Close

17 april, 2016

Från norr till söder i vår.

Den här våren har varit fullspäckad. Precis som alltid. Allt ska hinnas med och allt ska göras, och mitt i allt detta vill man vila och återhämta sig och få någon period sammanhängande hemma (för allt som ska fixas där.. rensa i trädgården, rensa i huset, dona och pula och fixa. You name it). Och så är det alltid. Och vi har hunnit med mycket i vår. Allt utom att vara hemma. Men det kommer tänker jag. Och de dagar vi har haft hemma har vi maxat. Det är ett som är säkert.

Som nu. Jag står på terrassen, med utsikt över den fortfarande istäckta Storsjön. Solen lyser i ansiktet och på fjällen gnistrar snön som fortfarande är kvar. Och den kommer nog ligga ett tag till. Jag har städat upp i garaget och skickat iväg paket. Eldat (det bor en liten pyroman i oss alla, det är jag helt säker på!!) både här och där. Både när jag borde och inte. Plockat skräp och bara suttit på trappen i solen och bara varit. Och det är sånna tillfällen som jag verkligen känner att jag är hemma.

 

Efter Kanada fortsatte Emil att tävla, själv insåg jag hur mycket tävlande där borta hade tagit på min kropp så istället sov jag en hel helg och kom sen sakta till liv. Skidade mig genom hela påsken, ibland dragandes på en pulka med nån av de små favoriterna bakom, ibland alldeles själv. (Mer om det i ett annat inlägg..) Fortsatte att skida i Gällivare, dock utan nummerlapp. Åkte Dundret runt. Både en och tre gånger. Njöt av den otroligt vackra vårvintern. Bilade hemåt och åkte till Åre. Skidade även där. Några dagar hemma. Ett försök till en fin skidtur i Bydalen slutade med en massa svordomar och vurpor (läs bristande skare, tålamod och vingliga ben..). En tur till Sälen för att skida med ett gäng barn. Tog mig löpandes runt en av mina favoritrundor (ett ÄKTA vårtecken), dock lite avkortad mot sommarens längre runda. Har provat mig på olika övningar i gymmet och haft ett par dagar bara hemma.

IMG_8023

På fjället råder fortfarande vinter. Och snön är vindpinat hård…

IMG_8024

.. och när jag kom upp på toppen insåg jag hur hårt väder det kan vara där emellanåt. Jag får respekt och insåg att det kanske inte var så smart att vara där helt själv. Så jag vände faktiskt om. Men hann ta de här vackra korten. Är lite sugen på att låta en av bilderna bli en inspirationsbild till nästa år. Att plocka fram emellanåt. För det är just den här miljön som inspirerar mig.

IMG_7966

En glad herr Jönsson (och mindre nöjd Edin ser det ut som på kortet) efter bronset på temasprinten i Gällivare!

IMG_7970

Och jag njöt runt Dundret. I min ensamhet. Och himmel vad tyst det var!

img_7972.jpg

Men det mest bestående intrycket är hur våren ter sig olika från norr till söder (eller ja, Mellansverige då..). Ett annat år skulle jag inte ha något emot att förlänga vårvintern med någon eller några veckor i norr.. Gällivare var makalöst fint! Och trots att vi har tävlat in i det sista, är jag ju inte less på att åka skidor. Inte när det är förhållanden som ger energi. Eller i miljöer som utmanar. Där man kan göra skidåkningen till ett äventyr. Där tiden går av sig själv. Och än tror jag att det finns ett par timmar på skidor kvar att göra. För fortfarande är det nysnö på sina håll i Jämtlandsfjällen och jag och fröken Ingmarsdotter har en tur kvar att göra innan snön försvinner från i år. Det är då säkert.

Hoppas ni njuter av våren, med eller utan snö!

So long,

Anna

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *