Close

8 februari, 2016

En lunchutflykt med mjölksyratouch.

Efter tio dagar till fjälls kändes det skönt att komma hem i fredags. Redo att ta tag i vardagen och börja ladda för säsongens sista tredjedel. För sakta men säkert har vi kommit in på banan igen, Emil trappar fortfarande upp medan jag är tillbaka som vanligt sedan en vecka. Och himmel vad det är skönt!

Den senaste tiden har jag fått till ett par bar fartpass, senast igår, där det kändes som vanligt. Dock är det alltid lika svårt, egentligen omöjligt, att veta var jag står just nu, men jag kunde pressa ur allt vad jag hade. Så jag med gott samvete kunde sitta och titta på Johaugs totala kross i Holmenkollen. Så otroligt imponerade alltså! Ibland kan det var nyttigt att sitta bredvid på ett race som jag så innerligt gärna velat åka, och bara betrakta. Vad gör de egentligen? För när man själv är inne i racet kan man ju inte se någonting. Då är jag aldrig medveten om något annat än mig själv och min prestation. Men när man sitter i soffan så ser man med lite andra ögon.

Ändå blir jag inte klok på vad det är som hon gör, som inte de andra gör. En nöt att knäcka. En utmaning att bita i.

Efter det tuffa passet igår, så hann jag inte ens komma innanför dörren innan det var dags att dra på sig skalkläderna och slalompjäxorna och greppa handtaget på linan bakom skotern. En tur till Verkön, en ö i Storsjön dit jag aldrig varit förr. Har tänkt så många gånger men det har liksom inte blivit av. Trots att vi bott här i tio år nu. Men tolkandes efter skotern i slalomgrejerna (i dyblöt snö som sög så det stod härliga till..) tog vi oss dit. Även om vi fick lov att göra en paus efter några minuter eftersom jag fullkomligt höll på att få total mjölksyrakolaps av att stå och försöka få skidorna att glida där bakom. Redan stumma ben som fick sig en dos till med andra ord. Men sen gick det bättre när vi kom ut på skoterleden.

 

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Mjölksyrapaus på Storsjönsflak. Välbehövt paus.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Parera. Parera. Parera. Puh!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Framme.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vissa tog skidorna dit. Gissningsvis är det så vi kommer ta oss dit nästa gång.. Kändes ju lite fel att ”fusk-åka” bakom skotern. ..

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

… men vi var ju inte direkt ensamma om att ta just de fordonet dit..

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Själva ”slottet” var vackert. Inte så stort, men med många vackra detaljer. Klassiskt.

En lunch och en husesyn, så åkte vi tillbaka. Satte på svtplay och började titta på loppet jag inte hade sett eller hört något om (tvingade Emil att inte uppdatera nyhetsflödet på varje sig media eller sociala medier). Så satt jag med benen i högläge och drack lite latte och försökte analysera och lära och tänka.

En rätt skön dag med andra ord!

Idag står lättare träning på programmet, innan jag ska göra de sista förberedelserna inför helgen. Känns väldigt kul att få komma till Falun i år, även om minnena från i fjol spökar lite så tänker jag mer på de år när jag tävlat och varit pigg och fräsch. Och inte försökt-tänka-bort-en-influensa-för-att-komma-i-form till årets stora mål som det ju blev i fjol inför tremilen på VM. Och kul också att tävla hemma i Dalarna. Det gillar jag!

So long,

Anna

One Comment on “En lunchutflykt med mjölksyratouch.

anja jatko
8 februari, 2016 at 20:45

Lycka Till nu och håll er friska!

Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *