Close

17 juni, 2017

Pollennockad.

Allergitider. Och träning som trappas upp för varje vecka är inte den bästa kombon. Tröttheten vissa dagar är så förbenat jobbig. Och sen nästa dag, är den som borta. Fler som känner igen sig?! Dock vet jag ju att det är så här, samma sak varje år och det bästa är att trots att jag både känner mig trött och helt ur form och allt det där, så märks det inte när jag tränar. Då är det som om jag kommer tillbaka till mina rötter på något sätt. Och på så sätt märker jag om de där allergisymptomen är förkylningssymptom. För det vet ni som precis som största delen av den svenska befolkningen faktiskt är mer eller mindre känslig för pollen – att veta skillnaden på en allergireaktion (mot pollen då) och en klassisk förkylning är INTE det lättaste. Men sticker jag ut och tränar, vet jag direkt. Och det är himla skönt!

Sakta men säkert börjar jag komma in i den vanliga träningsrytmen. Den man har hemma. Frukost, träning, lunch, vila, mellanmål, träning, middag och sen dö i soffan. Och det här rytmen mår jag bra av, den trivs jag med. Himmel vad jag kan sakna den rytmen när något gör att den rubbas. Och sakta trappas träningen upp, några timmar fler per varje fyra veckors period. Sakta låter jag kroppen anpassa sig till den ökade belastningen. Mer successivt än vanligt, alltför att ha energi kvar när det börjar bli lite tröttsammare klimat att träna i fram i höst.

Den senaste tiden har jag medvetet lagt in vilodag under helgen, och vi som aldrig har haft en klassisk helg i och med att ingen av oss jobbar, får lite av ”nu-är-det-helg-feeling (!)” och den ska man inte underskatta. Kropp och knopp går ned lite varv och tack vare de långa, ljusa kvällarna blir ju kvällarna så långa och härliga och lyckas man dessutom ha en vilodag dagen efter gör det ju inget om klockan hinner bli lite mer än vanligt innan jag kryper ned i sängen. Så härligt!

När dessutom Östersund bjuder på riktig sommarvärme, ja, då gör det INGENTING att jag emellanåt känner mig nockad av allergin – för sommar, herregud vad härligt det är! Ljuset. Värmen. Livet blir så enkelt. Älskar det!

Även om man blir trött av pollen-allergin så blir man ju saligt lycklig att få träna i dessa miljöer. Springa, titta och andas. Tänk vilket jobba jag har liksom?!

Hopp och studs är också en del av träningen. Viktig för en sådan som mig som haft (har emellanåt) ont i ryggen och inte riktigt har vågat studsa som en boll, men nu börjar det ta sig. Sakta men säkert. Känns som det är mitt nya ledord – ”sakta men säkert”.. 🙂

Och när poolen bjuder på nära 30 grader, så är det rätt skönt att bara dyka i efter passet eller ta ett kvällsdopp. Har på känn att i år kommer det bli badningens år! 🙂

Nog för att det inte ser så varmt ut på denna bild (den är ju ändå tagen efter kl 20.00), men attans vad skönt det är att hoppa i och ta ett par simtag. Jag har faktiskt tränat en del i poolen hemma på slutet. Det blir några vändor, men vad gör väl det?

Nu ska jag krypa upp i soffan och bota lite trötthet med att titta på tv medan Emil är ute på dagens andra pass. Frågan är om energin kommer tillbaka så pass att vi tar oss bort till Frösö Park och crEATive pARK och får avnjuta de 16-20 olika smårätterna som ska serveras tillsammans med underhållning och annat kul. Jag ska göra mitt bästa för att ladda upp lite. Är mer än pepp på att dra dit, så jag måste ge mig en chans känner jag!

Och vad gör väl lite pollen egentligen..? Det är väl bara att bita ihop, eller? 😉

So long,

Anna

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *