Close

27 september, 2017

Klokare med åren?

Har satt mig med datorn i knät flera gånger under de senaste veckorna och tänkt skriva här, men så har något kommit i vägen. Ibland en tanke, ibland en känsla och ibland har jag helt enkelt inte hunnit. Jag har lovat mig själv att bara skriva här när jag känner för det. Under perioder de senaste åren har det mer känts som ett måste att skriva här än något roligt och för mig måste skrivandet vara något roligt och lustfyllt, helt utan krav, så därför låter jag helt enkelt känslan styra.

Och idag fick jag feeling! Vet inte vad det är eller varför, det bara kom! Ofta har jag ju dock saker jag vill skriva om, berätta för er. Listan är lång, men det är som ett fint vin – det måste bara lagras lite innan det serveras.


Och något jag tänkt på en hel del under den här sommaren är det där med om man blir klokare med åren. Är det bara något man säger eller är det så? Det är ju något jag hört hela livet, en livssanning på något sätt. Jag har aldrig känt mig ”äldre”, knappt vuxen i och med att mitt liv sett i princip exakt likadant ut i över 12 år. Och åren innan det var ju det inte särskilt annorlunda förutom att jag då gick i skolan. Egentligen har jag över halva mitt liv haft samma liv som jag lever nu – ett liv där träningen är prio ett i allt. Alla beslut tas utifrån hur det påverkar eller inte påverkar träningen. ”Om jag äter det här, är det tillräckligt för den träningen jag gjort nu?” eller ”kommer träningen bli sämre för att jag glömde äta kvällsfika och istället var hos en vän och hade roligt?” eller ”kommer jag få ett nog bra intervallpass trots att jag kom i säng lite sent” eller ”orkar jag åka och träffa vänner efter träningen eller kommer jag riskera att bli sjuk..?”. 

Sådana frågor får jag ta ställning till hela tiden, men numera är det ju inget jag reflekterar över utan besluten skrev alltid omedvetet utifrån detta.

Men åter till frågan – blir man klokare med åren?

Ja, jag tror faktiskt det. Och det grundar jag helt på hur det numera känns. För jag börjar känna mig vuxen, inte gammal, men vuxen. Jag känner att jag faktiskt är äldre, har fått uppleva mer och har mer erfarenheter än de yngre i laget. Jag gör sällan något för första gången, utan har erfarenheter från det mesta och behöver inte längre rådfråga när jag funderar på något utan jag kan ta beslut utifrån mina erfarenheter. Och precis så är det ju det ska vara, för ingen känner ju mig bättre än mig själv. Och på dessa grunder säger jag att ja man blir klokare med åren. Och det mest fantastiska med det är ju att himmel vad klok man kommer vara om 20-30 år när man har fått uppleva än mer.

Men egentligen handlar det väl inte om klokhet. Mer en trygghet att kunna ta kloka beslut utifrån sina egna erfarenheter. I alla situationer. Och just den tryggheten som kommer med erfarenheter och lärdomar, himmel vad jag önskat att jag hade haft den för 5-7 år sedan. Ja, jag vet, man ska inte ångra något man inte hade eller inte gjorde, men ni förstår nog hur jag tänker. Att vara i 20-års åldern idag är inte lätt. Så mycket känslor, så mycket ansvar som plötsligt ska hanteras helt själv. Inte konstigt att man inte hinner bli klok. Allt måste ju på något sätt landa.


Och där känns det som om jag är nu, och det är jag så tacksam för nu! I morse skulle jag ut på en längre rullskidstur, men hela kroppen och knoppen stretade emot. Och tanken på att jag skulle få åka hem och lägga mig i sängen var det enda som drev mig. Ändå gjorde jag mina rehab-övningar, satte på mig pjäxorna och hjälmen och gick ut. Knäppte på mig stavar och rullskidor och åkte iväg. Försökte distrahera mig med att låta tankarna flyga iväg, men jag kom hela tiden tillbaka till tanken på att få sova. Så efter en knapp halvtimme bestämde jag mig – jag vände hem. Duschade och sov i två timmar. Åt en rejäl lunch. Vilade en timme till och plötsligt känns livet så mycket bättre. Så här hade jag aldrig vågat eller haft ro till att göra för något år sedan. Inte en chans. Då hade jag bara fokuserat på de missade träningstimmarna och att jag borde träna, istället för att lyssna på kroppen och göra det som den behöver.


Så ja, jag tror faktiskt man blir klokare med åren. Vad tror ni?

So long,

Anna

 

 

10 Comments on “Klokare med åren?

Germanicus Wagner
27 september, 2017 at 16:05

Hej Anna.

Jag har tränat i hela mitt liv och kan intyga att ju äldre man blir desto ”smartare” blir man vad gäller att känna sina gränser och optimera ”form”
När man är yngre färgas ens omdöme av omgivningen istället för sina egna förutsättningar.
Man blir inte smartare med åren men erfaren och mer analytisk.
Det ska bli kanon att se dig och Emil i spåren i vinter,oavsett resultat.

Styrkekramar

GW

Svara
Göran
27 september, 2017 at 17:46

Ja, du har blivit och är en mycket klok person. Ju äldre man blir ju mer erfarenhet får man.

Svara
Ambjörn Amren
27 september, 2017 at 18:46

Du är oc har alltid varit FANTASTISK.

Svara
pilla
27 september, 2017 at 20:09

Instämmer med Germanius, har också tränat i hela mitt liv och är nu 32. Även om jag bara är en glad motionär så gillar jag att göra mitt bästa och hade det varit fem år sedan och jag planerat att träna hade jag kört på oavsett lust eller trötthet. Idag vilar jag när jag behöver. Samma sak med umgänge, jag har inget problem att boka av en planerad kvällsaktivitet för att jag känner mig energilös – för fem år sedan hade jag kört på och kanske inte direkt varit speciellt rolig att umgås med men jag hade hållit vad jag lovat. Så ja, jag tror man blir klokare med åren.

Svara
Anneli
27 september, 2017 at 20:47

Ålder, klokhet, erfarenhet…
Nää jag har aldrig varit bra på att träna…men…simsvar på din fråga klokare nja men mer erfaren och med erfarenhet/insikter kommer det möjlighet att ha mer i ryggsäcken att välja av.
Styrkekramar från mig till dig

Svara
Bror Nilsson
27 september, 2017 at 21:58

Hej ANNA

Kul att läsa dina funderingar om klokhet med åren! Själv har jag haft och har ett intressant och innehållsrikt liv. Klokare tycker jag också att jag har blivit! Mycket tack vare mina vänner och bekanta och nyfikenheten på det mesta. Relationer, upplevelser etc. Brukar skylla på generna man fått av mina föräldrar bl.a. Du verkar mycket målinriktad men det är viktigt att man kan njuta av allt som gör en glad och som kittlar nyfikenheten. Livet ger många chanser till att lära och fatta nya klokare beslut. Du har absolut rätt att man blir klokare med åren åtminstonne tror jag dom flesta känner det så! Lycka till med ditt forsatta klokskap.

Svara
Perra Moraeus
27 september, 2017 at 22:47

Vila är också en slags träning.

Svara
Olle
28 september, 2017 at 10:32

Jag är nu 1051 år gammal och kan bekräfta att man blir klokare med åren (enligt min subjektiva upplevelse). Man får ett bättre perspektiv på saker och ting och börjar koppla ihop olika händelser och fakta som förut verkat osammanhängande och kaotiska till en mera robust helhetsbild av verkligheten. Kan knappt vänta till min 2000-års dag!

Svara
Magnus Johansson
29 september, 2017 at 11:18

”Har satt mig med datorn i knät”

Trots att bärbar dator kallas laptop på engelska ska man aldrig sitta med den påslagen i knät. Den elektrosmog som kommer ifrån den är avsevärd på det avståndet även om mikrovågssändaren för WLAN är av.

”Listan är lång, men det är som ett fint vin – det måste bara lagras lite innan det serveras.”

Det finaste vinet är det nya.

Svara
Korpen
29 september, 2017 at 13:47

Bra Anna. Håller med dig. Lycka till med allt.

Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *