Close

Anna Haag

Röda ferraribilar och melodikrysset

Så har en vecka gått sedan tremilen på VM. Hann inte vara hemma i mer än någon timme innan jag började känna mig opigg. Hostan blev värre och värre, och framåt måndagskvällen hade jag fått lite feber. Den här säsongen har jag haft lite väl mycket oflyt… Men det som inte dödare det härdar, och vi får hoppas att vi avklarar all skit det här säsongen för att nästa säsong ska bli perfekt! Det ska jag se till! =)

Nu har vi i alla fall blivit lite piggare, men att träna är inte att tänka på. Det är nog med att ta sig från sängen via köket till bilen för en fika och sedan samma väg hem! Är det som kallas elittränad? Haha!

Kom igår hem till familjen i Orsa där vi stannar över helgen. Sedan hemkomsten har vi varit i Årsunda, där vi nog inte var särskilt trevligt sällskap! Discoverys hela programtablå har vi hunnit med och några filmer… Men framförallt RÖDA FERRARIBILAR! =) Jösses vad gott det var med lite godis! I morgon far vi nog vidare mot Östersund, var ju 5 veckor sedan jag var hemma nu så det ser jag verkligen fram emot! Vad som händer sen återstår att se… Men hoppet är ju som sagt det sista som överger människan!

Nu ska vi fortsätta umgås med familj, försöker lösa melodikrysset med mor.

På återhörande!
/anna

4 kommentarer på “Röda ferraribilar och melodikrysset

Nu är VM över…

Ja, vad kan jag säga? Skönt att det här skit VM:et är över… som ljuset i tunneln är i alla fall medaljen från stafetten, även om det är med blandade känslor som jag tog emot den. Tyckte inte att jag riktigt förtjänade den med min insats. Såsmåning om kommer jag att glädjas åt att ha fått tag medalj i stafett med Lina, Britta och Charlotte, men just nu känns det lite skit!

Dagens lopp var en medioker sak… Lust och viljan fanns det gott om, men styrkan och kraften fanns med mindre av. Jag försökte och försökte men det svarade inte riktigt och när det inte gjorde det, var det svårt att motivera mig till att försöka kämpa om en topp 20-placering.

Jag hade grymma skidor idag, och det var en härlig känsla! Problemet var att jag låg så pass långt ned i fältet att jag hamnade med mindre rutinerade åkare (som även jag är) så det blev mycket buffel och strul. Jag föll en gång och blev totalstoppad i en backe så jag återigen åkte ner sist i klungan. Det blev ett hetsigt lopp!

Jag kände direkt från start att jag inte hade ork till att åka taktiskt och söka position, så jag försökte håll mig lite lugn och undvika strul genom att hålla mig lugn. Tyvärr tappade jag för mycket position på det, och var efter tätklungan redan efter 1,5km. Den luckan var sedan svår att täppa till. Jag försökte ut på den andra 3,75km slingan, men då fällde jag mig själv och blev passerad av tio åkare. Så plötsligt skulle jag först ta mig förbi dessa tio åkare innan jag kunde ta upp jakten på tätklungan. Det blev för mycket för mig idag, det fanns inte krafter till det. Men jag fortsatte kämpa och gick till slut i mål med en rätt konstig känsla av att inte ha kunnat åka som man vill, ändå var jag trött men inte så trött som man kan bli när man är i form… Jag fick i alla fall med mig nyttiga erfarenheter från min första 30km masstart i världseliten, och dessa tar jag med mig då jag åker hem till Sverige och Årsunda för att ladda inför Lathi, men framför allt inför världscupavslutningen i Stockholm och Falun.

Vissa partier kändes rätt ok idag, och jag ska försöka ta dessa känslor med mig och peppa och träna igång mig i veckan som kommer så jag kan bevisa att dagens resultat var en engångsföreteelse som enbart berodde på sjukdom! =) Jag trodde aldrig att det skulle ta så hårt, men samtidigt visare det vilken tuff idrott det är vi håller på med. Det går inte att vara halvdan och tro att man ska kunna prestera som man i vanliga fall gör då man presterar som bäst eller för den del som man gör i normalt… Så egentligen ska jag nog vara rätt nöjd med dagens insats, även om det tar emot…
I morgon ska vi tjejer ned och heja fram killarna innan vi packar väskorna och far norrut mot Stockholm på måndag morgon!

Och trots att det just nu bara känns som ett skit VM, så kommer jag härifrån oändligt mer erfaren och med nyttig kunskap och en hel del tankar om vad som kan göras annorlunda… Dessa kommer att vara guldvärda inför framtiden! Och jag kommer härifrån med en medalj trots ALLT!! Om ett år är OS! Yeah!

Nu längtar jag hem till Emil och en stor godispåse med röda ferraribilar!

På återhörande!
Från en slutkörd Anna på alla tänkbara sätt.. =)

19 kommentarer på “Nu är VM över…

VM brons!

VM-medalj! Så otroligt roligt! Sådan lättnad efter allt strul! Alla kämpade idag, det var ett riktigt kämpar-brons! Hela säsongen har vi haft den här stafetten som mål, vi har varit på pallen på båda de tidigare stafetterna i år. Men på ett VM kan allt hända, alla är i lite bättre form, men framför allt är alla lite mer taggade. Och trots sjukdomar och annat så lyckades vi knipa bronset, enbart 12 sekunder från guld och en tåspets från silver efter Charlottes fenomenala avslutning!

Vi har precis kommit hem från prisutdelningen som var otroligt mäktig, vilken känsla att få stå där upp och se den svenska flaggan bland alla norska och finska flaggor!

Jag fick kämpa idag, men formen är på uppåt gående! Jag hade önskat att jag hade kunnat ge Charlotte ett bättre utgångsläge, men det blir inte alltid som jag önskar! =)

Nu ska jag njuta av det här och ladda upp med positiva känslor inför tremilen!

/från en lycklig och lättad Anna

21 kommentarer på “VM brons!

Nu börjar mitt VM!

Mitt VM börjar i morgon! Ska bli så kul att äntligen få komma igång, det går knappt att beskriva i ord! Jag kommer att åka tredje sträckan, samma sträcka som jag åkte i Gällivare och La Clusac. Lina kör första, Britta andra, jag tredje och Charlotte sista. Det kan bli hur bra som helst!

Jag är laddad till tusen och ska sälja mig dyrt. Var jag står formmässigt vet jag inte med tanke på magsjukan, men det har känts bra de senaste dagarna så jag hoppas att jag kan bjuda på hårt motstånd till våra konkurrenter.

De största konkurrenterna till oss i morgon är Finland och Norge. Italien kan bli en uppstickare och säkert kommer Tjeckien att kämpa friskt med publiken stöd. Finland känns hur starka som helst, men ingenting är omöjligt och det svenska damlaget kommer att sälja sig dyrt och alla kommer att göra sitt bästa. VI hoppas att det räcker till medalj!

Det märks att jag är frisk, tiden som förut fanns över att uppdatera sida är som uppslukad, därför blir det bara ett kort inlägg nu innan det är läggdags!

I morgon ska jag ha kul!

Tävlingssugna-hälsningar!
/Anna

17 kommentarer på “Nu börjar mitt VM!

VM är ännu inte över!

Så får jag äntligen lämna husarresten. Att jag inte har börjat klättra på väggarna är väl ett smärre mirakel! Nu kommer jag nog att hålla mig utanför rummets fyra väggar så mycket jag bara kan. Alla måltider har intagits i rummet, serverade av läkaren. De enda besöken jag har haft är av läkaren eller en försiktig Emil som har öppnat dörren på glänt och stått tryckt mot andra väggen för att höra hur det är med mig.

Som tur var har jag i alla fall varit ut några vändor sedan i fredags, har bland annat åkt lite pulka och kastat gris... Vad gör man inte för att roa sig?

Att sitta instängd på ett rum, medans ens kamrater tävlar, tränar och umgås, är inte roligt. Det finns nog få tillfällen som man känner sig så bortkopplad från världen och oönskad som när man är sjuk under ett VM och man bor på samma hotell som ett längdlandslag vars största mål är att hålla sig frisk för att prestera på topp... Snacka om att känna sig som pesten själv... =) Räddningen har varit min kära dator med dess program och gudagåvan INTERNET! Fast gudagåva kanske det inte är egentligen.. det finns inget jag kan fastna så kopiöst vid som vid internet, tid och rum glöms bort fullständigt och alla måsten liksom hamnar någonstans långt bak i huvudet. "För den här sidan var ju intressant" och "just ja, den där sidan borde jag kolla" eller "undra om det står nått nytt skavller på facebook?".

Men nu är i alla fall denna tid över för ett tag, nu är det full laddning resten av VM och jag hoppas att det inte finns någon tid över till att försöka slå ihjäl tid på internet. VM är i full gång och inte på långa vägar över...

Idag har jag varit nere på stadion för att insupa stämningen och känna av kroppen. Var ut redan igår för att rasta mig och känna så att allting inte var åt pipsvängen. Kroppen känns bra, det enda är att energin tryter fort så mitt mål de närmaste dagarna fram emot stafetten (som jag ju så innerligt vill åka) är att äta så mycket jag kan. Dock inte i stor mängder, utan lite och ofta, för magen är fortfarande rätt känslig.

Men jag är ju en sann optimist så vill, tror och ska stå på startlinjen på torsdag och allt bara går vägen nu! Håll era tummar igen är ni snälla! :) Tack för alla peppande inlägg, alla kommentarer, allt stöd och alla tips och allt bara! Det vämer och är så viktigt när det inte riktigt går som jag vill... TACK! =)

I morgon blir det en nervös dag då det är dags för VM SPRINTEN. Det är mycket värre att stå vid sidan av än att köra själv. I morgon är det Sveriges dag, och jag håller så klart min tummar lite extra hårt för Emil!

Sen var det ju så fantastiskt roligt med Anders silver igår, det behövde alla och speciellt vallarna som sliter så, förutom Anders själv förstås, som hade en tung inledning på säsongen! Men vilja kan krossa berg, så är det bara! Härligt!

Nu är det dags för lite mer mat... mellanmålet!

Mat-hälsningar!
/Anna

15 kommentarer på “VM är ännu inte över!

Ett annorlunda VM..

Just nu känns det väldigt långt borta att stå på en startlinje i ett VM och prestera på topp av min förnmåga, eller för den delen ens göra mig själv rättvis.

Jag har fortfarande inte fått i mig någon mat, utan dricker mest. Försöker med lite lättare mat så som ris, men har svårt att få ned det. Det positiva i det hela är att kroppen känns rätt fräsch. Var ute och åkte pulka i morse, riktigt härligt och för den delen också enda sättet att umgås med Emil! Orkade ett tag, sen tröt energin. Pulsen är normal men energin saknas.

Jag tror att det i morgon är precis ett år sedan jag åkte i världscupen i Falun, och det loppet brukar jag plocka fram ur minnet när det känns lite tungt! Jag brukar normal vara i rätt bra slag i februari (gillar vårvintern, med solen och värmen), och har drömt om loppet i morgon. Jag gillar pursuit, hur man får kämpa för att hänga med på den klassiska delen och sedan börja köra järnet på skate.. Nu blir det antagligen inget för mig i morgon om det inte uppstår ett mindre mirakel under dagen. Det känns tung, måste jag erkänna, det är inte lätt att bara sitta på rummet dygnet runt och inte veta när jag ska få vara med i gänget igen eller när jag kan få göra det jag älskar mest av allt; tävla!

Jag hoppas på att kunna börja äta mer under dagen, och för att kunna starta på torsdag (för att platsa i laget) måste jag börja röra på mig under helgen!

Faktiskt har jag redan börja drömma om OS nästa år... Tänk hur knoppen fungerar! :) Men först ska jag ta och bli kurant här så jag i alla fall får känna på stämningen på stadion! Nu jävlar ska jag ta och bli frisk!

Snacka om att det blev ett annorlunda VM än jag hade tänkt mig...

Såg precis herrarnas 15 km klassiskt och förstår grabbarnas frustation, men det var ett mycket speciellt vallaföre. Både svenskarna och norskarna hamnade längre bak i resultatlistan än vad någon hade förväntat sig, men vallning är en del i sporten det också och huvudansvaret för vilka skidor man väljer är alltid åkarens.. Synd bara att det skulle bli så här idag! Påminner rätt mycket om 15 km i Sapporo 2007.

Nu ska jag försöka få i mig en till fralla innan jag ska läsa ut min bok om Julius Ceasar!

/Anna

17 kommentarer på “Ett annorlunda VM..

Det ”sket” sig…

Så gick det åt pipsvängen ändå.. Natten har varit en pina och allting jag stoppar i mig rinner igenom.Jag är helt tom på energi och att starta idag känns helt avlägset. Jag skulle inte göra mig rättvis och dessutom skulle jag riskera de andra starterna i detta VM. Det sägs ju att i motgång föds framgång... Men egentligen är ju inte det här någon större motgång,det är bara ett faktum att acceptera. Man kan inte tävla utan näring och energi i kroppen, hur mycket jag än vil! Var till och med upp vid sextiden i morse och åt en portion gröt, men när jag inte fick behålla ens det insåg jag att någon start idag inte var möjlig!

Nu ska jag göra allt jag kan för att bli frisk och få i mig näring så jag kan göra mig rättvis på lördagens pursuit.

Helt ärlig var det den här distans som jag mest av allt såg fram emot, med tanke på de resultat jag presterat i klassiskt hittills. Men sånt är livet o det är inget att göra åt det idag, förutom att försöka bli bra så fort som möjligt inför de kommande distanserna. Egentligen är det väl tur att den här onödiga sjukan kom i inledningen istället för mitt i. Alla ledare, läkare och kock har gjort allt som står i deras makt för att få mig kurant, tack!

Igår morse kände jag mig frisk, jag kunde behålla maten och när jag testade skidor var jag pigg. Jag kunde inte ens i min vildaste fantasi tro att jag skulle sitta här i sängen nu, samtidigt som de andra gör sig klara för tävling. Men ibland blir det inte alltid som man vill...

Just nu är jag rätt arg, men jag vet att jag under dagen kommer att vända den ilskan och istället börja ladda inför lördagen! Jag ska försöka heja på mina team-mates så gott jag bara kan från sängen och önskar de all lycka! Jag vet att de kommer att åka fort! =)

/från en rätt frustrerad men ändå accepterande anna i sängen

15 kommentarer på “Det ”sket” sig…