Close

27 mars, 2017

Pirrande ben…

Så var årets sista riktiga lopp gjort. SM tremilen i Umeå i lördags. Ett tufft lopp blev det. Det hade jag ju också förväntat mig, men trots att det gick relativt fort (vi åkte på kring 1.25h), så var det rejält slitsamt. Solen som värmde gjorde att natursnön vi åkte på blev blöt, för att inte tala om hur blött det blev till herrarnas lopp! Jag startade tidigt i den seedade gruppen vilket gjorde att jag fick göra mitt lopp helt själv och utan tider på resten av fältet. Fick baktider, men de är ju alltid oaktuella i och med att de skedde ett par kilometer bakom mig. Så jag fick jobba på i ingenmansland, på en bana där första partiet på 8.3km slingan var i princip helt platt. Och det är ju inte riktigt min melodi, jag gillar upp och ned. Men det var en skön utmaning där jag verkligen fick fokusera på att låta skidorna glida och åka fort men inte stressa.

När det återstod 2.5 km kom Charlotte ikapp mig, jag kunde gå med tills det återstod ca 1km men när man gått 28 km i sin egen takt, i ett visst tempo, så var det himla svårt att slå om och jag klarade inte att följa hela vägen in i mål. Så jag blev fyra. Så klart jag hade velat ha en medalj, men det var tre stycken som åkte snabbare än mig och jag gjorde verkligen vad jag kunde! Jag åkte så fort jag kunde under hela loppet och fick verkligen jobba på att hålla ett högt tempo, plåga sig lagom mycket men utan att bli bekväm, i nära en och en halv timme. Och det, det gjorde mig himla gott!

Att få vara på Sverigetävlingar tillsammans med teamet gör mig så glad in i själen. Familjerna som ställer upp till 110% (i helgen var det allt från fika-sällskap till drickalagning och tidsangivelser till genomgång av banan dagen innan tillsammans med pappa), Larsa som med sitt otroliga engagemang alltid fixar det bästa materialet (alltid på tå, alltid redo, alltid med ett leende) och Petter som testade skidor och valla och skrek sig hes tillsammans med Larsa utmed banan på lördagen… Längtar redan tills säsongen drar igång nästa år och vi får ge allt igen! TACK TEAMET för allt ni gör för oss! 

Direkt efter racet hoppade jag in i bilen med mamma som sällskap och åkte hem till Östersund. För igår morse åkte jag och Emil över den norska gränsen till Meråker, till coach OMI’s hemby och deltog i Storlienrennet. Ett lopp som fick lov att gå på reservbana pga vädret (12-14 m/s i vind och spöregn och sol om vartannat). Ida I hängde också på, så vi gjorde sällskap under hela racet (24 km) i den varierade terrängen. Om SM-banan var relativt platt så var denna motsatsen. Upp och ned och upp igen. Medvind till motvind till medvind och bitvis stod man still och ibland fick man sån vind i ryggen att man flög upp för backen. Bitvis hängde vi på grabbarna, bitvis åkte de ifrån och bitvis åkte vi ikapp. Och trots tremilen som satt i benen sedan dagen innan, åkte vi på rejält. Tryckte till och försökte hålla ett riktigt högt tempo. Mot slutet kom nog verkligheten i kapp oss lite och benen blev tröttare, men vi var ändå oförskämt pigga! Vi delade spurtpriset och vi delade segern, på riktigt Blomqvist anda (ni som kanske minns bröderna Blomqvist seger i Vasaloppet för en herrans massa år sedan).


Hela arrangemanget var så himla härligt med allt från elit (Northug och Iversen och Tönseht och Klebo) till barnfamiljer, och alla hejade på varandra! Prisutdelningen var i Meråkers gymnastikhall och priserna var gedigna. Precis som fikabordet. 🙂

Så det var en härlig tur över till Norge över dagen!

Vi stannade till i Åre på middag hos fina vänner innan vi rullade hemåt och idag mår jag som jag förtjänar. Benen pirrar och jag liksom kisar när jag tittar. Men det är det lätt värt! Nu har jag några dagar hemma i lugn och ro innan jag far upp till Gällivare på torsdag morgon för att delta på VW TourSen ska jag nog ta det lite lugnt med tävlingar, kanske blir det något till lopp i vår men jag ska framför allt passa på att njuta av vårskidåkning, börja springa lite men mest av allt bara ta dagarna lite som de kommer innan det blir fullt fokus på träning 1 maj…

Nu ska jag fortsätta beta av det som blivit åsido satt de senaste veckorna (månaderna) här hemma, det är en del det.. 🙂

So long,

Anna

2 Comments on “Pirrande ben…

Marina Solem
27 mars, 2017 at 21:11

Hej. Tänkte höra om ni har fått dom fyra frågor som våra 6-åringar skickade när vi hade tema skidor. Vi skickade dom två grupper till er agent.
Mvh Förskoleklassen Bläckfiskarna
Stimmets skola

Svara
Åke Eriksson
28 mars, 2017 at 22:36

Tack för alla bra lopp under säsongen!

Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *