Close

12 mars, 2018

Åre

Hade en riktigt härlig helg i Åre. Har ju börjat försöka komma igång igen, är försiktig som bara den för att inte stressa kroppen mer än den pallar, men att få vara ute och få frisk fjälluft verkar göra susen.

Så även om det inte blir många timmar i skidspåret, blev det desto fler timmar i backen där vi försökte, så gott vi kunde, assistera Hans och Maria och alla volontärer inför världscupfinalen som ska gå där. Racen börjar på onsdag och den senaste tidens snömängd har verkligen gjort att det är lite för mycket snö för att underlaget ska vara perfekt. Så vi har fått hasa och ploga bort snö, satt upp nät och Emil fick hjälpa till med att balka (dvs spruta in vatten i snön för att göra den hårdare). Jag fick också den mest tacksamma uppgiften man kan få – nämligen att åka runt med ryggan full med kexchoklad och en dunk med saft till alla volontärer som slet på i backen. Igår sken ju dessutom solen, så det var inte särskilt slitsamt. Men väldigt roligt!

Dock känns det lite dumt att lämna Åre just som ännu ett snöfall attackerar de (igår perfekta) backarna. Vi svängde förbi där i morse efter vårt intervallpass och kikade hur det verkade, och gäng på gäng kom plogandes nedför pisterna för att försöka få bort så mycket snö som möjligt. Ett jäkla hästjobb! Det hade känts så bra att vara med där även idag, även om jag misstänker att vi nog inte är riktigt lika bra på att ploga bort snön som de som var ute nu… Men minsta lilla bidrag gör ju skillnad, det är det som är så fantastiskt med volontärsjobb!

Istället körde vi ett bra fartpass i Åre Björnen, innan vi tog en lunch på Lounge och rullade sedan tillbaka till stan. Och på onsdag styr vi kosan ned mot Falun och årets sista världscuphelg. Var har säsongen tagit vägen liksom? Jag hoppas kroppen har mått bra av den sista tidens vila och annorlunda aktivitet. Framför allt känner jag att skallen mått bra av att tänka på annat, så skönt!

Nu ska vi hem och skotta, för även här har snön fallit. Misstänker att det även blir en runda med skotern och spårkälken innan jag ska köra ett lite kortare pass i eftermiddag.

Ser framemot helgen med skräckblandad förtjusning och hoppas så att kroppen är back in business. Jag håller mina tummar och lär ju bli varse.

So long,

Anna

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *