Close

3 april, 2017

Mörbultad.

Att känna sig smått överkörd, rent kroppsligt alltså, måste ändå vara en av de bästa känslorna man kan ha. För man känner att man gjort något. Något rejält. Något som utvecklar. Jag gillar känslan av molande ömhet. Träningsvärk. Mörbultad av träning.

Om det är något jag kan sakna när man tvingas till vila, så är det just träningsvärk. Att ha träningsvärk i rumpa eller mage måste vara det bästa och bland det värsta i kombination. Den gör sig påmind konstant och vardagssysslor kan bli slitsamma, samtidigt blir man påmind att man faktiskt gjort något bra.


Och så känns det just nu. Det är nog inte ett enda ställe på/i kroppen som jag inte är öm på just nu. Sen var det är som givit mig mest träningsvärk vet jag inte. Om det är styrkepasset i fredags, stakningen i lördags eller bergsklättringen igår.. Oavsett så känns behandlingen hos sjukgymnasten strax som att den kommer göra gott, lika så ansiktsbehandlingen Emil bokade åt mig. Snacka om att vara snäll mot mig själv idag! Så jag njuter lite smått av att känna mig överkörd, nöjd över att ha utmanat mig så att det känns rejält och njuter av att bara få slappa och ta det lugnt.

So long,

Anna