Close

Anna Haag

Ett himla nötande…

Så var det sista kvällen med landslaget här i Bruksvallarna. Från och med i morgon bor jag med klubben. Det ska bli kul, var himla länge sedan jag var med dem! Tydligen blir vi ett mindre gäng än vanligt, några är sjuka och vissa har gått och blitt farsa! :) Grattis Erik och Maria! Annars är det nog som vanligt, vallagubbarna kommer som vanligt upp i morgon och har säkert oändligt med vallaidéer och tillsammans med dem dyker säkert ett gäng mammor upp som försöker styra upp allting! Alltid lika intressant och lika välbehövligt, för vi väl lite väl disträ och borta ibland.. Men sådana är vi längdåkare! Haha! Extra kul är det att mor och far hinner upp och kika, i alla fall på söndagens lopp. Det blir ju inte lika ofta nu när inte tävlingarna "går i närheten"!

Annars har träningen flytit på ganska bra här. Jag har kunna fokuserat på att förbättra min teknik och hitta flytet i åkningen igen.. Tyckte att jag började närma mig det igår, även om det behövs mer nötning ännu! Vi körde ett testrace i söndags och intervaller idag.

Fartpassen har gått så där, tycker själv att jag är lite ojämn och inte litar fullt på hur kroppen ska reagera. Men det ska ju tilläggas att jag har ganska höga krav på när jag är pigg eller inte.. =) Det är i alla fall på väg i rätt riktning och det ska bli riktigt, riktigt roligt att få tävla på "riktigt" i helgen!

Banan verkar bli ganska lik den som var i fjol.. Med knixit utför, attans då..! Lär ta och åka ut och reka en del på fredag, ska inte förlora en extra sekund där! Det är ett högt satt mål! =) Banan i övrigt är ganska knixig, med korta snabba backar. Inte optimal för mig, men ska jag bli riktigt bra lär jag ju ta och kunna åka fort oavsett vad det är för bana. Det kommer att vara viktigt att komma in i loppet fort och inte stressa.. Vilket jag brukar ha svårt för i början av säsongen, så det blir en utmaning i sig!

Uttagningarna till världscuperna som sedan kommer sägs komma ut på söndag efter loppen.. Jag ska verkligen göra mitt bästa för att få åka så mycket som möjligt innan jul!

Nu är det kvällsfika dags innan det är dags att krypa till sängs.. men jag kommer inte att stressa i säng idag. För i morgon är det vilodag, sköööönt! Blir kanske en fika eller två, hört den förr? :)

Må gott, träna på och njut av den kommande vintern!
/Anna panna

En kommentar på “Ett himla nötande…

Hallå, vintern?!

Så var vi åter på Liden här i Bruksvallarna.. två veckor av våra liv ska vi spendera här! Usch vad hemskt det lät, men det är det ju inte!Faktiskt är det riktigt skönt att äntligen vara på snö hemma i Sverige, det är en speciell känsla! Tyvärr var det inte så vinterlikt som jag hade hoppats på, det har tinat rejält de sista dagarna. I söndags och igår kunde man åka på rullskidbanan, ca 9km, men i dag var det inte längre åkbart där. Så vi har snurrat runt på elljusspåret.. Ok, de flesta har nog varit upp mot Mittåkläppen där den nya konstsnöslingan går, men jag insåg/förstod inte under ett två timmar långt pass att man kunde åka upp där,så jag snurrade i alla fall runt på det 3km långa elljusspåret! Attans då, men är huvudet dumt får kroppen lida! :)

I kväll har vi mediaträning, riktigt intressant. Första träffen var redan på Kreta i maj, men det var ju ett halvårsen nu (himmel vad tiden går fort) så igår fick vi lite repetion medan vi idag fick lära oss lite nya saker! Vi blev intervjuade framför kamera och blev sedan (kritiskt) granskade av Mats (mediatränaren), Gunde och de övriga i gruppen.. Alla har vi våra små egenheter! Det är är lärorikt och nyttigt för kontakten med media blir allt viktigare samtidigt som (jag anser)att den blir mer och mer komplicerad.. Media kan ibland vara riktigt tuff, så det är bra att vi får lära oss hur vi ska hantera dem! För de gör ju också bara sitt jobb och vi är beroende av dem för att kunna göra vårt jobb! Ett givande och tagande så att säga..

I morgon är det ett pass på programmet, jag kommer att ta det lite easy sä här i början för

att inte slita ner mig då jag inte har tränat ordentligt sedan Ramsau. Tänkte passa på att

ta lite massage när de andra sliter runt ute i spåret.. Kanske hinns en fika med också,

eller, jag ska se till att en fika hinns med! =) Och ska försöka locka med mig Emil.. får väl säga att han får en chokladboll och en soyalatte om han följer med, då brukar han inte vara så svår övertalad! Haha!

Jag har ju som sagt haft en lite seg period sedan Ramsau med maginfluensa och förkylning,

men senaste veckan har det känts bra. Så idag körde jag lite intervaller (på skidor, första sedan i april) och det kändes bra! Skönt, med tanke på att tävlingara kryper allt närmare och även om jag inte ska vara i toppfrom nu vill jag att kroppen svara på rätt sätt! Sen vet jag ju inte alls hur jag är i jämförelse med de andra.. ska bli spännande att tävla på riktigt!

Nu är det läggdags innan det är dags för ännu en dag i skidspåret!

På återhörande!
/anna

4 kommentarer på “Hallå, vintern?!

Totally makeover och grusvägar!

Hej igen!
Förra veckan var fick jag äran att följa med Emil till Sollefteå för att delta på en sprint där. Vi kom dit på torsdag eftermiddag och hann med ett riktigt fint pass kring Hallstaberget. Mot slutet blev det riktigt mörkt och vi fick användning av pannlampan som Emil hade envisats med att ha med sig.. Kanske skulle jag lyssna på han mer så slipper jag kanske bli vilse i alperna! ;-) Efter passet blev vi bjudna på en grymt god middag inne på
Hallstabergets hotell. Sen tog jag bilen ner till Sollefteå centrum där hela gågatan var kantad av marschaller. Där väntade Robin (Bryntesson)'s tjej på mig och jag fick en "total makeover" i sminkstolen! Skitroligt! Jag som knappt vet vad smink är har nu fått lära mig ett och annat så jag kan nog börja se ut som folk snart! :) Tack FRIDA!

Efter det bjöd paret RobinFrida mig och Emil och Bengt Stattin på ett riktigt gott kvällsfika med en ÄKTA frukt-och bärsallad! Sen var vi laddade för sprinten..

Tyvärr vaknade jag med känningar i halsen och fick lov att avstå sprinten, men fick jobb som måldomare och sekreterare! Alltid kan man ju hjälpa till med något, även om jag bra mycket hellre hade kört sprinten med skidgymnasieungdomarna...

Segt! Men det verkar vara riktiga förkylningstider nu, så det är bara att behålla lugnet och äta och må gott så jag kan börja röra på mig snart igen.

I helgen var mor min på besök och i söndags hann vi med en utflykt till skogen ovanför Marieby här i Östersund. Det var nog sista turen ut i skogen då man kan sitta på backen och grilla korv innan snön kommer..

Ända ska vi ju vara glada att snön inte har kommit än för då kan vi genomföra bra träning, jag rekommenderar verkligen att pröva åka rullskidor efter grusvägarna. Det är mer än spännande!

Nästa vecka är det tänkt att vi ska åka til Bruksvallarna för att ladda det sista inför tävlingspremiären 14-15 november, men i dagsläget ser det tun(g)t ut.. Ingen snö så långt ögat kan nå och enligt väderleksrapporterna är det heller ingen snö inom det närmaste tiden. Som tur är kan de ju producera snö om det bara blir minusgrader och det ser ut som om det kan bli minusgrader där från och med nu, jag hoppas!

Sedan jag var 13-14 år har jag varit i Bruksvallarna på försäsongen innan tävlingarna drar igång, och så vill jag att det ska fortsätta vara. Det hör till att göra de första riktiga skidpassen där och börja känna av tävlingsnerverna.. :)

Innan vi (förhoppningsvis) far på läger ska jag ner till Uppsala för att hälsa på mina barndomskompisar, vet inte hur länge sen det vara vi sågs. Känns som evigheter sen, så det ser jag verkligen fram emot! Jag ska också vara med på TeamSportias skidmässa i Uppsala, kul!

Nu ska jag fortsätta kika på "Design: Simon och Tomas" innan det är dags för kvällsfika.. Gött! :)

Hörs snart igen och då hoppas jag att den vita varan har ärat oss med sin närvaro!
/Anna

2 kommentarer på “Totally makeover och grusvägar!

Tiden rinner iväg..

Några av er har kanske hört om mitt och Charlotte´s lilla äventyr förra fredagen, för er som inte har gjort det, kan ni läsa min redogörelse på Skidor (där det finns lite roliga bilder inlagda) eller på mina nyheter Det blev ett träningspass som heter duga, och kroppen har känts lite seg sedan dess. Vi var ute och skulle springa ett vanligt 2h pass, men skulle pröva lite ny mark och det hela slutade med att vi var ute i 4.30h och fick springa de sista 2.30h i mörker på mellan 1500-2100 m.ö.h. Men det gick bra, vilken tur! Vi var bra oroliga ett tag.. Men läs gärna berättelsen så får ni veta mer om vårt äventyr! Vi ska nog inte ge oss iväg själva igen på ett tag, eller det tycker i alla fall våra ledare och de övriga som var inblandade i historien och har hört om den efteråt.. men man måste ju våga prova ny mark! Haha!

Tiden går fort, även när man sliter och tränar på! Men det är nog för att jag gör det jag tycker år bland det bästa som finns som det går så fort.. Vi kom hit till skidparadiset för 7 dagar sen nu, har hunnit med 11 pass, varav 5 på glaciären, och har bara 5 pass kvar här nere. Bland annat ska vi gå i den berömda störtloppsbacken i ”Schladming” i morgon eftermiddag, det kommer att bli ett riktigt tufft pass! I dag på eftermiddagen stod det rullskidor klassiskt ”bergsetapp” på träningsplanen, vi började åka rullskidor nere i Pischl på 1000 m.ö.h. och tog oss upp till Kabinstationen på 1700 m.ö.h. i sakta och mysigt mak. Därefter tänkte jag ta och springa ner tillbaka till hotellet, men av någon konstig anledning fick jag inte springa själv.. Utan en ledare sprang med mig, men jag klagar inte. Trevligt med sällskap! Undra när jag får börja springa själv igen... ? :)

Vädret har varit fantastiskt här nere, men nu börjar molnen, regnet och dimman dra in. Trots det är det fortfarande bra före upp på glaciären.

För min del har det hittills var ett av årets bästa läger och jag känner att jag ligger i bra fas inför nästa läger och tävlingspremiären. Kroppen svarar bra på träningen och symptomen med trötthet och seghet som jag dragits med sedan augusti har gett med sig sedan några veckor tillbaka. Det är himla skönt! Nu gäller det bara att träna vettigt för att inte slita ner sig för mycket, för tiden går som sagt riktigt fort..

Nu ska jag gå ned och äta mellanmål innan jag ska ta mig an bergsetappen!

Må gott, det gör jag, så hörs vi vidare!’
/trötta men glada hälsningar nere från Ramsau genom Anna

En kommentar på “Tiden rinner iväg..

Vilse i alperna

Fredagen som tog ut sin rätt!

Fredagen den 10 oktober var en händelserik dag.. i alla fall för mig och Charlotte!

Över ett berg, nej två.. nej tre berg! Småkuperat fick en annan dimension här nere i Alperna! Vilket äventyr vårt lilla träningspass blev!

Eftermiddagen skulle som vanligt ägnas åt ett barmarkspass, då vi redan hade spenderat ett antal timmar på glaciären på förmiddagen. På programmet stod det ”valfri A1” alltså blev det ett himla bök och stök innan alla hade bestämt sig för vad de skulle göra; vilket innebar ett antal frågor liknande ”Vad ska du göra, jag hade tänkt göra det här, vill du hänga på?” och ett antal ”nej, jag gör nog så här i stället” eller ”jag gör som hon gör”.
Jag hade, som vanligt, redan bestämt mig för vad jag skulle hitta på men hoppades på sällskap. Dagen till ära var det Charlotte som ville hänga på, den enda tappra eller kanske den enda som var snäll nog att följa med mig.. Magnus (Ingesson) hade dagen innan berättat om en tur som Järpens skidgymnasium hade gjort här, och då jag var lagom less på de olika ”rundweg-arna” som fanns i området var jag inte sen att nappa på ett nytt förslag.

Omkring 15.45 svensk tid (och för övrigt också Österrikisk tid) packade jag, Charlotte, Stefan Larsson (vår vallare) och Jesper Johnsson (tränare i Järpen) in oss i bussen och färden gick mot Filzmoos där turen skulle starta. Där släppte Stefan och Jesper av 2 gladlynta töser med kartan i högsta hugg, medan de åkte tillbaka till Ramsau och Türlwand (där kabinstationen är) för att komma från andra håller och möta oss halvvägs. Vi skulle följa led 612 och sen vika av på led 617 och ABSOLUT INTE följa led 638. Ska väl kanske tilläggas att kartans kvalitet inte var den bästa, men på något sätt lyckade vi komma upp dit leden delade sig. Tyvärr var jag och Charlotte mitt inne i en het och givande diskussion och missade avfarten vilket gjorde att vi fortsatte på led 612. Efter 20 minuters klättring började jag bli lite osäker då jag tyckte att leden svängde för mycket åt vänster, så jag plockade fram den utomordentliga kartan och insåg att vi i iverns hetta hade missat korsningen. Det blev till att vända om och efter ca 15 minuter språngmarsch utför var vi på led 617. Därifrån flöt det på fint och vi passerade den ena vackra dalen efter den andra (med några klättringar emellan) och vi hann med ett antal poseringar i den vackra miljön.. Vi hade bestämt med Jesper och Stefan att ses efter vägen, om vi inte gjorde det, skulle vi ses vid bussen i Türlwand efter ca 2h. Då det gått 2h hade vi inte sett skymten av dem och vi började inse att vi nog inte skulle hinna tillbaka till 18.15..
Problemet var att det började mörkna och bli lite kallare och inte heller hade vi någon mobil med oss, trots att Jesper lite försiktigt hade föreslagit det samtidigt som han ifrågasatte vår klädsel (som bestod av shorts och t-shirt) men eftersom vi är så vana att klä oss inför träning kan ju inte en ledare komma och säga hur vi ska klä oss… Vi satte i alla fall på oss en lång-ärmad craft-tröja.

Men vi höll modet uppe, tog en drickapaus och tog upp kartan. Visste inte alls var vi var förutom att vi var på rätt led. Tog en titt framför oss där vi såg ett högt och stort berg (toppen låg på ca 2200 m.ö.h. och vi var på ca 1500 m.ö.h.) och antog lite chansartat att bakom den toppen MÅSTE ju kabinbanan ligga, för vi skulle nämligen komma fram under kabinbanan och springa utmed leden som gick därunder ner till Türlwand). Och Charlotte ropade plötsligt till: ”Titta, där är ju Südwandhütte!”. Så glada i hågen tog vi nya tag och började traska mot toppen, det blev raskt mörkare men vi hade fortfarande hoppet uppe om att vi snart skulle vara framme.

Gissa om vi blev besvikna då vi kom upp och insåg att det inte var på denna topp som huset låg, utan det var ännu ett berg i vägen.. Som med våra 1,63 m.ö.h. var riktigt högt! Men då stötte vi på ett nytt problem. Eftersom det endast är solen som värmer här nere nu, sjönk temperaturen ganska drastiskt då den dalade, men som tur var hade vi i alla fall varsina vindjackor med som vi satte på oss och dessutom hade jag en energikaka som vi kunde dela på för vi hade ju trots allt varit ute över 2.30h nu..
Vi insåg att vi måste ta oss ned i dalen för att ta oss upp igen (alltså leden gick ned i dalen för att sedan gå upp igen) men vi tänkte att ett berg till ska vi fixa. Men att ta sig ned var lättare sagt än gjort då det hade kommit lite snö sen vi var här i Ramsau sist och stigen var delvis täckt med ett mer eller mindre tjockt snötäcke. Vi hade fortfarande inte mött någon av Stefan eller Jesper. Oerhört försiktigt började vi ta oss nedöver, och ska väl kanske tillägga att vi inte var lika kaxiga längre.. Men ned tog vi oss och började traska uppöver mot nästa topp. Nu var det rejält mörkt, men dagen till ära tittade månen fram och lyste upp dalen (ooootroligt vackert!) så vi såg rätt bra ändå.

Vi tänkte ”men nu måste det ju vara sista toppen”.. Men så fel man kan ha! Självklart såg vi att det var ännu en topp att bestiga och tillråga på all råkade vi tappa bort stigen för en stund. Efter pepptalk och seriöst övervägande om vad vi skulle hitta på, insåg vi i alla fall att det var säkrast att leta reda på stigen igen ”och följa den inslagna vägen”. Efter en del letande fann vi så till slut stigen och släppte inte markeringarna för en sekund. Upp mot nästa topp bar det..

Efter en hel del ”nu har vi kommit bra lång”, ”det här fixar vi” såg vi till slut siluetten av en byggnad och glädjen och lättnaden vi då kände kan knappt beskrivas! Tur att ingen var i huset för då skulle de nog trott att de blivit hemsökta av alpen-spöken! Siluetten var Dachsteins Südwandhütte och då vi passerade krönet såg vi också kabinbanan! Därifrån var det bara att följa stigen ned till Türlwand där en mycket orolig ledare satt och väntade på oss.. Han blev nog lite smått chockad när två så glada filurer dök upp i höstkvällen! Efter ett 4.30h långt äventyr som egentligen skulle ha tagit 2h, kom vi så tillbaka välbehållna, men med lärdomen om att alltid ha mobilen med sig när vi upptäcker nya ställen!

Så den fina 2h turen, som vi egentligen skulle ha gjort, visade sig efteråt vara led 638 och det var också där som Jesper hade sprungit, för de hade faktiskt sprungit och mött oss.. Men uppenbarligen på fel led! Och den leden hade ca 1000 höjdmeter stigning, medan den jag och Charlotte tog hade hela 1700 höjdmeters stigning. Men vad gör man inte för lite extra träning så här i oktober då tävlingspremiären närmar sig med stormsteg!
Trötta men välbehållna kom vi så tillbaka till hotellet med ett nytt rekord i antalet träningstimmar per dag..

Så var vår händelserika fredag nere i de österrikiska alperna över och vi somnade gott med lagom värkande kropp!

En kommentar på “Vilse i alperna

Vilken ära!

Hej igen!
I lördags hade jag äran att delta vid Dalarnas Idrottsförbunds 100-årsjubileum som firades med en idrottsgala på Lugnet. Det var ett riktigt härligt arrangemang och som pricken över i:et blev jag utnämnd till "årets genombrott" i Dalarna i konkurrens av Lassi Karonen (rodd) och Calle Halvarsson (längdskidor). Så otroligt häftigt att få ta emot ett sådant pris, jag trodde inte att jag skulle ta hem det och hade därför inte förberett något tal. Men då jag slog mig ned vid bordet då galan inleddes sa Emil lite försiktigt till mig: "Har du förberett något tal?", och då började jag fundera.. Som tur var behövde jag inte hålla något tal då han som gav mig priset istället höll ett tal för mig, snacka om att jag blev förvånad och tagen! :) Kvällen avslutades med lite dans innan färden åter gick till Orsa för att packa om väskan innan jag skulle resa ner till Ramsau.

Så nu är jag åter här nere i Alperna för 10 dagars långt träningsläger med laget. Här nere är det kanonfint och föret på glaciären är riktigt bra till skillnad från när vi var här sist. Tyvärr är det lite mer folk här nu, så det kan bildas lite köer på spåret och vi fick inte heller plats på det vanliga hotellet men det är roligt med lite omväxling!

Idag har jag hunnit med ett längre skatepass på glaciären och ett tufft stakpass på eftermiddagen. I morgon är det ännu ett pass på glaciären (av totalt åtta) och styrka tillsammans med Pierre och Leif som kommit hit från Stockholm för att se till att vi har rätt teknik i gymmet, kul!

Jag har ju varit seg en period men nu känner jag mig pigg igen och då känns det extra roligt att vara på läger!

Sen kom jag bara att tänka på, av en slump, att det faktiskt bara är 6 veckor kvar till premiären i Bruksvallarna... Tänk vad tiden rullar på!

Hoppas att det finns lite snö kvar hemma i fjället då vi kommer hem härifrån.. Det vore underbart!

Nu ska jag leka vidare på internet innan jag och Charlotte ska packa in oss i bilen för att åka tillbaka till vårat hotell för kvällsfika och möte inför morgondagen!

Ha det gott och på återhörande!
/Anna

Ps. Bilden är från galan och lägg märke till priset, jag satt faktsikt bredvid kvinna som hade designat det! :) Ds.

3 kommentarer på “Vilken ära!

Åter till Ramsau

Nu var det återigen ett tag sen jag skrev sist, vet inte alls riktigt var tiden tar vägen!

I alla fall har jag hunnit repa mig och börjar åter känna mig som mig själv, otroligt skönt! Förra veckan passade jag på att åka till Grövelsjön och njuta av hösten innan det är över, för fort går det nu. Där fick jag några riktigt fina dagar med träning och bra väder. Torsdagen bjöd på underbart väder och då tog jag och Emil och traskade upp på fjället med stavarna, men då Emil inte var riktigt pigg så vände han strax innan första toppen så jag fick själv utmana fjället! Det var riktigt härligt! Då jag är en lite fegis ibland då blev jag ju mäkta rädd när jag hamnade mitt i en renflock.. huu! Det gick dock bra men omvägen blev bra lång.. På vägen ner från fjället såg jag en rökpelare som verkade komma från stugan, lite orolig hann jag bli men misstänkte att det var Emil som inte kunde sitta still och lekte skogskarl istället.. Och visst var det så! Så till lunch den dagen blev det grillad korv över öppen eld, mysigt!

Så efter ett par dagar med bra träning till fjälls packade vi bilen i söndags och for tillbaka hem till Östersund, om än bara för ett par dagar, då jag nu är nere hos pärona i Orsa! Och det var länge sen jag var här sist, så det är himla kul att träffa syrran och brorsan lite och äta av päronas goda mat! Jag och brorsan drog ner till gymmet igår när jag precis kommit hem, snacka om att jag blev knäckt! Det är ju jag som ska vara elitidrottare och dessutom storasyrra men där slog han mig allt på fingrarna.. jaja, det är väl något jag får lära mig att leva med! :)

I tisdags gjorde jag SubMax och Max test på Vintersportcentret, och känslan som jag haft att jag är tillbaka på banan bevisades men tyvärr så uppnådde jag inte riktigt de testresultat som jag ville även om jag åkte längre på bandet.. Ska väl tilläggas att jag inte riktigt vet hur det där fungerar och vilket man ska bry sig om, testvärde eller tid på bandet, men annars kändes det ganska bra och det som var extra roligt var att Jocke Abrahamsson var med och filmade så jag kunde få direkt teknik-feedback av Ola Ravald.

Här nere i Orsa ska jag hinna med upptaktsträffen med klubben och faktiskt så är jag inbjuden att delta på Dalarnas Idrottsgala som går av stapeln på lördag, kul! Men då uppstod ju direkt ett problem, lyx-problem, vad ska jag ha på mig? Killar har ju det mycket lättare, det är ju bara att ta kostymen.. kanske blir kostym för mig med!:) Nejdå, syrran får hjälpa mig, hon har riktigt bra öga och smak för hur man bör se ut!

På tisdag blir det åter resa till Ramsau, då det var för dåligt med snö i Le Diablire (eller hur det nu stavas). Det känns lite småtråkigt att vi missar chansen att se ett nytt ställe men det är ju inget någon kan styra över och det viktigaste är ju ändå att vi får bra träning!

Nu ska jag käka frukost och kolla på en film tänkte jag, för att verkligen njuta av min vilodag!

Ha det gott!
/Anna

3 kommentarer på “Åter till Ramsau