionerna större, utan mer bara "kryddade" dem. Lite extra marmelad, ett glas juice eller torkad frukt. Och efter den förändringen har jag inte längre problem med min mage. Jag äter/dricker fortfarande inte mjölk, min kost är fortfarande baserad på mjölkfria alternativ så som soya eller havre, men kramperna är ett minne blott.

Mycket av den här stora förändringen kom efter Tour de Ski 2016 där jag var i en jäkla form inför, vi hade tillbringat julen i Livigno och livet var på topp. Touren började och jag kände mig frustrerad, jag fick inte ut det jag skulle i spåret. Jag åkte fort, men jag visste att jag kunde åka fortare. Levde på hoppet att det skulle komma under dagarna som Touren pågick, men istället gick det bara sämre och sämre och samtidigt ballade min rygg ur. Kombinationen var den sämsta. Kom hem, det gick en vecka, och sedan blev jag sjuk. Jag blev så less att jag tänkte "nej, jag måste ta tag i det här på riktigt nu, jag äter för dåligt". Jag vet inte vad det var som fick mig att inse att det nog berodde på min kost att resultaten uteblev, det var nog mer som en aha-upplevelse. Så jag kontaktade Petra Lundström, och hon tog direkt tag i mina "problem". Jag fick göra olika mätningar och kostregistrering och allt möjligt och sakta men säkert styrde hon upp min kost. Tillbaka till så som jag åt som jag gjorde som junior. Helt enkelt en vanlig kosthållning. Och det var också då jag kände att jag började få min ork och mitt humör tillbaka och jag började dessutom svara på träningen igen.

Det var tufft. Att lägga om sin kost och lära sig allt från grunderna igen, det tar både tid och energi. Men jag är så glad att jag tog tag i det. Inte framför allt för att jag fick uppleva lite revansch i skidspåret med en bättre energi, utan framför allt för att jag fick tillbaka en mycket sundare inställning till kosten. Det behöver inte vara så krångligt!

Jag kan skriva hur mycket som helst om det här - men dagens conclusion är -

våga äta "vanligt" och med jämna mellanrum, hoppa aldrig en måltid och våga ät av allt!

So long,

Anna

4 kommentarer på “Mellanmål.

SM Tremilen – Så himla gött!

Efter att ha gått i mål, åkt skidor till vallalastbilen, bytt torrt, ätit lite mellanmål, rusat till prisutdelningen och sedan rusat ut på min dricka-langningsposition och sen skyndat tillbaka till huset vi hyrt under veckan, packat ihop, kastat i mig lite mat och sen tagit taxin hit ut till flyget, kom tröttheten över mig. Sa till pappa att jag kände mig oförskämt pigg efter målgång.

Tror jag får äta upp det nu. Har liksom hållit andan och bara kört på sen målgång, men nu kan jag inte komma på planet fort nog och få en timmes sömn ner till Stockholm.

Men ändå - bättre dag och förhållanden för en sista tremil som elittränad kunde jag ju knappast få! Solsken, hårda spår, lagom temperatur och en klassisk tremil med individuell start. Jag och min kropp och knopp i tre mil. Jag njöt av att åka. Av att få finns rytmen och tempot, våga ligga på och emellanåt hålla igen lite. Jag kände mig lite osäker och det gjorde att det kändes som om mitt tempo varierade lite, att jag ”ramlade ut” rytmen ibland. Men överlag kändes det som om jag åkte exakt det jag kunde utifrån vad jag fick ut idag!

Jag hade chansen att hänga på både Ebba och Charlotte men de åkte för fort, och jag vågade inte hänga på av rädsla att hänga på lite för länge och sedan tappa alltför mycket in i mål. Jag låg fyra nästintill hela loppet, med en femton sekunders försprång mot Stina, men när jag mötte henne efter dryga 26 km såg jag att hon närmar sig och sen gick det fortare för henne än mig mot slutet och tillslut fick jag se mig slagen med 6 sekunder av henne, jag blev femma och hon fyra.

Det var skoj att åka idag! Det sprätter fortfarande inte i kroppen, men det skiter jag lite i. Istället njöt jag av att hitta drivet i stakningen och stakning med frånskjut och att plåga mig de där sista sekunderna över krönen. Den enda gången det slog mig att det här är kanske mitt sista lopp som elit, var dagens absolut sista krön så där krämade jag ut det jag hade kvar. En rätt skön känsla faktiskt! Och känslan efteråt - så svårslagen. Man mår så himla gött! Eller egentligen mår man ju rätt pyton, huvudvärk, illamående, total trötthetskänsla och lite lätt feber - men ändå. Så himla gött! 😍

Nu ska jag in genom säkerhetskontrollen och sen boarda planet mot Stockholm. I morgon börjar livet känns det lite som, livet med möten, planering & drömmar. Och så klart träning. Vi mjukstarta dock, för sen drar vi till fjälls över påsk och sen stannar vi nog där ett tag. Känns rätt skönt att successivt få övergå från fokus träning till fokus livet...

So long, hörrni! Hörs snart igen!

Anna

En kommentar på “SM Tremilen – Så himla gött!

Längsta loppet…

... som jag vet om gick av stapeln igår - Nordenskiöldsloppet. 22 mil, alltså 220 (!) km. En utmaning jag någon gång vill prova bara för att. Men samtidigt rätt idiotiskt att prova på om man inte förberett sig. Ordentligt. Jag har pratat med både Britta J. Norgren och Lina Korsgren som ju åkte loppet första året det gick av stapeln, och båda två sa att det var tufft. Riktigt tufft. Att de fick ont, lite över allt och att det inte bara handlade om hur man hanterade loppet, utan hur man också hanterade det efteråt, om man vilade eller tränade och vad man tränade. Sånt glömmer man ju bort ibland. Man tänker att det bara är själva utmaningen som är det som påfrestar kroppen, men det handlar ju också väldigt mycket om vad man gör direkt efter och de efterföljande dagarna. Eller veckorna, om nu utmaningen varit så tuff som exempelvis Nordenskiöldsloppet är. Många blir ju sjuk efter till exempelvis Vasaloppet, och man tänker att det är själva Vasaloppet som tagit knäcken på en. Visst kan det vara så, men jag tror väldigt många slarvar med återhämtningen i form av energi/kost och sömn/vila.

Ofta har jag blivit sjuk efter ett mästerskap och vårt sista lopp har alltid varit det tuffaste som finns inom världscupen - den traditionella tremilen. Och jag kan sätta en rejäl slant på att det mestadels beror på att jag faktiskt inte fyllt på med tillräckligt mycket energi efteråt. Och kanske inte nog inför heller, så att jag har bränt mina reserver under loppet. Och sen ska man inte bortse från den mentala utmaningen att ha genomfört något man länge laddad för, för när det sen är avklarat kan man lätt få lite pyspunka och känna sig låg och nere. Men man kan nog klara sig från sjukdom bara man tänker lite extra på återhämtningen i form av kost och vila.

Så inför mitt längsta lopp i morgon - SM Tremilen - har jag redan börjat ladda upp rejält. Äter och vilar och tar det allmänt lugnt. Grabbarna retar oss lite över hur vi laddar inför en tremil. Ett lopp de ju åker var och varannan helg. Men i och med att vi endast åker det på mästerskap och i Holmenkollen är vi inte särskilt vana att tävla över 45 minuter, och en tremil tar ofta det dubbla. Därför behöver vi ladda, helt enkelt för at vi inte gör det nog ofta. Man vänjer ju sig vid det man gör kontinuerligt, och gör vi det inte återkommande, ja då måste man förbereda sig lite extra. Jag försöker inte att äta särskilt mycket mer, alltså större portioner, utan istället vara mer noggrann med vad jag stoppar in mig. Ett glas extra juice, en näve russin på gröten, lite sylt på mackan. Mer kolhydrater på varje måltid och lite mindre fett för att inte kalorimängden ska bli för stor, man vill ju inte känna sig stinn och tung!

Under loppet kommer vi också få energi, målet är ca var 15e minut. Till en början mest sportdryck, men mot slutet tror jag det kommer bli lite gel och koffein, så som kaffe och/eller cola. Och tror mig - det finns inget som smakar så gott som avslagen cocacola i slutet av ett längre lopp. Om ni inte provat - gör det!

Bilder från de längsta loppet jag har kört - Dundret Runt i fjol. 5 mil. En rolig utmaning där jag faktiskt åkte med egen dricka i ryggsäcken och gel i fickorna på framsidan.

... känns ju dock lite roligt att jag inleder med Nordenskiöldsloppet och avslutar med en SM-tremil, skiljer 190 (!) kilometer på dessa lopp, ena loppet tar över 13 timmar, det andra kring 1.5h... Men det handlar inte om längden eller sträckan, utmaning som utmaning, det handlar om att förbereda sig och anta dem och utmana dem! Oavsett vad det är. Och gilla dem. Kanske det absolut viktigaste. Rädas dem en del, bli nervös och sen bara - njuta av att man förberett sig och ge järnet!

Nu ska vi snart åka upp till stadion och testa igenom vårt material, jag ska göra ett sista förberedande fartdrag. Sedan ska vi äta, köra lite lätt styrka och rörlighet, vila och äta igen. Sånt man gör dagen innan tävling. Vår sista SM-distans i år. Och även om vi nu lägger våra elitkarriärer åt sidan, så ser jag det inte som en omöjlighet att vi står på startlinjen igen nästa år i våra färgglada Anna&Emil Sportklubb-kläder. Kanske får vi ihop ett lag till stafetten..? Vore inte det sjukt skoj?!

So long,

Anna

6 kommentarer på “Längsta loppet…

Solskensåkare.

Alltså om jag i morse vaknade upp lite låg, så var det raka motsatsen igår. Och allt stavas - s o l s k e n. Vad är det med oss liksom?! Som inte kan hantera att det blir låga skyar, moln och allmänt dystert? Nog för att jag också kan ha världens toppendagar dagar som dessa när solen är så långt borta att man undrar när den ska dyka upp igen, det är liksom jämngrått - himmel som backe, men när solen lyser, då är det som att livsandarna i mig bjuder upp till tango!

Hade bestämt mig för att försöka få in ett längre pass inför måndagens tremil igår och i och med att det var tävlingar på banorna, så kunde jag inte åka klassiskt. Först blev jag lite less, det var klassiskt jag ville åka med tanke på att det är den stilen på måndag, men när jag kom ut på spåren igår så släppte jag alla tankar på det. För det var m a k a l ö s t härligt!

Timmarna flög i väg och jag hade till en början sällskap av både vallare Petter och Emil, men mot slutet var det me, myself and I. Fyllde på med energi under vägen för att inte blodsockret skulle dippa för lågt och sen åkte jag bara med ansiktet mot solen och njöt. Tänkte för mig själv "dagar som dessa är det INTE jobbigt att vara skidåkare"... Men ångrar ändå inte för en dag beslutet vi har tagit, för tro mig, alla dagar är inte så. Och som ett lock över livet i allmänhet ligger ju alltid tanken på optimering och prestation och det kan göra den mest magiska dagen tuff. Även om vi alltid varit duktiga på att emellanåt släppa alla sådana tankar och bara njuta, så finns det ju alltid med en. Och har gjort det de senaste 15 åren. Och just den tanken - att kunna slarva och inte optimera hela tiden - det kommer nog vara det svåraste att släppa.

Men igår hade jag inga problem med det. Jag är och kommer alltid vara en s o l s k e n s å k a r e.

Morgonens löptur var dock inte lika inspirerande, så jag lever på gårdagen och tar och väcker Emil efter hans eftermiddagslur och tar sikte på en kaffe nere på byn. Ska ta och försöka hitta sportdryck och gels, sånt som vi glömde i yran efter allt den senaste tiden. Så kan det gå! Men vi behöver det till måndag, så vi lär nog leta runt ett tag här i Skellefteå innan vi hittar det.

So long,

Anna

Psst. Om ni är mer intresserade av styrketräning ska ni läsa det här inlägget som jag bad brorsan skriva i fjol men är lika aktuellt nu..

0 kommentarer på “Solskensåkare.

Träningsvärken…

... kom som ett brev på posten. Men inte från gym-passet (ska kanske dock inte ropa hej än), utan från sprinten. Ljumskarna. Oh my. De där stegen med vad-man-nu-vill-kalla-det-för-kliv, tar rejält på höftböjarna, och det känns idag.

Men även om inte träningsvärken från styrkepasset igår har visat sig än (kanske en sanning med modifikation), så tänkte jag ändå berätta vad jag körde för övningar. Sedan ca 2-3 år tillbaka är det ju min bror, Björn, som hjälper mig med mina styrkepass. Vilka övningar jag ska köra, antalet set och repetioner. Och både övningar och set/repetioner varierar över året, även om basen ofta är den samma. I och med att jag hellre vill utveckla min styrka (explosivitet tror jag brorsan säger) än att bygga större muskler kör jag få reps egentligen hela året, men bantar också ned antalet set ju närmare en viktig tävling jag har kommit. Alltså har basåret bestått av fler set, och jag har också legat på 4-6 reps per övning, medan jag sedan i november har legat ner mot 2-3 reps. Övningarna har dock varit demsamma.

Som jag skrev igår - jag ä l s k a r att köra styrka. Och har alltid gjort det. Och det är nog också för att jag alltid har haft lätt för mig i gymmet. Jag har varit bland de starkaste tjejerna, och för mig som tävlingsmänniska gör ju det att det blir jäkligt skoj. Skulle ju ljuga om jag sa att det inte spelar roll för mig att vara duktig på det jag gör... Nån som känner igen sig?!

Åter till passet då. Det här programmet har jag alltså kört sedan i oktober om jag inte minns helt fel. Mest troligt kommer jag börja köra lite andra övningar i vår, pratade med brorsan igår och vi bestämde att vi skulle göra ett Bride-too-beach-pass över påsk. Tills dess fortsätter jag på det här. Stommen består av fem övningar (det står 6 i programmet nu, men övning 2 med frontböj "hör till" övning 1), sedan brukar jag addera någon överkroppsövning eller coreövning, men jag vill inte att passet ska ta mer än max 60 min ink uppvärmning och nog med vila mellan övningarna (helst 3 min, men det blir lätt bara 2 min...).

Uppvärmning 10-15 min cardio (löpning, cykel, crosstraininer)

Grundprogrammet

  1. Frivändning med frontböj - 1 uppvärmingsset (ca 50% av max 1 RM) + 3 set x 3-6 reps EXPLOSIVT (ca 80% av max 1 RM) (för mig ca 25kg på uppvärmning & 40 kg på själva setten för att klara fler än 3 st). Tänk på att ta en vikt så du pallar en frontböj från bottenläge och att det ska kännas snabbt/explosivt.
  2. Frontböj - 1 set x 4 reps TUNGT (här ska det svida i benen på sista repset), jag kör på 40-50kg beroende på den aktuella belastningen på benen av övrig träning (ex. mycket skidåkning sliter!)
  3. Raka marklyft - 1 uppvärmningsset (50% av max) + 3 set x 6-8 reps (ca 75-80% av max 1 RM). Här ska sista repsen vara tunga, men sluta ändå när du hade orkat 1-2 till.
  4. Tricepsdrag i maskin/Liggande tricepscurl - 3 x 8-10 reps TUNGT (så att du precis klarar den sista repsen)
  5. Chins 3 x 6st EXPLOSIVA
  6. Roll out alt Maritövningen - 3 x 10-15st. Här brukar jag variera vilken av övningarna jag kör, "Marit-övningen" är lite mer explosiv, medan roll out är en given träningsvärkimagen-övning, gör från knän eller från fötter

Tilläggsövningar - dock ej alla varje gång!

  1. Gummiband - raka & sneda, och kan varieras i oändlighet.
  2. Axelpress med hantel, en i taget - 3 x 8-10 per axel
  3. Bicepschins med höftlyft - alltså man drar sig upp som i en chins men med bicepsgrepp och lyfter sedan benen rakt utåt, uppåt. Tar på både mage, rygg, axlar, skildrar & biceps
  4. .... och har en hel del andra i lager, men det tar jag en annan gång.. :-)

Tips! Jag har köpt mig ett par riktiga gymskor, med sk sluttande sula. Så sjukt mycket roligare att köra styrka då och övningarna känns så mycket mer korrekta, alltså att man får ut sitt maximala i varje övning tack vare att de är stabilare och har den sluttande sulan!

Nu mot tid hos en sjukgymnast för att få lite ordning på ryggen inför måndagens tremil.

So long,

Anna

2 kommentarer på “Träningsvärken…