Close

28 november, 2016

Strandade..

Den smidiga resan hem som skulle innebära middag hemma, kvällsfika till Midnattssol, en chans att tvätta upp alla grejer inför nya äventyr och få en godnattasömn i min egen säng blev till intet.

När vi kom fram till Kuusamos lilla flygplats insåg vi ganska snabbt att allt inte stod rätt till och den min Grip (vår förbundskapten) bjöd på efter att ha pratat med incheckningsdisken uppfyllde våra värsta scenarion – planet var bokat ett dygn fel! 

Så istället fick vi snällt sitta och vänta någon timme på flygplatsen för att få besked om när planet skulle kunna komma och tillslut insåg vi att en hemresa igår var omöjlig att få till.

Så vi packade in oss i en buss igen och fick checka in på ett hotell inte långt från Kuusamo stad. En middag på O’Learys räddde de flestas humör, men efter en tävlingshelg är man sällan pigg och alert och popcornen som stod på bordet var en tillfällig upplyftan innan maten kom. Knappt hade vi fått i oss maten innan vi tackade för oss och jag tror se flesta somnade innan kl 22. Finsk tid..


Eftersom planet skulle gå vid 10.30 idag, gick de flesta upp till 8. Men ganska snart kom besked – tekniska problem. Så istället för att bara packa ihop väskan och åter hoppa i bussen mot flyget, bytte de flesta av oss om för en löptur under tiden vi inväntade besked om ny flygtid. 

En fin runda på 10 km fick vi ihop, jag och Falken, coacherna och några av grabbarna. Med lite stretch och besked om att planet skulle lyfta 14.15 kändes dagen redan bättre.


Och nu står vi återigen på Kuusamos flygplats. Planet ska ha landat och vi ska snart boarda. Ca 20h senare ska vi äntligen komma hem! För 48h hemmamys innan vi styr kosan mot Norge och Lillehammer. Livet under tävlingssäsong helt enkelt. Och jäklar vad jag älskar det! Det är enkelt. Det är lyxigt (läs få måltider serverade, se fina platser även om hotellen ofta har mer att önska av..). Men 48h hemma är mer lyx. Få laga sin egen mat. Kanske hinna julpynta? Baka pepparkakor och få några bra träningspass. Det är väl egentligen kontrasterna jag älskar.

Även om strandad i Kuusamo inte hör till topplistan på äventyr, bjöd det på en fin löptur och än lite mer tid med laget… Always look on the bright side of life…

So long,

Anna 

7 Comments on “Strandade..

Lisbeth Andersson
28 november, 2016 at 13:30

Härligt att se både Emil och dig i skidspåret . En som har följt er i alla år

Svara
Maja Kretschek
28 november, 2016 at 13:57

Kul verkar som du har en förmåga att vända och vrida på oförutsatta situationer som kanske inte jämt är så kuliga …. som andra skulle ”tycka synd” om sig i… en god acceptens and comittment träning….. gilla läget och göra det bästa av det 🙂

Svara
Lasse Lingman
28 november, 2016 at 15:17

Hej Anna
Din optimism är härlig att se och höra
Och är kanske en orsak till Din fina start på säsongen

Jag tror att Er manager Boo är ganska nöjd
Lasse

Svara
Leif Rollne
28 november, 2016 at 15:24

Hoppas att ni får njuta av 48 väldisponerade timmar hemma i Ö-sund o lycka till i Lillehammer.

Svara
Jamo
28 november, 2016 at 18:48
Hilda
30 november, 2016 at 22:20

När ni spontant går ut och springer en mil tillsammans, är det prattempo då eller försöker ni hålla uppe snabbare tempo?

Jag skulle gärna vilja läsa om era vallatips. Jag har åkt ganska mycket med tejp men jag vill lära mig valla mer på riktigt. Det verkar vara en meriterande sak att bemästra.

All lycka till er

Svara
Hilda
30 november, 2016 at 22:22

När ni spontant går ut och springer en mil tillsammans, är det prattempo då eller försöker ni hålla uppe snabbare tempo?

Jag skulle gärna vilja läsa om era egna vallatips. Jag har åkt ganska mycket med tejp men jag vill lära mig valla mer på riktigt. Det verkar vara en meriterande sak att bemästra.

All lycka till er

Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *