Close

19 juni, 2015

Träning? Jo. Livskvalitét? Japp.

Så vi sprang ju inte bara Mount Marathon-banan när vi var i Seward. Vi sov ju där två nätter, innan vi åkte tillbaka till Anchorage så Kikkan hade planerat ett gediget program. Vi hann med att paddla, vandra/jogga upp till ett fort från andra världskriget och springa en helt fantastisk tur efter Lost Lakes. 

Paddlingen var så fin. Vi såg sälar och en utter som flöt runt på rygg och solade sig. En örn som sakta cirkulerade över vattnet, sökte efter laxen som vi såg hoppa bara ett par meter från kajaken. Runt omkring oss var det bara vildmark, inte en väg så långt ögat kunde nå. Berg och skog. Tidvatten som kom och gick. Naturen är häftig.

IMG_0129
Här gick vi i land på vår kajaktripp. Just nedan för Fort McGilray (tror det hette så) ute vid Caines Head, ca 1h’s paddling ut från Miller’s Landing utanför Seward. Vi tog en dubbelkajak och satte rätt bra fart, uthyraren gissade att det skulle ta oss drygt 1,5h, men självklart försökte vi slå det.. 😉

IMG_0043

Vi tog lite snack och sen vandrade vi upp till det gamla fortet. Otroligt fin stig hela vägen. Och det kändes som att man vandrade i en blandning mellan svensk urskog och regnskog. Hela tiden tänkte vi på hur de hela fridens namn hade orkat släpa upp allt material till fortet högst upp på klippan, ca 200 meter ovanför och  3 km från stranden.

Löpturen utmed Lost Trail startade någon mil upp efter vägen från Seward mot Anchorage och sedan sprang vi tillbaka över berget mot Seward. En helt magisk tur. Genom all möjlig terräng. Från skog så grön så att det kändes som regnskog till öppet fjäll med rullande kullar där sjöarna låg inbäddade emellan till terräng som väldigt mycket liknande de svenska fjällen.

Stigen var välanvänd men trots det höll man omedvetet hela tiden utkik efter björn och älg och jag är helt säker på att vi nog passerade både en och två av varje sort. Men efter som vi snackade oavbrutet vågade nog inget djur ens komma i vår närhet. Tur var väl det!

IMG_0045

IMG_0128

IMG_0129

Omgivningen var sagolik.

IMG_0131

Ser ni hur blanka sjöarna är? Hur bergen speglas i vattnet.

IMG_0131

IMG_0047

När det blev alltför brant gick vi, alltför att försöka hålla pulsen på en bra nivå för ett längre pass (över 3h).

IMG_0134

Här hade vi precis börjat att åter springa ned mot Seward. Och himmel vad utför det var. Mina ben som var tok-möra sedan Mount Marathon dagen innan sa emot rejält. Jag var nog inte den vackraste löparen där och då. Stapplade nog mer fram än spänstigt sprättande.

IMG_0049

En sista bild från Lost Lakes Trail Run.

Över allt här i Alaska verkar det finnas trails. Markerade leder som är allt från någon kilometer till flera mil. Fria för alla att använda, det enda man betalar är för parkeringarna. Men man kan köpa ett årskort så står man fritt på alla dessa. Jag har inte hunnit prova fler än just det kring Lost Lakes men jag gissar att vi kommer hinna testa fler under tiden som återstår. Snacka om lätt att komma ut och få se naturen. Just Lost Lakes var kring 22 km och gissningsvis tog vi nära 1000 höjdmeter (där av ett par kort där det mer ser ut som vi går än springer..). Det tog oss ett par timmar och ca 2 liter vatten. Värmeböljan som är i Alaska nu är i närheten av den värmen vi hade i Jämtland i fjol somras. Varmt. Nästan hett närmare bestämt.

De flesta av dessa trails går också att cykla. Och naturen sen! Och är man rädd för djuren, eller bara smart, så har man en liten bjällra på sig som låter konstant och en björnspray (tror att det är en större variant av pepparspray) i bältet.

IMG_0052

Och det där med att bada i vatten från glaciärer verkar ha blivit ett stående tema. Sjukt kallt, men otroligt bra för musklerna efter ett par timmars löpning. Genast känns det bättre och jag är rätt säker på att återhämtningen blir otroligt mycket bättre än om vi inte hade gjort det. Men vad kallt det är, vad ont det gör!

Och trots att vi har tränat massvis av timmar, så känns det som om vi mer är på äventyr än riktig träning. Livskvalitét tror jag det kallas.

So long,

Anna