Close

Anna Haag

#Eatartfest.

Ni vet ju säkert vid det här laget att jag (och Emil) är lovers av mat. I all form. Att få prova nya kombinationer och smaker är ju makalöst och när vi dessutom har förmånen att ha både ett behov (och en förbränning) utan dess like kan det ju bli rätt tråkigt om man köra på samma sak hela tiden. Så när vår vän Kajsa-Tuva berättade att de skulle ha en mat & konst festival här på Frösön, kände vi - vi måste haka på! När roliga saker händer här, måste man ju hänga på. Så är det bara. Lätt att gå och klaga att "det händer ju inget kul i stan" men i Östersund kan man aldrig säga så, för herregud vad kreativa och engagerade och företagsamma människor det finns! Otroligt inspirerande!

Bakom arrangemanget stod bland annat Kajsa-Tuva men också Fia Gulliksson (här i Ösd är hon kände för mycket, men jag kom i kontakt med hennes namn när Jazzköket öppnade som ovannämnda öppnade tillsammans, men som numera drivs vidare av bland annat Kristoffer och Hedda som också driver L:a Saluhallen) tillsammans med olika restauranger och kockar både från närområdet (bl.a. Vinbaren i Åre, L:a Saluhallen, Jazzköket, Fäviken, Flamman i Storlien) och lokala producenter av både charkuterier, ostar och bröd. Helt enkelt en salig blandning. Allt presenterades tillsammans med musik från olika musikanter och band, på en station fick vi en försmak av teatern Fröken Julie och på en annan station var det konst från Kajsa-Tuva. Allt i en salig blandning som gjorde att atmosfären var avslappnad och skön, samtalen bubblade och man träffade på människor man bara mött på gatan, men nu fick man byta ett par ord. Vi lotsades runt på Frösö Park-området och en av stationerna var Frösö Handtryck, och pinsamt nog har jag ju aldrig varit där förr! Dit blir det garanterat ett besök i sommar, och jag ska definitivt ta med mig mamma dit. Så är det bara.

Så för oss food & music lovers var det ju en kväll som var pricken över i:et - mer sånt här till folket! Om ni vill läsa mer om hela tanken bakom det hela, läs här. Och nej, vi är inte sponsrade av eventet utan bara pepp som jag sa i min instastorie härom dagen! Jag älskar när folk vågar göra sånna här saker i mindre städer som ändå Östersund är. Och att folk hänger på. Älskar det!

För oss slutade festivalen efter de fyra olika matstationerna men festivalen fortsatte långt in på natten för många, för två trötta skidåkare fick det räcka med ett par timmar med festivalkänsla innan vi tog bilen hem och sov våra timmar för att vara redo för en ny träningsdag.

So long,

Anna

En kommentar på “#Eatartfest.

Pollennockad.

Allergitider. Och träning som trappas upp för varje vecka är inte den bästa kombon. Tröttheten vissa dagar är så förbenat jobbig. Och sen nästa dag, är den som borta. Fler som känner igen sig?! Dock vet jag ju att det är så här, samma sak varje år och det bästa är att trots att jag både känner mig trött och helt ur form och allt det där, så märks det inte när jag tränar. Då är det som om jag kommer tillbaka till mina rötter på något sätt. Och på så sätt märker jag om de där allergisymptomen är förkylningssymptom. För det vet ni som precis som största delen av den svenska befolkningen faktiskt är mer eller mindre känslig för pollen - att veta skillnaden på en allergireaktion (mot pollen då) och en klassisk förkylning är INTE det lättaste. Men sticker jag ut och tränar, vet jag direkt. Och det är himla skönt!

Sakta men säkert börjar jag komma in i den vanliga träningsrytmen. Den man har hemma. Frukost, träning, lunch, vila, mellanmål, träning, middag och sen dö i soffan. Och det här rytmen mår jag bra av, den trivs jag med. Himmel vad jag kan sakna den rytmen när något gör att den rubbas. Och sakta trappas träningen upp, några timmar fler per varje fyra veckors period. Sakta låter jag kroppen anpassa sig till den ökade belastningen. Mer successivt än vanligt, alltför att ha energi kvar när det börjar bli lite tröttsammare klimat att träna i fram i höst.

Den senaste tiden har jag medvetet lagt in vilodag under helgen, och vi som aldrig har haft en klassisk helg i och med att ingen av oss jobbar, får lite av "nu-är-det-helg-feeling (!)" och den ska man inte underskatta. Kropp och knopp går ned lite varv och tack vare de långa, ljusa kvällarna blir ju kvällarna så långa och härliga och lyckas man dessutom ha en vilodag dagen efter gör det ju inget om klockan hinner bli lite mer än vanligt innan jag kryper ned i sängen. Så härligt!

När dessutom Östersund bjuder på riktig sommarvärme, ja, då gör det INGENTING att jag emellanåt känner mig nockad av allergin - för sommar, herregud vad härligt det är! Ljuset. Värmen. Livet blir så enkelt. Älskar det!

Även om man blir trött av pollen-allergin så blir man ju saligt lycklig att få träna i dessa miljöer. Springa, titta och andas. Tänk vilket jobba jag har liksom?!

Hopp och studs är också en del av träningen. Viktig för en sådan som mig som haft (har emellanåt) ont i ryggen och inte riktigt har vågat studsa som en boll, men nu börjar det ta sig. Sakta men säkert. Känns som det är mitt nya ledord - "sakta men säkert".. :-)

Och när poolen bjuder på nära 30 grader, så är det rätt skönt att bara dyka i efter passet eller ta ett kvällsdopp. Har på känn att i år kommer det bli badningens år! :-)

Nog för att det inte ser så varmt ut på denna bild (den är ju ändå tagen efter kl 20.00), men attans vad skönt det är att hoppa i och ta ett par simtag. Jag har faktiskt tränat en del i poolen hemma på slutet. Det blir några vändor, men vad gör väl det?

Nu ska jag krypa upp i soffan och bota lite trötthet med att titta på tv medan Emil är ute på dagens andra pass. Frågan är om energin kommer tillbaka så pass att vi tar oss bort till Frösö Park och crEATive pARK och får avnjuta de 16-20 olika smårätterna som ska serveras tillsammans med underhållning och annat kul. Jag ska göra mitt bästa för att ladda upp lite. Är mer än pepp på att dra dit, så jag måste ge mig en chans känner jag!

Och vad gör väl lite pollen egentligen..? Det är väl bara att bita ihop, eller? ;-)

So long,

Anna

0 kommentarer på “Pollennockad.

Från dal till fjäll…

... från grönt till vitt. Från sommarvärme till vårvinterkyla. Från varm bris till isande vindar. Det bjöd ett av passen på under veckan i Sognefjell.
Vi tog bilarna ned till dalgången och satte på oss rullskidorna och efter att ha åkt där nere i cirka en halvtimme började vi sakta ta oss uppåt. Från nära havsnivå upp över tusen meter över havet. Vi använde inte benen, utan stakade oss uppåt med olika inslag av impulser och teknikövningar. Det gällde att hitta en rytm som gjorde att rullskidorna hela tiden höll fart och att man inte behövde starta om rörelsen. Magen och armarna började sakta men säkert bli mer och mer tärda men vi stakade på.


Tillslut kom vi upp, vi hade tagit över 1000 höjdmeter och kände oss riktigt nöjda över oss själva, spontana kramar och "high five" kom här och där och ledarna stod med coca cola och chips tillsammans med återhämtningsdrycken. Sånna små grejer, som den spontana glädjen, lagkänslan som sprids just i ett sånt läge, det ger mig sån stolthet över att vara en del av det här laget. Peppen. Lagandan. Drivet. Glädjen. Öppenheten. Värmen. Och det gör att jag redan längtar till nästa läger.


Anna 

En kommentar på “Från dal till fjäll…

Sognefjell – tack å hej!

Sitter i bussen på väg hemåt. Sju till åtta timmar i bussen väntar. Sitter med lurarna på och kikar ut genom fönstret på det vackra norska landskapet, för man hinner ju se en del på norska vägar.. Det går inte alltid så fort minst sagt. Men det gör ju egentligen inget, för vi hinner ju som sagt se desto mer. De turkosblå sjöarna, älvarna och de gröna bergen som övergår i de ännu snöklädda fjällen.

Halvvägs till Sverige utlovas pizza. Det ser jag framemot. För efter sju dagars träning så finns det ingen botten i min mage. Jag märkte härom natten då vi kört ett hårdare pass på eftermiddagen att jag nog borde ha stoppat i mig än mer på kvällen då jag sov både ytligt och oroligt. Sämsta kombinationen på läger då man vill vara pigg och fräsch för att både klara av träningen och få ut något av den och helt enkelt hålla sig frisk. Igår kväll stoppade jag i mig lite extra just innan jag skulle somna och sov som en prinsessa och dessutom gick morgonens pass som en dröm. Bara man lär sig signalerna och lyssnar är det en ganska enkel ekvation det där med kost och träning, man måste bara finns sin nyckel.
Så en pizza om någon timme kommer sitta fint. Har redan beställt - en med pulled pork och utan ost (pga allergi, inget annat!). Vattnas redan i munnen. Med mig i bilen har jag dessutom ett par mackor och bars. För även om lägret ju är slut, så fortsätter kroppen att jobba för att återhämta sig från de här dagarna så det sämsta jag kan göra nu är att slarva med att stoppa i mig något med jämna mellanrum. Elitidrottarlivet är något som pågår dygnet runt, 24/7, året om. Och tyvärr märks det alldeles för fort om man missar eller slarvar, det gäller helt enkelt att vara på tårna mest hela tiden. Men även det blir tillslut en vana, ett sätt att leva och jag skulle inte säga att det "kostar" mig särskilt mycket. Jag gör allt detta på rutin, det gäller nog mest att bara komma in i det.

Dagarna i Sogne var F A N T A S T I S K A och jag njöt oavsett vilket väder som bjöds på. Skidåkningen var så fin, förhållandena bättre än på många tävlingar under vintern. Så det var enkelt att jobba med teknik. Något som jag försöker lägga extra mycket krut på när jag väl åker skidor. Visst kan man jobba med tekniken på rullskidorna också, men det blir inte riktigt samma sak, så jag försöker maxa teknikträning när jag väl får chansen på snö.

Utanför rullar den norska landsbygden förbi. I lurarna blandas Van Morrisson med Oskar Linnros, Zara Larsson och Sabina Ddumba. En salig blandning, precis som jag vill ha det! Ikväll kommer också Emil hem från Riksgränsen där han varit sedan förra söndagen. Jag längtar!

So long,

Anna 

0 kommentarer på “Sognefjell – tack å hej!

Sognefjell. Oh my.

Mer än halva lägret här i Sognefjell har gått, fyra pass återstår och vi har fått njuta i sol, kämpat i vind och frusit i regn. Men varje dag har bjudit på väldigt fina skidförhållanden och jag, som är här i Sogne för första gången, fattar grejen helt. Fattar till 100% varför norskarna återkommer gång på gång, varför vallarna och våra leverantörer av skidor är här varje juni. Hit ska minsann jag återkomma, här trivs jag!


Så även om inte vädret varit hundra procent varje dag har jag ändå njutit. Njutit av varje minut av skidåkningen på perfekta skidspår. Och igår åkte vi ned till dalen och sprang utmed älven, körde ett rejält och bra styrkepass tillsammans innan vi åt pizza tillsammans (pizza är verkligen en favorit i det här laget!). 

I eftermiddag ska vi köra ett rullskidpass nedifrån fjorden upp mot Sogne, frågan är om vi kommer hela vägen upp eller stanna en bit längre ned. Det är nämligen 1400 höjdmeter där nedifrån.. 😬

Jag mår bra och har en kropp som funkar, ett huvud som vill ta varje tillfällen till att utmana och utvecklas, så det är så kul att vara här med gänget där alla vill detsamma. Det är verkligen triggande, precis som det ska!

Nu är det lite intervjuer innan mellanmålet och vi far ned mot fjorden och antar eftermiddagens utmaning i form av backen... 😊 Sen återstår bara tre (!) pass av det här lägret, tre tillfällen att njuta av riktigt skidåkning, för det lär dröja tills i oktober då vi ska till Val Senales. Fram till dess blir det nog skidtunnel-åkning.

Så jag ska njuta av vackra Sognefjell till max! 😍

So long,

Anna

En kommentar på “Sognefjell. Oh my.

Sommaren är lite långsam..

Står och ska strax ut på dagens andra pass, en skön återhämtande löptur tillsammans med Emil och ikväll väntar en go'midda (var och handlade på stans lilla saluhall och kom som vanligt hem med mycket mer än vad jag hade tänkt). Hade helt missat att det var en röd dag idag, sånt finns ju inte i vår kalender på samma sätt som någon som har ett vanligt jobb. Vi har mer träningsdag eller vilodag, och idag är det det förstnämnda. Men eftersom jag brände av ett intervallpass i morse som jag grämt mig lite för (visste att det skulle bli jobbigt och det var än mer utmanade än jag trodde...) så känns det lägligt att ta en riktigt go'midda idag. Hoppas hinna se Ebba von Sydows dokumentär om vår Kronprinsessa och sen en film, det vore verkligen att toppa denna dag!


Drog precis i mig en smoothie (som jag uttalar smotti, men så heter det tydligen inte), ska nog ge er receptet sen om ni vill, perfekt att ha on-the-go när tiden är lite knapp men man ändå behöver lite energi.

Hade hoppats få eftermiddagens pass i härlig försommar sol, men våren har varit lite lurig i Jämtland i år. Några dagar har varit så där magiska att man glömmer bort hur kasst vädret faktiskt kan vara den här tiden på året, men när dessa dagar väl dyker upp inser man att ja, vi bor så nära fjällvärlden man kan. Nordvästan vind och regn. Då blir det kallt. Har tagit shortsen ett par pass, men än är det inte läge att ta dem varje pass, som jag längtar efter det! Ändå njuter jag mer och mer av att ha det jobb  jag har, att jag har möjlighet att vara ute så mycket, även om vädret inte är det bästa jämt. För himmel vad trött jag blir om jag är inne en hel dag, jag funkar inte då. Så rätt lyxigt att faktiskt få sin dos med den friska luften varje dag.


Från i lördags kväll när det faktiskt var en sån där härligt magisk kväll, även om det bara var 13 grader till slut.. 😊

Nope, nu är det dags att byta om. Ska få med mig Emil som ligger i soffan och tittar på både tv och mobil (multitasking eller hur var det nu, kunde män fixa det..? 😉). Sen ska jag bara njuta av att snöra på mig skorna och springa. Som jag saknar löpningen man kan få under barmarksåret, att springa på vintern är härligt men ingenting går upp mot löpning i skog och mark, så är det bara!

So long,

Anna

3 kommentarer på “Sommaren är lite långsam..

Maj, underbar maj!

Dagarna här i Meråker rullar på, dagarna går fort när man är på läger men man hinner noll och ingeting förutom att äta, träna och sova på repeat. Och det är en rytm jag trivs otroligt med, precis så vill jag spendera mina dagar just nu!

Vädret här i Meråker har bjudit på hela spektrat från sol och vindstilla till snöblandat regn och blåst och vi åker skidor, rullskidor, springer och är inne i gymmet. Men det är framför allt skidåkninge som gör mig förundrad. Jag tror aldrig jag varit med om så fin skidåkning som vi har här nu i maj! Visst Riksgränsen i slutet av maj 2013 var otroligt fint men då var vi verkligen i norra Sverige och åkte skidor uppe på toppen av backarna. Men här åker vi från skidtadion, ca 400 m.ö.h. och upp mot fjället. Både igår och idag har det bjudits på fantastiskt fin skare. Jag njuter till fullo!

Meråker i maj verkar uppenbarligen vara en höjdare alltså! Maj, underbara maj. Årets första månad (skidårets första månad alltså) fylld med energi, förväntningar och tid att få fundera över vad man vill fokusera på under året. En månad också där inte skidåkningen (dvs träningen) är allt allt allt, jag försöker också hinna göra lite annat då träningsmängden inte är fullt lika mycket som från juni-juli. Och det utnyttjar jag till fullo! Och hittills har årets maj verkligen visat sig från sin bästa sida!

Nu ska jag vila lite mer, i eftermiddag väntar någon typ av intervall och ikväll ska vi käka pizza oxh diskutera lagets tankar inför året. I morgon är det sista dagen här i Meråker innan vi drar till Stockholm för två jobbdagar med laget.

Hörs snart igen, så länge - njut av maj och dess nyckfullhet! :-)

So long,

Anna

0 kommentarer på “Maj, underbar maj!