Close

4 juni, 2017

Sognefjell – tack å hej!

Sitter i bussen på väg hemåt. Sju till åtta timmar i bussen väntar. Sitter med lurarna på och kikar ut genom fönstret på det vackra norska landskapet, för man hinner ju se en del på norska vägar.. Det går inte alltid så fort minst sagt. Men det gör ju egentligen inget, för vi hinner ju som sagt se desto mer. De turkosblå sjöarna, älvarna och de gröna bergen som övergår i de ännu snöklädda fjällen.

Halvvägs till Sverige utlovas pizza. Det ser jag framemot. För efter sju dagars träning så finns det ingen botten i min mage. Jag märkte härom natten då vi kört ett hårdare pass på eftermiddagen att jag nog borde ha stoppat i mig än mer på kvällen då jag sov både ytligt och oroligt. Sämsta kombinationen på läger då man vill vara pigg och fräsch för att både klara av träningen och få ut något av den och helt enkelt hålla sig frisk. Igår kväll stoppade jag i mig lite extra just innan jag skulle somna och sov som en prinsessa och dessutom gick morgonens pass som en dröm. Bara man lär sig signalerna och lyssnar är det en ganska enkel ekvation det där med kost och träning, man måste bara finns sin nyckel.
Så en pizza om någon timme kommer sitta fint. Har redan beställt – en med pulled pork och utan ost (pga allergi, inget annat!). Vattnas redan i munnen. Med mig i bilen har jag dessutom ett par mackor och bars. För även om lägret ju är slut, så fortsätter kroppen att jobba för att återhämta sig från de här dagarna så det sämsta jag kan göra nu är att slarva med att stoppa i mig något med jämna mellanrum. Elitidrottarlivet är något som pågår dygnet runt, 24/7, året om. Och tyvärr märks det alldeles för fort om man missar eller slarvar, det gäller helt enkelt att vara på tårna mest hela tiden. Men även det blir tillslut en vana, ett sätt att leva och jag skulle inte säga att det ”kostar” mig särskilt mycket. Jag gör allt detta på rutin, det gäller nog mest att bara komma in i det.

Dagarna i Sogne var F A N T A S T I S K A och jag njöt oavsett vilket väder som bjöds på. Skidåkningen var så fin, förhållandena bättre än på många tävlingar under vintern. Så det var enkelt att jobba med teknik. Något som jag försöker lägga extra mycket krut på när jag väl åker skidor. Visst kan man jobba med tekniken på rullskidorna också, men det blir inte riktigt samma sak, så jag försöker maxa teknikträning när jag väl får chansen på snö.

Utanför rullar den norska landsbygden förbi. I lurarna blandas Van Morrisson med Oskar Linnros, Zara Larsson och Sabina Ddumba. En salig blandning, precis som jag vill ha det! Ikväll kommer också Emil hem från Riksgränsen där han varit sedan förra söndagen. Jag längtar!

So long,

Anna 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *