Close

Anna Haag

SkidGlädjen.

Gick upp, tittade ut, skaren såg stenhård ut men istället gick jag ned till gymmet. Satte klockan på 45 min och brände av mitt styrkepass. Älskar att få börja dagen i gymmet, bli så där lagom trött i musklerna och sen äta en mättande frukost.

Dock fick jag kasta i mig frukosten i morse, för vid halv nio hoppade vi in i bilen och drog mot fjälls. Mot Härjedalsfjällen för att vara exakt och Fjälltoppshelgen. Ni som har lite koll på längdvärlden vet ju att det är just där man avslutar säsongen, år efter år. Åker några lopp, njuter i solen och träffar alla en sista gång för säsongen.

Egentligen skulle vi ha varit där hela veckan men jag har varit på tok för sliten för att palla det. Istället drog vi över dagen, lite för många timmar i bil när solen lyser från klarblå himmel och snön ser så där alldeles perfekt ut för en skartur. Men det blev ändå bästa lösningen, för när vi fick frågan om vi ville vara utmanare i finalen på Knallcrossen fanns det inte en chans i världen att vi skulle tacka nej. Nope nej never. Det är en ära, så vi tog med glädje lite timmar i bilen.

Väl framme i Bruks sken solen i kapp med kidsen. SkidGLÄDJE i varje hörn av stadion och man blir ju bara så där lycklig hela vägen in i själen! Vi hann se några finaler innan det var dags för vår tur. Vi fick möta vinnarna i varje klass, startordningen var utifrån en handicapstart så jag gick sist precis om Emil gjorde i killklassen. Adrenalinet pumpade, men mest hos mig tror jag! Benen skakade så att jag hade problem att ta både första och andra kurvan men sen kom jag igång och himmel vad skoj det var. Tjejerna var otroligt snabba, det var inte en walk in the park som man brukar säga, och tillslut fick jag se mig slagen av Vårbytjej men tätt följd av resterande startfält. En riktigt spännande och tajt tävling, precis som det ska!

Nu sitter vi i bilen på väg hemåt igen. Stannade till i Vemdalen och tömde bageriet på deras chokladbollar (🙈) och tänkte kika förbi i Klövsjö hos vänner innan vi åker sista 12 milen hem.

Om jag får säga det själv - vilken underbar dag! Alltså den skidglädjen vi fick uppleva i Bruks kommer vi leva på länge. Älskar det, precis så ska skidåkningen vara och säsongen avslutas! 😍

Anna Panna

Alla bilder i inlägget är tagna av Jocke Lagercrantz.

0 kommentarer på “SkidGlädjen.

Det nya livet.

Dagarna här hemma rullar på rätt fort, vi försöker styra upp allt vi inte hunnit med under vintern, planera bröllop (❤️) och sen försöka få ett hum om vår framtid. Det är inte det lättaste, men det är spännande och utmanande och motiverande. Många tankar och många bollar i luften, emellanåt lite för många kanske, men samtidigt är det nog så vi måste börja.

Bröllops-mats-planering! 😍

Efterjobbetglada & en hel helg framför oss. Det ni, det är lyx!

Hittills har dagarna bestått av en hel del träning men också tid för möten och planering. Skillnaden är dock bara att träningen är inte prio 1. Jag behöver inte sova efter lunchen och jag behöver inte få i mig x antal kalorier för att fylla på, utan jag kan slarva lite och jag kan äta på lite andra tider än vanligtvis. Nog för att jag funkar bäst om jag får äta på exakta tider och får mina 8-9h sömn per natt, och så kommer det nog vara en tid framöver. Jag mår allra bäst om jag också får tid till minst ett pass träning per dag, men jag har inte lika höga krav på dem. Vissa dagar räcker det med styrka. Och jag kan sticka ut och springa i halvhårt tempo i en timme, och sen är jag klar. Hade det varit tidigare år i april hade jag nog känt mig stressad över att jag antingen gör för lite eller tränar för mycket, för april är ju månaden då vi brukar prioritera att återhämta oss lite. Nu gör jag lite det jag känner för. Och jag, för första gången i mitt liv, skiter i timmarna! Jag längtar dock efter att få sticka ut på en lång löptur, i ett par timmar, men mina ben är inte redo för det än och jag gör helst sådana pass i terrängen och där är det fortfarande snö.

TB till en av höstens sista löpturer!

I juni har jag tänkt att börja springa lite löptävlingar, så jag försöker sakta men säkert komma igång med löpningen. Kanske var jag lite ivrig de sista två dagarna, då jag idag har sån jäkla träningsvärk att jag nog inte ska springa på någon dag... Haha! Alltså inte den här vanliga träningsvärken, utan ni vet den där man får när man inte riktigt har orkat hålla steget i sista utförsbacken så man är lite söndersprungen. Sånt nybörjarfel alltså! Och typiskt mig. Brukar ju alltid få ont någonstans, oftast i fötterna (hälarna) när jag börjar springa på  våren, för jag är så ivrig. Så ska försöka learning by doing på ett bättre sätt i år. Ska vi säga så? Bra deal va? 😉

Anna Panna

 

3 kommentarer på “Det nya livet.

… och kanske inte direkt sommarfeeling.

Samtidigt som vi har njutit av vårsolen och värmen den här FÖRSTA veckan hemma på hela vintern, har vi också tagit tag i snön. På riktigt känns det verkligen som om vi måste hjälpa på snösmältningen genom att skotta om vi vill kunna sitta där ute och njuta före midsommar. Jag har aldrig varit med om att vi har haft så mycket snö på gården och definitivt inte på altanen.

Tror det kallas alternativ träning. Haha! Men helt ärligt - jag älskar att skotta! Ska nog dock inte säga det alltför mycket till alla som varit hemma hela den här vintern och tvingats skotta varje dag, då tror jag inte att jag hade tyckte det varit lika roligt... :-) Dock tror jag nästan att jag givit upp att försöka skotta fram poolen (ja, alltså den är under högen med snö på sista bilden), eller så får det bli dagens mission!

I morgon far vi till Bruksvallarna och är utmanare i Knallcrossen - det ska bli riktigt skoj! Nu ska vi försöka ta tag i den här lördagen - första hemma sen ja, oktober? :-)

Annapanna

En kommentar på “… och kanske inte direkt sommarfeeling.

Sommarfeeling!

Efter att flyget hem från Gällivare blev försenat och vi fick en extra natt på Arlanda kändes det välbehövligt med en lugn dag, och jag har velat gå på SPA länge. Det är något med den miljön som verkligen får mig lugn, så för de har verkligen lyckats med konceptet då väl det är tanken.. ;-)

I alla fall kom vi hem, pysslade undan lite (tvättade, vattnade blommor och sånt där som man bara måste fixa även om vi har fantastiska grannar som hjälper oss med allt när vi är ute och flänger) och sedan åkte vi bort till Frösö Park. Tog en lunch och gick sen ned i spa-et. I början var vi helt själv, makalöst lyxigt! I receptionen hade vi fått ett spa-kit med instruktioner hur vi skulle använda oss av alla olika moment/ställen i spa-et. Härligt sätt att göra ett spa på, istället för att springa runt som yra höns och vilja prova allt. Istället lunkade vi runt där i sakta mak och verkligen kom ned i varv. Välbehövligt minst sagt.

Och dessutom fick jag lite sommarkänsla när jag blundade i utomhuspoolen och solen lyste i ögonen... Japp, jag längtar faktiskt också efter sommaren!!

En bättre eftermiddag helt enkelt!

So long,

Anna

0 kommentarer på “Sommarfeeling!

Tintinhänget.

Inlägget innehåller ad-links.

Igår var jag in på butiken och hann vara med på morgonmötet där vi gick igenom månaden som varit och veckan som kommer. Det sker så mycket där hela tiden nu och jag kastas in i en verklighet och vardag som är så långt bort från mitt "gamla" liv att jag delvis blir lite chockat men också så himla inspirerad. Tjejerna i butiken och mina fina powerkvinnor Anette och Emma-Helena ger så otroligt mycket energi att jag ofta blir kvar där så mycket längre än jag tänkt och får springa till nästa möte. Så typiskt mig liksom! Älskar Tintin-hänget & gänget!

Just nu har så mycket vårfint kommit in och jag skulle vilja byta ut hela, verkligen HELA, garderoben. Igår när jag mötte tjejerna var den ena mer vårfin än den andra. Själv hade jag tagit ett par (sjukt sköna) kostymbyxor och Emils polotröja och mina mest använda skor, mina inuikiis.. Så inte vår. Lägg där till en (fusk) leopäls och mössa. Var ju dock -10°C igår morse, men ändå. Något jag verkligen får vår känslorna av är ju alla FÄRGER på kläderna. Fick låna Anettes tröja för att inte se ut som en dyster-knöl. Haha!

Nu ska vi försöka boka en resa till nästa vecka, ett par dagar till något lite varmare ställe. Sen tror jag det blir en skartur, var ut igår morse och det var m a g i s k t. För trots att jag längtar till gröna gräsmattor och sol, så är ju vårvintern min bästa årstid.

So long,

Anna

0 kommentarer på “Tintinhänget.

Blodad tand!

I fredags var vi ut tillsammans med Volkswagen och ett Gällivare-företag som hette Hyr&Äventyr och körde skoter. Jag har ju kört en del skoter i mitt liv, men de sista åren (och framför allt sedan ryggen blev sämre 2016) har jag knappt åkt någonting. Men att jag kört skoter är också en sanning med modifikation - jag har kört på led. Och tråkigare sätt att transportera sig på finns ju inte. Det skumpar, är kallt och det luktar illa. Och vårt lite äventyr i fredags var så långt ifrån led-tristessen man kan komma. Vi fick låna bra maskiner, snabba och starka. Och efter att ja transporterat oss via krokiga skoterspår genom skogen kom vi fram till en myr där vi fick släppa lös maskinerna helt. Och där hörrni - där fick jag uppleva hur det är att köra skoter! Satan i gatan vilken adrenalinkick! Så häftigt! Jag åkte på tok för lite då jag ville spara lite krut inför femmils-loppet vi skulle åka dagen efter, men det lilla jag åkte gav mig blodad tand. Det där vill jag göra igen!

Men - att ta sig fram på skidorna kommer ALLTID vara nummer ett, men ombyte förnöjer. Helt klart!

So long,

Anna

0 kommentarer på “Blodad tand!

Finito & en insikt rikare.

Tiden flyger iväg, som alltid, men framför allt på våren. Mest för att man vill hinna med så himla mycket och det händer så himla mycket och man är över allt och ingenstans. Och sen inser jag - men varför stressar jag så nu? I år behöver jag inte pressa in allt i april. Jag har maj, juni, juli, augusti, ja resten av året och livet på mig att hinna med saker jag vill göra. För träningen är ju inte prio ett längre. Men ni anar inte hur svårt det är att få in. Att förstår att för första gången på ja egentligen hela mitt liv kan jag styra själv över min tid. Det har jag ju i och för sig alltid gjort, men nu kan jag styra den utifrån vad jag vill och inte utifrån hur jag ska få in mina träningspass eller utifrån en lägerplanering och så vidare.

Sitter just nu på Kiruna flygplats, har varit uppe i Gällivare och tävlat. Och jag insåg, som med en rejäl jäkla rak höger, att jag har tävlat färdigt nu. På något sätt trodde jag att bara vi berättat om vårt beslut kunde jag fortsätta leva som vi gjort tidigare under våren, träna så där lagom och tävla när man känner för det. Att slå av och på tävlingsjäveln och ändå kunna få till en del bra lopp under våren. Men någonstans mellan avslutningen och SM i Skellefteå började jag känna mer och mer att det krävdes så enormt mycket mobilisering av energi för att kunna tävla att jag knappt hade något driv kvar när väl starten gick. Tävlingsjäveln hade gått och lagt sig. Vi hade bestämt sen innan att vi skulle upp hit till Gällivare och åka Volkswagen Tour, precis som jag gjorde i fjol. En helg med tre vitt skilda lopp och som jag njöt otroligt av att åka i fjol. En stadssprint med enbart stakning, Dundret Runt (48 km stakning) och en avslutade Hill Climb uppför Dundrets brantaste backe. I veckan har jag känt mig slut. Emellanåt hängig men inget har brutit ut. Så vi åkte upp. Jag lyckades få fram lite tävlingsenergi och tävlingsdjävulen smög fram nosen under sprinten och Dundret Runt igår var kul, men jag kände mig som en skugga av fjolårets jag. Det är inget fel på min kropp, den verkar ha återhämtat sig, men mentalt är jag inte där. Så inför den avslutande Hill Climben idag kände jag mig som en urvriden trasa. Solen sken, folket var på strålande humör och allt var som upplagt för en härlig men framför allt utmanade tävling. Men om jag var en skugga av fjolårets jag igår på det långa loppet, var jag en uns av mitt gamla jag idag. Istället bestämde jag mig för att bara ta mig upp och samtidigt verkligen ta beslutet - det här är årets sista lopp i skiddressen. För nu är den mentala energin slut. Jag gör mig bara en otjänst att försöka tävla. Jag bränner bara mig själv.

För jag är ju fröken 100% så jag blir bara besviken och arg när jag inte kan plocka fram tävlingsjäveln när nummerlappen kommer på. Så då är det lika bra att helt enkelt packa ihop tävlingskittet för i år och ta lite semester och börja fundera och drömma om framtiden.

Det känns otäckt definitivt att säga att jag idag gjorde min sista tävling som elitskidåkerska, framför allt eftersom jag kände mig så långt från elit jag kände mig idag. Men så är det ju faktiskt. Jag har gjort mitt sista lopp som 100% skidåkerska. Punkt.

Jag inser samtidigt som jag skriver det att jag faktiskt gjorde det redan på lördagen i Falun och de sista loppen har jag bara levt på någon galen idé om att jag kanske kan kräma ur lite mer, men nej, det finns inte där. Mitt sista lopp är härmed gjort.

Men bli inte förvånad om ni ser mig i tävlingsspåret även nästa år. För jag, precis som jag skrivit så många gånger förr, älskar ju att tävla och träna, men jag vill göra det på mina premisser. Och de premisserna är inte längre på elitnivå, de är på en nivå som jag bestämmer för dagen. Vissa dagar kanske det kan jämföras med elitnivå, andra dagar kanske mer som en sofftyckares, men det är inga rätt eller fel. Jag har en dröm om att åka något långlopp, kanske åka stafett på SM för Anna & Emil Sportklubb… Vem vet? 

Men min sista tävling som elitskidåkerska är gjord. Skrämmande, men samtidigt en lättnad att äntligen få ta ett break, landa i allt som skett sedan OS och sedan ta sikte på nya saker. Drömma om bröllopet i juni framför allt!

Jag, Emil & Teo passade på att njuta i helgen med god mat & dryck - livet!

Nu far vi hem till Östersund, i morgon ska jag försöka få med mig Emil på SPA. Kanske tränar jag lite styrka. Eller så vilar jag. Vi får helt enkelt se hur det känns. Mitt nya liv i ett nötskal. Sen måste vi ju så klart börja göra något riktigt så småningom, men var sak har sin tid. Jag skulle ha lyssnat på min magkänsla redan efter Falun, jag var klar då. Från och med nu ska jag lyssna än bättre på min magkänsla. Dagens insikt helt klart.

Jag är så tacksam att jag har er trogna followers genom livets berg-och-dalbana och jag hoppas att jag även i framtiden kan inspirera er på ett eller annat sätt! Fortsätt skriva era tankar och funderingar - det inspirerar mig!

So long,

Anna

2 kommentarer på “Finito & en insikt rikare.