Anna & Emil

OnsdagsOrd – Viruskampen

Postades tisdag 16 februari, 2016 kl 09:00 i Anna Haag av Anna Haag

När man känner den där känslan i huvudet. Den där känslan man vet betyder att nu håller jag på att bli förkyld. Då är det som att mattan dras undan för ens fötter och målen man så motiverat, fokuserat och otvunget jobbar mot hela året, får läggas åt sidan. Inte en tanke få ägnas åt dem. Det enda fokuset får vara att bli frisk. Ovissheten när man återigen kan får känna styrkan i sin kropp är energikrävande. Mentalt. Vi som varje dag har en plan vi följer. Exakt vad vi ska göra. Och plötsligt kan vi inte ha det. Får inte ha det. Ska inte ha det. För det stressar. För vi kan inte styra över virus. Över förkylningar. För en gångs skull är det något annat som tagit över makten över kroppen. Och ingen av oss gillar det. Alla har vi lika svårt att acceptera det. Vi försöker att ta tillbaka makten, få komma tillbaka till planen. Vardagen. Få tillbaka sin egen kropp. Men alltför ofta slutar det med bakslag. Förkylningen vinner den matchen och man tvingas vila ett par dagar till.

Och det värsta av allt, det är att alla vi vet att med vanliga människors referenser är vi inte ens sjuka. Inte ens lite. Men eftersom våra kroppar är våra verktyg. Den viktigaste faktorn till att vi ska få göra det vi vill, åka så fort vi bara kan, så märks till och med en procents försämring. I välmående eller i form. Direkt.

Vi känner våra kroppar lika väl som man som barn visste precis var man skulle sätta foten på trappsteget för att man inte skulle väcka mamma när man smög ner på morgonen för att överraska henne med en kopp te på sängen.

En tanke att något inte stämmer, så är det oftast så. I nittionio fall av hundra. Tyvärr gör det där ett fall av hundra att man ibland chansar. Ibland går det bra, men oftast inte. Vi vet vår kroppar. Vi känner varenda signal.

Och ingen blir lika frustrerad som vi när vi vaknar på morgonen med den där obestridliga känslan. Förkylningen har intagit min kropp. Och då börjar kampen. Mellan viljan och förnuftet. Varje dag, timme, minut och ibland sekund. Ska jag vila eller ska jag röra på mig? Ska jag ligga i soffan hela dagen eller bör jag röra på mig lätt? Blir jag sämre eller bättre om jag rör på mig? Blir jag frisk snabbare eller försämrar jag det? Och den värsta känslan av dem alla – vad händer med min form? När kan jag vara tillbaka där jag vill vara?!

Och ingen av oss vet svaret på det. Ingen vet om kroppen kommer svara positivt eller negativt. Det är som en lottdragning.

Och sen den där känslan att man är en dålig människa. Att man gör något fel. Att man gjort något fel. Det är den som tar mest energi. Att försvara och svara på frågorna – är du förkyld igen? Och ingen, inte någon, menar något ont med frågorna. Jag ställer själv dem, men det är som om man kliar på det där myggbettet varje gång frågan kommer. Jag skulle så gärna önska att jag bara kunde vara coolare. Inte vilja vara så perfekt i de där situationerna. Slappna av och låta kroppen bara få den vila den vill, precis som huvudet. Men jag vill ju så mycket! Jag vill ju så så gärna tillbaka. Tävla. Träna. Ge järnet. Och himmel vad det är svårt att stoppa dessa känslor och viljor åt sidan, inte ta upp kampen mot den där förkylningen utan bara låta den få gå sin rond i kroppen och sen vara redo för att göra det jag vill. Dock är det så lätt att ge ett slag då och då i den där ronden, men alltför sällan blir det knock down.. 

Så ofta får vi gå just den där kampen – viruskampen. Och ingen av oss vill ju det, alla gör vi allt vi kan för att slippa det. Men ibland går vi på nitar. Så är det bara. Och jäklar vad segt det är då. Hua. Men nu bestämmer vi att årets omgång är gjord för team Anna & Emil. Eller hur? Nu laddar vi Lathi och ger järnet så får vi se hur lång det räcker!! Håll tummar å tår!

Anna

 

3 kommentarer till “OnsdagsOrd – Viruskampen”

  1. Petra skriver:

    Så bra att du förklarar hur det egentligen ”funkar”! Jag har själv funderat över just det där. Inte dömt, absolut inte, men funderat över hur en förkylning kan vara så förödande. Krya på dig, vi vill se dig i spåret igen :)

    Kram Petra

  2. Filippa skriver:

    Känner igen det där.. 😉 Har själv något segt virus i halsen just nu och det är så otroligt provocerande. Ska till fjällen och träna om några dagar och man vill ju inget hellre än att bli frisk. Förstår verkligen hur jobbigt det måste vara om man är på eran nivå!

    Stort lycka till nu i Lathi, ni är bäst!!

  3. Annette skriver:

    Jag förstår verkligen vad du skriver. Jag har dock väckt min bäckenledsinflammation. Första gången jag fick den så visste ingen vad som hänt, men så fann jag min underbara naprapat och tränare som fått mig frisk. Tills jag åker iväg och åker slalom och jag åker för mycket. Jag kände det, men likt förbannat fortsatte jag och jag blev så dålig. Idag fick jag äntligen börja träna, men bara halva passet andra halvan fick jag behandling. Jag har förstört för mig själv genom att jag dragit på för snabbt, stretchade för mkt osv. Nu är jag som ett ljus, gör bara vad min tränare säjer att jag får göra och det går saaakta framåt. Jag längtar till att kunna få köra igång ordentligt. Lycka till er båda. Jag har bara nyligen börjat följa er blogg, men har följt er länge på tv. Ni är underbara människor och jag skulle också vilja gå kurs för er :). Må gott

Lämna en kommentar