Close

15 november, 2016

Att sysselsätta sig minsta möjliga.

Vilodagar in mot säsong kan vara det härligaste och det långtråkigaste som finna. Kropp och knopp behöver vila, men ändå är jag (förhoppningsvis) inte lika sliten som under barmarksmånadernas tuffa träningsperioder vilket gör att det lätt börjar klia i benen. Och man måste helt enkelt sysselsätta sig på något sätt. På minsta möjliga sätt. 

Att då befinna sig i en fantastiskt vacker vintervärld där man inte vill annat än att vara ute och åka skidor. Göra snöänglar och återuppliva barndomsminnen, gör det inte enklare. När blicken konstant söker sig ut genom fönster och sucken kommer djupt nerifrån bröstet, jag vill inget annat än att klä på mig och springa ut. Och ändå vet jag att jag får ut och njuta igen nästa dag (troligtvis) och att om jag bortser från längtan och den där konstant inneboende viljan av att vara ute, så mår min kropp bäst av att ligga kvar i soffan (eller i sängen om man är ute på vift, boende på hotell) med en kudde under knäna och en bok över näsan. 


Men det är så svårt att finna den där rofyllda känslan. Åtminstone varje vilodag. Så då försöker jag dela upp dagen i etapper. ”Hittar på” måstegöran som kan få dagen att gå fortare men ändå ge mig maximalt med återhämtning. Ofta innefattar det ett besök på något mer eller mindre närbeläget café där man kan få en soya latte eller en cappuccino. Och emellanåt en godbit eller två. Tillsammans med min skrivbok och ett magasin. Där kan jag sitta i timmar. Läsa, skriva och lyssna på livet runt omkring. Lite på ett hörn. Smårädd för människor så här nära säsongen (ni vet den där berömda bacillskräcken som vi skidåkare ständigt lever i skuggan av), så jag tar ett avsides placerat bord. Registrerar lite halvt om halvt livet som pågår runt omkring, samtidigt som jag drömmer mig bort i det ena vackra reportaget efter det andra från städer runt om i Sverige och världen. Skriver ned lite tankar som kommer på. 


När magen börjar kurra igen, åker jag hemåt för en middag och har bara kvällen att ”slå ihjäl” innan jag får ut i den friska luften och göra det jag älskar mest.

Så hanterar jag en vilodag där mitt största mission är att göra minsta möjliga.

So long,

Anna 

Psst. Denna veckas fikaresor går till Café Loftet i Funäsdalen.. Hemma i Östersund hamnar jag oftast på Waynes på Stortorget eller Jaktstugan.. 

4 Comments on “Att sysselsätta sig minsta möjliga.

Anso
15 november, 2016 at 12:32

Ser ut som en Johanna Basford bok (?) i hörnet på sista kortet. Skulle vara kul om du berättade lite mer om den, vilken, hur du använder den för avkoppling mm. Tack 🙂

Svara
Anna Haag
15 november, 2016 at 15:10

Helt rätt – det är Johanna Basfords fina anteckningsbok med små illustrationer man färglägga om man vill. Där skriver jag ner allt mellan himmel och jord, ritar och skissar. Går aldrig någonstans utan min bok. 😊

Svara
peter.andersson
19 november, 2016 at 16:30

vila är svårt?, och att rymma det i programmet.

Svara
peter.andersson
19 november, 2016 at 16:32

lycka till med träningen

Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *