Close

7 mars, 2018

Det stora äventyret – del 5 – Ankomsten.

Resan till PeyongChang var lång, även om vi var på rätt sida jorden. Och den segaste delen av bussresan från Seoul till PeyongChang. Rutorna på bussen immade igen så min förhoppning om att få se lite av Sydkorea på resan från huvudstaden till bergen där OS-byn och arenorna låg, gick om intet. Istället var det bara att plugga i hörlurarna och lyssna på en bok och försöka förbereda sig på hur OS-byn skulle se ut.

Vi kom fram och fick äta vår första måltid i den stora matsalen, eller ja, idrottshallen som gjorts om till en matsal med stora fläktar och många, många bord. Och det var knappt jag insåg vad jag åt, jag satt mer och tittade på alla människorna runt omkring. Spanade in allas outfit. Vilka idrotter människorna de gjorde. Ja, helt enkelt bara suga in hela upplevelsen.

Sen fick vi våra rum, men väskorna var fortfarande på väg från Seoul, så det var bara att krypa till kojs och hoppas att grejerna skulle vara där dagen efter.

De första dagarna handlade väldigt mycket om att göra mig känd med allt. Boende. Arenan. Transporten. Banorna. Helt enkelt få till rutinerna. Samtidigt få till de sista viktiga intervallpassen. De där dagarna går väldigt långsamt samtidigt som de går väldigt fort. Man är laddad och nervös. Spänd men lugn. Fundersam om ”man gjort allt”, samtidigt som man inte vill tänka mer än man behöver.

Gymmet var i det öppna garaget. Temperaturen ute var -15, det gjorde att gymoutfiten var något annorlunda än hemma. Långkalsonger, buff, mössa & handskar. 🙂

 

Dock kände jag mig väldigt tillfreds dessa dagar. Jag njöt verkligen av att vara där, av att den första OS-starten närmade sig med stormsteg. Att vara på plats. Att helt enkelt få ta tag i utmaningen, få börja tävla!

Vi hade presskonferens och på fredagen gjorde jag mina sista tävlingsförberedelser. Jag hade gjort ett rejält fartpass några dagar innan, kroppen bubblade inte av energi, speciellt inte när jag fick lite syra, men så är det ibland. Och det var inget jag tänkte analysera mer än så, för några förändringar på form hann jag knappast med dessa dagar. Istället gjorde jag det jag är expert på – må bra & tänka positivt!

Och sen startade OS. Inte riktigt på det sätt jag ville… Men det skriver jag mer om i nästa inlägg. 😉

So long,

Anna

2 Comments on “Det stora äventyret – del 5 – Ankomsten.

Anders mattsson
7 mars, 2018 at 19:41

Kommer du och Emil att tävla i Skellefteå på SM veckan

Svara
Lars G Eriksson
9 mars, 2018 at 19:03

Intresant läsning från dig om OS.

Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *