Close

Anna Haag

Årets första…

... läger är jag nu på i norska Meråker. Stället där vi satte ramarna för fjolårets spännande år, stället där vi drog igång fjolårets satsning mot att utveckla oss alla och tillsammans utvecklas mot våra egna och gemensamma år. Och det känns himla härligt att vara tillbaka här. I fjol lyste solen och vi sprang över fjället i shorts och hoppade över bäckarna och kanade ner över snön som låg kvar i skuggdalarna.

Bilder från fjolårets läger här i Meråker.

Den här gången är skidorna med. Vi är här tre veckor tidigare och rullskidbanan bredvid boendet har precis tinat fram. Uppe i Grova kör pistmaskinen upp spåret åt oss, 10 km enkel väg och i början av veckan lovas minusgrader vilket mest troligt lovar skarturer på snön som ligger kvar på fjället. Eftermiddagarna kommer spenderas på barmark, rullskidor och löpning och något styrkepass. Även ett pass med innebandy eller volleyboll utlovas, får väl se hur det slutar.

Det känns väldigt bra att börja om året här igen. Stället ger mig bra minnen och vibbar och drivet finns i gruppen, vi är tänker inte nöja oss med den utvecklingen vi fick till i fjol. Det finns massor kvar att utveckla och alla känns på, vi som ledare. Och det ger motivation! Sen har jag lärt mig (med åren) att inte stressa igång i maj. Jag tränar det som krävs, men jag kommer inte pusha redan nu. Jag ska jobba med detaljerna, kvaliteten och sakta men säkert vrida upp träningen. Mängden totalt sett över året kommer vara den samma som i fjol, men kvaliteten ska bli än bättre. Jag vet vad jag behöver jobba med och det sköna är att lagets fokus stämmer överens med mina egna, och det gör ju det hela mycket enklare!

I eftermiddag ska vi ut på rullskidbanan och köra årets första intervaller, i morse var vi uppe i Grova och åkte en klassisk tur. Vissa delar av rullskidbanan ligger isen kvar, så igår kväll var ledarna ut och hackade bort den.. Blir spännande att se hur det ser ut! :-)

Ni som har hängt med i några år vet nog om att vi vanligtvis brukar åka till varmare ställen den här perioden, i alla fall till södra Sverige, men nu satsar vi på att få med oss den fina vårskidåkningen då fjällen bjuder på så mycket snö! Dessutom är det ett skonsamt sätt att lappa över mot barmarksträningen.

Inför OS 2010 var i Whistler och Mt Washington på våren innan och fick känna in banorna, åka skidor och vara i gruppen och lite den känslan får jag nu när vi åker skidor och snackar om framtida målsättningar. Sånt ger verkligen energi!

Killarna är i Vålådalen men på torsdag och fredag har vi två gemensamma dagar nere i Stockholm med landslagets sponsorer innan vi får två veckor hemma innan det är dags för årets andra läger i slutet av maj. Nu är vi igång på riktigt igen, och jäklar vad skoj det känns!

Nu ska jag ta och vila en stund till innan det är mellanmål, rörlighet och sedan intervaller på schemat. Wish me luck som man brukar säga! :-)

So long,

Anna

3 kommentarer på “Årets första…

Från vinter till sommar.

Igår var vi ned och vände i Stockholm över dagen. Gick upp vid sex, inne på T-centralen vid halv nio och på första mötet klockan nio. Tänk vad fantastiskt det är, vi kan ju liksom konkurrera med restid från förorterna trots att vi bor en bra bit upp i norr. Och sånt älskar jag!

Vi kom ju hem från Sthlms-trippen i måndags vid lunch, i tisdags var vi i Åre och fick vara med om en fantastisk skidtur innan vi åkte hem efter lunch och tränade dagens andra pass hemma. Och igår ner till Sthlm över dagen. Men temperaturen som Sthlm bjöd på igår, den var vi inte ens nära i helgen. På bara ett dygn hade gräsmattorna blivit gröna där nere, solen värme så att jag nästintill tränade i sporttoppen (hade dock långa tights på mig..) Det kallar jag sommar! Ja, i alla fall Jämtlands sommar. Och idag hade nästan Östersund fått den värmen också. Makalöst härligt alltså!


Men oavsett - hur makalöst härligt är det inte att ha möjligheten att ena dagen vara i storstaden och besöka restauranger och fik, springa bland alla människor runt Djurgården bland bristande knoppar på träden och dagen efter glida fram på skaren på fjället med vänner och sen, som idag, springa ut med en helt blank sjö hemifrån. Från sommar till vinter till vår. Jag fullkomligt älskar alla dessa årstider! Alla växlingar!

Och hörni - kul med all feedback om #frullelover. Jag tycker vi kör mer på det temat fram över, tips & idéer var tror ni?

Nu ska jag fortsätta slöa framför tvn och njuta av att vara hemma. 

So long,

Anna 

4 kommentarer på “Från vinter till sommar.

#frullelover

Det finns verkligen ingen måltid som jag längtar lika mycket till som frukost. Dels för att jag alltid, och alltid har haft, en stor aptit på morgonen. Och jag vet att de ska man verkligen inte ta för en självklarhet, himmel vad många det är som sliter på morgonen med att bara få i sig ett glas juice eller mjölk. Det problemet lider dock inte jag av. Och den andra anledningen till att jag verkligen verkligen älskar frukost är den enorma variationen som en frukost erbjuder. Du har ju allt från Continental (juice, marmelad, baguett eller croissant) till the american style (pannkakor, lönnsirap, bagels, nutella och på som höjd lite färsk frukt kanske) till den klassiskt svenska (fil/yoghurt & müsli, bröd med skinka och/eller ost) till skidåkarfrukosten (som vi ju har Gunde att tacka för - havregrynsgröten med diverse tillbehör) till brunchen (bacon, ägg, toast, bakade tomater, korvar - you name it) till dagens mer hippa frullar. Och det är väl lite där jag hamnar. Med hippa menar jag helt enkelt de som går att få tag i på allt fler fik i storstäder så som Los Angeles, New York, Stockholm m.fl. Frullar som attraherar alla smaklökar, har olika konsistenser men framför allt är en fröjd att äta och se på! Frullar som syns på sociala medier, bloggar, i livsstilsböcker, ja, lite över allt! 
Hemma blir det allt som oftast enklaste, snabbaste och bästa möjliga. Sällan har jag tid att lägga upp det för att det ska se fint ut, det smakar inte alltid som en dröm men det är funktionellt. Men på senare tid har jag insett att med lite förberedelse så kan man faktiskt få till en frukost som är en fröjd för både ögat, smaken och magen!


Och jag skulle ju ljuga om jag sa att jag inte blir inspirerad av ett par dagar i Stockholm med alla fantastiska fik och caféer, där den ena serverar den ena smakupplevelsen efter den andra. Det behövs inte så mycket, faktiskt mest kärlek, men en rolig krydda eller kombination gör ju inte saken sämre!

Igår kväll hade jag till exempel förberett en burk med traditionella havregryn med lika delar soyamjölk/cocosmjölk, kardemumma, kanel och lite salt tillsammans med en matsked chiafrön. Det fick vila i kylskåpet över natten och i morse serverade jag det med en banan, lite färska hallon, soyayogurt och en klick jordnötssmör innan jag strösslade på lite russin och mullbär. Hur gott som helst! Ansträngde mig lite för själva uppläggningen, och himmel vad mycket roligare det blir att äta då!

Den varianten kommer det definitivt att bli fler gånger i år, den så kallade overnight oat med blandade ingredienser! Vad är era frukostfavoriter? Är ni en frukostätare? Har jag fler #frullelover bland er mina följare?! 😍

So long,
Anna

Psst. Tips med våra bästa frukostställena kommer! 

5 kommentarer på “#frullelover

Jobb…igt?

Första träningsveckan på det nya året är i regel vår semestervecka, börjar liksom sakta för att sedan speeda upp. Och dessutom är det ofta praktiskt att ta det lite med ro så här års, eftersom man aldrig kan lite på vädret och ta ut rullskidorna innan 1 maj i Östersund det ses inte riktigt med blida ögon om man säger så. Är man i fjällen är det ju nemas problemas att träna, men hemma i Östersund nu så får man springa, köra styrka eller åka en timme med bilen mot fjällen för skidåkning. Så istället för att stressa med det brukar vi ta det lite lugnare. 

Planeringsmöte på Rosendal, sämre kan man ha det!!

Så vi drog till Stockholm, för lite varmare väder och för att göra lite jobb samtidigt som vi har vår "semester". Men det känns lite fel att använda order jobb. Jobb som sitter ihop med jobb-igt. För vårt "jobb" finns det inget jobbigt med. Det är bara intressant, roligt och givande. Men jag pratar inte om skidåkningen, det ser vi inte som jobb, även om man nog egentligen kan kalla det vårt jobb. Det är med vår livstil, vårt liv, en ynnest att få göra det man älskar mest varje dag. Nej, vårt jobb, så som vi kallar det, är det vi gör här nere i Stockholm just nu - möten, träffar, planering, fotning, inspelningar av diverse slag. Helt enkelt det vi gör med befintliga och kanske kommande samarbetspartners. Vårt kikhål ut i den vanliga världen. Och det kan jag inte någonstans kalla jobb (igt), bara roligt och givande och så nyttigt att få en inblick i företagsvärlden. Träffa personerna bakom företagen. De som gör det möjligt att satsa så som vi gör, mot OS 2018! 

Så det är lite vad vi sysselsätter oss med på vår semester.. Och det kan knappast sammanlänkas med jobbigt, men för mig är det det närmaste jobb vi kommer! 😊

So long,

Anna 
Psst. Tänkte göra ett inlägg om lite frukost-favorit-ställen, hoppas någon av er är lika stora frukost-lovers som jag!

0 kommentarer på “Jobb…igt?

Tar dagen som den kommer.

Det verkar som om jag tog semester ett par dagar härifrån! Och ja, det kan man verkligen säga att jag gjorde. Fri från sociala medier, från tv, från tidningar, ja fri från allt faktiskt. Lät huvudet vara och njöt av att vara omgiven av familjen i ett par dagar över påsk.

Tycker nog faktiskt att påsk är den härligaste högtiden, då den är absolut kravfri med enda fokus (i alla fall när vi är i stugan) är att komma ut minst en gång per dag på skidorna (med den obligatoriska fikapausen) och sen mat. Mat, mat, mat. Mat i massor!

Det måste ju vara den bästa av världar, eller?! Jag fullkomligt älskar det i alla fall!

Nu är vi dock tillbaka i Jämtland, även om vi bara var hemma en natt innan vi drog till vännerna i Åre för några dagar med (återigen) god mat och skafferibyggnationer, men framför allt underbart häng! Det är nog det bästa med den här perioden på året, att man lite kan göra vad man känner för. Vill vi dra iväg till vänner en dag, hoppa träningen och bara vara, ja då kan man göra det. Det här är ju den enda tiden på året som vi faktiskt är planeringsfria, dvs utan en daglig plan för träningen. Tränar gör vi ju mest hela tiden ändå, men vi gör det lite som vi vill. Vi är fria att göra det vi själva känner för, så då passade det perfekt med några dagar i Åre med fokus på helt andra saker än träning och skidåkning.


Så även om det inte blev någon tripp till värmen i vår lediga period i år, så har ändå de sista veckorna givit mig återhämtning och chans till lite tid att bara vara. Och det är så viktigt!

På söndag avslutas träningsåret 2016/2017 och på måndag börjar det nya året men jag låter även nästa vecka vara en period för återhämtning och drar igång rejält först om 10 dagar, den 1 maj. Tills dess ska jag bara njuta av att leva lite Svensson-liv, fast utan rutiner.. :-) Är sugen på att haka på något pass på gymmet eller köra lite crossfit. Eller bara ta en lugn löptur. Eller ligga kvar i soffan. Beror lite på vädret. Oavsett har jag börjat ladda upp med lite nya recept som jag ska pröva mig på. Idag blir det denna till middag... Köpte med mig lite olivbröd från Åre Bageri och ska försöka fundera ut en god efterrätt, lutar åt något åt det här hållet. Wish me luck! :-)

... och jag fortsätter tar dagarna som de kommer!

So long,

Anna

 

En kommentar på “Tar dagen som den kommer.

Aprilväder.

Igår var det en drömdag. Solen sken trots mörka moln som hotade i horisonten. Vi tog oss ut just innan lunch och på ett impulsinfall bestämde vi oss att ta oss upp på fjället. Solen värmde så vi fick ta av oss. Vek av från leden och följde istället ravinen upp på fjället. Snön bar precis och tack vare den lite lösa ytan med snö fick vi fäste på våra klassiska skidor. Väl uppe på fjället var det så magiskt, så vi kunde bara inte vända hem. Fjället liksom ropade "stanna kvar!". Så vi tog sikte på fjäll vi vanligtvis bara är runt när det är barmark eftersom det krävs skare för att ta sig dit.

Vi åkte på i sakta mak. Lät kropparna få återhämta sig efter gårdagens (lördagens) tävling. Pratade om allt mellan himmel och jord. Njöt!


På vägen ner mot STF bestämde vi (jag) att vi inte kunde låta bli att ta en topp.. 😊 Så vi tog sikte på Jakobshöjden just ovanför STF, innan vi tog sats utför. Snön bar hela vägen ner till björkskogen. Men där fick jag känna på att den inte bar och jag gjorde en schysst vurp i den blöta snön. Och blev dyngsur. Men det gjorde nada.

Efter en lunch på STF gled vi hem efter skidspåret, mätta och nöjda och något trötta.

Idag hade jag drömmar om en liknande tur. Men snön vräker ned, i morse spöregnade det. Så vi avvaktar. Lyxen man kan unna sig så här på våren. Ingen träningsplan, utan göra det man känner för. Kanske kommer solen fram senare. Vem vet? Det är ju riktigt aprilväder här i fjällen. Och på ett sätt är det så otoeligt skönt, för då kan man ALLTID hoppas på sol, hur kasst vädret än är för stunden.

So long,

Anna 

2 kommentarer på “Aprilväder.

Tillsammans. 

Har lyssnat konstant på radio sedan igår eftermiddag. Följt alla nyheter som finns att följa. Det finns inte ord för det som drabbat vårt land och framför allt Stockholm, men ingen ska få skrämma oss till den grad att vi inte vågar leva det liv vi vill. Ingen. Och mitt i stormen som drabbar oss blir jag berörd av den gemenskap som Sveriges befolkning visar upp. Vi är starka tillsammans. Jag sörjer för de som drabbats personligen. Men återigen, tillsammans är vi starka. Och tillsammans ska vi krossa ondskan. Om så bara genom att fortsätta leva. Leva precis så som vi vill leva!

Och därför skriver jag ändå om ytligheter som vad vi har för oss. Om sporten. Om folket. För att vi ska fortsätta leva helt enkelt.

Igår drog vi ner till Sälen för att leka med lite kids i Lindvallen tack vare McDonalds. Vi var så klart inte helgens enda höjdpunkt för kidsen, utan de hade åkte med de alpina stjärnorna (bl.a. Maria PH, Frida Hansdotter, Myhrer, Hargin) i flera timmar på förmiddagen och fick hänga lite med oss alla i samband med autografskrivning. Det var få av dem som hade åkte skidor förr och det var spridda åldrar, men ändå lyckades vi få till en himla utveckling på den korta tiden vi åkte!! Och det är just det som är så spännande att se. De första stapplande stegen till att till slut åk skidor på ett ben. Det ni, det är utveckling!

Vi hann även med en snabb-date med Maria PH, en lyxfika med havregrynsgröt och cappuccino. Aldrig fel med en gröt mitt på dagen, speciellt inte när det är ett lopp över tre mil dagen efter! Så härligt att hinna ses och prata lite, om än kort. Alltid för kort. Hans O hann vi bara heja på liksom.
Sen hoppade vi in i bilen och åkte norrut igen, med sikte på Bruksvallarna. För man kan ju faktiskt inte avsluta en skidsäsong utan att åka Fjälltopploppet. Så är det bara! Så säsongen inleds och avslutas i Bruks, precis som det ska. Och direkt vi kom fram började vi känna vibbarna av den skidfest som Fjälltopphelgen bjuder på. Trots att det var långt över middagstid var det barn och ungdomar ute och åkte runt stadion och det såg fullt ut i alla stugor. Vi bara myste!

Efter flera timmars sömn var det så dags att börja ladda inför vad som verkar vara årets sista lopp. Skidorna var inlämnade hos Fischer och jag fick tag i Bruksvallarnas sista energi-gel. Kamelbagen (vätskeryggan) fylldes med stark sportdryck och en stadig frukost med gröt, russin, sylt och juice intogs. Traskade ned för att spana in stadion och tjuvkika på alla kids som kämpade tappert i det svåråkta föret. Tekniken de tog sig fram med var som natt och dag men ändå kom de ju framåt och det är så härligt ett se!

Tillslut hade jag valt skidor, värmt upp och glidit fram till starten. Speakern Ludvig intervjuade mig där på startlinjen och frågade hur formen var. Som vanligt har jag ingen aning där jag står på startlinjen. Hur ska jag veta liksom? Oavsett lär jag ju bli rätt medveten om det så snart startskottet går... Och på ryggen satt kamelbagen, vätskan hade jag återigen med mig själv, så jag slipper gå tom helt enkelt.
Stina tog täten direkt och drog upp ett behagligt högt tempo in i den långa stigning som inledde loppet. Upp mot Mittåkläppen. Hann tänka att det var bra. Lagom fort men ändå behärskar. Efter någon kilometer insåg vi att fältet redan var spräckt och vi var fem åkare kvar. Stina släppte fram mig men jag hann knappt åka tio meter innan Ebba A kommer som skjuten ur en kanon på insidan och jag förstår direkt att nu kommer det gå fort. Och det gjorde det!

Jag försökte bita i någon kilometer men jag kunde inte hänga med i hennes tempo. Ida gick om mig och jag tappade meter på meter på Ida och Ebba. Kändes lite tråkigt att det skulle vara kört redan direkt liksom. Men jag fortsatte trycka på, om än mer behärskat för att orka hela distansen, 35 km. Jag ser att Ida också börjar få slita och hon tappar också på Ebba.

Väl uppe vid vindskyddet mot Mittåkläppen bestämmer jag mig för att försöka ta ikapp Ida. Det blir ju så mycket roligare om man kan åka ihop! Jag börjar plocka sekund för sekund men Ida håller ett högt tempo. Precis innan vi börjar nedförskörningen mot Ramundberget är jag ikapp, och det är en himla tur det för är det någon som kan den utförskörningen så är det Ida! Puh.

Nere i Ramundberget går jag förbi Ida för att fortsätta hålla ett högt tempo. In i backen säger Ida "nu åker vi fort men kontrollerat och sen trycker vi rejält väl uppe". Så jag börjar köra på. Och benen är som nya! Jag känner mig så pigg, skidorna bara glider och jag kan bara köra på. Känner mig pigg!

När vi väl är uppe på tusenmetersliften trycker jag på men väntar hela tiden att Ida ska passera. Men efter spurtpriset säger Ida "jag fixar inte det här, kör!". Så där försvann mitt sällskap och jag fick själv ta upp jakten på den bortflyende Ebba. 
Det börjar kännas i benen att vi åkt snart halva loppet. Men jag har bestämt mig att bevaka min andra plats, ingen ska få komma ikapp bakifrån så jag trycker på. Efter ett tag får jag sällskap av en norsk som ligger i min rygg. Orken kommer och går men jag driver på det jag har och har som ett mantra i huvudet att ingen ska få komma ikapp bakifrån. Har ingen aning om vad som sker bakom mig.

Åker ner förbi Walles och in på spåret mot Bruks och mindre än 3 km återstå. Norsken Ragnar försvinner då armen krampar och jag räknar ned. Någon ropar att Ida är 2 min bakom, men jag tänker ge vad jag har tills jag korsar mållinjen. Ebba är får långt framför mig för att jag ska kunna nå henne den sista biten.

Kommer in på stadion och tar de sista backarna och svänger in på upploppet till ljudet av både hejarop och applåder, så jag kan inte låta bli att le och vinka lite! 

Glider över mållinjen och är jäkla nöjd över dagens insats. Stoppar klockan och ser att hjärtat har fått jobba på. Lika så känner jag i benen. Kramar om Ebba och är mäkta imponerad över hennes insats! Från Ramundberget och in i mål har vi tydligen åkt relativt jämt, så jag gissar att även Ebba har legat på där i ingenmansland. Sånt härdar och utvecklar!

Foto: Adam Johansson, @adamedmera

Efter målgång tills nu, nu när jag sitter i bilen och snart rullar in i Idre, har det gått i ett. Avåkning. Autografskrivning med alla kids. Prisceremoni där både jag och Emil delade ut priser till alla kids som åkt idag... Beställde en pizza som vi tog i bilen, men nu ska det faktiskt bli skönt att komma fram till stugan. Få landa lite. Bara vara. Tillsammans. 
Intensiva dagar, men så roliga och inspirerande och energigivande.

Precis så som vi vill leva vårt liv helt enkelt.

Ta hand om er,

Anna 

4 kommentarer på “Tillsammans.