Close

2 december, 2014

Bragdguld – vissa dagar blir inte som man tänkt sig.

Vissa dagar blir verkligen inte som man tänkt sig. Man vaknar på morgonen, äter frukost. Är nervös för intervallerna och därför lite grinig. Lätt irriterad. Småsur. Stressad. Vill bara komma iväg till stadion. Stressad för att man har en tid man måste passa efter passet. Packar väskan med ombyte. Åker upp till stadion. Ställer in sitt fokus på att ge allt man har. Fokuserar på intervallerna. Här och nu. Fokuserar på tekniken. Kör alla intervaller jag tänkt. Får en god känsla i kroppen. Kroppen känns pigg.

Och sen kommer man på, ”attans, jag hade en tid att passa!”. Stänger av timern på klockan, för att få fram vad den verkliga klockan är och inser att jag ska vara ombytt och klar inom 15 min. Helst ska jag ha ätit också.

Plockar ihop skidor och rusar till bilen, tar min väska och rusar till omklädningsrummet. Duschar, sätter på min lite smink (bara det är ovanligt för en vanlig dag) och drar på mig jackan. Tar hissen upp till restaurangen till Arctura.

Där möts jag av journalister. Plötsligt börjar det gå upp för mig ”himmel, det är verkligen något stort som händer idag..”. Adrenalinet från intervallerna börjar ge med sig och ersättas av förväntansfull fjärilar i magen. Men magen kurrar också enormt av mat och blodsockret är på botten nivåer. Som alltid efter träning.

En väldigt trevlig journalist från Radiosporten frågar om han kan få göra en kort intervju. Jag suckar inombords (och detta skyller jag ALLT på mitt låg blodsocker) och gör intervjun. Har svårt att fokusera för hela mitt väsen är inställt på mat. Rusar ifrån den trevlig, smått chockade journalisten (som inte fick prata med den vanligtvis relativt trevliga Anna Haag) och kastar mig över maten. Lassar upp mat på tallriken och letar smått förtvivlat efter en plats att sitta ner att äta. Utan att ha journalister hängande över axeln.

Försöker äta lite lugnt och sansat. Så gott det nu går. Och känner hur blodsockret och orken kommer tillbaka. Torkar mig runt munnen och går in till Ida och Emma som så snällt stått och väntat. Som så klart var i tid. Redo. Klara.

Sen går allt i ett (som om det inte hade gjort det innan..). Och vi alla börjar inse allvaret allt mer. Årets Bragdguldvinnare ska utses. Ett av de absolut största mest prestigefulla utmärkelserna man kan få. Få har fått det, men alla har en sak gemensamt; de har utfört en bragd. 

Charlotte sitter själv i Sundsvall under tiden, och jag avundas inte henne alls. Vi har i alla fall varandra, vi tre. Ida visar lite fint ”det känns som om det är just innan start på en tävling..”. Och jag kan inte annat än hålla med henne. Jag känner fjärilarna kommer allt mer och pulsen stiger. Jag börjar bli nervös! Få handsvett. Hua. Jag är riktigt nervös. Och jag vet att jag verkligen inte är ensam. Tittar på Emma och Ida och inser att de är minst lika nervösa som jag är.

Minutrarna går så långsamt. Tillslut kliver i alla fall ordförande i juryn upp och börjar läsa motiveringen. Spontana hurrarop kommer vid den första meningen. Jag vågar dock inte ta ut något i förskott förrän han har läst upp vem eller vilka som vinner. Tillslut läser han i alla fall upp.

”2014 års bragdguld går till damstafettlaget för OS-gulder i Sotji”.

Då sjunker axlarna ner. Vi pustar ut gemensamt. Kramar om varandra lite tafatt. Tittar på varandra och försöker ännu en gång inse vad det är vi får var med om. Charlotte fattas oss.

400-2

400-5

400

Intervju efter intvju. Vi får återberätta allt från denna lördag i februari. Om och om igen. Sakta men säkert börjar vi inse vad vi är med om. Vi får frågan om hur vi ska fira. Fira? Det har vi inte ens tänkt på.

Det tänkte jag verkligen inte på när jag vaknade i morse. När mitt fokus låg på att få till ett bra intervallpass inför helgens världscuplopp i Lillehammer.

Fira. Klart vi ska fira. Men hur? Vi tar med glögg och pepparkakor till Lillehammer, när hela ligan är samlad igen. Just nu sitter jag själv hemma. Försöker smälta allt. Läser alla sms och njuter. Försöker inse och ta åt oss. Ska baka pepparkakor och dricka glögg ikväll. Njuta sista kvällen hemma på ett par veckor.

Med en helt fantastisk känsla i kropp och knopp. Jag börjar inse vad det är jag är med om. Jag är så tacksam att få vara en del av detta lag. Och Charlotte vann oavsett. Precis som jag önskade. Men jag önskade också att Emma och Ida skulle få bli hyllade för deras fantastiska insatser. En stafett vinner man inte själv. Alla drar sitt strå i stacken. Delad glädje är dubbel glädje. I det här fallet fyrdubbel glädje. Visst att jag själv önskade att jag hade varit piggare där och då, den där lördagen i februari. Men det är historia nu. Jag gjorde mitt bästa. Precis som de andra tjejerna. Vi, för det är faktiskt vi, vann ett OS-guld tillsammans. Det första på 54 år. Fast det, om något är svårt att förstå. Sånna där historiska saker förstår man nog först den dagen man packar ned tävlingsdräkten för gott och får lite distans till det här livet.

Så den här dagen blev inte som jag trodde. Den blev bättre. Och jag vill med dessa ord bara tacka er alla för ert stöd. För er pepp. All denna energi ska jag ta med mig. Bevara inom mig och använda när det krävs i vinter. Plocka fram denna glädje och motivation och bara använda den. Som att lägga ved på en glödande bädd.

I morgon far vi till Lillehammer. Jag är med. Om jag är pigg? Vet ej. Återstår att se. I vilket fall som helst är jag överlycklig att få ÄNTLIGEN dra på mig den vita landslagsdräkten och nummerlappen och gå ut och ge järnet igen.

Tack.

Anna

 

10 Comments on “Bragdguld – vissa dagar blir inte som man tänkt sig.

Johan
2 december, 2014 at 17:50

Grattis! hoppas du är pigg å frisk till helgen!

Svara
Carola Lindberg
2 december, 2014 at 18:30

Stort grattis ni är så väl värda detta!
Fantastiska och inspirerande!
Tack för allt ni gör och delar med er!

Svara
Anja Jatko
2 december, 2014 at 19:04

Jätte stort Grattis till er och Lycka till i vinter på spåren!

Svara
elfridiskt
2 december, 2014 at 19:35

Grattis! Jag var nog inte den enda som grät när ni korsade mållinjen den där dagen. Ni är fantastiska, hela högen! Och din insats är lika mycket värd som övriga tre. Ni körde som ett lag och det gjorde ni bannemig bra!

Njut nu!

Svara
Uffe
2 december, 2014 at 19:36

Grattis Anna ! Lycka till i vinter !

Svara
Stina
2 december, 2014 at 21:08

Så fint skrivet! Ni är så jäkla värda detta, stort grattis!!

Svara
Fam Solem
2 december, 2014 at 21:48

Jättegrattis till er alla 4!!!
Den glädje och spänning ni förmedlar till oss andra är fantastisk!
Njut och må bra!!
Vi längtar efter att få se dig i spåret.

Svara
Daniel
3 december, 2014 at 08:23

Grattis:)

Svara
Jonny
3 december, 2014 at 10:17

Grattis du ska verkligen vara stolt över din insats du gjorde en kanon sträcka att du sedan hade tuffast möjliga motstånd har kanske gjort att det inte framgick på samma sätt som övriga. Jättekul när man presterar på topp när det verkligen gäller!
Stafetten var höjdpunkten på OS och när Charlotte gick i mål så rann tårarna utmed kinderna. Grymt att vi har 4 tjejer som kan prestera på en så hög nivå!
Njut och inspireras!

Svara
Myran78
3 december, 2014 at 10:33

Stort grattis! Så välförtjänt att hela laget fick priset!! Du gjorde en bättre sträcka än va som kanske framkom, du hade väl topp 10 tid på din sträcka eller? Åkte iaf bättre än björgen :).. Jag såg detta i Sydney, live sent på kvällen! Skrek o hoppade som en galning, så jag väckte mina house mates haha så glad att jag fick se detta live trots att jag befann mig på andra sidan jordklotet! Tack för en upplevelse som fortf ger mig tårar i ögonen 🙂
Kämpa på i vinter! Tror på dig och hela svenska laget!! Kör så det ryker i Falun!!!

Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *