Close

6 oktober, 2015

Att dra till fjälls.

Sitter just nu i stugan i fjällen. Utanför är det precis någon plusgrad, och då och då ser vi snön falla ned. Men den smälter så fort den nått backen. Precis som det ska vara i oktober. Väntar bara på att det blir minus över natten, så det knarrar under de första stegen man tar på morgonen.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Både jag och Emil har ju haft någon skit i kroppen den senaste månaden. Vi har varit lite osynkade dock. Först var jag risig, blev pigg och kunde träna som vanligt. Då blev Emil risig. Och när Emil började piggna på sig fick jag ett bakslag. Och det var då Emil var så klok så han helt enkelt packade väskan och drog till Mallis. För att ge kroppen värme. För vi vet att kroppen mår bättre i värme, skaderisken är mindre och eftersom det där viruset eller vad vi nu har haft, satt luftvägarna är varm luft mycket mer skonsam en den råa kalla höstluften.

Så när Emil kom hem igen, var jag redo att börja röra på mig igen. Perfect tajmning. Så vi drog till fjälls.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Här går timmarna av sig själv när man springer över fjället, med sikte på de olika topparna. Inga distraktioner, inga måsten. Bara träning och återhämtning. Ingen av oss vet hur länge vi stannar, vi tar dagen som den kommer. Tränar, äter och mår gott. Har lyxen att ha internet, så något avsnitt på Elementary blir det emellanåt.

Och som ni nog förstått så har det varit lite av en utmaning att ta det lugnt den senaste tiden. Av en vanlig förkylning brukar vi ju i alla fall bli sängliggande någon dag, eller i alla fall känna sig så matt så man inte vill göra särskilt mycket. Så har det i n t e varit denna gång. Vi känner ju våra kroppar så bra vi det här laget, så minsta lilla avvikelse från det normala, gör en lyhörd. Vi lyssnar, analyserar och gör något åt det. Och den här gången har det varit så diffust att jag i princip tänkt varje kväll ”i morgon tränar jag”. Men när jag vaknat morgonen därpå har jag känt ”nja, inte i dag heller”. 

Det positiva är att jag på det sättet givit min kropp vila, något det inte varit mycket av denna sommar och höst. Jag tror på något sätt att jag har behövt de här dagarna. Och jag har kunnat slappna av. För första gången har jag inte gått runt med en total rastlöshet i kroppen av att vila, utan jag har försökt att se positivt på det hela. Och sysselsatt mig med saker jag annars inte hunnit med.

Det har faktiskt varit skönt. Men nu är jag mer än redo att få jaga timmar och mil över fjället här tillsammans med min bättre hälft, min bäste vän. Ska nog dock vänta med de längsta passen, någon dag till. Tills dess; går jag ut på gården och lyfter lite skrot. Aktiverar igång musklerna som fått vila. Förbereder mig. Jag är redo. Taggad. Och sugen.

Helt plötsligt är det inte längre månader till säsongen, det är veckor. Och jag känner det. Jag laddar upp här i fjällen.

So long,

Anna

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *