Close

Anna Haag

VM är ännu inte över!

Så får jag äntligen lämna husarresten. Att jag inte har börjat klättra på väggarna är väl ett smärre mirakel! Nu kommer jag nog att hålla mig utanför rummets fyra väggar så mycket jag bara kan. Alla måltider har intagits i rummet, serverade av läkaren. De enda besöken jag har haft är av läkaren eller en försiktig Emil som har öppnat dörren på glänt och stått tryckt mot andra väggen för att höra hur det är med mig.

Som tur var har jag i alla fall varit ut några vändor sedan i fredags, har bland annat åkt lite pulka och kastat gris... Vad gör man inte för att roa sig?

Att sitta instängd på ett rum, medans ens kamrater tävlar, tränar och umgås, är inte roligt. Det finns nog få tillfällen som man känner sig så bortkopplad från världen och oönskad som när man är sjuk under ett VM och man bor på samma hotell som ett längdlandslag vars största mål är att hålla sig frisk för att prestera på topp... Snacka om att känna sig som pesten själv... =) Räddningen har varit min kära dator med dess program och gudagåvan INTERNET! Fast gudagåva kanske det inte är egentligen.. det finns inget jag kan fastna så kopiöst vid som vid internet, tid och rum glöms bort fullständigt och alla måsten liksom hamnar någonstans långt bak i huvudet. "För den här sidan var ju intressant" och "just ja, den där sidan borde jag kolla" eller "undra om det står nått nytt skavller på facebook?".

Men nu är i alla fall denna tid över för ett tag, nu är det full laddning resten av VM och jag hoppas att det inte finns någon tid över till att försöka slå ihjäl tid på internet. VM är i full gång och inte på långa vägar över...

Idag har jag varit nere på stadion för att insupa stämningen och känna av kroppen. Var ut redan igår för att rasta mig och känna så att allting inte var åt pipsvängen. Kroppen känns bra, det enda är att energin tryter fort så mitt mål de närmaste dagarna fram emot stafetten (som jag ju så innerligt vill åka) är att äta så mycket jag kan. Dock inte i stor mängder, utan lite och ofta, för magen är fortfarande rätt känslig.

Men jag är ju en sann optimist så vill, tror och ska stå på startlinjen på torsdag och allt bara går vägen nu! Håll era tummar igen är ni snälla! :) Tack för alla peppande inlägg, alla kommentarer, allt stöd och alla tips och allt bara! Det vämer och är så viktigt när det inte riktigt går som jag vill... TACK! =)

I morgon blir det en nervös dag då det är dags för VM SPRINTEN. Det är mycket värre att stå vid sidan av än att köra själv. I morgon är det Sveriges dag, och jag håller så klart min tummar lite extra hårt för Emil!

Sen var det ju så fantastiskt roligt med Anders silver igår, det behövde alla och speciellt vallarna som sliter så, förutom Anders själv förstås, som hade en tung inledning på säsongen! Men vilja kan krossa berg, så är det bara! Härligt!

Nu är det dags för lite mer mat... mellanmålet!

Mat-hälsningar!
/Anna

15 kommentarer på “VM är ännu inte över!

Ett annorlunda VM..

Just nu känns det väldigt långt borta att stå på en startlinje i ett VM och prestera på topp av min förnmåga, eller för den delen ens göra mig själv rättvis.

Jag har fortfarande inte fått i mig någon mat, utan dricker mest. Försöker med lite lättare mat så som ris, men har svårt att få ned det. Det positiva i det hela är att kroppen känns rätt fräsch. Var ute och åkte pulka i morse, riktigt härligt och för den delen också enda sättet att umgås med Emil! Orkade ett tag, sen tröt energin. Pulsen är normal men energin saknas.

Jag tror att det i morgon är precis ett år sedan jag åkte i världscupen i Falun, och det loppet brukar jag plocka fram ur minnet när det känns lite tungt! Jag brukar normal vara i rätt bra slag i februari (gillar vårvintern, med solen och värmen), och har drömt om loppet i morgon. Jag gillar pursuit, hur man får kämpa för att hänga med på den klassiska delen och sedan börja köra järnet på skate.. Nu blir det antagligen inget för mig i morgon om det inte uppstår ett mindre mirakel under dagen. Det känns tung, måste jag erkänna, det är inte lätt att bara sitta på rummet dygnet runt och inte veta när jag ska få vara med i gänget igen eller när jag kan få göra det jag älskar mest av allt; tävla!

Jag hoppas på att kunna börja äta mer under dagen, och för att kunna starta på torsdag (för att platsa i laget) måste jag börja röra på mig under helgen!

Faktiskt har jag redan börja drömma om OS nästa år... Tänk hur knoppen fungerar! :) Men först ska jag ta och bli kurant här så jag i alla fall får känna på stämningen på stadion! Nu jävlar ska jag ta och bli frisk!

Snacka om att det blev ett annorlunda VM än jag hade tänkt mig...

Såg precis herrarnas 15 km klassiskt och förstår grabbarnas frustation, men det var ett mycket speciellt vallaföre. Både svenskarna och norskarna hamnade längre bak i resultatlistan än vad någon hade förväntat sig, men vallning är en del i sporten det också och huvudansvaret för vilka skidor man väljer är alltid åkarens.. Synd bara att det skulle bli så här idag! Påminner rätt mycket om 15 km i Sapporo 2007.

Nu ska jag försöka få i mig en till fralla innan jag ska läsa ut min bok om Julius Ceasar!

/Anna

17 kommentarer på “Ett annorlunda VM..

Det ”sket” sig…

Så gick det åt pipsvängen ändå.. Natten har varit en pina och allting jag stoppar i mig rinner igenom.Jag är helt tom på energi och att starta idag känns helt avlägset. Jag skulle inte göra mig rättvis och dessutom skulle jag riskera de andra starterna i detta VM. Det sägs ju att i motgång föds framgång... Men egentligen är ju inte det här någon större motgång,det är bara ett faktum att acceptera. Man kan inte tävla utan näring och energi i kroppen, hur mycket jag än vil! Var till och med upp vid sextiden i morse och åt en portion gröt, men när jag inte fick behålla ens det insåg jag att någon start idag inte var möjlig!

Nu ska jag göra allt jag kan för att bli frisk och få i mig näring så jag kan göra mig rättvis på lördagens pursuit.

Helt ärlig var det den här distans som jag mest av allt såg fram emot, med tanke på de resultat jag presterat i klassiskt hittills. Men sånt är livet o det är inget att göra åt det idag, förutom att försöka bli bra så fort som möjligt inför de kommande distanserna. Egentligen är det väl tur att den här onödiga sjukan kom i inledningen istället för mitt i. Alla ledare, läkare och kock har gjort allt som står i deras makt för att få mig kurant, tack!

Igår morse kände jag mig frisk, jag kunde behålla maten och när jag testade skidor var jag pigg. Jag kunde inte ens i min vildaste fantasi tro att jag skulle sitta här i sängen nu, samtidigt som de andra gör sig klara för tävling. Men ibland blir det inte alltid som man vill...

Just nu är jag rätt arg, men jag vet att jag under dagen kommer att vända den ilskan och istället börja ladda inför lördagen! Jag ska försöka heja på mina team-mates så gott jag bara kan från sängen och önskar de all lycka! Jag vet att de kommer att åka fort! =)

/från en rätt frustrerad men ändå accepterande anna i sängen

15 kommentarer på “Det ”sket” sig…

Wiiieee… Yes!

Kroppen kändes bra, faktiskt piggare än vad jag hade vågat förvänta mig. Så i morgon bär det av! Ska bli så himla kul att äntligen få åka VM!

Banorna är kanonfina, riktigt åkvänliga och de kommer att ta ut sin rätt! Jag vet ännu inte vilken tid jag startar, men antagligen mot slutet (kankse kring 12.00 beroende på hur många startade det är). Mitt mål är att försöka hålla så hög fart jag bara kan redan från början och sedan bara fajtas och kämpa hela vägen in i mål. I mål ska jag vara så slut jag bara kan och förhoppningvis ska jag få till årets bästa lopp just i morgon!

Hur mycket jag har påverkats av de senaste dygnets magproblem vet jag inte nu och kommer säkert inte att veta det förrän jag går i mål i morgon. Det viktigaste är att jag försöker äta så mycket jag kan idag, för att ha energi tills i morgon. Jag hoppas (och vill tro) att det inte kommer att påverka mig alls och att jag bara har fått en extra dags vila så jag har lite överskotts energi som bara vill ut! =)

Jag ska väl inte sticka under stolen med att jag blev rejält orolig för mina starter under VM då jag mådde som sämst igår morse, men optimistisk som jag är försökte jag att tänka positivt och tog varje lite förbättring i hur jag mådde som ett jätte steg mot att jag kunde starta i morgon. Men ändå fanns det en liten, negativ och orolig tanke hela tiden att det kanske inte skulle gå vägen..

Men nu sitter jag här, med en mage full med mat och med en kropp som är spänd av förväntan inför vad som komma skall! Och jag hoppas verkligen att kroppen, magen och jag är kompisar i morgon också, för då kan vad som helst hända!

Nu ska jag ta och börja på en nya bok! =)

Glada och laddade hälsningar!
/Anna

15 kommentarer på “Wiiieee… Yes!

Håll era tummar!!

Som ni säkert redan har hört drababdes jag igår morse av en lättare magsjuka. Sedan dess har jag bara blivit piggare och börjar dessutom kunna äta mer normalt. Jag själv siktar på start på torsdag och ska ut och göra de vanliga tävlingsförberedelserna i eftermiddag!

Efter det kommer jag att bestämma mig till 100%, men är nästan helt säker redan nu om det inte känns helt för j-vligt! =)

Det vi med säkerhet vet är att det inte är någon större infektion, men att det antagligen är den vanliga, hederliga vinterkräksjukan (en mildare variant) och INTE någon matförgiftning som det har spekulerats i.

Så håll era tummar och håll modet uppe, för det gör jag!

Återkommer senare...

Förväntasfulla hälsningar
/Anna

9 kommentarer på “Håll era tummar!!

Liberec – here we come!

Efter en nervös väntan så fick jag änltigen tävla i världscupen igen. Jag var mycket osäker på var jag stod och med tanke på att jag blev lite hängig igen när jag kom ner till Seiser Alm för en dryg vecka sen. Jag kunde ju i alla fall köra ett fartpass innan vi lämnade Seier Alm och det kändes bättre än vad jag hade vågade hoppats på, i alla fall i kroppen. Luftrören tyckte dock inte att det var lika roligt och protesterade vilt i torsdags och fredags. Jag vågade inte köra min vanliga tävlingsförberedels i fredags på grund ut av dem. Men när jag vakande i lördags morse och luftrören kändes bättre än dagarna innan, kände jag mig mer än förväntansfull... Jäklar vad roligt det skulle blir att få tävla igen!

Kroppen kändes lite seg när jag började röra på mig på morgonen, men efter att jag och Niemi testat mina skidor (som var kanon redan direkt, utan att behöva lägga på något mer) kände jag att nu var det bara upp till mig om jag ville åka bra. För skidorna var perfekta och banan borde passa mig!

Kände mig lite loj i början av loppet, men lyckades tagga till mig och kunde pressa mig järnet hela loppet! Så jäkla skönt! Kände väl att jag inte orkade riktigt på slutet, men fram till de sista 2km gick det kanon! Får jag nu ladda upp lite mer så hoppas jag att jag ska kunna vara ännu piggare på torsdag!

Och vilken svensk helg det blev: det började med Emils tredje plats, Hellner och Charlottes fjärde platser och Annas sjuende plats (vinst i b-final) på sprinten i fredags, alla tjejer topp 18 igår och alla (!) kilalr topp 14:e med två pallpalceringar (Anders etta och Johan trea)! Vilket jäkla härligt go det blir i gruppen inför VM! Skitkul!

Vi anlände hit till Liberec för ca 2h sedan. Här är det helt vitt och det flyger snö i luften. Det var till och med snö kring stadion! :) Vi har hunnit med den första av "Pelle Kocks" måltider och alla längtar redan till nästa! Haha!

Nu ska jag ut och gå lite innan det är dags för middag!
/Anna

11 kommentarer på “Liberec – here we come!

Mot nya mål!

Så var trippen här i Seiser Alm över för denna gång. Tyvärr hade vi väl inte så tur med vädret, egentligen bara en dag med sol hela dagen. Men då tog solen, attans vad jag brände mina läppar men det var det värt med tanke på hur underbart, fantastiskt vackert det var här då! Ojoj! Då förstod jag vad de menade med att det var vackert här… Idag var det i och för sig ganska så blå himmel, med blåsten gjorde sig påmind när den kom flygande med piskande snö. Trots otur med vädret har vi haft det kanon, ett lugnt och skönt läger med härlig stämning! Läget är i gruppen är på topp och alla ser nog fram emot att ta sig vidare mot Liberec.

Men först ska vi ta ett ”pit-stop” i Val di Dentro, ett ställe på ca 1400 m.ö.h., som ligger mitt mellan Bormio (fjolårets ort för världscupavslutningen) och Livingo (skattemeckat i Italien). Vi far dit i morgon bitti, efter att vi har stuvat in all packning. Och det är inte lite med tanke på att alla har med sig saker för att vara bort i nästan 4 veckor!  Som tur är fick vi tvätta idag, annars hade risken varit att vi hade orsakat en mass-svimning i Val di Dentro… Ja, kläderna luktar ju inte så gott efter 7 dagars träning! Haha!
På fredag står det sprint på programmet och på lördag är det 10 km klassiskt (15km för herrarna), alltså samma distans som inleder VM.

Jag körde mitt första och sista fartpass här i Seiser Alm idag, och det gick över förväntan. Det känns skönt att allting pekar åt rätt håll när VM närmar sig med stormsteg. Jag tänker dock inte dra för stora växlar av att ETT fartpass gick bra utan hoppas mer på att få en bra genomkörare på lördag. Jag vill att tekniken ska fungera så att jag kan åka avslappnat, vilket i sin tur leder till att energin går åt till rätt saker. Sen att jag ska vara helt slut när jag går i mål är ju en annan femma, men minst lika viktig! Jag har kunnat träna som jag velat de sista dagarna och hoppas kunna följa min plan den sista veckan.

Enligt rykten ska det vara väldigt fint i Val di Dentro, vi får väl se hur det är med den saken… Vet inte om jag vågar lita på rykten om hur fint det är än här, än där… =) I alla fall ska det bli skönt att träffa Emil igen innan vi åter skiljs åt, då sprintarna far på ännu ett uppladdningsläger till tyska Oberwiesental, och vi andra far vidare mot Liberec och Pelle Kocks mat… Eller just ja, VM var det! =) Och Pelle Kock’s mat (alltså han heter inte Kock i efternamn, utan Pelle är vår kock under VM, snacka om lyx!) som jag tror (vet) kommer bli gudomlig! Jag längtar… Sprintarna kommer sedan ned till VM då vi damer kör första distansen.

Nu ska jag käka kvällsfika innan jag ska försöka få ned alla sakerna i väskan igen! Det är alltid lika spännande…
/anna

7 kommentarer på “Mot nya mål!