Close

6 november, 2018

Det där med att njuta…

När vi bestämde oss för att springa New York Marathon var vi väldigt tydliga med att det hela handlade om att njuta. Att försöka förstå grejen med maraton, varför det lockar så många att gång på gång springa 42 kilometer. Vi sa att vi ville njuta av både första och sista kilometern och kunna springa en mil helgen efter igen.

Och med facit i hand lyckades vi med vår målsättning. Vi njöt verkligen av hela upplevelsen, vi  kunde uppskatta stämningen ut med banan och ta in stödet från publiken som stod i princip över allt. Och trots att Emils ben strejkade lite sista biten tror jag faktiskt att han hade njöt lika mycket som jag sista kilometrarna utmed och genom Central Park. Både för att utmaningen snart var avklarad (himmel vad jag längtade efter att korsa mållinjen!) men också för den fantastiska atmosfären. Det var var verkligen som en grand finale på hela upplevelsen! Och från kilometer ett förstod vi varför alla pratat så gott om detta maraton. Världens största. Det är m a k a l ö s t och bör upplevas på plats för att verkligen förstå hur häftigt det är!

Vi ville på något sätt bevisa både för oss själva men också för andra att utmaningar inte alltid ska handla om resultat eller för den delen prestationer heller, utan mer upplevelser. Att allt inte behöver vara bäst eller värst eller tuffast utan faktiskt också härligt. Roligt! Inspirerande. Motiverande. Triggande!

För egen del inser jag att jag gillar utmaningar. Så är det bara. Det ska vara ett visst mått av oro ”kommer jag klara det här” för att det ska vara triggande men också roligt! Men resultathetsen är jag färdig med. Prestation, ja visst. Eller utmaning i form av att se om jag kan utveckla mig själv. Det är tillräckligt. Och sen tycker jag utmaningar blir roligare om jag får göra någon slags plan för att klara av den. Sätta ett mål och göra strategier. Ofta är ju själva resan mot målet än häftigare än själva målavgörandet. Ungefär som det där säg-et:

Det är inte målet i sig som är det viktiga – utan resan mot målet!

Och det håller jag verkligen med om. Förberedelser, att få försöka utveckla sig, det är så himla motiverande och inspirerande. Och det finns ju inget som ger en så bra självförtroende som en bra förberedelse. Så oavsett vilket mål man har, oavsett varför man gör det, så gör en förberedelse som ger dig lite trygghet. Som motiverar dig att fortsätta även när målet är slutfört…

… som gör att du vill fortsätta när utmaningen är avklarad! Så känner ju både jag och Emil efter söndagens lopp. Nu har vi provat springa ett maraton. Samlat på oss erfarenheter. Nu får vi fundera på nya utmaningar, men löpningen kommer ju även fortsättningsvis vara en del av vår träning. Och jag vet med säkerhet att både ett och tre pass av de som Anders Szalkai föreslog som förberedelse inför maran kommer få haka på vidare in mot vintern. Dels för att jag gärna vill bli en bättre löpare men också för att den typen av träning är lite annorlunda från det vi kört förr. Helt enkelt lite ny inspiration och den vill jag utnyttja lite.

Så ja, vi njöt. Fick lite blodad tand och är himla tacksamma att vi fick uppleva New York Marathon i sin absolut vackraste form!

So long,

Anna

One Comment on “Det där med att njuta…

Morgan Svensson
11 november, 2018 at 02:19

Kul att följa er i Sverige springer – Som gammal vardagsmotionär med några maraton i benen från tiden innan jag blev sängliggande efter svår överfallskada var det extra intressant att se att ni småjoggade i mål på samma tider jag mäktade med som bäst. Klart imponerande!

Är säker på att ni klarar tre timmar utan minsta ansträngning nästa gång.
Lycka till med nästa lopp och tack för underhållningen och inspirationen.

Morgan

P.S Skall som den sjukpensionär jag är – Som försöker komma tillbaka till arbete nu till våren/sommaren – Tokutmana mig själv genom att försöka göra motsatt resa till er.

Åka skidor utan minska kunskap eller vana otränad och oförberedd med 15 veckors förberedelse.

Har sedan jag fick en svår nack- och ryggskada 2004 inte kunnat träna alls. En kostomläggning till vegansk kost minskade de inflammatoriskabesvåren så pass mycket att jag kunde träna lite försiktig från slutet på januari i år. (Helt omöjligt att ens göra sjukgymnastik innan detta tillfälle under 14 år.) Blev någon km per gång i mycket lågt tempo. Tre veckor senare stod jag på startlinjen till Vasaloppet. (Det blev lite för tufft men det var minst lika häftigt som er upplevelse på er mara för mig att återigen få stå på en startlinje)

Kom till Mångsbodarna och jag var faktiskt nöjd.

Gör ett nytt försök 2019 och min träning börjar bokstavligt talat imorgon. (Fick en skada i april i år och har inte kunnat träna det minsta sedan dess ) Bestämde mig efter ert program att köra på trots skadan (knät) då jag i vart fall kan köra stakmaskinen i gymmet. (Nack- och ryggskadan gillar inte den maskinen men vd fasen… Lite får man väl tåla.

Nu har jag en utmaning till er – Den lyder så här: Tar jag mig i mål på Vasaloppet så utmanar jag er på Stockholm maraton. Hoppas ni nappar. (Kan behöva moroten då det nästan blir mission impossble för mig att åka skidor så långt/länge.) 🙂

Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *