Anna & Emil

Plötsligt händer det!

Postades måndag 19 oktober, 2015 kl 11:49 i Anna Haag av Anna Haag

Så knyter jag på mig skorna som så många gånger för, tar stigen utmed huset, upp i skogen bakom och ut på min runda. Stannar till och kör spänst efter en halvtimme. Går helt ok. Inga rekord, men som det ska. Tar vätskebältet som jag lagt av mig och springer ut på lägdan. Rundar den lilla sjön med fågeltornen innan jag genar över åkern och hem. Benen känns bra. Energin finns i hela kroppen. Huvudet är alert. Stannar klockan efter 100 minuter. Drygt 12 km. Med ca 130 i puls. Inget i det här är något ovanligt. Precis så kan ett av dagens pass se ut, dock oftast lite längre än bara 1.40h, men i stora drag.

Skillnaden är bara att så har jag inte kunnat gjort på några veckor. Så har det inte känts. Men plötsligt händer det! Plötsligt har jag M I N  K R O P P tillbaka. Känslan är som den ska. Jag är inte helt slut efter. Eller känner mig osäker när jag är ute om jag borde det här. Rosslar inget. Hostar inte. Huvudet är fräscht.

Ett jäkla (ursäkta ordvalet, men just så känns det) virus har stört de sista veckorna. Jag har kunnat röra lätt på mig emellanåt, men har fått ett par bakslag som gjort att jag fått lov att vila igen. Bara för att få börja om med lätta pass igen.

Men trots att jag varit sur, less, frustrerad, irriterad och bara allmänt jag vill inte det här (!) så tror jag det är exakt vad min kropp behövt. Och dagens pass..! Oh my. Så skönt!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Ja, jag vet. man ska inte dra för stora växlar av e t t pass. Men nu struntar jag i allt sånt och bara njuter. Helt plötsligt känns det som om de sista veckorna bara har varit som en dimma, ett avsteg från det vanliga. Ett välkommet avbrott (även om jag hade väldigt svårt att känna det just där och då, hela tiden) för knopp och kropp. Nu gäller det bara att skynda långsamt. Gör rätt, lyssna på kroppen och inte köra över den. Igen. Nope. Och jag har lite svårt att lyssna hela tiden, jag vill så gärna. Det har jag sagt förr. Min vilja är min absolut främsta tillgång. Men ibland, då kan jag bara bli så less på den. Jag tror ni fattar!

Under hela den här perioden har jag haft daglig kontakt med både tränare och doktor, för att göra rätt. Och så kommer jag fortsätta att göra. Ingen känner ju min kropp lika bra som jag, men det kan vara skönt att få hjälp att tolka signalerna. Och inte göra för mycket!

Något jag har kunnat jobba med de sista veckorna är det mentala. För inget är så bra mental träning som när det går emot. När man inte får göra som man vill, när man vill, vad man vill. Utan bara ta dag för dag. Ibland timme för timme.

Och mitt i alltihopa det här, så är det så himla viktigt att komma ihåg..

Det handlar inte om liv och död. Det är mitt liv som jag älskar att leva, men det handlar inte om liv och död. Det är faktiskt bara på lek. Trots att man har svårt att tänka så när man står där på startlinjen på ett mästerskap och den enda man tänker på är hur hårt man ska pressa sin kropp, hur gärna man vill nå sina mål. Men mitt i alltihopa…. Jag gör det för att jag älskar det!!

Ibland kan det vara viktig att få lite perspektiv på saker och ting. För trots allt gör jag ju det här för att jag älskar det, för att jag har valt det. Och jag är, i 99% av befolkningens mått mätt, frisk. Men när man är elitidrottare, när man känner sin kropp in i minsta detalj, räcker det med en tanke att det inte står rätt till. Och då vilar man. Det är svårt att förklara exakt hur jag känner när det är något som inte stämmer, men det är n å g o t. Och framför allt, så känner man när allt är 100 igen.

Plötsligt händer det bara. I’m back liksom. Kan vara en av de mest uppfriskande känslorna som finns.

Nu ska jag skynda långsamt. Göra rätt. Det dröjer nog dagar, kanske över en vecka innan jag träna som vanligt igen. Så när laget drar till Val Senales på torsdag, stannar jag hemma. Men jag kommer inte att sitta och rulla tummarna. Var så säker!

So long,

Anna

 

5 kommentarer till “Plötsligt händer det!”

  1. Stefan Svensson skriver:

    Tack för dina kloka ord. Som 51-årig motionär med div småskador genom åren är det inspirerande att läsa dina rader om viljan att inte ge upp utan komma tillbaka.

  2. William Karlsson skriver:

    Låter alldeles utmärkt tycker jag! I vinter sätter ni de norske pikerne på plass!

  3. Emma skriver:

    Va skönt att höra. Heja dig!

  4. Frida skriver:

    Känner igen den där peppande känslan! Den är så härlig!
    Du skriver så fint och det gjorde så att jag fick pepp att fortsätta plugga, tack

  5. Magnus Johansson skriver:

    Den gamle tävlingscyklisten Sven ”Svängis” Johansson hade några råd: Sov så ofta du kan, vila alltid efter träning och träna så mycket du orkar.

Lämna en kommentar