Close

29 november, 2018

”Oj vad du står i”!

I livet2.0 är inte längre träningen det som resten av livet kretsar kring, utan träningen kretsar kring livet. Jag tränar när tillfälle ges, när det finns utrymme och tid. Och när kroppen vill. Jag har fortfarande en plan vad jag ska träna, en tanke bakom de flesta passen men också vilodagar. Precis som förr. Dagar då jag prioriterar att vila framför det mesta annat. Dock kan vilodagarna numera innehålla daglig motion. Jag kan pyssla ut, gå en promenad eller vad man nu gör när man får tid över. Förr var ju vilodagarna h e l i g a. Jag rörde inte ett finger. (Det var också på tiden före pulsklockor som visade den dagliga aktiviteten – så bra men så dåligt också om man lätt blir stressad över att man inte får till den dagliga dosen.) Jag prioriterade att vila kroppen. Kanske inte lika mycket knoppen, för ofta fick man trycka in allt man inte hann när jag tränade dubbla pass.

Numera kör jag väldigt sällan dubbla pass. Jag behöver väldigt sällan sova mellan passen och jag är väldigt sällan sliten fysiskt. Däremot blir jag fortfarande sliten i kroppen när det är för mycket, men så är det ju för de flesta. Det är livet!

Det som lurar de flesta idag att jag tränar som en tok är de sociala medierna. Förstå mig rätt här, men förr när träningen var mitt jobb såg jag ingen tjusning i att varje dag lägga ut bilder på vad jag tränade. Det var ju ganska lika dag in och dag ut. Numera när träningen är varierad, inte lika monoton och när de sociala medierna har växt, så lägger jag med glädje ut när jag tränat. Eller egentligen vad som än händer i livet, för det är inte så monotont längre!

Och det gör att många tror att jag tränar som förr, därför att jag lägger ut med träningsbilder. Men det är en ren lögn!

Tänk själva – hur många av er lägger ut bilder från ert dagliga jobb var och varannan dag? Inte många! Men när ni gör det ni tycker är kul, det som ger er energi – då blir man ju mycket mer peppad på att berätta om det!

Och precis så är det för mig!

Så nej, jag tränar inte så mycket som ni tror. För att förklara i siffror. Förr låg en snittvecka (utslaget på ett år) på ca 16-18h/vecka. Nu tränar jag i snitt 6h/vecka. Jag kör kanske ett styrkepass mer i veckan än förr. Men jag kör inte lika mycket eller långa intervaller. Jag nöjer mig med ett pass över 2h/vecka. Förr var det 1 (!) om dagen. Nu njuter jag till fullo av de flesta passen, förr fick jag tvinga ut mig med jämna mellanrum. Och så är det ju!

Dessutom gör jag numera allt för mitt eget välmåendes skull. Det är rätt fantastiskt att gå från en elitkarriär till att få fokusera på att ta hand om sin kropp!

Sociala medier på gott och ont – tro inte allt ni ser å läser! 😘

Anna

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *