Close

Anna Haag

I väntans tider…


... försöker jag njuta i stunden. Läser böcker, lyssnar på musik. Joggar, tar behandling och gör mina pass. Spar på energin. Försöker skapa överskott. Händer lite här på bloggen för er, hoppas ni har överseende. Det är ju övergående! 😉 Podden kommer inte heller denna vecka, men ambitionen finns till nästa. Vi får hoppas!


På lördag smäller det. Tills dess - ladda. Spara energi. I Love It! 😍

So long,

Anna 

6 kommentarer på “I väntans tider…

Destination Lahti!

Står vid gaten på Tallins flygplats, snart boarding till Helsingfors och sedan vidare mot Lahti. Äventyret börjar nu! Och jag kan inte förstå att vi redan är här. På torsdag börjar det. Vart tog tiden vägen?!

Ändå känner jag mig faktiskt lugn. Jag har fått gjort det jag önskat, följt min plan i stort sett hela året (självklart med justeringar, men det är så det är) och jag har fått jobbat på det jag vill bli bättre på och fått fortsätta utveckla det jag känt mig stark i.

Skulle jag börja fundera skulle jag säkert komma på massor av saker som jag skulle vilja göra mer, arbeta djupare med, detaljer som kan utvecklas än mer. Men så långt tänker jag inte. Jag nöjer mig med att tänka på det jag fått gjort. Och jag fyller på min ryggsäck med en extra dos av självförtroende boost. Som coach Stattin brukar säga efter ett bra pass eller en bra tävling. "Lägg det där i din ryggsäck och plocka fram vid behov..". Så det har jag gjort.

Och gårdagens race var också en sådan grej som jag plockar med mig. Tänk att det har över 2 månader sedan jag tävlade i den vita dräkten...! Aldrig trodde jag i La Clusac att det skulle dröja så länge innan jag fick tävla igen, men det gjorde det! Så att jag var nervös igår var lite av ett understatement. Jag var nervös. Pirrig. Laddad. Spänd. Lite osäker. Peppad. Allt på samma gång liksom!

Samtidigt hade jag på känn att jag nog är där jag vill vara. De sista tre-fyra veckorna har jag fått göra det jag vill. Dagarna i Seiser Alm var fantastiska och jag kände mig redo att börja tävla igen, liksom redo att få ta i rejält! 

Men när jag skulle börja värma upp igår så blev jag rejält osäker igen. Var så slö. Trött. Seg. Orapp. Och när min vallare sa att han tyckte vi åkte lite sakta när vi testade skidorna (vilket jag absolut inte tyckte..!) så kände jag mig än mer slö..

Men jag värmde upp enligt plan, körde mina intervaller och gled in till start ca 10 minuter innan jag skulle starta. Precis som jag ville! Och efter att ha dragit på tävlingsdräkten och nummerlappen och glidit fram till startgrinden och det sista pipet låtit, kom jag direkt in i tävlingskänslan.. Och i första backen slog det mig "jäklar vilket fäste jag har!". Så det har bara för mig att köra.

Och det gjorde jag! Sträckte ut och trummade på och kämpade på. Kändes riktigt bra fram till 8.7km och sen fick jag en liten svacka men taggade till igen när sista backen närmade sig och målet närmade sig! Och som pricken över i:et fick jag sitta i den där egoboostande leader chair och där satt jag tills ryskan blev ny ledare i mål. Och himmel vad jag njöt när jag satt där, jag bara sög i mig och försökte verkligen njuta av stunden.


Så allt det har jag nu med mig när vi flyger den sista biten mot destination Lahti!

So long,

Anna 

6 kommentarer på “Destination Lahti!

Njuter.

Står på vår balkong, bredvid mig ligger korsord, skrivbok och en deckare. Vattenflaskan står inom räckhåll och i lurarna spelar jag pappas favoriter. Gubbarna som Emil brukar säga. Van Morrison. Gary Moore. Sting. Phil Collins. Musik som får mig att landa i stunden och bara vara. Vaknade precis från mig dagliga powernap. Den som gör att jag orkar få lika bra kvalitet på träningen på eftermiddagen som förmiddagen.

Seiser Alm visar sig från sin absolut finaste sida. Inte ett moln så långt ögat når. Knallhårda spår och nattkallt. Nära 30km uppkörda spår. Så jag har absolut ingenting att klaga på. Jag njuter i fulla drag, hela tiden!

Idag körde jag ett sista fartpass här på höjden innan vi far mot Otepää på fredag morgon. Kroppen var fräsch men det spritter inte i benen. Inte än. Och inte här på höjden. Men det kommer. Så jag fortsätter njuta, ladda med solenergi och pappas musik och ett och annat korsord och några sidor i den där deckaren emellanåt. Skriver några rader i min anteckningsbok. Tar en cappuccino innan eftermiddagspasset och njuter än mer när träningskläderna är på och jag får ut i spåret!

So long,

Anna 

5 kommentarer på “Njuter.

Helgens nördtips – vattenträning.

Kul med alla frågor kring förra helgens nördtips! Jag tänker be brorsan att skriva ett nytt inlägg där han svarar på era frågor så får ni svaren direkt av experten istället för mig.. Så passa på att fyll på med styketräningsrelaterade frågor där så har ni i alla fall en chans att få ett svar!

Idag tänkte jag berätta lite om en träningsform som är helt oberoende av väder och vind och nästintill tid på dygnet - nämligen vattenträning! Oftast använder vi ju oss av vattenlöpning under perioder där vi av olika anledningar inte kan springa. Men i våras fick ju jag upp ögonen för simningen och trots att jag egentligen tycker att det är sjukt tråkigt att stirra in i kaklet längd efter längd så måste jag villigt erkänna vilken fantastiskt bra träningsform det är. Speciellt för oss längdåkare som vill utveckla överkroppen i just stakning. Aldrig har jag känt mig så stark i överkroppen som när jag kombinerade simning och stakning (både på rullskidor och i stakmaskin, s.k. ski-erg).

Jag blev både rörligare (mycket tackvare crawl och ryggsim gissar jag) men också starkare i HELA överkroppen. Stabilare liksom.


Jag har turen att ha en granne som är f.d. simmerska som lärde mig grunderna i framför allt crawl när jag började ta mina trevande simtag i våras. Jag är långt i från fullärd, men nu kan jag ligga och crawla i över två timmar om så krävs. Det gör jag i och för sig inte särskilt ofta, utan mer kortare pass med några snabbare längder och tekniksimning (dvs där jag ligger och "vevar" på en sida ett par tag innan jag byter) och jag är inte särskilt bra på min benspark men jag resonerar så att simningen gör jag framför allt för överkroppsträningen så det är helt ok!

Sen finns det en annan aspekt av vattenträning och framför allt simning, och det är att hjärtat får jobba lite annorlunda när man ligger horisontalt i vattnet. Dels skapar vattnet en tryckförädring i kroppen men sen kräver det horisontala läget att hjärtat måste arbeta annorlunda, det får inte hjälp av tyngdkraften. Och det gör hjärtat starkare i det långa loppet! Dessutom driver man puls på ett riktigt bra sätt där i vattnet samtidigt som det är väldigt skonsamt mot kroppen.

Vattenlöpning är ju inte heller något dåligt och att köra ex. 15s/15s (15 sekunder max-jobb och 15 sekunder vila) eller liknande intervaller är en otroligt bra träningsform (intervall) i vattnet som driver rejält med puls!

Så det får bli denna veckas nördtips för att förbättra styrkan i överkroppen för er som vill utveckla exempelvis stakningen. Och har man av någon anledning problem med att springa vanligt, ta en wetvest (eller skippa, du väljer själv) och spring intervaller i vattnet så kommer du få riktigt bra träning!

Ha en skön lördagskväll! Här väntar en italiensk middag med egentligen så många rätter som man vill, vi brukar stanna vid fyra; sallad, soppa, pasta och en secondo.. Och ibland en efterrätt i form av färsk frukt eller en ostbricka om man nu kan äta det!

So long,

Anna

2 kommentarer på “Helgens nördtips – vattenträning.

Tillbaka i Seiser Alm.

Fjärde dagen här i Seiser Alm. Här där jag varit före alla mästerskap sedan 2009 (bortsett från Vancouver OS då vi var i Kanada). Det sägs att solen lyser över 300 dagar per år här och att snömängden bland den bästa. Jag har dock varit med om tio dagar utan en uns sol, knapp snömängd (som denna gång även om vi har haft sån tur då det kom en dump med snö dagarna innan vi kom så de gör ett mastodont jobb med att öppna alla spår) och snövallar som når över mitt huvud. Och flera dagar i sträck där man inte ser något annat än en klarblå himmel och en gassande sol!

Två roomisar som är nöjda efter ett bra pass! :-) Trots det total gråa (vita) vädret...

Seiser Alm i sitt bästa! 

Denna gång har vi haft lite av varje. Sol och moln och snö, men oavsett väder så åker jag och njuter av varje stavtag här. Det är något med miljön som gör att jag blir lycklig. Kanske är det förväntan som ligger i luften, kanske är det maten (italiensk mat, wooohooo liksom!!) eller så är det bara den allmänna atmosfären. Oavsett så trivs jag som fisken i vattnet!

Just nu ligger jag och min roomie Ida och tittar på damernas kombination och snart är det dags för damernas sprint från Hochfilsen. Vi körde båda intervaller i morse, första intervallpasset på höjd kan ju vara lite hur som helst och man flåsar mer än vad pulsen visar, men vi fick båda till ett skönt pass så nu är vi så där lagom mosiga. Trötta men lite för adrenalin-stinna för att somna, så att slötitta på alla olika sportevent på tyska Eurosport är en perfekt mellanpassen-aktivitet. Vid tre är det dags för mellanmål och sen ett lättare återhämtningspass i EM. 

Utanför fönstret är det HELT vitt. Molnen är låga och det flyger snö i luften, men det är ok för hittills har vädret varit bättre än utlovat. Så vi ligger nog kvar i sängen här i godan ro och vilar upp våra kroppar inför em-passet. Just den här tiden på dagen är den bästa, man har inga måsten förutom att vila upp kroppen och cappuccino är inom räckhåll (mellanmålet) och EM-passet är ju oftast lite lättare efter en tuffare morgon. Jag lyssnar på musik och bara är. Laddar upp. Det gillar jag.

Ha en skön fredag så hörs vi snart igen och vill ni lyssna på mer av oss så kommer ett nytt avsnitt av podden ut idag (uppdatering - poden verkar komma först måndag om ni letar efter dagens avsnitt...). Ni hittar den på ITunes eller Podcaster under Anna&Emil Podcast där vi pratar formtopp, VM-uttagningar, varför Emil är i Vålådalen och inte här och så klart massa annat!

So long,

Anna 

2 kommentarer på “Tillbaka i Seiser Alm.

Äventyret kan börja!

Planet lämnade precis marken i Sverige och lyfter nosen mot München. Där väntar hyrbilar och senare ikväll kommer vi fram till ett av mina favoritställen, italienska Seiser Alm. Ända sedan mitt första mästerskap 2009 (Liberec) har jag varit där och laddat. Fyllt på med solenergi, italiensk mat och lagom mycket träning. Inte för lite men absolut inte för mycket. Som vanligt en balansgång på en knivsegg.


Fjärilarna i magen bubblar upp emellanåt och jag inser att ja, jag är faktiskt pirrigt nervös. Jag var stingslig i morse. Högg som en kobra på Emil. Tyckte han sa helt fel saker, att han inte lyssnade på mig, inte brydde sig om mig. Ja, ungefär som en trotsig tre-åring som egentligen vill krypa upp i knät och bara bli ompysslad men istället beter sig precis tvärtemot. Exakt så.

Emil är kvar hemma. Eller hemma är väl en sanning med modifikation. Han är i Sverige. Drar till vårt eget lilla paradis och kör sitt race. Precis som han brukar inför mästerskap. Och så ska det vara. Vi ska göra det vi tror på. Även om jag villigt ska erkänna att jag redan nu saknar honom och kommer sakna honom varje dag i Seiser Alm, att inte få dela upplevelsen med honom utan istället få ringa hem och berätta. Men vi är vana. Och är ju faktiskt rätt bortskämda med att alltsom oftast faktiskt ha varandra vid vår sida. Delar ju en vardag alltid och får ju mycket mer tid med varandra än de flesta. Det är en lyx som vi är väl medvetna om! Ändå vill ju alltid mycket ha mer, eller vad är det man brukar säga?

Jag ser löjligt mycket fram emot de här dagarna i Seiser. Precis som i övriga Italien lyser snön med sin frånvaro så det blir till att snurra på en konstsnö-slinga och det var snack om att det eventuellt skulle vara bättre att vara i den svenska fjällvärlden där snön finns. Men för mig handlar det om så mycket mer än var snön är. Det atmosfären. Stämningen. Solen. Saker man inte helt kan sätta ord på men som betyder så mycket för mig. Lite är det faktiskt att inte vara i Sverige. Hur konstigt det än kan låta. Det jag menar är att man blir lite mer bortkopplad från omvärlden i en alpby med svajigt (nästintill obefintligt) nät och jag har så mycket lättare att gå in i min bubbla. Den bubblan jag nu går in i och kommer vara kvar i så länge det krävs!

Återigen tack för alla peppande ord angående VM-uttagningen och SM, vi blir så innerligt glada! Fortsätt peppa oss! 😍

So long,

Anna 

7 kommentarer på “Äventyret kan börja!

SM & hemma-pizza.

I natt låg jag och snurrade mycket längre än vanligt. Tog tid innan jag kom ned i varv och kunde somna in. Adrenalinet och mjölksyran som jag hade byggt upp från tre på eftermiddagen fram tills finalen vid halv åtta gjorde sig påmind. Och det är så svårt att få ned stressen i kroppen. Det är ju inte en psykisk stress, sådan som försvinner av en bra bok eller musik eller film, utan hela kroppen är liksom uppe i varv. Speedad värre.

Och ändå vaknade jag efter bara 7.5h sömn, vanligtvis snittar jag kring 9h per natt. Kändes som om magen gick inåt men kroppen var ändå förvånansvärt pigg! Så efter en stadig frulle så drog jag på mig löparskorna, tog Emil i handen och stack ut på en skön löprunda. Lite för att springa ur tävlingen och förbereda kroppen inför 3-4h bilresa hem. Mötte upp en vän som jag inte sett sedan i somras så tiden flög iväg och kroppen var faktiskt pigg. Ibland när man vaknar pigg på morgonen, så kommer smällen när man väl börjar träna, men inte idag. Jag tror att jag väckte igång kroppen med de två senaste racen!




Nu sitter vi i bilen på väg hem mot huset i Frösön. Ser framemot en kväll i soffan med en pizza (alltså inte vilken pizza som helst utan pizza från Vezzo (ej SPONS!), min favorit Bianca med svartkål, balsamvinäger, lufttorkad skinka (m.m.) och Emils absoluta favorit Spinachi con Chevre m chevreost, fikon, rödbetor) och en bra film eller någon serie. Tända ljus och bara vara. Lite tid hemma liksom. Det längtar jag väldigt mycket efter.

Ändå har vi ju fått lite "hemma-tid" nu under SM då vi fick hyra ett så himla fint hus i centrala Söderhamn där vi bodde med familjen och teamet. Vi åt alla måltider ihop, pratade och tittade på tv och firade. Bara det att få hemmalagad mat (tack svärmor!) och få pyssla lite i ett kök. Med så många nätter på hotell som vi har, är det så himla härligt att få lite tid med familjen även när man är ute och reser. Jag känner hur jag går ner i varv direkt. Lugnet kommer. 

SM då. För det första - jag är FRISK! Med stora bokstäver. Verkligen. Och efter det är det bara att bygga vidare. Jag fick ett så himla bra fartpass igår på sprinten, fick pressa mig och känna på mjölksyra och pressa mig. Totalt otaktiskt upplagt, men perfekt upplagt för att få ett riktigt bra pass och genomkörare. Och det var det jag behövde. Och 10km K var också en bra genomkörare, alltså inget träningspass kan någonsin mäta sig mot en riktig tävling. I träning och förberedelse alltså. Så jag fick ut precis det jag ville ha av SM. Efter de nya förutsättningarna vill säga, efter luftvägsinfektionen för 2 veckor sedan. 

Men det jag framför allt tar med mig av detta SM är så klart EMILS GULD! Så mäktigt att vara där. Vara en del av den teaminsatsen som Anna&Emil Sportklubb stod för. Jag är så STOLT! 😍

Nu ska vi fortsätta resan norrut, hemåt. Lyssnar på pod och slötittar på Instagram och Pinterest. Tittar på alla fina hus vi passerar. 

Hoppas ni får en fin helg!

So long,

Anna 

9 kommentarer på “SM & hemma-pizza.