Close

9 mars, 2018

Det stora äventyret – del 7 – Drömmen gick i krasch…

Efter tremilen har det funnits som ett hål i mig. Jag har varit tömd på känslor och jag har haft svårt att ta in att drömmen jag levt med sedan Val di Fiemme 2013 inte längre finns. Det blev inte ett lopp där jag fick ge mig själv chansen att försöka nå mina drömmar. Jag fick med mig ett silver hem från OS, något jag är otroligt stolt över, men allt annat blev något jag aldrig hade kunnat drömma om. Kroppen var inte där den skulle. Och varför det var så, det vet jag inte. Jag har mina aningar, och jag tror att det inte är svårare än att jag faktiskt har spänt bågen för tufft inför i år. Allt gick på räls fram till i oktober. Sen lyckades vi rädda upp det inför touren, men sen blev det för tufft igen. Och jag hann aldrig hämta hem det nog att ha överskottsenergi nog att åka fort. Återhämtningen fanns inte där. Mjölksyratåligheten var lika med noll. Kroppen var helt enkelt inte fräsch nog.

Det känns tråkigt. Så tråkigt att jag emellanåt saknar ord för att beskriva det. Samtidigt har jag gjort det jag trott på. Från att VM slutade i fjol tills jag stod på startlinjen på OS. Jag har försökt. Jag ville mer än vad jag fick ut i fjol, jag visste att jag måste snäppa upp mig själv. Jag provade och jag gav mig själv chansen. Men jag missade hur mycket mer återhämtning jag också behöver när jag plötsligt kunde följa en träningsplan under 8-9 månader utan avbrott. Vanligtvis blir jag ju sjuk, eller skadad, och tvingas till en period av återhämtning. Men i år fick jag aldrig det. För mig har ju det varit något positivt, att jag haft sådan bra kontinuitet i träningen, jag förstod ju aldrig den andra sidan av myntet. Eller jag ville inte förstå den sidan. Jag ville det här, så himla mycket. Jag ville träna framemot säsongen. Jag ville tävla allt innan jul. Jag ville åka touren, hela touren. Jag ville på höjd, jag ville träna på när jag väl var där. För att jag trodde på det.

Och är det något jag lärt mig under dessa år är det vikten av att tro på det man gör, och jag har trott på det jag gjort.

Min dröm gick i krasch. Och jag står just nu mitt i spillrorna och försöker förstå, återhämta mig och lyfta blicken uppåt, framåt. Det går faktiskt ganska bra. Ibland sämre, men oftast väldigt bra. Jag mår ju grunden väldigt bra. Jag har Emil, min själsfrände och bästa stöd i livet. Jag har en f a n t a s t i s k familj, vänner och jag har laget, tränarna. Livet går vidare, idrotten är just det, bara idrott. Livet är livet. Det finns så mycket mer i livet som är viktigt än idrotten. Men det kan vara väldigt svårt att inse det när man är mitt i det. Och det är väl kanske tur det med tanke på all tid vi lägger ned på att nå våra drömmar och mål?

Jag vill tacka er återigen för allt stöd. Jag hoppas att min resa kan ha inspirerat några av er, att våga tro på det man gör men också våga misslyckas. Våga njuta av det man uppnår och våga vara nöjd. Våga satsa och våga förlora. För vad vore livet utan den utmaningen? Vi måste våga vara modiga, våga följa våra drömmar. Jag kommer aldrig sluta drömma, sluta hoppas, sluta vara en optimist, sluta hitta positiva saker i de mörkaste stunderna. För det är den jag är, och så vill jag fortsätta vara!

So long,

Anna

17 Comments on “Det stora äventyret – del 7 – Drömmen gick i krasch…

Jan Åke Eriksson
9 mars, 2018 at 09:01

Hej Anna, fortsätt och vara den glada och positiva Anna.
Alla kan misslyckas och livet går vidare..
Önskar dig all lycka och hoppas du fortsätter tro på att du skall lyckas.
Alltid så kul och höra dig och din goa kille Emil.
Kram från Jan Åke som älskar och se skidåkning

Svara
Ulf Bylehn
9 mars, 2018 at 09:04

Underbara Anna! Den positiva kvinna som du är så önskar jag er allt bra i livet och önskar att du och Emil hinner med er själva oxå ♥️♥️♥️ Ta och satsa på att bilda familj och ta vara på er själva!
KRAMAR Ulf Bylehn Söderhamn

Svara
Hans O Löf
9 mars, 2018 at 09:25

Hej Anna Tack för denna säsong,man är sig själv närmast man kan inte vara alla till lags ha det gött kram

Svara
Camilla
9 mars, 2018 at 09:59

Tack för att du är en förebild för oss andra! Din positivism går rakt genom såväl tv-rutan som datorskärmen och jag kan inte bli annat än imponerad och inspirerad. Lova att du fortsätter att vara dig själv och göra det du tror på!

Svara
Anna-Karin Gunnarsson
9 mars, 2018 at 10:01

Tack för kloka ord Anna! Om att göra det man tror på, att satsa, att jobba mot sitt mål, att drömma. Att det sen inte blir som man drömt/önskar är ohyggligt jobbigt. Känner igen den tomhet du beskriver. Känner också igen orsaken till varför det inte slutade som vi drömde och önskade. Återhämtning. Tänk, det är lika viktigt för elitidrottare i världseliten som för oss vanliga dödliga som lever ett vanligt liv. Utan återhämtning kraschar vi till slut. Varken kroppen eller hjärnan klarar sig utan återhämtning. Hoppas att du snart återfår krafterna och kan göra det du drömmer om. Vad det än är. Tack för att du delar med dig av dina tankar och visar att du är sårbra. Det kan göra att andra också vågar visa sin sårbarhet.

Svara
nils håvard
9 mars, 2018 at 10:18

Vi måste våga vara modiga, våga följa våra drömmar.

Ja, det er slik livet skal leves. Takk til deg og alle andre store langrennsløpere som gir oss så mange gleder vinter etter vinter 🙂

Svara
Matilda
9 mars, 2018 at 11:20

Man blir ju alldedes tårögd, jag hoppas verkligen att du uppnår alla dina drömmar Anna! Och att du har roligt på vägen 😊

Svara
Thoril Mellin
9 mars, 2018 at 13:10

Alla drömmar slår inte in, man kan inte göra mer än sitt bästa.
Tråkigt att in få något igen för ditt slit under lång tid.
Men det finns alltid ny drömmar som slår in till slut.
Kämpa på, alltid lika kul att se dej tävla och läsa dina kloka ord.
Kram från en som följt dej genom alla dina tävlingar.

Svara
Maria Andersson
9 mars, 2018 at 15:07

Du är klok! Fortsätt bara så. 😘 All lycka!

Svara
Patrik
9 mars, 2018 at 15:40

Du är en klok och stark kvinna Anna, som alltid gör ditt bästa! Även om drömmen gick i kras för OS så tror jag nånting positivt kommer att komma ur detta. Du reser dig på tio, ännu starkare och mer peppad och jag är övertygad att du kommer stå där på pallen en dag och visa alla att du är en stjärna! <3

Svara
Maria
9 mars, 2018 at 20:01

Anna, jag tycker du är grym och jag blir så inspirerad av dig!

Svara
Lasse
9 mars, 2018 at 20:27

Tack för att du delar med dig av erfarenheter, tankar, känslor och klokskap Anna. Du har redan och kommer för alltid att ha en stor plats i mitt hjärta – just för att du är den du är (både i med och motgång). Allt gott!

Svara
Lotta
9 mars, 2018 at 20:34

Det finns ingen anledning för dig att känna dig misslyckad. Du är bäst och vi är många som stöttar dig! Var bara dig själv så är du en otrolig förebild för massor av människor❤

Svara
Jörgen Borggren
9 mars, 2018 at 20:35

Anna det är skillnad om man vill prestera eller inte. Du gjorde vad Du kunde under OS och det viktigaste. Du är en förebild för sporten.

Svara
Linn
9 mars, 2018 at 23:30

Fantastiskt bra jobbat!!

Svara
Jean Leek
10 mars, 2018 at 09:37

Du är värdefull på många,många sätt och det finns många olika toppar att bestig. Du är värdefull och behövs……har du inget för dig så behöver vi dig i vallaboden i Hökberg nästa Vasalopp.

Svara
Annie
10 mars, 2018 at 09:44

Du skriver så himla bra Anna! Jag hejar på dig! ❤️

Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *