Close

Anna Haag

Topp på Toppidrettsveka!

Sitter i bilen med mamma och pappa på väg hem från Trondheim efter tre intensiva dagar med tävlingar. Fyra lopp har vi hunnit med, en sprint i vardera teknik, ett längre skejtlopp och idag avslutades det hela med tre varv klassisk masstart på en ca 3 km lång slinga.

Vädret var inte helt med arrangören och det gjorde att vi tvingades ta det otroligt lugnt neröver då vi inte hade något grepp med rullskidorna. Som tur var kom vi alla överens före start att ingen fick passera någon i utförsköringarna och det gjorde det i alla fall lite säkrare men till och med de platta kurvorna var svåra idag då det var så halt. Men vi hade ändå tur jämför med killarna då himlen bestämde sig för att öppna sig t o t a l t och vägen var mer som en strid fjällbäck än en väg. 

Så loppet blev speciellt. Ganska avvaktande förutom i den långa och delvis rejält branta stigningen och det var också där luckorna uppstod. Sista varvet drogs tempot upp rejält och vi var nog bara fem-sex stycken som var kvar i klungan över krönet. Sedan fick vi ta det med ro neröver och det var väldigt avvaktande den sista kilometern. När det återstod ca 400m gick Harsem upp mellan Jacobsen och Weng och det blev lite struligt. Jag låg då precis i Jagobsens rygg och där ville jag stanna så länge jag kunde. I sista kurvan in mot upploppet blev jag uttryckt och fick ta en rejält vid kurva men fann ändå en lucka närmas staketet och därifrån satta jag fart. En efter en passerade jag och tillslut är det bara Astrid Jackobsen kvar och jag ser målet och inser att kanske kanske kan jag ta henne också. Och det gör jag! Jag fick rulla över mållinjen först av alla! Vilken känsla! Otroligt roligt!


Och gårdagens långa skejtlopp blev en kamp mellan Sverige och Norge, jag och Ebba för Sverige och Astrid och Heidi för Norge. Vi teamkörde hela vägen då det har rejäl motvind men jag hade ändå på känn att Heidi nog var den starkaste i fältet. Jag försökte öka tempot något efter sista spurtpriset när det återstod en kilometer men jag tror nog att det slet mer på mig än de övriga i fältet. I sista kurvan innan mål, ca 200 m före sticker Heidi och Astrid hänger på. Ebba stoppar staven mellan benen och faller och jag kramar ur det sista jag har och rullar in som trea, ca 8s bakom Heidi och 5s bakom Astrid. 

Och de två sprintarna har slutat i semifinalen för mig, båda två gav mig en nionde plats och faktiskt seger i båda kvartsfinalerna som jag åkte. Farten finns där ibland men jag är liksom lite seg innan marschfarten uppnås vilket gör att jag inte riktigt är med när det händer. Helt klart en utvecklingspotential där!

Så jag summerar tre spännande dagar med väldigt utvecklande lopp och fyller på ryggan med erfarenheter och åker hem och fortsätter jobbet som krävs helt enkelt. Men jag skulle ju ljuga om jag sa att dessa tre dagar inte givit mig lite ro och en boost självförtroende!

Och en otroligt härlig helg med gänget - Ebba, Hanna, Linn, Calle och coach OMI. Linn slutade tvåa i totala "touren" efter en seger och en andra plats på sprinten och en tredje plats idag och Calle vann alltihop! En riktigt stark svensk trupp med andra ord. Liten men ack så naggande bra! 💪🏻

Nu rullar vi strax in i Meråker, där har jag min lilla Golf R parkerad och sen fortsätter färden hem mot Frösön och Östersund och Emil. I morgon ska jag sova ut, träna lätt och fika. Känns som en bra återhämtningsdag!

So long,

Anna 

Foto Cred: Jesse Väänänen (Instagram @jessevaananen)

3 kommentarer på “Topp på Toppidrettsveka!

Mot Aure & Toppidrettsveka

Äntligen är jag på väg mot Aure och årets upplaga av Toppidrettsveka! Sedan 2010 har jag haft en dröm och sug att komma tillbaka hit och få ett gäng utmanade tävlingar. I fjol var tanken att jag skulle hit men en öm fot satte stopp för det, men nu, 7 år senare är jag på väg igen. 

Fyra tävlingar i rullskidor står på programmet, sist jag var här var det både gatlöp, supersprint och mountainbike men denna gång är det bara rullskridskor och tur är väl det. I och för sig har jag ju sprungit en del i år, men att vara snabb på löpning är ju inget krav i sig för att gå fort på skidor. Medan att gå snabbt på rullskidor ändå är lite närmare att faktiskt kunna åka skidor fort också.

Vare sig knopp eller kropp är på något sätt toppad inför den här utmaningen, men det gäller ju alla. Dessa fyra lopp på tre dagar handlar om att få bra fartträning tillsammans/mot andra, helt enkelt tävlingsträning! 


I morgon eftermiddag drar det igång med en klassisk sprint, på fredag är det ett längre skejtlopp (25km) på förmiddagen och en skejtsprint på eftermiddagen i Trondheim. Och på lördag eftermiddag avslutas det med en klassisk jakt-eller masstart i Trondheim centrum. Riktigt skoj och riktigt utmanande! Att gå fort på rullskidor handlar om att maxa ut farten direkt, så det kommer bli riktigt jobbigt.

Snart är vi framme i Aure, en middag väntar innan det blir en joggtur i kväll. I morgon bitti ska vi kolla in banan inför fredagens lopp och sedan ska vi ladda inför sprinten. Med mig i bilen har jag Ebba A och bakom ratten sitter coach OMI. I en bil bakom kommer nyblivna VM-drottningen i rullskidor Linn Sömskar tillsammans med Flying-Falk Hanna och Calle H. Ett litet men starkt och peppat svenskt gäng med andra ord. Emil är kvar hemma och håller ställningarna (dvs tränar😄).
So long från Norge,

Anna 

0 kommentarer på “Mot Aure & Toppidrettsveka

Att övervinna rädslor.

Förra veckan gjorde jag något jag länge har velat, men samtidigt inte vågat. Nämligen simma över öppen vatten!

För det första så är jag rädd för vatten. Ja ni läste rätt. Jag ogillar vatten väldigt mycket. Extremt mycket. Speciellt svenska insjöar. Tycker det är otäckt att inte se botten. Att inte veta vad som är under mig. Och har aldrig varit en fena på att simma. Eller "doppa" huvudet. Tog mig faktiskt 3 år att lära mig det..

Men.

Jag började ju simma i fjol när ryggen var som sämst och jag var så lycklig över att kunna träna helkropp utan att belasta ryggen fel och slippa huggen i svanken. Under sommaren så började jag ju träna mer och mer vanligt och fasade ur siminngen. Men under hösten fick jag ont i en fot så under 3-4 veckor satt jag på en stol och stakade i ski-erg och simmade. Fick en rejäl dos för överkroppen och kände mig starkare än någonsin i just överkroppen. Men jag hann aldrig få tillfälle att simma utomhus. Något jag tänkte att jag nog borde gilla, lite mindre ensidigt än att simma längd efter längd i en 25 meters pool. Även om jag faktiskt gillade det enformiga. Ett sätt att låta hjärnan koppla av helt. Tror det var Alexander Bard som sa i någon intervju att han använde simningen som meditation, och jag håller helt med!

Men så när vi var i Åre förra veckan passade jag på att låna Maria PH’s våtdräkt och tog hjälp av hennes fästman tillika fd störtsloppsåkaren Hans Olsson som simmat Vansbro och också simmat en del i öppet vatten. Kände att jag inte ville göra detta äventyr själv liksom.

Innan jag åkte in till Åre från Vålådalen började Emil skrämma upp mig och sa att han (när han provade dagen innan) inte hade vågat simma ut där det var så pass djupt att han inte såg vad som fanns under honom och att han inte hade fått in tekniken över huvudtaget. Kändes ju så där…

Men jag tänkte minsann inte visa för Hans att jag var skraj, så jag bytte om och vi tog oss ned till sjön. Hans visade på stor rutin när han fäste upp ena handduken som ett segel så vi skulle kunna ta sikte mot den när vi vände tillbaka.

Vi hoppade i och jag insåg hur mycket våtdräkten hjälpte mig att flyta men att vattnet också var väldigt svart. Väldigt väldigt svart. Jag började crawla ut, andades lugnt och simmade på. Men när vi kommti ca en fjärdedel ut så började jag tänka lite väl mycket och kom helt ur rytmen. Hans frågade om det var ok och jag svarade något i stil med ”jaja, ska bara simma lite bröstsim ja…”. Haha!! Herregud. Helst av allt ville jag vända, men det tänkte jag inte erkänna för honom heller. Så jag simmade på. Ömsom crawl, ömsom bröstsim och sakta men säkert kom den andra sidan närmare. Satmdigti som jag insåg att det minsann inte var den minsta räddingen då ingen väg går till andra sidan, utan att jag måste simma tillbaka. Satte fötterna på den dyiga botten (panik!!) och snicksnackade lite med Hans, innan jag tog sats och sikte mot andra sidan. Och hela vägen tillbaka kunde jag crawla med ett lugn jag inte alls hade på vägen dit. Blundande för att slippa se botten och tog mina tre armtag innan jag andades. Och plötsligt var jag över och HIMMEL VAD NÖJD JAG VAR! Och trött! Hua vad mycket jobbigare det var att simma i öppet vatten. Vet inte exakt hur lång tid det tog eller hur långt det var över, men jag tror vi simmade i ca 45 min och att det var ca 800-1000 m enkel väg.

Oavsett så spelar det mindre roll, för himmel vad jäkla nöjd jag är att jag gjorde det! Nu måste jag bara göra det snart igen så det inte blir lika hemskt nästa gång. :-) Man måste utmana sina rädslor emellanåt. Så är det bara!

So long,

Anna

0 kommentarer på “Att övervinna rädslor.

Rullskidor. Mjälthugg & utegym.

Lovade ju att svara på lite frågor som dykt upp på bloggen under sommaren och här är några. Har ni andra frågor, bara fråga på! Jag svarar när det finns tid och möjlighet! :-)

Lisa skrev - Hej Anna och Emil. Ni som springer ofta och är så duktiga, jag har en fråga om löpning. Idag när jag sprang (och många gånger innan) får jag nära på håll/mjälltugg hela tiden. Benen känns pigga och flåset känns också bra men ökar jag på lite så hugger det till i magen. pulsen är relativt hög (160-170) genom passet. Springer jag för fort fast att jag känner mig pigg eller vad beror det på och vad är erat bästa tips på att råda bot på problemet?

Tusen tack för en super blogg, Lycka till i vinter!

PS. kan inte amerikanskorna som ni har på besök göra ett gästinlägg?

Hej Lisa!

Kul att du gillar bloggen! :-) Det där med hugg/mjälthugg är lite lurigt, och periodvis har jag mer av det än annars. Om du tänker att det är som en kramp i diafragman (alltså enkelt beskrivet andingsmuskulaturen) så brukar det hjälpa genom att andas djupt, alltså använda hela magen. Jag skulle också ta och variera tempot mer på dina pass, vissa pass där pulsen ska vara under 130 hela tiden och kortare pass där du kan köra än hårdare (dock inte mer än vart tredje pass). Att ligga kring 160-170 i puls jämt ger en bra träningsgrund, men det är svårt att få utveckling om man inte variera tempot lite. Kolla det här inlägget så får du lite mer koll! Apropå amerikanskorna kan du lyssna på den här podden som jag och Kikkan spelade in när jag var över hos henne under sommaren 2015.

Lycka till!

Lovisa skrev - Hej Anna, jag är en tjej på nitton år som upptäckte hur fantastik längdskidåkningen är för några år sedan. Jag är nu sugen på att införskaffa mig mitt första par rullskidor. Vad skulle du rekommendera? Har du något som kan vara bra att tänka på när man ska köpa sitt första par rullskidor och hur lång tycker du att stavlängden vore bra att ha?

Sen undrar jag också om du har några bra nybörjartips eller saker som kan vara bra att tänka på när man är nybörjare på rullskidor?

Till sist vill jag säga att din(er) bogg ger mig verkligen träningsmotivation och inspiration och tacka för det! 🙂

Hej Lovisa!

Ja, skidåknigen är bra underbar. Är ju inte nå partisk där.. ;-) Apropå rullskidor så skulle jag rekommendera att köpa ett i par i mittersta prisklassen, inte för dyra men inte för billiga heller. Motstånd på hjulen brukar vara bra att vara kring 2, då blir det vare sig för tungt eller går riktigt fort. Jag åker med mina vanliga stavar både på klassiskt och skejt. Och ett tips är att börja att åka på en stor asfalterad yta där du kan öva på att bromsa, stanna och svänga, gärna med koner! Allt för att börja känna sig trygg på rullskidorna och få lite kontroll på dem. Sen är det bara ut och köra och försöka åka så likt vanlig skidåkning som du kan. Enklast är ju att staka, men att prova diagonala kan vara nyttigt för balansen. Och glöm inte hjälp och färgglada kläder för att synas. Och vassa stavspetsar. Och handskar! :-)

Sara skrev - Hej! Jag lyssnade på marathonpodden häromkvällen, det senaste avsnittet som ni var med i, och blev väldigt nyfiken på det där utegymmet som Emil pratade om. Har ni byggt det och skulle ni i så fall vilja dela med er av lite bilder? Min sambo och jag håller nämligen på och planerar för någon form av hinderbana/utegym på vår gård också och är i stort behov av inspiration 🙂

Hej Sara!

Maratonpodden är en av mina favoriter och en trogen följare på mina långpass, så himla inspirerande människor hon möter.

Apropå utegymmet ja - herr Jönsson har gjort det helt från huvudet och jag har faktiskt inte riktigt bra bild på det. Ska se om jag kan få Emil att ta några bilder på det och beskriva lite hur han gjorde. Oavsett så byggde han en rektangulär ställning med rejäla stolpar och när väl ställningen var stabil började han ”leka” och bygga en armgångsbana, dipsställning, benpress, brutalbänk, laxtrappa m.m. Helt enkelt en vuxenlekplats! :-) Sen har vi köpt dit ringar, rep, slägga, däck m.m. för att göra det så komplett som möjligt och numera kan vi köra grymma pass där. Helt perfekt!

5 kommentarer på “Rullskidor. Mjälthugg & utegym.

Gulnande löv.

Tittade ut från sovrumsfönstret i morse och såg att löven börjar sakta skifta färg. Gräsmattorna som bara för någon vecka sedan var grönare än grönast tackvare allt regn i sommar börjar gulna och kvällarna blir allt mörkare. Lägerhösten är igång och i fredags kom vi hem från första lägret för hösten och från och med nu har vi läger nästan tionde dag, dvs tio dagar läger, tio dagar hemma. Och redan igår, efter mindre än ett dygn hemma, börjar jag längta tills nästa läger. Så var det inte för något år sedan, men plötsligt har liksom suget efter att träna med tjejerna, utmanas och glädjas och bara vara, kommit tillbaka starkare än någonsin och det känns så himla härligt och häftigt när en sådan spännande säsong väntar. En OS-säsong!

Lägret i Åre-Vålådalen flöt på bra, vi tränade på rejält men samtidigt klokt. Många timmar men samtidigt bra med kvalitet. Långa löpturer över fjällen och hårda intervallpass där emellan. Att Liz och Kikkan hängde på i år gjorde ju inte saken sämre, och mot slutet av lägret kändes det som om de också var en del i det svenska laget. Kanske hjälptes det lite av att deras tränare Matt också var med, han och OMI blev ett dream team med olika erfarenheter från olika länder och ett par nya tränar-ögon är aldrig fel när vi jobbar med alla olika detaljer.

Nu njuter jag dock av en vilodag hemma. Har huset för mig själv under någon timme då Emil är ute och tränar. Friidrott på tv och en god frukost i magen. I eftermiddag ska vi försöka hinna träffa lite vänner och fika och i morgon blir det en "jobb-dag" i Stockholm. Dagarna går fort, men jag älskar det.

Insåg att jag inte har skrivit något här på över en månad, så jag hade missat frågor och kommentarer från er, svarar i ett senare inlägg. När de sociala medierna finns, blir det ofta att jag glömmer bloggen. Jag postar ju ett par bilder (med texter) per vecka på instagram (@annahaag) så det blir liksom inte alltid av att jag kommer in här och skriver. Men varje gång jag gör det inser jag hur härligt det är att då skriva av sig lite! :-)

... och hösten kommer närmare, och jag gillar det! Några veckor till med riktigt hård träning, sen lite nedtrappning, mer tid för återhämtning och tända ljus. Jag gillar det!

Ha en fin söndag, så hörs vi snart igen!

Anna

0 kommentarer på “Gulnande löv.

Sthlm & träningsplanering.

De senaste åren har vi av olika anledningar tillbringat ett par dagar i Stockholm nästan varje månad. Lika härligt som det är att komma dit, lika härligt tycker jag det är när man kliver ur planet och känner de friska jämtländska vindarna på Frösön. Men samtidigt skulle jag inte vilja byta bort de här tripperna ner till huvudstaden. Jag fyller på boosten av att få vara själv i folkvimlet, prova nya restauranger, titta på människor och det obligatoriska löpturen runt Djurgården (igår blev det test av Tjejmilsbanan bland annat i mitt 4x15min i 4min/km tempo-pass, sen var jag trött). För jag är ju något av en ensam varg, men jag gillar att vara ensam i ett sammanhang. Omgiven av människor men i min bubbla. Så trivs jag väldigt bra. Få iaktta lite på håll.

Just nu sitter jag på ett fik och har gjort träningsplaneringen för kommande månad. En månad helt utan läger, så nästintill en månad träning utan styrd träning tillsammans med andra och dessutom den sista perioden där man fortfarande tränar saker som inte är helt grenspecifika. Som cykling eller paddling. Ju närmare säsongen vi kommer, desto mer fokus läggs på det grenspecifika (rullskidor och skidor). Så jag fyller ut träningsplaneringen med diverse olika pass, allt för att variera och bygga en stark grund. Men när träningsplaneringen är gjord inser jag att det trots min ambition att variera blir det ändå övervägande löpning och rullskidor... Kanske beror på att jag älskar att springa och direkt där det är en "lucka" att fylla, lägger jag in ett löppass.


Jag har en "checklista" med pass som ska med varje vecka och lägger först in de prioriterade passen och sedan fyller jag ut med resterande pass tills jag har den träningsmängd jag behöver för veckan eller perioden. Varje månad ska jag träna ett visst antal timmar och sedan delar jag upp det de olika veckorna. Jag försöker få en variation, eller en så kallad periodisering, i träningsmängd. Så vissa veckor är hårdare än andra, det innebär att det är fler timmar och kanske också tuffare pass och kanske helt utan vilodag, medan andra veckor är lättare med kanske en till vilodag men framför allt mindre antalet timmar.

Hade man haft ett "vanligt" jobb hade man ju fått planera utifrån arbetstider, men i och med att det här är mitt jobb så görs träningsplaneringen först och sedan planerar man in andra eventuella aktiviteter som vi måste/bör/vill vara med på. Men ska sanningen fram så blir det allt mindre av så kallade sidoaktiviteter, orken och energin finns inte riktigt där. Jag tillbringar hellre en kväll på soffan och kommer i säng i tid om jag tränar mycket än att försöka samla ihop mig själv och göra något. Men ibland både vill och måste man ju göra något annat än att träna och emellanåt är det ju just det man behöver - bryta vardagen lite!

Och just det gör vi ju nu. Mellanlandade i Stockholm innan vi far vidare för att hälsa på min syster innan vi far till Gävle-trakten och hälsar på Emils familj. Så jag sitter här på kafét, spanar på människor i smyg, lyssnar på musik och planerar träningen. Emil är och tränar men vi åt i alla fall frukosten ihop (vi har inte alltid samma träningsplan...) och jag ska snart ta mitt pick och pack och strosa tillbaka mot "vårt" hotell där vi alltid bor när vi är i Stockholm. Kanske är det just det som gör det så enkelt att resa ned hit också, vi vet alltid var vi ska bo och det finns alltid ett rum åt oss. Man behöver ju lite trygghet även på resande fot, eller hur?!

Någon gång i framtiden skulle jag vilja tillbringa än mer tid här, men att bli en 100% stockholmare är nog inget jag skulle fixa, jag behöver lugnet som naturen och fjällen hemma i Jämtland ger mig! Tackar vet jag variationen och möjligheterna att ha lite av varje!

So long,

Anna

5 kommentarer på “Sthlm & träningsplanering.

Österlen

Ett och ett halvt dygn semester i Österlen hann vi med innan vi for norrut igen för att fortsätta semestern genom att hälsa på vänner och familjen som vi ju inte hinner se så ofta som vi skulle vilja stora delar av året. En vecka när alla andra har semester är det vi har att resa runt som värsta Pip-Larsson med bilen full i träningsgrejer och se oss omkring. Resten av lägerfria juli tillbringar vi hemma eller i stugan för att få de där värdefulla timmarna av träning som måste göras. Oavsett väder, vind och trevliga happenings runt oss. Skidåkare är vi ju 24-7, och som tur är har vi ju valt det själva, annars hade det nog varit tufft. Men en vecka efter det årliga lägret i Torsby tar vi vårt pick och pack och gör en liten turné.

I fjol hamnade vi på Gotland. I år gick resan till Österlen. Och vi slogs av hur himla avlångt Sverige är. Tur för oss att vi kunde träna ett pass på förmiddagen och sedan resa de resterande nära 70 milen ner till Österlen. Väl där insåg vi att vi var över 110 mil hemifrån.. Och vi hade närmare ner till Davos än hem. En hisnande tanke minst sagt!


Vare sig jag eller Emil har varit på Österlen tidigare, så vi sökte runt lite för att hitta ett bra boende och hamnade helt rätt direkt. Ett litet men ack så mysigt och trevligt ställe som ni kan läsa om här där vi också kunde äta gott (pizza!!) tvärs över gården. Och dessutom avsluta middagen med en glass utöver det vanliga (självklart fri från allt från kossan då..). Tyvärr hade vi vilodag första dagen (eller ja, tyvärr och tyvärr, det var ju rätt skönt efter 7-8 dagar med tuff träning i Torsby) så vi hann aldrig testa att åka rullskidor på alla de fina småvägarna som fanns runt omkring. Men hann däremot med att äta en riktigt god macka här (om ni ber om en mjölkfri smörgås men precis som jag föredrar "riktigt" bröd framför glutenfritt, så be om det annars blir det lätt en helt "fri"-macka..) och strosa en sväng i Ystad innan vi rusade in här för en kopp go'kaffe där de förutom riktigt goda frallor också hade en riktigt god vegan-kaka (ja, alltså vi är inte veganer, men vegan-grejer är ju ALLTID utan mjölk, så det är ett säkert kort).


Trots att vädret var lite sisådär med blåst och regn om varannat så njöt vi av att cruisa fram genom de böljande åkerlandskapen och blev förvånande över hur kuperat det faktiskt är! Och hur otroligt fint det såg ut för att åka rullskidor. Bara en sådan grej liksom.

Efter ännu en natts sömn packade vi ihop våra grejer och for till Brösarps backar och parkerade bilen i närheten av kyrkan i Brösarp och tog våra cyklar och hoppade på BackaledenFöljde den ned till Haväng och tog sedan Skåneleden upp till Hallamölla innan vi vände tillbaka efter Backaleden och hade då cyklat drygt 30 km. Otroligt fint till och med för en sådan cykel (mtb)-amatör som jag är! Tyvärr fanns det inte så många ställen att ta en fika efter vägen, men desto godare blev maten efter passet.


Jag skrev ju och frågade om tips på instagram och fick massvis av dem, både boende och att göra. För boende rekommenderade många Ystad Havsbad (där man både kan bo och gå på spa och äta). Ale Stenar var det så mycket turister vid att vi vände, men där finns ett b&b som heter Kåseberga som någon tipsade om. Ett ställe om man vill bo nära cykellederna var Talldungen i Brösarp. Ett annat tips var Karlaby Kro. Vi stannade snabbt till i Kalmar och blev betagen av de fina husen och slottet, där hade man nog kunnat strosa runt en stund. Vitemölla och Kiviks Hotell var också ett tips på boende.

Men det bästa tipset måste nog ändå vara - ta cyklar och upptäck stigar och de små vägarna och titta på alla fina hus och stanna till på alla småställen där man kan få en kaffe och fika, för det fanns det gott om!

Österlen känns knappt ens halvupplevt, men det var det vi hann med denna gång och nästa gång ska jag nog ta med även racern så man kan cykla lite längre sträckor! Vi hann ju inte med att käka de berömda pizzorna ens... ;-)

So long,

Anna

3 kommentarer på “Österlen